Tag Archives: tentaångest

Dag 163: Studieteknik

Självskriverier

Idag har jag precis som föregående dag studerat. Och jag har faktiskt lyckats stoppa många av mina rädslor som kommer upp när jag sätter mig bakom mina böcker och börjar läsa. Om du läst denna blogg de senaste dagarna vet du att jag redan arbetat med denna punkt – och om du inte läst mina tidigare bloggar om denna punkt kan du göra det här: Dag 161: Prestationsångest, Dag 162: Tidsspararkaraktären

Det återstår dock fortfarande en del rädslor. En rädsla som kom upp idag var då jag satt och läste en av mina böcker – som var väldigt stor och tjock. Jag hade bestämt mig för att jag skulle läsa ut hela boken, men det visade sig att det tog längre tid än vad jag trodde. Så ungefär vid kl. 4 såg jag att det skulle bli svårt att hinna läsa klart den om jag samtidigt skulle göra anteckningar vid sidan av. Då bestämde jag mig för att strunta i att göra anteckningarna och bara läsa boken. Och när jag tog detta beslutet kom rädslan, och ångesten upp inom mig – ”men shit! Tänk om jag inte kommer ihåg vad jag har läst till provet!” – jag lät mig inte styras av denna tanken, utan jag satte mig och läste min bok utan att anteckna. Men detta visar att det fortfarande finns rädsla inom mig som måste förlåtas och tas bort.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att jag ska använda mig själv av fel studieteknik, och att detta ska bestraffa mig – eftersom jag när jag sitter och skriver provet då inte har någon aning om vad jag ska skriva, eftersom jag glömt bort all information

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att jag inte ska skriva bra på mitt prov, och därmed inte klara av att få ett arbete i denna världen där jag kan tjäna mycket pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns viktigare saker än att bara skaffa ett bra arbete, vilket är att bli effektiv, och duktig på att använda juridiken att driva processer, och faktiskt göra en effektiv skillnad i och som denna världen; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se min utbildning såsom en möjlighet för mig att bli mer effektiv på kunna använda lagen, och inte som någonting som är en port för mig att få ett bra arbete vid ett senare tillfälle

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att där det finns rädsla – där finns också självintresse – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och nära ett självintresse, och ett begär om att få lyckas i mitt liv – och att få så pass bra betyg att alla människor i min verklighet tycker att jag har gjort bra ifrån mig, och att jag förtjänar att få anseende – och bli sedd såsom att vara en smart, och intelligent människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och ha ett begär om att få hävda mig själv inför mina föräldrar – och få visa att jag är duktig på vad jag gör, och att jag har möjligt att läsa, och förstå lagen på ett sätt som ingen annan kan göra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka kärlek, och respekt från mina föräldrar genom att göra bra ifrån mig i skolan – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå igenom min utbildning utan att ha någon förhoppning, eller något begär – utan istället ett praktiskt mål som inte laddat med någon slags upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och ha ett begär om att utstråla och visa mig själv inför andra såsom en intelligent, och smart människa som är duktig på att studera – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att på grund av detta begäret, och denna önskan – skapar jag även rädslan inom mig själv av att bli sedd som trög, dum, och utan någon som helst intelligens – och således kompromissar jag, och förminskar jag mig själv genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att vara mig själv – och att leva här i och som andetaget – som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i mitt sinne, och inom mig själv skapa bilder, och framtidshopp om hur mitt liv ska bli i framtiden – och om hur jag ska eventuellt uppleva mig själv i framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter, och jaga efter att få bli erkänd såsom en stark, och framgångsrik individ som är bättre än vad andra individer är – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och uttrycka mig själv här – och att gå min process – och att göra mina studier utifrån den praktiska utgångspunkt att jag ska utveckla min förståelse om lag och juridik så att jag kan använda denna till att göra en skillnad i denna världen till fördel för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att hålla kvar vid förhoppningar, och begär om att få bli någonting i denna världen – och få ha något slags speciellt, roligt och unikt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge upp alla begär, förhoppningar, och framtidsplaner – och istället leva här utan att separera min tillit till mig själv in i någon slags alternativ drömverklighet i mitt huvud – och istället leva HÄR praktiskt och fysiskt i och som varje andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag känner ångest, rädsla, och nervositet inför at jag använder fel studieteknik – och att jag därför inte kommer komma ihåg någonting när jag väl skriver provet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att rädsla begränsar och håller mig tillbaka – och om jag tillåter mig själv att följa min rädsla så kommer jag aldrig pröva någonting nytt för att se hur det fungerar utan vara fast i såsom jag alltid gjort saker; således åtar jag mig själv att bryta mig själv fri från min rädsla och pröva att plugga på mitt prova på ett nytt sätt – och se hur det går på mitt prov – och inte frukta att jag kommer få ett dåligt resultat på mitt prov

När jag märker att jag upplever ångest, rädsla, och nervositet inför att jag inte ska skriva bra på mitt prov – och därmed inte klara av at få ett arbete i denna världen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är irrelevant att frukta hur saker och ting kommer att gå, eftersom det är någonting som jag rent faktiskt inte har någon absolut kontroll över, varför det är bättre att andas och ta ett andetag i taget; således åtar jag mig själv att handskas med problem och situationer när de dyker upp – och inte oroa mig själv för dem innan de ens finns

När jag märker att jag skapar, och när ett självintresse om att få lyckas i mitt liv – och få så pass bra betyg att alla människor i min verklighet tycker om mig, och ger mig uppmärksamhet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – begär föder rädsla – självintresse föder rädsla – och rädsla föder begränsning – och begränsning suger musten ur mig; således åtar jag mig själv att släppa mitt hopp och begär om ett lyckat liv – och istället leva HÄR i och som varje andetag – till fullo och utan någon framtidsdröm

När jag märker att jag drömmer om, och medverkar i och som ett begär om att få hävda mig själv inför mina föräldrar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting att hämta i att få mina föräldrars erkännande – det är bara en momentan upplevelse av att känna mig omtyckt; således åtar jag mig själv att istället för att söka efter momentana upplevelser att istället fokusera på att etablera mig själv här en och jämlik – såsom en oändlig orubblighet och tystnad i varje ögonblick

När jag märker att jag vill, önskar, och har ett begär om att få utstråla och visa mig själv inför andra såsom en intelligent och smart människa som är duktig på att studera – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att hämta i att få andra att tro att jag är duktig – det är en illusion att känna mig själv glad för att jag tror mig själv vara uppskattad av andra; således åtar jag mig själv att sluta försöka presentera mig själv som något jag inte är – och istället leva som mig själv här autentiskt och utan att göra mig själv till

När jag märker att jag medverkar i mitt sinne, och inom mig själv skapar bilder och framtidshopp om hur mitt liv ska bli – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att ett begär om en viss framtid enbart kommer begränsa mig eftersom jag inte kommer längre vara öppen och tillgänglig för alla möjligheter här; således åtar jag mig själv att leva i ögonblicket – som ögonblicket – och ha en praktiskt plan för framtiden men som jag inte är låst eller definierad av – eller tänker på

När jag märker att jag begränsar mig själv genom att hålla kvar vid förhoppningar, och begär om att få bli någonting i denna världen; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att bli i denna världen – eftersom idén om att bli någonting är en illusion eftersom alla som blir någonting ändå en dag slutar som jord – alltså en slags substans som är oändlig och alltid densamma – och således åtar jag mig själv att inte definiera mig själv utifrån min form, utifrån vad jag gör såsom mitt yrke, utifrån vad jag studerar – utan istället leva här en och jämlik med mig själv som substans – som min mänskliga fysiska kropp

Nala SeWookieepedia: Nala Se was a female Kaminoan who lived during the Clone Wars.

Advertisements

Dag 122: Jag Mår Som Du Mår

Självskriverier

Idag har två punkter varit primära inom mig – den 1) första punkten har varit ångest, och nervositet att jag inte ska hinna klart med – och lyckas göra min uppsats färdig i tid. Den 2) andra punkten kom upp inom mig när jag besökte min skola, och där träffade några klasskamrater – upplevelsen som dök upp inom mig själv i det ögonblicket var rädsla för att bli ignorererad – rädsla för att inte passa in.

