Tag Archives: studier

Dag 363: Lita På Mig Själv Och Inte På Pengar

För några dagar sedan lämnade jag in en skoluppgift över internet. Det var i god tid innan deadline, och jag hade varit mycket mån om att se till att vara klar i tid. Men idag när jag gick in och kontrollerade min inlämning såg jag med ve och fasa att inlämningen inte hade gjorts korrekt. Min inlämning hade fortfarande status ”utkast” – och i det ögonblicket hade jag en kraftfull upplevelse av skräck som sköt upp från min solarplexus.

Varför är det då jag reagerar så starkt på detta? Av vad jag kan se har det med överlevnad att göra, eftersom kursen som jag tar har i syfte att garantera mig ett jobb efter examen, och om jag inte tar den minskar det markant mina möjligheter att säkra ett arbete. Det finns alltså en direkt koppling mellan jobb, pengar, och framtid, samt till förhoppningen om att jag ska få kunna fortsätta att gå denna kurs, och få ut ett bra betyg.

Framför mig ser jag det dramatiska ”värsta scenariot” spelas ut, hur jag skulle misslyckas med att få ett jobb, misslyckas med att uppnå finansiell säkerhet och trygghet, misslyckas med att driva min karriär framåt, och istället bli som en passiv vrakdel som flyter omkring på jordens hav. Det är den stora skräcken, att den finansiella massakern ska inträffa för mig, och förstöra mitt liv, förstöra min framtid, förstöra mina förhoppningar, och möjligheterna jag ser framför mig.

Men det är intressant att jag omedelbart gick in i rädsla, istället för att gå in i ett mer lösningsorienterat synsätt, där jag tittar på vad som behöver göras för att jag ska ordna till situationen effektivt. Jag menar, rädsla antyder att det finns någon slags självbegränsning, att jag har låst mig vid en plan, vid en framtid, vid en vision, och inte låtit mig själv se till helheten, och även fråga mig själv vem jag är, hur jag är, och vad jag skulle göra OM jag inte får något jobb, OM allt går åt pipsvängen, och jag inte längre har möjligt att ta kontrollera mina finanser.

För saken är den, att om jag ska gå i denna världen, vara stabil, och en kraft att räkna, då kan jag inte tillåta mig själv att bära runt på det här berget av rädsla inom mig själv. För det är en möjlighet i den här världen, att man förlorar ALLTING, att ALLA ens pengar blir stulna, eller att huset brinner ner, eller att man får någon allvarlig sjukdom – MEN jag kan inte tillåta mig själv att låta en sådan detalj påverka mig i grunden. Jag har ju fortfarande möjligheter att påverka och styra VEM JAG ÄR i förhållanden till det som händer i min värld – och förstå att även om allt går åt skogen finns det fortfarande möjligheter för mig att STYRA, DIRIGERA, och FINNA LÖSNINGAR på de problem jag står inför. Att genast bli skräckslagen inför potentiella svårigheter är alltså INTE en lösning, och INTE en effektiv utgångspunkt när det gäller att hantera mig själv, och min omvärld och göra det bästa av mig och min framtid.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli skräckslagen inför att jag kommer bli avskriven från den universitetskursen som jag går på, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och uppleva ångest inför att jag därmed inte kommer att vara tillräckligt effektivt förberedd när jag slutar min utbildning, för att ta hand om mig själv, och mitt liv, och tjäna mina egna pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att min strategi vad avser pengar, och vad avser att placera mig själv i en karriär efter mina studier, inte kommer att gå i lås, och att jag kommer att halka efter, och inte längre vara effektiv i mitt liv, och inte kunna ta hand om mig själv finansiellt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att misstro mig själv, och tro att hela mitt liv, och min applikation, samt rörelse kommer att falla samman vid första, och bästa utmaning, och att det inte finns några som helst möjligheter för mig att dirigera punkten som är framför mig, och att jag helt enkelt måste ge upp, och bara acceptera att mitt framtida liv kan komma att sakna stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att inte kunna tjäna pengar, och inte kunna ta hand om mig själv i världssystemet, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att leva ett hårt och magert liv, där jag inte har tillräcklig med mat för att kunna klara mig själv, och där jag är utsatt för de väderelementens krafter – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och skräck inför att mitt framtida liv kommer att vara på temat fattigdom, och hjälplöshet, och att jag inte kommer kunna göra någonting med mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att ett sådant perspektiv på så saker och ting, naturligtvis inte är effektiv, och gynnar inte mig, utan det jag måste göra, är helt enkelt att observera, och lägga märka till vilka möjligheter jag har, och även fast min situation verkar hopplös, att konstruera och bygga en plan, en strategi, och sedan föra mig själv framåt för att på så vis skapa ett liv till mig själv och andra i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att misstro min egen förmåga att finna lösningar på problem, och röra mig själv framåt även om jag möter eller står inför stora svårigheter, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv, att även om saker inte går enligt min initiala strategi, finns det alltid lösningar som jag kan implementera, och sätt jag kan rädda, samt dirigera den förevarande situationen på, för att på så vis röra mig själv i enlighet med den vision, och det syfte som jag lagt ner för och skapat till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv lita på mig själv, och att även om jag misslyckats, eller göra några felaktiga beslut, även om jag hamnar på fel ställe, och inte rör mig själv framåt så pass effektiv som jag hade kunnat, att ändå driva mig själv, och i stabilitet, samt självförtroende, hitta lösningar till mig själv, och hur jag kan dirigera mitt liv framåt, svårigheterna som jag står inför till trots, och således inte ge upp, och inte tillåta mig själv att lägga mig ned och bara se livet passera framför mina ögon, utan istället effektivt, driva mig själv framåt – och framhärda – vara uthållig – inte ge upp utan istället driva på och se till att jag skapar en effektiv lösning som jag kan vara nöjd med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och skräckslagen inför att stå det närmaste året utan möjlighet att kunna tjäna pengar, och försörja mig själv, och att jag kommer bli beroende av mina närstående, och inte ha samma frihet i mitt liv som jag tidigare upplevt mig själv ha, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att förlora kontrollen i mitt liv, och att saker ska röra sig i en riktning som jag inte till en början med räknat skulle vara en möjlighet – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i denna världen är den enda självuppriktiga utgångspunkten att saker och ting kan komma att ändra sig varje dag, att varje dag måste vara min utgångspunkt, och att jag inte kan räkna med allting kommer vara precis likadant som det var dagen innan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att min säkerhet, och stabilitet, inte kan utgå från de pengar jag tjänar, eller jobbet som jag lyckats få, eller mina besparingar, eller mitt hus, eller min bil, jag kan aldrig säkra mig själv i detta livet från fattigdom, död, och lidande – eftersom det är en konstant del av och som denna världen – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna denna aspekt av och som denna världen, och se, inse och förstå att jag kan inte strida, och slåss mot den, och försöka rädda mig själv från den genom att tjäna mer pengar, eller förstora mina besparingar, utan istället måste jag faktiskt omfamna möjligheten att saker och ting kan gå åt skogen – men att jag vad som än händer står här med mig själv, letar efter lösningar, tar beslut och rör mig själv i en riktning som är bäst för mig, och bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå vid mig själv, och stå med mig själv, i och som stabilitet, och möta min framtid i varje andetag, att skapa mig själv och min framtid i och som varje andetag, att förstå att någon ultimat och fullständig säkerhet inte existerar – utan den stabilitet som finns är den som jag skapar i och som mig själv, den jag lever i varje andetag, och som jag själv står som – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är denna trygghet och detta djup som jag letat efter, och försökt uppnå, och föra in i min värld, genom att säkerställa en karriär, genom att söka efter mer pengar, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv istället lita på mig själv, att stabilisera mig själv här, och lita på mig själv att jag kommer röra mig själv och mitt liv effektivt framåt i varje andetag, och vad jag än möter, leta efter lösningar och se till att jag skapar en effektiv riktning framåt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli skräckslagen och nervös inför att förlora mitt arbete, och inför att få dåliga referenser från min nuvarande arbetsgivare, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att detta kommer slå brutalt mot min värld, och försätta mig i en position där jag inte längre har möjlighet att stötta mig själv finansiellt, och att säkerställa att min värld är stabil och att jag har det bra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta min tillit till pengar, och min tillit till mitt nuvarande jobb, att lita på att dessa två saker ska säkerställa min framtid, istället för att jag själv står som den här punkten inom mig själv – att jag litar på mig själv och att vad som än händer, kommer jag driva mig själv framåt för att finna lösningar och effektivt skapa mitt liv – och inte låta mig själv ge upp, eller ge efter

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i skräck, ångest och fruktan inför att jag inte kommer kunna försörja mig själv i framtiden, och att jag kommer få svårigheter att ta hand om mig själv, då stoppar jag mig själv, och jag ser, inser och förstår att de här reaktionerna inte stöttar mig i min process, och i mitt liv, utan att dessa reaktioner faktiskt endast står i min väg, och att jag lägger fokus på mina reaktioner, istället för att fokusera på vad jag kan göra för mig själv för att skapa mitt liv, och således åtar jag mig själv att placera min tillit, mitt driv, och min närvaro HÄR – och att förstå att det är jag som skapar och driver mitt liv – och således när denna reaktion kommer upp – att istället och genast etablera och se på vilka lösningar som finns för mig så att jag skapa mitt liv – således bli lösningsorienterad istället för rädsloorienterad

När jag märker att jag går i och som skräck inför framtiden, och att jag inte kommer kunna hantera mitt liv på ett finansiellt plan, eftersom jag kommer förlora kontrollen över pengar, finanser, och besparingar, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag, ser, inser och förstår att jag genom att närma mig pengar, och finanser från denna utgångspunkten av rädsla, och osäkerhet, gör mig själv ineffektiv, och inkapabel att hantera och dirigera mitt liv i dessa dimensioner, och att jag inte ser vad som är en specifik och effektiv riktning framåt, utan att istället vad som tar över mig och min kropp är rädsla, och således åtar jag mig själv att placera min tillit HÄR – och lita på mig SJÄLV – inte på pengar – inte på finanser – inte på planer och strategier – utan att placera min tillit HÄR och förstå att det är endast med och som mig själv – och vad som är HÄR som jag verkligen kan lita på mig själv – och jag åtar mig själv att således gå in i framtiden och finna förnöjsamhet i hur jag kan skapa lösningar till mig själv vad gäller de problem och svårigheter som jag stöter på i min värld

Dag 358: Rutin

Rutin är ett ord som jag har haft ett ganska konfliktfyllt förhållande med tidigare i mitt liv – speciellt i tonåren avskydde jag rutin och jag ville därför aldrig bli bunden i någon rutinbaserad och vardaglig livsstil – jag ville istället att varje dag skulle vara ett äventyr.

