Tag Archives: träna

Dag 353: Motivation och Nyårslöften

FyrverkeriI dessa dagar brukar nyårslöften florera, och mängder av löften avges, träningskort köps in, bantningskurer planeras, och den vanligtvis så avlägsna motivationen dyker plötsligt upp och många människor känner sig antagligen redo att verkligen förändra sina liv. Men som de flesta av oss har insett saknar det stora flertalet av de här löftena substans, och efter ett några månader brukar motivationen försvinna och löftet med denna.

En fråga vi borde ställa oss själva är varför vi väntar till nyår innan vi ändrar oss själva, och varför vi behöver den här känslan av att vara motiverad, uppumpad, och redo att förändra och styra upp våra liv? Om vi ser på det objektivt, rationellt och logiskt ter det ju sig mycket märkligt att det endast är på denna enda dagen under året som självreflektion, motivation och beslutsamhet kommer fram ur skuggorna, för är det egentligen inte som så att vi under hela året faktiskt har velat ändra på vissa saker? Men varför har vi inte gjort det?

Den största boven och tillika väggen som jag funnit stå mellan mig och förändring är motivation – har jag inte känt mig motiverad eller sugen på att ändra mig då har det inte heller blivit av. På grund av att jag väntat på motivation och lust har jag därför fortsatt existera i komprometterande livs- och tankemönster – och i princip tänkt att det inte är någonting jag kan göra åt. Emellertid handlar det inte om att jag inte kan göra någonting åt problemen, utan det handlar om att jag inte orkar göra någonting åt dem – alltså motivationsbrist.

MEN – vad jag har funnit är att det finns en lösning på detta motivationsproblem, och vad jag insett får väll anses vara litet av en revolution. Om vi tittar närmare på vad motivation består av är det nämligen en energi, en positiv känsla av ett driv, en upplevelse av att vi vill föra oss själva framåt och skapa eller förändra någonting – och med denna energi som bränsle rör vi oss sedan framåt – tar beslut – och lever vårt löfte i vår vardag – genom denna känsla av motivation upplever vi en kraft att vi kan förändra vårt fysiska leverne. Vad som är fascinerande är dock att förändringen sker fysiskt – genom att vi tar en fysisk handling – ett faktiskt beslut – och att vi lever detta genom att vi praktiskt rör oss själva i enlighet med vårt mål – och denna del av förändringen – den fysiska och faktiska rörelsen består inte av energi utan här arbetar vi istället direkt med vår kropp.

Men om den fysiska och faktiska förändringen är fysisk, behöver vi då ens en energi eller en motivation för att röra oss själva framåt?

Om vi tittar på när vi tar ett beslut att t.ex. äta mat, går det att se att det är någonting vi gör helt som en fysisk handling – vi bestämmer oss för att vi är hungriga – och sedan agerar vi – det finns ingen energi eller positiv känsla av motivation som är inblandad i processen. Precis samma princip kan vi applicera i andra delar av våra liv och detta är lösningen på motivationsproblemet = MOTIVATION är överskattat!

Jag ska ta ett exempel från mitt eget liv för att illustrera hur jag applicerar den här principen: För närvarande studerar jag inför min tentamen – och jag har sedan tidigare insett att jag behöver investera en viss mängd tid i studierna för att klara tentamen och uppnå ett resultat som jag kan vara nöjd med. Emellertid har jag ingen motivation eller lust till att sätta mig ner att studera – men ändå går jag upp varje morgon, äter min frukost, och sedan sätter jag mig framför böckerna och börjar läsa. Och jag kan göra det för jag har förstått att jag behöver ingen energi eller motivation för att ta det praktiska och fysiska beslutet att röra min kropp till böckerna, öppna dem, och sedan börja läsa igenom dem – det är nämligen en helt och hållet fysisk handling – och därför är det enda jag behöver min kropp. När jag väll satt mig själv på stolen och börjat läsa – ja – då är det ju helt enkelt bara att sitta kvar där och läsa tills det jag är nöjd – därefter gör jag någonting annat.

Enkelt eller hur! Detta är magin som går att finna när vi låter oss själva ge upp motivation som det där bränslet vi tror oss behöva för att driva igenom och skapa förändringar i vår värld. Istället för att förlita oss på en högst eterisk känsla – som kommer och går som den vill – förlitar vi oss på vår kropp – och det fantastiska med den är att den är här – varje dag – varje andetag – redo att användas och brukas.

Med denna insikt i bagaget är det lätt att förstå att nyårslöften och den där känslan av motivation som dyka upp i samband med sådana löften är onödiga och överflödiga – istället kan vi hela året runt skapa oss själva och vår värld på ett sätt som vi ser gynnar oss själva och andra i våra liv med hjälp av det enda redskapet som verkligen behövs – våra kroppar!

Dag 251: Kroppen Min – En Mindre Extraordinär Rumpa (Del 38)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag tycker att mina skinkor ibland ser för slappa ut.

Kom ihåg att syftet med dessa skriverier är att släppa taget om, och förändra min inre natur av att se på min kropp med fördömande, och utseendefixerade ögon – vare sig upplevelsen, eller fördömandet är positivt, eller negativt. Således förändrar jag mig själv här genom mina skriverier att se på min kropp på ett nytt, konstruktivt, och gynnande sätt som inte föranleder missnöje, jämförelser, eller andra typer av psykologiska problem.

Självförlåtelse

460x0(ByWidth_TopLeft_Transparent_True)1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett fördömande gentemot min rumpa, och tänka att min rumpa, och dess tillhörande skinkor ser för slappa ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se min kropp utifrån ett polariserat synsätt, där jag tittar på min kropp med hjälp av de tankar såsom fördömanden som dyker upp inom mig i mitt huvud – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utan att ifrågasätta – helt, och fullständigt lita på vad som dyker upp i mitt huvud, och tro att bara för att en tanke i mitt huvud säger att mina skinkor är för slappa – att detta därför måste stämma

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att gå in i ett kontemplativt tillstånd – där jag funderar på vilka delar av min kropp som är godkända, och hur andra människor möjligtvis ser på min kropp – och om min kropp står sig gentemot andra människors kroppar skönhetsmässigt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta se, och definiera min kropp utifrån idéer om skönhet, idéer om perfektion, idéer om vad som är snyggt, och fult – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med min kropp när jag tittar på mig i spegeln – och alltså inte fördöma min kropp utan istället uppleva och vara här med min kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att det är bra när kroppen ser ”hård” och ”stark” ut – och tro att det är snyggt när kroppen har stora muskler – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta varför en sådan idé existerar inom mig – är det ens min idé? Är det ens jag som säger inom mig själv att kroppen bör ha dessa kvalitéer? En sak som är säker är att jag inte har kommit på dessa, och i medvetenhet skapat dessa idéer om skönhet – eftersom det är någonting som jag lärt mig; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lära mig om – och lära mig att se mig själv, och människor – bortom den kroppsliga bilden – och istället se vem, och vilka de är såsom levande individer

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja se, och erkänna det faktum att mitt utseende inte definierar vem jag är – och att jag som en levande individ inte är bestämd av hur jag ser ut – utan att jag är här såsom en levande individ som andas, och upplever, och uttrycker mig själv i denna verklighet – oavsett mitt utseende; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur begränsande, och ytligt det är att fokusera på utseende – när utseende faktiskt inte spelar någon roll för ens förmåga att leva och uttrycka sig själv

