Tag Archives: spara

Dag 137: Framtiden och Pengar

Självskriverier

Idag har jag medvetet tagit det lugnt i förhållande till mina studier, och när jag upplevt att jag börjat stressa – tänka på vad jag ska göra, hur mycket jag ska göra, när jag ska göra det – då har jag stoppat mig själv, tagit ett andetag – och sedan medvetet rört mig själv sakta, och lugnt med min kropp. Och gjort de saker som kommit upp här i detta ögonblick; t ex göra disken, gå ut med katterna, gå och göra en kopp kaffe. Och det har varit väldigt bekvämt att ha en sådan utgångspunkt gentemot mina studier.

Men jag märker fortfarande hur jag existerar i en jakt inom mig själv – och hur jag ibland kan förlora mig själv i ångest, nervositet, och tankar på framtiden – vad ska jag göra? Var ska jag jobba? Hur mycket pengar kommer jag tjäna? Kommer jag klara av mina studier? Så jag ska arbeta med denna tendensen av att projicera mig själv in i framtiden idag, och att sätta ett värde på hur bra det går för mig i mina studier.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden, och tänka, och fundera på vilket slags jobb jag kommer få i framtiden – om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – om jag gör tillräckligt, eller inte gör tillräckligt i förhållande till mina studier, och hur detta kommer att influera min framtid – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta oroa mig själv och istället LEVA HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så fort jag kommit ut i arbetslivet, och klarat av min utbildning – att jag då kan sluta tänka på framtiden, och sluta planera hur jag ska göra, hur jag ska leva, vad jag ska göra, och vad jag inte ska göra – istället för att se, inse och förstå att detta bara är en ursäkt jag skapar inom och som mig själv så att jag inte ska behöva stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig nervös, och rädd för att mina studier inte ska gå bra – i rädslan, och ångesten att jag då inte kommer ha någon kontroll över min framtid – och veta exakt hur min framtid kommer att te sig, och vad jag kommer göra i min framtid – och om det kommer att gå bra, eller dåligt för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta vara rädd för att inte ha kontroll, och istället leva här i självtillit i varje ögonblick – och lita på mig själv att jag kan hantera de ögonblick som dyker upp – och att jag kan hitta en effektiv riktning för mig själv när jag möter problem som jag inte tidigare har hanterat eller löst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på att det ska gå jättebra för mig i mina studier, i rädslan och ångesten att om det inte går jättebra för mig i mina studier – att mitt liv då kommer bli tråkigt, och intetsägande – och att jag kommer sluta mina dagar som arbetslös, och utan att ha någon makt eller kontroll i mitt liv i formen av pengar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera makt, och kontroll i förhållande till pengar – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv som makt och kontroll – genom att ta makten över mina upplevelser, och tankar – och stoppa dem – och genom att ta kontroll över mina upplevelser, och tankar – och inte låta dem styra mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som att framtiden är ett monster som kan äta upp mig om jag inte är beredd och konstant övervakar att jag har kontroll på framtiden, och att jag är förmögen att styra framtiden som jag vill att framtiden skall vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom underlägsen framtiden – och tro, och tänka att framtiden är någonting som är mer än mig, och som jag måste skydda mig mot – och förbereda mig själv mot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att bli arbetslös, och inför att inte ha några pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att en sådan situation inträffar genom att bekämpa framtiden, och se till att jag alltid har kontroll, och att jag aldrig slappnar av, och slutar vaka över framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att faktiskt slappna av, att ta det lugnt och att låta mig själv helt enkelt andas – och inte hetsa upp mig själv inför framtiden utan gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget – här

Självåtaganden

När jag märker att jag projicerar mig själv in i framtiden, och tänker och funderar på vilket jobb jag kommer få – och om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick tittar in i framtiden eftersom jag är rädd att förlora kontrollen, rädd att om jag inte vakar över min framtid genom att tänka, att jag då inte längre kommer kunna veta, och förbereda mig själv inför framtiden; således åtar jag mig själv att istället för att existera i förhållande till framtiden i och som en utgångspunkt av rädsla – att istället stå en och jämlik med framtiden – och gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget

När jag märker att jag tänker att jag kan sluta tänka på framtiden först vid ett senare tillfälle – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inse och förstår att jag behöver inte nå någonstans, eller klara av någonting för att kunna sluta tänka på framtiden – utan det är någonting jag kan göra HÄR – med ett beslut här i och som mitt andetag; således åtar jag mig själv att sluta fundera och tänka på framtiden – att sluta att hålla fast i och som rädsla, ångest och nervositet – och föda, och nära denna genom att oroa mig för vad som komma skall – och jag åtar mig själv att istället leva här – ett ögonblick i taget – ett andetag i taget

