Tag Archives: succe

Dag 302: Ambition

Någonting jag lagt märke till på sistone är hur jag i fråga om min framtid driver mig själv genom en slags rädslobaserad ambition, där jag istället för att leva i och som stabilitet med min mänskliga fysiska kropp tar beslut, och rör mig själv i min värld för att överleva, för att klara mig, och för att inte hamna i en fysiskt komprometterande situation.

ambition-towerVar bottnar denna rädsla och vad är det egentligen som jag fruktar så mycket? Det jag kan se är att den ultimata rädslan är att förlora kontroll, förlora makt, och förlora möjlighet att bestämma vad jag ska göra och hur jag ska leva i denna världen. Utan pengar, utan arbete, utan finansiell säkerhet, då har jag i princip inte längre någon kontroll och inte heller någon makt – alltså är det detta som ligger i botten.

Problemet är att jag definierat makt och kontroll som uttryck vilka är beroende av pengar för att kunna existera – och som jag tydligen inte kan skapa och leva själv. Alltså söker jag efter makt och kontroll i pengar och tror att så fort jag inte längre har tillgång till pengar i min värld, då kommer jag fullständigt rasa samman och ingenting av vad jag en trodde mig själv vara kommer att förbli intakt.

Saken är emellertid som sådan att jag kan leva makt och kontroll i varje ögonblick och som mig själv – jag behöver alltså inte pengar för att i varje ögonblick kunna vara stabil här. Pengar är i grund och botten endast någonting som jag behöver för att kunna nära min mänskliga fysiska kropp men ingenting som måste definiera vem jag är, utan det är ett val som jag gör. I varje ögonblick står jag framför ett beslut, nämligen beslutet om hur jag ska leva, vad jag ska tillåta och acceptera, och vad jag inte ska tillåta och acceptera. Att leva makt och kontroll är alltså ett beslut som jag måste ta i varje ögonblick och där dessa ord inte är beroende av någonting mer än mig själv.

Det är ganska ironiskt, att jag tillåtit mig själv att se tillgång till pengar såsom att innebära makt och kontroll – men egentligen är jag ju inte alls i kontroll och har inte heller någon makt, för när allt kommer omkring är jag helt beroende av pengarna.

Jag åtar mig själv att fullständigt släppa taget om denna rädsla och att återvända till min mänskliga fysiska kropp och skapa min framtid i varje ögonblick – jag behöver alltså inte pengar för att stabilisera mig själv utan det är ett beslut jag tar i varje ögonblick.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera orden makt och kontroll i förhållande till pengar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag måste ha pengar i min värld för att kunna leva makt och kontroll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att pengar definierar vem jag är och att jag inte utan pengar kan vara effektiv i mitt liv, kan vara stabil och trygg inom mig själv, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en dröm om en framtid inom mig själv där jag har tillgång till pengar, så att jag på så vis kan känna mig tryggare inom mig själv, genom att jag kan hoppas, önska mig, och drömma om att få mer pengar genom att tänka på min framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av pengar för att uppleva mig själv emotionellt stabil och trygg inom mig själv och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i och som ett slags panikartat tillstånd när jag tänker på och funderar på framtida händelser och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett sådant förhållande till pengar att jag tror att jag är helt hjälplös, viljelös, utan styrning eller kontroll om jag inte har tillgång till pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort mig själv, och att tänka och tro att pengar är vad som avgör vem jag är och att det inte finns någonting jag kan göra åt detta – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helhjärtat hänge mig själv till att vara en pengars tjänare i tron att pengar ger mig förmåga att leva, istället för att se, inse, och förstå att detta är en uppenbar felaktighet, eftersom vad som faktiskt ger mig förmåga att leva är min mänskliga fysiska kropp, är mitt andetag, och inte någon mental energi som uppstår i förhållande till pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta min rädsla inför pengar ta över mitt liv och att tro att om jag tillåter rädsla att ta över mitt liv så blir jag säkrare och jag kommer hänge mer tid åt att försöka hantera och tillgodose mig själv pengar – således förlåter jag mig själv att tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa mig själv från den makt jag tillåtit pengar att ha över mig, så att jag därmed kan låta mig själv leva och röra mig själv på denna jord i fred

