Tag Archives: tjock

Dag 229: Kroppen Min – Bröstmuskler är manligt (Del 16)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 15) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att mina bröstmuskler inte är tillräckligt definierade – jag skulle önska att de var större.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, och jag ser mina bröstmuskler – att då jämföra mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla, och vara missnöjd med mina bröstmuskler – och önska att mina bröstmuskler såg annorlunda ut än vad de gör – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given – att ta mina bröstmuskler för givna – istället för att se, inse och förstå att min kropp, och mina bröstmuskler är fullt funktionella – och att det endast är sinnet som skapar en idé – och en upplevelse av att mina bröst inte duger som de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – en idé som jag skapat genom att titta i tidningar, på reklamer, och på bilder av män som har stora och väldefiniera bröstmuskler – och tänka att ”åhh, så skulle jag vilja se ut!” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse, och förstå att hur jag ser ut är inte viktigt för VEM JAG ÄR – eftersom VEM JAG ÄR – är någonting som JAG beslutar om och inte mitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad av, och kontrollerad av det kapitalistiska konsumtionssamhället – genom att tro att de idéer och bilder som promulgeras och cirkulerar runtomkring i samhället – såsom bilder av män som har stora, kraftfulla, och muskulösa kroppar – att det är så man borde se ut – och att om jag inte ser ut på det sättet då är det någonting som är fel med mig, och att jag då inte kan vara nöjd med min kropp – och tillfreds med mig själv förens jag får en sådan kropp som jag ser visas i media – och ses såsom den ”perfekta kroppen”

4. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att media, reklam, korporationer, och konsumtionssamhället är som en vampyr som när sig på min osäkerhet om hur jag ser ut – som när på min känsla av att inte vara tillfreds med mig själv och att jag måste köpa, och konsumera mer produkter för att kunna fylla det tomrum som tydligen existerar inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga – stopp – jag tänker inte längre låta mig själv utnyttjas, och kontrolleras av detta system – utan jag står upp och tillåter mig själv att älska, och acceptera mig själv – och min kropp – utan några villkor

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att låta min fokus vara på mitt bröst – och när jag tittar på mig själv – genast anlägga blicken mot mina bröst för att inspektera utseendet på mina bröst, och huruvida detta utseende kan anses vara ett tillräckligt bra utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bortse från resten av min kropp – och inte när jag tittar mig själv i spegeln – använda detta ögonblick till att inspektera hela min kropp – inte för att se att jag ser korrekt, eller bra ut – utan istället inspektera min kropp från en utgångspunkt av att se att min kropp är väl omhändertagen och i alla delar av sig självt fullt funktionell

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, och ser mina bröstmuskler, att jag då jämför mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga borden – mina bröst behöver inte se ut på ett visst sätt – det finns ingen ”korrekt” bild eller karta för hur ett bröst ska se ut – utan detta är en idé som har promulgerats, och skapats av korporationer för att sälja fler produkter – och för att tjäna mer pengar; således åtar jag mig själv att acceptera mina bröst såsom de är – och inte önska, eller vilja att mina bröst ska vara mer, eller mindre än vad de är – utan acceptera mina bröst såsom de är här i detta ögonblick

2. När jag märker att jag tänker att jag borde, eller jag försöker att forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är perfekt såsom den är – och att jag behöver inte försöka omforma min kropp för att kunna acceptera min kropp – och acceptera mig själv – således åtar jag mig själv att i varje ögonblick träna mig själv på acceptera mig själv – när en tanke kommer upp som har en fördömande natur – då stadgar jag inom mig själv att jag accepterar mig själv här – och jag slutar fördöma mig själv – och vara hård mot mig själv – jag övar mig på att vara öm och kärleksfull med och som mig själv här

