Tag Archives: ta det lungt

Dag 223: Kroppen Min – Den Finniga Näsan (Del 10)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 9) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar inte att jag har små finnar på näsan, och kinderna – små pormaskar – jag tycker inte det ser snyggt ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att små finnar på min näsa, och på mina kinder inte är åtråvärda – utan att de är fula, och äckliga, och borde utrotas – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera emotionellt negativt på dessa finnar, och pormaskar vid min näsa – istället för att se, inse och förstå att mina finnar, och pormaskar inte är dåliga – de är inte negativa – de är inget dåligt i sig själva – utan det är jag som har skapat en idé om dem – utifrån ett skönhetsideal som inte är praktiskt, och som inte tar hänsyn till hur kroppen fungerar och uttrycker sig självt

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i och som ett skönhetsideal, om att min hud ska vara blank, glänsande, slät, och jämn – och ha en och samma färg – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och min kropp – genom att jag spenderat mitt liv till att försöka uppnå detta skönhetsideal, och undvika att manifestera min hud till det motsatta utseendet – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se min hud här – utan att fördöma min hud, utan att skapa en reaktion, eller upplevelse mot min hud – utan jag tittar bara min hud här en och jämlik och observerar min hud

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att någonting är fel på mig eftersom jag har finnar, och pormaskar vid min näsa – och att jag inte borde ha dessa finnar, och dessa pormaskar, utan att jag istället borde ha en slät, och jämn hud – som är utan några missfärgningar, utan några finnar, utan någonting som kan indikera att huden är en organism som inte är bildperfekt – utan som är skapad utifrån de förutsättningar som finns på denna jord – och som framkommit genom en lång tids utveckling – och som därför inte kan vara så ensidig till sitt uttryck att den bara ser ”perfekt” ut – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se min hud för vad den är – och för vad dess funktion är – och inte för hur den ser ut

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé, och en tro att man är mer värd som människa om man inte har pormaskar, eller finnar vid näsan, eller någon annanstans på kroppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att min hud inte är till för att vara bildperfekt, inte är till för att vara ett sexuellt objekt, inte är till för att se snyggt ut – utan är till för att assistera min mänskliga fysiska kropp att kunna fungera i denna verkligheten – vilket min hud gör utmärkt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta över, och kopiera andras oro, och fördömande gentemot hud som har pormaskar, och finnar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta detta fördömande – att ifrågasätta huruvida det faktiskt är sunt förnuft att fördöma mitt ansikte, min hud, min näsa, och min kinder för att visa pormaskar, och finnar är allokerade på dessa platser – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att dessa fördömanden är inte sunt förnuft – det är aldrig sunt förnuft att fördöma mig själv – utan vad som är sunt förnuft är att acceptera, och uppskatta mig själv – här – i och som enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – i sin helhet

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att de små finnarna, och pormaskarna på min näsa, och mina kinder är fula – och att jag vill att de ska försvinna – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att pormaskar, och finnar är inte fula – utan de är finnar, och pormaskar – de är en viss sorts manifestation som inte är bättre eller sämre än en ren kind utan finnar, och pormaskar; och således åtar jag mig själv att acceptera hur min kropp ser ut – och vara tillfreds med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag medverkar i, och tänker att jag bör se ut som ett skönhetsideal, om att min hud ska vara blank, glänsande, slät, och jämn – och en och samma jämna färg – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att denna idén om hur min hud borde se ut är ett kulturell påhitt – någonting som skapats utifrån att medverka i tankar, och att definiera olika slags kroppar som att vara olika värda, på en sådan basal, och meningslös grund – såsom hur huden ser ut – således åtar jag mig själv att släppa denna kulturella idén – och istället se på var människa – och se på mig själv – utan att fördöma min hud – och evaluera min hud såsom antingen bra eller dålig

3.När jag märker att jag tänker, och tror att det är någonting fel på mig eftersom jag har finnar, och pormaskar på min näsa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – för det första – det är ingenting personligt att ha finnar, eller pormaskar – det säger ingenting mig som en levande och uttrycksfull varelser här – och för det andra är det dumt, och begränsande att definiera mig själv utifrån min hud – och tro att jag måste se ut på ett visst sätt för att vara korrekt; således åtar jag mig själv att fullt och heltut acceptera mitt, och andras utseende – och sluta fördöma mig själv, och andra utifrån en så meningslös, och oviktigt sak som utseende