1) Den första punkten kan jag verkligen se hur den influerar mig nu. Jag kan se att när jag börjar oroa mig inför mina studier – hur hela mitt kroppsspråk, och mitt uttryck av mig själv här blir snabbare, och hetsigare – jag rör mig snabbare, jag tänker mer frekvent, jag gör hela tiden avbrott i det jag gör för att göra någonting nytt som jag tycker verkar mer viktigt. Och på det hela taget så kan jag inte koppla av, utan jag är uppjagad inom mig själv.

2) Den andra punkten kommer upp inom mig nästan automatiskt när jag är med andra människor som jag inom mig själv förväntar mig av mig själv att jag ska ha en slags vänskaplig relation med. Det är då klasskamrater – och en idé jag skapat inom mig själv är att det är bra, roligt, och att man kan få vara glad och lycklig när man har många vänner – många man kan prata, och hälsa på – och det motsatta när man inte har några sådana kompisar och vänner. Detta leder till att jag går i och existerar i en konstant rädsla och ångest att jag inte ska bete mig, och uttrycka mig själv på ett sådant sätt att någon ska vilja ha ett vänskapsförhållande med mig, utan att jag istället ska bli illa omtyckt.

Självförlåtelse

1)

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid mitt självintresse av att få de högsta betygen, och att på så sätt vid ett senare tillfälle kunna få det bästa jobbet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och att önska att jag kan få ett bra jobb i framtiden – bättre än vad andra har – så att jag kan känna mig själv mer lyckad, och rik än vad andra är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig och rädd att om jag inte gör bra ifrån mig i skolan, att jag då inte kommer kunna få någon säkerhet i framtiden – eftersom jag inte kan få något jobb, och jag kan inte ta hand om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv och vara rädd för att mitt liv kommer bli bedrövligt, tråkigt, och utan något värde om jag inte lyckas i systemet, och blir än av de bästa – än av de som har de bäst betalda jobben, som har den mest inflytelserika positionen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kommer kunna hantera de situationer som dyker upp i framtiden, och att det inte är någonting jag behöver vara rädd för att jag inte kommer klara av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att jag inte kommer få ett stabilt, och välbetalt jobb i framtiden – och inom detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet och upplevelse av och som mig själv i förhållande till pengar, och arbete – och tro att jag måste ha en viss mängd pengar, och en viss mängd arbete för att kunna uppleva mig själv lugn

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ångest, nervositet och rädsla inför framtiden – och vara rädd för att jag ska misslyckas, rädd för att jag ska förlora, rädd för att det är någonting jag inte kommer klara av, och att det är någonting jag kommer göra fel – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv, och att inte ha förtroende för mig själv – och gå in i framtiden i tillit till att vad jag än möter kommer jag att kunna klara av det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ångest, nervositet och fruktan för att inte lyckas – för att inte vinna – och för att inte vara en av dem bästa – och detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ägna min tid här åt att tävla, och jämföra mig själv med andra – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå här i och som andetaget – att ta det lugnt, och att inte hetsa upp mig själv över de saker och ting jag möter i min skola

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta det lugnt, och hantera de punkter jag möter i min skola här som andetaget – och inte ha några förväntningar på mig själv, och inte ha någon rädsla för att förlora, eller misslyckas, utan bara göra det som måste göras utan att tänka någonting på det

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro om mig själv att jag misslyckas med allt jag tar mig för, och att jag därför inte kan lita på mig själv – utan jag måste hålla kvar vid min ångest, och nervositet – såsom ett skydd gentemot vad som kan hända i min värld om jag släpper mig själv fri, och tillåter och accepterar mig själv att leva utan rädsla, nervositet och ångest – och istället lita på mig själv här

2)

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förväntningar på mig själv när jag är med andra människor, att jag ska vara en social, omtyckt och rolig människa som andra människor kan relatera till och tycka om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd när jag är med andra människor för att jag inte ska anses av andra såsom att vara en rolig, social, trevlig, och omtyckt människa – utan att jag istället ska ses som en jobbig, och asocial individ som ingen tycker om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och uppleva en press på mig själv när jag är med andra människor av att jag ska prata med andra, och skapa kontakter med andra människor – och tänka att om jag inte gör detta – då är jag en sämre, och mindre värd individ än vad jag varit annars; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag för att vara värd någonting måste prestera och kämpa, och göra så att andra människor ser mig, och tycker om mig – och definierar mig som en trevlig människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en press på mig själv av att vara en igenkänd människa, som har ett stort socialt nätverk – och som är populär, och omtalad av människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om jag inte är ansedd av andra människor såsom att vara populär, unik, och rolig – att jag då är värdelös, och utan något som helst värde – och att jag då egentligen bara kan gå och dö

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att varje dag poängsätta mig själv utifrån hur bra jag tyckte jag agerade, och levde i förhållande till andra människor – vilket jag bedömer utifrån hur mycket jag fått en bild av att andra människor tycker om mig, och gillar att vara runtomkring mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva egenvärde, och egenkärlek – och vara tillräcklig för mig själv, och sluta betygsätta mig själv i förhållande till vad jag tror andra människor tycker och känner om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte förbli stabil inom och som mig själv när jag är med andra människor – och inte tillåta och acceptera mig själv att bli besatt av och som det sociala spelet, av att få så mycket positiv uppmärksamhet av andra som möjligt – och av att undvika att få någon negativ uppmärksamhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag känner, och tänker att andra människor inte tycker om mig – utifrån hur jag ser det som om de undviker mig, och talar med mig i en negativ tonalitet – att då känna mig ledsen, och underlägsen – och gå in i en upplevelse inom och som mig själv av att känna det som att jag är värdelös, och att jag har misslyckats – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att varje dag jaga efter erkännande från andra människor så att jag inte ska känna och uppleva det som att jag har misslyckats

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta min upplevelse av mig själv vara fullständigt beroende av hur andra människor upplever sig själva, och hur andra människor är – istället för att jag skapar min egen upplevelse av och som mig själv, och att jag tillåter och accepterar mig själv att förbli stabil, och trygg inom och som mig själv oavsett hur andra mår – och oavsett om jag är igenkänd, och sedd – eller om jag är ignorerad och utanför

Självåtaganden

1)

Jag åtar mig själv att sluta projicera mig själv in i framtiden, och fundera på vad slags jobb jag ska i framtiden – och på hur mycket jag kommer tjäna i framtiden – och hur det kommer att gå i framtiden – och jag åtar mig själv att istället förbli här i och som mitt andetag, och gå de praktiska punkter som finns här utan rädsla – ångest, eller självfördömande – utan förväntan, och utan hopp – utan fullständigt ovillkorligt; och således – när jag märker att jag projicerar mig själv i in framtiden – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva HÄR – och att lita på mig själv HÄR

Jag åtar mig själv att sluta definiera säkerhet, stabilitet och trygghet i separation från mig själv – genom att tänka, och tro att jag för att kunna leva säkerhet, och trygghet måste ha pengar – och måste ha en viss bild av stabilitet såsom ett hus – en bil – en hund – och i detta åtar jag mig själv att istället leva mig själv såsom stabilitet och säkerhet här i varje ögonblick; och således – när jag märker att jag oroar mig för att jag inte ska göra bra ifrån mig i skolan – och att jag därför inte kommer få nått bra jobb i framtiden – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här i varje andetag, och inte tänka varken framåt, eller bakåt – utan istället förbli här i och som självtillit

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att misslyckas, och att inte fundera på hur jag ska hantera en eventuell framtida situation som hänför sig till ett misslyckande – utan istället leva, och hantera vad som är här; och i detta åtar jag mig själv att lita på mig själv, och att ta hand om mina praktiska åtaganden här såsom andetaget en och jämlik – och således inte göra en stor grej av att leva och röra mig själv i och som systemet; och således – när jag märker att jag upplever rädsla för att mitt liv kommer bli bedrövligt, tråkigt, och utan något värde om jag inte lyckas i systemet – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå i systemet – och röra mig själv i systemet ovillkorligt – och i självtillit här

Jag åtar mig själv att sluta definiera stabilitet i förhållande till pengar, och arbete – och istället åtar jag mig själv att öva mig själv att leva självstabilitet i varje ögonblick – genom att stoppa alla inre upplevelser såsom emotioner, och känslor – och istället gå i och som andetaget – en fot framför den andra – fysiskt här

Jag åtar mig själv att skapa, öva mig själv att, och leva självförtroende i och som varje ögonblick – genom att gå in i varje situation fullt ut och inte tvivla eller vara rädd för att jag ska misslyckas – utan helt enkelt leva fullt ut och utan några tankar som stör mig