3. När jag märker att jag låter mig själv manipuleras, styras, och kontrolleras av bilder, av reklam, och av media som promulgeras i samhället – såsom bilder av smala män och kvinnor – med stora muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa bilder som promulgeras, och oavbrutet visas i samhället – är inga sanningsenliga bilder – och visar inte på något sätt vad denna fysiska verklighet borde vara, och är – således åtar jag mig själv att sluta bli kontrollerad, och styrd av dessa bilder; och jag åtar mig själv att träna mig själv på att leva självdirigerat – och ta mina egna beslut om vad jag accepterar och tillåter inom och som mig själv – och vad jag inte accepterar och tillåter inom och som mig själv

4. När jag märker att jag låter mig själv känna mig osäker, eller otillräcklig – som om att jag saknar någonting, och att endast konsumtionssamhället kan ge mig det jag saknar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – den upplevelsen jag har inom mig själv av att inte känna mig tillräcklig – det är en fabricerad upplevelse – som jag har tillåtit och accepterat mig själv att bli manipulerad till att skapa genom bilder, genom ord, genom kunskap som sprids i konsumtionssamhället; således åtar jag mig själv att sluta låta mig själv bli manipulerad – och istället stadga att jag saknar ingenting – jag är tillräcklig – jag är här – och söker inte efter någonting mer

5. När jag tittar på mig själv i spegeln, och jag då märker att mina ögon går direkt mot mina bröst, och stannar där – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag endast fokuserar på en enda kroppsdel – då komprometterar jag resten av min kropp eftersom jag inte låter mig själv lägga märke till och observera resten av min kropp; således åtar jag mig själv att titta på, och observera hela min kropp när jag står framför spegeln – och använda spegeln såsom ett sätt att kontrollera att min kropp mår bra – är välnärd och väl omhändertagen – och inte saknar någonting

Enhanced by Zemanta

Dag 115: Min Kropp Och Jag

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att definiera mig själv utifrån hur jag ser ut – och tänka att allt jag är – är den bilden av min kropp jag ser i spegeln – och i detta tänka att för att jag ska kunna vara nöjd med mig själv måste denna kropp jag ser i spegeln se ut på ett speciellt sätt – och ha vissa muskler, och ha en viss typ av hud – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad av de normer, och idéer som existerar i samhället om hur den perfekta kroppen ska se; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att min kropp är perfekt och att jag inte behöver se ut på något speciellt sätt för att ha en perfekt kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att den kropp som visas i samhället såsom idealkroppen – faktiskt är en konsekvens av självmissbruk – där man missbrukat sin kropp genom träning för att producera vissa typer av muskler utan att ta hänsyn till hur kroppen upplever sig självt inom och som denna träningen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara villig, och överväga att missbruka min kropp – för att tillfredställa mitt begär av att uppnå ett kroppsideal – en bild av min kropp – såsom jag tror att kroppen bör se ut – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte blint följa de ideal och normer som marknadsförs i samhället utan istället fråga min kropp vad slags träning som gör nytta för min kropp – vad slags mat min kropp finner vara näringsrik och effektiv – och i detta inte basera mitt förhållande min kropp på en snedvriden ideal, utan på vad som är bäst för min kropp

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på min kropp och göra det som är bäst för min kropp – att ge min kropp mat som är bäst för min kropp – att sitta på ett sätt som är bäst för min kropp – att sova på ett sätt som är bäst för min kropp – och således tjäna min kropp istället för aktivt förstöra, och missbruka min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det finns ingenting sådant som en idealkropp – utan att idealkroppen är en idé som är skapad i samhället – som inte finns på riktigt, utan som endast finns i människors huvuden – och således åtar jag mig själv att sluta jaga en idé av hur den perfekta kroppen ska se ut – och jag åtar mig själv att istället lära känna och skapa ett intimt förhållande med min kropp här – där jag frågar min kropp hur jag bäst kan stötta den – genom att känna efter vad min kropp behöver

