Tag Archives: sömn

Dag 281: Att Översova

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge efter inför trötthet, slapphet, och apati när jag vaknar upp på morgonen, och inte vilja gå upp omedelbart när jag vaknar, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att konsekvensen av att jag inte går upp direkt på morgonen när jag vaknar, är att jag kompromissar mig själv, och att jag därmed ackumulerar ilska, och frustration gentemot mig själv, därför att jag inte agerar, inte rör på mig, och inte driver mig själv framåt, utan istället låter mig själv stagnera

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv vid mitt löfte gentemot mig själv att stödja mig själv att vakna på morgonen genom att gå ut och ta en promenad, genom att gå ut och andas färsk, och fräsch luft; och jag förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv ta och agera på denna planen som jag gjorde till mig själv för att kunna gå upp på morgonen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga att översova på morgonen genom att tänka att det är mänskligt, det är naturligt, och att alla typer av djur, och att alla människor gör det, och att det helt enkelt är någonting som är skönt, och som är bekvämt, och därför borde jag få göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå, att om jag inte vill vakna upp och vara arg, och frustrerad, jag menar då är den enda lösningen att faktiskt ta mig själv upp på morgonen direkt när jag vaknar, så att jag kan få en stabil, effektiv, och direkt start på min dag; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det kommer vara svårt, och jobbigt vissa dagar, men att om jag driver igenom denna punkt, och inte låter mig själv återgå till gamla, och destruktiva mönster, jag menar; då kommer det i sinom tid att bli enkelt, naturligt, och bekvämt att gå upp direkt när jag vaknar – eftersom jag har programmerat och lärt min kropp att agera i enlighet med vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att om jag vill nå framgång vad det gäller att ändra min sömnvanor, då måste jag driva mig själv, och pusha mig själv, och jag måste gå utöver de begränsningar jag tror mig själv – och en av dessa begräsningar som jag accepterat som mig själv är att jag tydligen naturligt är en trött människa, och att det inte är någonting jag kan göra åt det – för jag är bara en ”trött människa” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit, och att se, inse och förstå att jag är trött människa av den enkla anledning att jag definierat mig själv som en trött människa, och att det inte är någonting naturligt som bara hänt; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom mig själv och att driva mig själv igenom detta beroende jag ackumulerat gentemot sömn, gentemot att snooza, och gentemot att vakna upp på morgonen – och förändra mig själv så att jag kan vakna upp direkt, i och som ett andetag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att när jag blir irriterad, eller frustrerad på människor i min omvärld, för att jag tycker de ser trött ut, och de ser slöa ut, och jag börjar tänka att de tydligen är för trötta; jag menar – vad jag visar till mig själv i det ögonblicket är mig själv såsom hur jag accepterat mig själv inom mig själv – och jag menar det är därför som ilskan kommer upp inom mig, för att jag fortfarande inte korrigerat denna punkt vad det gäller att vakna upp direkt på morgonen, och vad det gäller att förändra mina sömnvanor så att jag sover mindre

