Tag Archives: stimuli

Dag 277: Alla Skelett Ser Likadana Ut

Den senaste veckan har jag varit och besökt min familj. Jag finner detta stödjande, eftersom min familj är jag på många sätt. De olika slags personligheter, och karaktärer som min familj lever ut, de existerar även inom och som mig, och därför kan jag genom att observera min familj, reflektera tillbaka till mig själv hur jag existerar inom mig själv.

En punkt som jag lagt märke till existerar i min familj är tendens att döma människor efter kroppstyp, samt även vara hård mot en själv om man nu inte har den kroppstyp som är den normala, och accepterade kroppstypen. Jag kommer alltså i dagens blogg att arbeta med denna typ av fördömande.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma, och definiera mig själv utifrån min kroppstyp, och tänka att beroende på hur min kropp ser ut, så kommer jag uppleva mig själv annorlunda, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att upptäcka det av mig själv som inte beror på hur jag ser ut, alltså mitt uttryck av och som mig själv i denna fysiska kropp som är här ovillkorligt och som inte är beroende, eller begränsat av utseende; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, för mig själv tillbaka hit, och att röra mig själv HÄR och använda min fysiska ögon till att se direkt vad som är här, och inte att fördöma, och definiera vad som är här såsom att antingen vara positivt eller negativt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, definiera, och se bilder, alltså vad jag ser med mina fysiska ögon, såsom att vara mer, eller mindre än bilder, där jag upplever vad som är runtomkring såsom att antingen vara mer, och bättre än denna fysiska verklighet, eller sämre, och underlägsen denna fysiska verklighet; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se DIREKT här, att inte öva mig, och göra färdigheten att se denna fysiska verklighet direkt som den är, perfekt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, definiera, och skapa en idé av mig själv att jag alltid är beroende av hur jag ser ut, och att bilden av mig själv avgör vem jag är, och avgör hur jag ska uppleva mig själv, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, föra mig själv tillbaka hit, och leva ovillkorligt, och inte låta mig själv begränsas av bilder, begränsas av hur jag tror jag ser ut, utan istället fokusera på, och lära känna min fysiska kropp såsom dess faktiskt fysiska upplevelse här, och inte såsom jag definierar, och ser min kropp i fråga om utseende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag avgörs av mitt utseende, och att saker och ting i min omgivning avgörs, och definieras utifrån hur de ser ut, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lära känna mig själv bortom mitt utseende, och att förstå att det finns så mycket mer inom och som mig själv än hur jag ser ut, jag menar – utseende är en sådan minimal del av mig, och ändå jag just denna punkt en sån stor makt över mig; i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att placera makt där den faktiskt ska vara, vilket är här som mig själv i och som min direktiva princip i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv använda ursäkten att ”alla andra också är beroende av utseende” – för att rättfärdiga att jag håller fast vid att vara besatt av utseende, och att jag håller fast vid att jag definierar mig själv utifrån utseende, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att vad andra gör kan jag inte tillåta att skapa min karaktär, för då blir jag hjälplös, och jag existerar endast som en slav, som är redo att försöka bli som andra – istället för att jag arbetar med sunt förnuft, och ser vad som är bäst för mig, bäst för alla, och applicerar denna punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att ge mig själv gåvan att acceptera mig själv ovillkorligen oavsett mitt utseende, och att tro att det är någon annan som måste ge mig denna gåva; t.ex. jag måste hitta en kompis, eller någon människa i min omvärld som visar full acceptans gentemot mig, och som visar hur mycket de tycker om mig oavsett hur jag ser ut, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, föra mig själv tillbaka hit, och låta mig själv leva ett okomplicerat, och enkelt liv, i det att jag helt enkelt lever, och inte behöver tänka på hur jag ser ut konstant, eftersom jag inte låter mig själv, och mitt uttryck definieras av utseende

