Tag Archives: snyggt

Dag 220: Kroppen Min – Ett Symmetriskt Ansikte (Del 7)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 6) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar att mitt ansikte ser symmetriskt ut – att jag har ett ”fyrkantigt” ansikte.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av och som en idé av att ett symmetriskt och fyrkantigt ansikte är snyggare, och ser bättre ut än ett runt, och osymmetriskt ansikte – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma mig själv, och personer i min omvärld utifrån hur deras ansikten ut – och evaluera, och definiera människors värde utifrån hur deras ansikten ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta döma mig själv utifrån hur jag ser ut – och sluta döma människor i min omvärld utifrån hur de ser ut – och istället lära känna, och se människor för vilka de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé att ett symmetriskt, och fyrkantigt ansikte är bättre, och mer åtråvärt än ett runt, och osymmetriskt ansikte – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma, och attackera mig själv när jag tittar mig själv i spegeln – och evaluera, och analysera mitt utseende – och ge mitt utseende poäng utifrån hur nära jag ligger den idén jag har i mitt huvud om hur man borde se ut – utseendemässigt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppskatta min kropp, mitt ansikte, och mig själv ovillkorligt och sluta definiera mig själv utifrån hur jag ser ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tanke inom mig att ”om jag inte ser bra ut så kan jag inte interagera, eller vara social – för ingen kommer att acceptera mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att vem jag är inte är beroende av hur jag ser ut, och att mitt val att interagera, och kommunicera med andra inte heller är beroende av hur jag ser ut – om jag inte bestämmer att så är fallet – vilket naturligtvis är fullständigt dumt att göra

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bestämma, och tänka att jag är begränsad av hur mitt ansikte ser ut – och att mitt ansikte måste se ut precis som den bild jag skapat i mitt huvud om hur ett ansikte ska se ut – och att det då ska vara fyrkantigt, och symmetriskt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna bilden av hur ett ansikte borde se ut är en illusion – för den fysiska kroppen skapar inte sig själv utifrån en bild – utan skapar sig själv med utgångspunkt i att vara fysiskt optimal att uttrycka sig självt här – vilket inte har någonting med utseende att göra

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att släppa mitt självfördömande, och min bildfixering, och perfektionsfixering i förhållande till mitt ansikte – i rädslan, och ångesten att detta kommer leda till att jag inte längre kan anses vara ”vacker” och ”snygg” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att idén om att vara ”vacker” och ”snygg” är just idéer och har ingenting med att leva, och uttrycka mig själv här – att göra – och således är dessa idéer inte någonting som tjänar liv – som tjänar vad som är bäst för alla – och därför förtjänar de inte att existera, och inte heller att ges någon uppmärksamhet

Självåtaganden

1. När jag märker att jag blir besatt av och som en idé av att ett symmetriskt och fyrkantigt ansikte är snyggare, och ser bättre ut än ett runt, och symmetriskt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – ett ansikte är ett ansikte – det är menat att användas såsom plats till ögon, mun, öron, och näsa – och inte menat till att vara ett konstverk vars olika former definieras, och ges mening såsom att inneha olika skönhetsvärden; således åtar jag mig själv att andas – och uppskatta min kropp – mitt ansikte – ovillkorligt och utan fördömanden – utan att känna att mitt ansikte är för fult, eller för snyggt – utan helt enkelt ha ett ansikte

2. När jag märker att jag medverkar i och som en idé av att ett symmetriskt, och fyrkantigt ansikte är bättre, och mer åtråvärt än ett runt, och osymmetriskt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – ett symmetriskt ansikte är ett symmetriskt ansikte – ingenting mer än det – och att ett osymmetriskt ansikte är ett osymmetriskt ansikte – ingenting mer än det – och således åtar jag mig själv att sluta ge saker och ting värden som de inte innehar naturligt och utan att jag ska projicera och inbilla mig ett värde på den saken jag observerar