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ärva, och ta efter samhällets, och mina föräldrars idéer om skönhet, och vad som är fult – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lura mig själv att tro att det som kommer upp inom – såsom vad jag tagit efter av andra – är mig själv – istället för att se, inse, och förstå att det är inte jag – utan det är någonting som jag lärt mig, och tagit efter – och således när denna typ av skönhetsfixeringstankar kommer upp inom mig – då förstår jag att det inte är jag – och stoppar således mig själv från att definiera mig själv utifrån, och skapa mig själv utifrån dessa tankar

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tittar på min rumpa, och tänker att mina skinkor ser för slappa ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att mina skinkor, är mina skinkor – de assisterar och stödjer mig att gå – springa – och röra mig själv i denna verklighet – och utan dessa skinkor hade jag varit oförmögen att röra mig; således åtar jag mig själv att SLUTA fördöma min kropp för hur den ser ut – och istället uppskatta, och vara tacksam för min kropps fantastiska funktionalitet som hjälper mig att leva och vara en del av denna verklighet

2. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln – att jag går in i ett kontemplativt tillstånd – där jag börjar funderar på om mitt utseende är tillräckligt snyggt, tillräckligt vackert, och tillräckligt bra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att min kropps utseende inte är varken snyggt, eller fult – för om jag tittar närmare på vad som händer – kan jag se att det är tankar som kommer upp inom mig som beskriver verkligheten såsom att vara snygg, eller ful – och inte kroppen jag ser i spegeln framför mig i sig självt som är snygg eller ful; således åtar jag mig själv att amalgamera, och jämställa mig själv med verkligheten – att släppa tankarna och att öva mig själv på att SE direkt här – tills det att jag ALLTID ser direkt och utan någon slags tanke som obstruerar mitt seende

3. När jag märker att jag tänker, och tror att kroppen är ”snygg” när den ser ”hård” och ”stark” och ”muskulös” ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att de tankarna inom mig som definierar min verklighet såsom antingen snygg eller ful – de är inte verkligheten i sig själva utan är endast ackumulerad information som jag inhämtat utifrån utan att ifrågasätta vad det är jag accepterar som sanning; således åtar jag mig själv att ta bort allt det prat inom mig själv i form av tankar – och ta mig själv tillbaka till mitt andetag – tillbaka till min kropp – och leva i enhet och jämlikhet utan någon slags tanke som rör sig inom mitt huvud

4. När jag märker att jag inte vill se, eller erkänna det faktum – att mitt utseende inte avgör vem jag är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – JAG AVGÖR vem jag är – inte mitt utseende, inte mina tankar, inte mina känslor, eller emotioner – nej – i slutändan är det jag som bestämmer vem jag är, och hur jag ska uppleva mig själv; således åtar jag mig själv att bestämma att jag inte ska påverkas av mitt utseende – utan ovillkorligt, och fullständigt uttrycka mig själv – utan rädsla, eller självfördömande – oavsett hur jag ser ut

5. När jag märker att tankar kommer upp i mitt huvud, och att dessa håller på att tjattra om vad som tydligen är snyggt, och fult – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina tankar är inte sanningsenliga och avgör inte vad som är verklighet – mina tankar är endast kulturellt präglad information som jag tagit efter utan att ifrågasätta – vilket naturligtvis inte är ett effektivt sätt att skapa mig själv på; således åtar jag mig själv att förändra mig själv – och sluta lita på tankar – och istället skapa min egen förståelse, och insikt om vad som är verklighet, och vad som inte är det

Enhanced by Zemanta

Dag 248: Kroppen Min – För Stora Ben (Del 35)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag tycker att mina ben är lite för stora ibland – och att detta gör att jag ser klumpig ut istället för smidig, och snabb.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tycka, och tänka att mina ben är för stora – och att detta är någonting dåligt eftersom tydligen ser jag då inte snabb, och smidig – vilket tydligen ska vara något åtråvärt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta varför jag tycker, och känner det som om att det är åtråvärt att se smidig, och snabb ut – jag menar – det är ju ändå bara som jag ser ut, själva kroppen har jag ingen önskan om att den ska vara smidig och snabb – så varför vill jag då detta när det i grund och botten inte har någon praktiskt relevans för vem jag är inom mig själv, och i mitt liv?

la-guns-1024-3

2. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skratta åt mina kroppsfixeringstankar – för i grund och botten är de så extremt irrationella att det är helt otroligt att jag låtit mig själv tro att dessa tankar innebär någon slags sanning, och utgör någon slags fundament som jag måste följa efter, och leva utifrån – när sanningen är att praktiskt leverne är någonting som sker i varje andetag och inte utifrån hur man ser ut, och utifrån hur väl till mods man känner sig med sitt utseende – utan praktiskt leverne har att göra med vem man, och hur man bestämmer sig för att vara, och leva i och som varje andetag här

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att mina ben är fullständigt okej, de fungerar, och de fullgör sitt syfte som ben – vad mer kan jag önska från ben? Jag menar – allt annat som jag önskar som har någonting med utseende att göra – är det relevant – är det praktiskt – är det ett faktiskt behov? NEJ! Det är en total dumhet att fixera på utseendet eftersom utseendet endast är en väldigt liten del av vad det innebär att leva, och att vara, gå, och existera på och som denna jorden

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fixerad av att önska, och vilja att mina ben ska vara smala, att mina ben ska se smidiga ut, och att jag ska snabb ut, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska att jag ha en slags atletisk kropp att presentera inför världen, så att människor ska känna, uppleva, och tänka när de träffar mig – att jag är atletisk, att jag är stark, och att jag är någon att lita på, och tycka om, och i detta förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ANDAS, och komma ihåg vad som är av värde, och vad som är viktigt i detta livet – vilket är att jag är HÄR med mig själv – och vem jag accepterar mig själv att vara i och som varje ögonblick – och att jag lever med integritet, och självförtroende och slutar vara beroende av vad andra tycker om mig

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att handikappa mig själv genom att göra mig beroende av mitt utseende för att jag ska vara bekväm, tillfreds, och ha förtroende för mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att om jag står stabil inom mig själv, och om jag tillåter mig själv att leva självförtroende såsom ett uttryck av och som mig själv – jag menar vad finns det då för mening med att vara ”snygg” – för jag är densamma oavsett hur jag ser ut – vilket självklart är ett överlägset sätt att existera på – där jag blir fullkomligt oberoende och kan leva som jag vill utan att få tillåtelse av hur min kropp ser ut

6. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte förstå att de reaktioner jag har gentemot mina ben, såsom tankar att jag tycker att de inte ser tillräckligt smala ut, att dessa reaktioner är en produkt av vårt konsumtionssamhälle och att tankarna inte är skapade, och dirigerade av mig i medvetenhet om vad det är jag gör, och hur jag skapar – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta vad som pågår inom mig själv, samt i och som medvetenhet återskapa mig själv inom mig själv och inte tillåta denna typ av destruktivt beteendemönster att skapa vem jag är inom och som mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att mina ben inte är tillräckligt smala, och att jag därför inte ser tillräckligt smidig, och snabb ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag frågar mig själv – varför vill jag ens se smidig och snabb ut? Vad har det för relevans egentligen för mitt praktiska leverne? Jo – INGEN! Således åtar jag mig själv att sluta fokusera på ONÖDIGA saker såsom hur jag ser ut – och istället fokusera, och ge uppmärksamhet till vem jag är i och som varje ögonblick