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tillåta pengar att ta över min roll som styrande princip, som guidande motor, som motivationskraft inom mig själv, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat att låta pengar motivera och styra mig, och att låta mig själv befinna mig i en evig oändlig jakt efter stabilitet och säkerhet, där jag på alla sätt och vis försöker skapa detta genom pengar, istället för att se, inse, och förstå att jag måste skapa det som mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra pengar till min gud och till min frälsare som jag söker mig själv till i tron att så fort jag har en mängd pengar så kommer alla mina problem att lösa sig av sig självt; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp mig själv – att ge upp min egen motivation och självstyrning och låta pengar ta över – i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att rädslan kommer att vara kvar inom mig själv så länge jag inte tar ett beslut att driva mig själv igenom den – att stoppa den – att inte längre låta mig själv vara en följeslagare utan istället en jämlik skapare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva och motivera mig själv till att i förhållande pengar inte längre vara emotionellt styrd, uppmuntrad, och motiverad av pengar – utan att jag istället motiverar, styr och rör mig själv – och att jag är densamma oavsett om jag har tillgång till pengar eller inte; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och motivera mig själv att gå ett steg i ett taget, att ta ett ögonblick i sänder, och att inte försäkra mig själv med en energi av säkerhet – utan att jag istället står här som säkerhet, som makt, och som kontroll i enhet och jämlikhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förlora mig själv till pengar, att beslut för att hedra pengar, att ta beslut för att hedra min fruktan, istället för att jag motiverar mig själv att stå upp inom mig själv, och att stå, och röra mig själv i denna världen men inte av denna världen; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att så länge jag inte har pengar kan jag inte vara stabil, kan jag inte vara säker, kan jag inte vara trygg, eftersom jag tydligen behöver pengar i ett konstant flöde för att kunna känna mig själv någorlunda säker

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera säkerhet i förhållande till pengar, och tro att så fort pengar finns så finns säkerhet, och tro att så fort säkerhet finns så finns pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att pengar endast är ett hjälp och ingenting mer eller mindre – och att det därmed är irrationellt att låta mig själv definiera mig själv, se mig själv och uppleva mig själv i förhållande till pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag är allt för underlägsen, undermålig, och dålig för att kunna stå som orden makt och kontroll som mig själv, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se och definiera mig själv såsom att vara underlägsen pengar, och tro att pengar är det jag måste ha i mitt liv för att jag inte helt ska stanna upp och förlora allt momentum – därför förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara och bli beroende av pengar för att inte gå upp i ett slags upplösningstillstånd där jag befinner mig själv i konstant ångest och fruktan inför vad som kommer ske med mitt liv och vad som kommer hända med mig nu när jag inte har några pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta de reaktioner jag upplever gentemot min framtid, gentemot arbete, och gentemot någon slags karriär i detta livet – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka till min kropp här, och i detta låta mig själv släppa taget om rädslan och om ångesten inför att jag kommer förlora kontrollen över mitt liv, och att jag kommer förlora all makt över mig själv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet att leva och att inte längre låta rädslor styra min beslut

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i rädsla och ångest inför att inte ha pengar, och inför att inte kunna säkerställa och verifiera min framtid, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag fruktar inte så mycket min framtid utan vad jag fruktar är att inte ha kontroll, att inte kunna förutse, att inte kunna beräkna och vara förberedd, således åtar jag mig själv att sluta försöka ligga framför mig själv i tiden – och istället lita på mig själv att jag hanterar och dirigerar de situationer som dyker upp i mitt liv HÄR i och som mitt andetag – och inte uppe i mitt huvud i en kakafoni av olika slags upplevelser

När jag märker att jag fruktar att inte ha pengar, eftersom jag fruktar att jag då inte kommer ha någon makt eller någon kontroll över mitt liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag definierat dessa orden i separation från mig själv, och jag har skapat en idé av att dessa orden hör ihop med pengar och att jag inte kan leva dem som mig själv; således åtar jag mig själv att förändra denna acceptans och leva kontroll och makt som mig själv – vilket innebär att jag i varje ögonblick styr och dirigerar mig själv och att jag bestämmer vem jag är och hur jag ska uppleva mig själv och inte sinnet