Jag åtar mig själv – att när jag märker att jag oroar mig själv, och att jag fruktar att saker och ting ska gå åt helvete – att jag inte ska vinna – att saker och ting kommer gå fel på de mest oväntade och fruktansvärda sätt – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att sluta tänka – och istället leva HÄR – eftersom jag ser, inser och förstår att alla problem jag har uppstår genom att tänka – således slutar jag tänker och tar således bort mina problem

Jag åtar mig själv att sluta ha förväntningar på mig själv – och se, inse och förstå att förväntningar enbart tjänar till att skapa rädsla, nervositet och självfördömande – och att faktiskt – jag genom att skapa förväntningar på mig själv gör precis det som jag ogillade att mina föräldrar gjorde mot mig när jag var ung – d v s skapade förväntningar på att jag skulle lyckas; således – när jag märker inom mig själv att jag medverkar i, eller skapar förväntningar – då stoppar jag mig själv genast – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här och acceptera mig själv utan att behöva lyckas med någonting – jag är här

Jag åtar mig själv att sluta tänka att jag är misslyckad och värdelös, och istället vara tacksam för och som mig själv – och inte ta mig själv för givet; således – jag åtar mig själv att uppskatta mig själv praktiskt här – genom att i varje ögonblick stoppa tankar, och upplevelser och istället vara medveten om mitt andetag här och min kropp – och verkligen vara här tillsammans med de fysiska sensationer, och upplevelser jag har

2)

jag åtar mig själv att vara mig själv med andra människor, och att sluta ha förväntningar på mig själv om hur jag ska bli uppfattad, och sedd av andra människor – utan istället uppskatta mig själv – och ta det lugnt och inte oroa mig; och således – när jag märker att jag ändrar mig själv för att andra ska uppfatta mig som trevlig, social, och omtyckt – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att vara naturlig och autentiskt – och leva självacceptans här

jag åtar mig själv att sluta fördöma mig själv utifrån hur jag misstänker, och tror att andra människor känner om mig – och att i detta inte heller fördöma andra människor utifrån tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig – utan istället stå här i och som andetaget och sluta hata mig själv, och sluta hata andra – genom självfördömande; och således – när jag märker att jag är rädd för att andra människor inte ska se mig som rolig, social, trevlig, och omtyckt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att älska mig själv – att tycka om mig själv – och acceptera mig själv – och att även glädja mig åt min egen humor – och således inte längre vara beroende av att andra ska ge detta till mig, eftersom jag ger det till mig själv

Jag åtar mig själv att sluta ha en press på mig själv, och sluta förvänta mig av mig själv att andra människor måste tycka om mig – och känna sig glada, och upplyfta runtomkring mig – och jag åtar mig själv att istället ta det lugnt runtomkring människor, och att framförallt våga vara mig själv – även om jag inte är precis likadan som alla andra är

Jag åtar mig själv att slappna av och ta det lugnt runt andra människor – och inte ha några förväntningar eller förhoppningar att andra människor ska tycka om mig – eller ogilla mig – utan istället vara här i varje ögonblick och uttrycka mig själv naturligt, och autentiskt – och om således ingen tycker om mig, eller om ingen vill prata med mig – so be it – jag förblir densamma här såsom andetaget en och jämlik

Jag åtar mig själv att sluta värdera, och poängsätta mig själv utifrån hur mycket jag tror att andra människor tycker om mig, eller inte tycker om mig – och istället åtar jag mig själv att leva egenvärde, egenkärlek, självrespekt, och självacceptans – och ge mig själv andrum att vara mig själv utan någon oro och rädsla för att jag inte kommer bli accepterad av andra; och således – när jag märker att jag inom mig själv poängsätter mig själv utifrån vad jag tror, och antar att andra tycker om mig – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att acceptera mig själv ovillkorligt – och sluta tävla med mig själv inom mig själv om att bli gillad av andra

Jag åtar mig själv att sluta vara besatt av och spela det sociala spelet – utan istället åtar jag mig själv att lära känna mig själv här – och leva självacceptans, självrespekt, och självkärlek – och alltså inte känna mig värdelös, eller dålig när jag inte tycker att jag är tillräckligt uppmärksammad, eller sedd av andra

Jag åtar mig själv att när jag upplever mig själv ledsen, och underlägsen – och värdelös – utifrån vilken sorts röst andra människor använt – eller huruvida andra människor hälsat på mig, eller tittat åt mitt håll när jag mött dem – då stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva här en och jämlik såsom mitt andetag och stoppa alla upplevelser av positivitet, eller negativitet som kommer upp inom mig i förhållande till vad jag antar och tror att andra tycker, och tänker om mig

Jag åtar mig själv – att när jag märker att jag låter mig påverkas av hur jag tror att en annan mår, eller upplever sig självt – att genast stoppa mig själv, att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta åtar jag mig själv att oavsett vad andra känner, eller upplever – att alltid stå fullt ansvarig inom och som mig själv och skapa min upplevelse av och som mig själv – och inte tillåta och acceptera mig själv att bli styrd, eller dirigerad av någonting som kommer upp inom mig i formen av en upplevelse

Dag 114: Vem Snor Min Tid?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli irriterad och frustrerad på att det är svårt och tar tid att tjäna pengar – och därmed bli arg, och irriterad att jag inte kan köpa saker och ting som jag skulle vilja ha – nu direkt på en gång – eftersom jag måste vänta på att bygga upp en tillräcklig mängd pengar innan jag sedan kan köpa det jag vill

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad på hur mycket tid jag måste spendera under mina dager på antingen förbereda mig själv på att tjäna pengar – eller att arbeta för att tjäna pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att längta tillbaka till när jag var ett barn och inte behövde spendera min vakna tid till pengar på samma sätt, och inom mig själv tänka, och känna att jag borde använt min tid som barn på ett bättre sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad på hur pengasystemet fungerar, och på hur jag måste – och inte har något val – lägga ner många timmar av min tid varje dag på att tjäna pengar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet, och inom mig själv fördöma systemet, och definiera systemet såsom att vara problemet som skapar denna upplevelsen av och som mig själv som ilska och frustration

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet för att ta den tid jag besitter under varje dag – istället för att se, inse och förstå att jag har faktiskt ganska mycket tid till mitt förfogande att göra de saker som behövs göras, men att jag faktiskt – väldigt ofta – istället för att göra det jag måste göra – istället ägnar min tid åt onödiga saker som inte har någon relevans eller värde – såsom att t ex titta på en film när det finns mycket viktigare saker att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet såsom att vara roten i det onda till varför jag upplever det som att jag inte har någon tid under mina dagar – och såsom varför jag känner det som att jag aldrig hinner med sådant jag skulle vilja hinna med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta denna punkten tillbaka till mig själv – och se hur jag slösar min egen tid, och hur jag inte effektivt använder min tid – och hur jag inte tillåter och accepterar mig själv att gå med och som tid här såsom i andetaget en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda diverse ursäkter, och rättfärdiganden för att inte använda min tid effektivt – och istället för att göra det som jag ser behövs, och måste göras – istället göra onödiga saker som inte har någon relevans överhuvudtaget – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten att: ”jag gjort så mycket seriösa saker under dagen, att nu måste jag få koppla av lite” – eller att ”jag kan inte koncentrera mig längre, jag måste få koppla av lite” – eller att ”nej, nu har jag lagt ner för mycket tid på detta, jag måste ju få koppla av lite också” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå i och som andetaget – och göra det som måste göras, och behövs göras först – och sedan när jag klar med det – om det finns tid över – att göra sådant jag vill, och känner för att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att möta mig själv såsom tidssabotage – där jag medvetet missbrukar min tid för att på så vis inte behöva möta mig själv inom och som handlingar som kräver tålamod, och disciplin – genom att projicera min ilska och frustration mot mig själv på systemet och tänka att ”systemet gör mig ineffektiv” – ”det är systemets fel att jag inte använder min tid tillräckligt bra” – ”det är systemets fel att jag inte vet hur jag ska planera min tid, och att jag inte hinner med att göra det jag vill göra varje dag” – istället för att föra allt detta tillbaka till mig själv, och se hur jag bidrar till att skapa i min värld och i mig själv exakt det jag anklagar och fördömer systemet för att skapa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra mig själv på en expert att använda tid effektivt – och således åta mig själv att använda min tid utifrån en praktisk utgångspunkt, vari jag inte behöver ha någon slags upplevelse av att ”det är roligt” – ”det är spännande” – ”det är stimulerande” – utan att jag istället går här i och som mitt andetag och gör det som måste göras utan någon slags reaktion