4. När jag märker att jag skapar, och medverkar i och som en idé om att man är mer värd som människa om man inte har pormaskar, eller finnar vid näsan, eller någon annanstans på kroppen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är inget fel att ha finnar, och pormaskar – och en människa som inte har finnar eller pormaskar är inte mer värd än en människa som har finnar och pormaskar – således åtar jag mig själv att sluta värdera mig själv, och andra utifrån hur huden ser ut på kroppen – och istället se kroppen som en enhet – och utifrån dess praktiska funktionalitet – och inte utifrån utseende

5. När jag märker att jag använder andra människors sätt att vara, och uttrycka sig själv – såsom att ha fördöma hud utifrån utseende – såsom huruvida huden har pormaskar, och finnar – eller inte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag kan inte lita på – och jag kan inte leva mitt liv efter vad slags idéer och levnadsätt är promulgerade och allmänt accepterade i samhället i stort – eftersom dessa allt som oftast inte är baserade på sunt förnuft; således åtar jag mig själv att ifrågasätta de utgångspunkter jag lever utifrån – och säkerställa att det jag lever är sunt förnuft – och inte bara någonting som jag kopierat av andra

Dag 131: Självacceptans

Självskriverier

Idag ska jag arbeta med punkten om att vilja bli accepterad av andra, eftersom jag märker att jag fortfarande är rädd för vad andra tycker och tänker om mig – och att jag fortfarande upplever mig själv generad, och obekväm när jag tror att jag sagt eller gjort någonting som får andra att tycka att jag är löjlig, töntig, eller på något sätt underlägsen.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att skämma ut mig själv inför andra, och att andra ska skratta åt mig – tycka att jag ser svag, löjlig, eller dum ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv för vad andra tänker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett hemligt begär om att ha en massa kompisar, och att vara omtyckt – populär – älskad – och att känna en mängd olika människor som alla anser att jag är en ”riktigt schysst kille” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv i hela mitt liv söka efter acceptans och erkännande av andra – istället för att ge detta till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i min skola ha bra dagar, och dåliga dagar – där mina dåliga dagar är dagar då jag inte anser mig själv ha varit tillräckligt populär, omtyckt, och älskad av andra – eftersom jag inte pratat med tillräckligt många, varit tillräckligt rolig – eller trevlig – och där mina bra dagar är då jag tycker att jag varit rolig, populär, och jag fått prata med många nya människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte koppla av och vara mig själv runt, och tillsammans med andra människor – och sluta försöka bli känd, och omtyckt av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv, utan istället ogilla mig själv och tycka att jag saknar någonting – eftersom jag inte tycker, eller anser mig själv vara populär, måste det ju vara något fel på mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället för att söka efter att få vara omtyckt, och populär – att istället tillåta och acceptera mig själv att vara mig själv – att ta det lugnt, och att helt enkelt vara nöjd med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd när jag är med andra människor att göra bort mig själv – och att om jag söker kontakt med andra människor, eller visar mig inför andra människor – att jag ska bli retad, och avvisad – och sedd såsom värdelös och underlägsen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta känna ångest, och nervositet inför att bli retad – skrattad åt – och avvisad – och inse att det betyder ingenting vad andra tycker om mig och det kan inte påverka mig om jag inte tillåter och accepterar mig själv att låta det påverka mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tillåta och acceptera mig själv att vara helt oberoende av vad andra tycker om mig – och sluta att konstant söka efter att få ta del av andras uppmärksamhet – i tron att när jag är ensam med mig själv suger jag – och att jag måste för att ha något slags värde – lyckas skaffa mig en massa människor, och vara runt folk som tycker det är roligt att vara med mig och som rangordnar mig såsom sin vän

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aldrig värdesätta, eller erkänna mitt eget sällskap – och att se att – jag menar – jag behöver inte ha någon annan att ge till mig sällskap, närvaro, och kärlek – eftersom detta är någonting jag kan ge till mig själv, och vara som mig själv – och således sluta frukta, och känna ångest inför alla dessa idéer om vad jag borde vara, och istället börja leva här som mig själv

Självåtaganden

När jag märker att jag är rädd för att skämma ut mig själv, att andra ska skratta åt mig och tycka jag är svag, löjlig, eller dum – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att det betyder inget vad andra tycker om mig – utan det är jag som ger det betydelse; således åtar jag mig själv att sluta ge tankar om vad andra kan tänkas tänka om mig någon betydelse och jag åtar mig själv att istället leva här med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag tänker på att ha kompisar, att vara omtyckt, populär, och älskad ­– då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att det är fullständigt irrelevant hur andra ser på mig, och hur jag ser på mig själv i förhållande till andra – eftersom all denna synen är baserad på idéer om rätt, och fel – som inte är riktiga – men som endast existerar i och som huvudet på mig själv; således åtar jag mig själv att skita i vad andra tycker och istället tillåta och acceptera mig själv att leva ohämmat, och utan skam, eller att känna mig generad