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 87: Drömmarnas Värld Del 4 – Frihet!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om att vara fri att göra vad jag vill – och leva ett liv utan att ta ansvar, att leva ett liv utan åtaganden – att leva ett liv utan något som helst jag bryr mig om där jag bara kan göra vad jag vill utan några som helst konsekvenser; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att denna världen såsom den ser ut idag – är en konsekvens av människans jakt på sin egen personliga frihet – där ingenting annat betyder någonting än den egna personliga friheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga ett bättre liv – ett liv som är mer än mitt nuvarande liv – ett liv som är roligare än mitt nuvarande liv – och således alltid existera inom och som en dröm och längtan där jag hela tiden vill någon annanstans – och jag vill uppleva någonting annat – och jag vill bli någonting annat – och göra någonting annat – och därför aldrig tillåta och acceptera mig själv att uppleva och lära känna detta ögonblick här som är här i detta andetaget – som jag lever här en och jämlik med och som min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte döda alla drömmar inom och som mig själv – att inte döda all längtan, och alla projektioner om en framtida lycka – och allt hopp om att mitt liv ändå ska bli bra, och att jag ska få leva ut och känna några av de begär, och önskningar jag ackumulerat inom och som mig själv genom att tänka; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta mig själv tillbaka hit, och möta verkligheten såsom den ser ut här – och gå i denna verklighet en och jämlikt – och inte tillåta och acceptera mig själv att fly bort från de konsekvenser jag skapat genom att gå in i och skapa drömmar och önskningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om min frihet, och min lycka – när jag tydligt ser konsekvensen av att jag bara bryr mig om mig själv i hur världen fungerar, och ser ut – där mer än hälften av jordens människor lever utan mat, och utan vatten – och något som helst stöd från resten av jordens invånare – eftersom de är fullt upptagna med att bara bry sig om sig själva; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva och uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp – och lära mig bry mig om min kropp, och därmed lära mig att bry mig om denna fysiska existens i sin helhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte bry mig om denna fysiska existens i sin helhet, och lära känna denna fysiska existens i sin helhet – och inse, se och förstå hur mycket jag faktiskt har missat genom att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara här, i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter någonting mer än mig själv, i tron och idén att jag inte är tillräcklig – och att någonting mer än mig existerar där ute, och att jag måste genom att tänka och fantisera på detta där ute, nå och uppnå detta där ute – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att frihet finns att få och uppleva där ute – och om jag spenderar tillräckligt mycket tid med att tänka på, och fundera på hur jag ska uppnå frihet där ute, att jag då faktiskt kommer uppleva frihet; istället för att se, inse och förstå att frihet är någonting som jag kan leva här i varje ögonblick – genom att göra mig själv fri från begränsningar i varje ögonblick – och leva här – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste ha andra människors erkännande att jag lever frihet, att andra människor måste titta på mig, och på mitt liv och inom sig själva tänka att: ”oj vad han är fri” – för att jag faktiskt ska kunna uttrycka och leva frihet som mig själv – istället för att se, inse och förstå att jag är kapabel att leva och uttrycka mig själv såsom frihet här i varje ögonblick, och att jag inte behöver någon annan att erkänna mig själv som frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera frihet såsom att ha mycket pengar – och tänka att frihet är möjligheten att konsumera hur mycket jag vill och utan att det finns någon ände till hur mycket, och vad jag kan konsumera; istället för att se, inse och förstå att detta är en väldigt begränsad idé av frihet – som faktiskt leder till det motsatta – att jag begränsar mig själv eftersom jag hela tiden är besatt av att konsumera, och faktiskt aldrig lever och uttrycker mig själv här såsom min mänskliga fysiska kropp – fri från begär, önskningar och drömmar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att essensen av frihet är att verkligen vara fri – fri från allt – och således innebär frihet inte att jag ska få någonting, få uppleva någonting, eller känna någonting – utan att jag helt enkelt är fri från alla begär, önskningar och drömmar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv i vara rädd för att ta mig an åtaganden, och låsa upp mig själv i mitt liv – genom att åta mig en massa ansvar i min värld såsom vad jag ska göra, och hur jag ska leva i min värld – i rädslan för att jag då inte kommer kunna leva, och uttrycka mig själv såsom frihet; istället för att se, inse och förstå att frihet handlar inte om att vara fysiskt fri – utan om vem jag är inom och som mig själv – och hur jag står och lever i förhållande till denna världen – där faktisk frihet är när jag ger upp på alla begär, och önskningar i förhållande till denna världen och tillåter och accepterar mig själv att existera ovillkorligt i varje ögonblick här

Jag åtar mig själv att leva frihet som mig själv, och sluta söka frihet utanför mig själv – och sluta tro att frihet är någonting jag kommer att uppnå genom att konsumera, och köpa mer saker – och i detta åtar jag mig själv att inse, se och förstå att frihet är att vara fri från begär – fri från drömmar – och fri från personliga begär och istället leva här i enhet och jämlikhet med den mänskliga fysiska kroppen i varje andetag

Jag åtar mig själv att sluta söka efter mer, och sluta söka efter ”sanningen” och ”upplysningen” utanför mig själv; och istället ta all denna tiden och hänge den åt mig själv, och till att verkligen lära känna mig själv såsom en fysisk varelse – såsom en riktig människa som existerar och lever här i varje ögonblick och inte befinner sig i någon inre filmupplevelse av drömmar, önskningar och begär

Jag åtar mig själv att sluta längta efter, och drömma efter att få skapa mig själv ett normalt och medelmåttigt liv i denna världen, där jag accepterar denna världen som den är och sedan bara fokuserar på att hanka mig fram och försöka överleva; och istället åtar jag mig själv att leva för att förändra denna världen, och skapa denna världen till att bli bäst för alla på alla sätt och vis

