Tag Archives: tråkig

Dag 358: Rutin

Rutin är ett ord som jag har haft ett ganska konfliktfyllt förhållande med tidigare i mitt liv – speciellt i tonåren avskydde jag rutin och jag ville därför aldrig bli bunden i någon rutinbaserad och vardaglig livsstil – jag ville istället att varje dag skulle vara ett äventyr.

Men nu när jag pluggar och snart antagligen ska börja jobba möter jag ändå den så fruktade rutinen – den har kommit in i mitt liv och verkar vara här för att stanna. Saken är den att det inte är något fel på rutin i sig självt, utan rutin är egentligen bara ett praktiskt levnadssätt som jag skapat för mig själv som passar ihop med de ansvar och åtaganden jag har genom mina dagar. Det är inte direkt något mer farligt än att jag gör samma saker varje dag – så på ett praktiskt och fysiskt plan är rutin ingenting att sky. Problemet är istället emotionellt och upplevelsebaserad – d.v.s. felet ligger i att jag känner ett motstånd mot rutinen – jag reagerar mot rutinen – jag känner motvilja mot rutinen – och skulle helst vilja att rutinen lämnade mitt liv för gott.

Så, av vad jag kan se är mina reaktioner mot rutin irrationella, det finns ingen anledning att tycka illa om rutin – det finns inget i själva rutinen som gör att jag känner mig låst, fängslad, eller uttråkad – utan det är saker som jag skapat inom mig – det är mitt egenskapade förhållande till rutin som jag trots allt inte behöver hålla fast vid.

I det närvarande är upplevelsen jag har mot rutin den att jag känner mig uttråkad och begränsad – och jag tänker tyst för mig själv att ”här rinner mitt liv ifrån mig i rutinens eviga ekorrhjul” – och det jag därefter försöker göra är liksom att muntra upp mig själv och hitta saker som jag ändå tycker är bra med mitt liv – och hur jag faktiskt ändå ”lever mitt liv” på vissa sätt. Alltså har jag definierat rutin såsom det som stjäl mitt liv och min frihet från mig – och att det inte är möjligt för mig att leva och ha roligt när mitt liv är inrutat och schemalagt.

Problemet är dock som så att i vår nuvarande värld går det inte att leva ett liv av frihet från rutin och scheman – för såsom det ligger till måste man tyvärr har pengar för att överleva – och pengar kan man i princip endast tjäna ihop genom att låta inruta sitt liv i en rutin – i ett dagligt schema som visar vad man ska och inte ska göra – för det är helt enkelt så vi har konstruerat vårt monetära system.

Det bästa jag kan göra mot mig själv är därför att släppa taget om mina reaktioner mot rutin, att omfamna rutinen och istället ge mig själv kreativitet och frihet som mig själv – skapa och leva dessa orden som mig själv i mitt dagliga liv genom att t.ex. låta mig själv vara mer uppmärksam och närvarande när jag tar mig själv genom min dag – var mer känslig mot de olika fysiska upplevelser som utgör en dag i mitt liv – och förstå att varje dag faktiskt inte är densamma som den tidigare – och att varje dag trots allt är unik – men att jag måste för att kunna uppleva dagen på riktigt – ta bort det här molnet i mitt sinne om att ”allt bara är rutin!” – och istället låta mig själv leva och gå med dagen såsom den kommer och utvecklar sig.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma rutin och när jag gör samma sak dag ut och in – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera rutin och att göra samma sak dag ut och in såsom att det förstör mitt liv – stjäl min livskraft och tar ifrån mig glädjen att leva och meningen med livet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid en idé om att livet endast har mening och syfte om jag är fri att göra vad jag vill – och om jag kan uppleva mitt liv som ett äventyr – som är föränderligt och tar en ny skepnad varje dag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att mitt liv är rutinbaserat och följer ett schema – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mitt liv för att vara värt att leva måste ha ett bredare innehåll – måste vara mer nyanserat och rikt av upplevelser – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli deprimerad och fördöma mitt liv såsom att inte innehålla vad ett liv borde innehålla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja fly från mitt liv in i någon slags positiv känsla och upplevelse – in ett nytt liv där det finns en mängder av nya upplevelser, känslor, och saker att utforska – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så länge mitt liv inte har denna utformningen – att någonting nytt och oväntat händer varje dag – så har mitt liv inget syfte och ingen mening – och det finns ingenting att leva för – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället låta mig själv leva för och som mig själv – att göra det till mitt syfte att jag är här – att jag går min process – rör mig själv framåt och skapar mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva motstånd och motvilja mot att ha ett inrutat och schemalagt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på att fly bort från mitt liv – att hitta nya sätt att göra saker på – att åka bort eller på något sätt fly undan mitt nuvarande liv – mina nuvarande ansvar och åtaganden – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att rutin i dagsläget är såsom systemet i världen har blivit skapat – och att det endast är genom rutin och systematiskt leverne som det går att skapa någonting i systemet – och att rutin trots allt inte är fel – utan det är helt enkelt bara en repetition av vissa slags handlingar och inte i sig någonting dåligt som måste skjutas bort

