Tag Archives: tidsbrist

Dag 342: För Många Saker Att Göra, För Lite Tid

Från tid till annan dyker en projektion upp inom mig, i vilken jag tar mina åtaganden som jag har och skjuter dem framför mig in i framtiden, och jag föreställer mig hur mycket, eller hur lite saker jag har att göra på en viss tid någon gång i framtiden. Denna projektion leder mig sedan in i en rädsla, och ångest, och jag börjar oroa mig för att jag i framtiden inte kommer att ha tillräckligt med tid för att hantera, och gå igenom alla mina åtaganden, alla mina processer, och allt det som jag bestämt mig för att göra.

Det är intressant att ifrågasätta denna upplevelse, för faktum är att jag ännu inte befinner mig i framtiden, och jag vet ännu inte hur mycket tid ett visst åtagande kommer ta i bruk, jag vet ännu inte om jag kommer ha för lite tid, och dessutom, om jag nu skulle få för lite tid, gör det verkligen någonting? Är det inte någonting som jag, om nu det skulle uppstå en tidsbrist i min värld, kan finna en lösning på och korrigera? Jo, naturligtvis skulle jag det – och det visar hur meningslöst det är att försöka lösa och fundera på problem som ännu inte existerar annat än en rädsla i mitt sinne, och hur jag istället skulle kunna använda min tid, och min energi till att hantera och gå igenom de punkter som är relevanta och viktiga för mig att hantera i mitt dagliga liv, som faktiskt utgör riktiga punkter, och som jag måste finna en lösning på för att min värld ska flyta framåt effektivt, och smärtfritt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fundera på hur mycket saker jag har att göra i mitt huvud, och tänka på att jag kanske inte kommer ha den tiden som krävs för att kunna ta mig an och effektivt hantera alla mina ansvar, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur denna oro är helt onödig, eftersom faktum är att det inte har någon betydelse om jag kommer att ha för lite tid i min framtid, eftersom det är någonting som jag måste hantera och dirigera i det ögonblicket om punkten öppnar upp sig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv vandra in i mitt sinne, in i tankar om min framtid, där jag föreställer mig en framtid i vilken jag inte kommer att ha tillräckligt med tid för att hantera och effektivt gå alla de ansvar som jag tagit på mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå hur denna fruktan är onödig, eftersom det inte är någonting som jag kan hantera, eller göra någonting åt här, och om jag i framtiden märker att jag inte har tillräckligt med tid för att hantera alla mina olika ansvar, ja, då är det någonting som jag får hantera då

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv gå in i och nära tankar av rädslan och fruktan inom mig själv, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hur obefogade och orealistiska mina tankar är, och hur de ofta behandlar någon slags del av livet som jag inte kan kontrollera, eller styra, och som det därför är helt onödigt att jag tänker på eller har åsikter om, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att applicera den enkla lösningen att jag går HÄR med mig själv i och som varje andetag, och att jag hanterar de ansvar jag har här och planerar min tid därefter, och inte låter mig själv känna fruktan och ångest inför vad som kan tänkas ske i framtiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv spendera tid i och som tanken, ”i framtiden kommer jag nog att ha mycket mindre tid än vad jag har för tillfället” – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva och applicera och röra mig själv HÄR i detta ögonblick och arbeta med vad som är här – och således inte fantisera om eller oroa mig själv för vad som ska hända i framtiden, eftersom faktum är att framtiden ännu inte är här och att det således inte här någonting som jag har full kontroll och riktning över utan endast någonting som jag tillfullo kan hantera när den dagen kommer – när den situationen uppstår – och när den punkten kommer in i min närvaro