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att bli tjock, och för att bli sedd, och definierad av andra såsom att vara otränad, lat, och oattraktiv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och vilja att andra ska uppfatta och se mig som attraktiv, disciplinerad, och vältränad – och att andra ska få en positiv bild av mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja träna utifrån en utgångspunkt av att få muskler – så att andra människor ska se mig som snygg, och attraktiv eftersom jag har mycket muskler – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa mitt begär att bli accepterad, och erkänd av andra som attraktiv och snygg – och att jag istället fokuserar på att etablera ett intimt och nära förhållande med min kropp – och lära känna min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tar mig an ett nytt projekt – att vilja göra det maximalt från en utgångspunkt av att bli bäst enligt de standarder samhället har placerat – såsom att vara bäst – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta mig an nya projekt, och intressen – från en utgångspunkt av att ha roligt, och att utforska mig själv inom och som projektet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att, och använda min kropp såsom en maskin att tjäna min egna intressen – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att lyssna på min kropp, och när jag tar beslut i förhållande till min kropp – att lyssna på min kropp och ta min kropp i beaktande – och behandla min kropp med respekt och värdighet i det att jag inte utsätter min kropp för någonting som inte på något sätt gynnar eller är bra för min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom herren över min kropp – och att jag kan välja att göra vad jag vill oavsett om detta betyder att min kropp kommer att ta stryk – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med min kropp – och inte se mig själv såsom en herre – utan som en jämlik – och använda min kropp i beaktande av hur min kropp upplever sig självt

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte längre vara och bli hjärntvättad, och påverkad av de ideal och normer som presenteras i samhället rörande hur en kropp borde se ut, eller inte borde se ut – och jag åtar mig själv att istället lyssna på min kropp, och ta den fysiska upplevelsen av mig själv som min kropp i beaktande – istället för att bli besatt av en spegelbild av min kropp – och ta beslut i förhållande till hur denna spegelbild ser ut i jämförelse med bilder av kropp jag sett i tidningar, och i filmer – och dylikt

Jag åtar mig själv att inte genom träning – eller på något annat sätt – missbruka min kropp för att uppnå märkliga, och illusoriska ideal – och jag åtar mig själv att istället lära känna min kropp – och att ta beslut i förhållande till min kropp där jag verkligen lyssnar på min kropp – och hur min kropp svarar mot, och upplever sig själv i förhållande till vad jag gör med den

Jag åtar mig själv att inte ta någonting som marknadsförs i samhället såsom ”en sanning” för givet – t ex som att man måste ha en kropp med stora muskler och utan något fett – och istället åtar jag mig själv att själv undersöka vad som är sant och riktigt, och vad som endast är illusoriska idéer skapade i huvudet på människor utan att ta i beaktande den fysiska verkligheten här

Jag åtar mig själv att ge till min kropp – det som är bäst för min kropp på alla sätt och vis – och göra detta till min primära prioritet – att stötta och assistera min kropp en och jämlik

Jag åtar mig själv att inte bli lurad av tankar som kommer upp i mitt huvud om hur min kropp borde se ut – och jag åtar mig själv att se, inse och förstå att det finns inte något sådant som en idealkropp – dock finns det ett idealt sätt att behandla min kropp på – vilket är att stötta min kropp en och jämlik genom fysiska handlingar

Jag åtar mig själv att inte begränsa, och förtrycka mig själv – i och som begäret av att jag vill att andra ska se mig som vältränad, attraktiv, och disciplinerad – genom att jag gör saker och ting – tränar, och äter – för att se ut på ett visst sätt så att andra människor ska känna på ett visst sätt om mig – och jag åtar mig själv att istället stötta och assistera min kropp utan några förhoppningar, eller begär om hur andra kommer att se eller uppfatta min kropp

Jag åtar mig själv att inte träna utifrån en utgångspunkt av att få muskler och bli ”snygg” – utan istället åtar jag mig själv att träna för att assistera och stötta min kropp – samt lära känna min kropp

Jag åtar mig själv att inte vilja vara bäst – och ta mig an projekt, och intressen från en utgångspunkt av att vilja bevisa mig själv inför andra – utan jag åtar mig själv att ta mig an projekt, och intressen från en utgångspunkt av att ha roligt och utforska mig själv inom och som projektet

Jag åtar mig själv att inte se, och använda min kropp såsom en maskin som jag kan göra vad jag vill med – utan jag åtar mig själv att respektera, och värdesätta min kropp – och leva på ett sådant sätt att jag stöttar och assisterar min kropp istället för att bryta ned och skada min kropp

