Tag Archives: tankar

Dag 343: Upptagen i Drömmar

Igår när jag hade arbetat färdigt och skulle gå hem för dagen märkte jag att jag hade blandat ihop mina nycklar till arbetet, med mina nycklar hem, och på så vis lyckats låsa in mina egna nycklar där nycklarna till arbetet annars ska låsas in. Det var som om att jag för några ögonblick helt lämnat detta jordeliv och besökt min egen personliga värld inuti i mitt huvud medans jag tog om hand om nycklarna, och därför hade jag helt förbisett vad det var jag gjorde med min kropp.

Vad var det då som jag tänkte på? Jo, det var bl.a. om jag ska börja träna, eller inte, samt även vilket slags jobb jag skulle vilja ha i framtiden, och en annan punkt som jag influerade mig var att det satt en person inne på kontoret, och jag började därför fundera på om jag skulle börja prata med honom eller inte.

Men, jag ska ta och arbeta mer med endast en av dessa punkter, och jag kommer att gå vidare med den här punkten att tänka på vad jag ska arbeta med i framtiden.

Själva tanken var tog sig formen i att jag funderade på om jag inte skulle söka ett visst jobb, och ändra mitt beslut avseende var jag ska bo efter jag är färdig med mina studier. Energin som kom upp inom mig när jag tänkte på detta var hopp, extas, och spänning – en känsla av upphetsning dök upp inom mig, och jag kan verkligen se, att det är denna känslomässiga reaktion som får mig att om och om igen fundera på och förändra planerna inför min framtid; det är som min drog så att säga.