Men nu när jag pluggar och snart antagligen ska börja jobba möter jag ändå den så fruktade rutinen – den har kommit in i mitt liv och verkar vara här för att stanna. Saken är den att det inte är något fel på rutin i sig självt, utan rutin är egentligen bara ett praktiskt levnadssätt som jag skapat för mig själv som passar ihop med de ansvar och åtaganden jag har genom mina dagar. Det är inte direkt något mer farligt än att jag gör samma saker varje dag – så på ett praktiskt och fysiskt plan är rutin ingenting att sky. Problemet är istället emotionellt och upplevelsebaserad – d.v.s. felet ligger i att jag känner ett motstånd mot rutinen – jag reagerar mot rutinen – jag känner motvilja mot rutinen – och skulle helst vilja att rutinen lämnade mitt liv för gott.

Så, av vad jag kan se är mina reaktioner mot rutin irrationella, det finns ingen anledning att tycka illa om rutin – det finns inget i själva rutinen som gör att jag känner mig låst, fängslad, eller uttråkad – utan det är saker som jag skapat inom mig – det är mitt egenskapade förhållande till rutin som jag trots allt inte behöver hålla fast vid.

I det närvarande är upplevelsen jag har mot rutin den att jag känner mig uttråkad och begränsad – och jag tänker tyst för mig själv att ”här rinner mitt liv ifrån mig i rutinens eviga ekorrhjul” – och det jag därefter försöker göra är liksom att muntra upp mig själv och hitta saker som jag ändå tycker är bra med mitt liv – och hur jag faktiskt ändå ”lever mitt liv” på vissa sätt. Alltså har jag definierat rutin såsom det som stjäl mitt liv och min frihet från mig – och att det inte är möjligt för mig att leva och ha roligt när mitt liv är inrutat och schemalagt.

Problemet är dock som så att i vår nuvarande värld går det inte att leva ett liv av frihet från rutin och scheman – för såsom det ligger till måste man tyvärr har pengar för att överleva – och pengar kan man i princip endast tjäna ihop genom att låta inruta sitt liv i en rutin – i ett dagligt schema som visar vad man ska och inte ska göra – för det är helt enkelt så vi har konstruerat vårt monetära system.

Det bästa jag kan göra mot mig själv är därför att släppa taget om mina reaktioner mot rutin, att omfamna rutinen och istället ge mig själv kreativitet och frihet som mig själv – skapa och leva dessa orden som mig själv i mitt dagliga liv genom att t.ex. låta mig själv vara mer uppmärksam och närvarande när jag tar mig själv genom min dag – var mer känslig mot de olika fysiska upplevelser som utgör en dag i mitt liv – och förstå att varje dag faktiskt inte är densamma som den tidigare – och att varje dag trots allt är unik – men att jag måste för att kunna uppleva dagen på riktigt – ta bort det här molnet i mitt sinne om att ”allt bara är rutin!” – och istället låta mig själv leva och gå med dagen såsom den kommer och utvecklar sig.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma rutin och när jag gör samma sak dag ut och in – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera rutin och att göra samma sak dag ut och in såsom att det förstör mitt liv – stjäl min livskraft och tar ifrån mig glädjen att leva och meningen med livet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid en idé om att livet endast har mening och syfte om jag är fri att göra vad jag vill – och om jag kan uppleva mitt liv som ett äventyr – som är föränderligt och tar en ny skepnad varje dag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att mitt liv är rutinbaserat och följer ett schema – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt liv för att vara värt att leva måste ha ett bredare innehåll – måste vara mer nyanserat och rikt av upplevelser – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli deprimerad och fördöma mitt liv såsom att inte innehålla vad ett liv borde innehålla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja fly från mitt liv in i någon slags positiv känsla och upplevelse – in ett nytt liv där det finns en mängder av nya upplevelser, känslor, och saker att utforska – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så länge mitt liv inte har denna utformningen – att någonting nytt och oväntat händer varje dag – så har mitt liv inget syfte och ingen mening – och det finns ingenting att leva för – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället låta mig själv leva för och som mig själv – att göra det till mitt syfte att jag är här – att jag går min process – rör mig själv framåt och skapar mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva motstånd och motvilja mot att ha ett inrutat och schemalagt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på att fly bort från mitt liv – att hitta nya sätt att göra saker på – att åka bort eller på något sätt fly undan mitt nuvarande liv – mina nuvarande ansvar och åtaganden – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att rutin i dagsläget är såsom systemet i världen har blivit skapat – och att det endast är genom rutin och systematiskt leverne som det går att skapa någonting i systemet – och att rutin trots allt inte är fel – utan det är helt enkelt bara en repetition av vissa slags handlingar och inte i sig någonting dåligt som måste skjutas bort

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att trots att mitt liv består av rutin och samma slags händelser varje dag – betyder inte det att varje dag är den förra lik – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan faktiskt leva och glädja mig åt mig själv och min fysiska närvaro här fastän att mitt liv är inrutat och baserat på rutin – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa min idé om hur livet borde vara – hur äventyrligt – roligt och oberäkneligt det borde kännas – och istället ta mig själv tillbaka hit till min kropp och till det liv som jag går här – och faktiskt vara medveten och närvarande i min kropp HÄR när jag går min dagliga rutin

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma rutin och sammankoppla rutin med en emotionell upplevelse av att känna mig uttråkad, begränsad och tillbakahållen – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i en polaritet där jag strävar efter och önskar att mitt liv ska vara mer äventyrligt och oberäkneligt i tron att det endast är under sådana omständigheter som jag kan leva och glädja mig själv åt livet och åt mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ett motstånd inför att placera mig själv i en situation och i ett liv där min vardag blir inrutad och schemalagd och det inte finns några äventyrliga och oberäkneliga skeenden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar på morgonen och tittar på det jag ska ta mig själv an under dagen – att gå in i en upplevelse av depression och att känna mig uttråkad – och tänka: Å nej, inte ännu en dag med samma slags mönster som jag ska ta mig själv igenom där ingenting nytt sker – och ingenting annorlunda kommer in i min vardag – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att börja min dag i denna upplevelsen av motstånd och motsträvighet – istället för att se, inse och förstå att det är en helt ny dag som jag tar mig själv an – och att trots att min tid är inrutad och schemalagd begränsar inte det min förmåga att vara kreativ, spontant, flexibel och att uttrycka mig själv i ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv och mitt självuttryck i förhållande till huruvida min dag är schemalagd och inrutad – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att för att mitt liv och min dag ska vara värdefull – och ha mening – så måste någonting nytt hända som jag inte tidigare har lagt märke till eller upplevt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att påbörja och gå min dag i och som denna emotionen av nedstämdhet – där jag tycker att mitt liv saknar gnista och energi – för att ingenting nytt händer – istället för att jag låter mig själv gå i varje ögonblick och tillfullo ta del av och omfamna min fysiska verklighet och det som är runtomkring mig i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att rutin och scheman inte behöver vara någonting som jag upplever som negativt och begränsande – utan att jag istället kan närma mig rutin och scheman såsom någonting praktiskt jag använder mig själv av för att strukturera min dag och min tid för att jag ska kunna vara effektiv och få gjort de saker som jag ser är viktiga – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja skapa ett liv för mig själv i denna världen där jag låser mig själv på något sätt – där jag riktar in min framtid åt ett visst håll – i rädslan för att jag därefter inte kommer kunna ändra mig själv och styra om sakerna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa tankarna och upplevelserna som kommer upp i förhållande till rutin

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se de upplevelser och tankar som kommer upp i förhållande till rutin såsom att vara viktiga och värdefulla – och såsom att de faktiskt säger sanningen om hur jag ska definiera och förhålla mig själv till rutin – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag skapar min egen upplevelse i förhållande till rutin och att jag därför kan välja att skapa en annan upplevelse – där jag stabil och tyst inombords går och möter rutin – hanterar min dag och mina åtaganden utan att göra det till en emotionell eller känslomässig reaktion

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar tänka på hur rutin tynger ner mig, och gör min dag tråkig och förutsägbar, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att rutin i sig självt inte är tråkigt eller tyngande – och att rutin inte behöver beröra mig eller göra så att jag upplever mig själv på ett annorlunda sätt än annars – och således åtar jag mig själv att stabilisera mig själv här och omfamna rutin såsom ett praktiskt redskap jag använder för att systematisera min värld och för att använda min tid praktiskt och få gjort de saker och ting jag behöver få gjorda

Jag åtar mig själv att när jag vaknar och står inför en ny dag – där jag har framför mig åtaganden och ansvar – att andas och möta dessa i varje andetag – att hantera och leva mitt liv i varje ögonblick – och således inte låta mig själv skapa en översyn och en bild i mitt sinne av vad min dag innehåller eller representerar – utan istället hantera varje ögonblick såsom det kommer upp och manifesterar sig – och dirigera mig själv i enlighet med vad som är här – och i enlighet med vad som måste göras i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att använda mig själv av rutin och scheman för att strukturera och göra mitt liv praktiskt – så att jag kan hantera mina åtaganden och ansvar – och leva mitt liv på ett sätt som leder till ett utflöde som är bäst för alla

Dag 327: Konsten Att Inte Döma

Denna vecka har jag fått läsa om ämnet rättslära, vilket är ett väldigt filosofiskt ämne, och som jag upplevde vara hårklyverier och en knappologi – alltså väldigt onödigt.