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att nyckeln till att förändra dessa vanor som jag skapat är att vara specifik, och exakt – och exakt definiera, finna, och korrigera de punkter som jag använder mig själv av för att inte behöva ändra mina sömnvanor – för vad som är uppenbart är att jag, trots att jag flera gånger arbetat med denna punkt repeterar samma misstag, och jag menar detta tyder på att jag använder vissa ursäkter, och rättfärdiganden för att inte behöva förändra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten ”bara lite till” – eller ”bara denna sista gången” för att kunna översova – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag kan inte lita på mig själv när jag säger ”bara denna sista gången” – jag menar för jag vet att jag kommer bara repetera vad det var jag gjorde, om jag inte stoppar, och ändrar mig själv HÄR i detta ögonblick, och inte låter mig själv gå vidare – utan jag istället står upp och korrigerar mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten för att inte behöva gå upp på morgonen att jag bara ska ligga kvar i sängen ”lite till” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det där ”lite till” – är oftast ganska mycket till, och att jag därmed kompromissar mig själv, jag somnar om, och jag går tillbaka till min sömn, och jag kompromissar mig själv genom att sova för mycket; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inom mig själv säga att: nej – nu får det vara nog – nu ska jag förändra mina sömnvanor, och att konsekvent leva detta beslut tills det att mina vanor är förändrade, och det är naturligt, och enkelt för mig att gå upp tidigt på morgonen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att den ilska, och frustration jag upplever är för att jag kompromissar mig själv vad det gäller min sömn, och här förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv gåvan att bli disciplinerad, specifik och exakt med min sömn, och att inte tillåta mig själv att längre översova – så jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera, och effektivisera mig själv i och som min applikation så att jag inte längre tillåter och accepterar mig själv att utnyttja sömn såsom någonting för att hedra mitt sinne, energi, och tankar, utan att jag istället använder sömn för att hedra, stödja, stötta, och assistera min mänskliga fysiska kropp – och jag menar: det är så det borde vara – allting som jag gör, allting som jag medverkar i, allting som jag beslut mig själv för att ta del av, jag menar det borde vara stöttande för min mänskliga fysiska kropp annars är det absolut ingen mening med det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv inte sänka tiden som jag sover till 6 timmar och 30 minuter – och sedan lära mig att konsistent sova just denna tid, och sedan när jag är stabil – sänka tiden med 15 eller 30 minuter. Och därmed förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att arbeta med, och förändra mina sömnmönster med små, nätta steg, där jag går lite, och sedan går jag lita – och jag ser, inser, och förstår att detta är det enda sättet som är effektivt vad det gäller att förändra mönster inom mig själv, och att det bara är ineffektivt att försöka göra för stora, och extrema förändringar på en gång; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att göra små förändringar, och gå små steg framåt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara realistisk när jag sätter mitt alarm på morgonen, och sätta det på en sådan tid att det inte blir en alltför stor utmaning för mig att faktiskt ta mig upp ur sängen; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv medelsvåra utmaningar som jag faktiskt klarar av att gå igenom, och att korrigera; och jag ser, inser, och förstår att om jag ger mig själv för svåra, och för stora utmaningar blir konsekvensen den att jag faller, och att jag faktiskt inte lyckas med någonting överhuvudtaget

När jag märker att jag vaknar på morgonen, och jag inte vill gå upp direkt, eftersom jag känner mig trött, och jag vill bara sova ”lite till” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att jag måste i detta ögonblick gå upp, för annars kommer jag somna om, och jag kommer förlora min start på dagen till sinnet, och min start kommer bli en start av och som självkompromiss; således åtar jag mig själv stiga upp direkt, och att driva mig själv igenom den där längtan, och det där begäret att ”bara för få sova lita till”

När jag märker att jag vill förändra mina sömnmönster snabbt, och med stora kliv, och att jag vill göra någon extrem förändring direkt, då stoppar jag mig själv, och jag åtar mig själv att göra små förändringar i mina sömnmönster, men att vara konsekvent i att gå dessa förändringar, och att förändra lite varje gång, men förändra många gånger – för om jag gör det så kommer jag tillslut att ackumulera ett effektivt sömnmönster, och jag kommer inte att falla eftersom jag inte gör utmaningarna för svåra; således åtar jag mig själv att förändra mitt sömnmönster lite i taget och inte ge mig själv för stora utmaningar

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 14: Beroenden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv på min partner såsom att inte vara disciplinerad, och ge mig själv hän till beroenden, och handlingsmönster som inte stöttar mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv när jag ser att jag går in i ett handlingsmönster av beroende, och begär – där jag agerar för att ge mig själv en kick och en positiv upplevelse, och där jag agerar för att få mig själv att känna mig bättre – positiv och såsom att ha en kick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att missbruka min kropp genom att medverka i beroenden, såsom att röka, såsom att sova för mycket, och såsom att ge all min tid åt nöje, såsom att titta på film och tv-serier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv som självärlighet här i varje ögonblick, och istället ge mig hän till upplevelser, och beroenden, däri jag känner att jag kan få en kick, och en positiv upplevelse, istället för att jag lever här självdirigerad i varje ögonblick, fokuserad och bestämd, och i förståelse om vad som är bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på min partner min tendens av att ge mig själv hän till energier, och upplevelser i mitt sinne, varigenom jag ger en hel dag åt att endast gå ner mig själv i nöje, och äta sådana saker som jag vet inte är stöttande för min kropp, endast därför att jag känner för det, och därför att jag är beroende av att få en positiv kick