Vad som är intressant att se är att jag söker äventyr, upphetsning, och extas genom att ändra på framtidsplaner i mitt sinne, men hur hade det varit om jag istället levt dessa orden praktiskt och fysiskt?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera och drömma om framtiden, att drömma om att hitta ett arbete som är utmanande, givande, och stärkande, och som andra människor i min omvärld ser upp till mig för att jag har fått, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter mig själv, och försöka hitta mig själv genom ett arbete, och tänka att ett arbete kommer ge mig det jag söker efter, och kommer att skapa mig till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera och placera orden växa, expandera, utmaning, och äventyr i ordet arbete, och jobb, och tänka, samt tro att det är endast genom ett arbete, och det är endast genom att tjäna pengar, och det är endast genom att skapa mig själv en karriär som jag kan expandera, som jag kan växa, och bli mer stabil i och som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera min tid till att drömma om vem jag kan bli, och hur jag bli i mitt huvud, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva här, att vara på riktigt, och att således skapa mig själv aktivt i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att vilja ha ett topparbete, ett arbete som andra människor tycker är bra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt arbete, och tänka att mitt värde, och min förmåga att expandera, att växa, och att styra mig själv är i direkt förhållande till mitt arbete, och att det inte finns någonting jag kan göra på egen hand, utan att mitt arbete avgör vem jag är och hur jag är, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera, och drömma om att få ett arbete som är utmanande, som är aktivt, som är attraktivt, som är engagerande, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva dessa orden som mig själv här i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter mig själv i mitt sinne, i en inbillad framtid, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om, och fantisera om hur jag skapar mig själv till att ha viss kunskap, till att ha vissa utbildningar, till att ha en viss förståelse om saker och ting, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om vem jag kan vara, och hur jag kan vara, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att använda varje dag till att leva, och skapa mig själv till min fulla potential, och således inte låta denna potential jag ser för mig själv vara en bild, och en fantasi i mitt sinne, utan att jag istället för denna potentialen hit, och lever denna potentialen som mig själv, och skapar mig själv som denna potentialen, och assisterar, samt stöttar mig själv att göra detta, genom att ge mig själv tid och tillfälle till att sitta ner och skriva för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och projicera orden äventyr, växa, expansion, nöjsamhet, glädje, och utveckling in i framtiden, och i förhållande till mina drömmar om vilket arbete jag ska skaffa mig själv, om vilket hus jag ska köpa, om vilken bil jag ska ha, om vilka slags olika saker som jag ska ta för mig själv i framtiden, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att föra dessa orden tillbaka till mig själv här, och se att det är ord som jag kan leva praktiskt i och som varje ögonblick, att jag kan praktiskt leva äventyr här, praktiskt leva växa här, praktiskt leva expansion här, praktiskt leva utveckling, nöjsamhet, och glädje här, och att de fantasier, och drömmar jag har i mitt sinne, faktiskt inte ger mig den möjligheten, utan det är endast någonting som jag kan göra med mig själv, HÄR i och som denna fysiska, faktiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv möjlighet att leva alla de ord som jag definierat i förhållande till sinnet, som mig själv, här i och som min mänskliga fysiska kropp, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på mig själv, och vänta på att mina drömmar, mina fantasier, och planer ska realiseras, för att jag ska kunna leva sådana ord som intensitet, som expansion, som utmaning, som närvaro, som förnöjsamhet, istället för att se, inse och förstå att varje dröm jag har i mitt sinne, varje fantasi, representerar ett ord som jag kan ge till mig själv och leva praktiskt och fysiskt varje dag, och leva på ett sådant sätt att jag stöttar mig själv i vem jag är, och hur jag lever, och hur jag rör mig själv i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv ta och leva äventyr, expansion och utmaning som mig själv här i varje ögonblick, och således praktiskt definiera för mig själv hur jag kan skapa mig själv som dessa orden, och därför sluta söka efter mening, efter värde, efter mig själv i en framtid som finns i mitt sinne, i ett arbete, och i en karriär som jag tror kommer att mig det jag vill ha, och det jag önskar, istället för att se, inse och förstå, att det jag vill, och det jag önskar är mig själv, och att jag är stabil och låtar mig själv leva praktiskt, fysiskt, och här, i närvaro av mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar fantisera om min framtid, om arbete, om vad jag ska göra, om hur jag ska göra, om vad jag ska studera, och om vad jag inte ska studera, då stoppar jag mig själv, jag tar mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att när jag tänker i mitt sinne, så är jag inte här, och jag lever inte praktiskt, och använder inte den tid som jag har här till min bästa förmåga, och således åtar jag mig själv att andas, och släppa dessa fantasier, och inte medverka i dem, utan istället jorda mig själv här, med och som min mänskliga fysiska kropp och mitt andetag; jag förstår att dessa fantasier och drömmar inte är verkliga, och inte tjänar något annat syfte än att ta mig bort från min kropp, och bort från vad som är verkligt, och riktigt

Jag åtar mig själv att föra mig själv tillbaka hit, och leva praktiskt de ord som mina fantasier representerar, varav ett av dem är äventyr – och således åtar jag mig själv att leva äventyr praktiskt i och som min värld, genom att vara uppmärksam, och medveten om det lilla, om det små, om det som jag inte tidigare har sett, att vara observant, och se att varje ögonblick har en potential för att se, förstå, uppleva och lägga märke till någonting nytt, och att således varje ögonblick kan vara ett äventyr om jag skapar det till att vara på det viset

Dag 316: Hur Vi Bygger Upp Energier Med Tankar

Har du hört det där uttrycket som brukar förekomma i engelskspråkiga filmer? ”You should really go get laid!” – ”You do need to get laid!”

tankar skapar energiNyligen lyssnade jag på en intervju som behandlade just denna idé om hur vi människor har en tendens att tro att vi måste ha sex – och att om vi inte får sex så kommer vi oundvikligen att gå under. Sanningen är dock att vi inte behöver ha sex, utan anledningen bakom varför vi tror oss själva behöva sex går att finna i hur vi genom våra sinnen, genom att tänka, fantisera, och drömma oss bort, genererar energier i förhållande till sex, som vi sedan upplever att vi måste få ett utlopp för. Men faktum är att vi egentligen aldrig behöver skapa en sådan uppdämd energi inom oss själva.