3. När jag märker att jag medverkar i och som en tanke att ”om jag inte ser bra ut så kan jag inte interagera, eller vara social – för ingen kommer acceptera mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jo – jag kan vara social – jag kan vara uttrycksfull – jag kan vara det jag bestämmer för att vara – för mitt utseende är inget som praktiskt hindrar mig från att interagera, och vara social med människor – således åtar jag mig själv att sluta fokusera, och ge uppmärksamhet till mitt utseende – och istället fokusera, och ge uppmärksamhet till mitt uttryck av och som mig själv – här – i och som varje andetag

4. När jag märker att jag tänker, tror, och bestämmer att jag är begränsad av hur mitt ansikte ser ut – och att mitt ansikte måste se ut precis som den bild jag skapat i mitt huvud om hur ett ansikte ska se ut – för att jag ska kunna uttrycka mig själv utan fruktan och ångest; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt ansikte begränsar bara mig om jag bestämmer att så är fallet – men om jag istället säger att jag bestämmer mig själv för att inte begränsa mig – oavsett hur jag ser ut – då blir saken helt annorlunda; således åtar jag mig själv att leva utan begränsningar – utan fördömanden – och utan rädsla – och ge mig själv hän i mitt liv fullständigt till att leva och glädja mig med och som mig själv – här i varje andetag

5. När jag märker att jag blir rädd inför att släppa mitt självfördömande, och min bildfixering, och utseendefixering i förhållande till mitt ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att även fast det känns som om jag kommer förlora någonting genom att släppa taget om min utseendefixering – så är fallet det motsatta – det finns inget att förlora – och en känsla kan alltså inte fästas någon tillit vid – endast sunt förnuft som kan bevisas och visas stämma gång på gång på gång – kan fästas tillit vid – således åtar jag mig själv att släppa min utseendefixering – och istället ge min uppmärksamhet till att leva – och till att stötta och assistera mig själv att leva, och uttrycka mig själv i och som mitt liv

Enhanced by Zemanta

Dag 218: Kroppen Min – Mitt Raka Hår (Del 5)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 4) på den lista som jag inledde denna bloggserie med.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att må bra och känna mig stolt när jag tittar på mitt hår – och tänka att ”mitt hår är rakt” – vad fint, och vackert mitt hår är! Och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt hår – och tänka, och tro att jag är begränsad av mitt hår – och om mitt hår inte är rakt – och inte är blont – då är jag inte lika mycket värd som jag var innan

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara besatt med hur mitt hår ser ut – och tänka att – om mitt hår inte är rakt, och om mitt hår inte har en perfekt böjning vid benan – då ser jag ”ful” ut och då kan jag inte uttrycka mig själv bekvämt tillsammans med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag kan uttrycka mig själv, och vara bekväm med mig själv – oavsett hur jag ser ut – oavsett vad slags hår jag har eller inte har – för vem jag är bestämmer inte mitt hår utan det är jag som bestämmer det

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att transcendera mina upplevelser av att känna mig underlägsen, och värdelös – när mitt hår inte ser ”normalt” ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig tusan på att vara stabil, bekväm, och här med och som min mänskliga fysiska kropp – oavsett hur mitt ser ut eller inte ser ut – och låta mig själv gå varje dag, och varje andetag i och som min fulla potential – utan att hålla mig själv tillbaka – utan att vara nervös, och utan att vara rädd för att bli avvisad

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mitt hår som en ursäkt för att inte röra mig själv, applicera, och motivera mig själv till att gå ut i systemet och göra mig själv sedd, och hörd – genom att tänka att ”mitt hår ser inte perfekt ut” – och därför kan jag inte gå ut i systemet och göra mig själv sedd eller hörd för jag ser inte tillräckligt bra ut, och ingen kommer att erkänna mig – eller se mig som en jämlik – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på vad andra känner, eller tycker – istället för att jag fokuserar på mig själv och på att uttrycka mig själv här i och som enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – och pusha mig själv till att ta mig själv ut och bli sedd, hörd, och ge mig själv en plats i och som detta system