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet såsom att vara ansvarig för att skapa upplevelser inom och som mig själv – genom att tänka att systemet är så stort, och så pressande – och så stressande – att såklart är det inte konstigt att systemet inom mig skapar diverse upplevelser som jag inte kan göra någonting åt – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta allt tillbaka till mig, och fråga mig själv hur jag genom att medverka i och tänka vissa tankar – skapar upplevelser inom mig själv, och att hur detta faktiskt inte har någonting med systemet i sig självt att göra – utan med vem jag tillåter och accepterar mig själv att vara inom och som mig själv

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att leva tålamod – och således inte vilja stressa saker och ting – utan istället ge saker och ting den tid de behöver – och om jag måste vänta på att en viss sak ska manifesteras, och om jag måste gå en lång process med disciplin, och konsistents för att få vad jag vill ha – att detta inte är något problem

Jag åtar mig själv att sluta vara irriterad och frustrerad på hur mycket tid jag måste spendera på att överleva och tjäna pengar – och istället åtar jag mig själv att använda den tid jag spenderar i och som systemet med att tjäna pengar till att möta mig själv, och lära känna mig själv – och se i vilka situationer jag reagerar, och se hur jag hanterar diverse olika omständigheter och hur upplever mig själv inom mig själv – för att således kunna släppa taget om dessa punkter, och korrigera dem med självförlåtelse

Jag åtar mig själv att sluta längta tillbaka till när jag var ett barn, och sluta vilja att den tid ska återupprepa sig – eftersom jag inser, ser och förstår att detta bara är ett försök att inte möta mig själv, att inte se mig själv, och att inte lära känna mig själv såsom pengasystemet – och såsom hur jag skapat mig själv i tanke, handling och ord

Jag åtar mig själv att istället för att anklaga systemet för att jag inte har någon tid över till mig själv – att istället titta på hur jag lever och uttrycker mig själv i mitt dagliga liv, och hur jag därigenom slösar bort tid genom att göra saker och ting jag faktiskt inte behöver göra, och genom att skjuta upp att göra saker och ting som jag faktiskt måste göra

Jag åtar mig själv att när jag gör någonting som jag inte behöver göra – alltså en ren nöjesgrej – och jag faktiskt har saker och ting som behöver göras, och som är viktiga att jag får avklarade – att jag då stoppar mig själv, tar ett andetag – och tar mig själv tillbaka hit – och därefter gör det som måste göras först, och sedan efter jag är klar med det – gör det som jag tycker är roligt att göra

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag vill göra någonting ”roligt” med grunden i någon slags ursäkt såsom att ”jag har ju gjort så mycket seriösa saker idag!” – ”jag förtjänar att koppla av!” – då stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet – och jag åtar mig själv att trycka mig själv igenom det motstånd jag upplever mot att vara ”seriös” – och helt enkelt göra det som måste göras

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att anledningen till att jag tycker att jag har för lite tid – och att jag aldrig hinner göra det jag vill göra – är inte på grund av systemet, och är inte på grund av någon annan än mig själv – eftersom det är jag som har planerat och beslutat hur jag ska använda min tid och ingen annan – och således åtar jag mig själv att sluta anklaga allt och alla andra för vem jag är inom och som mig själv, och hur jag upplever mig själv – och jag åtar mig själv att stå ansvarig inför vem jag är inom och som mig själv, och vilka beslut jag tar – och hur dessa besluten får konsekvenser i mitt liv

Jag åtar mig själv att bli en expert på att använda min tid effektivt – och att inte behöva någon slags motivation, eller upplevelse för att ta tag i och göra det som måste göras – och således åtar jag mig själv att röra mig själv fysiskt – en och jämlik här såsom min kropp – och i varje andetag ta ett beslut vad jag ska göra som inte är baserat på energi, eller en upplevelse – utan en insikt om vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att om jag har upplevelser inom mig själv så är det jag som har skapat dem – jag som har närt dem – och jag som tillåtit och accepterat att låta dessa upplevelser utgöra vem jag är inom och som mig själv – och således åtar jag mig själv att inte anklaga system såsom att skapa en upplevelse inom mig själv av att jag känner mig pressad, och ängslig – och stressad – utan jag tar upplevelse för mig själv såsom det jag upplever – och jag tar mig själv tillbaka hit till mitt andetag – och i varje ögonblick stoppar jag upp och ser till att jag inte medverkar i någon tanke, eller upplevelse – utan att jag är här – självdirektiv – och effektiv i varje ögonblick

Dag 108: Det Behöver Inte Vara Tråkigt!

Självskriverier

Idag har jag återigen varit arg, och jag vet varför – det är därför att jag känner mig stressad med allt som jag måste läsa i skolan, och eftersom att jag oroar mig för vilket betyg jag ska få i slutändan av kursen. På grund av detta känner jag en stress inför alla vardagliga ting som jag tar mig för varje dag, och så fort jag ser att jag har ett visst ansvar som jag måste ta itu med – då tänker jag genast – ”men shit! Jag kommer ju inte kunna läsa mina skolböcker – jag kommer inte kunna använda all min tid till att studera – herregud! Hur ska detta gå?

Så den ilska och frustration jag upplever är egentligen en slags konsekvens av att jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta det lugnt och göra en sak i taget – och när jag gör den saken som jag gör – att då göra den fullt ut och utan att tänka på diverse andra grejor jag känner att jag borde, eller inte borde göra.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hetsa upp mig själv inför mina studier genom att tänka på hur mycket jag har att göra – på vad jag måste göra – på vad jag inte har gjort – och i detta tänka/uppleva att jag har för lite tid att göra allting på – och genom detta skapa en konsekvens inom och som mig själv av att vara arg och frustrerad; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva i varje ögonblick – och när jag studerar – att då studera – och när jag tar itu med mina vardagliga ansvar – att då göra detta fullt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig stressad, och nervös inför att jag inte ska få de högsta betygen i den kurs jag läser – eftersom jag definierat att inte få de högsta betygen såsom ett misslyckande – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta vilka slags betyg jag får i skolan att definiera mig och skapa min upplevelse av mig själv – istället för att jag står här såsom mitt andetag – ovillkorlig i varje ögonblick – och inte tillåter och accepterar mig själv att fästa värde vid någonting som är separat från mig själv – såsom t ex mina betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att släppa taget av min ”betygskaraktär” eller också kallat ”intelligenskaraktär” – där jag för att kunna känna mig värdefull och betydelsefull måste hävda mig själv gentemot andra genom att få de bästa betygen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte måste på något sätt visa att jag är intelligent – eller visa att jag kan – eller att jag på något sätt måste placera mig själv i en topposition i systemet för att kunna vara nöjd, och tillfredställd med mig själv – således tillåter och accepterar jag mig själv att slappna av och att gå min utbildning från en utgångspunkt av att vara effektiv, och disciplinerad – och inte fästa något värde vid vad slags utflöde detta får i form av betyg

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé inom och som mig själv av att jag måste lyckas i systemet och skapa mig själv en karriär som andra kan se upp till – och definiera såsom en bra karriär – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå HÄR såsom mitt andetag – och röra mig själv i och som systemet prestigelöst och utan att jag placerar något värde i vad slags position jag har i systemet – i vad slags lön jag har i systemet – utan att jag går HÄR – i denna världen men inte av denna världen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den stress jag utsätter mig själv för när jag känner/tänker/upplever att jag måste ha de bästa betyg – absolut inte – på något sätt – är värt att faktiskt få de bästa betygen – eftersom jag förstör min upplevelse av mig själv i detta andetag här – ett andetag som aldrig kommer tillbaka och som jag offrat för att jag skulle kunna medverka i en rädsla/ångest att jag inte kommer få de bästa betygen; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – denna rädsla och ångest inte på något sätt kommer assistera och hjälpa mig att få de bästa betygen – utan vad som faktiskt kommer ge mig möjlighet att få de bästa betygen är att jag planerar min tid effektivt – att jag är disciplinerad och konsistent med mina studier – och att jag hänger mig själv till fullo till mina studier och inte till inre konflikter av rädsla och ångest

