Tag Archives: stabilitet

Dag 355: Att Skapa Mig Själv Här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en polaritet där jag å ena sidan har ett begär efter att lyckas och bli berömd, signifikant, och speciell i denna världen, och visa mig själv användbar och duglig, och å andra sidan ha en rädsla inför att inte lyckas, inte göra något meningsfullt med mitt liv, och inte skapa någonting av värde och signifikans – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att genom denna polaritet generera och skapa energi inom mig själv i mängder

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ångest och stress inför att jag inte skrivit min tentamen tillräckligt effektivt, och att jag därmed inte kunnat tillägna mig själv det bästa betyget, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett undertryckt, och hemligt begär, att jag ska kunna stå med mina betyg i handen, och känna mig själv fullständigt lugn och trygg, genom att jag vet att de betyg som jag skaffat mig själv kommer att kunna leda mig in i vilket yrke som jag än väljer – och därmed förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka min stabilitet och mitt värde i att lyckas i denna världen avseende karriär, avseende pengar, finanser och framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ångest, stress och rädsla inför att inte ha kontroll över min framtid, och över att inte kunna tillskapa min framtid såsom jag föreställer mig själv att den ska utvecklas, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid denna illusoriska drömmen, om att jag ska kunna bygga upp och skapa min framtid precis i enlighet med de drömmar, fantasier, och idéer som jag frammanat inom mig själv – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att den där drömmen efter den perfekta verkligheten, det perfekta livet, och att allt bara ska gå i lås, att den är illusorisk och endast existerar i och som mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en fantasi om att jag ska kunna göra vad jag vill med mitt liv, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se på min framtid såsom en bana på väg uppåt, såsom någonting jag eventuellt kommer att nå, där jag kommer till en position i min värld där jag äntligen kan slappna av och ge efter, där jag äntligen kan låta mig själv sjunka tillbaka i min kropp, och inte längre vara i en konstant stress, ångest, och nervositet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att denna idén om vad som ska hända och inträffa i min framtid inte är riktig – det finns inget sådant framtida slott där jag äntligen kommer att äga alla förutsättningar för att leva ett liv i ett avslappnat tillstånd – utan istället är det jag måste göra att skapa mig själv här – kreera mig själv här – och skapa den där fysiska närheten i mig själv där jag är avslappnad – tillfreds och lugn – där jag inte existerar i en konstant storm av rädslor utan där jag är stabil

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att om jag verkligen vill skapa min framtid i enlighet med de här orden, stabilitet, värde, fulländning, och frid – då är det någonting som jag måste skapa som mig själv – jag kan inte förvänta mig att något arbete, något hus, en hund, eller ett barn, eller någonting annat kan skapa detta till mig – utan jag måste göra det för och som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och träna denna förmåga att i varje andetag släppa taget om den ångest som kommer – hur riktig den än upplevs – och föra mig själv tillbaka till mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den enda friheten som faktiskt finns i denna världen som jag kan skapa är den friheten jag lever inom mig själv – där jag står fri från rädsla och ångest – och där jag skapar mitt liv i enlighet med de orden jag ser att jag vill leva – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva mig på att leva frihet – frid – värde och fullständighet – att stå som dessa orden i och som varje andetag och således släppa taget om den där fantastiska framtiden jag ser framför mig – och som jag hoppas ska bli till en verklighet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att de projektioner jag har mot framtiden inte är riktiga – de är illusoriska och inte en faktisk verklighet – utan tjänar endast till att dra mig bort från vad som är riktigt och faktiskt vilket är den verklighet jag existerar i och som här – det andetag jag har här med mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv in i alternativa dimensioner och verkligheter – och ha mitt fokus delat där en sida av mig existerar i en förhoppning om ett visst framtida utflöde – och en annan sida av mig existerar här – i rädsla och ångest inför att inte kunna manifestera och skapa den där framtiden jag hoppas ska inträffa

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att frid endast är någonting som kommer att uppstå inom mig när jag släpper taget om rädsla – och för att inte ha rädsla kan jag inte heller ha några begär – för i varje begär föds och uppstår en rädsla – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förändra och dirigera mina begär – att omdefiniera dem till att utgöra faktiska omständigheter som är verkliga – som är praktiska – och som jag kan leva i mitt dagliga liv – och som jag således inte projicerar ut i framtiden och sedan skapar ett förhållande av brist gentemot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig bristfällig i mitt nuvarande liv, och tänka att det är någonting som saknas, och någonting som måste tillföras för att mitt liv ska bli mer gynnsamt, trivsamt, och bekvämt, och att jag därför måste ut i framtiden, måste projicera mig själv till någon plats där ute i evigheten, där jag känner, och kan föreställa mig själv att jag har det där jag tror mig själv fattas – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att åtgärda mina brister här – att titta på mina projektioner – se vad det är de symboliserar och visar mig – och sedan ta och leva dessa orden mina projektioner visar här i varje andetag – leva dem praktiskt och fysiskt i mitt dagliga liv – och således sluta leta och söker efter någon alternativ perfekt framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig som bristfällig för att jag inte har ett arbete, inte har en anställning, och inte har någon trygg och säker inkomst – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera trygghet i förhållande till anställning, och pengar, och därför längta och projicera trygghet in i framtiden, istället för att jag omdefinierar och lever trygghet här som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva trygghet här på så vis att jag tryggt låter mig själv sjunka tillbaka i min kropp och vara stabil samt jordad – och att nära en rädsla dyker upp inom mig – att applicera detta ordet – att jag är här – jag är jordad – att oavsett i vilken situation jag hamnar står jag här med mig själv och går min process – oavsett vad som händer är jag här och för mig själv tillbaka till min kropp och vad det är jag håller på med

Jag åtar mig själv att sluta projicera delar av mig själv in i framtiden, och således åtar jag mig själv att ta tillbaka orden trygghet, värde, och fullständighet till mig själv, och leva dessa orden praktiskt och fysiskt