Jag åtar mig själv att möta verkligheten, och att hantera, och dirigera de konsekvenser jag skapat genom att inte ta ansvar för och stå en och jämlik med denna världen såsom den existerar

Jag åtar mig själv att sluta drömma om min frihet, och min lycka, och min glädje – och istället åtar jag mig själv att leva ett lev för och som alla – och verkligen ge mig fan på att skapa en förändring som gör skillnad

Jag åtar mig själv att lära känna denna fysiska existens, att lära känna min kropp, och att lära känna mig själv – och att sluta söka efter någonting mer där ute – och istället inse, se och förstå att jag verkligen missat vad som är verklighet och substantiellt såsom vad som är här

Jag åtar mig själv att inse att jag är tillräcklig här och att jag inte behöver mer – och att jag inte behöver uppnå någonting eller uppleva någonting mer och bättre än mig själv här

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att jag inte behöver någon annan att erkänna mig såsom fri – eftersom jag kan leva och uttrycka mig själv såsom frihet här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta tro och tänka att jag måste konsumera och få nya upplevelser, nya känslor, nya saker för att kunna leva mig själv som fri – istället för att se, inse och förstå att frihet är att leva här såsom fri från begränsningar – och att inte vilja eller önska någonting mer än här – och således vara fri från ekorrhjulet av att alltid vilja nå dit istället för att leva här

Jag åtar mig själv att sluta vara rädd för att låsa upp mig själv, ta ansvar i min värld, och anta åtaganden i min värld – i rädslan att jag ska förlora min frihet – och jag inser, ser och förstår att frihet i sin essens handlar om vem jag är i förhållande till mitt liv – och till mig själv – och att frihet är att leva och uttrycka mig själv här utan att tillåta och acceptera mig själv att definiera och skapa mig själv utifrån vad som är här

Dag 61: Jakten På Drömmen

Innan du läser denna bloggen bör du läsa detta och detta, eftersom du kommer att förstå, och se mer tydligt exakt vad det är jag kommer beskriva, och utforska nedan.

Idag ska jag skriva om jakten på drömmen, vilket är jakten på den ultimata positiva upplevelsen, och i mitt liv har den jakten primärt utformat sig i begäret efter kändisskap, samt sex. Och mitt begär av att få vara känd har varit intimt sammankopplat med mitt begär mot sex, eftersom jag förstod att om jag skulle vara känd, skulle kvinnor också fatta tycke för mig lättare, och oftare än om jag inte var känd.

När började jag då leta efter den där stora positiva upplevelsen? Jag minns min tid i högstadiet; redan då hade jag en känsla om mig själv att jag skulle ”bli någonting mer” – jag skulle ”göra någonting mer med mitt liv” och jag skulle absolut inte bli sådär ”vanlig” som mina klasskamrater. När mina klasskamrater pratade om att skaffa ett jobb, och sedan slå sig till att ro och vara nöjda med sig själva så brann jag inombords efter någonting mer, eftersom jag ville att mitt liv skulle innehålla ”något speciellt”. Och jag kände mig under denna tid överlägsen mina klasskamrater, för jag visste att mitt liv skulle vara ”speciellt”.

Jag letade länge efter min nisch så att säga, där jag skulle kunna slå igenom och visa mig själv i världen. Tillslut bestämda jag mig för att gitarr fick duga, och jag skulle alltså bli en känd trubadur/låtskrivare – och jag började träna mig att spela gitarr, och skriva låttexter – tålmodigt och oavbrutet – träna, träna, träna; tills jag en dag faktiskt kunde spela gitarr, och skriva texter riktigt bra.

Jag gav alltså upp mitt liv, sunt förnuft, och enkelheten i att leva här i detta ögonblick, för att försöka uppnå den där känslan av positivitet, att uppnå ”drömmen”; och den främsta orsaken till detta var därför att jag fruktade att bli ”normal” – ”som alla andra” och att mitt liv skulle bli ”ointressant och tråkigt”.

Konsekvensen av min jakt blev att jag under min uppväxt aldrig lärde mig att leva ”det vanliga livet” – i vilket det krävs att man har ett ”vanligt jobb” och att man har en ”normal lön” – och p.g.a. av att jag sökte efter någonting mer, så lyckades jag inte etablera mig själv i pengasystemet, skapa en lön, och göra mig självständig, utan jag levde istället på mina föräldrars goda vilja; alltså det motsatte hände, mitt liv blev faktiskt stillastående, och tråkigt, eftersom jag inte tog till vara om de möjligheter som öppnades upp i min verklighet, utan jag ville istället hela tiden ha mer, och mer, och mer.