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se bortom utseende, och att se bortom det första intrycket, och att istället för att fästa mig själv vid bilder, och utseenden, istället fokusera på att se vad som är bakom dessa – vad som utgör dessa utseenden; t.ex. om jag ser en människa, vilken är den människan? Så jag förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på att fysiskt, praktiskt, och här utan någon slags energi, lära känna, och vara fysiskt intim med och som denna verkligheten, där jag inte låter någon punkt i min verklighet endast vara ett utseende för mig, utan att jag ser bortom utseende, och att jag ser substans, och det som faktiskt är av relevans

drickande+skelettJag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur irrelevant utseende faktiskt är, och utseende i grund och botten inte betyder någonting, och ändå låter jag utseende ta så stor plats; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna på att se alla människor som skelett i min värld, där jag inte lägger någon vikt vid utseende, utan där jag interagerar med människor på basis av vilka de är som individer, på basis av vilka ord de lever som sig själva, och inte utefter hur jag reagerar och stimuleras av visst typ av utseende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det är ett beslut jag gör att sluta vara influerad, och styrd, och kontrollerad av utseende, och att det är ett beslut jag gör att interagera med människor utifrån vilka de är som individer, och inte utifrån hur de ser ut; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva beslutet i varje ögonblick att inte låta mitt uttryck av och som mig själv vara definierat, och styrt av hur människor i min omvärld ser ut

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv till att inte tillåta några tankar inom mig själv där jag drar slutsatser, och gör antaganden baserat på utseende; och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur pass mycket jag missar av mitt liv, och av andra människor, när jag dömer efter utseende, eftersom jag då förlorar chansen att faktiskt lära känna en människa för vem de är, och inte bara bli besatt och fokusera på deras utseende

Självåtaganden

När jag märker att jag blir besatt, och kontrollerad av utseende, och låter mig själv, och mitt uttryck bli influerat och styrt av utseende – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att jag måste i ögonblicket ta ett beslut att inte längre vara influerad, och styrd av utseende, genom att helt enkelt i medvetenhet här, styra och dirigera mig själv att se människor som skelett, att se direkt denna fysiska verklighet utan att fästa något värde vid den i formen av energi; således åtar jag mig själv att stoppa denna besatthet, och att medvetet agera och leva som om att det jag ser inte spelar någon roll, jag menar jag är densamma oavsett vem jag interagerar eller pratar med – och att jag gör detta genom att fokusera min uppmärksamhet HÄR på mig själv, på mitt andetag, och min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag begränsar mig själv i ett ögonblick genom att jag fäster värde på utseende istället för att vara, och leva här, och fästa värde, vara värde som mig själv som liv i varje ögonblick, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; jag ser, inser, och förstår att så fort jag låter mig ändras, och styras av extern stimuli då är jag inte längre liv, eller levande, utan jag är en zombie som följer efter vad som kommer upp inom mig, och låter mig själv döma vad som är här, istället för att förstå, lära känna, och stå en och jämlik med vad som är här; således åtar jag mig själv att sluta låta mig styras av extern stimuli, och att applicera detta genom att fokusera på mig själv HÄR – på mitt andetag, på mitt solarplexus, i mitten av mitt bröst, och föra mig själv i varje andetag tillbaka hit till min kropp

Enhanced by Zemanta

 

Dag 150: Steam-Move-Me (Stimuli)

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta så pass mycket ansvar som jag är kapabel till att ta, utan att helt enkelt göra bara det som jag känner att jag måste göra – och inte göra mer än vad jag har gjort hittills