Således åtar jag mig själv att leva ordet värde – såsom att det värdet jag har står i förhållande till min applikation och min rörelse i min process – och hur effektivt jag applicerar mig själv och skapar ett mervärde genom att dela med mig av mig själv och min process till andra – och genom att stå som ett exempel för andra och visa att det går att ändra på sig själv

Jag åtar mig själv att leva ordet fullständighet såsom att jag i varje ögonblick övar mig på att vara fullständigt närvarande, och sluta flacka i mitt sinne, fram och tillbaka mellan alternativa verkligheter, drömmar, fantasier, och tankar – utan istället vara fullständigt här med min kropp – och förstå att detta är riktig fullständighet – detta är vad det innebär att vara komplett och färdig i en praktisk och fysisk bemärkelse

Jag åtar mig själv att släppa taget om kontroll och förhoppningar inför min framtid – och istället omfamna och gå varje ögonblick såsom det utvecklar sig självt här – och ha tillit till mig själv att jag kommer hantera och dirigera mitt liv såsom det öppnar upp sig här – effektivt och ändamålsenligt – att jag kommer att se vad som krävs och vilka lösningar som står till buds och sedan applicera dessa – således åtar jag mig själv att lita på mig själv – och att nära samt träna denna självtillit genom att i ögonblick stoppa tankar, emotioner och känslor – och föra mig själv tillbaka till min praktiska och fysiska verklighet här

Advertisements

Dag 60: Tillfredställa Andra

När jag lyckas göra människor nöjda, och tillfredsställda mår jag bra. När jag lyckas göra människor arga, och frustrerade, eller missnöjda då blir jag rädd, och jag fördömer mig själv. Det är intressant att jag skriver här när jag lyckas GÖRA – eftersom detta betyder att det är jag som skapar den andra människans upplevelse av sig självt, och att hur jag uttrycker, eller inte uttrycker mig kommer att GÖRA/SKAPA den andra människan. Detta är ju naturligtvis inte sant, eftersom den andra människan faktiskt skapar sin upplevelse av sig själv, helt själv och utan min hjälp.

Därför kan man fråga sig om en annan faktiskt kan vara nöjd eller tillfredsställd tack vare mig? Och kan en annan vara arg, frustrerad och missnöjd tack vare mig? Eller är detta enbart punkter som den andra möter inom sig själv. I min upplevelse så är de flesta upplevelser som jag har i förhållande till min verklighet där jag antingen upplever mig själv nöjd, eller missnöjd, baserad på mentalt snicksnack. Där jag genom att tala med mig själv i mitt huvud intalar mig själv diverse sanningar om den situationen i vilken jag befinner mig. Den är antingen dålig, eller bra, och jag är antingen nöjd eller missnöjd.

Så det är som sagt inte jag som skapar den andra människans upplevelse, och det är inte den andra människan som i sin tur skapar min upplevelse. Att jag mår bra när en annan människa är nöjd eller tillfredsställd, och att jag mår dåligt när en människa ogillar vad jag gör, det handlar ju inte om den andra människan överhuvudtaget, utan enbart om mig.

Frågan är då exakt varför/hur jag skapat en sådan här personlighet av att frukta att inte vara andra till lags? De minnen som kommer upp har att göra med mina föräldrar, och hur jag alltid varit väldigt mån om att få bra betyg, för att de ska vara nöjda med mig. Jag ville att mina föräldrar skulle vara nöjda med mig, så att jag inte skulle bli bortglömd, och övergiven. Jag ville visa att jag hade ett värde för mina föräldrar, och att de inte borde överge mig, eftersom jag hade ett värde för dem; så i grunden och botten agerade jag från en rädsla att vara ensam, och övergiven, och vara tvingad att stå själv i denna verklighet utan att kunna uppleva någon slags hjälp utifrån.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha hjälp, stöd, och stabilitet utanför mig själv, genom att få andra att tycka om mig, acceptera mig, genom att jag får dem att känna sig tillfredsställda, och glada runt mig – istället för att jag lever stabilitet, hjälp, och stöd för och som mig själv – och ser till att tar egna beslut, och lever mitt liv för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av andra människors tillit, tillfredsställelse, och nöjdhet med mig, för att jag ska känna mig stabil inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att vara och bli ensam i denna verklighet, i tron att jag är värdelös ensam, och att jag inte kan leva ett funktionellt och normalt liv när jag är ensam, i tron att jag måste ha någon som står bredvid mig, som säger hur jag ska leva, vilka beslut jag ska ta, vilka beslut jag inte ska ta, och som helt enkelt visar mig vägen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att inte ha någon som i varje ögonblick står bredvid mig och säger att, du gör rätt, allt är bra, allt är okej, det är såhär du ska göra, det är såhär som det ska vara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå upp inom och som mig själv, och sluta frukta, vara nervös, och känna ångest inför att vara ensam i denna världen, och utan andra människors känslomässiga engagemang i vad jag gör och inte gör i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att bli bortglömd, och inför att vara en no-body, och istället för att förlåta denna rädsla, försöka skydda mig själv mot att uppleva denna rädsla, genom att hela tiden leva och uttrycka mig själv på ett sådant sätt att jag är helt säker att alla människor i mitt liv tycker om mig, och tycker att jag är trevlig och rolig att vara runt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag måste ha någon som står utanför mig själv, som säger till mig vad som är bra, och dåligt – i tron att jag alldeles för dålig för att kunna avgöra sådant själv, och att jag är alldeles för ineffektiv i min applikation av och som mig själv för att kunna se vilka punkter i min verklighet som är bra för mig, och vilka punkter i min verklighet som inte är bra för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att när andra känner sig missnöjda och inte tillfredsställda med mig, att detta är ett tecken på att jag gjort något fel, på att jag är fel, och på att jag gör någonting som inte är bra, och att jag genast måste ändra på mig själv eftersom JAG är fel – istället för att se, inse och förstå att det andra människor upplever runtomkring och med mig inte har något att göra med mig, och handlar inte om mig, och att jag i min applikation av mig själv därför inte kan ta andra människors upplevelse av mig i beräknande när jag skapar mig själv i varje ögonblick – utan istället tillåter och accepterar jag mig själv att titta inom mig själv, och lita på mig själv – och andas och skapa mig själv här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan människa är missnöjd med mig, att bli emotionell, känna mig upprörd, stressad, och ledsen, och undra inom mig själv, hur eller vad jag måste göra för att få denna andra människa att återigen acceptera mig, och att återigen vara glad, och tillfredsställd runt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som om jag inte har någon stabilitet, eller någon riktning, och klarhet inom mig själv, när en annan är missnöjd, eller arg på mig – och agera/känna det som att allt jag måste göra är att få denna andra människa att återigen tycka om mig, och vara tillfredsställd med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som att min högsta prioritet i livet är att få andra att alltid känna sig glada runtomkring mig, och tro/tänka att så fort någon blir det minsta arg, eller frustrerad, eller missnöjd runt mig, att det är min uppgift att göra dem glada, tillfredställda, och nöjda med sig själva igen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om andra människor är nöjda med mig, då är allt i mitt liv på spår, och jag är på väg i rätt riktning, istället för att se, inse och förstå – att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fråga mig själv om jag verkligen är på rätt spår, och om jag verkligen gör/lever på ett sådant sätt som jag vill