När jag märker att jag känner mig nervös, och rädd inför att mina studier inte ska gå bra – och att jag därav inte kommer ha någon kontroll över min framtid – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla inför framtiden är irrationellt eftersom jag ändå kommer att dö vid en tidspunkt – utöver det är rädsla ypperligt begränsande, eftersom jag helt existerar i överlevnadsbeteende – istället för att ta beslut som är effektiva, och baserade på sunt förnuft – och vad som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta jaga min överlevnad, att sluta försöka få kontroll – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR – och att transcendera min rädsla för döden, och i detta se att all rädsla endast tjänar till att begränsa och hålla mig själv tillbaka inom och som mig själv och således är fullständigt onödig

När jag märker att jag går in i en upplevelse av ångest och rädsla inför att jag inte kommer få tillräckligt bra betyg, och därmed inte få ett roligt jobb i framtiden – och därmed leva ett intetsägande, och ointressant liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så fort jag vill ha någonting, och tror att jag är beroende av min externa verklighet för att skapa en viss upplevelse inom och som mig själv – då skapar jag även rädslan för att förlora just detta någonting, eftersom är beroende av att min verklighet ger mig detta någonting; således åtar jag mig själv att sluta definiera, och skapa mig själv utifrån hur min externa verklighet ser ut – utifrån vad slags arbete, eller vad slags arbetsgivare jag har – och jag åtar mig själv att istället stabilisera mig själv här i och som mitt andetag och leva såsom ingenting, såsom odefinierbar i varje andetag – här

När jag märker att jag inom mig själv spanar utåt mot framtiden, och försöker planera, och övervaka min framtid genom att tänka hur jag måste leva, vad jag måste göra, vad jag måste säga – när jag måste göra någonting – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna tendens jag har att övervaka framtiden, och tänka på framtida beslut är rädsla – rädslan för att inte kunna överleva, och inte ha pengar och möjlighet att leva ett bekvämt och bekymmersfritt liv – och således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av bekvämlighet, att sluta känna att jag måste ha detta system att bära upp mig, och genom att ge mig pengar – få mig att känna mig trygg, och stabil – och jag åtar mig själv att leva trygghet, och stabilitet såsom mig själv – genom att vara här i och som min mänskliga kropp – i den naturliga trygghet, och stabilitet som min kropp utgör – eftersom den alltid är densamma och aldrig ändras såsom mitt sinne gör

När jag märker att jag känner ångest, och rädsla inför att bli arbetslös, och inte ha några pengar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den enda anledningen till att jag fruktar att vara arbetslös, och fruktar att inte ha pengar är att jag fruktar att leva ett obekvämt, och oberäkneligt liv – där jag inte längre äger känslan av att kunna kontrollera och styra vad som händer i mitt liv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär att leva ett bekvämt liv, och släppa min rädsla att känna det som att jag kontrollerar och styr vad som händer i mitt liv – och jag åtar mig själv att istället möta varje ögonblick ny och fräsch – här – utan att hålla kvar vid något förflutet som jag försöker skydda, eller något begär som jag försöker hålla fast vid