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda denna typ av rädsla för att begränsa mig själv och hålla mig själv tillbaka från att gå vissa slags projekt och åtaganden, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att t.ex. hålla mig själv tillbaka från att studera vissa ämnen, eller ta mig an vissa slags uppgifter och åtaganden, eller göra vissa slags projekt, eftersom jag inom mig själv tänker att jag inte kommer att ha tillräckligt med tid, och jag inte att ha tillräckligt med utrymme, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är en bedömning som jag gör i mitt sinne, i och som rädsla, och att jag inte bedömer HÄR med och som min fysiska kropp, i min fysiska verklighet, hur mycket jag kan ta mig själv an, och hur mycket jag faktiskt kan göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att de rädslor, och den ångest som dyker upp i mitt sinne i förhållande till framtiden är en korrekt och sanningsenlig bild av hur framtiden är, och mitt liv fungerar, och att jag således måste följa denna rädslan när den kommer upp inom mig, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna rädslan faktiskt inte är en del av verkligheten, och att den inte ger mig dessa perfekta, underbara, och korrekta insikter om hur saker och ting fungerar, utan att det faktiskt bara rör sig om min fantasi, och min ångest som spelar mig ett spratt, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att föra mig själv tillbaka till och som min mänskliga fysiska kropp, och stabilisera mig själv HÄR med vad det är jag gör, och leva mitt liv HÄR i och som min fysiska verklighet, och se att det är min fysiska kropp, och min fysiska verklighet som jag kan lita på, inte sinnet, inte rädsla, inte vad som dyker upp inom och som mitt huvud

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv, och hålla mig själv tillbaka från att expandera, och växa, genom att gå in i och som en fruktan inför vad jag kommer att ha tid med, och vad jag inte kommer att ha tid med, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna fruktan inte är reell, jag har faktiskt inte prövat om jag har tid eller inte i och som min fysiska verklighet, utan det är ett antagande som jag gör i mitt sinne, någonting som jag bara tror är fallet och inte någonting som faktiskt är så, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att röra mig själv i och som min fysiska verklighet, och disciplinera mig själv till att endast ge vikt och värde åt det som är fysiskt och faktiskt här i detta ögonblick, och det som jag kan bekräfta för mig själv genom att praktiskt kontrollera och leva punkten

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i fruktan inför framtiden, och tänker något i stil med att ”jag inte kommer att ha tid i framtiden” – eller att ”jag inte kommer att kunna göra vad jag vill göra eftersom jag kommer tvingas arbeta så mycket” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna rädsla är irrelevant, att det inte är någonting som jag kan göra åt i dagsläget, och således är det ingen mening med att jag funderar eller tänker på hur mycket tid som jag kanske kommer ha, eller inte kommer ha i framtiden; således åtar jag mig själv att andas och föra mig själv tillbaka HIT – och arbeta med mig själv HÄR – och hantera, dirigera, och leva mitt liv med vad som är här i detta ögonblick och konstruera mitt liv därefter

När jag märker att jag vill ta ett beslut, eller ändra min riktning i livet, på basis av en fantasi, eller en upplevelse som dyker upp inom mig, såsom rädsla, eller ångest inför att jag inte kommer att ha tillräckligt med tid i mitt liv om jag tar mig an en viss slags punkt, eller följer ett visst projekt till sin ände, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag inte kan lita på dessa emotioner och upplevelser som dyker upp inom mig, att jag inte kan lita på vad jag känner, och vad jag tänker, utan att det enda jag faktiskt kan förlita mig på är den fysiska kontroll jag kan utöva med min kropp och genom att leva en punkt direkt och omedelbart här, och således åtar jag mig själv att lägga den fysiska återkoppling som grund för min beslut av hur jag ska leva och hur jag ska röra mig själv i och som min värld

Dag 168: Värdet Av Att Skriva Varje Dag

Självskriverier

Så – jag har inte skrivit på ett par dagar, och anledningen till detta har varit att jag studerar inför min tentamen som ska ta plats nu inom några dagar. Det jag har märkt är dock att det absolut inte är värt det att ta några dagars uppehåll från att skriva sig själv till frihet, eftersom det har definitivt märkbara konsekvenser. Både igår, och idag har jag upplevt mig självt ganska emotionellt omskakad – och det är inte någonting som ofta brukar ske – och detta har då hänt i nära samband till det faktum att jag inte skrivit min blogg på några dagar.

Så – därför har jag beslutat mig för att skriva min blogg varje dag – åtminstone bara något litet varje dag – eftersom jag ser hur mycket det hjälper mig att förbli stabil inom mig själv.

Det jag vill skriva om idag är hur jag har lagt ner för mycket tid på mina studier på grund av rädslan att inte få ett bra betyg på den kommande tentamen, och därigenom försummat att ge mig själv litet tid varje dag att sätta mig ned och skriva. Jag menar – rent praktiskt behöver jag inte vara oroad inför tentamen, eftersom jag har läst allt som behöver läsas, och förstått det som måste förstås – och därför har jag inte haft något egentligt behov av att helt lägga mina skriverier på hyllan för några dagar.