2. När jag märker att jag tar kroppsfixeringstankar på allvar, och att jag tror att de verkligen är jag så att säga – att de har någonting relevant att komma med – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka – och jag ser, inser och förstår att dessa tankar, denna fixering, är ROLIG – för den är så irrationell, så fullkomligt meningslös, och dysfunktionell att man inte kan göra någonting annat än att se HUMORN i det hela; således åtar jag mig själv att SKRATTA åt dessa utseendefixeringstankar – och i samma ögonblick släppa taget om dem och för mig själv tillbaka hit – och leva här i och som varje andetag

3. När jag märker att jag håller på att tänka på att mina ben inte ser tillräckligt smidiga, balanserade, och snabba ut – då stoppar jag mig själv, jag ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att mina ben är FULLSTÄNDIGT perfekta i det att de uppfyller sina syften utan någon slags dysfunktion – vad mer kan man önska sig? Således åtar jag mig själv att sluta fokusera på utseende och istället uppskatta mina bens praktiska funktionalitet – och deras perfektion i att de uppfyller sina praktiska syften dag ut och dag in konsekvent och utan att någonsin göra ett misstag

4. När jag märker att jag vill ha ben som är smala, och muskulösa, så att jag kan se atletisk ut, och att andra människor kan tycka, och tänka att jag ser atletisk, och ”vacker” ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna idén om att vara atletiskt byggd är en mångtusenårig dumhet som utvecklats genom en fascination för hur mycket man kan fantisera om hur en kropp tydligen bör se ut – fast detta är en fars eftersom kroppen inte ska, eller bör se ut på ett visst sätt – jag menar – kroppen i sig självt har inget koncept om skönhet, eller fulhet; således åtar jag mig själv att vara med min kropp här – att amalgamera mig själv, och integrera mig själv i och som min kropp – och se att skönhet, och fulhet är illusioner och ingenting annat

5. När jag märker att jag närmar situationer, och bygger upp mitt självförtroende inom mig själv inför att agera med andra människor, genom att tänka på hur jag ser ut – ”ser jag bra ut?” – ”är jag snygg?” – ”kommer jag bli accepterad?” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte bli erkänd, och accepterad av andra för hur jag ser ut för att jag ska kunna leva självförtroende, och självkänsla med människor i min omvärld – jag kan bestämma, och dirigera mig själv att leva, och uttrycka mig själv såsom som jag vill uppleva mig själv; således åtar jag mig själv att bestämma inom mig själv att jag är självförtroende, och jag är självkänsla– och att mitt utseende avgör inte hur jag ska uppleva mig själv

6. När jag märker att jag har tankar gentemot min kropp av naturen att fördöma min kropp såsom att inte stå upp till förväntningar, och idéer om hur en kropp bör se ut i vårt samhälle – som t.ex. med mina ben – att de tydligen ska vara smala, muskulösa, seniga, och se snabba, och smidiga ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – självklart kan jag inte lita på denna typen av tankar – och dessutom – varför skulle det s.k. samhället och dess förväntningar vara korrekt, och vara så som jag vill se ut, och uppleva mig själv? Jag menar – har jag någonsin frågat MIG SJÄLV vad jag vill, och hur jag vill uppleva mig själv? Således åtar jag mig själv att sluta fokusera på, och vara oroad över att jag inte passar in – och inte ser ut såsom jag tror att samhället förväntar sig att man bör se ut – och jag åtar mig själv att istället leva HÄR för – med – och som mig själv i enhet och jämlikhet

Enhanced by Zemanta

Dag 243: Kroppen Min – Min Rygg Ska Vara V-formad (Del 30)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag inte tycker att min rygg ser till tillräckligt V-formad ut – jag skulle vilja se ut som ett V bakifrån och ha väl definierade muskler

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att drömma om, och vilja att min kropp ska vara V-formad – och att min rygg bakifrån ska se V-formad ut – där midjan, och mina höfter är smala, och sedan har jag stora, och kraftfulla axlar – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma såsom min kropp ser ut för tillfället – och tänka att min kropp inte är tillräckligt muskulös, och att min rygg är formad fel – och att jag måste träna mig själv, och göra mina muskler större för att jag ska kunna acceptera mig själv, och min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det är en lögn att jag måste se ut på ett visst sätt – och att den reaktion jag har mot en rygg som är V-formad – är inte riktig – det är ingen substantiell sanning utan endast en upplevelse, och en idé som jag skapar i mitt sinne

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ytlig, och utseendefixerad – och att jag i detta glömt bort att se mig själv, och lära känna mig själv bortom mitt utseende – och bortom det jag ser i spegeln – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra detsamma med människor i min värld, och bara se bilder – se utseenden – se muskler, former, och geometriska mönster – istället för att lära känna, förstå, och vara nära människan såsom vem den människan är bakom sitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lära känna mig själv, och människor i min omvärld på djupet – att gå bortom bilder – att gå bortom mitt första intryck – att gå bortom reaktioner, och tankar som aktiveras när jag först tittar på en människas kropp – och förstå att dessa reaktioner inte säger mig någonting om vem människan faktiskt är – och att jag genom att agera i förhållande till, och tro att dessa reaktioner stämmer överens med verkligheten – och visar mig någonting av värde – begränsar, och låser mig själv ute från verkligheten – och från vad det är att leva, att uttrycka mig själv, och att vara en fysisk och substantiell, och riktig människa

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att de reaktioner jag har gentemot min rygg, gentemot min kropp i sin helhet är rättfärdigade – och visar mig vad min kropp är – och visar mig vem jag är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – att det finns så mycket mer till mig själv! Att det inte bara är en bild som är jag – utan att jag kan utveckla mitt förhållande med mig själv, och verkligen skapa ett dynamiskt – mångfacetterat – och färgrikt förhållande med mig själv – där allt inte bara handlar om mitt utseende men där jag förstår, och vet att det finns mer till vem jag är – och mer till vad det innebär att verkligen leva

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar upp på morgonen – att ta det första andetaget i och som en fullständig vetskap om att jag är HÄR och att jag inte är beroende av, kontrollerad av, styrd av, och definierad av mitt utseende – utan att jag är en riktig – substantiell – och faktiskt människa här – som kan ta ett beslut att leva utan att vara styrd av känslor, och reaktioner – och således gå upp från min säng – och leva mitt liv – utan att tro att jag måste se ut på ett visst sätt för att kunna leva mitt liv till fullo i och som varje andetag

Självåtaganden

1. När jag märker att jag drömmer om, och vill ha en V-formad kropp, och en rygg som ser V-formad ut bakifrån – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det är inte jag som vill – och det är inte jag som drömmer – utan allt detta sker automatiserat inom mig och bara kommer upp utan att jag vill det eller ej – det är alltså inte jag – utan ett automatiserat system som jag skapat genom att inte vara medveten om vad jag gör inom mig själv – och hur jag lever; således åtar jag mig själv att inte acceptera vad som kommer upp inom mig själv såsom att vara jag – utan att ifrågasätta allt, och inte acceptera någonting såsom sanning utan att jag är fullständigt säker på att jag har skapat, styrt, och definierat punkten inom mig – och att denna punkt är vad som är bäst för alla

2. Jag åtar mig själv att skapa ett förhållande med mig själv som är djupt – mångfacetterat – och färgrikt – och nyanserat – och där jag verkligen VET vem jag är – och därmed åtar jag mig själv att sluta basera mitt förhållande med mig själv på hur jag ser ut

