Tag Archives: stimulation

Dag 259: Ansvar För Min Omgivning

I dag när jag kom till arbetet, vilket är en taxi, så möttes jag av en skitig arbetsplats – d.v.s. en skitig taxi. När detta hände gick jag in i reaktion, och upplevelse av ilska, och frustration, och anklagade i mitt sinne den taxichaufför som hade haft taxin innan mig för att han inte hade städat.

Responsibilidad3Det jag tänkte var i princip att ”den där taxichauffören har inte tagit sitt ansvar, och han lämpade istället över det på mig!” – så vad jag ska arbeta med i denna blogg är att föra tillbaka denna reaktion till mig själv, för att se hur jag gör likadant.

Vad jag kan se är att jag har en tendens att starta upp projekt, och sedan lämna över ansvaret till annan, istället för att jag själv tar hand om och driver det projekt som från början varit min idé. Detta är en viss typ av ansvarslöshet, där jag inte tar ansvar för mina beslut, och handlingar, utan istället förväntar mig att andra ska göra det åt mig. Och därmed skapar jag konsekvenser, och utflöden som är destruktiva för min omvärld, och som jag inte skulle velat att jag själv varit en mottagare av; och detta betyder att denna typ av leverne inte är i samklang med principen om att ge till en annan såsom jag själv vill ta emot – vilket är oacceptabelt.

Vidare kan jag se att jag i fråga om ansvar i hemmet, och tillsammans med partner, har en tendens av att vilja smita undan ansvar, och punkter som krävs uppmärksamhet, eftersom jag känner det som att ”jag inte vill göra det”. Och en ursäkt som jag brukar använda för att slippa undan är att ”jag har inte tid” – eller att ”jag har redan gjort tillräckligt” – eller att ”du har inte gjort lika mycket som jag”; men detta är endast en fasad för i grund och botten handlar det om att jag inte vill, eller orkar ta ansvar för en viss punkt – och att jag istället vill sysselsätta mig själv med någonting som jag tycker är roligt, och stimulerande.

Så, jag ska applicera förlåtelse i denna blogg på min tendens att skjuta över ansvar på andra för att jag ”inte känner för det” – istället för att jag tar mitt ansvar, och helt enkelt tar itu med det som behövs göras. Jag menar – det är fascinerande att jag kan känna motstånd mot så simpla, och enkla saker – som t.ex. att moppa golvet – och så manipulerar jag, och skapar ursäkter för att undslippa detta – istället för att bara göra det på en gång – och oftast är dessa punkter inte alls särskilt slitsamma att hantera – det tar kanske en halvtimme, och sedan har jag hanterat mitt ansvar, och jag kan gå och gör det som jag ville göra från början.