När vi då bygger upp denna sexuella energi inom oss genom att drömma, fantisera och tänka på sex, och vi inte lyckas få utlopp för de uppdämda energierna sexuellt, var tror du energin tar vägen? Jo, faktiskt – ingenstans – utan den blir kvar inom oss och börjar tillslut manifesteras och släppas i formen av frustration och ilska. Vi blir alltså arg och lyckas på så vis få utlopp för våra sexuellt ackumulerade energier.

Jag kunde helt klar relatera till vad som sades i intervjun och jag har även nyligen märkt hur jag brukar ha dessa återkommande perioder där jag känner mig arg och frustrerad – och hur denna irritation byggs mot punkter i min värld som jag annars inte har någon reaktion gentemot.

Lösningen är således att inte bygga upp dessa sexuella energier till att börja med, och att om de ändå byggs upp, att istället för att ge utlopp för dem i ilska och frustration, släppa taget om dem med hjälp av självförlåtelse.

I denna blogg ska jag alltså preventivt arbeta med självförlåtelse och självkorrigerande åtaganden för att assistera och stödja mig själv att i framtiden inte igen bygga upp dessa energier – så att jag kan leva mitt liv i och som stabilitet och utan dessa emotionella berg- och dalbanor.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga upp sexuell energi i min kropp och i mitt sinne genom att medverka i och som tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället leva i och som fysisk stabilitet med min kropp där jag är närvarande här med varje andetag och där jag lever och rör mig själv i varje ögonblick utan att tänka – utan att fantisera – och utan att drömma

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag tänker, fantiserar och drömmer i mitt sinne om sex, att detta har en konsekvens, och att jag genom att göra detta bygger upp energier inom mig själv som på något sätt måste få utlopp – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge utlopp för dessa energier genom att bli arg, frustrerad och irriterad – genom att reagera ilska på små och obetydliga punkter i min vardag som egentligen inte är något att hänga upp sig på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en idé i mitt sinne att jag måste ha sex för att på så vis släppa de energier som jag byggt upp i min kropp och i mitt sinne genom att medverka i tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna idéen inte är verklig – för faktum är att jag kan släppa taget om denna typ av uppbyggda energier genom att arbeta med självförlåtelse – och genom att andas effektivt i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag börjar reagera i ilska och frustration på saker och ting i min värld som är obetydliga och vardagliga, så är detta ett tecken på att jag har byggt upp energi i mitt sinne av en sexuell natur, och att mitt sinne nu försöker hitta ett utlopp för denna; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv – att när jag märker detta – arbeta med de reaktioner jag har genom att applicera självförlåtelse – och i detta lokalisera och släppa taget om de tankar jag medverkat i och den sexuella energin som jag byggt upp i mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att varje tanke som jag medverkar i har en konsekvens, och att den inte bara försvinner efter det att jag slutat medverka i den, utan att den stannar kvar i min kropp och tjänar till att bygga upp energier; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att arbeta preventivt med mitt sinne och med energier – genom att stoppa mig själv redan på tankestadiet – och inte tillåta och acceptera mig själv att ackumulera och bygga upp energier i min kropp och i mitt sinne som sedan måste fås utlopp för eller släppas på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det aldrig är en oskyldig och betydelselös handling att medverka i en tanke, eller i sinnesprat i mitt sinne, utan att allt detta har en konsekvens och kommer leda till att jag skapar någonting inom mig – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara disciplinerad och ansvarstagande gentemot vad jag tillåter inom mig – och vad jag medverkar i inom mig själv – så att jag således inte skapar någonting inom mig själv som sedan tjänar till att bygga upp en emotionell eller känslomässig energi inom mig

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar bli arg, irriterad och frustrerad på små, obetydliga och vardagliga händelser, då stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag, och jag ser att jag måste titta på vad slags tankar av sexuell natur som jag medverkat i under tiden innan denna frustration började växa – och jag måste lokalisera dem och applicera självförlåtelse på dessa och släppa taget om den ackumulerade energi jag byggt upp; således åtar jag mig själv att aktivt och preventivt arbeta med självförlåtelse – så att jag släpper taget om energi som jag byggt upp och således inte låter mig själv gå in i en energi som sedan tar besättning och kontroll över mig