Detta är ännu ett bevis på att rädsla är en fullständigt värdelös upplevelse ifråga om att ta effektiva beslut, och att leva i min värld utan att kompromissa mig själv – rädsla är aldrig någonting som hjälper mig att se den bästa praktiska lösningen.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå den positiva effekt det har på mig att sätta mig ned att skriva varje dag – och att gå igenom dagens upplevelser, och att gå in djupt i någon upplevelse – skriva om denna – och sedan applicera självförlåtelse – det är någonting som verkligen hjälper mig; och således åtar jag mig själv att göra det till en vana att ge mig själv tid att skriva litet för mig själv varje dag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att om jag struntar i att skriva i ett par dagar så kommer jag att ackumulera reaktioner, och upplevelser – eftersom jag inte effektivt tar itu med dem, och arbetar med dem – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hur viktigt det är att jag sätter mig ned och skriver – åtminstone litet varje dag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv tid att skriva min självförlåtelse, genom att jag tänkt att om jag inte pluggar hela tiden – och ger all min tid åt mina studier så kommer det att gå dåligt för mig på tentamen – och jag kommer inte få det högsta betyget – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och mitt förhållande med mig själv – genom att tänka, och tro att jag måste få det högsta betyget – och att det är någonting extremt viktigt för mig att jag ska vara bäst i skolan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att visserligen är mina studier viktiga – men samtidigt är den tid jag ger till mig själv varje dag att skriva, och applicera självförlåtelse också jätteviktig – och inte någonting som jag bara kan strunta i – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att övervärdera, och ge mina studier ett högre värde än mina självstudier, och min självhjälp – istället för att ger båda tid varje dag och ser, inser och förstår att båda har ett värde för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att överdriva mitt skolarbete, och göra mitt skolarbete med alltför stor nit, och omsorg – till en sådan grad att jag kompromissar andra punkter i mitt liv som faktiskt är viktiga, och som kräver min uppmärksamhet – och om jag inte ger dessa punkter uppmärksamhet så kompromissar jag faktiskt mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se mitt liv som en blomma, eller ett träd – och precis som en blomma eller ett träd – så kan inte denna växa och frodas om den bara får sol, eller bara får vatten – utan den måste både ha sol och vatten – och precis som en blomma eller träd så kan jag bara frodas om jag ger mig själv tid till att både göra mina studier, och ger mig själv att vara med, och utveckla mitt förhållande med och som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa balans i mitt liv mellan arbete, fritid, och att ge mig själv tid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att överdriva mina studier, och försöka jaga det perfekta betyget – och försöka uppnå den perfekta karriären – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att röra mig själv, och ta beslut utifrån rädsla och ångest – såsom rädslan att jag inte ska få det bästa betyget

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa rädslan för att inte prestera i skolan – och istället gå i skolan från en utgångspunkt av sunt förnuft – och säga till mig själv att jag lägger ner ett visst antal timmar på skolan varje dag – och sedan utifrån det så får det bli vilket betyg som det än blir – och jag förblir densamma inom och som mig själv oavsett vilket betyg jag får

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå mina studier från en utgångspunkt av att se enkelheten och matematiken i att få ett bra betyg – vilket är – ”lägg ner mycket tid på studier = bra betyg” – och det finns ingen enklare matematik än så – och således behövs ingen fruktan ifråga om att röra mig själv till att få ett bra betyg i skolan – utan jag bara lägger den tid som jag ser krävs – och gör det som måste göras; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det egentligen går att se livet i sannolikhetsformler – där en viss handling kommer ackumulera ett visst utslag – och att det finns en viss sannolikhet för att det händer – och precis så är det med skolan, och få ett bra ett betyg – och det finns således ingen tur, eller otur – utan bara hur mycket tid och arbete jag har lagt ner på mina studier

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta ge värde, och uppmärksamhet till rädsla – och istället börja se mitt liv såsom ett matematiskt pussel – där sannolikhet spelar roll och där rädsla inför ”vad som kommer hända” faktiskt är helt onödig – eftersom det ändå till viss del går att förutspå framtiden på basis av vad som är här – och vilka beteendemönster som konsekvent utspelas

