Tag Archives: synd

Dag 323: Kränkning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera i och som en upplevelse av att känna mig ledsen, förödmjukad, och förnedrad, när jag upplever, och tror att någon talar till mig med en aggressiv, frustrerad och irriterad röst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera genom att gå in i och som en upplevelse av sorg, och självömkan, när jag upplever, och tror att någon är arg och frustrerad på mig, att någon i ett ögonblick inte särskilt tycker om min närvaro, och egentligen inte vill att jag ska vara i närheten av dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som självömkan, och en dysterhet, när jag upplever det som om att en annan talar aggressivt till mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv som orättvist ’attackerad’ och orättvist behandlad, och tänka att det är denna andra personens fel hur jag upplever mig själv, och att jag har rätt till en ursäkt, och att jag har rätt till att den andra personen säger förlåt till mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medvetet fortsätta att existera i denna självskapade depressionen, och känslan av att vara nedstämd, och förtryckt, för att på så vis manipulera den andra människan att tycka synd om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och ha ett begär, att en annan ska tycka synd om mig, och ska känna det som om att deras sätt att uttrycka sig själva, och föra sig själva, har skapat stort lidande för mig, så att de ska känna skuld, och sedan säga förlåt till mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna upplevelsen jag går in i, är någonting som jag medvetet medverkar inom och som för att få uppmärksamhet, och för att bli erkänd, och för att få hämnd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tycka synd om mig själv för den reaktionen jag upplever inom mig när någon i min omgivning pratar i vad jag upplever vara en aggressiv och fördömande ton, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv såsom att vara skadad, och attackerad, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att min upplevelse inte är min egen skapelse, utan är denna andra personens skapelse, och att jag därför kan korrigera, och förändra situationen genom att få den andra människan att känna skuld, och säga förlåt, eller ursäkta till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära omkring på en känsla, och upplevelse inom mig själv av att känna mig orättfärdigt attackerad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i och som en rädsla inför att bli utvald, och attackerad av en annan genom deras ord och tonfall – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att en annan inte kan attackera, eller fördöma mig, eller vara aggressiv mot mig, utan att min upplevelse är helt min egen skapelse, och helt någonting som endast jag själv kan beskyllas för – det är alltså inte någonting som en annan person har orsakat inom mig – utan någonting som jag orsakat inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag känner mig ledsen, förödmjukad, eller attackerad av en annan, så är det någonting som jag har skapat och tillåtit, och som inte någon är ansvarig för, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för denna upplevelsen, och släppa taget om den – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en anledning till varför jag känner det som om att det är svårt att släppa taget om denna upplevelsen, är helt enkelt därför att jag inte vill släppa taget om denna upplevelsen, jag vill bestraffa den andra människan för vad jag upplever vara ’deras fel’ – istället för att förstå att det är helt min egen skapelse, och helt mitt eget ansvar det som pågår inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv som en känslig, och lättpåverkad individ, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid denna idén av mig själv, för att på så vis kunna anklaga, och förebrå andra för de upplevelser som kommer upp inom mig, och tänka att det inte är mitt fel, det är inte jag som skapat vad som kommit upp inom mig, utan det måste vara någon annan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv på alla plan, och i alla dimensioner av min existens – och på så vis inse, se, och förstå, att när jag känner mig förödmjukad, eller ledsen, eller sårad, så är detta min egen skapelse, och någonting som jag odlar, och fortsätter att hålla kvar vid, och att således jag har makten, styrkan, och förmågan att förändra mig själv, och styra mig själv till att inte längre existera i och vara påverkad av denna typen av reaktioner, eftersom jag i ögonblicket då dessa kommer upp har ett val att styra mig själv, och korrigera mig själv, och återgå till att vara här med och som min fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att automatiskt, och omedelbart när någon i min omgivning tilltalar mig i vad jag upplever vara ett aggressivt, och hotfullt tonfall, reagera genom att känna mig själv kränkt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en upplevelse av att vara kränkt, och anklaga den andra personen för att ha kränkt mig, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är jag som har skapat denna upplevelsen inom mig själv av att vara kränkt, det är jag som har skapat denna känslan av att vara kränkt, och att det således är jag som har makten, styrkan, och förmågan att i detta ögonblick korrigera, och dirigera mig själv till att inte längre vara eller uppleva mig själv som kränkt, utan att jag istället omedelbart tar mig själv tillbaka hit till och som min kropp, och rör mig själv med och som denna fysiska verklighet, och uttrycker mig själv självuppriktighet, utan reaktioner, utan upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv som kränkt, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag kan bli kränkt av en annan människa, att jag kan bli orättvist behandlad, och att jag kan få min ära, och min självkänsla skadad, och kränkt, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att denna upplevelse som kommer upp inom mig faktiskt inte har någonting att göra med den andra personen, utan har allt att göra med mig själv, och allt att göra med vad jag tillåtit och accepterat att slå rot inom mig