När jag märker att jag medverkar i och som tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, då stoppar jag mig själv omedelbart, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag genom att medverka i och som dessa tankar bygger upp en energi inom mig som måste ta vägen någonstans, som kommer att ha konsekvenser för mig, och som kommer att göra att jag till sist blir besatt av emotionella upplevelser; således åtar jag mig själv att arbeta preventivt genom att genast då dessa tankarna kommer upp inom mig – stoppa mig själv – andas – och föra mig själv tillbaka till min kropp – och således stabilisera mig själv här i och som kroppslig enhet och jämlikhet

https://eqafe.com/embed/vpersson-sexual-frustration-relationship-success-support

Enhanced by Zemanta

Dag 214: Kroppen min (Del 1)

Idag ska jag påbörja en serie där jag ska skriva om min kropp, och mer specifikt om hur jag upplever att min kropp ser ut. Jag ska skriva om vad jag tycker är positivt med min kropp, och vad jag tycker är negativt med min kropp – och sedan kommer jag ta allting till självförlåtelse, och självkorrektion.

Tanken är att jag ska skriva om en kroppsdel per vecka – för att på vis grundligt, och genomgående ta bort alla de reaktioner, och upplevelser jag har gentemot min kropp. Idag kommer jag sätta upp strukturen för hur jag ska gå den processen – och detta kommer jag göra genom att lista alla mina kroppsdelar som jag vet att jag har reaktioner mot – och specificera vilka slags emotioner, och vad slags sinnesskvaller som pågår inom mig i förhållande till dessa kropps delar. Därefter kommer jag i senare bloggar att gå närmare in på detaljerna i varje kroppsdel.

Det som följer nedan är alltså en inventering av de primära punkter jag kommer arbeta med i senare bloggar – för att sedan ta bort och korrigera i mitt liv så att jag inte längre har några upplevelser, och idéer gentemot mitt utseend

Hår

1)      Fruktan att förlora mitt hår för jag kommer se ”gammal ut då”

2)      Jag tycker om mitt blonda hår gentemot mina mörka ögonbryn, eftersom vissa har sagt att jag ser vacker ut p.g.a. av detta

3)      Jag tycker om att mitt hår är lätt, och luftigt, eftersom det är ovanligt – och jag gillar speciellt när någon säger att jag har ”bäbishår”

4)      Jag tycker om att mitt hår är rakt

Ansikte

5)      Jag tycker om mitt ansikte för jag har hört att människor tycker att det är vackert

6)      Jag gillar att mitt ansikte ser symmetriskt ut – att jag har ett ”fyrkantigt” ansikte

7)      Jag gillar mina läppar – jag tycker de ser stora, och inbjudande ut

8)      Jag tycker också om min näsa – eftersom den ser symmetrisk ut i förhållande till resten av mitt ansikte

9)      Jag gillar inte att jag har små finnar på näsan, och kinderna – små pormaskar – jag tycker inte det ser snyggt ut

10)    Jag gillar inte att jag har mörka fläckar under ögonen, och att mitt skinn är lite mer hängigt under ögonen – jag vill helst se fräsch och ung ut

11)    Jag tycker mina kinder är lita för puffiga – lite för runda och stora – de skulle sett bättre om de varit smalare

12)    Jag gillar mina käkben, och kindben – jag tycker de ger en fin profil till mitt ansikte

13)    Jag gillar att mina öron inte är för stora – de sticker inte ut

Överkropp

Framsida

14)    Jag gillar inte att jag ibland ser ut att ha gamnacke

15)    Jag gillar inte att mina bröstmuskler inte är tillräckligt definierade – jag skulle önska att de var större

16)    Jag gillar inte att min överkropp ibland ser kvinnlig ut – d.v.s. att den nästa har formen av ett S

17)    Jag gillar inte att jag ser spinkig ut – jag vill gärna se mer muskulös ut