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt lägger ner tillräckligt med tid på mina studier – och att detta visar sig genom att jag vet de flesta av svaren på föreläsningar – och seminarium – men att jag inte tillåter och accepterar mig själv att se, inse och förstå detta eftersom jag är besatt av rädsla – och ångest – såsom självfördömande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv i förhållande till mina studier – och varje dag planera och strukturera min tid – och göra det som behövs – och sedan sluta när jag ser att det inte behövs mer – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag oftast faktiskt lägger ner för mycket tid på mina studier – och ”överstuderar” – eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att släppa taget om min rädsla att jag ska misslyckas, och inte få de bästa betygen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga att hålla kvar vid denna rädslan och ångesten – genom att tänka att det kommer att ta slut när jag slutar skolan – istället för att se, inse och förstå – att det inte kommer ta slut när jag slutar skolan utan endast byta form – och då istället handla om att jag måste prestera för min chef – och gå uppåt och framåt i min karriär – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ärlig mot mig själv i förhållande till mina studier – att strukturera min tid – att göra det som behövs – och att förhålla mig praktiskt till mina studier – och att lita på mig själv när jag ser att jag studerat tillräckligt och att jag kan det som jag måste kunna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig stressad, och ångestfylld inför att ha många ansvar och åtaganden som jag måste ta tag i och röra mig själv inom – och slutföra på en dag – och tro att en sådan upplevelse är normal; istället för att se, inse och förstå att jag kan ha många åtaganden, och ansvar under en dag – men att jag går dessa ansvar, och åtaganden – HÄR – en efter en i och som mitt andetag – och jag gör det som måste göras tills det att jag är klar; och sålunda att jag lever PRAKTISKT och FYSISKT här i och som mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv framåt med och som rädslan att misslyckas – i tron att denna rädslan hjälper mig att prestera bättre – och få bättre resultat – istället för att se, inse och förstå – att när jag existerar och lever såsom rädsla så är jag inte HÄR – utan jag är i istället i mitt sinne – och därför kan jag ju inte studera effektivt – och jag kan inte utföra mitt arbete effektivt – eftersom jag rent fysiskt, och faktiskt inte gör arbetet här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag redan bevisat för mig själv flertalet gånger – att jag presterar som bäst – och får bäst resultat – när jag är fullständigt prestigelöst – och tillåter och accepterar mig själv att ha roligt med mina studier – och gå fullt upp i mitt arbete här – och således tillåter och accepterar jag mig själv att sluta stressa, och känna ångest inför att jag ska uppnå något slags framtida resultat där jag tydligen lyckats – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att ha roligt här – att glädjas med mig själv när jag gör mina studier – och när jag går mina åtaganden och ansvar – och således ha roligt med mig själv istället för att oroa mig

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta hetsa upp mig själv inför mina studier, och istället – helt enkelt – göra mina studier – gå mina studier HÄR – och i processen – ha roligt med mig själv och utforska mina studier utöver vad som ingår i kurskriteriet – och alltså gå mina studier med och som mig själv HÄR – istället för att gå mina studier för att nå någonstans i framtiden till en upplevelse av mig själv som jag tydligen är oförmögen att ge mig själv här; och således – när jag märker att jag hetsar upp mig själv och tänker på vad inte har gjort – vad jag borde göra – och vad jag inte borde göra – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och tar mig själv tillbaka hit – och jag litar på mig själv i hur jag går mina studier

Jag åtar mig själv att sluta jaga de högsta betygen – och således inte göra betygen i sig själva mitt slutmål – utan istället tillåta och acceptera mig själv att låta min studier utgöra ett medium för mig att uttrycka mig själv såsom självdisciplin, konsistens, effektivitet – och genom mina studier lära känna mig själv bättre – och således – när jag märker att jag oroar mig själv för att jag inte kommer få de högsta betygen, och att det är ett misslyckande att inte få de bästa betygen – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå mina studier HÄR för och som mig själv – och göra mina studier till ett uttryck av och som mig själv HÄR – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att ha roligt när jag studerar – och göra det prestigelöst

Jag åtar mig själv att inte längre vilja hävda mig gentemot andra – att inte längre hävda mig själv gentemot andra – att inte längre vilja bevisa och känna att jag behöver bevisa mig själv gentemot andra – genom att visa att ”jag kan” – att ”jag är duktig” – att ”jag vet” – att ”jag har den nödvändiga kunskapen” – och istället åtar jag mig själv att gå HÄR – prestigelöst och utan att definiera mig själv såsom smart, eller dum – utan att se mig själv som duktig eller dålig – utan istället gå såsom andetaget HÄR – ovillkorligt i varje ögonblick; och således – när jag märker att jag vill hävda mig själv mot andra, och visa att ”jag kan” – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att sluta söka efter värde genom att andra ska se mig som intelligent – och istället se att jag kan leva värde här som mig själv – genom att jag går mina studier – och mitt liv såsom ett uttryck av och som mig själv – såsom självtillit HÄR

Jag åtar mig själv att röra mig själv – att leva, och uttrycka mig själv prestigelöst och utan att hålla kvar vid något slags begär av att vilja få en karriär – av att vilja ”nå någonstans” – och jag åtar mig själv att när jag gör planer inför var jag ska placera mig själv i systemet i framtiden – att se till att jag inte fäster något värde vid dessa planer överhuvudtaget – utan att jag går dessa planer ovillkorligt – och när jag märker att planen inte går planenligt – att då utan reaktion, eller upplevelse helt enkelt ändra min plan; och således – när jag märker att jag känner/upplever att jag måste få en ”bra karriär” och att jag måste ”lyckas” i mitt liv – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag viljesätter mig själv att gå HÄR såsom min kropp – en och jämlik – prestigelöst och utan att definiera mig själv gentemot någon punkt i systemet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att jag genom att medverka i rädsla och ångest saboterar min effektivitet av och som mig själv i mina studier – samt i andra punkter i mitt liv – och att jag faktiskt endast förstör för mig själv när jag stressar eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att ge mig den nödvändiga tiden att sakta, och detaljerat gå DETTA ögonblick HÄR – eftersom jag redan befinner mig i ett nytt ögonblick som rent faktiskt inte existerar; och således – när jag märker att jag går in i rädsla, och ångest i förhållande till en upplevelse av att jag inte kommer hinna med att göra allt som jag planerat att göra under min dag – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att leva varje ögonblick HÄR – specifikt – till fullo – och i sin helhet – och i detta tillåta och acceptera mig själv att gå sakta framåt i min verklighet – och göra det som måste göras – och det som måste göras den tid som behövs – och alltså inte kontrollera mitt uttryck av och som mig själv i rädslan och ångesten i att ”jag inte kommer hinna”

Jag åtar mig själv att faktiskt tillåta mig själv att se att jag lyckas bra med mina studier – och att jag allt som oftast lyckas över mina egna förväntningar – och således borde detta vara tillräckligt för att jag ska inse att det inte är något fel med sättet jag studerar på – det är inget fel med sättet jag läser på – utan att allt detta pågår inom och som mitt huvud – och är bara inbillade hjärnspöken som enbart faktiskt tjänar att störa mig i mina studier – och i mitt leverne av övriga ansvar och åtaganden i och som min värld; och således – när jag märker att jag går in i en upplevelse av och som stress – och att jag inte litar på mig själv – och tydligen inte vet ”vad jag ska göra – hur länge jag ska studera – om jag kommer hinna klart i tid” – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att lita på mig själv och faktiskt se att jag är effektiv, och har talang för studier

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att den rädsla, och ångest jag upplever inte av sig själv kommer att ta slut – utan att jag själv – genom att i varje ögonblick föra mig själv tillbaka hit och stoppa mina inre upplevelser – måste stoppa denna rädslan – och att jag medvetet och avsiktligt måste sluta att inte lita på mig själv; och således – när jag märker att jag använder tanken att ”denna rädslan kommer ta slut av sig själv när jag slutar skolan” för att rättfärdiga min upplevelse av mig själv som rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att stoppa mig själv HÄR – för egen motor – i insikten om att om inte jag stoppar mig själv HÄR – kommer det aldrig mina inre upplevelser att sluta existera