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv när jag går in och när jag tillåter och accepterar mig själv att ge mig själv hän till ett beroende, och till en drog – och istället för att ge mig själv hän, stoppa mig själv, och återta min makt här – återta mig själv här såsom en människa kapabel att välja vilka sorters handlingar jag vill medverka i eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på min partner hur jag missbrukar mig själv såsom min kropp genom att sova för mycket, genom att inte disciplinera mig själv och göra de sakerna som jag ser att jag behöver göra – och tänka att det jag ser är min partner, istället för att inse och förstå att det jag ser och upplever i förhållande till min partner handlar om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv hän till beroenden, och bli en slav till beroenden, och rättfärdiga detta inom mig genom att tänka att jag trots allt inte är beroende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv hän till beroenden och upplevelser, att ge mig själv hän till sådana saker som känns bra, istället för att titta på huruvida vad jag väljer att göra är sunt förnuft eller inte, och därför ta beslut utifrån vad som stöttar mig, istället för vad som känns bra, eller smakar bra, eller jag får en positiv känsla och upplevelse ifrån

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv såsom beroende, och såsom självmissbruk, varigenom jag inte tillåter och accepterar mig själv att ge mig själv hän till mina beroenden, och ge efter – men där jag istället står upp och lever självdirigerat här i varje ögonblick, i varje ögonblick då ett beroende kommer upp inom mig, att jag andas igenom detta beroende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende till att slappna av, till att inte göra någonting, till att inte behöva agera, och medverka, och vara en del av denna fysiska verklighet – istället för att jag står upp och driver mig själv, tvingar mig själv att ändra på mig själv såsom jag tillåtit och accepterat mig själv att existera och leva fram tills nu

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge hän till sådana saker som jag känner och upplever såsom positiva, och uppfyllande, och tänka att därför att jag upplever dessa saker positiva, måste de därför vara bra för mig – istället för att inse, se och förstå att så inte är fallet, eftersom jag inte tar min fysiska kropp i beaktande, och eftersom jag inte tar mig själv, och min verklighet i beaktande, utan enbart agerar utifrån hur jag känner mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera utifrån hur jag känner mig själv, utifrån hur jag upplever mig själv, utifrån vad jag tänker, och utifrån hur jag vill känna mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mina studier, och ge efter till en upplevelse av motstånd, genom att tänka att jag hellre vill göra någonting jag tycker om, istället för att inse, se och förstå att jag skapar mig själv i varje ögonblick, och jag skapar vad jag ska tycka om, och vad jag inte ska tycka om, jag väljer – och således väljer jag att tycka om mina studier, att tycka om att driva mig själv igenom mina motstånd, och driva mig själv förbi mina svagheter

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv och se när jag ger efter till beroenden, såsom beroendet av att vara lat, beroendet av att sova, beroendet av att fly undan mitt ansvar, beroendet av att inte behöva vara med, beroendet av att röka, beroendet av att dricka kaffe, beroendet av att titta på film – jag inser och är ärlig mot mig själv när jag förstår att jag ger efter, och i de ögonblicken stoppar jag mig själv, och ändrar på mig själv

Jag hänger mig själv till att inte längre vara kontrollerad av beroenden

Jag hänger mig själv till att inte längre ta beslut utifrån vad som känns bra, positivt, härligt, och istället tar jag beslut utifrån vad som är sunt förnuft, utifrån vad som är bäst för mig och därför bäst för alla andra

