Tag Archives: stjärna

Dag 116: Nervis Är En Pervis

Självskriverier

Idag har min primära upplevelse varit nervositet, och denna har kommit upp i förhållande till min utbildning.

Varför blir jag egentligen nervös?

Svaret är enkelt – det är eftersom jag vill uppnå någonting. Jag har en viss förväntning på mig själv att det ska gå bra med mina studier, och jag vill göra ett bra resultat – i tron att jag blir en sämre och mindre värd människa om jag gör dåligt ifrån mig. Och det är intressant att denna nervositeten faktiskt bara gör så att jag bli sämre på att få bra resultat, eftersom när jag blir nervös börjar jag tveka på mig själv – jag glömmer bort information och jag koncentrerar mig inte längre lika bra; så för att verkligen få bra resultat måste jag ge upp mitt begär att få bra resultat.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och att önska att jag ska få ett bra resultat i mitt skolarbete, och att tänka om jag inte får ett bra resultat så är jag en sämre, och mindre värd människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att mina skolresultat inte behöver definiera vem jag är – utan att jag avkopplat och bekvämt här som mitt andetag kan färdigställa mina studier, och göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag motverkar mig själv när jag blir nervös, och att jag gör mig själv mindre kapabel att få ett bra resultat, eftersom jag är så orolig för vad för slags resultat jag ska få, att jag inte kan koncentrera mig på den faktiska uppgiften som ligger framför mig och göra den fullt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli programmerad att existera, och uppleva mig själv underlägsen skolsystemet, och definiera mig själv såsom en elev vars enda syfte och motivation måste vara att få ett bra resultat på min utbildning – och om jag inte klarar detta – att tro att jag då är värdelös och att mitt värde som människa minskar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig, och nervös inför att jag ska misslyckas med min utbildning – och validera denna upplevelse genom att inom mig själv fantisera, och tänka på hur jag kanske kommer misslyckas, hur jag kanske inte kommer att komma ihåg någonting av det som jag övat på – och hur jag kanske kommer att glömma all den information som jag läst när jag väl står inför ett moment att prestera i min utbildning – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv – att när jag lagt ner den tid som krävs för att klara av min utbildning, att jag då också kommer att klara av min utbildning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förväntningar på mig själv att jag ska få ett bra resultat – och innan jag väl börjat på testet, eller övningen, eller betygsmomentet – att börja oroa mig själv för att jag inte kommer att nå upp till mina förväntningar, och att jag därför kommer att misslyckas med min utbildning, och inte nå lika långt i min inbillade karriärlinje som jag skapat i mitt huvud – på grund av att jag inte klarade av att få tillräckligt bra betyg – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid förhoppningar, och förväntningar, istället för att se, inse och förstå att jag inte kan sätta min tillit till sådana upplevelser – eftersom jag faktiskt inte på förhand exakt kan veta vilket slags resultat jag kommer att få

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå min utbildning från en utgångspunkt av att inte ha några förväntningar, eller förhoppningar på mig själv – utan att istället i varje ögonblick när studerar – att studera fullt ut – koncentrerat och effektivt – här – och inte fästa min uppmärksamhet på saker och ting som inte existerar – såsom upplevelser av förväntningar och förhoppningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bevisa mig själv inför andra med hur bra jag gör ifrån mig i min utbildning – och därför skapa en förväntning inom och gentemot mig själv att det ska gå bra i min utbildning – att jag ska få de högsta betygen, och att jag ska prestera bättre än genomsnittet – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta tänka på hur saker och ting kan gå, eller inte kan gå – och istället fokuserar på att gå mina studier effektivt här i varje andetag – och göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kan klara av mina studier – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom ett misslyckande som inte klarar av någonting – och således existera inom mig själv i en kamp där jag försöker bekämpa mig själv såsom ett misslyckande – istället för att jag inser att jag inte är ett misslyckande – eftersom den upplevelsen jag har inom mig själv av att jag är ett misslyckande inte är riktig – utan endast en upplevelse som jag gjort riktig genom att tänka att jag är ett misslyckande upprepade gånger i mitt huvud; och således åtar jag mig själv att sluta tänka att jag är ett misslyckande, och istället gå här i varje ögonblick till fullo – utan att hålla kvar vid några definitioner av mig själv såsom antingen lyckad, eller misslyckad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att oroa mig själv inför framtiden – eftersom jag blivit beroende av att känna mig stressad – i tron att när jag känner mig stressad, och oroad betyder det att jag tar min framtid på större allvar, och gör bättre ifrån mig – tar bättre beslut – och ser klarare på saker och ting i min verklighet; istället för att se, inse och förstå att stress, oro, och nervositet endast gör mig mindre effektiv – och att jag faktiskt inte ser någonting med klarhet eftersom allt jag ser är min egen upplevelse av stress, nervositet och ångest