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att rädsla, och ångest inte är en normal upplevelse – det är ingen naturlig och fysisk upplevelse – utan en upplevelse som skapas genom att jag pratar med mig själv till mig själv i mitt huvud – och därigenom skapar självmisstroende – där jag saboterar för mig själv och tror mig själv inte ”klara av någonting” och att ”jag bara gör allting fel”; och således – när jag märker att jag tänker att min rädsla är naturlig – och att den borde finnas inom och som mig eftersom alla andra upplever liknande rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att gå, och leva mina åtaganden – och ansvar – och mitt liv i sin helhet – HÄR – praktiskt – och fysiskt – och inse att den normala upplevelsen av och som mig själv är att ANDAS HÄR såsom min fysiska kropp

Jag åtar mig själv att sluta använda energier, och upplevelser för att driva mig själv framåt och för att slutföra projekt – och ta tag i och leva min åtaganden – och istället åtar jag mig själv att gå mina projekt HÄR – fysiskt och praktiskt – i insikt om att om jag förbereder mig väl – om jag lägger ner det nödvändiga arbetet i vad jag företar mig själv – så kommer resultatet att bli bra – och det därför inte finns någonting att frukta eller känna sig ängslig över – eftersom det enbart är en fråga om praktisk matematik applicerad här; och således – när jag märker att jag är i mitt sinne såsom rädsla – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och påminner mig själv om att det inte är något svårt att praktiskt leva här – det handlar enbart om att effektivt strukturera min tid – och att effektivt applicera praktisk matematik i mitt dagliga leverne

Jag åtar mig själv att istället för att fokusera på en inbillad framtid där jag tydligen kommer vara ”lyckad” och ha ”lyckats” – att istället leva, och applicera mig själv HÄR – en och jämlik som mitt andetag – och ha roligt med det jag gör – att hänge mig till det jag tar mig för och gå in i projekt och åtaganden prestigelöst – och göra det för att jag tycker det är roligt, fascinerande – och stimulerande; och således – när jag märker att jag projicerar mig själv in i en inbillad framtid – där jag tydligen ”lyckas” – och har ”allt jag vill ha” – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att LEVA här – och att föra lycka hit – genom att leva självglädje som mig själv i varje ögonblick HÄR

Dag 38: Vilka Hemligheter Döljer Framtiden?

Vad är egentligen tentaångest? Varför blir jag så nervös när jag sätter mig ner bakom skolbänken och börjar skriva mitt prov? Jo, det hela är väldigt enkelt. Jag blir nervös eftersom jag förväntar mig någonting, och eftersom jag vill någonting – jag har ett begär, en förväntad framtid som jag vill ha – och därför upplever jag rädsla och ångest eftersom jag är rädd för att förlora den förväntade framtiden.

Hur löser jag då detta? Jo – jag tittar på vad det är jag definierat min framtid som, vilka ord är det jag kopplat inom mig själv till framtiden, istället för att leva dem här i varje ögonblick som mig själv?

Framtiden för mig symboliserar: fulländning, att vara nöjd med mig själv, att vara avslappnad och bekväm med mig själv, att vara stabil och trygg i mig själv, att kunna ha kul med mig själv utan att oroa mig själv inför vad som ska hända i nästa ögonblick.

Dessa orden har jag kopplat ihop med mina framtidsdrömmar, som i stort går ut på att jag får ett bra jobb, att jag har mycket pengar, och att jag jobbar med någonting som jag tycker är roligt.

Då är det dags att föra dessa orden tillbaka till mig själv.

Fulländning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från ordet fulländning, såsom ett levande uttryck av mig själv, genom att tänka och tro att jag enbart kan uppleva mig själv som fulländad genom att ha ett bra jobb, genom att ha mycket pengar, genom att ha det perfekta förhållandet – och genom att få andra att se upp till mig i min värld såsom att vara en ”duktig och effektiv människa” – istället för att se, inse och förstå att jag är kapabel att leva fulländning här som mig själv, och att den framtidsdrömmen jag skapat inom mig själv i förhållande till fulländning faktiskt inte är riktig – utan endast mig själv projicerad på bilder i mitt huvud – alltså upplevelsen av mig själv såsom fulländning vilken jag är kapabel att skapa mig själv här i varje ögonblick projicerad på en idé om framtiden – således stoppar jag denna idé och jag viljesätter mig själv att skapa mig själv såsom fulländning här i varje ögonblick genom att andas effektivt, och stoppa allt mentalt baksnack i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv såsom fulländning, genom att jag definierat fulländning i förhållande till en framtid där jag har ett jobb, där jag har mycket pengar, och där jag känner mig själv finansiellt stabil, istället för att se, inse och förstå – att denna upplevelse av fulländning som jag tror finnas i framtiden, faktiskt kan levas och uttryckas av mig själv här i varje ögonblick – och därför inser, ser, och förstår jag – att det faktum att jag projicerar fulländning in i framtiden, är endast ett försök av mig själv att inte behöva ändra mig själv, och ta ansvar för mig själv, och faktiskt skapa mig själv såsom fulländning här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att längta efter fulländning, och tro att jag kommer skapa fulländning genom att kämpa för min framtid, istället för att se, inse och förstå – att jag kommer endast kunna uppleva, och leva fulländning som mig själv – genom att föra tillbaka fulländning till mig själv och leva fulländning i varje ögonblick som mig själv – vari jag inte tillåter och accepterar mig själv att under några omständigheter gå in mitt huvud och baksnacka, och skapa idéer om hur jag upplever, eller inte upplever mig själv – utan istället leva här som faktiskt fulländning – såsom att vara medveten om min kropp i sin fulla längd, och uttrycka mig själv såsom min kropp i dess fulla längd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från fulländning, genom att tänka att pengar kommer fullända mig – istället för att se, inse och förstå – att jag genom att vilja ha pengar enbart försöker fly undan rädsla, och osäkerhet inför att dö – och därmed inser jag att det enda sättet att skapa mig själv som faktisk fulländning här är genom att komma till ro med min egen död, och inte vara rädd för att dö – utan istället tillåta mig själv att uppskatta detta ögonblick här med mig själv till fullo, utan någon ångest, eller rädsla för att det kanske kommer ta slut, och för att jag inte kommer veta exakt när det tar slut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att fulländning uppnås genom att jag imponerar på arbetsgivare, och genom att jag gör mig själv attraktiv på arbetsmarknaden, istället för att se, inse och förstå – att jag aldrig kommer att uppnå fulländning när jag projicerat fulländning in i framtiden – eftersom framtiden alltid är framtiden, och aldrig är här – därför inser, ser och förstår jag – att jag måste föra fulländning tillbaka till mig själv här såsom andetaget – och att jag måste utveckla mig själv såsom den praktiska applikationen av och som fulländning – och endast så kommer jag faktiskt stå och leva som fulländning här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att skapa, designa, och utforma mig själv såsom fulländning i varje ögonblick – genom att sluta projicera fulländning in i framtiden – och istället leva fulländning här som mig själv – genom att jag är fullt här i varje ögonblick – genom att jag är fullt medveten om min fysiska kropp – och genom att jag fullt uppskattar mig själv här – och inte på något sätt tar mig själv för given

Avslappnad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera uttrycket, och applikationen av och som mig själv som avslappnad in i framtiden – genom att tro att jag bara kan vara avslappnad om jag har pengar, om jag har ett hus, om jag har en familj, och om jag ”gjort karriär” – och ”gjort allt det jag kunnat i mitt liv” – och ”levt klart mitt liv” – igenom att tänka att när jag har livet framför mig, betyder detta att jag måste prestera, och att jag därför inte kan vara avslappnad, för då kanske jag misslyckas i min prestation – istället för att se, inse och förstå att jag behöver inte leva upp till några ideal som en röst i mitt huvud gör gällande, och att jag kan leva ordet avslappnad här – genom att andas effektivt i varje ögonblick – stoppa stress, rädsla och ångest – och låta mig själv bekvämt luta mig själv tillbaka i min kropp och njuta av de olika fysiska upplevelser som är här som mig själv som min kropp – och alltså vara fullt ut här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag kan bara slappna av – ”när jag klarat den där saken” – istället för att se, inse och förstå – att det alltid kommer komma en nya sak, och att det alltid kommer vara en ny grej som jag kräver av mig själv att klara för att jag ska kunna slappna av, och att jag således aldrig kommer bli nöjd med mig själv – därför inser, se och förstår jag att den enda platsen, och det enda tillfället jag har att leva avslappnad på är här som mig själv såsom mitt andetag – vari jag i varje ögonblick väljer att andas istället för att tänka – att andas istället för att bekymra mig – att endast istället för att tänka på vad jag ska göra – och att andas istället för att bekymra mig om dittan och dattan – jag för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick slappna av – att vara medveten om mina muskler, och om hur jag håller min fysiska kropp – och vara medveten om jag spänner mig, eller om jag tänker på något skit – eller medverkar i någon sorts upplevelse – och i detta fokusera på, och assistera mig själv att andas effektivt och således i varje ögonblick släppa taget – och andas ut – och slappna av helt och fullt – och tillåta och acceptera mig själv att sjunka tillbaka och ner i min kropp – här

Stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera stabilitet in i framtiden, genom att tänka att jag endast kan uppnå stabilitet genom att ett hus, genom att ha barn, och genom att ha en hög och säker inkomst varje månad – och tro att så länge detta inte finns i min värld – att jag då alltså inte kan leva stabilitet – istället för att se, inse och förstå att – jag kan leva stabilitet här som mig själv – och kan göra detta genom att varje kväll, och varje morgon – applicera självförlåtelse på sådant skit inom mig själv som orsakar mig att vara ostabil – och att varje dag viljesätta mig själv att skriva och uttrycka mig själv genom ord – och att jag i varje ögonblick stoppar tankar, emotioner, och känslor – och för mig själv tillbaka till min kropp en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, tro och tycka att jag måste ha ”lyckats” i livet – genom att jag fått ett ”skitbra jobb” – för att jag ska kunna uppleva mig själv såsom stabil inom och som mig själv – istället för att se, inse och förstå – att stabilitet kan jag leva här som mig själv, och att det faktum att jag projicerat stabilitet in i framtiden, faktiskt är en sorts självmanipulation där jag försöker undvika att leva, och skapa mig själv såsom stabilitet – på riktigt – därför för jag mig själv tillbaka hit till andetaget – och jag skapar och uttrycker mig själv såsom stabilitet här i varje ögonblick – en och jämlik – här

Jag åtar mig själv att leva stabilitet – genom att i varje ögonblick för mig själv tillbaka hit till andetaget – genom att fokusera på mina fingertoppar, och på mina tåspetsar – genom att i varje ögonblick vara medveten om att jag är här – och att om någonting rör sig inom mig – att andas igenom det och inte gå in i det – utan istället leva här såsom min fysiska kropp – och uttrycka mig själv utan att någon energi rör sig inom mig överhuvudtaget

Trygghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera trygghet in i framtiden, genom att tänka och tro att jag endast kommer uppleva trygghet om jag har mycket pengar, och om jag har ett förhållande med en kvinna, där jag känner att jag är fullt omhändertagen, istället för att se, inse och förstå – att jag kan leva trygghet här som mig själv – såsom självtrygghet – genom att i varje ögonblick inte tillåta och acceptera mig själv att gå in i rädsla, nervositet, och ångest – såsom självsabotage – utan istället stå rakryggad i varje ögonblick – och dirigera de ögonblick jag möter effektivt – genom att lita på mig själv att jag kan ta beslut som är bäst för mig, och bäst för andra – och jag således kan vara trygg i mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera trygghet in i framtiden – genom att tänka att trygghet är en upplevelse jag endast kan få när jag blivit gammal och fått livserfarenhet – i tron att om jag inte fått någon livserfarenhet – att jag då inte kan dirigera mig själv effektivt, och ta beslut i min verklighet som är bäst för mig – istället för att se, inse och förstå – att jag kan utveckla och skapa mig själv såsom självtrygghet här – och att jag inte behöver vänta på att bli gammal för att göra det – genom att i varje ögonblick låta mig själv vara här som min kropp och möta varje ögonblick i tillit till mig själv att jag kommer att dirigera mig själv effektivt – såsom vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att leva självtrygghet som mig själv genom att i varje ögonblick stå här som min kropp – och dirigera mig själv i varje ögonblick utan att tänka – utan att känna – utan att lita på mig själv direkt – här – och utan att försöka känna efter – eller tänka efter – eller söka råd utanför mig själv – utan jag står istället här som trygghet och viljesätter mig själv att leva självtillit som mig själv

Att ha kul med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera ”att ha kul med mig själv” in i framtiden, genom att tänka att jag endast kan ha kul med mig själv när ”mitt liv är lugnt” – och ”jag har allt jag behöver” – såsom ett jobb, pengar och en bostad – istället för att se, inse och förstå att detta är en ursäkt och ett rättfärdigande jag skapat inom mig själv för att inte behöva ändra på mig själv, och skapa mig själv såsom att i varje ögonblick ha kul med mig själv – genom att definiera, och leva självglädje som mig själv i varje ögonblick – såsom ett fysiskt och faktiskt uttryck av mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag inte är tillräckligt rolig, för att ”ha roligt med mig själv” – och därför projicera ”att ha roligt med mig själv in i framtiden” – genom att tänka att kanske jag kommer bli roligare någon gång i framtiden – längre fram – istället för att se, inse och förstå – att jag kan leva självglädje som mig själv här, och att jag inte behöver vänta – och detta kan jag bevisa för mig själv här i detta ögonblick – genom att jag göra någonting som jag tycker är roligt – och sålunda lever självglädje som mig själv – eller helt enkelt glädjer mig åt att vara här i min fysiska kropp, och att uttrycka mig själv här såsom min fysiska kropp – och således lever självglädje här som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att jag kommer bara kunna leva självglädje här – och jag kommer bara kunna manifestera självglädje som mig själv här – det kommer aldrig att finnas någon annanstans – varken i dåtiden, eller i framtiden – utan bara här – och således skapar jag mig själv som självglädje här och ger mig själv det jag alltid velat ha, men aldrig gett mig själv eftersom jag varit för lat för att göra det jobbet som måste göras – såsom självskriverier och självförlåtelse, och självkorrigeranden – för att skapa mig själv som självglädje i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att utveckla, skapa och föra hit och leva som mig själv – självglädje – och således sluta skjuta upp självglädje till någon avlägsen och osäker framtid – när jag kan ge mig själv självglädje här i varje ögonblick som mig själv – en och jämlik

Dag 31: Studiestress

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa i mina studier, och försöka hinna göra så mycket så möjligt, och spara så mycket tid som möjligt, i tron att jag tjänar på det, istället för att se, inse och förstå att jag tjänar inte alls någonting på det, eftersom jag skapar en obehaglig och obekväm upplevelse inom och som mig själv som inte är bra för mig överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa, och jaga i min verklighet, och försöka göra så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt, i tron att jag har en brist på tid, och om jag inte stressar, och rör mig själv i och som rädsla och ångest, att jag då kommer missa någonting viktigt, och förlora någon möjlighet – istället för att se, inse och förstå att det är när jag stressar, och rör mig fortare en ett ögonblick i taget som jag missar saker, och som jag missar möjligheter, eftersom jag har tunnel-vision och inte ser vad som är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att röra mig själv i och som ångest, stress och nervositet – i tron att det hjälper mig, och gör mig mer effektiv om jag är stressad, ångestfylld och nervös – istället för att se, inse och förstå att jag har svårare att koncentrera mig själv, svårare att fokusera, och svårare att ge mig hän åt projekt och ögonblick i min verklighet när jag stressar, eftersom jag hela tiden tänker på nästa sak som ska bli gjord, istället för att göra, och leva vad som är här i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta det lugnt och röra mig ett andetag i taget, och ta beslut ett andetag i taget, och göra det som är här i mitt andetag perfekt, fulländat, och leva tålamod

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva tålamod och perfektion, i det att jag tar ett ögonblick i taget, och jag lever det ögonblick till mitt yttersta, utan att längta efter eller projicera mig själv in i nästa ögonblick – och så går jag steg, och för steg, ögonblick för ögonblick, utan att förhasta mig själv, och utan att stressa upp mig själv – effektivt, och strikt, i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera stressade människor som effektiva människor, i tron att desto mer saker jag får gjort, desto mer effektiv är jag, istället för att se, inse och förstå att om jag gör jätte mycket saker, men inte lägger ner tillräcklig tid, fokus och energi på vad jag gör, så kommer det jag gör att bli skit – och då har jag gjort jätte många saker som är skit – således fokuserar jag på kvalité istället för kvantitet – på att leva perfektion, istället för att leva en idé om att jag är bättre desto mer jag producerar och hinner med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad att existera såsom en producent, i tron att desto mer effektiv jag blir på att producera, desto mer värdefull blir jag, istället för att se, inse och förstå – att de produkter som finns i handeln idag visar hur värdelöst det är att röra sig såsom stress, ångest, för att försöka producera så mycket som möjligt – eftersom alla saker som finns att köpa är bara skit, och går i sönder direkt, och är bara gjorda för att köpas, och inte gjorda för att vara perfekta på alla sätt och vis