Jag åtar mig själv att stå, och leva en och jämlik med min kropp – och istället för att se mig själv såsom herren över min kropp – att se mig själv såsom min kropps väktare – och att jag är här för att assistera och hjälpa min kropp – eftersom jag inser, ser och förstår – att om jag assisterar och hjälper min kropp att må bra, så hjälper jag även mig själv att må bra

Dag 50: Utseendet Bedrar

När någon säger till mig att jag är vältränad, har en smal kropp, eller ett vackert ansikte, då blir jag glad, och jag känner mig själv ”levande”. När någon säger att jag har små muskler, att jag är tjock, eller har någon annan av samhället ansedd kroppslig skönhetsmiss, så blir jag obekväm, jag känner mig misslyckad, och inte nöjd med min kropp. Det finns alltså en väldigt tydligt polaritet i förhållande till hur jag inom mig själv genom energi definierat och skapat ett förhållande till min kropp.

Det är intressant att se hur denna av energi baserade kroppsbild har begränsat mig i mitt liv. I mina yngre år, men även nu på senare tid, har jag ofta runt kvinnor och tjejer, känt mig nervös, och obekväm – och jag har haft problem att prata obehindrat, och avslappnat – och detta har till stor del berott på hur jag definierat och sett min kropp.

Jag har även i mina tidigare år känt mig obekväm inför att klä av mig, och gå utan tröja på stranden, eller vara naken i omklädningsrum, eftersom jag varit orolig hur andra människor tittat på och definierat min kropp.

Det är fascinerande att hela denna tankeverksamhet om min kropp skapats utifrån jämförelse, för tänk om jag varit den enda människan på denna jord, min kropp hade ju då varit alldeles perfekt – eftersom min kropp varit den enda kroppen. Och så är ju egentligen fortfarande fallet, för min kropp är ju den enda kroppen som är just denna kropp. Det finns ingen annan kropp som är exakt likadan som min kropp, och därför är all jämförelse helt bisarr. Det finns ingenting att jämföra, eftersom sakerna till sin natur är olika, därför finns det inte bättre eller sämre, utan istället – olika kroppar.

Även ett av mina stora intressen i livet har blivit helt infekterat av kroppsbildsfixering, och det är att träna. När jag var liten handlade träning om att ha roligt, och det handlade om att utveckla min kropp, och att utveckla färdigheter såsom balans, precision, motorik, kondition, och styrka – alltså praktiska och användbara färdigheter som jag kan uppskatta och ha nytta av i livet. Nu när jag blivit äldre har träning istället börjat handla om kroppsbild, om att vara ”bäst”, ”starkast”, ”uthålligast”, ”tuffast” – och absolut inte om att ha roligt, och göra det som kommer upp i ögonblicket – och det är ju helt oacceptabelt. Fysisk träning borde ju vara om att ha roligt, och om att helt enkelt ta ett ögonblick med mig själv, och uttrycka mig själv med min kropp, lära känna mig själv som min kropp, och utveckla färdigheter som kommer assistera, och stötta mig i mitt dagliga liv – som tillexempel bättre kondition – vilket då kommer göra mig mer effektiv att cykla till skolan tillexempel.