Självåtagande

När jag märker att jag tänker att jag inte vill skriva idag – för att jag har ”viktigare saker att göra” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår vilka positiva effekter som uppstår utifrån att jag sätter mig ned och skriver varje dag; således åtar jag mig själv att göra det till en viktig sak att skriva varje dag – och således sätta mig ned att skriva varje dag

När jag märker att jag tänker att det inte är viktigt att jag ska skriva idag, eftersom jag upplever mig själv ”ganska stabil” – då stoppar jag mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte skriver så kommer detta ha konsekvensen av att jag blir instabil – således åtar jag mig själv att sätta mig ned och skriva litet varje dag – och göra detta till ett konsekvent beteendemönster – eftersom det hjälper mig så himla mycket

När jag märker att jag inte vill skriva, eftersom jag tänker att mina studier är viktigare – och att jag ”måste göra mina studier” – för att få ”högsta betyget” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att visserligen är det bra att få högsta betyget, men JAG är också viktig! – och således åtar jag mig själv att avsätta lite tid för mig själv varje dag att skriva – oavsett vad det är jag annars behöver göra

När jag märker att jag övervärderar mina studier, och ser mina studier som viktigare, och mer värdefulla än att sätta mig ned och skriva varje dag – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – mina självstudier är LIKA viktiga som mina studier – för om inte jag är stabil – om inte jag FUNGERAR – då spelar det ingen roll hur mycket jag pluggar för jag kommer ändå inte lära mig någonting; således åtar jag mig själv att mig själv tiden att skriva varje dag – och assistera mig själv till att vara stabil inom och som mig själv

När jag märker att jag kompromissar andra punkter i min värld till fördel för mina studier, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att mina självskriverier är LIKA viktiga som mina studier – och att jag inte kan vara effektiv med mina studier om inte JAG är effektiv INOM och SOM mig själv – således åtar jag mig själv att varje sätta mig ned att skriva – eftersom det har en effekt på vem jag är – och klingar positivt i alla dimensioner, och delar av min värld om jag ger mig själv den gåvan

När jag märker att jag inte ger mig själv omväxling, och balans i mitt liv – genom att jag tillåter och accepterar mig själv att göra lite av allt möjligt – på ett sätt som får mig att fysiskt må bra – då stoppar jag mig själv, jag tar andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – om jag inte balanserar mitt liv så kommer även jag att bli obalanserad – en och jämlik – således åtar jag mig själv att balansera aktiviteter i mitt liv och inte bli besatt av att göra en enda sak genom hela min dag

När jag märker att jag överdriver mina studier, och försöker skaffa det ”perfekta betyget” – och därigenom kompromissar andra punkter i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – istället för att jaga det perfekta betyget, är det bättre att jag hänger mig till att skapa det perfekta jaget – och den perfekta världen – vilket endast kan uppnås om jag utvecklar, och när förhållandet med mig själv – således åtar jag mig själv att ge mig själv lite tid varje dag att bara vara med mig själv – och utforska mig själv genom självskriverier och självförlåtelse

När jag märker att jag upplever rädsla, och ångest inför att inte prestera i skolan – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är inte nödvändigt med rädsla för att vara effektiv i skolan – eftersom skapandet av ett bra betyg endast är en matematisk ekvation som lyder att tid * studier = betyg – vilket betyder att desto mer tid jag lägger mina studier desto bättre betyg kommer jag få – enklare än så blir det inte – varför rädsla är fullständigt onödigt

När jag märker att jag håller på att stressa inför att jag inte kommer få bra betyg – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag – och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår – att för det första är ett dåligt betyg ingenting att frukta, och ingenting som faktiskt kan påverka mig negativt – om jag inte tillåter och accepterar betyget att definiera vem jag är – och för det andra är skapandet av ett bra betyg en sannolikhetsekvation och inte något fenomen som bara händer helt plötsligt – således åtar jag mig själv att sluta stressa, och bara applicera den enkla lösningen av att lägga ner den tid som krävs på mina studier för att jag ska uppnå det betyg jag vill ha