Jag hänger mig själv till att leva mogenhet, och vara en förälder för mig själv, och ta hand om mig själv, genom att se vad det är jag gör, och hur jag lever, och utifrån detta dirigera mig själv till att leva och handla endast på sådana sätt som stöttar mig, och som är bra för mig

Jag hänger mig själv till att inte längre vara en slav åt beroenden

Jag hänger mig själv åt att driva mig själv igenom mina beroenden, och mina upplevelser, och mitt motstånd mot att inte längre kunna mig själv hän till mina beroenden – och jag står upp här såsom ett exempel på att leva självdirigerat, och självstyrt

Dag 7: Sömn och avundsjuka

Punkt 1: Sömn

En sak som jag märkt, nu när jag med all min styrka tar mig själv upp på morgonkvisten för att möta dagen, är att jag inte stödjer mig själv att göra de saker som jag vet får mig att vakna. Och detta är mer specifikt att duscha, att dricka en kopp kaffe, att ta en dusch – utan det jag gör är istället att jag sätter mig vid min dator, och känner mig trött, och sedan fokuserar jag på denna trötthet, istället för att jag assisterar och hjälper mig själv att komma ur den.

Anledningen till varför jag gör detta, är därför att jag inte känner för att dricka en kopp kaffe, eller känner för att duscha. Men vad jag måste inse är att jag inte kan lita på den känslan, för jag vet att om jag duschar så kommer jag vakna till, om jag dricker en kopp kaffe kommer jag vakna till, så då borde jag naturligtvis använda mig av vad som är här, för att stödja mig själv att vakna efter sex timmars sömn, och sedan fortsätta vara vaken.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stödja och assistera mig själv att driva mig själv igenom det motstånd jag känner mot att enbart sova sex timmar, genom att göra vissa fysiska handlingar, såsom att duscha, eller göra en kopp kaffe, lyssna på musik, och på så sätt få mig själv att tänka på något annat än att jag är trött

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte handla på ett sånt sätt som är stödjande, och hjälpande för mig, utan istället avstå från att göra de saker om jag vet hjälper mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att avstå från att göra sådana saker som stödjer mig, genom att tänka att jag ska klara att ändra mig själv, utan att stödja mig själv genom att göra vissa fysiska handlingar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag är dålig för att jag är trött när jag vaknar på morgonen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på min trötthet när jag vaknar upp på morgonen, istället för att jag fokuserar på hur jag kan assistera, och hjälpa mig själv att driva mig själv igenom tröttheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag känner mig trött när jag vaknar på morgonen, och tänka att jag inte borde känna mig trött, istället för att jag omfamnar mig själv, och arbetar med det som är här, under de förutsättningar som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv och vara hård mot mig själv när jag sover över 6 timmar, och på sätt skapa en fruktan att sova över sex timmar, och på så sätt få mig att tänka på att jag absolut inte ska sova – och på så sätt tänker jag mig själv till trötthet – istället för att jag helt enkelt är vaken, och inte tänker på att jag är vaken, utan istället gör någonting som stimulerar mig och som jag tycker är roligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att lösningen till att sluta vara trött, och sluta vilja gå och lägga mig tidigt på kvällen, inte är att tänka, utan att sluta att tänka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på att jag inte ska gå och lägga mig, och på så viss göra mitt beslut att inte sova lika mycket till en fixidé, istället för en fysisk och praktiskt handling här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar ett beslut, och när jag gör någonting, att inte göra det från en utgångspunkt av mig själv såsom andetaget, och såsom det fysiska – och på så vis inte använda mitt huvud, mina tankar, och känslor, emotioner, för att styra och ge mig själv riktning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv riktning här såsom andetag, såsom en fysisk och praktisk riktning, som jag driver mig själv att leva här såsom andetaget, utan att tänka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att så fort jag skapar från mitt huvud, så skapar jag mig själv utifrån en polaritet, och jag skapar därmed det jag vill undvika – istället för att jag skapar härifrån andetaget, utifrån sunt förnuft – och således inte utifrån en polaritet utan utifrån en insikt om vad som är bäst för mig, och bäst för min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta tänka, och när jag vaknar på morgonen, inte tänka på att jag måste gå upp, utan helt enkelt gå upp vid det första andetaget – och börja min dag genom att stödja mig själv till att vakna upp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vakna här med det första andetaget jag tar, och i det ögonblicket driva mig själv igenom det motstånd jag känner mot att utan tvekan, gå upp ur sängen och möta min dag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge efter mot det motstånd jag upplever, att gå upp ur sängen när jag vaknar, vid det första andetaget, och möta min dag – leva min dag – och röra, dirigera, och styra mig själv i min verklighet att göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra detta fysiska beslut till någonting roligt, och positivt – till en utmaning för mig själv, som det inte finns någon rädsla att misslyckas med – utan såsom någonting jag gör för mig själv, för att jag vill leva ett mer effektivt liv – och inte någonting jag gör för att jag tror att jag inte duger i andra fall