Jag åtar mig själv att inte längre försöka göra andra människor nöjda/tillfredsställda runtomkring mig

Jag åtar mig själv att inte längre definiera mig själv utifrån människors känslomässiga och emotionella upplevelse runtomkring mig, utan inse, se och förstå att det jag upplever inom mig själv handlar enbart om mig – och det andra upplever inom sig själva handlar enbart om dem

Jag åtar mig själv att leva stabilitet här, och inte göra min stabilitet beroende på att andra människor ska känna sig nöjda/tillfredsställda med mig

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att bli bortglömd, och övergiven – utan istället lever jag här självständig, och stark i min applikation av mig själv

Jag åtar mig själv att ta beslut själv, och inte längre göra mig själv beroende av andras samtycke i mina beslut

Dag 38: Vilka Hemligheter Döljer Framtiden?

Vad är egentligen tentaångest? Varför blir jag så nervös när jag sätter mig ner bakom skolbänken och börjar skriva mitt prov? Jo, det hela är väldigt enkelt. Jag blir nervös eftersom jag förväntar mig någonting, och eftersom jag vill någonting – jag har ett begär, en förväntad framtid som jag vill ha – och därför upplever jag rädsla och ångest eftersom jag är rädd för att förlora den förväntade framtiden.

Hur löser jag då detta? Jo – jag tittar på vad det är jag definierat min framtid som, vilka ord är det jag kopplat inom mig själv till framtiden, istället för att leva dem här i varje ögonblick som mig själv?

Framtiden för mig symboliserar: fulländning, att vara nöjd med mig själv, att vara avslappnad och bekväm med mig själv, att vara stabil och trygg i mig själv, att kunna ha kul med mig själv utan att oroa mig själv inför vad som ska hända i nästa ögonblick.

Dessa orden har jag kopplat ihop med mina framtidsdrömmar, som i stort går ut på att jag får ett bra jobb, att jag har mycket pengar, och att jag jobbar med någonting som jag tycker är roligt.

Då är det dags att föra dessa orden tillbaka till mig själv.

Fulländning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från ordet fulländning, såsom ett levande uttryck av mig själv, genom att tänka och tro att jag enbart kan uppleva mig själv som fulländad genom att ha ett bra jobb, genom att ha mycket pengar, genom att ha det perfekta förhållandet – och genom att få andra att se upp till mig i min värld såsom att vara en ”duktig och effektiv människa” – istället för att se, inse och förstå att jag är kapabel att leva fulländning här som mig själv, och att den framtidsdrömmen jag skapat inom mig själv i förhållande till fulländning faktiskt inte är riktig – utan endast mig själv projicerad på bilder i mitt huvud – alltså upplevelsen av mig själv såsom fulländning vilken jag är kapabel att skapa mig själv här i varje ögonblick projicerad på en idé om framtiden – således stoppar jag denna idé och jag viljesätter mig själv att skapa mig själv såsom fulländning här i varje ögonblick genom att andas effektivt, och stoppa allt mentalt baksnack i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv såsom fulländning, genom att jag definierat fulländning i förhållande till en framtid där jag har ett jobb, där jag har mycket pengar, och där jag känner mig själv finansiellt stabil, istället för att se, inse och förstå – att denna upplevelse av fulländning som jag tror finnas i framtiden, faktiskt kan levas och uttryckas av mig själv här i varje ögonblick – och därför inser, ser, och förstår jag – att det faktum att jag projicerar fulländning in i framtiden, är endast ett försök av mig själv att inte behöva ändra mig själv, och ta ansvar för mig själv, och faktiskt skapa mig själv såsom fulländning här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att längta efter fulländning, och tro att jag kommer skapa fulländning genom att kämpa för min framtid, istället för att se, inse och förstå – att jag kommer endast kunna uppleva, och leva fulländning som mig själv – genom att föra tillbaka fulländning till mig själv och leva fulländning i varje ögonblick som mig själv – vari jag inte tillåter och accepterar mig själv att under några omständigheter gå in mitt huvud och baksnacka, och skapa idéer om hur jag upplever, eller inte upplever mig själv – utan istället leva här som faktiskt fulländning – såsom att vara medveten om min kropp i sin fulla längd, och uttrycka mig själv såsom min kropp i dess fulla längd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från fulländning, genom att tänka att pengar kommer fullända mig – istället för att se, inse och förstå – att jag genom att vilja ha pengar enbart försöker fly undan rädsla, och osäkerhet inför att dö – och därmed inser jag att det enda sättet att skapa mig själv som faktisk fulländning här är genom att komma till ro med min egen död, och inte vara rädd för att dö – utan istället tillåta mig själv att uppskatta detta ögonblick här med mig själv till fullo, utan någon ångest, eller rädsla för att det kanske kommer ta slut, och för att jag inte kommer veta exakt när det tar slut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att fulländning uppnås genom att jag imponerar på arbetsgivare, och genom att jag gör mig själv attraktiv på arbetsmarknaden, istället för att se, inse och förstå – att jag aldrig kommer att uppnå fulländning när jag projicerat fulländning in i framtiden – eftersom framtiden alltid är framtiden, och aldrig är här – därför inser, ser och förstår jag – att jag måste föra fulländning tillbaka till mig själv här såsom andetaget – och att jag måste utveckla mig själv såsom den praktiska applikationen av och som fulländning – och endast så kommer jag faktiskt stå och leva som fulländning här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att skapa, designa, och utforma mig själv såsom fulländning i varje ögonblick – genom att sluta projicera fulländning in i framtiden – och istället leva fulländning här som mig själv – genom att jag är fullt här i varje ögonblick – genom att jag är fullt medveten om min fysiska kropp – och genom att jag fullt uppskattar mig själv här – och inte på något sätt tar mig själv för given