Fast i grund och botten är det avgörande vem jag tränar för, gör jag det för mig själv, och som mig själv, eller gör jag det för att tillfredställa någon annan, och för att bli något mer än mig själv? Självklart ska träning vara ett uttryck av och som mig själv, och inte någonting jag gör för att känna mig själv bättre över mig själv, eller bli sedd av andra såsom att vara stark; alltså ska min träning inte ha någonting att göra med kroppsbild överhuvudtaget.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta vad jag gör under min dag, och hur jag gör saker under min dag, och varför jag gör saker med min dag, vara styrt och kontrollerat av idén om vad en vacker och acceptabel kropp är för någonting – istället för att tillåta och acceptera mig själv att ta beslut, och leva i enhet och jämlikhet med min kropp – genom att lyssna på min kropp, och lära känna min kropp, och även lyssna på mig själv, och lära känna mig själv, och fråga mig själv vad jag vill göra, och hur jag vill göra det – inte för att uppnå någon idé – utan ifrån vad som är fysiskt, och faktiskt här som mig själv och min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja höra från andra att jag ser attraktiv ut, att min kropp ser vacker ut, att jag har stora muskler, och att jag är smal och ser vältränad ut, och när jag hör någon säga detta till mig, att bli glad och känna mig själv uppfylld inom mig själv – istället för att se, inse och förstå att detta begär, och denna känsla inom mig i förhållande till att någon säger till mig att jag ser vacker ut, är helt och totalt begränsande, eftersom jag i och med detta separerar mig själv från min kropp, och istället för att lyssna på vad min kropp vill ha, istället lever för att jag ska se ut på ett sätt som andra definierar som positivt – därför stoppar jag mig själv, och jag börjar istället lyssna på min kropp

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse att en positiv upplevelse inom mig själv alltid är kopplad till och står i förhållande till en negativ upplevelse inom mig själv, därför kan jag inte ”känna mig attraktiv” utan att samtidigt ”känna mig själv ful” – och jag inser även hur extremt korkad denna jakt är inom mig själv på att ”känna mig attraktiv” – eftersom jag inser att jag inte kommer kunna behålla denna upplevelse av mig själv, eftersom den är baserad på en bild som kommer försvinna, och därför inser, ser och förstår jag att jag slösar bort mig själv, och min kropp – på att leva efter att få ”känna mig attraktiv” – och att jag bortser från det som är av faktiskt substans, som min kropp – för att få känna mig själv på ett visst sätt – därför stoppar jag mig själv – jag tar ett djupt andetag – och jag slutar att leva efter, jaga efter, och definiera mig själv utifrån en positiv upplevelse såsom att ”känna mig själv attraktiv”

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa ett värde vid mitt utseende, och basera mitt självförtroende, och min självkänsla på hur jag ser ut, och därför bli osäker, och känna mig nervös runt kvinnor, och tjejer, och även men, eftersom jag fruktar, och känner ångest att de inte ska placera ett högt värde på hur min kropp ser ut, i tron att om inte alla människor i min värld ser och definierar min kropp såsom att vara perfekt, att tro att jag då inte har något självförtroende, eller ett värde – istället för att se, inse och förstå – att oavsett hur jag ser ut, och oavsett hur min kropp ser ut – att jag kan värdesätta mig själv, och att jag kan leva självförtroende som mig själv här – en och jämlik

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag kommer kunna bli säkrare på mig själv, och uppleva ett högre värde som mig själv, om jag får erkännande av andra såsom att vara speciell, och såsom att ha ett högt värde, genom att bli sedd såsom att vara attraktiv, vältränad och vacker – istället för att se, inse och förstå att en sådan självsäkerhet inte är riktig, eftersom det är en självsäkerhet som bygger på bilder, och upplevelser jag inte har skapat, styrt, och som jag inte har kontroll över – därför inser, ser och förstår jag att riktig självsäkerhet endast är någonting som jag kan utveckla, genom att leva som, och uttrycka mig själv såsom självsäkerhet och inte tillåta och acceptera mig själv begränsa, och hålla mig själv tillbaka i nervositet, och en känsla av underlägsenhet

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att prata med nya människor, vara rädd för att klä av mig och visa min över, och underkopp naken, i rädslan för att människor ska fördöma, och se ner på mig såsom att vara ful, och oattraktiv – i tron att det har någon betydelse för vem jag är hur andra människor ser, eller inte ser mig – istället för att se, inse och förstå – att det har ingen betydelse hur andra människor ser mig, det är jag som har placerat ett värde vid att andra ska se mig som attraktiv och vacker, och det är således som kan ta bort detta värde, och tillåta mig själv att uttrycka mig själv i varje ögonblick oavsett hur jag ser ut – således gör jag det – jag stoppar mig själv från att ge mig själv värde i förhållande till hur jag ser ut – och jag lever istället egenvärde här såsom mitt andetag i varje ögonblick