När jag märker att jag tittar på mitt liv utifrån en utgångspunkt av rädsla, och ångest – och att ”jag inte förstår vad jag ska göra” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – rädsla inte behövs – utan jag kan se vad som är effektivt i mitt liv, vad som fungerar och vad som inte gör det – genom att titta på matematiken som mina handlingar utgör – och därifrån skapa en matematik som utgör ett resultat som är bäst för mig, och bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta använda fruktan för att röra mig själv i mitt liv – och istället röra mig själv utifrån en matematisk förståelse om hur jag, och min verklighet fungerar

Dag 114: Vem Snor Min Tid?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli irriterad och frustrerad på att det är svårt och tar tid att tjäna pengar – och därmed bli arg, och irriterad att jag inte kan köpa saker och ting som jag skulle vilja ha – nu direkt på en gång – eftersom jag måste vänta på att bygga upp en tillräcklig mängd pengar innan jag sedan kan köpa det jag vill

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad på hur mycket tid jag måste spendera under mina dager på antingen förbereda mig själv på att tjäna pengar – eller att arbeta för att tjäna pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att längta tillbaka till när jag var ett barn och inte behövde spendera min vakna tid till pengar på samma sätt, och inom mig själv tänka, och känna att jag borde använt min tid som barn på ett bättre sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad på hur pengasystemet fungerar, och på hur jag måste – och inte har något val – lägga ner många timmar av min tid varje dag på att tjäna pengar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet, och inom mig själv fördöma systemet, och definiera systemet såsom att vara problemet som skapar denna upplevelsen av och som mig själv som ilska och frustration

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet för att ta den tid jag besitter under varje dag – istället för att se, inse och förstå att jag har faktiskt ganska mycket tid till mitt förfogande att göra de saker som behövs göras, men att jag faktiskt – väldigt ofta – istället för att göra det jag måste göra – istället ägnar min tid åt onödiga saker som inte har någon relevans eller värde – såsom att t ex titta på en film när det finns mycket viktigare saker att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet såsom att vara roten i det onda till varför jag upplever det som att jag inte har någon tid under mina dagar – och såsom varför jag känner det som att jag aldrig hinner med sådant jag skulle vilja hinna med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta denna punkten tillbaka till mig själv – och se hur jag slösar min egen tid, och hur jag inte effektivt använder min tid – och hur jag inte tillåter och accepterar mig själv att gå med och som tid här såsom i andetaget en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda diverse ursäkter, och rättfärdiganden för att inte använda min tid effektivt – och istället för att göra det som jag ser behövs, och måste göras – istället göra onödiga saker som inte har någon relevans överhuvudtaget – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten att: ”jag gjort så mycket seriösa saker under dagen, att nu måste jag få koppla av lite” – eller att ”jag kan inte koncentrera mig längre, jag måste få koppla av lite” – eller att ”nej, nu har jag lagt ner för mycket tid på detta, jag måste ju få koppla av lite också” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå i och som andetaget – och göra det som måste göras, och behövs göras först – och sedan när jag klar med det – om det finns tid över – att göra sådant jag vill, och känner för att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att möta mig själv såsom tidssabotage – där jag medvetet missbrukar min tid för att på så vis inte behöva möta mig själv inom och som handlingar som kräver tålamod, och disciplin – genom att projicera min ilska och frustration mot mig själv på systemet och tänka att ”systemet gör mig ineffektiv” – ”det är systemets fel att jag inte använder min tid tillräckligt bra” – ”det är systemets fel att jag inte vet hur jag ska planera min tid, och att jag inte hinner med att göra det jag vill göra varje dag” – istället för att föra allt detta tillbaka till mig själv, och se hur jag bidrar till att skapa i min värld och i mig själv exakt det jag anklagar och fördömer systemet för att skapa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra mig själv på en expert att använda tid effektivt – och således åta mig själv att använda min tid utifrån en praktisk utgångspunkt, vari jag inte behöver ha någon slags upplevelse av att ”det är roligt” – ”det är spännande” – ”det är stimulerande” – utan att jag istället går här i och som mitt andetag och gör det som måste göras utan någon slags reaktion