Avslappnad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera uttrycket, och applikationen av och som mig själv som avslappnad in i framtiden – genom att tro att jag bara kan vara avslappnad om jag har pengar, om jag har ett hus, om jag har en familj, och om jag ”gjort karriär” – och ”gjort allt det jag kunnat i mitt liv” – och ”levt klart mitt liv” – igenom att tänka att när jag har livet framför mig, betyder detta att jag måste prestera, och att jag därför inte kan vara avslappnad, för då kanske jag misslyckas i min prestation – istället för att se, inse och förstå att jag behöver inte leva upp till några ideal som en röst i mitt huvud gör gällande, och att jag kan leva ordet avslappnad här – genom att andas effektivt i varje ögonblick – stoppa stress, rädsla och ångest – och låta mig själv bekvämt luta mig själv tillbaka i min kropp och njuta av de olika fysiska upplevelser som är här som mig själv som min kropp – och alltså vara fullt ut här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag kan bara slappna av – ”när jag klarat den där saken” – istället för att se, inse och förstå – att det alltid kommer komma en nya sak, och att det alltid kommer vara en ny grej som jag kräver av mig själv att klara för att jag ska kunna slappna av, och att jag således aldrig kommer bli nöjd med mig själv – därför inser, se och förstår jag att den enda platsen, och det enda tillfället jag har att leva avslappnad på är här som mig själv såsom mitt andetag – vari jag i varje ögonblick väljer att andas istället för att tänka – att andas istället för att bekymra mig – att endast istället för att tänka på vad jag ska göra – och att andas istället för att bekymra mig om dittan och dattan – jag för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick slappna av – att vara medveten om mina muskler, och om hur jag håller min fysiska kropp – och vara medveten om jag spänner mig, eller om jag tänker på något skit – eller medverkar i någon sorts upplevelse – och i detta fokusera på, och assistera mig själv att andas effektivt och således i varje ögonblick släppa taget – och andas ut – och slappna av helt och fullt – och tillåta och acceptera mig själv att sjunka tillbaka och ner i min kropp – här

Stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera stabilitet in i framtiden, genom att tänka att jag endast kan uppnå stabilitet genom att ett hus, genom att ha barn, och genom att ha en hög och säker inkomst varje månad – och tro att så länge detta inte finns i min värld – att jag då alltså inte kan leva stabilitet – istället för att se, inse och förstå att – jag kan leva stabilitet här som mig själv – och kan göra detta genom att varje kväll, och varje morgon – applicera självförlåtelse på sådant skit inom mig själv som orsakar mig att vara ostabil – och att varje dag viljesätta mig själv att skriva och uttrycka mig själv genom ord – och att jag i varje ögonblick stoppar tankar, emotioner, och känslor – och för mig själv tillbaka till min kropp en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, tro och tycka att jag måste ha ”lyckats” i livet – genom att jag fått ett ”skitbra jobb” – för att jag ska kunna uppleva mig själv såsom stabil inom och som mig själv – istället för att se, inse och förstå – att stabilitet kan jag leva här som mig själv, och att det faktum att jag projicerat stabilitet in i framtiden, faktiskt är en sorts självmanipulation där jag försöker undvika att leva, och skapa mig själv såsom stabilitet – på riktigt – därför för jag mig själv tillbaka hit till andetaget – och jag skapar och uttrycker mig själv såsom stabilitet här i varje ögonblick – en och jämlik – här

Jag åtar mig själv att leva stabilitet – genom att i varje ögonblick för mig själv tillbaka hit till andetaget – genom att fokusera på mina fingertoppar, och på mina tåspetsar – genom att i varje ögonblick vara medveten om att jag är här – och att om någonting rör sig inom mig – att andas igenom det och inte gå in i det – utan istället leva här såsom min fysiska kropp – och uttrycka mig själv utan att någon energi rör sig inom mig överhuvudtaget

Trygghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera trygghet in i framtiden, genom att tänka och tro att jag endast kommer uppleva trygghet om jag har mycket pengar, och om jag har ett förhållande med en kvinna, där jag känner att jag är fullt omhändertagen, istället för att se, inse och förstå – att jag kan leva trygghet här som mig själv – såsom självtrygghet – genom att i varje ögonblick inte tillåta och acceptera mig själv att gå in i rädsla, nervositet, och ångest – såsom självsabotage – utan istället stå rakryggad i varje ögonblick – och dirigera de ögonblick jag möter effektivt – genom att lita på mig själv att jag kan ta beslut som är bäst för mig, och bäst för andra – och jag således kan vara trygg i mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera trygghet in i framtiden – genom att tänka att trygghet är en upplevelse jag endast kan få när jag blivit gammal och fått livserfarenhet – i tron att om jag inte fått någon livserfarenhet – att jag då inte kan dirigera mig själv effektivt, och ta beslut i min verklighet som är bäst för mig – istället för att se, inse och förstå – att jag kan utveckla och skapa mig själv såsom självtrygghet här – och att jag inte behöver vänta på att bli gammal för att göra det – genom att i varje ögonblick låta mig själv vara här som min kropp och möta varje ögonblick i tillit till mig själv att jag kommer att dirigera mig själv effektivt – såsom vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att leva självtrygghet som mig själv genom att i varje ögonblick stå här som min kropp – och dirigera mig själv i varje ögonblick utan att tänka – utan att känna – utan att lita på mig själv direkt – här – och utan att försöka känna efter – eller tänka efter – eller söka råd utanför mig själv – utan jag står istället här som trygghet och viljesätter mig själv att leva självtillit som mig själv