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att göra processen att förändra mina sömnvanor till ett äventyr, och till någonting roligt – och hitta sätt att assistera, och hjälpa mig själv, stötta mig själv på – och därmed sluta fördöma mig själv, och sluta göra hela punkten så allvarlig, och svår – utan istället rolig och stimulerande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra min process allvarlig, och svår – istället för att göra den rolig och stimulerande, och engagerande – och på detta sätt assistera och hjälpa mig själv att gå min process, och göra mig själv mer effektiv i mitt leverne

Jag hänger mig själv till att göra punkten om att gå upp på morgonen vid första andetaget till något roligt, och till en utmaning som jag tar ann mig själv utan att vara pretentiös, och ha förväntningar på mig själv

Jag hänger mig själv till att göra min process rolig, spännande och stimulerande – och detta gör jag genom att ge till mig själv såsom jag vill ta emot

Jag hänger mig själv till att göra min process av att driva mig själv igenom motstånd lättare, genom att jag förstår hur jag fungerar, vad är jag tycker om, och således ge mig själv detta, och på så sätt utnyttja mina förprogrammerade dispositioner för att göra mig själv mer effektiv i min process

Jag hänger mig själv till att sluta tampas och slåss mot min förprogrammerade natur, och istället utnyttjar jag min förprogrammerade natur för att driva mig själv framåt i denna process

Jag hänger mig själv till att acceptera mig själv som min förprogrammerade natur, och sluta slåss mot själv – och utifrån denna utgångspunkt, förändra, nyskapa, och styra mig själv mot ett nytt jag – ett jag som är bäst för alla

Punkt 2: Avundsjuka, och begäret av att få bli accepterad

En punkt som jag ofta märker dyker upp inom är att jag blir avundsjuk när andra får uppmärksamhet. I skolan har jag märkt att, när andra får uppmärksamhet, att jag ibland börjar tänka på vilka saker jag kan göra bra, och som jag skulle få uppmärksamhet för också om jag gjort det, och detta gör jag för att skapa en upplevelse inom mig av att känna mig viktig och utifrån ett systemperspektiv ”jämlik” med de andra människorna i min klass.

Samma sak händer på internet, när någon får uppmärksamhet, då reagerar jag i avundsjuka och i en upplevelse av underlägsenhet. Självklart betyder detta att jag ännu inte värdesätter, respekterar eller erkänner mig själv – vilket jag sålunda måste korrigera.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterar mig själv att hata mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att älska, respektera, och värdesätta mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter acceptans, respekt, och uppmärksamhet utanför mig själv – istället för att jag ger det till mig själv, här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte uppmärksamma vad det är jag gör, och vara stolt och nöjd över mig själv för de handlingar jag dagligen tar i min verklighet, som jag är nöjd och tillfredställd att jag tagit