När jag läste om alla dessa rättsteorier blev jag irriterad, och stingslig – det kändes som om att jag slösade bort min värdefulla tid med att läsa det här, och dessutom hade jag svårt att förstå vad författarna menade. De använda sådana obskyra ord att jag kände mig helt borttappad. Konsekvensen av att jag gick in i den här upplevelsen blev ineffektiva studier, jag lärde mig inte särskilt mycket, och dessutom var det inte särskilt bekvämt att studera heller, eftersom jag var inne i den här upplevelsen av att vara irriterad.

Men, nu är det som så att det här ämnet, hur jag än upplever det, faktiskt visar mig någonting om mig själv. Rättslära representerar nämligen orden noggrannhet, fokus, och konsekvent tänkande, eftersom det är dessa färdigheter man måste ha för att kunna tillägna sig ämnet. Anledningen till att jag blev irriterad, och frustrerad var bl.a. därför att just noggrannhet och färdigheten att kunna systematiskt gå igenom någonting, är saker som jag inte tillfullo behärskar. Jag hoppar gärna från ämne till ämne, från sak till sak, och stannar helst inte kvar i ett område allt för länge – jag vill vidare till nästa. Genom att läsa rättslära, och ta till mig ämnet kan jag träna mig på att leva orden noggrannhet och systematik – vilket är någonting som jag ska göra för mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli irriterad, frustrerad, och stingslig när jag läser rättslära, eftersom jag tycker det går onödigt sakta, och att författarna har ägnat otrolig möda på att utforska någonting som i grund och botten är onödigt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fråga mig vad slags färdigheter och förmågor jag kan ta mig till genom att läsa och studera rättslära, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att en anledning till varför jag blev stingslig och irriterad, är just för att rättslära kräver fokus, tålamod, och noggrannhet, vilket är ord som jag ännu inte tillfullo bemästrar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att tillfullo hänge mig själv till att studera rättslära, trots att jag upplever rättslära som onödigt, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att titta på vad jag kan lära mig av att läsa rättslära, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det faktum att jag blev arg när jag satte mig och började läsa, faktiskt visar mig att det är någonting med rättslära som jag ännu inte behärskar, och att det därför finns någonting för mig att lära mig inom ämnet rättslära

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ovillkorligt låta mig själv närma mig nya ämnen, upplevelser, färdigheter, och förmågor, och således inte döma dem, utan istället se vad jag kan lära mig, och ta med mig utifrån att gå dessa punkter tillfullo, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag möter en ny punkt, såsom rättslära, och en upplevelse kommer upp inom av att ’detta är tråkigt’ eller ’detta är onödigt’ att jag då trots denna upplevelse – ovillkorligt låter mig själv närma mig ämnet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig närma mig nya områden, ämnen, och kunskaper fördomslöst och utan några förutfattade meningar, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma ut rättslära innan jag ens satt mig in i ämnet, och döma ut ämnet på basis av att jag upplevde att det var svårt för mig att ta mig till ämnet – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv istället för att reagera – andas – och driva mig själv till att sätta mig in ämnet och lära mig ämnet – och ha tålamod med mig själv – och alltså inte döma ut endast för att jag har en negativ upplevelse inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte närma mig nya områden, nya fakta, och nya omständigheter fördomsfritt, och således låta mig själv se dem, uppleva dem, ta del av dem, och lära mig om dem, utan att ha en upplevelse, en åsikt, eller en idé av vad de är – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att jag kan lära mig någonting nytt från allt i min värld, och det hela handlar om vem jag är i förhållande till vad jag gör, och hur jag låter mig själv närma mig vad det är jag gör

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att när jag dömer ut någonting, och närmar mig denna saken från en utgångspunkt av att vara arg, frustrerad, eller irriterad, då omöjliggör jag för mig själv att lära mig någonting om denna saken, och jag skapar min självupplevelse till att vara obekväm, jobbig, och otillfredsställande, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att närma, oavsett vad det är, utan fördömande, utan upplevelser, utan istället med vidöppna, och fördomslösa ögon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag närmar mig någonting nytt utifrån en utgångspunkt av irritation, ilska, och frustration, så placerar jag ett skynke ovanför denna nya saken, och låter mig själv endast se, och uppleva om denna nya sak, det jag själv upplever inom mig, varför jag helt och hållet förlorar verkligheten, och förlorar min koppling, och direkta interaktion med vad som är här; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv till att närma mig nya saker, omständigheter, utmaningar, färdigheter, och förmågor, inte utifrån en upplevelse, utan istället med utgångspunkt i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag tillåter mig själv att reagera på någonting nytt, och skapa åsikter, och idéer om detta nya, då kastar jag bort en möjlighet för mig själv att växa, och expandera, för vem vet vad jag hade kunnat lära mig, vad jag hade kunnat göra, och vad jag hade kunnat förstå om jag hade hängett mig till denna nya punkten som dykt upp, och låtit mig själv gå den tillfullo utan några fördömanden, och utan några idéer – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ovillkorligt, fullständigt, och helt, hänge mig till nya punkter i min värld, oavsett vad det är – och låta mig själv lära känna dessa nya punkter innan jag avgör mitt förhållande till denna nya punkt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte genom att läsa och studera rättslära, låta mig själv träna på att leva, och applicera orden noggrannhet, systematik, fokus, och abstrakt tänkande, och således låta mig själv använda denna kurs i skolan till att expandera mig själv, växa, och bli mer effektiv, direktiv, och styrande i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att hela mitt liv, mitt arbete, mina studier, mina fritidsintressen, är ett enda stort smörgåsbord för mig med en massvis av aktiviteter i vilka jag kan leva, och öva mig själv på att leva ord, träna förmågor, expandera, och förbättra mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att hänge mig själv till att se vad jag kan lära mig själv, och hur jag kan expandera mig själv genom de olika aktiviteter som finns i min vardag

Självåtaganden

När jag märker att jag fördömer, skjuter bort, och reagerar på någonting nytt som kommer in i min värld, som jag upplever ett motstånd gentemot, inte riktigt förstår nyttan med, eller förstår vad jag ska göra med, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag genom att fördöma, reagera, och skjuta bort någonting som jag inte förstår, att jag då begränsar mig själv, och håller mig själv tillbaka, och omöjliggör för mig att expandera, utöka, och förbättra mig själv; således åtar jag mig själv att hänge mig själv till de nya saker som dyker upp i min värld, och se vad det är jag kan lära mig om mig själv, och hur det är jag kan expandera, röra mig själv, och förbättra mig själv genom de olika aktiviteter jag hänger mig till i min värld

Jag åtar mig själv att närma mig aktiviteter i min värld i stabilitet och fysisk närvaro – och jag åtar mig själv att närma mig aktiviteter och omständigheter fördomslöst och utan några förutfattade meningar – och jag åtar mig själv att göra detta genom att andas – och vara här – fysiskt – praktiskt – med min kropp – och interagera utan tankar

Jag åtar mig själv att närma mig rättslära utan fördömanden eller reaktioner, och således åtar jag mig själv att använda mig av rättslära för att leva orden noggrannhet, stabilitet, fokus, och att vara systematisk – och således åtar jag mig själv att använda mig själv av de olika aktiviteter och åtaganden jag har i min värld för att expandera mig själv och bli mer effektiv i min applikation av mig själv

Enhanced by Zemanta

Dag 171: Vem Bestämmer Om Jag Är Tillräcklig?

Självskriverier

Idag skrev jag min tentamen, och var skitnervös. Och efter jag skrivit tentamen började jag titta på hur många misstag, och fel jag gjort – och hur dåligt jag tyckte det hade gått att skriva den.

Jag kan se i efterhand att en anledning till att jag skriver dåligt på tentamen är för att jag är för nervös, och för att jag hetsar mig igenom uppgifterna, och inte tillåter mig själv att ta mig själv tid att förstå vad det är uppgiften handlar om, och vad det är jag ska besvara, och hur det är jag ska besvara frågan. Detta är någonting jag ska träna på i nästkommande tentor, att vara stabil – att andas – och att arbeta metodiskt med min tentamen. Att läsa igenom uppgiften sakta, och sedan skriva på ett lösblad – en disposition över mitt svar – vad det är som jag ska ta upp, och hur jag ska besvara det – så att jag på så vis inte behöver missa viktiga uppgifter och ger felbedömningar.