Att ha kul med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera ”att ha kul med mig själv” in i framtiden, genom att tänka att jag endast kan ha kul med mig själv när ”mitt liv är lugnt” – och ”jag har allt jag behöver” – såsom ett jobb, pengar och en bostad – istället för att se, inse och förstå att detta är en ursäkt och ett rättfärdigande jag skapat inom mig själv för att inte behöva ändra på mig själv, och skapa mig själv såsom att i varje ögonblick ha kul med mig själv – genom att definiera, och leva självglädje som mig själv i varje ögonblick – såsom ett fysiskt och faktiskt uttryck av mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag inte är tillräckligt rolig, för att ”ha roligt med mig själv” – och därför projicera ”att ha roligt med mig själv in i framtiden” – genom att tänka att kanske jag kommer bli roligare någon gång i framtiden – längre fram – istället för att se, inse och förstå – att jag kan leva självglädje som mig själv här, och att jag inte behöver vänta – och detta kan jag bevisa för mig själv här i detta ögonblick – genom att jag göra någonting som jag tycker är roligt – och sålunda lever självglädje som mig själv – eller helt enkelt glädjer mig åt att vara här i min fysiska kropp, och att uttrycka mig själv här såsom min fysiska kropp – och således lever självglädje här som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att jag kommer bara kunna leva självglädje här – och jag kommer bara kunna manifestera självglädje som mig själv här – det kommer aldrig att finnas någon annanstans – varken i dåtiden, eller i framtiden – utan bara här – och således skapar jag mig själv som självglädje här och ger mig själv det jag alltid velat ha, men aldrig gett mig själv eftersom jag varit för lat för att göra det jobbet som måste göras – såsom självskriverier och självförlåtelse, och självkorrigeranden – för att skapa mig själv som självglädje i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att utveckla, skapa och föra hit och leva som mig själv – självglädje – och således sluta skjuta upp självglädje till någon avlägsen och osäker framtid – när jag kan ge mig själv självglädje här i varje ögonblick som mig själv – en och jämlik

Dag 36: Prestationsångest

Igår fick jag tillbaka vissa inlämningsuppgifter och vilket betyg jag fått på dem. Tydligen gick det inte så värst bra för mig ändå, jag brukar aldrig kunna se i förväg hur det ska gå för mig – vissa gånger får jag ett högt betyg, och andra ett lågt, och oftast har jag ingen aning om varför. Men skit samma, över till det viktiga – vilket är att ta i tag med den reaktionen jag upplevde gentemot att jag fick ett dåligt betyg.

När jag tittade på denna punkt kom ett minne upp inom mig från när jag var ungefär 10 år gammal. Det var en dag som min mamma kom och hälsade på mig i skolan, och samma dag skulle vi också göra ett matteprov. Vi gjorde alltid ett sådant matteprov varje fredag, ett litet glosförhör. Så, jag satte mig ner i min skolbänk lite smått nervös inför provet, och läraren delade ut det lilla svarshäftet. Sedan sa hon, börja! Och hon satte igång sitt tidtagarur, vi hade normalt två minuter på oss att svara på alla frågor.

Jag minns att jag febrilt började svara på och försöka klura ut alla de olika matteproblemen. Men just denna dag gick det helt enkelt inte vägen, och när läraren tillslut meddelade att tiden var slut, då hade jag inte svarat på alls så många uppgifter som jag kände att jag borde gjort. Och jag skämdes inför min mamma, och jag började gråta.

Precis sådär är det jag fortfarande känner mig i skolan, inför att skriva prov, få tillbaka provresultat, göra muntliga framföranden, och bli betygsatt av mina lärare. Jag är extremt nervös inför det varje gång, och jag driver oftast mig själv till extremer för att lyckas så bra som möjligt med vad jag gör. Visserligen finns det något bra med det, att få bra betyg i skolan öppnar ju upp många möjligheter, men för att få bra betyg i skolan behöver jag inte göra hela min upplevelse av mig själv till ett ångestfyllt helvete. Det går för mig att vara disciplinerad, ordningssam och effektiv i mina studier utan att jag konstant måste vara rädd, och studera utifrån en utgångspunkt av att vilja bevisa mig själv inför mina föräldrar och lärare. Att göra mina studier kan istället bli en praktisk punkt, en insikt och förståelse att desto bättre betyg jag får, desto bättre position kommer jag kunna placera mig själv i systemet, och sedan är det inget mer med det.

Så, om jag tar mig själv tillbaka till den där dagen i skolan när jag började gråta, och frågar mig själv – hur skulle jag istället velat leva mig själv i det ögonblicket? Jag skulle framförallt inte skapa en emotionell upplevelse inom mig själv i förhållande till provet, jag skulle bara göra det – och vara medveten om mitt andetag i varje ögonblick – och så fort en tanke kom upp inom mig så skulle jag stoppa den.