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli bekväm med mig själv, och tänka att allt är bra som det är – jag behöver inte utöka mina ansvarsområden, jag behöver inte göra någonting mer, jag behöver inte aktivera mig själv, jag behöver inte göra någonting mer utan allt är bra som det är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv som apati, och passivitet – och att tänka att nu har jag nått så långt i min process att nu behöver jag inte längre driva mig själv framåt, nu behöver jag inte längre röra mig själv framåt utan nu kan jag koppla av tillbaka i en roll som jag bygger åt mig själv där jag endast behöver göra ett antal grejor varje dag och intet mer än vad som precis känns bekvämt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att avstanna i mina expansion av och som mig själv genom att tänka att jag inte behöver driva mig själv framåt längre, eftersom jag har nått så långt redan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt enkelt stanna av och ge upp inom och som mig själv – och gömma mig själv i zoner i min värld som jag tycker är bekväma, och som jag upplever inte vara ansträngande, påfrestande, eller jobbiga

Jag förlåter mig själv mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv från att göra sådana saker som är jobbiga, påfrestande, och ansträngande, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva mig själv vidare – driva mig själv framåt och att inte acceptera någonting av och som mig själv att bara stanna kvar vid någonting för att det känns bekvämt, och skönt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska stanna kvar vid vissa applikationer av och som mig själv eftersom de känns bekväma, sköna, och jag upplever dem att vara avslappnande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv vidare, och att inte acceptera mig själv såsom begränsning, att inte acceptera mig själv såsom att hålla tillbaka mig själv och existera i det förflutna i vad jag tror jag är kapabel till att göra och istället se vad jag rent faktiskt är kapabel att skapa mig själv till och göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av viss typ av stimuli, och att viga mitt liv åt att utforska dessa stimuli istället för att utforska mig själv, och se, inse och förstå att det finns så mycket mer är än att enbart försöka få mig själv att känna mig så mycket underhållen som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja få mig själv att känna mig så mycket underhållen, och bekväm som möjligt, och leva mitt liv – ta beslut utifrån att få uppleva dessa två saker – att känna mig själv bekväm – och att känna mig själv underhållen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta mig själv och se att där finns någonting mer än detta – det finns viktigare saker att göra än att känna mig själv bekväm och underhållen – det finns roligare saker att göra än att känna mig själv bekväm och underhållen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli bekväm av mig själv – och att inte praktiskt ta hand om mig själv och min värld, och att se till att jag dirigerar mig själv igenom de punkter av motstånd som dyker upp inom mig själv – och att jag disciplinerar mig själv att inte längre acceptera mig själv såsom en slav till energi, och såsom en slav till att vilja uppleva mig själv bekväm – och underhållen – utan att jag istället viger mig själv, och mitt liv åt att göra en skillnad för mig själv – och att göra en skillnad i och som denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ärlig mot mig själv för att på så vis visa mig själv hur jag gör detsamma som min partner och genom att bli beroende av stimuli – kompromissa och vägra att ta hand om viktiga praktiska punkter i min värld – såsom att borsta min tänder – såsom att inte sova i soffan utan i min säng – eftersom min säng är bättre för min kropp – och såsom att inte lägga mig ned i soffan när jag märker att jag blir lite trött – eftersom jag då kommer att somna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv som självstyre, och självdirektion – och framåtdriv för att få uppleva diverse stimuli – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende, och kontrollerad av stimuli – och låta stimuli avgöra vem jag är – vad jag ska leva – hur jag ska leva – var jag ska leva – vilka beslut jag ska ta – vilka beslut jag inte ska ta – och helt enkelt avgöra vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte viga mitt liv åt att först och främst ta tag i min egna beroenden – vilka såsom jag kan se det vid detta tillfället är sömn – samt i vissa tillfällen även en tendens att slösa tid på att se på filmer, och att se på youtube-videos när jag vet att det finns viktigare, och mer relevanta saker att ta tag i och att göra