Jag får nog säga att det gick ganska uselt – och i vanliga fall brukar jag tycka att det till viss del gått ganska bra, men nu gick det bara dåligt. Och det var som sagt för att jag stressade för mycket, och inte tog det lugnt. Men det är ju bra – för nu kan jag se att jag måste arbeta mer med denna punkten, och inte ta min tentamen så seriöst. Jag menar – själva anledningen till att jag sitter där och stressar bakom min tentamen är ju för att jag vill ha ett bra betyg, och om jag fruktar att inte få ett bra betyg – vad är det då jag skapar – jo min fruktan!

I vilket fall – hur jag än skriver tentamen, och vilket resultat jag än får på den, är den primära och viktiga punkten att arbeta med mina reaktioner, och upplevelser i förhållande till tentamen eftersom reaktioner såsom rädsla, och ångest i förhållande till någon punkt utanför mig – indikerar att jag existerar i separation och att jag inte lever till fullo utan är en slav.

Så – det viktiga är egentligen inte att jag skriver bra på min nästa tentamen – utan det viktiga är att jag är stabil, och säker i mig själv – att jag är tyst och inte upplever någon nervositet eller ängslan – och att jag skriver min tentamen i samma lugn, och självsäkerhet, som om jag hade skrivit den hemma hos mig utan någon tidspress, eller krav på ett bra betyg.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det jag är rädd för att förlora, är precis vad jag kommer att förlora – och om jag är rädd för att inte få bra betyg – är det precis vad som kommer att hända; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av, och kontrollerad av rädslan för att inte få bra betyg – och tro att jag måste bevisa mig själv i skolan – och visa mig själv att jag ”duger” genom att få så bra betyg som möjligt. Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv duga, och vara tillräcklig för mig själv oavsett vilket betyg jag får på min tentamen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta det influera, och ändra mig – vilket betyg jag får i skolan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera såsom en slav i förhållande till skolan, och vilja att skolan såsom någon slags auktoritet – genom betyg – ska säga till mig att jag är duktig och att jag kan bli accepterad av systemet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv – och att ge mig själv självacceptans, ge mig själv kärlek – och tillåta och acceptera mig själv att vara tillräcklig utan att för den sakens skull vara accepterad av skolsystemet såsom ett geni, och en duktig elev

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att vilja bli erkänd, och känd – omtyckt – älskad – och sedd av skolsystemet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se skolsystemet som min gud – som jag måste åtlyda, och som jag måste få erkännande av – och som jag måste klara av att tillfredställa – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag inte klarar av att tillfredställa skolsystemet, och få lärarna att ge mig höga betyg – och att säga att jag är intelligent – att då tro att jag är värdelös, och att jag har misslyckats – och att mitt enda sätt att ta tillbaka denna äran på är att kämpa ännu hårdare i skolan och på alla sätt och vis försöka kämpa att uppnå erkännande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa mig själv fri från begäret av att lyckas, och från begäret av att få erkännande av andra människor – och således tillåta och acceptera mig själv att slappna av, och vara tillfreds med mig själv även om jag i systemet ses som en medelmåtta vars betyg endast är halvbra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja uppnå kändisskap genom vilka betyg jag får i skolan, och bli ansedd – och erkänd av andra såsom att ha nått långt i karriären och skapat en bra situation för mig själv i arbetslivet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mig själv – och glömma bort mig själv här i andetaget – glömma bort att det finns så mycket mer till mig en endast vilka betyg jag får i skolan – och att hela mitt liv inte är över, och förstört bara för att jag inte lyckas att klara av en viss punkt i skolan med galans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta skolan allvarligt – allvarligt såsom att jag är fruktansvärt rädd för att misslyckas och att inte bli erkänd, och accepterad av skolan såsom att vara en elev som har betyg och ett intellekt som är över medelmåttet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt glömma bort mig själv – och glömma bort min kropp – glömma bort vad jag tycker är roligt, och vad jag uppskattar med mig själv här – och istället bara fokusera på att försöka uppnå erkännande av människor i min värld – och att bli sedd såsom att vara intelligent och en prestationsstark elev

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att viga mitt liv till att tjäna systemet – och existera som en robot som rör sig endast om det är någon som håller en morot framför mitt ansikte och säger – titta här en morot – jag ger dig bra betyg om går efter och försöker ta tag i denna moroten – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta varför jag ska viga mitt liv åt att försöka få erkännande av någon annan, istället för att jag bara erkänner mig själv – och ger mig själv de högsta betygen – och tillåter och accepterar mig själv att vara fullständigt nöjd med det faktum att jag inte är erkänd av systemet – och inte är en vinnare i systemet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter erkännande och bekräftelse av systemet – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ge mig själv erkännande och bekräftelse – jag menar varför jagar jag, och försöker få någon annan att säga till mig att jag duger? Vad är det för meningen med det när jag bara kan säga till mig själv att – viktor – du duger – du är okej – du behöver inte prestera i systemet och bli ansedd som en vinnare – du är bra som du är och tillräcklig som du är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig stötta mig själv att acceptera mig själv, och att vara tillräcklig för mig själv – utan istället konstant känna, och uppleva det som om att jag måste jaga efter mitt erkännande där ute – och jag måste få tag i någon där ute som kan säga till mig att ”shit vad du är bra – jag ger dig högsta betyget” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se det helt absurda i att ge någon utanför mig själv makten att påverka vad jag tycker och känner om mig själv – bara utifrån en tentamensskrivelse, och ett betyg som inte på något sätt beaktar vem jag är som en människa – som hela mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att skolans betygsättning av mig inte betyder någonting, och inte säger någonting om vem jag är – hur värd jag är – och om jag är tillräcklig, eller inte – eftersom skolan är ett system som inte förstår värdet av liv – värdet av att alla fysiska uttryck och manifestationer är likvärdiga och inte kan jämföras mot varandra på basis av vissa ideal och definitioner

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att om jag inte får bra betyg i skolan så är inte detta ett misslyckande – istället är det ett praktiskt faktum – och jag kan därigenom felsöka vad i min applikation av mig själv som frammanat detta faktum – och därigenom korrigera mig själv – utan att för den sakens skull skapa en upplevelse i förhållande till punkten och känna mig själv som ett misslyckande, som underlägsen och värdelös

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att skolan är ett system som inte har vet vad liv innebär – det är ett system som jag inte kan lita på att definiera mig och säga till mig vem jag är – men det är ett system som jag måste lära mig själv att stå i och som – och vara effektiv inom – och således åtar jag mig själv att se min skolgång som en övning för mig själv att vara stabil, och tyst inom mig själv – och röra mig själv i betygssituationer – utan att reagera, och utan att skapa en upplevelse av detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag får bättre betyg så blir jag mer värd – och mitt liv blir mer fulländat, och totalt än vad det var tidigare – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge skolan, betyg, och lärare makten att göra mig fulländad och total – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ge mig själv denna makten – och att sluta vara beroende av någon eller någonting annat för mig att leva och uttrycka mig själv såsom totalitet och fulländning här – vari jag inte behöver någonting mer – eller saknar någonting – eftersom jag är här tillfullo

Självåtagande

När jag märker att jag är rädd för att förlora någonting – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det jag är rädd för att förlora – kommer jag att förlora – är det verkligen någon mening att ens vara rädd för att förlora någonting då? Nej – och således åtar jag mig själv att stoppa mina rädslor – och att sluta definiera mig själv i förhållande till punkter i min värld – och sedan vara rädd för att förlora dessa punkter

När jag märker att de betyg jag får i skolan influerar och ändrar mig – och att jag ser skolan som en slags auktoritet som har behörighet att definiera mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – skolan är ett system som består av människor som i sin tur inte har utvecklat eller skapat något sunt förnuft som liv – hur kan jag då tillåta mig själv att låta skolan säga till mig vem jag är? Det kan jag inte – och således åtar jag mig själv att sluta låta människor i min omvärld definiera och ge mig värde – och istället ger jag mig själv värde

När jag märker att jag rör mig själv i och som begäret, och beroendet av att få bli erkänd, känd, omtyckt, älskad – och sedd av skolsystemet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är begränsande att bygga upp mig själv på vad jag tror att en annan tycker om mig – och väldigt ostabilt – och att när som helst kan min grund ryckas undan under mina fötter eftersom jag inte definierat mig själv i förhållande till levande ord – som står tidens prov; således åtar jag mig själv att sluta låta mig själv vara styrd, och kontrollerad, och bestämd av system i separation från mig själv – och jag åtar mig själv att istället leva stabilitet – här i och som mitt andetag

När jag märker att jag håller kvar vid begäret av att få lyckas – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att begäret att lyckas är en illusion – och någonting som endast håller mig tillbaka, eftersom jag då inte kommer röra mig själv utan en belöning, och utan någonting som ger mig en positiv känsla – således åtar jag mig själv att inte vara beroende, och styrd av att begäret att lyckas – utan röra mig själv här – självmotiverat, och självstyrt i och som varje ögonblick

När jag märker att jag vill uppnå kändisskap, bli ansedd, och erkänd av andra såsom att ha nått långt i karriären – och att vara allmänt effektiv, och duktig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – riktigt värde, och riktig självbekvämlighet kommer inte från att andra tycker om mig – eller ser på mig med gillande ögon – utan kommer från att jag tycker om mig själv, accepterar mig själv – och låter mig själv vara tillfreds med mig själv oavsett vad slags position jag har i systemet; således åtar jag mig själv att sluta jaga efter det ultimata erkännandet – och istället börja leva för mig själv – här i och som varje andetag – utan att behöva eller vara beroende av någon belöning eller positiv upplevelse för att röra mig själv