3. Jag åtar mig själv att lära känna människor i min omvärld på riktigt – genom att observera dem – genom att prata med dem – genom att lyssna på dem – genom att vara HÄR med dem – och därmed sluta fördöma människor, och tro att jag vet vilka människor är utifrån mitt första intryck av dem – utan istället ta mig själv tid och verkligen förstå människor i min omvärld – på djupet – och jag åtar mig själv att göra detsamma gentemot mig själv

4. När jag märker att jag tror att de reaktioner som kommer upp inom mig när jag tittar på min kropp – är jag – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser att jag är HÄR – alltså är JAG viljan att leva, och ta ett beslut om vad jag ska acceptera och tillåta, och vad jag inte ska acceptera och tillåta inom mig – jag är inte de automatiska reaktioner som kommer upp inom mig utan min direktiva vilja – dessa är endast konsekvenser av mitt förflutna där jag levt utan medvetenhet, och utan att förstå hur jag skapar inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ta vad som pågår inom mig personligt, och definiera mig själv utifrån vad som pågår inom mig – utan istället andas – stå stabil – och sakta men säkert gå igenom och korrigera hela mitt sinne så att jag kan stå här utan några som helst reaktioner när jag tittar på min kropp

5. Jag åtar mig själv att när jag vaknar på morgonen – att stå upp inom mig själv och att förstå att de tankar som kommer upp inom mig – de behöver jag inte acceptera, och tillåta – för jag kan ändra mig själv – jag kan styra mig själv – och jag kan bestämma inom mig själv vem jag är – och vad jag måste göra är att LEVA denna insikt och förståelse – och således åtar jag mig själv att leva denna insikt – och göra ett korrigerande uttalanden i ögonblicket då jag vaknar – och säga att – JAG ÄR HÄR – JAG ÄR INTE MINA TANKAR – UTAN JAG ÄR HÄR SOM DET LEVANDE ANDETAGET

Enhanced by Zemanta

Dag 237: Kroppen Min – Plattmage (Del 24)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 23) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag ibland tycker att min mage buktar lite för mycket utåt – det gillar jag inte – jag vill ha en platt mage – för tydligen är det snyggast.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i en upplevelse – och en idé att det är snyggare att ha en platt mage, än en mage som buktar lite utåt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fånga mig själv i en upplevelse av att inte känna mig själv bekväm med min kropp som den ser ut, och såsom den ter sig – eftersom tydligen är det någonting fel med min kropp – och någonting som är dåligt med min kropp – och att jag därför inte kan tillåta mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en definition, och en idé om min kropp – att min kropp måste ha en platt mage för att min kropp ska vara godkänd – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av denna idén, och låta hela mitt liv – och hela min existens cirkulera runtomkring denna idén om att min kropp ska se ut på ett visst sätt – och en viss typ av mage – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta denna upplevelsen, denna idén, och på vis sätta mig själv fri – frigöra mig själv – och inte låta mig själv vara en slav till begräsning

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv, och hålla mig själv tillbaka – i tron att min kropp inte är tillräckligt vacker för att jag ska tillåtas att uttrycka mig själv, vara fri, självständig, och bekväm i min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det finns ingen lag – det finns ingenting som säger att jag måste begränsa mig själv för att min mage sticker ut lite – det är jag själv som skapar denna punkt – och det ska sägas – helt i onödan – således åtar jag mig själv att sluta vara en slav till mitt utseende – och frigöra mig själv från all begräsning

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av hur min kropp ser ut – och inte inse att det spelar ingen roll – för min kropps utseende gör ingenting för mig i fråga om vem jag är inom mig själv – i fråga om min upplevelse av mig själv som min kropp – mitt utseende är i realiteten endast en slags distraktion från det som faktiskt betyder någonting – och det som är relevant – vilket är min direkta upplevelse av mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att min kropp är här för att assistera, och stötta mig att leva – och är inte här för att vara en bild som jag kan spendera min tid att skapa energetiska relationer gentemot – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa min besatthet gentemot min bild – och istället fokusera på att lära känna min mänskliga fysiska kropp – och vem jag är här som min kropp i varje andetag

Självåtaganden

1. När jag märker att jag skapar, och medverkar i en upplevelse, och en idé att det är snyggare att ha en platt mage, än en mage som buktar litet utåt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min mage är en mage – och oavsett om den är platt, eller inte så förblir den ändå gjord av samma material – och den har alltså samma värde oavsett – det är samma mage hur den än ser ut; således åtar jag mig själv att sluta döma, och se min mage utifrån dess utseende – och istället se min mage för vad min mage är – nämligen en mage

2. När jag märker att jag tänker att en bra, och godkänd kropp – det är en kropp som har en platt mage – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att en kropp som har en platt mage, det är en kropp som har en platt mage – varken mer eller mindre – och således åtar jag mig själv att sluta lägga mer värde, och mer betydelse vid saker och ting än vad saken faktiskt är – t.ex. en stol kan man sitta i – stolen är inte bättre eller sämre att sitta i för att den är gult färgad

3. När jag märker att jag håller mig själv tillbaka, och begränsar mig själv i mitt uttryck bland andra människor, eftersom jag tänker, och tycker att jag inte är tillräckligt vacker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är här – vacker behöver jag inte vara – det är bara en illusion, en idé – någonting som endast existerar när den ges uppmärksamhet – och inget fysiskt – och substantiellt – förevigat här; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på saker som i grund och botten är illusioner – och istället fokusera på vad som är verklighet – på vad som är här i och som min omedelbara närhet

4. När jag märker att jag blir besatt av min kropps utseende – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att min kropp ser ut – såsom min kropp ser ut – och hur besatt jag än blir av detta kommer inte min kropps utseende att ändras; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på sådant som i grund och botten är fullständigt meningslöst, och istället hänge mig själv till punkter som jag kan förändra, styra, och som jag kommer att uppleva en skillnad då jag korrigerar

5. Jag åtar mig själv att se att min kropp är en gåva som jag måste ta hand om, vårda, och stötta – för det är vad min kropp gör gentemot mig – jag och min kropp existerar i en symbios – och desto mer jag ger till min kropp – desto mer får jag tillbaka; således åtar jag mig själv att sluta ta – att sluta kräva, och vilja ha – och istället ge såsom jag skulle vilja ta emot

Enhanced by Zemanta

Nala SeWookieepedia: Nala Se was a female Kaminoan who lived during the Clone Wars.