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att viga varje dag som jag vaknar upp åt liv – och att således gå upp tidigt på min morgon för att kunna skapa så mycket liv som möjligt – skapa så stor möjlighet för att liv ska kunna växa och frodas, och således se varje dag som en möjlighet för mig att gå upp och korrigera denna existensen, och föra denna existensen och mig själv i en riktning som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå upp på morgonen och se, inse och förstå vilken gåva jag har att göra skillnad – och att göra någonting som verkligen kan skapa en förändring i denna världen, och göra så att det händer någonting – och således åtar jag mig själv att sluta slösa bort mitt liv på stimuli, genom att endast göra och följa efter det som jag känner är skönt, och känner är bra – och istället viga mitt liv åt att skapa en förändring som är bäst för alla – som gynnar alla – och som ger till alla det jag gärna vill ha och uppleva i mitt liv – vilket är ett liv med trygghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och kasta bort min chans att verkligen göra skillnad i detta livet – att verkligen göra skillnad för livet i sin helhet – genom att tänka, och tro att det är rättfärdigat att göra det som jag tycker känns bra, och det som jag tycker känns är skönt – istället för att se, inse och förstå att det är självklart inte rättfärdigat – utan jag måste viga detta livet åt att skapa en förändring som är bäst för alla på alla sätt och vis

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att expandera mig själv och att inte helt utan vidare känna mig tillfredställd, och acceptera mig själv – utan att se hur jag kan förbättra mig själv, och hur var i min värld, inom mig själv, jag fortfarande kompromissar mig själv och inte lever till min fulla potential

Jag åtar mig själv att inte bli bekväm med mig själv utan att ifrågasätta mig själv, och se var någonstans i min värld jag fortfarande inte lever självperfektion – och alltså står som exemplet av vad som är bäst för alla – och lever på ett sätt som är sunt förnuft och som är bäst för mig

När jag märker att jag upplever mig själv som apati, och passivitet – och att jag inte vill göra någonting – jag vill inte expandera mig själv – jag vill inte driva mig själv framåt – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så länge jag inte är fullständigt självmotiverad i och som min värld så finns det saker och ting att göra – saker och ting att förändra – och därför kan jag inte tillåta och acceptera mig själv att existera i en sådan begränsande upplevelse som apati, och passivitet; således åtar jag mig själv att driva mig själv framåt – att röra mig själv framåt och att expandera mig själv och bli mer effektiv i min applikation av mig själv och i alla delar av min värld

När jag märker att jag stannar av i mitt framåtdriv av mig själv – och att jag tänker att jag ”nått tillräckligt långt” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag bara accepterar mig själv som jag är nu, och inte medvetet driver mig själv framåt – medvetet expanderar mig själv, och tar tag i nya punkter – och ger mig själv fan på att inte stagnera – så kommer jag att stå stilla, och ingenting kommer att hända; således åtar jag mig själv att medvetet röra mig själv framåt – medvetet expandera mig själv – medvetet driva mig själv igenom och förbi alla mina begräsningar och inte sluta förens jag inte har några begränsningar kvar överhuvudtaget

Jag åtar mig själv inte kämpa för mina egna begränsningar genom att hålla mig själv kvar vid de saker som jag tycker om att göra, och som känner är bekväma att göra, och undvika att göra sådana saker som jag tycker är svåra, jobbiga och komplicerade – och jag åtar mig själv att inte stanna upp, och låta mig själv förbli stillstående utan att varje dag se till att jag försätter mig själv i något slags motstånd, och att jag driver mig själv igenom detta motstånd så att jag således rör mig själv framåt varje dag

När jag märker att jag vill stanna kvar vid vissa applikationer av och som mig själv eftersom de känns bekväma, sköna, och jag upplever dem att vara avslappnande – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så länge jag accepterar något av mig själv att inte vara självdirigerat – och att alltså jag underviker någonting på grund av upplevelse jag har i förhållande till denna sak – då är jag inte självskapad, och då har jag kompromissat mig själv; således åtar jag mig själv att stå i varje del av mitt liv självskapad – och att dirigera mig själv till att möta, och gå igenom de saker som jag tycker är komplicerade – och svåra

Jag åtar mig själv att dirigera stimuli, och att inte bli dirigerad av stimuli – och jag åtar mig själv att släppa mitt begär, förhoppning, önskning om att ta del av stimuli i och som denna världen – och istället leva mitt liv utifrån en utgångspunkt av att vara självdirigerad – självstyrd – och självreglerad