Jag kan även se hur denna punkt spelar in i mitt förhållande med mig själv, t.ex. när jag bestämmer mig för att ta itu med något i min värld som jag inte ser fram emot särskilt mycket, men som jag vet behövs, och måste göras; då brukar jag istället för att ge denna punkten tid – och göra det direkt – istället göra det som jag tycker är roligt, och bekvämt först – och sedan först efter det tar jag itu med punkten som behövde göras; och ibland leder det till att jag inte alls får gjort det som behövde göras, eftersom jag inte längre har tid – då jag slösat bort min tid på att göra det jag känner för att göra istället.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fly från ansvar, och åtaganden i min omvärld genom att göra det jag tycker är roligt, och stimulerande före det som verkligen behövs göras, och använda ursäkter, och manipulationstaktiker såsom att – ”jag har inte tid” – eller ”jag har redan gjort så mycket idag” – ”nu är det dags för mig att koppla av” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att när jag agerar, och lever på detta sätt så ackumulerar jag ilska, och frustration inom mig själv – eftersom jag vet vad det är jag gör, och jag vet hur jag kompromissar mig själv och min omvärld, men jag gör ingenting för att ändra på punkten.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga människor i min omvärld såsom att fly från sitt ansvar, och använda andra människor för att gömma mig själv från sanningen som jag lever; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – att det som jag stör mig på hos andra, och det som jag upplever som irriterande, och jobbigt inom andra – det är vad jag själv gör – men vad jag inte tillåtit och accepterat mig själv att erkänna för mig själv att jag faktiskt gör.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv göra det jag vill, och känner för att göra, före det som verkligen behövs göras, och det som är viktigt att göra – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå vad slags konsekvenser detta beteende skapar – då jag inom mig själv låter mig kompromissa viktiga punkter, och således sakta men säkert kompromissa min omvärld – och mitt dagliga leverne – så jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att prioritera min tid, prioritera och göra det som behövs göras, som måste göras, före det jag känner för att göra, och vill göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av mitt begär av att stimulera mig själv, och känna mig själv positivt laddad – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och min omvärld – för att få känna mig själv positiv, och få göra det jag känner för att göra – före det som verkligen behövs, och är viktigt att det blir gjort – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att när jag låter mitt begär ta över mig, och styra över mina beslut – då kompromissar jag i min process, och jag kompromissar min rörelse i denna världen mot att skapa en värld som är bäst för alla; eftersom jag gör det jag känner för – och inte det som jag ser är bäst att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lämpa över mina projekt, och ansvar på andra – när jag inte längre känner att de är roliga, eller givande att medverka inom – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte agera principiellt, och när jag åtar mig själv ett projekt – att gå detta projekt utom någon som helst energi, eller längtan efter att få känna mig själv positivt laddad – utan helt enkelt göra det för att jag ser att det är sunt förnuft, och jag ser att det är bäst för alla – och jag ser att det är någonting som kommer gynna mig och andra – och jag menar – detta är värt så mycket mer än en kortvarig positiv energi som jag kan få från att göra någonting som jag tycker är ”roligt”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte träna mig själv på, och etablera en förmåga som mig själv att ta beslut utifrån principer – att stå, och leda mig själv utifrån principer – och alltså sluta vara beroenden av energier, och upplevelser för att leda mig i min värld att ta beslut, och agera; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glorifiera energier, och känslor – och positivitet – och känna det som om att jag måste ha dessa upplevelser för att kunna ta ett beslut, och för att kunna färdigställa någonting, och röra mig själv framåt i denna världen; istället för att se, inse, och förstå att – NEJ – jag behöver bara min kropp – och med min kropp rör jag mig själv fysiskt framåt – dag för dag – andetag för andetag – och gör det som jag ser är bäst för alla – för att på så vis skapa en omvärld som är himlen på jorden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glorifiera känslor såsom en beslutsfattare i mitt liv – och tro att när jag följer vad jag känner, följer min positivitet, och vad jag vill göra – att detta kommer leda mig till ett bättre liv, och till mina drömmars mål – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att blint lita på någonting – en känsla – en upplevelse som kommer upp inom mig – som jag inte vet vad fan det egentligen – utan det bara ”känns bra” – och tro att bara för att det ”känns bra” – att det faktiskt är bra; istället för att se, inse, och förstå att det inte alls är säkert – utan det enda sättet att faktiskt klarlägga huruvida en viss handling är effektiv, och bra eller inte – är att titta på matematiken bakom handlingen, och vilka slags konsekvenser, och utflöden handlingen kommer att få om jag följer igenom med handlingen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv bli hjärntvättad till att endast följa, och göra det som jag tycker är ”roligt” – i tron att det jag tycker är ”roligt” på något sätt är synonymt med vad som är bäst för mig, och vad som är bäst för denna världen – istället för att se, inse, och förstå att så är självklart inte fallet – jag menar titta på bara denna världen – människor har i årtionden följt vad de tycker är roligt, och var har detta lett oss som den mänskliga rasen? Jo – ingenstans överhuvudtaget – vi har faktiskt gått ner oss själva mer, och mer över åren – och att det är därför ingen lösning att göra vad man tycker är roligt – utan istället är en lösning att göra det som man ser är bäst för alla – det som man ser är effektivt – det som man ser är gynnande – det som man ser har faktiska, praktiska effekter som är bäst för alla – och det är inte säkert att man tycker det är roligt att fullfölja en handling som ger bäst resultat

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se igenom denna hjärntvätt, såsom idén att om man gör det som man tycker är roligt – så är man på ”rätt väg” i livet – jag menar – det finns ingen ”rätt väg” i livet – det finns istället en princip som lyder att leva vad som är bäst för alla – vilket betyder att man tar beslut som man ser har ett utflöde av vad som är bäst för alla – och att leva denna princip har ingenting att göra med om att någonting är roligt, eller inte – utan är en fysisk, och praktisk handling som måste tas fysiskt – och vara viljestyrd av en själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att – när man gör vad man känner för att göra – då lever man inte med integritet, och styrka – eftersom man bara följer det som känns bra – det kallas instinkt, och begär – och har ingenting att göra med att skapa en värld som är bäst för alla; jag menar det är ju enkelt att se med djur – att när de följer sina instinkter kan detta mycket ofta leda till konsekvenser som är grymma, och oacceptabla – och detta händer eftersom djuren inte applicerar sunt förnuft utan fullständigt går på vad de känner; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att lita på mina instinkter, och vad jag känner – och istället träna mig att på att ta beslut, och leva principiellt i varje ögonblick – utifrån vad jag ser är bäst, och mest effektivt att göra – för att skapa det optimala utflödet såsom vad som är bäst för alla.