Dag 234: Kroppen Min – Magrutor (Del 21)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 20) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om min mage, och ibland tycker jag mig se magrutor – och det gillar jag

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att då fokusera, och intensivt inspektera min mage – och i detta söka efter tecken på att min mage har magrutor, är smal, och ”deffad” – och inte har något fett – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa två upplevelser i förhållande till min mage – en positiv upplevelse – och en negativ upplevelse – och känna mig själv positivt laddad när jag ser/tycker att min mage ser smal ut och har magrutor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp – och skapa min kropp till att endast vara en bild för mig utan att etablera ett fysiskt, och intimt förhållande med och som min kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att endast se min mage såsom en bild – och vara medveten om min mage, och mina magmuskler såsom en bild – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns en hel dimension av min mage som jag helt ignorerat och glömt bort – vilket är den fysiska dimensionen – och det faktum att min mage inte bara är en bild – utan faktiskt tjänar en livsviktig funktion för mig – och gör det möjligt för min kropp att fungera – gör det möjligt för mig att stå upprätt – och alltså inte bara är en bild som kan se ”vacker” eller ”ful” ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort att min kropp, och min mage, och mina magmuskler är fysiska manifestationer som har specifika fysiska syften – som faktiskt är fullständigt livsviktiga för mig och som jag inte hade kunnat klara mig själv utan; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna, och lära känna min mage – och låta mig själv utveckla, och skapa ett intimt förhållande med min mage – där jag låter mig själv vara fysiskt närvarande, och medveten om min mage i och som varje ögonblick – och där jag känner hur min mage arbetar när jag äter, eller hur mina magmuskler arbetar när jag står upp, eller rör mig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och förblindad av den reklam som accentueras, och sprids i samhället – som visar bilder på magar som är fyllda med stora muskler – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med dessa bilder – och tänka, tycka, och tro – att jag måste ha denna typ av mage – jag måste ha denna typ av muskler – jag måste ha denna typ av utseende för att kunna vara nöjd med mig själv – för att kunna acceptera mig själv – istället för att se, inse och förstå – att självacceptans har ingenting att göra med mitt utseende – utan har att göra med vem jag är i och som varje andetag – och varje situation – och varje ögonblick

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att bara för att jag känner, och upplever det som om att en mage som har magrutor är bättre, och mer åtråvärd än en mage som inte har magrutor – att så är fallet – istället för att se, inse och förstå att jag kan inte lita på vad jag upplever – jag kan inte lita på vad jag känner – jag kan inte lita på vad som kommer upp inom mig – att det på något sätt ger mig korrekt information om denna verklighet – och om mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, att jag då intensivt inspekterar min mage – och i detta söker tecken på att min mage har magrutor – och är ”tillräckligt” smal – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick går in en kroppsfixeringskaraktär – istället för att vara här med och som min kropp – vara avslappnad, lugn och bekväm här i och som mitt andetag – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka – och medvetet slappna av i min kropp – sluta zooma och fixera in på min mage med mina ögon – och istället andas – och vara här med min kropp i och som detta ögonblick

2. När jag märker att jag ser, och definierar min mage endast såsom en bild – och att jag inte ser helheten av vad min mage faktiskt är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min mage är mycket mer än en bild – det en central del av min kropp som jag behöver, och är beroende av för att överleva; således åtar jag mig själv att andas – att ta mig själv tillbaka hit och vara fysisk medveten om min mage – fysiskt andas, och låta mig själv uppleva min mage här

3. När jag märker att jag glömmer bort hur min kropp fungerar, och vad min kropp gör för mig – och att jag tar allt för givet och bara tänker hur ful, eller äcklig, eller dålig min kropp är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag ser på min kropp utifrån sinnet – då ser jag faktiskt inte min kropp utan endast en upplevelse i mitt sinne – och ett visst minne – således är detta ingenting som representerar eller visar mig min faktiska fysiska kropp; således åtar jag mig själv att vara medveten om mitt andetag i varje ögonblick – och lära känna, och vara här med min faktiska fysiska kropp – och sluta se min kropp utifrån sinnet – och istället se min kropp direkt här

4. När jag märker att jag jämför mig själv med magar som är fyllda av muskler, och att jag låter mig själv bli påverkad av bilder i samhället med magar som är fyllda av muskler, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag genom att låta mig själv se min mage utifrån jämförelse – faktiskt helt ignorerar min mage – och mina magmuskler – och endast upplever, och ser en bild – istället för att se min faktiska mage här; således åtar jag mig själv att sluta se min mage utifrån en idé om hur min mage borde se ut – och istället se min mage direkt här utan något förflutet att jämföra min mage gentemot

5. När jag märker att jag litar på de bilder, tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till min mage, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad jag känner kan jag inte lita på – det är inte jag som skapat, dirigerat, och designat punkten – utan den bara dyker upp inom mig; således åtar jag mig själv att bli disciplinerad med att ifrågasätta – och utmana de punkter som kommer upp inom mig – och inte ta någonting för givet – eller acceptera någonting utan att ifrågasätta hur punkten fungerar – och vad det är jag accepterar till att börja med

Enhanced by Zemanta

Dag 231: Kroppen Min – En Man Bör Vara Muskulös (Del 18)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 17) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag ser spinkig ut – jag vill gärna se mer muskulös ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i och som idéer om hur jag borde se ut – och då tänka att jag ”borde inte vara spinkig” – i tron att en manlig kropp bör vara muskulös, och välbyggd – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och förblindad av definitioner som detta konsumentsamhälle sprider om hur den manliga kroppen bör se ut – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att istället lära känna min kropp, förstå min kropp, och skapa ett förhållande med min kropp – där jag inte fördömer min kropp – utan istället stöttar min kropp, och uppskattar min kropp – och ser att det är min kropp som gör det möjligt för mig att leva i och som denna världen – att uttrycka mig själv – och att vara en del av denna fysiska verklighet – och att jag utan min kropp inte hade kunnat göra någonting

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se min kropp endast som en bild – och tänka att denna bilden som jag ser måste se ut på ett visst sätt för att jag ska kunna acceptera denna bilden – och tycka att den bilden är en ”tillräckligt bra bild” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur begränsande det är att tro att min kropp endast är en bild – för det är ju självklart att min kropp är mer än en bild – min kropp är här i varje ögonblick – såsom en fysisk och substantiell verklighet – som är konstant oavsett vad slags bild som kommer upp i mitt sinne – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att amalgamera mig själv med min fysiska kropp – att ta bort alla bilder – och istället bli fysisk och praktisk i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en man behöver inte vara muskulös – det är en idé som jag snappat upp och sedan tänkt måste stämma överens med verkligheten eftersom alla andra också verkar ha en liknande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta idéerna som flyger omkring i denna världen – och ifrågasätta de principer, och all den information som tydligen visar vad verkligheten är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla sunt förnuft – och lära mig själv att se vad som är falskt, vad som är irrationellt – vad som är en idé – och vad som är verklighet

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att en kropp som har mer muskler – är bättre än en kropp som har mindre muskler – och däri förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser en man som är muskulös – att då känna, och uppleva denna personen såsom att vara mer värd – och mer positiv – än om jag träffar en människa som inte har en muskulös kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta, och agera utifrån bilder – istället för att agera utifrån sunt förnuft – vad som är praktiskt – och vad jag ser är bäst för alla

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro – att bara för att jag känner och upplever att en muskulös kropp är ”snyggare” och mer ”attraktiv” än vad en icke-muskulös kropp är – att tro att det måste vara på det viset att en muskulös kropp är bättre än en icke-muskulös kropp – istället för att se, inse och förstå att jag inte kan lita på de känslor och upplevelser som kommer upp inom mig – och jag kan definitivt inte basera min bild av verkligheten – min förståelse av verkligheten på dessa känslor – eftersom de är i grund och botten irrationella och har ingen anknytning till verkligheten