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte stressa och känna ångest inför mina studier, eftersom jag inser, ser och förstår att detta enbart gör mig mindre effektiv i mina studier – och att således jag inte kommer få något bra resultat – eftersom jag inte är här när jag studerar utan istället i mitt sinne i och som en upplevelse av fruktan, ångest och nervositet

Jag åtar mig själv att gå mina studier, och göra det som behövs göras – här – en och jämlik såsom mitt andetag – och min kropp – och inte oroa mig själv inför hur framtiden kommer te sig, och hur mitt studieresultat kommer influera min framtid – utan att jag helt enkelt lever HÄR – och inte i mitt huvud i en inbillad framtid

Jag åtar mig själv att inte se, och uppleva mig själv såsom underlägsen skolsystemet, och inte tro att mitt enda syfte, och mitt enda värde uppkommer genom att jag får ett bra resultat i skolan – utan istället åtar jag mig själv att se att jag inte behöver definiera mig själv gentemot mina studier – utan istället gå här som andetaget – avslappnad och tyst inom mig själv – och göra det som krävs utan att göra en emotionell, eller känslomässig upplevelse av det hela

Jag åtar mig själv att inte oroa mig själv över vad som kanske kommer hända – och inte oroa mig själv över att jag kanske kommer misslyckas – utan istället hantera situationen som är här just nu – och om det således visar sig att jag misslyckas – att då dirigera mig själv att hantera, och effektivt dirigera den situationen – och att således inte längre göra mig själv till en slav åt irrationella och totalt onödiga emotionella upplevelser inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att inte sätta något värde på, och inte medverka i förhoppningar, och förväntningar – eftersom jag förstår att jag inte har full kontroll över hur mitt liv kommer se ut – eftersom jag faktiskt inte fullt ut kan kontrollera vilket betyg jag kommer att få, eller inte få – och således åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv här – praktiskt och fysiskt i och som varje ögonblick – och hantera de situationer som faktiskt – rent fysiskt dyker upp här – och som kräver att jag agerar och gör ett beslut

Jag åtar mig själv att gå min utbildning tills den är klar – effektivt, dedikerat, och disciplinerat – och inte skapa några förhoppningar eller förväntningar på hur bra eller dåligt det kommer att gå – utan helt gå den färdigt – och följa den plan jag skapat – men att om jag inte lyckas att efterfölja denna plan – att då inte göra någonting stort av det utan istället ta ett nytt beslut, och formulera en ny plan i beaktande av den situation i vilken jag befinner mig

Jag åtar mig själv att inte längre vilja bevisa mig själv – och hur bra jag är – genom att få bra betyg i min utbildning – utan istället – gå min utbildning här i och som stabilitet – i och som mitt andetag – och således inte fästa någon uppmärksamhet vid vad andra tycker om, eller inte tycker om mig

Jag åtar mig själv att sluta tänka att jag är ett misslyckande, och att jag är underlägsen – och att jag därför måste bevisa mig själv genom att få bra resultat på min utbildning – utan istället inser, ser och förstår jag att det finns absolut ingenting som faktiskt antyder att jag är ett misslyckande i min värld – utan endast tankar i mitt huvud, och en upplevelse av att jag är ett misslyckande, och underlägsen – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit till verkligheten och inte basera mig själv utifrån illusoriska inre upplevelser utan istället gå här en och jämlik med och som denna fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att stress, oro, och nervositet endast tjänar till en sak – att ta mig själv bort ifrån min kropp – bort ifrån verkligheten och in i en illusorisk och påhittad inre fantasiverklighet – och således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – till denna verklighet som är fysiskt här och leva här – och därigenom inse att upplevelser, och problem endast uppstår när jag tänker och inte andas här – och därför åtar jag mig själv att i varje ögonblick andas effektivt här och ta mig själv i varje ögonblick tillbaka till denna fysiska verkligheten och leva HÄR

Whitney Houston är Död = Irrelevant

Att vi som människor har en förmåga att missprioritera saker och ting blir som tydligast när man slår up en vanlig dagstidning. Idag när jag tittar i DN är de stora rubrikerna helt tillägnade Whitney Houston, tillsammans med det faktum att hon är död. Stora och långa krönikor, flera spaltmeter som hyllar denna ”soulens drottning”, som tydligen var så otrolig och speciell. Men vad är det som är så fel med detta? Vad är det som faktiskt, i klarspråk talat, är helt jäkla sjukt med detta massiva uppbåd av artiklar till äran av ”soulens drottning”?

Det svaret får vi om vi gör en sökning i google på ordet ”starvation” och sedan förmår oss att klicka på länken till wikipedia. Där står det att läsa att 14 % av jordens befolkning för tillfället är undernärda, att sex miljoner barn dör av hunger varje år, och utöver det, att vi redan producerar tillräckligt med mat för att hela världens befolkning ska få bli mätt.