Självåtaganden

När jag märker att jag vill göra någonting för att jag känner för det, för att jag vill det, och att jag ser att jag kommer kompromissa ett behov, och ett måste för att få fullfölja mina begär; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag kan inte lita på vad jag vill, och vad jag känner för – för dessa punkter är bara saker som kommer upp inom mig rent instinktmässigt – utan att ha någon slags rationell anledning; således åtar jag mig själv att lita på matematik, och sunt förnuft – och se vad som är bäst – och agera utifrån vad som är bäst oavsett hur jag känner gentemot det som är bäst

När jag märker att jag vill undvika ett visst ansvar, undvika att gå en viss punkt som är ett måste, och jag börjar manipulera, och ursäkta mig själv för att slippa undan – genom att t.ex. säga att ”jag har inte tid” – eller – ”det finns andra viktigare saker för mig att göra” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår – att vad som är viktigast är att jag först, och främst hanterar, prioriterar, och tar hand om behov – om måsten – om sådant som verkligen behövs; och därefter kan jag göra sådant som är roligt – således åtar jag mig själv att ta hand om min ansvar, och de punkter som behövs tas itu med – först – och sedan göra vad jag tycker är roligt, eller stimulerande

När jag märker att jag inte vill göra någonting, för att jag inte känner för det, eller för att det finns någonting annat att göra som jag tycker är roligare, och som känns mindre jobbigt att göra; då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – jag har ett ansvar mot andra, och mig själv – att göra vad som är ett behov, vad som har en praktisk faktiskt effekt – först och främst – detta eftersom detta influerar, och verkar på den verklighet jag lever i – och skapar min framtid – således åtar jag mig själv att göra, och ta hand om mina behov – och om mina ansvar – och att först efter jag hanterat dessa – göra vad jag tycker är roligt, och stimulerande

När jag märker att jag undviker att hantera, ta tag i, och färdigställa en viss punkt – och att jag istället lämnar ifrån mig ansvar, och smiter undan – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka – och jag ser, inser, och förstår att när jag smiter undan så låter jag en annan ta skiten för mitt oansvarsfulla beteende – vilket inte är någonting jag skulle vilja få ta del av såsom mottagare av ett sådant beteende; alltså – åtar jag mig själv att korrigera mig själv – ta hand om mina ansvar – och se till att jag inte lämpar över dessa på andra

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Vad Har Självförlåtelse Gjort För Mig?

Idag är det drygt fyra år sedan jag hittade självförlåtelse för första gången, och den tiden som har gått sedan dess är den mest fantastiska jag upplevt i hela mitt liv.  Jag har nämligen låtit mig själv släppa mitt förflutna, släppa min rädsla, släppa min ilska, släppa så många av mina beroenden, för att istället leva och uttrycka mig själv här.

Ja, jag har upptäckt att det ändå finns en mening i och som mig själv. Jag måste inte längre söka efter stimulation utanför mig själv – vänner, droger, partys, förhållanden, sex, lycka, framsteg och segrar – jag har funnit att sökandet inte behöver existera. Jag behöver inte söka, försöka hitta, försöka få ta del av någonting utöver mig själv, och det är helt jävla underbart.

För fyra år sedan var jag fortfarande till viss del beroende av marijuana, jag var deprimerad och apatisk, jag kände inte för att göra någonting med mitt liv överhuvudtaget. Jag hade en dröm och den var att bli berömd och omtyckt för min musik. Jag kände det som om livet var slut, och allt som existerade inom mig var en tomhet som jag ville fly ifrån, men inte visste hur.

Det var någonting som saknades, det visste jag, men jag visste inte vad. Vad var det som saknades? Och hur kom det sig att hur mycket jag en försökte uppfylla mina drömmar, och även om jag ibland lyckades, så gav det mig ingen tillfredställelse? Varför var jag inte tillfredställd med mig själv?

Och då hittade jag självförlåtelse, tillsammans med självärlighet, och sunt förnuft, och dessa presenterades till mig såsom verktygen som skulle leda mig till frihet.

Min resa började och den har lett mig hit där jag befinner mig idag. Idag så är jag inte deprimerad längre, jag är inte apatisk, jag är inte beroende av några droger, inte beroende av någon stimulation för att känna mig tillfreds med mig själv. Jag har funnit en ro och ett lugn i mig själv som jag aldrig hade kunnat drömma om tidigare.

Jag söker inte längre efter att få bli känd, och tomheten inom mig är nu fylld med en substans, en fasthet, och en glädje. I korta ordalag skulle jag säga att jag är idag en helt ny människa, utan någon som helst likhet med den människan som jag var för fyra år sedan – så mycket har jag förändrats.