Detsamma hände i mina förhållanden – där jagade jag också hela tiden efter ”någonting mer” – konsekvens blev att mina förhållanden sakande substans, och innehåll, eftersom jag inte hängav mig till dem, och verkligen beslutade mig för att göra någonting av dem. Alltså slutade även här min jakt att få uppleva mer, den där ultimata positiva upplevelsen, i att det motsatta manifesterade sig; alltså ingenting.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga någonting mer, att vilja uppleva någonting högre, bättre, starkare, och aldrig vara nöjd med vad som är här i detta ögonblick, och vad som är fysiskt här manifesterat med mig, och på så sätt alltid missa den faktiska verkligheten som är här runtomkring mig varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga den ultimata positiva energiupplevelsen, och ge upp mitt liv, min förmåga att tänka klart, min förmåga att ta sunda och förnuftiga beslut, allt för att få uppleva, och känna mig själv uppladdad och positivt fylld med energi – istället för att se, inse och förstå att denna energi är innehållslös, och att jag genom att jaga denna energin aldrig kommer kunna skapa någonting i mitt liv som är av substans och innehåll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att jaga energi, upplevelser, och känslor, att istället manifestera mig själv, och min verklighet en och jämlik med mitt åtagande att stötta mig själv, och min verklighet, och skapa förhållanden som är baserade på sunt förnuft och tillit och som har innehåll och substans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se/känna och uppleva mig själv såsom att ”jag är på väg mot någonting större/mer” – istället för att se, inse och förstå att denna känsla och upplevelsen av mig själv inte är riktig, utan endast är en upplevelse som jag hittat på för att övertyga mig själv om att min jakt på den ultimata positiva upplevelsen är rättfärdigad, och värd sitt pris

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att den ultimata upplevelsen, är att känna mig hög på en positiv upplevelse, såsom en känsla av att jag är uppladdad och i ett tillstånd av fullständig orgasm – och leva för att manifestera denna upplevelse – istället för att se, inse och förstå att den ultimata upplevelsen är att leva här som mig själv, fysisk, stabil, och trygg i mig själv i varje ögonblick – självdirigerande och stabil och utan någon som helst fruktan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en konsument, som alltid jagar efter en positiv känsla, efter en dröm, och en upplevelse av någonting mer, och jag förlåter mig själv att jag därigenom har tillåtit och accepterat mig själv att överge mitt ansvar gentemot min kropp, och denna fysiska existens – och att jag aldrig skapat någonting av egen vilja – utan alltid endast existerat för att konsumera, och för att få känna fler, och mer energier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera för att få uppleva, känna, och ta del av positiva energier – och aldrig ta beslutet att leva för alla, och leva vad som är bäst för alla – och leva detta oavsett vad jag känner, eller upplever – och utan att vilja få någon upplevelse tillbaka, såsom en energi av att känna mig positivt laddad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig göra någonting utan att förvänta mig någonting tillbaka, såsom en positiv upplevelse, en energi, eller en känsla av att känna mig själv mer än, och på så vis helt ignorera mitt ansvar mot mig själv såsom min kropp, och min fysiska verklighet, och helt överge detta ansvar eftersom jag inte känner någon positiv känsla, i förhållande till att ta hand om, och bry mig om mig själv, min kropp, och direkta fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig att aldrig ta till vara på mig själv här – att inte se att det finns ingenting mer, det finns ingen dröm att uppfylla – utan att den enda drömmen som faktiskt finns, är verkligheten – och den är här precis framför min näsa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mig själv, och min nuvarande verklighet för given, eftersom jag tänker att den i förhållande till min dröm ändå inte är någonting värd, eftersom min dröm kommer att vara så mycket bättre, och härligare – istället för att se, inse och förstå att min dröm inte finns, min dröm är inte verklig – utan det är en idé jag skapat i mitt huvud, och som jag tillåtit mig själv att bli helt besatt och kontrollerad av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra och skapa mina visioner/drömmar i samklang med principen av vad som är bäst för alla, och i beaktande av vad som är verkligt, vad som är här, och vad som är funktionellt och praktiskt möjligt att skapa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka uppnå idéer i mitt huvud, istället för att se, inse och förstå att dessa idéerna som dyker upp i mitt huvud inte är riktiga, och de kan inte skapas här i denna fysiska verkligheten utan konsekvenser – därför slutar jag att besinningslöst försöka skapa min verklighet till att efterlikna de idéer som kommer upp i mitt huvud, och jag lugnar ner mig, och ser vilka konsekvenser mina handlingar har