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar, och definierar mig själv utifrån en idé om att det är fult att vara spinkig, och att jag borde vara muskulös – för tydligen är detta ”snyggare” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen som helst grund för denna idé – om jag tittar på det är det endast en känslomässig tolkning av verkligheten – och egentligen är den helt irrationell – det hade lika gärna kunnat vara så att jag känt att det varit vackrare, och bättre om jag hade varit spinkig – således åtar jag mig själv att sluta följa efter, och definiera mig själv utifrån irrationella idéer i mitt huvud – och istället – i varje ögonblick – träna mig själv på att förbli HÄR med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag definierar mig själv utifrån en bild – och definierar ordet självacceptans utifrån en bild – och tänker att jag måste acceptera min kropp – såsom bilden av min kropp – för att jag ska kunna acceptera mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns mer till mig – mer till livet – mer till att existera än bilder – och att min kropp är fysisk – en faktisk och substantiell materiell punkt – och inte är begränsad av en bild – och således åtar jag mig själv att amalgamera mig själv med och som min mänskliga fysiska kropp – och att träna mig själv på att vara fysisk – vara praktiskt – och förbli här med och som mitt andetag – och att förstå att det är DETTA som är verkligheten – inte det som pågår i mitt sinne såsom tankar, känslor och upplevelser

3. När jag märker att jag tänker, och känner – och upplever att ”man behöver vara muskulös” – och att jag håller kvar vid denna idé för att ”alla andra tänker samma sak” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – denna idé är irrationell och den är inte skapad av mig – den är någonting som jag snappat upp och sedan definierat mig själv utifrån – men det är ingen riktig – faktiskt – och verklig punkt; således åtar jag mig själv att sluta jämföra mig själv med vad alla andra gör, eller inte gör – och istället träna mig själv på att förbli här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och träna mig själv på att inte agera utifrån – eller ta beslut utifrån vad jag känner

4. När jag märker att jag känner, upplever, eller tänker – att en kropp som har mer muskler, är bättre, mer åtråvärd, mer älskvärd, mer speciell, och mer attraktiv än en kropp som inte har muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen som helst grund för detta antagande – jag menar – vad baserar jag detta på? Jo – en känsla som kommer upp inom mig som jag inte har någon aning varför, eller hur den existerar – eller var den kommer ifrån – således åtar jag mig själv att ifrågasätta, och utmana allt som kommer upp inom mig – och inte ta någonting för givet – utan istället se till att jag har skapat – och dirigerat allt inom mig – och vet precis vad som kommer upp inom mig och varför – eftersom jag har dirigerat punkt i fråga

5. När jag märker att jag automatiskt, och utan att ifrågasätta, litar på, och följer efter en upplevelse inom mig själv – om att en muskulös kropp är bättre än en spinkig kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – om jag helt ger bort makten att bestämma vad som pågår inom mig – och utifrån vilka grunder och principer jag lever – till känslor som kommer upp inom mig – jag menar – då kan ju vad som helst hända – jag kan besluta mig för att gå ut naken bara för att jag känner för det – och i det inte se de fysiska och praktiska konsekvenser detta kan medföra för mig i mitt liv – och därmed står det klart att det inte är bäst för mig att inte ha kontroll – och vara auktoriteten inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta följa efter, och lita på vad som pågår inom mig själv – utan jag åtar mig själv att istället bli strikt, och disciplinerad – och träna mig själv på att vara auktoriteten inom mig själv – i fråga om vad jag ska tillåta, och acceptera att existera inom och som mig själv

 

Enhanced by Zemanta

Dag 230: Kroppen Min – En Icke-Manlig Överkropp (Del 17)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 16) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att min överkropp ibland ser kvinnlig ut – d.v.s. att den nästan har formen av ett S.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och känna ett obehag inom mig när jag tittar på min överkropp – och låta tanken, och sinnesskvallret komma upp inom mig att ”min överkropp ser för kvinnlig – den har inte de där manliga formerna!” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv att min kropp ska se ut på ett visst sätt – att min överkropp ska vara formad på ett visst – och att tänka att om min överkropp inte är formad på ett visst sätt – ja – då är det tydligen någonting fruktansvärt fel med mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att om min kropps utseende får mig att känna mig själv annorlunda – och uppleva mig själv annorlunda än vad jag gjort innan – då är det saker och ting som jag ännu inte tagit i beaktande, och förstått – och att jag fortfarande låter mig själv vara begränsad av en punkt som är i separation från mig själv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är naturligt, eller normalt att ha en upplevelse i förhållande till sin kropp – utan att detta är någonting konstruerat – och inlärt – någonting som jag lärt mig genom att observera min omgivning – men ingenting som är en naturlig funktion av och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv bli indoktrinerad i vissa kulturella psykoser – om att en kvinnlig kropp ska se ut på ett visst sätt – och en manlig kropp ska se ut på ett visst – och att man ska definiera sig själv – och vem man är utifrån hur sin kropp ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta denna kulturella psykos – och se, inse, och förstå att det finns andra sätt att se på saker och ting – och att jag absolut inte behöver apa efter den kulturen som jag är uppfödd – utan att jag istället kan skapa, och definiera min egen kultur – av vad jag vill leva – och hur jag vill uppleva mig själv – och således definiera, och skapa denna kultur som mig själv – att inte vara definierad av hur min kropp ser ut

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå – att medan jag är upptagen med att irritera mig själv på, och känna att min överkropp inte är tillräckligt tilltalande – och vacker – att det finns en hel existens som genomgår ett obeskrivligt lidande – som jag inte ser, eller gör någonting åt – eftersom jag är helt besatt, och försjunken att betrakta mitt utseende – och då specifikt min överkropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slita mig själv ut ur denna psykos – och ta mig själv tillbaka till verkligheten – och istället börja inrikta mig själv på att göra, och skapa någonting i och som denna verklighet som är bäst för alla på alla sätt och vis

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att bara för att alla i min omgivning är besatta av hur de ser ut – måste inte detta betyda att jag ska vara – och det är inte heller en giltig ursäkt till varför jag skulle vara det – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda ursäkten, och rättfärdigandet inom mig själv – till varför jag blir besatt av hur jag ser ut, och varför jag stör mig på min överkropp, att det är vad alla andra gör – och jag kan ju inte helt ensam skilja mig själv från mängden och välja att gå en annan väg – istället för att se, inse och förstå att – jo det kan jag – det handlar om att ta ett beslut – och sedan leva detta beslutet

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på min överkropp, att en tanke, och sinnesskvallret dyker upp inom mig att ”min överkropp ser för kvinnlig ut – den har inte de där manliga formerna!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min överkropp ser ut som min överkropp och om jag inte låter dessa tankar styra min uppfattning om verkligheten – så går det klart att tydligt att se att min överkropp inte ser för kvinnlig ut – utan bara ser ut som min överkropp; således åtar jag mig själv att slut lyssna på, och definiera mig själv utifrån de tankar som dyker upp i mitt huvud – som säger att min kropp inte ser tillräcklig bra ut – och istället uppskatta och vara tacksam för min kropp

2. När jag märker att hur min kropp ser – förändrar min upplevelse av mig själv – förändrar sättet jag ser på mig själv, och definierar mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min kropps utseende påverkar inte VEM JAG ÄR – utan det påverkar min upplevelse av mig själv i och som sinnet – vilket är en illusorisk upplevelse som endast görs riktig genom att jag ger sinnets energiupplevelse uppmärksamhet – och om jag hade stoppat detta – hade jag märkt att oavsett hur jag ser ut är jag här – med och som mitt andetag – och att mitt utseende således inte förändrar och styr vem jag är inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ge de energiupplevelser som dyker upp inom mig själv uppmärksamhet – och istället fokusera, och ge uppmärksamhet till min mänskliga fysiska kropp här – och se att – min kropp är alltid densamma – och påverkas inte av energierna – eller tankarna – utan är alltid här – således åtar jag mig själv att träna på att stå jämlik med denna stabilitet som kroppen lever som sig själv