Dag 19: Förlora Pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i fruktan, och ångest när min partner nämner att hon gärna vill spendera, och använda pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ångest, och börja mentalt bakgrundsprata inom mig, om hur dyrt någonting är, om hur jag måste spara pengar, om hur jag inte kan slösa pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ångest, och fruktan inför att jag kommer förlora kontrollen över mitt liv om jag spenderar för mycket pengar, och frukta och känna nervositet över att jag inte kommer veta vem jag är längre, eller hur jag ska leva på ett effektivt sätt om jag inte längre har pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna fruktan och ångest inför att jag kommer bli avlurad mina pengar, och känna fruktan och ångest att jag inte kommer ha kvar mina pengar, eftersom någon mjukt, och silkeslent lyckades vinna min tillit, men lurade sedan mig på alla mina pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att beskydda och försvara mina pengar, att inom mig vara beredd på att en annan kommer försöka stjäla mina pengar, och därav sätta upp en mur av bakgrundsprat inom mig, som jag kan använda för att skydda mig själv med, när jag känner att det finns fara att mina pengar ska försvinna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att mina besparingar ska försvinna, och att jag inte längre ska lyckas kontrollera mina besparingar, eller ha möjlighet att kontrollera pengaflödet i min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att om jag inte konstant är rädd för att andra människor kommer bedra mig, och kommer att försöka gå bakom min rygg, att jag då kommer bli lurad, och förd bakom ljuset och att jag inte längre kommer kunna leva i denna verkligheten, eftersom alla mina pengar stals – och jag blev lurad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda fruktan som ett vapen, och som en sköld inom mig – som jag använder för att vara vaksam, och för att se till att jag aldrig går in i en situation eller en upplevelse där jag kan förlora kontrollen, där jag inte vet vad som kommer hända, och där jag inte vet exakt hur jag kommer leva i nästa ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ångest, och rädsla som en signal, och tro att det faktum att jag upplever ångest och rädsla betyder någonting, och säger någonting till mig om hur min verklighet fungerar, och om hur människor i min värld är – istället för att se, inse och förstå att den rädsla jag upplever gentemot människor, och gentemot pengar, eller överhuvudtaget, inte säger mig någonting – och är ingenting som jag kan lita på när jag tar beslut inom och som mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att om jag släpper min ångest, och jag släpper min nervositet, att min värld då kommer rasa samman, och att jag inte längre kommer ha någon kontroll – och att jag inte då kommer kunna röra mig i min värld, utan istället vara kontrollerad av en annan – istället för se, inse och förstå att jag inte kan lita på de visioner, och drömmar som kommer upp ur min upplevelse av rädsla, jag kan inte lita på rädsla – och således stoppar jag mig själv som min upplevelse av rädsla och för mig själv tillbaka hit till verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv trött, genom att oroa mig för vad andra gör, och hur andra lever i min verklighet, i en fruktan och en ångest, att andra lever och uttrycker sig själva på ett sätt som är dåligt för mig, men som jag inte har någon kontroll över, och som jag inte kan styra över – istället för att se inse och förstå att huruvida andra lever på ett sätt som inte är bra för mig, är ingenting som jag kan styra över – och ingenting som jag kan kontrollera, men framförallt ingenting som det tjänar för mig att oroa mig för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att inte ha kontroll över min verklighet, och vara rädd för att om jag släpper kontrollen så kommer min värld att försöka utnyttja och utplåna mig, och tro att jag därmed inte kommer ha någon möjlighet att göra någonting, utan att jag kommer bli en slav till andra, och leva ut resten av mitt liv utan frihet, och i en annans ägo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest inför att spendera pengar, och definiera det såsom positivt och beundransvärt att spara pengar, men definiera det som negativt och dåligt att inte spara pengar – och tro att om jag bara kan spara pengar, och om jag kan fortsätta att kämpa för att hålla mig själv flytande i denna verklighet, genom att hålla mig själv borta från sånt som kan få mig att slösa pengar – att jag kommer må bra, och att jag kommer att överleva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att undvika att köpa saker, och undvika att använda mina pengar, i fruktan och ångesten att mina pengar kommer ta slut, och att jag vid slutet av månaden kommer stå utan pengar, och att jag kommer vara rådlös inför hur jag ska göra, och att därför inte kommer kunna överleva – istället för att se, inse och förstå – att fruktan för pengar inte på något sätt gör mig bättre att planera hur jag ska använda mina pengar, utan gör mig endast till irrationell vad det gäller mitt penganvändande, då jag använder pengar mer utifrån en upplevelse av fruktan och ångest, istället för att se vad jag har råd med, och vad jag inte har råd med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mentalt baksnacka om hur jag kan försvara mina pengar, om hur jag kan prata i mitt huvud för att visa min värld att jag minsann inte ska förlora kontrollen över mina pengar – att jag minsann inte är att leka med, och att jag in i det sista ska ha kontroll över min förmögenhet, och tro att detta baksnack är mig själv, istället för att se, inse och förstå att detta bakgrundsprat är ett skyddssystem som sätter igång när jag fruktar att jag kommer förlora kontrollen, och att jag använder det för att behålla en känsla av kontroll över mig själv och min verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att den fruktan som jag upplever att förlora kontroll över pengar, är faktiskt den fruktan jag upplever inom och som mig själv att förlora kontrollen över mig själv, reflekterad tillbaka till mig

Jag åtar mig själv att i varje andetag då jag upplever en rädsla att förlora kontrollen, att andas och föra mig själv tillbaka hit till andetag – och inte tillåta och acceptera mig själv att ta beslut, eller att prata utifrån denna ångest och rädslan

Jag åtar mig själv att inte frukta att min värld ska bedra eller svika mig, och att inte längre tro att min rädsla kommer skydda mig – jag inser att rädsla inte hjälper till någonting, utan endast håller mig tillbaka inom mig själv

Jag åtar mig själv att leva utan emotioner, och åtar mig själv att se att emotioner faktiskt inte behövs, utan att jag är kapabel att ta beslut här i sunt förnuft, i varje ögonblick, och i varje andetag – och att det inte behövs någonting annat än sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte längre oroa mig själv, att inte längre gå in i tankar som är av en oroande natur, utan istället då sådana tankar kommer upp, stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit, ta ett djupt andetag, och sedan applicera mig själv som stabilitet och tillit till mig själv