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte uppskatta mig själv, och inte vara tillfredställd med mig själv, och inse att jag inte behöver någon annan att säga till mig att jag är tillfredställande, och uppskattad – jag kan ge detta till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att andras åsikt om mig, är värd mer än min åsikt om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, att andras upplevelse av mig, är värd mer än min upplevelse av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, att de orden jag väljer att leva, är mindre värde om jag skriver dem, och dirigerar mig själv att leva dem, än om andra säger att jag är dessa orden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterar mig själv att tro, att självuppskattning, att värdesätta mig själv, att respektera mig själv, och att vara tillfredställd med mig själv, är inte på riktig, om inte andra göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det jag gör mig själv inte är lika viktigt, eller riktigt, som det andra säger och antyder om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att någon ska acceptera, respektera, värdesätta, och uppskatta mig själv, istället för att jag gör det för och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter stabilitet, uppmärksamhet, och söka efter någon att säga att jag är tillfredställande, utanför mig själv, istället för att jag säger och ger detta till mig själv i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag är värdelös, eftersom jag misslyckats i min process, genom att inte transcendera vissa punkter direkt, istället för att inse att misslyckande existerar enbart när jag inte tillåter och accepterar mig själv att genast stå upp och driva mig själv igenom den punkten jag inte tog mig själv igenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att andra ska acceptera mig i min process, och säga till mig att jag gör bra ifrån mig i min process, att jag är intressant och att jag gör någonting bra, istället för att jag själv dirigerar mig själv till att göra saker jag finner vara intressanta, och jag ser är bra – och således göra mig själv självständig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag är sämre än andra människor, och att jag därför inte har någon rätt, eller möjlighet att leva självständighet, och vara tillfredställd med mig själv – istället för att inse och förstå att jag kan leva självständighet här, jag kan vara tillfredställd med mig själv här – det är upp till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta mitt liv i mina egna händer, och säga till mig själv att nu går jag för mig själv, som mig själv, och ger mig själv till mig själv, och i och med detta är jag tillfredställd med mig själv, jag accepterar mig själv, jag älskar mig själv och jag är nöjd mig själv – oavsett vilken respons jag får

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av vilken respons jag får, för hur jag ska vara mot mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga till mig själv, att oavsett vilken respons jag får, älskar jag mig själv, erkänner jag mig själv, uppskattar jag mig själv, och är i och med detta tillfredställd med mig själv

Jag hänger mig själv till att sluta leta utanför mig själv efter respekt, egenvärde, kärlek, och uppskattningen, och jag ger istället detta till mig själv

Jag hänger mig själv att uppskatta mig själv

Jag hänger mig själv till att vara tillfredställd med mig själv

Jag hänger mig själv till att vara nöjd med mig själv, och göra det som jag finner intressant, som jag finner stimulerande, och som jag ser är någonting bra, och därmed inte göra saker för att jag hoppas att andra ska tycka om mig

Jag hänger mig själv till att sluta att vilja att andra ska tycka om mig, och jag tar istället självansvar och tycker om mig själv

Jag hänger mig själv till att i varje ögonblick inse och förstå att jag är kapabel att älska mig själv, jag är och har ett lika värde med alla de människor som är runt mig, och förstå att ingen kan ge till mig egenkärlek – utan jag måste ge detta till mig själv

Jag hänger mig själv till att älska mig själv

Jag hänger mig själv till att bry mig om mig själv

Jag hänger mig själv till att tycka om mig själv

Jag hänger mig själv till att vara försiktig och ömsint med mig själv

Jag hänger mig själv till att nära mig själv, och ge till mig själv såsom jag skulle vilja få

Jag hänger mig själv till att ha tålamod med mig själv

Dag 1: Sömn Som En Flykt Från Verkligheten

Idag vaknade jag återigen alldeles för sent, och istället för att ta mig själv upp ur sängen på en gång, så blev jag kvar i den mjuka madrassen längre än vad jag behövde.

Att sluta vara en slav till sömn, och ta mig själv upp ur sängen direkt när jag vaknar på morgonen är verkligen en färdighet, det är som vilken annan upptränad kroppslig funktion som helst. Och själva nyckeln i att ta sig upp ur sängen direkt när ögonlocken första gången rullas upp, är att göra det – att inte lyssna på allt det där inom en som skriker om att, gode gud, låt mig stanna kvar i sängen! Jag vill inte upp, jag vill inte upp! Jag vill vara kvar i sängen för evigt. Men då är det bara att säga såhär, nej! Nu tur jag mig själv upp ur denna sängjävel, för jag har sovit tillräckligt, och jag vet att ingen mer sömn behövs. Jag vet att jag genom att fortsätta ligga kvar i sängen endast flyr undan verkligheten och mig själv, och sådant är oacceptabelt.