3. När jag märker att jag låter mig själv bli indoktrinerad, och styrd av kulturella psykoser – som innebär att jag borde, och faktiskt ser på kvinnor, och män utifrån en förutbestämd idé om hur kvinnor, och män borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att allt detta är i grund och botten idéer och har ingenting med den levande organiska kroppen att göra – för den kan se ut lite hur som helst – och det gör inte kroppen mindre, eller mer – utan kroppen är fortfarande en kropp; således åtar jag mig själv att titta på varje kropp – och se varje kropp – för vad just den kroppen är – och inte jämföra den med en idé om hur den borde se ut, eller inte borde se ut

4. När jag märker att jag är försjunken i en inre konflikt om hur jag ogillar min överkropp, hur jag ogillar mitt utseende – och hur jag skulle vilja att mitt utseende ändras, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag tillåter mig själv att vara besatt av dessa tankar – om att min kropp borde se ut på ett visst sätt – och att jag befinner mig i en inre konflikt om hur jag tycker att jag inte ser tillräckligt bra ut – då är jag inte HÄR – och då ser jag inte vad som måste göras här – hur denna existens faktiskt ser ut – och vilka slags problem som är här – som måste korrigeras, och dirigeras; således åtar jag mig själv att sluta bry mig om hur jag ser ut – utifrån en emotionell, och känslomässig utgångspunkt – att göra mitt utseende praktiskt – för ibland måste man se ut på vissa sätt i systemet för att kunna leva effektivt i systemet – men jag tillåter mig inte att definiera mig själv utifrån detta – utan istället åtar jag mig själv att leva mitt liv fysiskt – och ge min uppmärksamhet till de problem, och de punkter i denna världen som måste korrigeras och lösas – för att ett liv ska kunna födas på denna jord som är bäst för alla på alla sätt och vis

5. När jag märker att jag låter mig själv bli besatt av hur jag ser ut – och då specifikt av tankar som är av en fördömande natur gentemot min överkropp – och jag använder en ursäkt, och ett rättfärdigande – att ”alla andra gör ju samma sak” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag kan ju absolut inte låta mig själv definiera mig själv utifrån vad andra lever – i sådana fall kommer det aldrig att ske en förändring inom mig själv – eller i denna världen – för jag kommer aldrig att sätta igång att göra vad som måste göras – utan hela tiden vänta på att alla andra ska förändras; således åtar jag mig själv att sluta titta på vad andra gör, och inte gör – och istället fokusera på mig själv – och vem jag är inom och som mig själv – och fokusera på att etablera mig själv här i och som denna världen – såsom en kraft, och rörelse för skapandet av en ny värld som är bäst för alla

Enhanced by Zemanta

irriterThe Free Dictionary: Provoquer chez qqn un certain énervement, pouvant aller jusqu’à la colère: Toute objection à ses idées l’irrite.

Dag 229: Kroppen Min – Bröstmuskler är manligt (Del 16)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 15) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att mina bröstmuskler inte är tillräckligt definierade – jag skulle önska att de var större.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, och jag ser mina bröstmuskler – att då jämföra mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla, och vara missnöjd med mina bröstmuskler – och önska att mina bröstmuskler såg annorlunda ut än vad de gör – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given – att ta mina bröstmuskler för givna – istället för att se, inse och förstå att min kropp, och mina bröstmuskler är fullt funktionella – och att det endast är sinnet som skapar en idé – och en upplevelse av att mina bröst inte duger som de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – en idé som jag skapat genom att titta i tidningar, på reklamer, och på bilder av män som har stora och väldefiniera bröstmuskler – och tänka att ”åhh, så skulle jag vilja se ut!” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse, och förstå att hur jag ser ut är inte viktigt för VEM JAG ÄR – eftersom VEM JAG ÄR – är någonting som JAG beslutar om och inte mitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad av, och kontrollerad av det kapitalistiska konsumtionssamhället – genom att tro att de idéer och bilder som promulgeras och cirkulerar runtomkring i samhället – såsom bilder av män som har stora, kraftfulla, och muskulösa kroppar – att det är så man borde se ut – och att om jag inte ser ut på det sättet då är det någonting som är fel med mig, och att jag då inte kan vara nöjd med min kropp – och tillfreds med mig själv förens jag får en sådan kropp som jag ser visas i media – och ses såsom den ”perfekta kroppen”

4. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att media, reklam, korporationer, och konsumtionssamhället är som en vampyr som när sig på min osäkerhet om hur jag ser ut – som när på min känsla av att inte vara tillfreds med mig själv och att jag måste köpa, och konsumera mer produkter för att kunna fylla det tomrum som tydligen existerar inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga – stopp – jag tänker inte längre låta mig själv utnyttjas, och kontrolleras av detta system – utan jag står upp och tillåter mig själv att älska, och acceptera mig själv – och min kropp – utan några villkor

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att låta min fokus vara på mitt bröst – och när jag tittar på mig själv – genast anlägga blicken mot mina bröst för att inspektera utseendet på mina bröst, och huruvida detta utseende kan anses vara ett tillräckligt bra utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bortse från resten av min kropp – och inte när jag tittar mig själv i spegeln – använda detta ögonblick till att inspektera hela min kropp – inte för att se att jag ser korrekt, eller bra ut – utan istället inspektera min kropp från en utgångspunkt av att se att min kropp är väl omhändertagen och i alla delar av sig självt fullt funktionell

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, och ser mina bröstmuskler, att jag då jämför mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga borden – mina bröst behöver inte se ut på ett visst sätt – det finns ingen ”korrekt” bild eller karta för hur ett bröst ska se ut – utan detta är en idé som har promulgerats, och skapats av korporationer för att sälja fler produkter – och för att tjäna mer pengar; således åtar jag mig själv att acceptera mina bröst såsom de är – och inte önska, eller vilja att mina bröst ska vara mer, eller mindre än vad de är – utan acceptera mina bröst såsom de är här i detta ögonblick

2. När jag märker att jag tänker att jag borde, eller jag försöker att forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är perfekt såsom den är – och att jag behöver inte försöka omforma min kropp för att kunna acceptera min kropp – och acceptera mig själv – således åtar jag mig själv att i varje ögonblick träna mig själv på acceptera mig själv – när en tanke kommer upp som har en fördömande natur – då stadgar jag inom mig själv att jag accepterar mig själv här – och jag slutar fördöma mig själv – och vara hård mot mig själv – jag övar mig på att vara öm och kärleksfull med och som mig själv här

3. När jag märker att jag låter mig själv manipuleras, styras, och kontrolleras av bilder, av reklam, och av media som promulgeras i samhället – såsom bilder av smala män och kvinnor – med stora muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa bilder som promulgeras, och oavbrutet visas i samhället – är inga sanningsenliga bilder – och visar inte på något sätt vad denna fysiska verklighet borde vara, och är – således åtar jag mig själv att sluta bli kontrollerad, och styrd av dessa bilder; och jag åtar mig själv att träna mig själv på att leva självdirigerat – och ta mina egna beslut om vad jag accepterar och tillåter inom och som mig själv – och vad jag inte accepterar och tillåter inom och som mig själv