När jag märker att jag tar skolan allvarligt från utgångspunkten av att jag är rädd för att misslyckas – och inte bli erkänd, och accepterad av skolan såsom att vara en elev som har betyg över medelmåttet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla för att misslyckas är så jäkla dumt – vad tjänar denna rädsla för syfte annat än att hålla mig tillbaka och inte pröva mina vingar och försöka göra sådant som jag inte tidigare försökt göra? Således åtar jag mig själv att sluta frukta misslyckande – och istället omfamna misslyckande såsom en möjlighet för mig att bli en mer effektiv i mitt uttryck – och i min rörelse och applikation av mig själv

När jag märker att jag rör mig själv, och existerar och bygger mig själv i förhållande till en morot som någon slänger framför mitt ansikte och säger – titta på moroten! Du kan fånga den om du försöker! – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att konsekvensen av att jag är beroende av en morot för att röra mig själv, är att jag aldrig gör någonting för mig själv – och aldrig gör någonting som är bra, och som tjänar min expansion och uppbyggnad av mig själv – eftersom det kanske inte känns speciellt bra att göra en sådan sak; således åtar jag mig själv att sluta vara beroende, och kontrollerad av morötter som andra hänger framför mig – och istället röra mig själv självdisciplinerat, och utifrån principer – och veta varför jag gör vad det är jag gör

När jag märker att jag söker, och jagar efter erkännande och bekräftelse av systemet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte jaga bekräftelse, eller söka bekräftelse – eftersom det är någonting som jag kan ge till mig själv här och nu – jag kan sluta försöka få det och istället bara ge det till mig själv – så himla enkelt och smärtfritt; och således åtar jag mig själv att ge till mig själv självbekräftelse – och erkännande – och att tillåta och acceptera mig själv att se att det inte är någonting fel på mig, och att det inte är någonting som saknas med mig – utan att jag faktiskt är helt okej

När jag märker att jag känner det som att jag måste uppnå någonting där ute, och jaga någonting i framtiden som kommer att ”göra mig till någon” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är en illusion, och en idé att jag måste bli någonting där ute – jag behöver verkligen inte nå någonting – eller skapa någonting av mig själv genom att bli någonting speciellt för andra – allt jag behöver är mig själv; således åtar jag mig själv att sluta jaga – och försöka att uppnå någonting – och istället leva här i och som varje ögonblick – och uppnå att andas här – och stoppa mina tankar, känslor, och reaktioner

När jag märker att jag tror att skolans betygsättning av mig betyder någonting, och säger någonting om vem jag är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – nej – betygsättning betyder inget – det är bara en idé och en sorts tolkning av hur människor handskas med en viss typ av information – som sedan värdesätts och jämförs gentemot andra tolkningen av andra människors förmåga att ta upp och handskas med information; således åtar jag mig själv att sluta ta det personligt vilka betyg jag får – och endast se mina betyg som praktiska punkter – vilka kan vara effektiva, och viktiga i förhållande till att etablera vissa saker i min värd som kommer att gynna mig i min process – och således är betyg relevant från denna utgångspunkten

När jag märker att jag tänker, upplever, och känner – att om jag får ett dåligt betyg i skolan så är detta ett misslyckande – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – nej det är inget misslyckande – det är ett faktum – ett faktum som jag kan ändra på genom praktiska korrektioner – och således ingenting att känna någonting i förhållande till; således åtar jag mig själv att sluta känna – uppleva – tycka och tänka i förhållande till vad som händer i min värld – och istället se de praktiska effekterna, och därmed de praktiska lösningarna som jag kan applicera för att lösa problem jag möter i min vardag

När jag märker att jag tillåter skolan, lärare, och betyg att definiera och värdesätta vem jag är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte kan lita på skolan att visa mig vem jag är – och hur värdefull jag är – utan detta är någonting som jag måste ge – förstå och skapa för och som mig själv; således åtar jag mig själv att på varje sätt jag kan göra mig själv fri från upplevelser i förhållande till vad som föregår utanför mig själv – och istället röra mig själv, och gå – EN och JÄMLIK med min fysiska verklighet och de punkter i vilka jag är involverade i min fysiska verklighet

När jag märker att jag tänker och tror att om jag får bättre betyg så blir jag värd mer, och mitt liv blir mer fulländat och totalt än det varit tidigare; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag ger mig själv värde – och jag skapar mig själv som fulländning och detta är inte någonting jag kan få från betyg, från skolan, från lärare, från vänner – från någonting utanför mig själv; således åtar jag mig själv att sluta söka efter mig själv utanför mig själv – och sluta försöka hitta mig själv utanför mig själv – och istället leva i varje andetag – och förstå att jag redan är hittad och funnen – HÄR

Dag 168: Värdet Av Att Skriva Varje Dag

Självskriverier

Så – jag har inte skrivit på ett par dagar, och anledningen till detta har varit att jag studerar inför min tentamen som ska ta plats nu inom några dagar. Det jag har märkt är dock att det absolut inte är värt det att ta några dagars uppehåll från att skriva sig själv till frihet, eftersom det har definitivt märkbara konsekvenser. Både igår, och idag har jag upplevt mig självt ganska emotionellt omskakad – och det är inte någonting som ofta brukar ske – och detta har då hänt i nära samband till det faktum att jag inte skrivit min blogg på några dagar.

Så – därför har jag beslutat mig för att skriva min blogg varje dag – åtminstone bara något litet varje dag – eftersom jag ser hur mycket det hjälper mig att förbli stabil inom mig själv.

Det jag vill skriva om idag är hur jag har lagt ner för mycket tid på mina studier på grund av rädslan att inte få ett bra betyg på den kommande tentamen, och därigenom försummat att ge mig själv litet tid varje dag att sätta mig ned och skriva. Jag menar – rent praktiskt behöver jag inte vara oroad inför tentamen, eftersom jag har läst allt som behöver läsas, och förstått det som måste förstås – och därför har jag inte haft något egentligt behov av att helt lägga mina skriverier på hyllan för några dagar.

Detta är ännu ett bevis på att rädsla är en fullständigt värdelös upplevelse ifråga om att ta effektiva beslut, och att leva i min värld utan att kompromissa mig själv – rädsla är aldrig någonting som hjälper mig att se den bästa praktiska lösningen.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå den positiva effekt det har på mig att sätta mig ned att skriva varje dag – och att gå igenom dagens upplevelser, och att gå in djupt i någon upplevelse – skriva om denna – och sedan applicera självförlåtelse – det är någonting som verkligen hjälper mig; och således åtar jag mig själv att göra det till en vana att ge mig själv tid att skriva litet för mig själv varje dag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att om jag struntar i att skriva i ett par dagar så kommer jag att ackumulera reaktioner, och upplevelser – eftersom jag inte effektivt tar itu med dem, och arbetar med dem – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hur viktigt det är att jag sätter mig ned och skriver – åtminstone litet varje dag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv tid att skriva min självförlåtelse, genom att jag tänkt att om jag inte pluggar hela tiden – och ger all min tid åt mina studier så kommer det att gå dåligt för mig på tentamen – och jag kommer inte få det högsta betyget – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och mitt förhållande med mig själv – genom att tänka, och tro att jag måste få det högsta betyget – och att det är någonting extremt viktigt för mig att jag ska vara bäst i skolan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att visserligen är mina studier viktiga – men samtidigt är den tid jag ger till mig själv varje dag att skriva, och applicera självförlåtelse också jätteviktig – och inte någonting som jag bara kan strunta i – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att övervärdera, och ge mina studier ett högre värde än mina självstudier, och min självhjälp – istället för att ger båda tid varje dag och ser, inser och förstår att båda har ett värde för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att överdriva mitt skolarbete, och göra mitt skolarbete med alltför stor nit, och omsorg – till en sådan grad att jag kompromissar andra punkter i mitt liv som faktiskt är viktiga, och som kräver min uppmärksamhet – och om jag inte ger dessa punkter uppmärksamhet så kompromissar jag faktiskt mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se mitt liv som en blomma, eller ett träd – och precis som en blomma eller ett träd – så kan inte denna växa och frodas om den bara får sol, eller bara får vatten – utan den måste både ha sol och vatten – och precis som en blomma eller träd så kan jag bara frodas om jag ger mig själv tid till att både göra mina studier, och ger mig själv att vara med, och utveckla mitt förhållande med och som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa balans i mitt liv mellan arbete, fritid, och att ge mig själv tid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att överdriva mina studier, och försöka jaga det perfekta betyget – och försöka uppnå den perfekta karriären – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att röra mig själv, och ta beslut utifrån rädsla och ångest – såsom rädslan att jag inte ska få det bästa betyget

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa rädslan för att inte prestera i skolan – och istället gå i skolan från en utgångspunkt av sunt förnuft – och säga till mig själv att jag lägger ner ett visst antal timmar på skolan varje dag – och sedan utifrån det så får det bli vilket betyg som det än blir – och jag förblir densamma inom och som mig själv oavsett vilket betyg jag får