Självåtaganden

När jag märker att jag känner mig kränkt, och illa behandlad, för att jag upplever det som om någon talar till mig illa, aggressivt, och inte så milt, och snällt som jag önskar, det stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag själv har skapat min upplevelse av att vara kränkt, och att ingen annan förutom jag är ansvarig för denna upplevelse, och att jag därför kan stoppa och förändra denna upplevelse; således åtar jag mig själv att i detta ögonblick stoppa, och förändra mig själv, att ovillkorligt släppa taget om att känna mig själv kränkt, och fortsätta att uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag känner, och upplever det som om att en annan var taskig, och illvillig mot mig, och att tydligen därför har blivit kränkt, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag har skapat upplevelsen av att vara kränkt, jag är ansvarig för vad som pågår inom mig, och att det inte gagnar mig att anklaga eller fördöma någon annan, således åtar jag mig själv att andas in, och andas ut, och ovillkorligt släppa upplevelsen, och ovillkorligt ta mig själv tillbaka hit, till och som min mänskliga fysiska kropp – och uttrycka mig själv utan denna energin av och som att känna mig själv kränkt och illa behandlad

SyndWikipedia: Synd is an album by Imperiet, released in 1986.

Enhanced by Zemanta

Dag 65: Jag Är Dygdig!

Karaktär 1 – Att Hjälpa-karaktären:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv som en hjälpsam och snäll människa – och i denna idén och bilden av mig själv – känna och uppleva mig själv överlägsen andra människor, och känna mig mer godhjärtad, och förstående än andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom att vara en empatisk och omtänksam människa, och därmed skapa en karaktär av och som mig själv såsom att vara dygdig, och principfast – istället för att se, inse och förstå att jag skapat denna karaktären – inte för att faktiskt vara/leva som ett exempel av vad som är bäst för alla – utan så att jag ska kunna känna mig överlägsen andra, och få erkännande av andra såsom att vara moraliskt överlägsen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta illa vid mig när någon inte vill ha min hjälp, eller när någon inte är tacksam för mina moraliskt korrekta handlingar – istället för att se, inse och förstå – att detta visar att jag inte är ovillkorlig i min hjälpsamhet, och min dygdighet, eftersom jag vill ha någonting tillbaka – nämligen erkännande – och att människor ska se och definiera mig inom sig själv såsom snäll, och god, och trevlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa den omtänksamma, och hjälpsamma karaktären, för att få människor att tycka om mig, för att på så vis, indirekt, undvika konflikt och meningsskiljaktigheter – eftersom jag upplever mig själv nervös, rädd och obekväm då konflikter och meningsskiljaktigheter uppstår – och i och med detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förlåta och släppa taget om min rädsla, och ångest för att möta konflikter med andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en moral, och en dygdighet inom och som mig själv, som jag lever ut i tron att ”det är rätt, eftersom det känns rätt” – istället för att se, inse och först att denna karaktären begränsar mig ofta, och gör så att jag krampaktigt håller mig kvar vid icke-stödjande förhållanden, och ögonblick – eftersom ”det är rätt att göra så” – istället för att se, inse och förstå att den enda moralen, och den enda dygdigheten jag ska hålla kvar vid är vad som är bäst för alla i varje ögonblick – och detta är en praktisk insikt, och inte någonting som ”känns rätt”, eller ”känns fel”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idén inom mig själv att det finns någonting sådant som en ”god människa” – och definiera denna idén såsom en människa som alltid är snäll, hjälpsam, och accepterar andra människor – och aldrig rör upp känslor, eller konflikter – utan alltid är medlande, och trevlig – istället för att se, inse och förstå att denna idén jag skapat av en ”god människa” är rent faktiskt och praktiskt levt en ”begränsad människa” – eftersom om jag lever på ett sådant sätt att jag fruktar konflikter, och därmed inte tillåter mig själv att ta tag i och vara hård, principfast, och leva med integritet och bestämdhet i de ögonblick som kräver det – att jag då kommer kompromissa mig själv – och mitt liv/verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att illa vid mig, och bli orolig när någon säger att jag är ond, eller elak – och börja tänka inom mig själv att ”är jag verkligen elak?” – ”var det jag gjorde verkligen elakt?” – ”jag måste ändra mig själv!” – i en rädsla och ångest för att vara/bli definierad som elak – istället för att se, inse och förstå att ordet elak, och ond har i denna världen getts en definition som inte är praktiskt orienterad – och därför kan människor definiera andra människor som onda så fort deras känslomässiga upplevelse av sig själva inte är positiv – därför stoppar jag mig själv från att frukta att andra ska sig mig som elak – och jag lever istället här i varje ögonblick i beaktande av de praktiska problem jag möter, och den praktiska verklighet jag befinner mig i