4. När jag märker att jag låter mig själv känna mig osäker, eller otillräcklig – som om att jag saknar någonting, och att endast konsumtionssamhället kan ge mig det jag saknar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – den upplevelsen jag har inom mig själv av att inte känna mig tillräcklig – det är en fabricerad upplevelse – som jag har tillåtit och accepterat mig själv att bli manipulerad till att skapa genom bilder, genom ord, genom kunskap som sprids i konsumtionssamhället; således åtar jag mig själv att sluta låta mig själv bli manipulerad – och istället stadga att jag saknar ingenting – jag är tillräcklig – jag är här – och söker inte efter någonting mer

5. När jag tittar på mig själv i spegeln, och jag då märker att mina ögon går direkt mot mina bröst, och stannar där – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag endast fokuserar på en enda kroppsdel – då komprometterar jag resten av min kropp eftersom jag inte låter mig själv lägga märke till och observera resten av min kropp; således åtar jag mig själv att titta på, och observera hela min kropp när jag står framför spegeln – och använda spegeln såsom ett sätt att kontrollera att min kropp mår bra – är välnärd och väl omhändertagen – och inte saknar någonting

Enhanced by Zemanta

Dag 228: Kroppen Min – Gamnacke (Del 15)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 14) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar inte att jag ibland ser ut att ha gamnacke.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på min nacke, och jag ser hur min nacke i förhållande till min skuldror, och mina axlar – i litet framåtlutat – att då reagera i och som fördömande, och genom att tänka att min nacke är ”ful” – och att jag p.g.a. att jag har denna typen av nacke inte duger någonting till, och att jag inte kan acceptera mig själv – och att jag måste förändra mitt utseende, och driva mig själv till att bli ”någonting mer” – och få en bättre kropp, eller få erkännande på något annat sätt – för att återigen hamna i balans, och vara tillräckligt värd; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt värde av och som mig själv på punkter som är externa, och separata ifrån mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva egenvärde – HÄR – med och som mitt andetag – i och som varje ögonblick

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att analysera, och värdesätta nackar utifrån hur de ser ut – utifrån vilken bild de presenterar sig själva som – och tänka att nackar som är raka, och som inte går snett utifrån axelpartiet – dessa är bättre och mer behagfulla nackar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med och som min nacke här – och se, inse, och förstå att min nacke gör det möjligt för att titta mig runtomkring, och att röra mitt huvud upp och ner – och att det faktum att min nacke kanske inte står rakt upp – det är en petitess – någonting som jag visserligen kan ändra p.g.a. att det är bättre att en stödjande hållning – men ingenting som gör min kropp mindre värd, eller mig mindre värd

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på människor, och tittar på mig själv – att då genast skapa ett ögonblickligt fördömande om den människan, eller om den kroppen – däri jag tänker att det jag tittar på har ett visst slags värde utifrån hur just den saken ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att det bara är möjligt att evaluera på detta sätt om jag jämför vad jag tittar på med någonting inom mig själv – såsom en bild – och jag inte låter mig själv se, och observera saken här i verkligheten – en och jämlik – och utan att skapa en upplevelse gentemot det jag tittar på

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att bilden av min kropp – bilden av min nacke – det är det som är vad som är viktigt, och det är det som avgör vem jag är inom och som mig själv – och vad jag har förmåga, och möjlighet att göra i och som mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv, att se, inse och förstå – att bilden av min kropp har endast ett värde, och en makt över mig – när jag tillåter och accepterar mig själv att uppleva, och definiera mig själv utifrån min kropps utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inte definiera mig själv i förhållande till en bild – och istället leva, och uttrycka mig själv HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i enhet och jämlikhet i och som varje andetag

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att vad som avgör vem jag är – och hur jag upplever mig själv – det är jag – min kropp – min nacke – och mitt utseende definierar inte vem jag är – och att tro att så är fallet det är faktiskt en form av anklagelse – där jag anklagar någonting separat från mig såsom att skapa mig – och definiera, och kreera min upplevelse av och som mig själv – så att jag därför inte ska behöva ta ansvar för och som mig själv – och korrigera mig själv – och styra mig själv – definiera mig själv – och skapa mig själv såsom en ny människa av och som liv – här i varje andetag

Självåtaganden

1. När jag märker att jag reagerar då jag tittar på min nacke – genom att tänka ”vad ful nacke!” – ”usch, så jag har ser ut!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min nacke ser ut som min nacke, och att ett fördömande endast kan existera om jag jämför min nacke med en bild i mitt huvud – med en idé som jag har av att någonting annat tydligen är bättre, och mer än hur min nacke ser ut just nu; således åtar jag mig själv att sluta jämföra min kropp, och andras kroppar gentemot en bild i mitt huvud – och istället se direkt här – just den kroppen – utan att jämföra kroppen mot en annan kropp

2. När jag märker att jag analyseras, och värdesätter nackar utifrån hur de ser ut – och tänker att sneda, gamnackar – de är fulare än raka, och ”normala” nackar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen – detta mentala beteende – kan endast existera inom och som mig själv om jag tänker – om jag låter mig själv sväva bort inuti mitt sinne, och inte vara HÄR med och som min kropp – således åtar jag mig själv pusha mig själv, och ständigt utmana mig själv till att bli mer effektiv i och som min applikation av att existera, leva, och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag – och således sluta uppleva mig själv och mitt liv utifrån mitt sinne – och istället uppleva mig själv, min kropp, och mitt liv – här – fysiskt – i och som varje andetag

3. När jag märker att jag går in i, och medverkar inom jämförande, och analyserande tankar – där jag tänker att någon har en ”dålig kropp” – och en annan person har en ”bra kropp” – och sedan börja fundera på var min kropp står i förhållande till dessa andra människors kroppar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att endast sinnet är så pass dysfunktionellt, och frånkopplat verkligheten att den inte erkänner varje kropps excellens – varje kropps komplexitet och fantastiska skapelse – således åtar jag mig själv att sluta lyssna på mitt sinne, och låta mig själv övertygas av och som mitt sinne – och jag åtar mig själv att istället leva, uttrycka mig själv – och vara tillsammans med min kropp – och uppskatta min kropp – i och som varje andetag – och sluta ta min kropp – eller andras kroppar för givna

4. När jag märker att jag medverkar i och som tankar inom mig själv om att det är min kropp som avgör vem jag är – det är min kropp som avgör vilka möjligheter jag har – det är min kropp som avgör vad jag kan göra i mitt liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – detta är en form av anklagelse – och bortskyllande – där jag försöker slänga på skulden för vem jag är på min kropp – istället för att jag tar ansvar över mig – skapar mig – och dirigerar mig; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på hur min kropp ser ut – och istället fokusera på mig – och vem jag accepterar och tillåter mig själv att vara i och som varje andetag – och se, inse och förstå att det är JAG som avgör min existens – som avgör vem jag är, och hur jag ska uppleva mig själv

5. När jag märker att jag tänker, upplever, och tror att det är någonting, eller någon annan in min verklighet som avgör vem jag är – som avgör hur jag upplever mig själv – som avgör vad jag kan göra, eller inte göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är en lögn som jag skapat för att inte möta sanningen – vilken är den att jag skapar mig själv – jag är den gemensamma nämnaren – i det att det är jag som gör och bestämmer min upplevelse av mig själv genom att inom mig själv leva disciplin – leva fokus, och vilja – och på så vis – bestämma att – såhär ska jag uppleva mig själv i och som detta ögonblick; således åtar jag mig själv att öva på – och träna mig själv på att leva – och uttrycka mig själv – och stabilisera mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp – och verkligen uttrycka mig själv som jag bestämmer i och som varje ögonblick

Enhanced by Zemanta