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå mina studier från en utgångspunkt av att se enkelheten och matematiken i att få ett bra betyg – vilket är – ”lägg ner mycket tid på studier = bra betyg” – och det finns ingen enklare matematik än så – och således behövs ingen fruktan ifråga om att röra mig själv till att få ett bra betyg i skolan – utan jag bara lägger den tid som jag ser krävs – och gör det som måste göras; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det egentligen går att se livet i sannolikhetsformler – där en viss handling kommer ackumulera ett visst utslag – och att det finns en viss sannolikhet för att det händer – och precis så är det med skolan, och få ett bra ett betyg – och det finns således ingen tur, eller otur – utan bara hur mycket tid och arbete jag har lagt ner på mina studier

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta ge värde, och uppmärksamhet till rädsla – och istället börja se mitt liv såsom ett matematiskt pussel – där sannolikhet spelar roll och där rädsla inför ”vad som kommer hända” faktiskt är helt onödig – eftersom det ändå till viss del går att förutspå framtiden på basis av vad som är här – och vilka beteendemönster som konsekvent utspelas

Självåtagande

När jag märker att jag tänker att jag inte vill skriva idag – för att jag har ”viktigare saker att göra” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår vilka positiva effekter som uppstår utifrån att jag sätter mig ned och skriver varje dag; således åtar jag mig själv att göra det till en viktig sak att skriva varje dag – och således sätta mig ned att skriva varje dag

När jag märker att jag tänker att det inte är viktigt att jag ska skriva idag, eftersom jag upplever mig själv ”ganska stabil” – då stoppar jag mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte skriver så kommer detta ha konsekvensen av att jag blir instabil – således åtar jag mig själv att sätta mig ned och skriva litet varje dag – och göra detta till ett konsekvent beteendemönster – eftersom det hjälper mig så himla mycket

När jag märker att jag inte vill skriva, eftersom jag tänker att mina studier är viktigare – och att jag ”måste göra mina studier” – för att få ”högsta betyget” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att visserligen är det bra att få högsta betyget, men JAG är också viktig! – och således åtar jag mig själv att avsätta lite tid för mig själv varje dag att skriva – oavsett vad det är jag annars behöver göra

När jag märker att jag övervärderar mina studier, och ser mina studier som viktigare, och mer värdefulla än att sätta mig ned och skriva varje dag – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – mina självstudier är LIKA viktiga som mina studier – för om inte jag är stabil – om inte jag FUNGERAR – då spelar det ingen roll hur mycket jag pluggar för jag kommer ändå inte lära mig någonting; således åtar jag mig själv att mig själv tiden att skriva varje dag – och assistera mig själv till att vara stabil inom och som mig själv

När jag märker att jag kompromissar andra punkter i min värld till fördel för mina studier, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att mina självskriverier är LIKA viktiga som mina studier – och att jag inte kan vara effektiv med mina studier om inte JAG är effektiv INOM och SOM mig själv – således åtar jag mig själv att varje sätta mig ned att skriva – eftersom det har en effekt på vem jag är – och klingar positivt i alla dimensioner, och delar av min värld om jag ger mig själv den gåvan

När jag märker att jag inte ger mig själv omväxling, och balans i mitt liv – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att göra lite av allt möjligt – på ett sätt som får mig att fysiskt må bra – då stoppar jag mig själv, jag tar andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – om jag inte balanserar mitt liv så kommer även jag att bli obalanserad – en och jämlik – således åtar jag mig själv att balansera aktiviteter i mitt liv och inte bli besatt av att göra en enda sak genom hela min dag

När jag märker att jag överdriver mina studier, och försöker skaffa det ”perfekta betyget” – och därigenom kompromissar andra punkter i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – istället för att jaga det perfekta betyget, är det bättre att jag hänger mig till att skapa det perfekta jaget – och den perfekta världen – vilket endast kan uppnås om jag utvecklar, och när förhållandet med mig själv – således åtar jag mig själv att ge mig själv lite tid varje dag att bara vara med mig själv – och utforska mig själv genom självskriverier och självförlåtelse

När jag märker att jag upplever rädsla, och ångest inför att inte prestera i skolan – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är inte nödvändigt med rädsla för att vara effektiv i skolan – eftersom skapandet av ett bra betyg endast är en matematisk ekvation som lyder att tid * studier = betyg – vilket betyder att desto mer tid jag lägger mina studier desto bättre betyg kommer jag få – enklare än så blir det inte – varför rädsla är fullständigt onödigt

När jag märker att jag håller på att stressa inför att jag inte kommer få bra betyg – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag – och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår – att för det första är ett dåligt betyg ingenting att frukta, och ingenting som faktiskt kan påverka mig negativt – om jag inte tillåter och accepterar betyget att definiera vem jag är – och för det andra är skapandet av ett bra betyg en sannolikhetsekvation och inte något fenomen som bara händer helt plötsligt – således åtar jag mig själv att sluta stressa, och bara applicera den enkla lösningen av att lägga ner den tid som krävs på mina studier för att jag ska uppnå det betyg jag vill ha

När jag märker att jag tittar på mitt liv utifrån en utgångspunkt av rädsla, och ångest – och att ”jag inte förstår vad jag ska göra” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – rädsla inte behövs – utan jag kan se vad som är effektivt i mitt liv, vad som fungerar och vad som inte gör det – genom att titta på matematiken som mina handlingar utgör – och därifrån skapa en matematik som utgör ett resultat som är bäst för mig, och bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta använda fruktan för att röra mig själv i mitt liv – och istället röra mig själv utifrån en matematisk förståelse om hur jag, och min verklighet fungerar

Dag 136: Betyget Gör Mig Till Kung

Självskriverier

Idag ska jag arbeta med en punkt som brukar komma upp när jag är i skolan. När läraren frågar någonting, och jag sedan besvarar frågan – brukar jag om läraren inte genast säger att jag har rätt, utan börja göra ett utlägg om punkten jag besvarat – så spänner jag mig själv, och börjar andas mer ytligt. Mina ögon vidgas, och jag kan känna hur det spänner i mina ögonlock. Och det som händer är att jag i det ögonblicket fruktar att jag har haft fel, och att jag på grund av det har förlorat mitt ”värde” och min ”ära – och att jag gjort mig själv till åtlöje inför mina klasskamrater.

Nedan ska jag gå igenom denna punkten med självförlåtelse, och sedan göra självåtaganden så att jag sedan kan korrigera och ändra på denna punkten och inte längre existera i och som rädsla, och nervositet när jag svarar på frågor som min lärare ställer till mig.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta mitt egenvärde, och min självkänsla i förhållande till om jag har rätt, eller inte när jag svarar på en fråga i skolan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att när jag besvarar frågan korrekt – att då känna mig stark, och överlägsen – och känna det som att jag är bättre än mina klasskamrater, och när jag besvarar frågan fel – att då gå in i en upplevelse av rädsla, nervositet och ångest – och känna det som att jag har gjort bort mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till huruvida jag har rätt eller inte när läraren ställer en fråga till mig som jag sedan besvarar – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att besvara frågan utan att tänka att mitt egenvärde, och min självkänsla kommer förändras och styras av huruvida jag har rätt eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att när jag inte har rätt, och när jag inte vet svaret på en fråga som min lärare ställer till mig – att jag då är dålig, och underlägsen och mindre värd än mina klasskamrater, och att jag absolut inte under några omständigheter borde svara på en ny fråga, för då kanske samma sak kan hända igen – och jag kan ha fel – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att besvara frågor utan att hoppas att jag ska ha rätt, och utan att definiera mig själv i förhållande till huruvida jag har rätt eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé och en tro att elever som svarar rätt på frågor, och som får bra betyg – är bättre, och mer värde än elever som svarar fel på frågor och som inte får bra betyg – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och känna ångest inför att bli en av de eleverna som svarar fel på frågor och som inte har bra betyg – i tron att mitt egenvärde styrs, och influeras av huruvida jag är duktig, eller dålig i skolan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter bra betyg utifrån en utgångspunkt att jag tror att om jag får bra betyg så blir jag en bättre och mer framgångsrik människa – istället för att se, inse och förstå att jag inte behöver definiera mig själv utifrån vad slags betyg jag får – och jag inte behöver ha någon slags upplevelse inom och som mig själv i förhållande till hur bra det gå för mig skolan – utan jag kan helt enkelt medverka här i skolan utifrån utgångspunkt av att ha roligt – och inte låta mig själv bli nervös för huruvida jag har fel på frågor eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om man inte vet – och om man svarar fel på en fråga – så betyder detta att man gör bort sig, och att man är värdelös, och underlägsen – istället för att se, inse och förstå – att det inte betyder någonting överhuvudtaget att jag svarar fel på en fråga – utan att jag skapar betydelsen inom och som mig själv – och alltså är den upplevelsen jag har i förhållande till att besvara frågor i skolan inte en riktig – korrekt – och objektiv bild av verkligheten utan endast min förvrängda, och inre idé om vad det innebär att svara fel, eller rätt på frågor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla mot mina klasskamrater att ha mest rätt på de frågor min lärare ställer – i tron att desto mer frågor jag svarar rätt på desto mer framgångsrik, desto mer värdefull är jag – istället för att se, inse och förstå att det rent objektivt inte betyder någonting huruvida jag svarar rätt, eller fel på frågor – utan att jag skapar denna betydelsen inom mig själv, och jag skapar idén att jag är mer värd än mina klasskamrater när jag svarar rätt på frågor som läraren ställer