När jag märker att jag tänker att jag ogillar mig själv, eller känner att jag ogillar mig själv och att jag saknar någonting – eftersom jag tydligen inte är tillräckligt populär, och omtyckt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till verkligheten – och jag inser, ser och förstår denna idén om popularitet jag har skapat inte är riktig – utan endast är en energi som jag upplever när vissa sorts bilder i min fysiska verklighet, liknar den idén jag skapat inom mig själv om popularitet – således åtar jag mig själv att sluta söka efter att försöka få min verklighet att efterlikna bilder som jag skapat i mitt huvud, och istället åtar jag mig själv att leva här i och som varje andetag

När jag märker att jag är rädd för att bli avvisad, retad, eller utpekad av andra människor – stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag inser, ser och förstår att denna rädslan, och ångesten är en fullständig lögn – eftersom andra människor i grund och botten inte kan påverka hur jag upplever mig själv, och att min upplevelse av och som mig själv således är upp till mig att avgöra – således åtar jag mig själv att avgöra min upplevelse av mig själv såsom att jag är stabil, och trygg i mig själv – och att jag inte upplever mig själv ostabil, och nervös bara för att det verkar som om någon annan inte tycker om mig – eller å andra sidan, tycker om mig

När jag märker att jag söker efter erkännande, och söker efter någon människa som kan definiera mig som sin vän – och tycka att jag är rolig, och omtyckt – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag inser, ser och förstår att jag inte behöver någon som tycker om mig, jag behöver inte bli accepterad – jag behöver inte bli erkänd – jag kan sluta jaga och istället koppla av – och således åtar jag mig själv att sluta jaga och istället leva mig själv som stabilitet och fullkomlighet här – och alltså sluta söka och istället uppskatta vad som är här som mig själv i och som detta ögonblick

När jag märker att jag tänker att jag borde prata med den där killen, eller tjejen, jag borde vara mer social, jag borde vara mer rolig, jag borde vara mer öppen, och trevlig – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till verkligheten – och jag ser, inser och förstår att jag inte behöver uppnå någon slags social toppnivå – jag behöver inte göra någonting för att bli erkänd och omtyckt – och således åtar jag mig själv att acceptera mig själv, koppla av och ta det lugnt – och vara tillfredställd och nöjd med mig själv här – och inte tänka på vad jag borde, eller inte borde vara