18)    Jag tycker inte om att mina armar inte har väldefinierade muskler – jag tycker ibland att mina armar ser alldeles för små ut

19)    Jag gillar inte att jag har svarta leverfläckar på min kropp

20)    Jag tycker om min mage, och ibland tycker jag mig se magrutor – och det gillar jag

21)    Jag tycker om när jag kan se att mina ljumskar är väl definierade

22)    Jag gillar inte hur jag är lite päronformad, och att den största ansamlingen fett verkar hamna på mina höfter istället för att distribueras jämt över hela min kropp

23)    Jag tycker ibland att min mage buktar lite för mycket utåt – det gillar jag inte – jag vill ha en platt mage – för tydligen är det snyggast

24)    Jag gillar inte att hår växer på mina bröst – det tycker jag ser gubbigt, och äckligt ut

25)    Jag gillar mina underarmar, eftersom jag ibland kan se blodådrar som ligger precis intill skinnet – och det tycker jag ser snyggt ut

26)    Jag gillar också mina händer – eftersom jag tycker de ser starka, och kraftfulla ut – som riktiga ”arbetarhänder”

Baksida

27)    Jag tycker inte min rygg ser tillräckligt muskulös ut

28)    Jag tycker inte att min rygg ser till tillräckligt V-formad ut – jag skulle vilja se ut som ett V bakifrån och ha väl definierade muskler

Underkropp

Framsida

29)    Jag tycker mina ben ser snygga ut – de ser ut att ha mycket muskler

30)    Jag gillar inte att mina fötter pekar utåt – istället för att vara naturligt riktade rakt framåt

31)    Jag gillar inte att jag har plattfot – jag skulle önska att jag hade en naturligt hålfot

32)    Jag tycker att mina ben är en aning kobenta – och det gillar jag inte – jag vill att mina ben ska vara raka

33)    Jag tycker också att mina ben är lite för stora ibland – och att detta gör att jag ser klumpig ut istället för smidig, och snabb

34)    Ibland tycker jag att jag har lite för lite hår på mina ben – och att detta gör att jag inte ser tillräckligt manlig ut

Baksida

35)    Jag tycker att jag har snygga – och fyllig skinkor

36)    Men jag tycker ibland att mina skinkor ser för slappa ut

37)    Jag gillar mina vader – eftersom jag tycker de ser starka, och kraftiga ut

I nästa blogg kommer jag att börja gå den första kroppsdelen.

Enhanced by Zemanta

Dag 141: Familj och Barndom

Självskriverier

Idag hade jag en upplevelse av tomhet, meningslöshet, och innehållslöshet – och den dök upp inom helt plötsligt. Det har varit lång tid sedan jag upplevde mig själv på det sättet, så jag blev litet förvånad – och undrade – var kommer detta ifrån? Vad är detta jag upplever?

Om jag tittar närmare på denna känslan så kan jag se att det är en hemlängtan – och en längtan efter att få vara barn igen, och att få gå i grundskolan – inte ha några ansvar, eller åtaganden utan bara göra precis det jag vill. Och nu befinner jag mig i en plats i livet där jag varje dag har saker och ting som måste slutföras, och hanteras – och det går inte att bara ge upp alltihopa och leka, eller vara med mig själv för en hel dag – eftersom då faller hela min värld samman; och det får ju naturligtvis inte hända.