Att min mamma var där den dagen skulle jag inte tillåta att influera mig, eftersom jag inte gjorde provet för henne, eller skolan, eller någon annan – utan för den rent praktiska punkten att jag måste gå igenom skolsystemet för att kunna placera mig själv i en effektiv position i världssystemet.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att genom hur bra jag gör ifrån mig i skolan, vilja imponera på mina föräldrar, och på mina kompisar, och skapa idén och tron inom mig själv att vem jag är i skolan, såsom hur bra betyg jag får, är extremt viktigt, och har en enorm påverkan på mig själv – istället för att se, inse och förstå – att skolan endast har den påverkan på mig som jag tillåter och accepterar att den ska ha

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv beroende av mina föräldrars erkännande, och vilja att mina föräldrar ska erkänna mig i min applikation av mig själv såsom att vara intelligent, och lyckad – och i detta definiera lyckad såsom att ha extremt bra betyg i skolan – och i och med detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv, och uppskatta mig själv – utan tro att om jag inte får mina föräldrars erkännande så kan jag absolut inte vara nöjd med mig själv, vilket inte är sant

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att mina föräldrar måste vara nöjda och stolta över mig, för att jag ska kunna vara nöjd med mig själv, och stolt över mig själv – och tro att så länge inte mina föräldrar ser mig såsom att vara över det vanliga, och det normala – att jag är värdelös, och att jag inte på något sätt kan tillåta och acceptera mig själv att vara nöjd med mig själv – istället för att se, inse och förstå hur jag har begränsat mig själv, och hur jag har hållit mig själv tillbaka genom att göra min upplevelse av mig själv fullständigt beroende till vad mina föräldrar tycker om mig, därför stoppar jag mig själv från att vilja och tro mig själv behöva ha mina föräldrars erkännande och jag lever istället här – en och jämlik och ger mig själv acceptans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag inte lyckas i skolan, och får ett bra betyg, och blir sedd av mina lärare som intelligent och bättre än andra elever, att tro att jag då är misslyckad, och att tro att jag då inte kan acceptera mig själv, eller tycka om mig själv – istället för att se, inse och förstå att jag har separerat mig själv från egenvärde, och från självacceptans genom att definiera dessa orden i förhållande till hur bra jag gör ifrån mig själv i skolan – således stoppar jag mig själv från att definiera mig själv i förhållande till skolan och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget och lever här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är misslyckad om jag inte får det högsta betyget i skolan, genom att tro att skolans betyg är ett objektivt och sanningsenligt märke av vem jag är – istället för att se, inse och förstå att skolans betyg inte har någonting att göra med vem jag är, och hur mycket är värd – skolans betyg är endast ett försök av sinnet att genom att definiera olika sorts karaktärsstyrkor, definiera människor såsom att antingen vara mer eller mindre än – istället för att se, inse och förstå att denna definition och värderingen av människor är helt desillusionerad och inte baserad på verkligheten utan på en idé av vad värde är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå i denna världen, men inte vara av denna världen – och således göra mig själv orörbar och inte påverkbar av det som pågår runtomkring mig – och således kan jag gå min utbildning och oavsett vilka betyg jag får, oavsett vilka betyg andra får – att jag i varje ögonblick inser, ser och förstår att det inte finns något värde separat från mig själv – utan jag är egenvärde – jag är tillräcklig – jag är här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja göra bra ifrån mig i skolan för att visa mina föräldrar att jag duger, i tron att jag måste duga för mina föräldrar, för att jag ska kunna acceptera och leva egenvärde som mig själv – istället för att se, inse och förstå att jag inte behöver mina föräldrars erkännande, jag behöver inte att mina föräldrar ser och definierar mig själv såsom att duga, utan jag kan duga för mig själv, vara tillräcklig för mig själv – helt oberoende av hur bra jag gör ifrån mig i skolan, och helt oberoende av hur bra mina föräldrar tycker att jag gör ifrån mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenvärde som mig själv, utan tro att jag måste bygga upp egenvärde, och hålla egenvärde vid liv, genom att konstant bevisa för mig själv att jag kan få positiv uppmärksamhet av andra, och att jag kan bli sedd och erkänd såsom att erhålla en viktig och speciell position i denna världen – således stoppar jag mig själv och för mig själv tillbaka hit till andetaget, och jag ser, inser, och förstår att jag kan leva egenvärde här som mig själv – att jag kan leva utan att vara beroende av andras positive uppmärksamhet – och därför driver jag mig själv till att leva dessa orden som mig själv i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och känna det som om, när jag inte är sedd och erkänd av andra, när jag inte har någon speciell plats i andras liv, och är sedd av andra såsom att vara någon dem eller de tycker om – att tänka och tro att jag är värdelös, och att mitt liv saknar mening – istället för att se, inse och förstå att jag kan värdesätta mig själv, och leva egenvärde oavsett vad andra känner eller tycker om mig – oavsett hur jag ser ut i andras ögon kan jag stå här, stabil, och tyst, och fullständigt tillfreds med mig själv och leva ordet självkärlek – och således stoppar jag mig själv såsom detta begränsade levnadssättet av att söka efter andras erkännande, och jag bekräftar och erkänner istället mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att bli ensam och isolerad om jag inte får andra att uppmärksamma och se mig såsom att vara speciell, och värdefull – istället för att se, inse och förstå – att om jag står här med mig själv i varje ögonblick kan jag inte bli isolerad, och om jag står och lever här med mig själv i varje ögonblick kan jag inte bli ensam – eftersom jag är här – och således så står jag upp inom mig själv i varje ögonblick och jag slutar att söka efter att andra ska erkänna och bekräfta mig, och att andra ska få mig att känna mig trygg inom mig själv, och jag skapar mig själv till att leva dessa orden som och för mig själv – och således skapar jag mig själv till att vara självständig och stark