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva mig själv i att leva tålamod och perfektion, i det att jag tar ett ögonblick i taget, och lever det ögonblicket till fulländning – och att jag inte fokuserar i det ögonblicket på att bli klar, och göra det så fort som möjligt, utan att jag istället fokuserar på att göra det så bra, och så effektivt som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa saker som jag inte är nöjd med, att ta beslut som inte är genomtänkta, att köpa produkter som jag inte testat och undersökt huruvida det är den bästa produkten att köpa, och i stora ordalag göra förhastade slutsatser, göra förhastade beslut – och bara vilja bli klar med saker och ting – istället för att tillåta och acceptera mig själv att planera, att ta den tiden som behövs, att tänka igenom saker och ting, att överväga, och att ge varje ögonblick den tid det ögonblicket behöver – och inte försöka stressa saker och ting

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv i att öva mig själv att vara tålamod – och att ha tålamod – och att verkligen, när jag rör mig, när jag tar beslut, och när jag applicerar mig själv i min verklighet, att jag då vet vad det är jag gör, och hur jag gör det – eftersom jag planerat vad det är jag gör, och eftersom jag lagt ner den tid, och kraft på att undersöka vad det är jag gör – att inget av mina beslut, eller inget av mitt leverne är förhastat – eftersom jag levt tålamod här i varje ögonblick, och inte stressad, och försökt hinna med mer, eller göra mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag inte kommer hinna med att leva om jag slutar att stressa, istället för att se, inse och förstå att det är när jag stressar som jag inte lever, eftersom då är jag i en upplevelse, och faktiskt inte här – därför inser, ser, och förstår jag att det enda sättet att faktiskt leva är att sluta stressa, och i varje ögonblick då jag märker att jag håller på att gå in i en upplevelse av stress, att stoppa mig själv och föra mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa upp mig själv genom att tänka på hur lite tid jag har, på hur jag ska använda tiden, och på att oroa mig själv om det inte finns tillräckligt mycket tid, och istället för att studera när jag sätter mig ner och studerar, och inte studerar när jag inte studerar, att konstant existera i en sorts förväntan och spänning gentemot mina studier – istället för att se, inse och förstå – att denna rädslan, och stressen hjälper mig inte med mina studier, och skapar endast en upplevelse av mig själv av att vara stressad, och i brist på tid – därför stoppar jag mig själv och jag för mig själv tillbaka hit till verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha det bästa betyget på mitt prov, i begäret av att när jag blir klar med min utbildning, att kunna skaffa ett jobb som jag tjänar mycket pengar på att ha

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att min enda möjlighet att tjäna mycket pengar, och att lyckas skapa en position för mig själv i systemet där jag är effektiv, är genom att få höga betyg, och genom att skaffa en anställning, istället för att se, inse och förstå att det finns fler vägar än denna att ta i systemet – och att det definitivt finns andra sätt att tjäna pengar på än att skaffa en anställning – därför stoppar jag mig själv från att tro att min utbildning kommer avgöra hela mitt liv, och inser istället att jag kommer avgöra hela mitt liv – därför använder jag mig det jag lär mig i utbildningen för att förbereda mig själv att stå effektivt i systemet, men jag gör inte mig själv beroende till utbildningen – jag inser, ser och förstå att jag kommer finna en väg om jag tillåter mig själv att vara öppen för de möjligheter som öppnar upp sig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha en anställning, och vilja ha en arbetsgivare, en fast lön, och fasta arbetstider, i rädslan för att själv ta ansvar över att skapa min egen inkomst, och min egen anställning, i rädslan för att jag inte kan klara det, och för att det inte kommer gå bra, och för att jag inte vet hur jag ska göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv begränsa min rörelse av mig själv i systemet till vilket betyg jag får i skolan, och tänka och tro att det betyget jag får i skolan kommer avgöra vad jag är kapabel till att göra i livet, istället för att se, inse och förstå att jag kommer att avgöra vad jag är kapabel till i system – och att det viktigaste ifråga om att skapa någonting i systemet är disciplin, konsekvent handlande, och planering – därför slutar jag att oroa mig själv och tittar istället på möjligheter såsom hur jag kan skapa en effektiv position för mig själv i detta livet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att staten, och politiker ska sköta min verklighet åt mig, och skapa mitt liv åt mig – och önska att bli omhändertagen med socialbidrag, och andra sociala försäkringar – istället för att jag står upp, skapar en plan, och själv tar ansvar över hur jag ska placera mig själv i denna verklighet – och utbildar mig själv, och ser vad det är jag behöver göra, och hur det är jag behöver göra det, och sedan gör det

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdera mig själv utifrån hur jag lyckas med mina studier, och tänka att om jag lyckas bra med mina studier, och om jag lyckas få höga betyg, att tänka och tro att jag då är bättre, och mer effektiv än vad jag hade varit om jag inte fått höga betyg, och om jag inte lyckats med mina studier – istället för att se, inse och förstå att jag begränsar mig själv genom att definiera mig själv i förhållande till min studier, således ser jag att mina studier är en möjlighet att placera mig själv i en effektiv position i systemet – men jag ser också att jag inte kan sätta någon tillit till denna möjligheten, eftersom jag då separerar tillit från mig själv – och begränsar mig själv i min rörelse – därför gör jag en plan att göra min studier så bra som möjligt, men utan att jag definierar mig själv i enlighet med detta beslutet, eller att jag begränsar detta som en enda möjlighet

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte utbilda mig själv om hur systemet fungerar, och således placera mig själv i en position där jag möjliggör för mig själv att vara min egen arbetsgivare, och skapa mina egna jobb – och således inte vara beroende av att en arbetsgivare ska godkänna mina betyg och ge mig en anställning

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att jag inte kommer ses såsom att vara tillräckligt bra, och tillräckligt smart för att få en anställning på ett som är sett i samhällets ögon, såsom att vara ett bra jobb – jag inser ser, och förstår att denna upplevelse är korkad, eftersom huruvida jag får ett bra jobb, eller inte, är på det stora taget irrelevant – vad som är relevant är att jag placerar mig själv i en stabil position i systemet, så att jag kan gå denna process så effektivt som möjligt – men att lyckas, och bli någonting i systemet finns det helt enkelt ingen mening med

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i min applikation av mig själv genom att definiera mig själv i enlighet med pengar, och i enlighet med ett jobb – och tro att min enda möjlighet att kunna driva, och röra mig själv i denna verklighet är om jag får det perfekta jobbet, och om jag blir erkänd av andra såsom att ha det perfekta jobbet – istället för att se, inse och förstå att det finns andra vägar att vandra, och att jag inte ska låsa mig själv vid just den bilden av den ”korrekta vägen” som media och samhället visar – jag håller mig själv öppen och utbildar mig själv om hur systemet fungerar

Jag åtar mig själv att inte längre stressa med mina studier, eller oroa mig själv att jag inte har tillräckligt med tid att göra mina studier, och jag står istället upp här i varje andetag och jag gör mina studier med tålamod, och såsom perfektion – jag tar ett ögonblick i sänder och går det ögonblicket till fulländning

Jag åtar mig själv att göra mina studier för mig själv, såsom ett projekt för mig själv att lära mig själv mer om systemet, och hur systemet fungerar, och att förbereda mig själv inför att placera mig själv i en effektiv position i systemet där jag har möjlighet att skapa en förändring

Jag åtar mig själv att inte tänka på mina studier när jag inte studerar, och att göra mina studier när jag gör mina studier – och att inte tänka på vad klockan är och hur mycket tid jag har kvar när jag gör mina studier – jag rör mig själv i varje ögonblick till min bästa förmåga och slutar oroa mig själv – jag inser, ser och förstår att det hjälper ingenting till att oroa mig själv

Jag åtar mig själv att inse att det handlar inte om kvantitet utan om kvalité – således åtar jag mig själv att läsa effektivt, och att vara här i varje andetag när jag gör mina studier, för att på så vis göra mina studier så effektivt, och perfekt som möjligt – och sedan när jag är klar – påbörja nästa projekt och göra det med samma utgångspunkt