Och här har vi då själva anledningen till varför denna hysteri runt EN ENDA människas död är helt absurd – det finns helt enkelt andra, och mer tryckande angelägenheter att rapportera samt läsa om; såsom det faktum att människor faktiskt dör i svält, och detta även när tillräckligt med mat ändå finns för alla! Varför uppmärksammar vi inte dessa saker? Varför prioriterar vi inte det som är viktigt i livet, utan bara irrelevanta och totalt onödiga händelser, personer och omständigheter?

Jo, vi har en tendens, eller rättare sagt ett nästan oinskränkt begär, att följa efter våra känslor, och tankar – och således kommer vi endast läsa nyheter som vi ”känner oss intresserade av”, eller som ”tilltalar oss”, och då kan det ju tänkas att de flesta människor nu finner Whitney Houstons död oerhört fascinerande. Vi är helt enkelt väldigt lättmanipulerade, och framförallt en aning korkade – istället för att uppmärksamma saker av vikt, och värde så hänger vi våra liv åt att utforska allt det, som i all ärlighetens namn, saknar någon sorts betydelse överhuvudtaget.

Och naturligtvis reflekterar tidningar tillbaka till oss det vi själva existerar och lever som, journalisterna försöker ju trots allt att sälja sin tidning, och för att göra det måste de intressera konsumenterna, och konsumenterna det är vi; och vi konsumenterna erhåller bevisligen en väldigt begränsad intelligens, och därmed önskar vi att få nyheter som är i nivå med vårt knappa och torftiga intellekt.

Fast, det är fel att dra in intelligens i det hela, det flesta antalet människor är ju trots allt på samma mentala nivå. Vi kan prata, vi kan tänka relativt logiskt, och vi kan röra oss i samhället någorlunda smärtfritt – vår IQ-nivå finns oftast inget otalt med – det är sålunda något annat än vår intelligenskvot som är problemet här.

Hjärntvätt är det verkliga problemet som den mänskliga rasen står inför. Vi är totalt och otroligt noggrant tvättade helt rent i hjärnbalken, och därmed är vi helt bortblåsta ifråga om allting som på något sätt relaterar till att förstå eller leva i ”den riktiga verkligheten” – nämligen denna fysiska, och substantiella verklighet vi alla delar – eftersom vi är hjärntvättade att hela tiden tänka, känna, uppleva, tycka, anse och bedöma saker i vårt huvud, kan vi helt enkelt inte greppa eller se vår gemensamma och riktiga verklighet.

Istället för att vara här i denna verklighet befinner vi oss i ett personligt Hollywood – nämligen det som finns mellan våra öron – och där finns bilder på Whitney Houston, och det finns även en varm känsla som kommer upp i hjärttrakten när hennes låtar spelas – och då genast känns det ju så otroligt viktigt att få veta allting om Whitney Houstons död, för vi känner och tänker saker och ting om henne. Men självklart missar vi ju i och med detta den ”riktiga verkligheten” och konsekvensen blir som jag just förklarat, att vi intresserar oss för totalt irrelevanta och ovidkommande ting – och därmed förlorar vi förmågan att ta informerade beslut, och göra en skillnad till förmån för alla i denna världen.

Hjärntvätt är alltså svaret på varför, och även svaret på hur vi intresserar oss för irrelevanta saker. Whitney Houstons död tar sålunda tidningen i full besittning, eftersom det är sådant vi hjärntvättat oss själva att ständigt tänka på, och därigenom intressera oss för.

Men vi kan inte fortsätta att leva såhär, vi kan inte fortsätta att ignorera att den största delen av den mänskliga rasen, och i stort sett hela djur- och plantsläktet, varje dag lider för våra inre passioner, oförmåga att ta ansvar, och intresse för oväsentliga skvallernyheter. Jorden, och hela vårt släkte står inför en diger situation, och att den just är diger, blir tydligare och tydligare för var dag som går.

Vi lever i ett ekonomiskt system där intjänandet av pengar anses vara av värde, men samtidigt förstör vi vår jord, och förbrukar våra resurser, som äger ett riktigt och äkta värde, för att få dessa gröna papperslappar i våra händer – det är omöjligt att inte se vart ett sådant beteende kommer leda oss = till en värld vi inte längre kan bebo.

Det är vårt ekonomiska system, och våra passiva inställning till alla de problem som detta system resulterar i, som vi måste ta tag i, och därigenom skapa något nytt; en värld och ett system som är bäst för alla – som gynnar alla – som ger till alla och där ingen svälter. Vi kan skapa ett sådant system, men det krävs att vi slutar att drömma oss iväg i allsköns ting där uppe i våra huvuden, och faktiskt ser vad som måste göras – här i vår gemensamma och riktiga verklighet – den verklighet som ger oss liv, och möjlighet att uppleva, och uttrycka oss själva.

En ny värld är möjlig genom att ge jämlikt med pengar till alla – undersök vad detta är för något och låt inte några oväsentligheter – hjärntvätten – stå i din väg.