Det har visserligen krävs en hel del av mig, och fortfarande kräver processen om självförlåtelse sin disciplin och styrka. Eftersom självförlåtelse och självärlighet inte är verktyg vi fötts med eller tränats till att använda, så har jag, i stort sett rakt igenom hela min inre vandring, stött på mängder med motstånd.

Jag har inte velat tala ut förlåtelse, jag har inte velat hjälpa mig själv ut ifrån mitt egen konstruerade fängelse av inre demoner, jag har istället önskat att få ligga ner i min säng, inte göra någonting, bara låta tiden gå, och låta mig själv gräma mig själv över hur jag känner. Det har varit tufft att i de ögonblicken tvinga mig själv till att sätta mig ner framför min data och skriva ut självförlåtelse, även fast jag vetat om att det skulle bara bra för mig.

Processen av självförlåtelse är det tuffaste jag tagit mig för att göra i mitt liv, men det är också det roligaste, mest expansiva, föränderliga, och givande projektet jag någonsin gett mig in i. Och det är någonting som jag ger till mig själv för att sedan aldrig igen kunna förlora det. En självrealisation, eller självinsikt som jag lever in i verkligheten till att bli vem jag är kan jag inte förlora – den är med mig här i varje andetag, var jag än är. Sålunda är det allstå värt att kämpa igenom det motstånd som kan komma upp, även om det kan kännas väldigt, väldigt tungt ibland.

Så, på bara fyra år har jag förändrat mitt perspektiv på livet, på mig själv, på min familj, på vänner – på att existera – fundamentalt och på ett alldeles underbart sett. Jag har under dessa fyra åren tillägnat mig själv egenskapen av att vara en riktig människa, en äkta människa, en människa som styr över sig själv och inte blir styrd av inre energier, tankar, känslor och emotioner.

På dessa fyra åren har jag gett mig själv ett värde, jag har gett mig själv respekt, jag har gett mig själv glädje, jag har gett mig själv insikten av att det finns mer än pengar, sex och kändisskap – det finns mig själv. Och denna mig själv är tillfredställelse personifierat, det är självförtroende personifierat, det är självkänsla personifierat, det är helt enkelt nyckeln till ett fulländat liv.

Jag har allstå lärt mig att ingen bild som TV:n visar mig, ingen historia som mina föräldrar drar för mig, ingen dröm som existerar i mitt huvud, ingen himmel, ingen gud, ingen Jesus, ingen Buddha, ingen upplysning kan ge mig sann tillfredställelse. Eftersom jag är sann tillfredställelse, det är vem jag är, problemet har alltid varit att jag sökt efter någonting utöver mig själv, och därför aldrig insett eller förstått den enkla sanningen – att jag är här.

Med självförlåtelse har jag därför insett att jag är här, och har därmed börjat skapa mig själv här till någonting som jag kan vara stolt över. Någonting som jag kan stå för all framtid som och säga att detta är jag – och ingen skam eller ånger finns inom mig eftersom jag är fullständigt nöjd och tillfreds med mig själv, och på det sätt jag lever.

Under fyra korta år har allstå hela mitt liv faktiskt förändrats och det med hjälp av självförlåtelse, och den berättelsen förtjänar att bli berättad. Det finns så mycket mer än det vi blir uppfostrade till att tro, det finns så mycket mer till oss själva än det vi lär oss i skolan. Ett helt universum ligger outforskat rakt framför våra ögon, någonting som vi inte har kunnat se eftersom vi varit alldeles för upptagna av att söka, av att tänka, av att begära, av att frukta, av att vilja, av att försöka finna.

Tänk så märkligt ändå, att när vi söker är vi så upptagen av sökandet att vi inte finner. Men när vi slutar söka så finner vi att vi trots allt är här, och att det var själva vårt sökande som gjorde oss blinda till att inse detta enkla faktum.

Självförlåtelse har gett mig styrkan att inse att det är sökandet som är bluffen, och har gett mig modet att inse att det inte finns någonting utöver mig själv. Jag är här, punkt slut. Men det har inte varit någon besvikelse, eftersom det finns så otroligt mycket här i denna fysiska i verkligheten, och med mig själv som bara är helt fantastiskt och mycket bättre än någon dröm i mitt huvud någonsin kunnat te sig.

Därför kan man sammanfattningsvis säga, och mycket generellt sett, att självförlåtelse gett mig gåvan att slappna av och släppa allt det där som är utöver mitt andetag, utöver mina mest basala kroppsliga funktioner, så att jag på så vis kunnat uppleva verkligheten, den riktiga verkligheten, som man inte behöver hitta eller finna, eftersom den faktiskt är här hela tiden.