Självåtaganden

När jag märker att jag värderar mig själv – och upplever mig själv utifrån hur min lärares respons blir på en fråga jag besvarat – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och jag för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag genom att definiera mig själv utifrån min lärares respons i princip gör mig själv till en slav till en annan – och att jag begränsar, och förtrycker mig själv såsom självuttryck – eftersom jag inte vågar uttrycka mig själv i vissa fall, eftersom jag är rädd att inte få en positiv respons från min lärare; såldes åtar jag mig själv att inte definiera, och värdesätta mig själv utifrån min lärares respons på mina svar – och inte värdesätta, eller definiera mig själv utifrån vilka betyg jag får – utan istället svara på frågor ovillkorligt, utan ett begär, eller ett hopp om att ha rätt – och utan en rädsla, och ångest för att ha fel

När jag märker att jag känner mig själv upphetsad, och nervös inför att besvara en fråga – eller att jag känner mig upphetsad och nervös inför huruvida jag haft rätt på en fråga jag besvarat – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick separerar mig själv från mig själv genom att sätta mitt egenvärde, i och självtillit i vad jag tror att min lärare tycker om mig; och således åtar jag mig själv att besvara frågor ovillkorligt här och således inte vara bekymrad över vad min lärare tycker om mitt svar – eftersom jag inte definierar mig själv, eller placerar mitt egenvärde, och självtillit i förhållande till vad jag tror att min lärare tycker om mig

När jag märker att jag reagerar i självfördömande, ångest, och nervositet – och känner det som att jag gjort bort mig själv – när jag svarat på en fråga fel – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att anledningen till att jag reagerar som jag gör är för att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att mitt värde baseras på hur bra andra tycker om mig, och vad jag tror och misstänker att andra tycker om mig – och att jag tillåtit mig själv att tro, och tänka att min lärare är en auktoritet vars dom bestämmer vem jag är och hur jag ska uppleva mig själv; således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv i förhållande till vad jag tror att andra tycker om mig – och sluta fördöma mig själv så fort jag misstänker att någon kanske inte tycker om mig – tycker jag är duktig – tycker jag är effektiv – och istället åtar jag mig själv att i varje ögonblick andas och se, inse och förstå att det finns ingen annan än jag som kan påverka, och styra min upplevelse av mig själv – och således ger jag mig själv en upplevelse av att vara bekväm i mitt eget skinn – avkopplad, och avspänd inom och som mig själv

När jag märker att jag medverkar i och som en upplevelse, tanke, och idé att jag är bättre – eller sämre – beroende på om jag får ett bra, eller dåligt betyg skolan – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting i min fysiska verklighet som tyder på att min upplevelse av mig själv måste förändras beroende på hur bra jag gör ifrån mig i skolan – utan vad jag upplever är alltså en subjektiv och självskapad upplevelse som rent faktiskt inte har någonting att göra med min skola, och med mina lärares omdöme om min prestation; således åtar jag mig själv att inte definiera mig själv, och inte skapa min upplevelse av mig själv utifrån vilken prestation jag gör i skolan – utan istället gå villkorslöst, utan hopp och förväntningar – och förbli den samme oavsett om jag får ett superbra betyg – eller ett helt värdelöst betyg

När jag märker att jag jagar efter ett bra betyg utifrån utgångspunkten att jag tror att ett bra betyg kommer göra mig till en bättre och mer framgångsrik människa – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att ett bra betyg betyder precis det som jag bestämmer att ett bra betyg ska betyda – och om jag inom mig själv bestämmer att ett betyg kommer influera, och styra vem jag är inom mig själv – så är det också så jag kommer att uppleva mig själv; således åtar jag mig själv att bestämma om – och välja att ett betyg inte på något sätt influerar eller styr min upplevelse av mig själv – och jag upplever mig själv densamma oavsett om jag får ett superbra betyg – eller jättedåligt betyg

När jag märker att jag tänker, och tror – att om jag inte vet svaret på en fråga – så betyder detta att man gjort bort sig, och att man är värdelös, och underlägsen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rent objektivt sätt betyder den omständigheten att man inte vet svaret på en fråga – ingenting – eftersom man förblir precis densamma före som efter man ”borde” ha besvarat frågan – man förblir här som sin kropp – och man andas precis likadant innan som efter – och kroppens hjärta slår precis likadant innan som efter; således åtar jag mig själv att stoppa den subjektiva upplevelsen, och idén att mitt värde – och min upplevelse av mig själv tydligen måste influeras av hur väl jag gör ifrån mig i skolan – och istället åtar jag mig själv att värdesätta mig själv – och ge mig själv erkännande, och kärlek – och således sluta söka detta utanför mig själv i skolan, hos lärare, och hos mina klasskamrater

När jag märker att jag tävlar mot mina klasskamrater i att ha rätt på mest frågor, i tron att jag då blir bättre, mer framgångsrik, och mer värd – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det värde som jag tror mig själv uppleva och bygga upp när jag har rätt och mina klasskamrater har fel – inte är ett riktigt värde – utan endast en subjektiv perceptuell tolkning av verkligheten som enbart existerar inom och som mig själv, och som således inte utgör ett riktigt och äkta värde; och således åtar jag mig själv att leva värde här – som mig själv – och göra egenvärde till något substantiellt som jag skapar och uttrycker som mig själv – och leva detta ord genom att göra saker för mig själv – och ta beslut för mig själv – som faktiskt gynnar mig, och gör mig själv mer effektiv och stabil inom och som mig själv

Dag 108: Det Behöver Inte Vara Tråkigt!

Självskriverier

Idag har jag återigen varit arg, och jag vet varför – det är därför att jag känner mig stressad med allt som jag måste läsa i skolan, och eftersom att jag oroar mig för vilket betyg jag ska få i slutändan av kursen. På grund av detta känner jag en stress inför alla vardagliga ting som jag tar mig för varje dag, och så fort jag ser att jag har ett visst ansvar som jag måste ta itu med – då tänker jag genast – ”men shit! Jag kommer ju inte kunna läsa mina skolböcker – jag kommer inte kunna använda all min tid till att studera – herregud! Hur ska detta gå?

Så den ilska och frustration jag upplever är egentligen en slags konsekvens av att jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta det lugnt och göra en sak i taget – och när jag gör den saken som jag gör – att då göra den fullt ut och utan att tänka på diverse andra grejor jag känner att jag borde, eller inte borde göra.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hetsa upp mig själv inför mina studier genom att tänka på hur mycket jag har att göra – på vad jag måste göra – på vad jag inte har gjort – och i detta tänka/uppleva att jag har för lite tid att göra allting på – och genom detta skapa en konsekvens inom och som mig själv av att vara arg och frustrerad; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva i varje ögonblick – och när jag studerar – att då studera – och när jag tar itu med mina vardagliga ansvar – att då göra detta fullt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig stressad, och nervös inför att jag inte ska få de högsta betygen i den kurs jag läser – eftersom jag definierat att inte få de högsta betygen såsom ett misslyckande – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta vilka slags betyg jag får i skolan att definiera mig och skapa min upplevelse av mig själv – istället för att jag står här såsom mitt andetag – ovillkorlig i varje ögonblick – och inte tillåter och accepterar mig själv att fästa värde vid någonting som är separat från mig själv – såsom t ex mina betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att släppa taget av min ”betygskaraktär” eller också kallat ”intelligenskaraktär” – där jag för att kunna känna mig värdefull och betydelsefull måste hävda mig själv gentemot andra genom att få de bästa betygen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte måste på något sätt visa att jag är intelligent – eller visa att jag kan – eller att jag på något sätt måste placera mig själv i en topposition i systemet för att kunna vara nöjd, och tillfredställd med mig själv – således tillåter och accepterar jag mig själv att slappna av och att gå min utbildning från en utgångspunkt av att vara effektiv, och disciplinerad – och inte fästa något värde vid vad slags utflöde detta får i form av betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé inom och som mig själv av att jag måste lyckas i systemet och skapa mig själv en karriär som andra kan se upp till – och definiera såsom en bra karriär – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå HÄR såsom mitt andetag – och röra mig själv i och som systemet prestigelöst och utan att jag placerar något värde i vad slags position jag har i systemet – i vad slags lön jag har i systemet – utan att jag går HÄR – i denna världen men inte av denna världen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den stress jag utsätter mig själv för när jag känner/tänker/upplever att jag måste ha de bästa betyg – absolut inte – på något sätt – är värt att faktiskt få de bästa betygen – eftersom jag förstör min upplevelse av mig själv i detta andetag här – ett andetag som aldrig kommer tillbaka och som jag offrat för att jag skulle kunna medverka i en rädsla/ångest att jag inte kommer få de bästa betygen; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – denna rädsla och ångest inte på något sätt kommer assistera och hjälpa mig att få de bästa betygen – utan vad som faktiskt kommer ge mig möjlighet att få de bästa betygen är att jag planerar min tid effektivt – att jag är disciplinerad och konsistent med mina studier – och att jag hänger mig själv till fullo till mina studier och inte till inre konflikter av rädsla och ångest