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera som karaktären, att jag vill visa andra människor att jag duger, att de kan lita på mig, och att de känner mot mig att jag är trevlig, och snäll – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att leva här – i enhet och jämlikhet med min kropp, och mitt andetag – och leva endast i beaktande av de praktiska omständigheterna jag möter, och inte i ett begär av att få bli sedd på ett visst sett i andra människors ögon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska behöva mig, och känna som att jag är en trevlig, och speciell kraft i deras liv, som visar dem vad riktig godhet och trevlighet är – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att se, inse och förstå – att denna karaktären är baserad på rädsla att inte bli omtyckt och älskad, och att jag genom att medverka i denna karaktären helt begränsar, och håller mig själv tillbaka inom mig själv från att uttrycka, och leva mig själv naturligt som vem jag är – i och med detta inser, ser och förstår jag att det jag inte tillåtit mig själv att leva är självkärlek, och självacceptans – där jag slutar söka – och istället älskar mig själv, och accepterar mig själv – därför driver, och viljesätter jag mig själv att leva självkärlek, och leva självacceptans – och därmed sluta söka efter detta utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli sedd och uppfattad av andra som ”en ängel” – som någon som ”verkligen bryr sig” – så att jag ska kunna känna mig själv bra inom mig själv, positivt uppladdad, och överlägsen andra människor – och för att nå denna idén av mig själv – kompromissa mig själv, och försätta mig själv i ett emotionellt tillstånd av konstant nervositet – där jag hela tiden är nervös för att jag ska säga, eller göra någonting som kommer att förstöra människors inre bild av mig såsom att vara en ängel, att vara snäll – och att vara trevlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera min ”elaka sida” – alltså den sidan av mig som inte har någon moral, inte har några idéer om vad som är rätt och fel – utan en sida av mig själv som är naturlig, här – en djurisk sida som enbart beaktar de praktiska omständigheterna här, och lever fullständigt självständigt och utan rädsla för andras tyckande, och tänkande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att den enda anledningen till att jag vill bli sedd, och beaktad som snäll, och omtänksam, är för att jag är rädd för vad andra ska tänka och tycka om mig – i och med detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva egenvärde, och leva självständighet, och bestämdhet – och gå bortom min rädsla för vad andra tycker och uttrycka mig själv ovillkorligt här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte upptäcka vem jag är när jag inte längre är rädd, eller nervös, eller orolig för hur andra ska uppfatta mig själv – utan jag istället lever här i enhet och jämlikhet med min kropp, till fullo i varje ögonblick – och utan att alltid förvänta mig det värsta

Jag åtar mig själv att stoppa karaktären av och som mig själv som ”den omtänksamme” – ”hjälparen” – ”den förstående” – och ”den snälle” – eftersom jag inser att denna karaktär kompromissar mig – och jag åtar mig själv att istället lära känna mig själv som ”djuret” – såsom att lära mig att uttrycka mig själv ovillkorligt, och utan idéer om rätt och fel här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att skapa ett intimt förhållande med min mänskliga fysiska kropp, och lära mig att uttrycka mig själv, och leva en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp – utan idéer, utan tankar om rätt och fel – utan rädsla – utan enbart i beaktande av vad jag rent praktiskt möter här i varje ögonblick i min verklighet

Jag åtar mig själv att träna mig på att leva självständighet, och bestämdhet – och applicera det jag ser i djur, såsom en förmåga att obehindrat röra på mig själv och agera med sunt förnuft – även om andra har känslor, och upplevelser mot mina handlingar, och mitt sätt att leva