Således ska jag arbeta med denna upplevelsen av att vilja komma tillbaka till ”säkerheten” – barndomen och mina uppväxtort.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att längta hem till min familj, och till där jag växte upp – och tänka att där jag växte upp och där jag har min familj – där är jag säker, och där har jag ett syfte och mening – och där kan jag känna mig själv hel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv hel och säker när jag är hemma hos min mamma – eller hemma hos min pappa – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv för hur det kommer bli om mina föräldrar inte längre är i livet – för hur jag kommer att uppleva mig själv – och för hur jag kommer att känna mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv ångestfylld, och nervös inför att inte längre ha mina föräldrar som jag kan prata med – ringa till – och åka hem till – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mina föräldrar som säkerhet, trygghet – och att känna det när jag inte är med mina föräldrar som att jag inte är trygg, eller säker – eller känna mig själv bekväm med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva det som att jag måste vara med mina föräldrar för att inte känna mig själv osäker, och otrygg – och att tänka att om jag inte har mina föräldrar så finns det inget innehåll i livet – det finns ingen mening att leva – och det finns inget syfte med att leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, och uppleva mig själv ensam och övergiven när jag inte är med mina föräldrar – och uppleva det som att jag inte har någonstans att ta vägen, och att jag inte har någonstans att vara mig själv – att koppla av och att bara njuta av ögonblicket här; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min familj – min mamma – och min pappa – som min trygg, och säkerhet – i tron att jag inte kan ta hand om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sakna mina barndomskompisar – och att tillåta och acceptera mig själv att medverka i och som barndomsminnen – och tankar om hur glad, tillfreds, och avkopplad jag var under mina uppväxtår – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att släppa min barndom – att sluta definiera mig själv i förhållande till min barndom – och att sluta tro att min barndom är någonting som jag måste hålla kvar vid och som definierar vem jag är inom och som mig själv

Självåtaganden

När jag märker att jag längtar hem till min familj och där jag växte upp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte faktiskt längtar till min familj, eller till mitt barndomshem – utan jag längtar efter att få uppleva vissa känslomässiga reaktioner som jag kopplat, och definierat i förhållande till min familj – och mitt barndomshem; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär efter att uppleva reaktioner inom och som mig själv, och sluta tro att så fort jag inte upplever känslor, eller reaktioner inom mig – att någonting då är fel – att jag är ”deprimerad” – eller inte har ett ”fullt” liv

När jag märker att jag upplever mig själv hel, och säker då jag är med min mamma, eller pappa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte kan lita på denna känslan av ”helhet” – och att denna känslan av ”helhet” faktiskt inte är någon riktig helhet – utan just en känsla av ”helhet” – och således åtar jag mig själv att se, inse och förstå att helhet är här i och som varje ögonblick – när jag tillåter och accepterar mig själv att vara närvarande HÄR såsom HELA min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att känner mig själv ångestfylld, och nervös inför att inte längre ha mina föräldrar att prata med, och ring till – och åka hem till – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna rädslan indikerar att jag separerat mig själv från stabilitet, och självtrygghet – och att jag istället för att leva detta som mig själv HÄR – istället definierat detta i förhållande till mina föräldrar; således åtar jag mig själv att leva självtrygghet, och självständighet – och självförsörjande HÄR – genom att stå ansvarig för mina handlingar i mitt liv, och ta beslut på ett omsorgsfullt och moget sätt – genom att se vilka slags konsekvenser som mina handlingar får och om jag verkligen vill leva med sådana konsekvenser

När jag märker att jag tänker/känner att jag måste vara med mina föräldrar för att inte känna mig själv osäker, och otrygg – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka HIT – och jag ser, inser och förstår att denna osäkerhet, och otrygghet inte är en riktig upplevelse – utan är en fiktion i mitt sinne – och alltså inte någonting som verkligen existerar såsom en objektiv sanning; således åtar jag mig själv att förändra denna upplevelsen av mig själv genom att öva mig själv på att leva självsäkerhet, och självtrygghet – och göra detta praktiskt genom att se konsekvenserna i mina handlingar – och leva mig själv och utföra mina handlingar på ett sådant sätt som är stöttande för mig – och min verklighet som jag lever i