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt lägger ner tillräckligt med tid på mina studier – och att detta visar sig genom att jag vet de flesta av svaren på föreläsningar – och seminarium – men att jag inte tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå detta eftersom jag är besatt av rädsla – och ångest – såsom självfördömande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv i förhållande till mina studier – och varje dag planera och strukturera min tid – och göra det som behövs – och sedan sluta när jag ser att det inte behövs mer – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag oftast faktiskt lägger ner för mycket tid på mina studier – och ”överstuderar” – eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att släppa taget om min rädsla att jag ska misslyckas, och inte få de bästa betygen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga att hålla kvar vid denna rädslan och ångesten – genom att tänka att det kommer att ta slut när jag slutar skolan – istället för att se, inse och förstå – att det inte kommer ta slut när jag slutar skolan utan endast byta form – och då istället handla om att jag måste prestera för min chef – och gå uppåt och framåt i min karriär – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv i förhållande till mina studier – att strukturera min tid – att göra det som behövs – och att förhålla mig praktiskt till mina studier – och att lita på mig själv när jag ser att jag studerat tillräckligt och att jag kan det som jag måste kunna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig stressad, och ångestfylld inför att ha många ansvar och åtaganden som jag måste ta tag i och röra mig själv inom – och slutföra på en dag – och tro att en sådan upplevelse är normal; istället för att se, inse och förstå att jag kan ha många åtaganden, och ansvar under en dag – men att jag går dessa ansvar, och åtaganden – HÄR – en efter en i och som mitt andetag – och jag gör det som måste göras tills det att jag är klar; och sålunda att jag lever PRAKTISKT och FYSISKT här i och som mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv framåt med och som rädslan att misslyckas – i tron att denna rädslan hjälper mig att prestera bättre – och få bättre resultat – istället för att se, inse och förstå – att när jag existerar och lever såsom rädsla så är jag inte HÄR – utan jag är i istället i mitt sinne – och därför kan jag ju inte studera effektivt – och jag kan inte utföra mitt arbete effektivt – eftersom jag rent fysiskt, och faktiskt inte gör arbetet här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag redan bevisat för mig själv flertalet gånger – att jag presterar som bäst – och får bäst resultat – när jag är fullständigt prestigelöst – och tillåter och accepterar mig själv att ha roligt med mina studier – och gå fullt upp i mitt arbete här – och således tillåter och accepterar jag mig själv att sluta stressa, och känna ångest inför att jag ska uppnå något slags framtida resultat där jag tydligen lyckats – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att ha roligt här – att glädjas med mig själv när jag gör mina studier – och när jag går mina åtaganden och ansvar – och således ha roligt med mig själv istället för att oroa mig

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta hetsa upp mig själv inför mina studier, och istället – helt enkelt – göra mina studier – gå mina studier HÄR – och i processen – ha roligt med mig själv och utforska mina studier utöver vad som ingår i kurskriteriet – och alltså gå mina studier med och som mig själv HÄR – istället för att gå mina studier för att nå någonstans i framtiden till en upplevelse av mig själv som jag tydligen är oförmögen att ge mig själv här; och således – när jag märker att jag hetsar upp mig själv och tänker på vad inte har gjort – vad jag borde göra – och vad jag inte borde göra – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och tar mig själv tillbaka hit – och jag litar på mig själv i hur jag går mina studier

Jag åtar mig själv att sluta jaga de högsta betygen – och således inte göra betygen i sig själva mitt slutmål – utan istället tillåta och acceptera mig själv att låta min studier utgöra ett medium för mig att uttrycka mig själv såsom självdisciplin, konsistens, effektivitet – och genom mina studier lära känna mig själv bättre – och således – när jag märker att jag oroar mig själv för att jag inte kommer få de högsta betygen, och att det är ett misslyckande att inte få de bästa betygen – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå mina studier HÄR för och som mig själv – och göra mina studier till ett uttryck av och som mig själv HÄR – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att ha roligt när jag studerar – och göra det prestigelöst

Jag åtar mig själv att inte längre vilja hävda mig gentemot andra – att inte längre hävda mig själv gentemot andra – att inte längre vilja bevisa och känna att jag behöver bevisa mig själv gentemot andra – genom att visa att ”jag kan” – att ”jag är duktig” – att ”jag vet” – att ”jag har den nödvändiga kunskapen” – och istället åtar jag mig själv att gå HÄR – prestigelöst och utan att definiera mig själv såsom smart, eller dum – utan att se mig själv som duktig eller dålig – utan istället gå såsom andetaget HÄR – ovillkorligt i varje ögonblick; och således – när jag märker att jag vill hävda mig själv mot andra, och visa att ”jag kan” – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att sluta söka efter värde genom att andra ska se mig som intelligent – och istället se att jag kan leva värde här som mig själv – genom att jag går mina studier – och mitt liv såsom ett uttryck av och som mig själv – såsom självtillit HÄR

Jag åtar mig själv att röra mig själv – att leva, och uttrycka mig själv prestigelöst och utan att hålla kvar vid något slags begär av att vilja få en karriär – av att vilja ”nå någonstans” – och jag åtar mig själv att när jag gör planer inför var jag ska placera mig själv i systemet i framtiden – att se till att jag inte fäster något värde vid dessa planer överhuvudtaget – utan att jag går dessa planer ovillkorligt – och när jag märker att planen inte går planenligt – att då utan reaktion, eller upplevelse helt enkelt ändra min plan; och således – när jag märker att jag känner/upplever att jag måste få en ”bra karriär” och att jag måste ”lyckas” i mitt liv – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag viljesätter mig själv att gå HÄR såsom min kropp – en och jämlik – prestigelöst och utan att definiera mig själv gentemot någon punkt i systemet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag genom att medverka i rädsla och ångest saboterar min effektivitet av och som mig själv i mina studier – samt i andra punkter i mitt liv – och att jag faktiskt endast förstör för mig själv när jag stressar eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att ge mig den nödvändiga tiden att sakta, och detaljerat gå DETTA ögonblick HÄR – eftersom jag redan befinner mig i ett nytt ögonblick som rent faktiskt inte existerar; och således – när jag märker att jag går in i rädsla, och ångest i förhållande till en upplevelse av att jag inte kommer hinna med att göra allt som jag planerat att göra under min dag – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva varje ögonblick HÄR – specifikt – till fullo – och i sin helhet – och i detta tillåta och acceptera mig själv att gå sakta framåt i min verklighet – och göra det som måste göras – och det som måste göras den tid som behövs – och alltså inte kontrollera mitt uttryck av och som mig själv i rädslan och ångesten i att ”jag inte kommer hinna”

Jag åtar mig själv att faktiskt tillåta mig själv att se att jag lyckas bra med mina studier – och att jag allt som oftast lyckas över mina egna förväntningar – och således borde detta vara tillräckligt för att jag ska inse att det inte är något fel med sättet jag studerar på – det är inget fel med sättet jag läser på – utan att allt detta pågår inom och som mitt huvud – och är bara inbillade hjärnspöken som enbart faktiskt tjänar att störa mig i mina studier – och i mitt leverne av övriga ansvar och åtaganden i och som min värld; och således – när jag märker att jag går in i en upplevelse av och som stress – och att jag inte litar på mig själv – och tydligen inte vet ”vad jag ska göra – hur länge jag ska studera – om jag kommer hinna klart i tid” – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att lita på mig själv och faktiskt se att jag är effektiv, och har talang för studier

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att den rädsla, och ångest jag upplever inte av sig själv kommer att ta slut – utan att jag själv – genom att i varje ögonblick föra mig själv tillbaka hit och stoppa mina inre upplevelser – måste stoppa denna rädslan – och att jag medvetet och avsiktligt måste sluta att inte lita på mig själv; och således – när jag märker att jag använder tanken att ”denna rädslan kommer ta slut av sig själv när jag slutar skolan” för att rättfärdiga min upplevelse av mig själv som rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att stoppa mig själv HÄR – för egen motor – i insikten om att om inte jag stoppar mig själv HÄR – kommer det aldrig mina inre upplevelser att sluta existera

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att rädsla, och ångest inte är en normal upplevelse – det är ingen naturlig och fysisk upplevelse – utan en upplevelse som skapas genom att jag pratar med mig själv till mig själv i mitt huvud – och därigenom skapar självmisstroende – där jag saboterar för mig själv och tror mig själv inte ”klara av någonting” och att ”jag bara gör allting fel”; och således – när jag märker att jag tänker att min rädsla är naturlig – och att den borde finnas inom och som mig eftersom alla andra upplever liknande rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå, och leva mina åtaganden – och ansvar – och mitt liv i sin helhet – HÄR – praktiskt – och fysiskt – och inse att den normala upplevelsen av och som mig själv är att ANDAS HÄR såsom min fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta använda energier, och upplevelser för att driva mig själv framåt och för att slutföra projekt – och ta tag i och leva min åtaganden – och istället åtar jag mig själv att gå mina projekt HÄR – fysiskt och praktiskt – i insikt om att om jag förbereder mig väl – om jag lägger ner det nödvändiga arbetet i vad jag företar mig själv – så kommer resultatet att bli bra – och det därför inte finns någonting att frukta eller känna sig ängslig över – eftersom det enbart är en fråga om praktisk matematik applicerad här; och således – när jag märker att jag är i mitt sinne såsom rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och påminner mig själv om att det inte är något svårt att praktiskt leva här – det handlar enbart om att effektivt strukturera min tid – och att effektivt applicera praktisk matematik i mitt dagliga leverne

Jag åtar mig själv att istället för att fokusera på en inbillad framtid där jag tydligen kommer vara ”lyckad” och ha ”lyckats” – att istället leva, och applicera mig själv HÄR – en och jämlik som mitt andetag – och ha roligt med det jag gör – att hänge mig till det jag tar mig för och gå in i projekt och åtaganden prestigelöst – och göra det för att jag tycker det är roligt, fascinerande – och stimulerande; och således – när jag märker att jag projicerar mig själv in i en inbillad framtid – där jag tydligen ”lyckas” – och har ”allt jag vill ha” – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att LEVA här – och att föra lycka hit – genom att leva självglädje som mig själv i varje ögonblick HÄR