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda mitt utseende, och då framförallt mitt hår – för att på så vis begränsa, och hålla mig själv tillbaka – genom att tänka att – jag kan endast röra, uttrycka, och motivera mig själv om mitt hår ser perfekt ut – och om människor i min omvärld erkänner, och definierar mitt utseende såsom att vara ”perfekt” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att detta är en ursäkt, och någonting jag säger så att jag inte ska behöva driva mig själv igenom min upplevelse av att ”allt kommer att fixa sig” – ”jag behöver inte göra någonting”

Självåtaganden

1. När jag märker att jag känner mig positivt laddad, och upplever att jag ”mår bra” – när jag tittar på mitt hår – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte definiera mig själv utifrån mitt hår – och vara begränsad och styrd av mitt hår – utan jag kan istället styra – och skapa – och uttrycka mig själv här i och som min kropp – med och som de ord jag pratar inom mig själv – genom att leva orden jag pratar i enhet och jämlikhet här; således åtar jag mig själv att leva de ord jag vill leva och sluta tro att min förmåga att leva har någonting att göra med hur mitt hår ser ut

2. När jag märker att jag tänker att jag inte kan uttrycka, motivera, eller röra mig själv effektivt – därför att mitt hår inte ser ut som det ”ska se ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är enbart en ursäkt för att jag inte ska röra mig själv – uttrycka mig själv – och leva mitt liv – och att jag således låter mig själv vänta på att leva i tron att mitt liv ska börja någon gång – utan att jag aktivt och medvetet sätter igång att börjar leva – således åtar jag mig själv att sluta fokusera på hur jag ser ut, och hur jag uppfattas av andra – och istället börja leva – börja uttrycka mig själv – och hänga mig själv till att göra det bästa jag kan av mig själv, och detta livet jag har till mitt förfogande

3. När jag märker att jag upplever mig själv instabil, och jag upplever oro inom mig själv, eftersom jag känner mig nervös att jag inte ser ”normal” ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det viktiga är inte hur jag ser ut, utan det viktiga är vem jag är – och hur jag lever – alltså vem jag tillåter mig själv att vara, och vad jag tillåter mig själv at öra med mitt liv – således åtar jag mig själv att sluta vänta på att mitt liv ska ändras så att jag känner mig motiverad att börja leva – alltså sluta vänta på att jag ska se ut på ”rätt sätt” – utan istället acceptera mitt utseende och sedan ta mig an uppgiften att börja leva

4. När jag märker att jag använder mitt hår, och min utseende på det hela taget – såsom en ursäkt för att jag inte ska röra mig själv, applicera, och motivera mig själv till att gå ut i systemet och göra mig själv sedd, och hörd – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är här i detta systemet, och jag har detta livet till mitt förfogande – och det värsta jag kan göra är att slänga bort detta livet genom att vänta på att någonting ska hjälpa mig att transcendera mina upplevelser – istället för att jag aktivt går ut där ute – och ser till att transcendera och stoppa mina upplevelser – således åtar jag mig själv att gå ut där ute – och transcendera mitt skit – och att se till att jag göra mitt liv till någonting magnifikt och effektivt – och någonting att vara stolt över

5. När jag märker att jag använder mitt utseende för att begränsa mig själv, och hålla mig själv tillbaka – genom att tänka att – jag kan endast röra, uttrycka, och motivera mig själv om mitt hår ser perfekt ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är en lögn och någonting jag säger till mig själv för att jag inte ska behöva ändra mig själv – vilket jag inser är fullständigt absurt – för min nuvarande version av och som mig själv är ju ingenting trevligt eller speciellt roligt – och jag kan ju bli och vara så mycket mer än vad jag är förnärvarande – således åtar jag mig själv att verkligen göra mitt liv till någonting magnifikt – och ta mig själv ut från min isolation och rädsla – och istället leva och uttrycka mig själv här

Enhanced by Zemanta