När jag märker att jag upplever mig själv ensam, och övergiven – därför att jag inte är med mina föräldrar – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att känslan av att känna mig själv ensam, och övergiven inte är riktig – utan är endast en upplevelse, och en idé – någonting som jag skapat genom att medverka i och som tankar, och genom att definiera mig själv utifrån den emotionella upplevelse som dyker upp inom mig; och således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv utifrån upplevelse av att känna mig ensam och övergiven – och istället andas igenom dessa upplevelser och ta mig själv tillbaka hit till min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag saknar mina barndomskompisar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att saknaden efter min barndom, och mina barndomskompisar är en illusion – och någonting jag skapat i efterhand såsom en ”härlig känsla” av hur min barndom var – vilket inte speglar realiteten av hur jag upplevde min barndom – och även är en helt onödig upplevelse eftersom jag inte kan komma tillbaka till min barndom på något sätt; således åtar jag mig själv att leva här och låta mitt förflutna vara mitt förflutna – och släppa det helt – och istället låta mig själv till fullo ta del av och vara här i och som detta ögonblick – här som min mänskliga fysiska kropp

Avundsjuka som Självsabotage i Förhållande till Självförlåtelse

Avundsjuka i förhållande till självförlåtelse tar sig formen i tävlande, jämförelse, självfördömande och resulterar ultimat i självförtryck – varigenom man förtrycker sig själv som naturlighet och enkelhet ‘här’ för att istället försöka ’visa sig på styva linan’ – visa sig vara någon speciell gentemot andra.

För att visa på hur tävlan manifesterar sig i din självförlåtelse: då du applicerar självförlåtelse – och du ser hur dina ord och därmed din självförlåtelse börjar ändra karaktär, subtilt och svårfångat men ända så pass att du kan se det – till och i formen av en tävlan; varigenom du ser hur en nyans av konceptet och energin ‘vinnande och förlorande’ börjar färga dina meningar – detta är avundsjuka som influerar din självförlåtelse.

Vad som händer är att vi istället för att förlåta oss själva och stå en och jämlik med våra inre demoner – och därmed släppa oss själva fria från dem genom att villkorslöst och utan att hålla kvar vid någonting som personligt förlåta oss själva – är att vi identifierar oss med våra inre mentala verkligheter och jämför dem med andras. Och när vi definierar oss själva som vår inre mentala verkligheter kommer vi också vilja beskydda dem – vi jämför dem med andras – och istället för att på så vis släppa alla mentala upplevelser – en och jämlik med insikten att vi inte är dessa inre mentala illusioner – så manifesterar vi avundsjuka – som tar sitt utryck i tävlande.

Och när vi tävlar blir vi helt låsta och oförmögna att assistera och stödja oss själva – och då blir självförlåtelse – istället för ett ögonblick av ovillkorlig och total avslappning där vi släpper oss fria från vårt förflutna – en kamp för att vinna – för att visa vår personlighet som den starkaste, mest unika och bästa – eller vår självförlåtelse som den starkaste, mest unika och bästa.

Avundsjuka kan också influera vår självförlåtelse redan innan vi börjar applicera den – det kan hända att vi sätter oss ner och läser vad någon annan skrivit, eller vad någon annan kommit fram till och insett i sin självförlåtelse – och i det ögonblicket jämför vi oss själva med honom/henne – och vi tillåter oss själva att bli avundsjuka.

När vi sedan sätter oss ner för att applicera vår självförlåtelse gör vi så från en utgångspunkt av avundsjuka – där vi känner oss underlägsna och på så vis applicerar vår självförlåtelse som ett försök att genom energi ‘bygga upp oss själva’, och visa att ’vi minsann kan!’ – men i en sådan applikation av oss själva försvinner hela nyttan med självförlåtelse, eftersom vi inte gör den för oss själva längre, eftersom vi försöker skapa en bild av oss själva mot världen – för att övertyga andra att vi duger – istället för att vi använder självförlåtelse till att släppa oss fria från mentala åkommor som vi lider av.

Och därmed – genom att applicera självförlåtelse en och jämlik såsom avundsjuka – missbrukar vi och saboterar vi för oss själva – och stödjer istället för liv – ego.

Således är det viktigt att vi vid applikation av självförlåtelse gör det tydligt för oss själva – att vi applicerar självförlåtelse för oss själva och inte någon annan; inte för att imponera, inte för att vinna, inte för att hålla kvar vid – utan för att stödja och hjälpa oss själva till att bli starkare och mer effektiva människor.