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig beakta vilka konsekvenser mina handlingar har, och förstå att när jag jagar en dröm besinningslöst, som går ut på att jag ska konsumera, få, och ha mer, mer och mer – att det är någon som måste bistå detta mer, mer och mer – och att denna någon kommer bli min slag – och ha mindre, mindre, och mindre – därför inser, ser och förstår jag hur viktigt det är att jag tittar på vad mina handlingar åsamkar andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta för givet att jag andas, och att jag är här i min kropp, och att tänka att det är inte tillräckligt att jag är här, att jag andas, och att jag är i min kropp, utan tänka att jag måste ha mer, och att någonting är fel, när jag inte känner upplever mig själv som mer – istället för att se, inse och förstå att ingenting är fel – och att min kropp och mitt andetag är en gåva – och är livet och min möjlighet att skapa mig själv som liv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att för givet mig själv, att ta för givet min kropp, att ta för givet att jag här, och istället för att uppskatta och vara tacksam för att jag här – att leta efter, söka efter, och begära mer, mer och mer – och drömma mig själv bort till en illusorisk framtid där jag uppnår och känner mig själv uppleva en positiv upplevelse

Jag åtar mig själv att sluta söka efter en positiv upplevelse, och istället leva här i min fysiska verklighet, med min fysiska kropp, och inte ta mig själv eller min verklighet för given

Jag åtar mig själv att ta ansvar för min kropp, och för min fysiska verklighet, och vara hängiven min kropp, och min fysiska verklighet – och verkligen bry mig om mig själv, och min verklighet

Jag åtar mig själv att inte längre drömma mig bort, utan istället ta mig själv tillbaka hit – och hänge mig själv till att skapa en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att enbart skapa drömmar/visioner som är praktiska, funktionella och som inte har konsekvensen av att skada någon

Jag åtar mig själv att inse att när jag följer en dröm, en känsla – så avsäger jag mig min förmåga att använda sunt förnuft, och ta sunda och effektiva beslut – därför slutar jag att följa vad jag känner/upplever och jag driver mig själv istället till att ta sunda, effektiva beslut baserade på sunt förnuft

Jag åtar mig själv att bli sunt förnuft på alla sätt, och på alla plan – och inte tillåta och acceptera en enda automatiserad tankegång inom mig som jag följer och lever efter – utan jag dirigerar mig själv

Att Vara Specifik Med Självförlåtelse

Jag har upptäckt, då jag arbetat med självförlåtelse, att en av de viktigaste och mest effektiva saker man kan göra är att vara så specifik som möjligt med sin självförlåtelse. Till exempel: en punkt som jag arbetat mycket med är sexuellt begär, och när jag arbetat med denna punkt har jag i min självförlåtelse, till så stor utsträckning som möjligt, försökt vara specifik – exakt vad är det jag blir upphetsad av? Exakt vad är det jag tänker? Exakt vad är det jag känner? Är det någon lukt som jag blir upphetsad av? Varenda liten detalj har jag fångat i min självförlåtelse, för att på så vis vara så specifik och exakt som möjligt, och därmed hjälpa mig själv att transcendera punkten.

Och det hjälper verkligen att vara så specifik som möjligt, eftersom det öppnar dörren till förståelse om exakt varför man känner som man känner, eller tänker som man tänker – och man ser exakt vad det är som stimulerar vissa sorters tankar eller upplevelser – det kan vara mycket exakt och detaljerat; t.ex. en viss färg, form, eller en kombination av flera färger och former. Och det är när man blir exakt in sin förlåtelse, som man börjar se vad det är som faktiskt ligger till grund för ens inre upplevelse – och därmed inser man hur punkten också ska stoppas.

För att på ett effektivt sett kunna beskriva den punkt man arbetar behövs dock ett effektivt ordförråd, och det är någonting som man tränar upp under tiden som man arbetar med sin självförlåtelse. Så har det i alla fall varit för mig – jag har haft inre upplevelser, och känslor som jag inte haft ord för, och inte kunnat beskriva – eller så har det varit någon självrealisation som jag inte kunnat sätta ord på, och då har jag suttit och letat i ordlexikon – eller bara suttit och känt efter vilket ord som skulle passa in på det jag upplever.

Tillexempel, när jag arbetade med mitt sexuella begär, kom jag till punkten om att en kvinnas rumpa skapade en reaktion inom mig av upphetsning – så jag började applicera självförlåtelse, och frågan kom då upp inom mig – exakt vad var det som jag reagerade på när jag såg rumpan – var det färgen, formen, eller bara det faktum att det var en rumpa? Ord som jag då lyckades hitta och beskriva bilden av rumpan med var: fast, ungdomlig, vältränad och kvinnlig. Så jag utforskade verkligen bilden i ord, och beskrev den så noga jag kunde – och därför kunde jag vara väldigt exakt i min självförlåtelse, vilket hjälpte mig att sedan stoppa reaktionerna när de kom upp, nästa gång jag såg en kvinnorumpa som passade in på den bilden jag hade arbetat med.