Men, jag lever som sagt in dessa orden ännu som mig själv, och anledningen till detta är att jag tillåter mig själv att prata mig själv in i att inte gå upp. Jag säger inom mig att, nej det behövs, nej men se kroppen den måste vila, du kan inte gå upp nu du hade bara varit så himla trött då. Men sådant skit kan man inte lyssna på, utan det gäller att ta sig upp ur den där sängjäveln en gång för alla.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa och hålla mig själv tillbaka i min process genom att sova mer än vad jag behöver, sova endast för att fly undan min verklighet, och fly undan mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ursäkta och urskulda mig, till varför jag inte bör gå upp ur sängen direkt när jag vaknar, och hitta på ursäkter och förklaringar, istället för att bara gå upp ur sängen direkt när jag vaknar

Jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på mina ursäkter, och förklaringar när jag ligger i sängen direkt efter jag vaknat, och ta alla dessa olika ursäkter och förklaringarna på allvar, och följa efter dessa, istället för att lyssna på min kropp, och sedan ta mig upp ur sängen direkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta mig själv upp ur sängen direkt när jag vaknar, men istället skjuta upp när jag ska upp ur sängen, och tänka att jag ska göra det i nästa ögonblick, och att jag bara måste få vila lite till, istället för att ta tag i saken, och ta mig upp ur sängen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag inte är tillräckligt viljestark för att förändra mina sömnvanor, och tro att inte kan förändra mina sömnvanor, och att jag därför inte ska försöka, och lika gärna kan ge upp – istället för att inse att jag kan förändra mina sömnvanor, och jag kan styra över mig själv, det handlar bara om att jag faktiskt måste göra det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig för livet, och gömma mig från att stödja mig själv, och driva mig själv att utöka, och expandera min applikation av mig själv såsom enhet och jämlikhet, här som vad som är bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva mig själv upp ur sängen direkt när jag vaknar, och rättfärdiga varför jag inte driver mig upp ur sängen direkt när jag vaknar genom att tänka att jag förtjänar att översova, jag förtjänar att ta det lugnt, istället för att inse att jag förtjänar att vara effektiv i hur jag rör mig på morgonen, och hur jag tar mig upp ur sängen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att missbruka min kropp, genom att inte lyssna på min kropp när den säger till mig att den har haft tillräckligt med sömn, och istället ignorera min kropp, och göra såsom jag känner för i mina tankar, och såsom min känslomässiga, och emotionella upplevelse säger åt mig att göra – istället för att inse att det är min kropp som är verklig, och mitt självsnack, i mitt huvud, som är en illusion, och att jag därmed genom att stödja mitt självsnack, gör mig själv en och jämlik med en illusion