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga systemet såsom att vara ansvarig för att skapa upplevelser inom och som mig själv – genom att tänka att systemet är så stort, och så pressande – och så stressande – att såklart är det inte konstigt att systemet inom mig skapar diverse upplevelser som jag inte kan göra någonting åt – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta allt tillbaka till mig, och fråga mig själv hur jag genom att medverka i och tänka vissa tankar – skapar upplevelser inom mig själv, och att hur detta faktiskt inte har någonting med systemet i sig självt att göra – utan med vem jag tillåter och accepterar mig själv att vara inom och som mig själv

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att leva tålamod – och således inte vilja stressa saker och ting – utan istället ge saker och ting den tid de behöver – och om jag måste vänta på att en viss sak ska manifesteras, och om jag måste gå en lång process med disciplin, och konsistents för att få vad jag vill ha – att detta inte är något problem

Jag åtar mig själv att sluta vara irriterad och frustrerad på hur mycket tid jag måste spendera på att överleva och tjäna pengar – och istället åtar jag mig själv att använda den tid jag spenderar i och som systemet med att tjäna pengar till att möta mig själv, och lära känna mig själv – och se i vilka situationer jag reagerar, och se hur jag hanterar diverse olika omständigheter och hur upplever mig själv inom mig själv – för att således kunna släppa taget om dessa punkter, och korrigera dem med självförlåtelse

Jag åtar mig själv att sluta längta tillbaka till när jag var ett barn, och sluta vilja att den tid ska återupprepa sig – eftersom jag inser, ser och förstår att detta bara är ett försök att inte möta mig själv, att inte se mig själv, och att inte lära känna mig själv såsom pengasystemet – och såsom hur jag skapat mig själv i tanke, handling och ord

Jag åtar mig själv att istället för att anklaga systemet för att jag inte har någon tid över till mig själv – att istället titta på hur jag lever och uttrycker mig själv i mitt dagliga liv, och hur jag därigenom slösar bort tid genom att göra saker och ting jag faktiskt inte behöver göra, och genom att skjuta upp att göra saker och ting som jag faktiskt måste göra

Jag åtar mig själv att när jag gör någonting som jag inte behöver göra – alltså en ren nöjesgrej – och jag faktiskt har saker och ting som behöver göras, och som är viktiga att jag får avklarade – att jag då stoppar mig själv, tar ett andetag – och tar mig själv tillbaka hit – och därefter gör det som måste göras först, och sedan efter jag är klar med det – gör det som jag tycker är roligt att göra

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag vill göra någonting ”roligt” med grunden i någon slags ursäkt såsom att ”jag har ju gjort så mycket seriösa saker idag!” – ”jag förtjänar att koppla av!” – då stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet – och jag åtar mig själv att trycka mig själv igenom det motstånd jag upplever mot att vara ”seriös” – och helt enkelt göra det som måste göras

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att anledningen till att jag tycker att jag har för lite tid – och att jag aldrig hinner göra det jag vill göra – är inte på grund av systemet, och är inte på grund av någon annan än mig själv – eftersom det är jag som har planerat och beslutat hur jag ska använda min tid och ingen annan – och således åtar jag mig själv att sluta anklaga allt och alla andra för vem jag är inom och som mig själv, och hur jag upplever mig själv – och jag åtar mig själv att stå ansvarig inför vem jag är inom och som mig själv, och vilka beslut jag tar – och hur dessa besluten får konsekvenser i mitt liv

Jag åtar mig själv att bli en expert på att använda min tid effektivt – och att inte behöva någon slags motivation, eller upplevelse för att ta tag i och göra det som måste göras – och således åtar jag mig själv att röra mig själv fysiskt – en och jämlik här såsom min kropp – och i varje andetag ta ett beslut vad jag ska göra som inte är baserat på energi, eller en upplevelse – utan en insikt om vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att om jag har upplevelser inom mig själv så är det jag som har skapat dem – jag som har närt dem – och jag som tillåtit och accepterat att låta dessa upplevelser utgöra vem jag är inom och som mig själv – och således åtar jag mig själv att inte anklaga system såsom att skapa en upplevelse inom mig själv av att jag känner mig pressad, och ängslig – och stressad – utan jag tar upplevelse för mig själv såsom det jag upplever – och jag tar mig själv tillbaka hit till mitt andetag – och i varje ögonblick stoppar jag upp och ser till att jag inte medverkar i någon tanke, eller upplevelse – utan att jag är här – självdirektiv – och effektiv i varje ögonblick