 

När jag märker att jag vill känna mig underhållen, och bekväm – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende, och kontrollerad av dessa två stimuli – att bli underhållen, och att känna mig själv bekväm – och att jag begränsat vem jag är – hur jag lever, och uttrycker mig själv genom att jag vill uppleva och ha detta stimuli; således åtar jag mig själv att sluta vara beroende, och att begär efter dessa stimuli – att praktiska förändra mig själv att inte konstant söka det som känns bra, utan istället söka, och göra det som är praktiskt relevant för att skapa en ny värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att sluta söka bekvämlighet – att sluta söka det som känns bra – och undvika det som känns jobbigt, ansträngande, och påfrestande – och jag åtar mig själv att istället söka, och göra det som är sunt förnuft – det som är bäst för alla – och det som ger ett resultat av en värld som är gynnande för alla

När jag märker att jag reagerar i anklagelse, irritation, och frustration på min partner – eftersom jag känner det som att min partner är beroende av stimuli, och inte gör det som är viktigt – och det som krävs av henne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är mig själv som jag ser – och att det finns ett antal punkter i mitt liv där jag fortfarande kompromissar mig själv till förmån för energi – vilka jag måste förändra, och dirigera – om jag inte fullständigt ska äta upp mig själv i ilska; således åtar jag mig själv att dirigera dessa punkterna i min värld, och mig själv där jag fortfarande ger hän till energi istället för att ta ett beslut som är bäst för mig – och bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre låta mig drivas av stimuli – och att ta bort stimuli i alla de delar av min värld där jag är beroende av stimuli för att på så vis testa mig själv så att jag inte kontrollerad och beroende av stimuli – och idag är de stimuli som jag kan se att jag är beroende av:

  • Socker
  • Sömn
  • Gag-reels, och filmer
  • Att studera i min soffa
  • Att spela gitarr, och ”koppla av” istället för att ta hand om desteni-ansvar, och andra dylika ansvar
  • Att hellre vilja ”koppla av” än att gå ut och gå – när jag bestämt att jag ska ut och gå

Jag åtar mig själv att undersöka mitt liv, och mig själv – och fråga mig själv var och hur jag fortfarande är beroende – och hur dessa beroenden i sin tur skapar konsekvenser för mig som leder till självkompromiss – och att konsekvent dirigera mig själv till att förändra och styra dessa beroenden så att de inte längre existerar inom mig – och således göra mig själv fri från all typ av beroende, och all typ av underlägsenhet i förhållande till fysiska stimuli – jag åtar mig själv att bli den direktiva principen över vad jag gör i mitt liv och inte längre vara driven av beroenden

Jag åtar mig själv att viga varje morgon, varje timma, varje sekund – varje andetag av mitt liv att skapa en värld som är bäst för alla – att skapa en mig som är bäst för alla; och således när jag vaknar på morgonen – så åtar jag mig själv att stå upp inom mig själv och att agera – att ta ett beslut, och att leva detta beslutet – och att göra vad som krävs för att denna dagen skapa och manifestera en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att varje morgon se, inse och förstå att jag har en gåva – jag har en möjlighet att göra en skillnad – jag har en möjlighet att förändra mig själv, och att skapa mig själv precis så som jag vill uppleva mig själv – att förinta all slags begränsningar – och att förinta alla typer av underlägsenhet – och att således stå upp och leva mig själv precis så som jag vill uppleva mig själv och existera

Jag åtar mig själv att inte kasta bort min chans att göra en skillnad i detta livet genom att leva för stimuli – utan jag åtar jag mig själv att istället göra någonting med mitt liv som är av substans, och som är bäst för alla – och som verkligen kommer göra skillnad och betyda att jag ändras – och att denna världen ändras – och att någonting sker som leder till en värld där alla har ett liv som är det bästa livet de någonsin kan få