Det tar tid att vara exakt, och det kräver tålamod – men det ger i sin tur tillbaka mycket mer än du bara hafsar igenom din självförlåtelse. Om du är noggrann kommer du märka hur mycket mer effektiv du blir i din generella applikation, och plötsligt blir det faktiskt lättare att släppa de reaktioner som kommer upp inom en, eftersom man grundligt har gått igenom de punkter som stimulerar reaktionen – man är helt enkelt beredd. Så har i vart fall jag upplevt det.

Någonting som kan stå i vägen för att applicera självförlåtelse exakt och specifikt är lathet, apati, och oförmåga eller ovilja att koncentrera sig – detta är vad jag upplevde och var tvungen att ta mig själv igenom. Jag hade otroligt svårt att sitta stilla, och ge mig själv den tiden som behövdes för att skriva min självförlåtelse exakt och specifikt – det var som om jag gick in en vägg av ovilja. Men vad jag upptäckte var att, när jag forcerade och utmanade mig själv att skriva min självförlåtelse exakt och specifikt, även fast jag inte alls kände för det, så blev det tillslut mycket enklare – och efter ett tag kände jag inte längre motstånd eller ovilja att spendera den tiden som behövdes för att skriva min självförlåtelse på ett effektivt sett. Vad som behövs för att trycka igenom den där första oviljan mot att vara exakt i sin förlåtelse är vilja och disciplin – och tålamod.

Någonting jag kan rekommendera för att expandera ens ordförråd är att läsa mycket (tidningar, böcker, vad som helst), och som sagt, ett stort och effektivt ordförråd gör självförlåtelse så mycket lättare, och det blir så mycket enklare att vara exakt och noggrann.

Ett annat bra sätt att träna upp sitt ordförråd är att skriva mycket, och att utmana sig själv att använda nya ord – och i sitt skrivande försöka definiera och namnge de inre upplevelser man har. På så vis förbereder man sig inför att göra effektiv och exakt självförlåtelse – eftersom man redan har hittat de orden som behövs för att beskriva den punkt man arbetar med.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att det med självförlåtelse, precis som med så mycket annat, blir mycket bättre när man lägger ner tid, ansträngning, samt svett och tårar.

Vad Har Självförlåtelse Gjort För Mig?

Idag är det drygt fyra år sedan jag hittade självförlåtelse för första gången, och den tiden som har gått sedan dess är den mest fantastiska jag upplevt i hela mitt liv.  Jag har nämligen låtit mig själv släppa mitt förflutna, släppa min rädsla, släppa min ilska, släppa så många av mina beroenden, för att istället leva och uttrycka mig själv här.

Ja, jag har upptäckt att det ändå finns en mening i och som mig själv. Jag måste inte längre söka efter stimulation utanför mig själv – vänner, droger, partys, förhållanden, sex, lycka, framsteg och segrar – jag har funnit att sökandet inte behöver existera. Jag behöver inte söka, försöka hitta, försöka få ta del av någonting utöver mig själv, och det är helt jävla underbart.

För fyra år sedan var jag fortfarande till viss del beroende av marijuana, jag var deprimerad och apatisk, jag kände inte för att göra någonting med mitt liv överhuvudtaget. Jag hade en dröm och den var att bli berömd och omtyckt för min musik. Jag kände det som om livet var slut, och allt som existerade inom mig var en tomhet som jag ville fly ifrån, men inte visste hur.

Det var någonting som saknades, det visste jag, men jag visste inte vad. Vad var det som saknades? Och hur kom det sig att hur mycket jag en försökte uppfylla mina drömmar, och även om jag ibland lyckades, så gav det mig ingen tillfredställelse? Varför var jag inte tillfredställd med mig själv?

Och då hittade jag självförlåtelse, tillsammans med självärlighet, och sunt förnuft, och dessa presenterades till mig såsom verktygen som skulle leda mig till frihet.

Min resa började och den har lett mig hit där jag befinner mig idag. Idag så är jag inte deprimerad längre, jag är inte apatisk, jag är inte beroende av några droger, inte beroende av någon stimulation för att känna mig tillfreds med mig själv. Jag har funnit en ro och ett lugn i mig själv som jag aldrig hade kunnat drömma om tidigare.

Jag söker inte längre efter att få bli känd, och tomheten inom mig är nu fylld med en substans, en fasthet, och en glädje. I korta ordalag skulle jag säga att jag är idag en helt ny människa, utan någon som helst likhet med den människan som jag var för fyra år sedan – så mycket har jag förändrats.