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig rädd, osäker och nervös inför att gå egenvärde i denna världen, i rädslan för att andra inte ska hålla med mig, eller definiera mig såsom att vara ”någon” i deras värld – i tron att om jag inte är ”någon” i någons värld, att tro att jag då är värdelös och inte kan acceptera mig själv, att tro att mitt liv då inte har någon betydelse, istället för att se, inse, och förstå att jag definierat och skapat orden värde och betydelse i separation från mig själv, i det jag tillåtit mig själv att för att leva dessa orden behöva andra att se mig som viktig och speciell – och således för jag mig själv tillbaka hit till andetag och jag lever egenvärde och betydelse såsom mig själv i varje andetag – i det att jag ser att mitt liv har betydelse för mig, oavsett om ingen annan tycker det, och att jag är värdefull för mig, oavsett om ingen annan tycker det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag utan andra människors acceptans inte kunna leva, och tro att jag utan människors vägledning, och rådgivning, och värdesättande av mina idéer och planer, att jag inte kan ta några egna beslut, och driva några egna beslut – istället för att se, inse och förstå att jag begränsat mig själv genom att göra mig själv fullständigt beroende av vad andra tycker, känner, upplever och tänker om mig, och att detta beroende är fullständigt skit, eftersom jag inte tillåter mig själv att leva när jag medverkar och lever som detta beroende – och därför står jag upp inom mig själv, jag tar ett djupt andetag och jag för mig själv tillbaka hit – och slutar söka efter att få vinna i andras ögon, efter att få vara speciell, och efter att få vara ”någon” – och jag accepterar mig själv, och värdesätter mig själv – oavsett hur andra ser mig eller inte ser mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte älska mig själv, att inte när jag tar ett beslut, eller när jag genomför ett projekt i min värld, att inte tillåta och acceptera mig själv att bli influerad av, och definierad av vad andra tycker eller tänker om mig, utan att jag istället gör det jag bestämt mig för att göra och inte tillåter och accepterar mig själv att förlora sikte på vad det är jag gör, genom att börja oroa mig själv för vad andra tycker om det jag gör, eller inte gör – jag ser, inser och förstår att vad andra känner eller tycker endast har det värde jag ger till dem – således stoppar jag mig själv från att definiera värde som någonting separerat från mig själv, och jag lever värde här som mig själv – i varje andetag en och jämlik

Jag åtar mig själv att stå upp inom och som mig själv som självkärlek, som självacceptans, och som egenvärde – och sluta leva för andra, sluta leva i rädslan för andra, och sluta begränsa mig själv i begäret av att få vara andra tillfreds, och att få imponera på andra – och istället står jag upp inom och som mig själv och lever som mig själv, för mig själv, här – en och jämlik – i det att jag tar beslut om vad jag ska göra i mitt liv från en utgångspunkt av och som mig själv – och inte av och som vad andra ska tycka om mig

Jag åtar mig själv att inte längre oroa mig för att jag inte är populär, för att jag inte existerar i tankarna på andra människor, för att jag inte är omtyckt av andra människor – och jag står upp inom mig själv och lever självacceptans, självkärlek och egenvärde – i det att jag står oavsett vad andra känner, tycker, eller tänker om mig – jag står här – en och samma – i varje ögonblick utan att jag börjar drifta av i fantasier och tankar

Jag åtar mig själv att leva självständighet, och att göra, och skapa mig själv i min applikation såsom orörbar – i det att jag står i denna världen, men att jag inte är av denna världen – och att jag således inte är influerad av vad som händer runtomkring mig i min värld, men att jag i varje ögonblick står som stabil – säker – och trygg i mig själv – en och jämlik

Dag 34: Stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera stabilitet i separation från mig själv, och definiera stabilitet utifrån vilken position jag har i systemet – såsom hur mycket pengar jag har, hur många vänner jag har, om jag har en familj, såsom om jag har ett hus eller inte – istället för att se, inse och förstå att dessa saker inte är äkta stabilitet, att ha dessa saker gör inte mig stabil – jag kanske känner mig själv stabil – men jag inser och förstår att denna känsla är inte äkta stabilitet, eftersom den kommer försvinna i samma ögonblick som det försvinner från min värld som jag definierat såsom stabilitet – såsom att ha ett hus, ha en familj, och pengar – därför stoppar jag mig själv från att medverka i och skapa mig själv utifrån denna idén om stabilitet, och jag lever istället order stabilitet är som mig själv i varje ögonblick – vari jag inser att äkta stabilitet är när ingenting i min värld styr eller skapar hur jag upplever mig själv – utan jag styr och skapar mig själv i varje ögonblick såsom vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag kommer finna stabilitet genom att lyckas i systemet, genom att bli erkänd och definierad av andra såsom att vara lyckad, och framgångsrik – och skapa denna idé inom mig själv genom att titta på människor som har mycket pengar i denna världen, och tänka att de måste känna sig själva stabila – istället för att se, inse och förstå att framgång inte kommer ge mig stabilitet – eftersom framgång är någonting som oundvikligen kommer försvinna, och då står jag utan det som gav mig stabilitet – och därför måste den stabiliteten vara en illusion – därför stoppar jag mig själv från att definiera stabilitet som framgång, och som pengar – och jag istället tillbaka ordet stabilitet till mig själv, och lever det som mig själv här i varje ögonblick – genom att i varje ögonblick stoppa emotionella upplevelser och stoppa mentalt tankesnack – och istället leva här såsom andetaget – tyst i varje ögonblick där jag inte ger någon uppmärksamhet till energier, och upplevelser inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa mig själv som stabilitet genom att tjäna så mycket pengar som möjligt, och genom att få ett så stort erkännande av andra som möjligt – istället för att se, inse och förstå att detta aldrig kommer att ge mig stabilitet – eftersom den enda som kan skapa stabilitet är jag själv, som mig själv – och inom detta inser, och förstår jag att all annan stabilitet än den jag själv lever här – såsom mig själv – ovillkorligt i varje ögonblick enbart är en illusion och en idé av stabilitet och är inte riktig på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att de spelar ingen roll hur mycket pengar jag har, eller hur många vänner jag har – för om jag inte har skapat mig själv som stabilitet inom mig själv, genom att i varje ögonblick stoppa mentalt snicksnack, och stoppa emotionella och känslomässiga upplevelser – så kommer jag inte uppleva mig själv såsom stabil – utan min upplevelse av mig själv kommer att vara upp och ner – hit och dit – därför åtar jag mig själv att skapa mig själv som stabilitet – och leva detta beslutet som mig själv att jag är stabilitet i varje andetag, och i varje ögonblick – och inte avvika från detta beslutet genom att söka, och försöka hitta stabilitet utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om min värld inte är stabil, i det att jag inte vet exakt hur min morgondag kommer se, ut eller vad som kommer hända i min framtid, att jag inte heller kan vara stabil – istället för att se, inse och förstå att jag definierat stabilitet i separation från mig själv genom att tro att min stabilitet som mig själv är beroende av hur mitt liv ser ut, och vad som händer i mitt liv – således stoppar jag mig själv från att medverka i och leva mig själv utifrån denna tron och denna idé och jag skapar istället mig själv såsom stabilitet här i varje ögonblick – och tillåter och accepterar mig själv att leva och stå som denna stabilitet oavsett hur min värld ser ut, och oavsett vad som händer i min värld – jag står här som stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa, och hålla mig själv tillbaka såsom att leva stabilitet – genom att tro att jag måste ha en familj, en bil och ett hus för att kunna leva stabilitet – i tron att vem jag är, är beroende av de ägodelarna jag lyckas köpa, och äga i mitt liv, och de människor jag lyckas få in i mitt liv, istället för att se – inse och förstå – att jag inte behöver leva order stabilitet på ett sådant begränsat och litet sätt – jag kan istället leva stabilitet såsom mig själv här i varje ögonblick, och vara mitt eget hus, vara min egen bil, och vara min egen familj – och verkligen ge till mig själv en plattform i varje ögonblick – genom att jag andas och står rakryggad här – som aldrig sviker mig – alltså jag sviker aldrig mig själv utan står här i varje ögonblick – medveten om mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att all den ostabilitet jag upplever inom mig själv kommer ifrån att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva såsom stabilitet, utan istället separerat detta uttryck av och som mig själv genom att projicera stabilitet på pengar, på rikedom, på att ha ett jobb, på att ha en familj – och på att en rutin som jag kan följa i min värld – således stoppar jag mig själv och jag för mig själv tillbaka hit till andetaget – och jag lever stabilitet i varje ögonblick – i det att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och stå som det vilket jag skapat idén om att det existerar utanför mig