Dag 73: Men Jag Har Ju Semester!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar på morgonen, att uppleva mig själv deprimerad, och inte vilja ta tag i mina dagliga ansvar – och istället för att inse, se och förstå att detta enbart är en tanke i mitt huvud – och inte någonting jag behöver acceptera såsom mig själv – att agera i enlighet med denna tanken, och ge upp på mig själv – istället för att när jag vaknar – ta ett djupt andetag – resa mig upp ur sängen och ta tag i mina dagliga rutiner/ansvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i ursäkter och rättfärdiganden inom mig själv angående varför jag inte behöver ta tag i mina dagliga rutiner, och varför det är försvarbart att existera i och som en upplevelse av depression – genom att tänka att: ”denna upplevelsen av och som depression och apati är för stark, och för svår för mig att bryta igenom och ta mig ur, och jag därför lika gärna kan ge upp och inte ens försöka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i tankar/upplevelser om att mitt liv är för tråkigt, och att det inte händer tillräckligt med saker i mitt liv – och att jag därför måste ha mer energi i mitt liv, mer händelser, att jag måste ha någon slags förändring för att jag ska orka ta mig igenom mina dagliga aktiviteter – istället för att se/inse/förstå att detta endast är en ursäkt jag använder så att jag inte ska behöva stiga upp direkt på morgonen och ta tag i mina dagliga aktiviteter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skjuta upp att ta tag i mina dagliga aktiviteter, och stiga upp från min säng direkt när jag vaknar på morgonen – genom att tänka att min kropp inte klarar det – eftersom jag känner mig själv alldeles för trött – istället för att se, inse och förstå – att min kropp klarar med lätthet att ta sig upp direkt när jag vaknar på morgonen, och att jag faktiskt inte rent kroppsligt är trött – utan att det endast är en upplevelse jag skapat inom mig själv för att rättfärdiga varför jag inte stiger upp direkt, och varför jag inte tar tag i mina dagliga rutiner/ansvar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en upplevelse inom mig själv i förhållande till ansvar, och i förhållande till mina dagliga rutiner – genom att tänka att jag är fast/stillastående när jag har ansvar/rutiner att se till varje dag – och tro att jag genom att ha sådana rutiner/ansvar inte kan leva tillräckligt fritt, och uppleva mig själv tillräckligt fullt ut – istället för att se/inse/förstå att detta är en ursäkt för att det jag upplever är enbart en skapelse av och som mitt sinne, och är inte riktigt på något sätt – vilket jag kan bevisa för mig själv genom att faktiskt ta mig upp ur sängen direkt jag vaknar och inte komma med ursäkter inom mig själv till varför min upplevelse är riktig, och varför det är försvarbart att agera i enlighet med min upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av en idé och tro om frihet – där jag definierat frihet såsom att inte ha några ansvar/rutiner – eller några som helst åtaganden i min värld – och därför fly undan åtaganden och ansvar eftersom jag tror att jag då kommer förlora min frihet – istället för att se/inse/förstå att min definition och idé av frihet inte är riktig frihet – utan endast en idé av frihet som jag skapat/definierat i förhållande till en positiv energiupplevelse inom mig själv; därför tillåter jag och accepterar mig själv att omdefiniera frihet – och leva frihet som ett fysiskt uttryck av mig själv i varje andetag – och inse/se/förstå att jag inte är begränsad som frihet – att jag inte behöver en viss omgivning och en viss sorts liv för att leva frihet – utan att jag kan leva och uttrycka mig själv som frihet här i varje ögonblick – frihet att uttrycka/uppleva mig själv här såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha svårt att starta min dag – och ligga kvar i sängen innan jag går – och känna/uppleva det som att mitt sängliggande är rättfärdigat eftersom jag har ”semester” – och att det tydligen då är acceptabelt för mig att kompromissa mig själv, och mina ansvar gentemot mig själv och min värld – eftersom jag aldrig annars får koppla av – istället för att se/inse/förstå att såsom samhället definierat koppla av/semester är en begräsning – eftersom det implicit innebär att man måste av någon annan omständighet bli placerad i en upplevelse av att koppla – istället för att koppla/vara avslappnad/lugn – såsom mig själv här i varje ögonblick – genom att stoppa tankar och upplevelser inom mig själv – och leva fysiskt här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att när jag vaknar – att direkt stiga upp ur sängen och ta tag i mina dagliga ansvar – och stoppa alla upplevelser av depression och apati – genom att fysiskt röra mig själv att agera/leva och medverka här i denna fysiska verkligheten

Jag åtar mig själv att inte rättfärdiga min upplevelse/leverne av och som depression genom att tänka att min upplevelse är för stark, och svår att bryta igenom” – utan istället tar jag mig själv upp ur sängen – och verkligen gör det – och om jag märker att jag ändå inte agerar på min ord – att jag då sätter mig ner och skriver mer om punkten/applicerar självförlåtelse – och ser till att jag verkligen ger mig själv en tillräckligt stabil plattform för mig att förändra mig själv utifrån

Jag åtar mig själv att stoppa tankar/reflektioner inom mig själv i förhållande till mitt liv – såsom att tänka att mitt liv är för tråkigt, och att det händer för lite – och istället tar jag mig själv tillbaka hit till andetaget och min mänskliga fysiska kropp – och jag disciplinerar mig själv till att leva/agera fysiskt här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att inte skjuta upp att ta tag i mina dagliga aktiviteter – utan genast när jag vaknar stiga upp ur min säng och påbörja min dag – oavsett om jag känner mig apatisk eller deprimerad – jag åtar mig själv att inte ge efter till upplevelser av energi – utan istället live principen om vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte skapa/medverka i upplevelser inom mig själv i förhållande till mina dagliga rutiner/ansvar – utan istället helt fysiskt/praktiskt ta tag i och slutföra mina dagliga rutiner/ansvar

Jag åtar mig själv att omdefiniera frihet – och se att frihet är någonting jag kan leva och uttrycka som mig själv i varje ögonblick här – genom att fritt uttrycka mig själv utan att vara kontrollerad/styrd av upplevelser/minnen/tankar inom mig själv – utan stå fri att agera/leva/uttrycka mig själv fysiskt här en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte göra mig själv beroende av någon utomstående händelse för att jag ska kunna koppla av/vara lugn/stabil i varje ögonblick – och därmed inser/ser och förstår jag att jag inte behöver gå in i depression eller apati och undvika mina ansvar för att kunna koppla av och ”ha semester” – utan jag inser/ser/förstår att jag kan leva och uttrycka mig själv såsom att slappna av/ta det lugnt – utan att jag för den sakens skulle behöver ge upp på alla mina ansvar/dagliga rutiner – genom att andas effektivt här – och stoppa alla inre sinnesupplevelser