Det har visserligen krävs en hel del av mig, och fortfarande kräver processen om självförlåtelse sin disciplin och styrka. Eftersom självförlåtelse och självärlighet inte är verktyg vi fötts med eller tränats till att använda, så har jag, i stort sett rakt igenom hela min inre vandring, stött på mängder med motstånd.

Jag har inte velat tala ut förlåtelse, jag har inte velat hjälpa mig själv ut ifrån mitt egen konstruerade fängelse av inre demoner, jag har istället önskat att få ligga ner i min säng, inte göra någonting, bara låta tiden gå, och låta mig själv gräma mig själv över hur jag känner. Det har varit tufft att i de ögonblicken tvinga mig själv till att sätta mig ner framför min data och skriva ut självförlåtelse, även fast jag vetat om att det skulle bara bra för mig.

Processen av självförlåtelse är det tuffaste jag tagit mig för att göra i mitt liv, men det är också det roligaste, mest expansiva, föränderliga, och givande projektet jag någonsin gett mig in i. Och det är någonting som jag ger till mig själv för att sedan aldrig igen kunna förlora det. En självrealisation, eller självinsikt som jag lever in i verkligheten till att bli vem jag är kan jag inte förlora – den är med mig här i varje andetag, var jag än är. Sålunda är det allstå värt att kämpa igenom det motstånd som kan komma upp, även om det kan kännas väldigt, väldigt tungt ibland.

Så, på bara fyra år har jag förändrat mitt perspektiv på livet, på mig själv, på min familj, på vänner – på att existera – fundamentalt och på ett alldeles underbart sett. Jag har under dessa fyra åren tillägnat mig själv egenskapen av att vara en riktig människa, en äkta människa, en människa som styr över sig själv och inte blir styrd av inre energier, tankar, känslor och emotioner.

På dessa fyra åren har jag gett mig själv ett värde, jag har gett mig själv respekt, jag har gett mig själv glädje, jag har gett mig själv insikten av att det finns mer än pengar, sex och kändisskap – det finns mig själv. Och denna mig själv är tillfredställelse personifierat, det är självförtroende personifierat, det är självkänsla personifierat, det är helt enkelt nyckeln till ett fulländat liv.

Jag har allstå lärt mig att ingen bild som TV:n visar mig, ingen historia som mina föräldrar drar för mig, ingen dröm som existerar i mitt huvud, ingen himmel, ingen gud, ingen Jesus, ingen Buddha, ingen upplysning kan ge mig sann tillfredställelse. Eftersom jag är sann tillfredställelse, det är vem jag är, problemet har alltid varit att jag sökt efter någonting utöver mig själv, och därför aldrig insett eller förstått den enkla sanningen – att jag är här.

Med självförlåtelse har jag därför insett att jag är här, och har därmed börjat skapa mig själv här till någonting som jag kan vara stolt över. Någonting som jag kan stå för all framtid som och säga att detta är jag – och ingen skam eller ånger finns inom mig eftersom jag är fullständigt nöjd och tillfreds med mig själv, och på det sätt jag lever.

Under fyra korta år har allstå hela mitt liv faktiskt förändrats och det med hjälp av självförlåtelse, och den berättelsen förtjänar att bli berättad. Det finns så mycket mer än det vi blir uppfostrade till att tro, det finns så mycket mer till oss själva än det vi lär oss i skolan. Ett helt universum ligger outforskat rakt framför våra ögon, någonting som vi inte har kunnat se eftersom vi varit alldeles för upptagna av att söka, av att tänka, av att begära, av att frukta, av att vilja, av att försöka finna.

Tänk så märkligt ändå, att när vi söker är vi så upptagen av sökandet att vi inte finner. Men när vi slutar söka så finner vi att vi trots allt är här, och att det var själva vårt sökande som gjorde oss blinda till att inse detta enkla faktum.

Självförlåtelse har gett mig styrkan att inse att det är sökandet som är bluffen, och har gett mig modet att inse att det inte finns någonting utöver mig själv. Jag är här, punkt slut. Men det har inte varit någon besvikelse, eftersom det finns så otroligt mycket här i denna fysiska i verkligheten, och med mig själv som bara är helt fantastiskt och mycket bättre än någon dröm i mitt huvud någonsin kunnat te sig.

Därför kan man sammanfattningsvis säga, och mycket generellt sett, att självförlåtelse gett mig gåvan att slappna av och släppa allt det där som är utöver mitt andetag, utöver mina mest basala kroppsliga funktioner, så att jag på så vis kunnat uppleva verkligheten, den riktiga verkligheten, som man inte behöver hitta eller finna, eftersom den faktiskt är här hela tiden.