Jag åtar mig själv att sluta medverka i känslor, och upplevelser av och som mig själv såsom att jag är dygdig, principfast, och moraliskt korrekt – och därmed överlägsen andra människor – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till min kropp och min fysiska verklighet här, i varje ögonblick

Karaktär 2 – Ett Annat Liv-karaktären:

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sitta och tänka, drömma och fundera på hur jag skulle uppleva mig själv om jag hade en annan människas liv, och i detta tänka, och fundera på huruvida mitt liv är för dåligt, och kan bli bättre – och om jag saknar någonting i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sitta och filosofera om mitt liv, om vad jag saknar, om vad jag tycker jag har, och om vad jag vill mer ha – och drömma bort mina möjligheter att leva och uttrycka mig själv här som min fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse att alla mina känslor såsom gillande, och ogillande gentemot mitt nuvarande liv är baserade på förprogrammerad kunskap – eller hjärntvätt – eftersom jag lärt mig från mina föräldrar, kompisar, och samhället – vad som tydligen är bra, och vad som är dåligt – istället för att jag slutar att känna saker om mitt liv, och istället tittar rent praktiskt på mitt liv utan några upplevelser inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta upplevelsen inom mig själv att vilja ha en annan människas liv, i insikten att det jag upplever är ett begär efter energi, ett begär efter att få manifestera mina fantasier; utan att inse, se och förstå att mina fantasier, och begär inte är riktiga – och att jag inte kan nå fullständig ro inom mig själv genom att följa mina begär, och fantasier, utan endast genom att helt släppa taget, och tillåta mig själv att vara här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv när jag märker att jag går in fantasier, i tron att mina fantasier, och dagdrömmar ”berikar mitt liv” – och att jag ”kommer på hur jag vill leva” genom mina dagdrömmar – istället för att se, inse och förstå att jag rent faktiskt missar mitt liv här, såsom andetaget och min mänskliga fysiska kropp genom att dagdrömma – och att jag inte kommer på hur jag vill leva, utan endast följer efter en tanke, och känsla inom mig som säger till mig hur jag ska leva – därför inser jag hur viktigt det är att jag skriver ut mina ställningstaganden och beslut, så att jag kan forma mitt liv utifrån rent praktiska överväganden, och inte känslor och tankar i mitt huvud

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att dagdrömmar gör mig avskuren från verkligheten, och gör att jag inte medverkar lika starkt, och närvarande i detta ögonblicket – eftersom jag inom mig själv separerat mig själv till ett framtida, och illusoriskt ögonblick som tydligen är viktigare än detta ögonblicket – trots att detta ögonblicket faktiskt är riktigt och händer verkligen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv som en drömmare, och en bohem – och därmed känna och uppleva mig själv annorlunda andra människor, eftersom tydligen har jag ”mer drömmar, och större personlighet än andra” – istället för att se, inse och förstå att mina drömmar inte är riktiga, och att min personlighet inte har någon relevans överhuvudtaget i fråga om att skapa denna världen till någonting som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att genom att tänka, och definiera mig själv inom mig själv, skapa och se mig själv såsom en kändis, en speciell människa, en unik människa, med ett unikt liv, och levnadssätt – och i detta se och definiera mig själv som mer än andra människor – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva och uttrycka mig själv utan känslor, och utan att skapa en idé av mig själv inom mig själv såsom att vara mer än andra, utan endast uttrycka mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé av mig själv såsom att vara mer än andra, och skapa denna idén genom att definiera mig själv i förhållande till de dagdrömmar jag har, och tänka att mina dagdrömmar är speciella, och unika – och mer än  vad andra människors dagdrömmar är – och tänka i och med detta att jag måste vara mer än vad andra människor är

Jag åtar mig själv att sluta dagdrömma, och sluta skapa fantasier inom mig själv om vem jag är, och hur jag är, och att istället tillåta och acceptera mig själv att leva och uttrycka mig själv här i varje ögonblick – i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte slösa bort mitt liv i dagdrömmar, och tankar – utan istället spendera varje ögonblick här i och som min mänskliga fysiska kropp – i fullständig medvetenhet om mig själv och min omgivning

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – leva denna insikten och förståelsen – att drömmar inte gör mitt liv mer fullständighet – och att fullständig ro endast kan nås genom att jag står upp och inom och som mig själv och lever fullständigt i varje ögonblick – såsom att leva i fullständig medvetenhet om min kropp, och min omgivning här i varje ögonblick