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att trots att mitt liv består av rutin och samma slags händelser varje dag – betyder inte det att varje dag är den förra lik – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan faktiskt leva och glädja mig åt mig själv och min fysiska närvaro här fastän att mitt liv är inrutat och baserat på rutin – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa min idé om hur livet borde vara – hur äventyrligt – roligt och oberäkneligt det borde kännas – och istället ta mig själv tillbaka hit till min kropp och till det liv som jag går här – och faktiskt vara medveten och närvarande i min kropp HÄR när jag går min dagliga rutin

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma rutin och sammankoppla rutin med en emotionell upplevelse av att känna mig uttråkad, begränsad och tillbakahållen – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i en polaritet där jag strävar efter och önskar att mitt liv ska vara mer äventyrligt och oberäkneligt i tron att det endast är under sådana omständigheter som jag kan leva och glädja mig själv åt livet och åt mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ett motstånd inför att placera mig själv i en situation och i ett liv där min vardag blir inrutad och schemalagd och det inte finns några äventyrliga och oberäkneliga skeenden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar på morgonen och tittar på det jag ska ta mig själv an under dagen – att gå in i en upplevelse av depression och att känna mig uttråkad – och tänka: Å nej, inte ännu en dag med samma slags mönster som jag ska ta mig själv igenom där ingenting nytt sker – och ingenting annorlunda kommer in i min vardag – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att börja min dag i denna upplevelsen av motstånd och motsträvighet – istället för att se, inse och förstå att det är en helt ny dag som jag tar mig själv an – och att trots att min tid är inrutad och schemalagd begränsar inte det min förmåga att vara kreativ, spontant, flexibel och att uttrycka mig själv i ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv och mitt självuttryck i förhållande till huruvida min dag är schemalagd och inrutad – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att för att mitt liv och min dag ska vara värdefull – och ha mening – så måste någonting nytt hända som jag inte tidigare har lagt märke till eller upplevt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att påbörja och gå min dag i och som denna emotionen av nedstämdhet – där jag tycker att mitt liv saknar gnista och energi – för att ingenting nytt händer – istället för att jag låter mig själv gå i varje ögonblick och tillfullo ta del av och omfamna min fysiska verklighet och det som är runtomkring mig i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att rutin och scheman inte behöver vara någonting som jag upplever som negativt och begränsande – utan att jag istället kan närma mig rutin och scheman såsom någonting praktiskt jag använder mig själv av för att strukturera min dag och min tid för att jag ska kunna vara effektiv och få gjort de saker som jag ser är viktiga – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja skapa ett liv för mig själv i denna världen där jag låser mig själv på något sätt – där jag riktar in min framtid åt ett visst håll – i rädslan för att jag därefter inte kommer kunna ändra mig själv och styra om sakerna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa tankarna och upplevelserna som kommer upp i förhållande till rutin

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se de upplevelser och tankar som kommer upp i förhållande till rutin såsom att vara viktiga och värdefulla – och såsom att de faktiskt säger sanningen om hur jag ska definiera och förhålla mig själv till rutin – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag skapar min egen upplevelse i förhållande till rutin och att jag därför kan välja att skapa en annan upplevelse – där jag stabil och tyst inombords går och möter rutin – hanterar min dag och mina åtaganden utan att göra det till en emotionell eller känslomässig reaktion

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar tänka på hur rutin tynger ner mig, och gör min dag tråkig och förutsägbar, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att rutin i sig självt inte är tråkigt eller tyngande – och att rutin inte behöver beröra mig eller göra så att jag upplever mig själv på ett annorlunda sätt än annars – och således åtar jag mig själv att stabilisera mig själv här och omfamna rutin såsom ett praktiskt redskap jag använder för att systematisera min värld och för att använda min tid praktiskt och få gjort de saker och ting jag behöver få gjorda