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva självärlighet, och att inte ge mig själv värde, och acceptera mig själv, oavsett vilken kropp, eller form, eller bild jag representerar – och således göra mig själv osårbar, och oantastbar, i det att oavsett var, eller hur jag är – så står jag stabil, och trygg i mig själv i full vetskap om att det enda äkta värdet som finns är mig själv – här såsom andetaget – och denna fysiska verklighet som mig själv – oavsett vilken form denna verklighet befinner sig i

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv upprörd, och generad när någon säger till mig att jag inte har tillräckligt stora muskler, och tänka och tro att för att en annan ser mig, och tycker att jag inte har tillräckligt stora muskler, att detta då förminskar mitt värde, och gör mig sämre än vad jag var innan – istället för att se, inse och förstå – att om jag definierar värde i förhållande till vad andra tycker om mig så kommer mitt värde minska – men om jag istället definierar mitt värde i förhållande till mig själv – till vem jag är här – till här – och lever detta värdet som mig själv i varje ögonblick, praktiskt, och utan att behöva någon annan att erkänna mig som värdefull – så kommer vad en annan säger, tycker eller känner om mig inte ha någon betydelse – eftersom jag står trygg och stabil inom och som mig själv i vetskap om att jag är ovärderlig

jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa värde vid saker och ting som inte har substans, såsom bilder, och vissa fysiska objekt, som jag vet kommer försvinna och gå om intet genom tidens inverkan – och därför kommer det värde av mig själv jag baserade i förhållande till detta objekt även det att försvinna – därför slutar jag att definiera mig själv som värde i förhållande till saker som jag inte har kontroll över, och som jag inte skapar, och styr över – och jag inser således att det enda stabila, och otidsenliga sätt som finns att leva värde – är att leva värde som mig själv – här – och stå som värde i varje ögonblick – och uttrycka detta värde som mig själv praktiskt – genom att bry mig om mig själv, lyssna på mig själv, vara intim med mig själv, och stötta mig själv att expandera, och växa – och bli mer effektiv i mitt leverne

jag åtar mig själv att inte längre definiera mig själv som värde i förhållande till hur andra ser och upplever min kropp, hur andra ser och definierar handlingar jag tar för mig, hur andra ser och upplever mig – utan jag lever istället värde här som mig själv i varje ögonblick – och gör detta genom att stoppa självfördömande, stoppa självhat, stoppa självmissbruk genom att leva för andra

jag åtar mig själv att leva egenvärde, och att göra detta genom att ta hand om kropp, och vårda min kropp, från en utgångspunkt av vad min kropp vill ha, och vad jag tycker är roligt att göra – och inte utifrån en utgångspunkt av att vilja bli erkänd, och sedd av andra såsom att vara speciell, attraktiv, och bra

jag åtar mig själv att inte längre söka efter andras erkännande, och missbruka, förstöra, och sabotera för mig själv, och min kropps välmående i denna process – istället för jag mig själv tillbaka hit till denna fysiska verklighet, och jag frågar mig själv innan jag tar mig själv för vissa handlingar, om jag gör detta för mig själv, eller för min kropps bästa, eller om jag gör det för att få andras erkännande – och om jag märker att jag gör det för att få andras erkännande – då gör jag inte den saken, utan förändrar mig själv istället i ögonblicket till att handla, besluta och agera på ett sätt som är för mig och min kropps bästa

jag åtar mig själv att inte längre leva för att bli sedd och erkänd av andra, för att få bli upptäckt av andra, för att få bli älskad av andra, utan jag åtar mig själv att lära känna mig själv och min kropp, och lära mig själv att leva för min egen skull, och för min kropps skull – och lära mig bry mig om mig själv – och i denna process även lära mig att bry mig om andra på riktigt – och leva för andra inte för att få erkännande – utan för att stötta och stödja andra att upptäcka sig själv och bli de bästa de kan bli – precis så som jag gjort med mig själv