Jag åtar mig själv att leva stabilitet i varje ögonblick – genom att stoppa allt mentalt snicksnack, alla emotionella och känslomässiga upplevelser och istället leva här i varje ögonblick – såsom en fysisk varelse – såsom andetaget en och jämlik här

Jag åtar mig själv att inte längre definiera stabilitet i separation från mig själv genom att tänka att stabilitet är någonting som är utanför mig – jag inser, ser och förstår att jag är stabilitet – och att endast jag kan ge mig själv riktig och sann stabilitet som kommer stå sig till tidens ände

Jag åtar mig själv att inte längre projicera stabilitet utanför mig själv – utan att istället leva stabilitet här i varje ögonblick – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att stötta mig själv, hjälpa mig själv, ha tålamod med mig själv – och att aldrig ge upp på mig själv – utan jag står här i varje ögonblick och ger mig själv en hjälpande hand för att i varje ögonblick leva det som är bäst för mig – såsom det som är bäst för alla

Brand i snickeri – säkerhetsåtgärder är förbisedda på grund av pengar

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1341776/Brand-i-snickeri-i-Stockholm.html

Det har brunnit i ett snickeri i Stockholm går det att läsa i sydsvenskan idag – brandorsaken är inte klarlagd framkommer också. Men som en gammal snickarelev så vet jag vilka komponenter som är brandfarliga i en snickarverkstad och varför de flesta bränder i snickerier händer.

Det som far runt i luften då du snickrar är sågspån, det är små, väldigt små partiklar av sågspån som flyger omkring. Blir det för många av dessa små, små sågspån utgör dessa en stor brandfara – till den grad att en verkstad kan börja brinna vid enbart en liten gnista som flyger genom luften.

Detta klargjordes på den utbildning jag närvarande vid då jag studerade till snickare. Det märkliga var att då jag kom ut till snickeriverkstäderna för att göra min praktik var det ingen som följde dessa regler. På vissa verkstäder låg dammet i drivor och sågspånspartiklarna flög så mycket de orkade genom luften att någon tog akt. Jag märkte också att de säkerhetsregler som förespråkades på min skola om att ”ta det lugnt”, ”använda skydd”, ”använda väl vårdade verktyg” inte häller efterföljdes.

Jasså – varför då tänkte jag? Varför har man ett gäng regler som är utlagts för att ge snickare en inte lika farlig arbetsplats om de inte efterföljs. Varför efterföljs de inte? Varför verkar ingen bry sig?

Svaret mina vänner är – pengar. Jo, naturligtvis – pengar är det som är orsaken till att regler som värnar om den egna säkerheten inte efterföljs. Du har nämligen inte tid med sådant – du måste ju tjäna pengar!

Här är ännu ett bevis på hur vi indirekt tillåter mord och misshandel och rättfärdigar vårt handlade genom pengar. Indirekt – genom att tvinga snickare att skynda och stressa i sitt arbete för att producera en tillräcklig kvot för att generera en tillräcklig vinst så sätter vi dem i fara. De är tvingade att förbise viktiga säkerhetsaspekter i sitt arbete eftersom de inte har tillräcklig tid. Varje minut läggs till produktion – service och säkerhet kommer i andra hand.

Så – vi är faktiskt alla ansvariga till att sätta människor i farliga situationer. I situationer där konsekvenser som hotar liv och lem hos arbetare blir möjliga. Arbetarna, snickarna i detta fall har inget val – de måste arbeta och fullgöra sin kvot annars kan de inte överleva. Du måste ha pengar för att överleva i denna världen och i dagens världssystem får du inga pengar om du inte fullgör din kvot.

Jag vill inte vara en mördare längre. Jag vill vara delaktig i att sätta människor i farliga och prekära situationer enbart för att de ska få överleva. Alla förtjänar att överleva och leva ett liv utan stress och ångest – alla förtjänar att ha pengar för mat, bostad, kläder, sjukvård, värme och utbildning utan att behöva slita i bedrövliga och farliga förhållanden.

Jämlikt med pengar för alla – från födseln till döden. Detta blir ett slut på vårt kapitalistiska system i vilket du måste kompromissa med din säkerhet och ditt välmående för att kunna leva.

Undersök: jämlikt med pengar för alla