Jag åtar mig själv att när jag vaknar och står inför en ny dag – där jag har framför mig åtaganden och ansvar – att andas och möta dessa i varje andetag – att hantera och leva mitt liv i varje ögonblick – och således inte låta mig själv skapa en översyn och en bild i mitt sinne av vad min dag innehåller eller representerar – utan istället hantera varje ögonblick såsom det kommer upp och manifesterar sig – och dirigera mig själv i enlighet med vad som är här – och i enlighet med vad som måste göras i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att använda mig själv av rutin och scheman för att strukturera och göra mitt liv praktiskt – så att jag kan hantera mina åtaganden och ansvar – och leva mitt liv på ett sätt som leder till ett utflöde som är bäst för alla

Dag 175: Göra Mig Till För Att Få Bli Omtyckt

Självskriverier

De senaste dagarna har jag tränat mig på att praktiskt förändra mig själv i ögonblick, och det har varit väldigt enkelt faktiskt. Den primära punkten som jag praktiskt arbetat med att förändra är min tendens att undvika att ta kontakt med nya människor, eftersom jag känner mig själv obekväm, rädd, eller nervös runtomkring nya människor – och denna punkt har jag arbetat med genom att helt enkelt ta kontakt med nya människor.

Så – idag hände det sig som så att jag tog kontakt med en kvinna och började prata med henne. Och samtidigt som jag gjorde det så andades jag, och observerade mig själv – och jag kunde märka en hel del intressanta beteenden av och hos mig själv som jag inte tidigare lagt märke till. Det som framförallt stod ut var att jag blev litet nervös, och jag började prata snabbare och mer hetsigt – och jag blev mer falskartad i sättet jag uttryckte mig själv på; vilket betyder att jag spelade mer än roll istället för att jag uttryckte mig själv naturligt och autentiskt här.

Det är intressant att jämföra hur jag upplever mig själv inombords, och hur jag använder min kropp när jag kommunicerar med män i jämförelse med kvinnor – för jag är faktiskt två helt olika personer. När jag är med män är jag mer stabil, lugn och bekväm inom mig själv – och när jag är med kvinnor är det som om att jag konstant står på mina tår för att försöka hitta sätt att vara på som ska kunna tillfredsställa kvinnan, och få henne att tycka om mig. När jag är med män bryr jag mig inte alls på samma sätt vad de tycker om mig.

Av vad jag kan se så grundar sig denna nervositet och stirrigheten jag känner runt kvinnor i punkten att jag känner mig själv underlägsen kvinnor, och ser mig själv såsom att vara ”i deras våld” så att säga; alltså jag tror att om en kvinna skulle ogilla mig, och säga att mig att hon inte vill prata med mig – att då detta skulle vara någon slags fatal förlust för min del som inte är reparerbar, och detta i sin tur har nog att göra med att jag under min uppväxt i förhållande till kvinnor har känt mig lite som en loser, och alltid tyckt att jag varit ”fel ute”.

Därför ska jag arbeta med denna punkten idag – och gå igenom den med självförlåtelse, självåtaganden – och sedan ska jag leva dessa praktiskt i min värld för att således ändra punkten.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös, och känna mig själv obekväm när jag interagerar med kvinnor – eftersom jag är rädd inför att bli avvisad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag blir avvisad – att detta då är någonting farligt, hemskt, och som kommer att förgöra mig fullständigt – och göra mig helt utskämd; istället för att se, inse och förstå att det inte är någonting farligt, eller dåligt att bli avvisad och att det inte behöver påverka mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv beroende av att få erkännande av kvinnor i min verklighet av att jag är rolig, trevlig, och omtyckt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv till, och att fejka mig själv – för att lyckas få erkännande från kvinnor i min värld – och för att få bli ansedd, och definierad av kvinnor i min värld såsom att vara en omtyckt människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig skakig inombords när jag är i närheten av kvinnor, och uppleva det som om att hela min verklighet, och grunden för min existens kan bli bortryckt från mina fötter utan att jag kan göra någonting åt det, eller förhindra det – för när som helst kan tydligen en kvinna säga till mig att ”du är ful” – och ”jag tycker inte om dig” – och detta skulle då vara så himla hemskt att jag inte längre skulle veta vem jag är; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – så himla hemskt skulle det faktiskt inte vara – utan jag gör det hela hemskt i mitt huvud och genom att medverka i emotionella reaktioner som kommer upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och nervös för att bli förödmjukad när jag är runt kvinnor, genom att någon kvinna ska säga till mig att ”du är ful” – eller att ”du inte passar in” – eller att ”du är konstig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt förflutna ta det personligt när kvinnor ”hackat” på mig och sagt dylika saker till mig – istället för att tillåta och acceptera mig själv att se, inse, och förstå att vad andra människor säger om mig är inte någonting som jag behöver ta personligt eller låta definiera vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att få veta att kvinnor i min värld tycker om mig – i tron att om kvinnor inte tycker om mig så är det någonting fel på mig – och någonting jag gör är dåligt, och måste genast ändras på; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet, och min beslutsamhet, och självsäkerhet inom mig själv i förhållande till vad jag tror att kvinnor tycker och tänker om mig – i tron att jag kan bara vara stabil och effektiv när jag vet att kvinnor tycker om mig och ser mig som en normal, och effektiv manlig närvaro