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag inte tar mig upp ur sängen direkt när jag vaknar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara hård mot mig själv när jag märker att jag inte klarar att ta mig upp ur sängen direkt på morgongen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig att jag ska klara att kunna förändra mina sömnvanor direkt, och utan några problem över huvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig att jag ska kunna genomföra mina fysiska planer, och förändringar, utan en viss omställningstid, och tro att allting ska klaras av nu, snabbt, och på en gång – och tänka att så fort jag inte klarar av att göra någonting på en gång, att detta då är ett misslyckande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag är misslyckad, när jag misslyckas med mina planer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mina sömnvanor, med min partners sömnvanor, och tänka att jag är dålig, värdelös, och patetisk när jag inte klarar av att sova lika lite som min partner gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv ifrån mina sömnvanor, istället för att inse att mina sömnvanor är en del av vem jag tillåtit och accepterat mig själv att bli, såsom naturen av mig själv, såsom beroende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma, och se ner på mig själv för att jag skapat mig själv såsom beroende, och för att jag existerar såsom beroende – och tänka att jag därför är värdelös, och att jag måste bestraffa mig själv, i tron att den enda möjligheten för mig att ändra mig själv är för mig att bestraffa mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt glömma bort att vara omtänksam, och att ha tålamod med själv, och låta processen av att ändra mina sömnvanor ta den tid som den behöver.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara omtänksam och ha tålamod med mig själv, och se på mig själv såsom vad jag skapat mig själv till att vara idag, inte med fördömande, men med förståelse om hur jag kommit att skapa mig själv såsom det jag är idag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara hård och fördömande mot mig själv, och förvänta mig själv av mig själv att jag genast ska förändra mig själv, och att jag aldrig ska misslyckas på något sätt överhuvudtaget – istället för att tillåta och acceptera mig själv att vara realistisk med mig själv, och ta en sak i taget, en punkt i taget, och föra denna punkt som mig själv, till fulländande, och ta den tid som behövs för att göra detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv den tid som jag behöver för att förändra mig själv, och inte stödja mig själv effektivt i min självförändring, utan bara förvänta mig att jag ska förändras utan att jag på något sett hjälpt eller stöttat mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte hjälpa och stötta mig själv när jag går igenom en punkt, eller förändrar mig själv, och inse att om jag inte hjälper mig själv, och stödjer mig själv, så kan jag inte heller förändra och skapa mig själv på nytt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att de saker som jag har svårigheter att förändra i mig själv, inte är ett tecken på att jag är en dålig människa, eller på att jag är svag, och gör fel – utan ett tecken på att jag inte har stöttat och hjälpt mig själv tillräckligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se och förstå att nyckeln till att framgångsrikt förändra mig själv är att varje dag skriva, och applicera självförlåtelse, och verkligen stötta, och driva mig själv mot att förändra mig själv, och göra mig själv en mer effektiv människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se att de problem jag har i min applikation av mig själv, i sin kärna egentligen inte är problem, utan tecken på att jag inte stöttar, hjälper, och assisterar mig själv till den grad som behövs för att jag effektivt ska kunna förändra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att det aldrig finns något fel med mig själv, utan enbart konsekvenser av hur jag tillåter och accepterar mig själv att leva, och vara mot mig själv – och sålunda om jag vill ändra mig själv, kräver detta att jag stöttar, hjälper, och är mot mig själv såsom jag skulle vilja att en annan var mot mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag inte levt självdisciplinerat i mitt liv, och för att jag inte lärt mig själv att sova endast så mycket min kropp behöver, och inte mer – istället för att inse att ett sådant självfördömande är totalt onödigt, och att det jag istället ska fokusera på är att hjälpa, och assistera mig själv till att skapa mig själv såsom förändring – en och jämlik här

Självkorrigerande stadganden

När jag ser mig själv gå i på morgonen tankar om hur jag inte ska gå upp, och hur det är så skönt att ligga kvar i sängen, och att det inte gör någonting om jag ligger kvar i sängen, så stoppar jag mig själv omedelbart, jag tar ett djupt andetag, och jag för mig själv tillbaka hit till den fysiska verkligheten – och jag inser och förstår att om jag tillåter och accepterar mig själv att översova, och ligga kvar i sängen när jag faktiskt är vaken, så kompromissar jag och förtrycker jag mig själv – därför reser jag mig upp, tar mig ut upp ur sängen – klär på mig – och möter dagen direkt

När mina ögonlock slår upp, det första jag gör är att jag går upp ur sängen och möter min dag – jag inser att någonting annat än det är att kompromissa med själv, och att rättfärdiga, och ursäkta mig själv mina begränsningar.

Jag vägrar att ursäkta mig själv för mina begräsningar, jag vägrar att rättfärdiga och försvara mina självbegräsningar – jag driver mig själv att expandera och bli mer effektiv i min applikation, och bli en självstyrd, och självdirektiv människa.

Det är klart.