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka förtröstan och stöd hos kvinnor i min verklighet – i tron att jag kan bara veta att jag är accepterad – och jag bara leva självacceptans när jag vet att människor i min omvärld – och då framförallt kvinnor – accepterar mig och ser mig som en naturlig och självklar del av sin vardag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter erkännande, och acceptans hos kvinnor i min omvärld – i tron att jag duger ingenting till förens någon kvinna i min värld har sagt till mig att vad jag gör är duktigt, och bra – och förtjänar ovationer; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och bygga mitt liv utifrån premissen om att jag måste bli älskad av kvinnor för att jag ska kunna älska mig själv – och således ta beslut, och leva på sådana sätt att jag ska kunna manipulera kvinnor till att tycka om mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att älska och tycka om mig själv, och inte längre söka efter – och försöka få erkännande från någon annan utan istället ge detta till mig själv

Självåtaganden

När jag märker att jag blir nervös, och känner mig själv obekväm när jag interagerar med kvinnor – eftersom jag är rädd för att bli avvisad; då stoppar jag mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det faktiskt finns ingen relevant och rationell rädsla i förhållande till att bli avvisad – för skadar det mig att bli avvisad? Påverkar det mig att bli avvisad? Nej – det gör det inte – och således försöker jag skydda mig själv mot någonting som faktiskt inte är farligt; således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv och inte längre hålla mig själv tillbaka i och som rädslan inför att bli avvisad

När jag märker att jag känner, och upplever att jag är beroende av att få erkännande av kvinnor i min verklighet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag är självklart inte beroende av någon annan för att erkänna mig själv – det är någonting jag kan göra här genom att helt enkelt se att jag andas, och är här – således erkänner jag min egen existens för mig själv; därför åtar jag mig själv att erkänna min egen existens – och sluta söka efter att få och uppleva en känsla av att en annan erkänner och validerar min existens

När jag upplever mig själv skakig inombords då jag är i närheten av kvinnor – och upplever det som om att hela min verklighet, och grunden för min existens när som helst kan bli bortryckt under mina fötter; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – naturligtvis kan inte hela min existens försvinna, och jorden dras undan under mina fötter bara för att jag är i närheten av en kvinna; således åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka hit – och stå här på jorden – och andas igenom min upplevelse – och se att jorden inte försvinner

När jag märker att jag blir rädd, och nervös för att bli förödmjukad när jag är runt kvinnor, genom att någon kvinna ska säga till mig att ”du är ful” – eller att ”du inte passar in” – eller att ”du är konstig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att – det spelar ingen roll vad en annan säger om mig för i slutändan är det jag som bestämmer vem jag är, och hur jag upplever mig själv; således åtar jag mig själv att bestämma att jag är tillräcklig oavsett vad en annan säger om mig – och att jag står stabil och tyst inom och som mig själv här

När jag märker att jag gör mig själv beroende av att vara säker på att kvinnor i min värld tycker om mig, och gillar mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är begränsande att vilja att alla ska tycka om mig, eftersom jag då inte uttrycker mig själv utan hela tiden är fast i rädslan för att jag inte ska vara korrekt, eller tillräcklig för andra; således åtar jag mig själv att andas och uttrycka mig själv ovillkorligt här oavsett vad andra måhända tycka om mig – jag åtar mig själv att inte längre frukta att vara ogillad

När jag märker att jag söker förtröstan och stöd hos kvinnor i min verklighet, i tron att jag kan bara veta att jag är accepterad, när andra människor accepterar mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag kan acceptera mig själv och behöver ingen annan att göra det åt mig; således åtar jag mig själv att acceptera, och tycka om mig själv här – och uppskatta mig själv

När jag märker att jag gör mig till inför kvinnor för att få deras omtanke, och erkännande – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte göra mig till och manipulera andra människor att vara på ett visst sätt mot mig för att jag ska kunna leva och uttrycka omtanke och erkännande med och som mig själv – eftersom det är någonting som jag kan ge till mig själv här – och helt enkelt leva och uttrycka mig själv som oavsett vad det kan tänkas att andra tycker eller tänker om mig; således åtar jag mig själv att sluta vänta på att tycka om mig själv – och istället tycka mig själv i och som varje andetag här