Tag Archives: trygg

Dag 356: Nya Saker i Vardagen

Igår när jag kom till jobbet var det en del nya rutiner, och kunder – vissa saker hade ändrats och jag var inte alltid helt säker på hur jag skulle gå tillväga i vissa situationer. Det var intressant att observera hur detta påverkade min stabilitet och emotionella upplevelse av mig själv, för plötsligt var jag mycket mer ängslig än vad som är brukligt och jag var mer nervös inför att göra någonting fel inför de nya kunderna jag plockade upp. På sätt och vis kändes det som om att jag var ny på jobbet.

Den här rädslan som kommer i och med förändringar är vad jag tänkte öppna upp idag, och den primära frågeställningen här är: Varför måste rädsla följa på förändringar? Varför är det som jag inte låter mig själv hantera förändringar och nya omständigheter utan rädsla?

I grund och botten hjälper ju rädsla och ängslighet inte med något, för vad som krävs när jag möter förändringar, och när jag står inför att hantera en ny miljö, nya uppgifter, eller svårigheter, det är ju att jag helt enkelt lär mig själv hur jag ska hantera min omvärld – att jag observerar – analyserar – skaffar fram den nödvändiga informationen – och sedan korrigerar mitt beteende för att få fram det resultatet jag önskar.

Det finns alltså inte någon praktisk anledning till att bli rädd och ängslig när förändringar inställer sig i min värld. Men varför existerar då dessa reaktioner in mig?

Av vad jag kan se har dessa upplevelser faktiskt inte så mycket att göra med förändringarna i sig själva, utan det har istället att göra med att jag inte längre på samma sätt som tidigare kan beräkna, och förutse hur min dag kommer att falla ut – det finns alltså ett osäkerhetsmoment, och i viss mån står jag framför det okända och outforskade – och jag har inga projektioner, förväntningar, förhoppningar, eller idéer i den riktningen. Och det är detta som gör att jag reagerar i osäkerhet och ängslighet.

Problemet är alltså att jag definierat stabilitet, trygghet och säkerhet såsom att jag VET vad som ska hända, jag har KONTROLL, jag kan FÖRUTSE, och ingen okänd, oberäknelig överraskningsfaktor finns som kan förändra min idé om hur saker kommer plana ut. Alltså är misstaget jag gör att jag låter min stabilitet och trygghet vara begränsade av hur mycket kontroll jag känner att jag har, och hur pass väl jag känner att jag kan förutse vad som kommer hända, istället för att jag låter min stabilitet och trygghet vara en integral del av mig själv – d.v.s. någonting som jag står och lever som – någonting som är oberoende av hur min verklighet formar sig runtomkring mig.

Verkligheten är ju trots allt formad som så att det aldrig går att uppnå någon kontroll – man kan visserligen ha en föraning om hur saker och ting kommer att gå, eller med någon slags sannolikhetsuträkning beräkna vad som kommer hända – men det blir aldrig en fullständig vetskap om exakt vad som kommer hända och hur. En sådan vetskap existerar inte.

Därför är lösningen att släppa taget om beroendet av att vilja veta precis vad som kommer att hända, att vilja ha förutsägbarhet, och kontroll – och dess ställe sätta självtillit.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ängslig och nervös när saker och ting ändrar sig i min omvärld, och går från rutin, och vad jag tidigare tagit för vana, till att bli någonting nytt som jag inte kan beräkna eller förutse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ängslig och nervös när jag inte kan beräkna eller förutse min framtid, och hur saker kommer att spela ut sig själva – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kan möta framtiden, utmaningar och svårigheter och dirigera dessa i en riktning som kan vara nöjd och tillfreds med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd, nervös och ängslig när jag inte har kontroll och vetskap om vad som ska ske härnäst – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet – och min trygg i mig själv – i förhållande till min vetskap och mina beräkningar om vad som kommer hända härnäst – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag inte har någon sådan vetskap om vad som kommer härnäst kan jag inte heller vara stabil

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli orolig för att göra fel, ta fel beslut, missa saker och ting, inte vara tillräckligt noggrann, när jag möter omständigheter som jag inte tidigare haft att göra med – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig möta denna nya omständigheten ovillkorligt och utan fruktan – och låta mig själv gå igenom ovissheten och se att jag kan stå stabil inom mig själv i och som denna ovisshet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att koppla ovisshet och omständigheten att jag inte vet vad som kommer att hända härnäst till ångest, ängslighet och fruktan – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta denna ångest och fruktan – och ifrågasätta varför jag inte skulle kunna gå in i framtiden – möta nästa ögonblick – nästa utmaning – utan ångest eller fruktan – och således möta det okända i självtillit och stabilitet – i vetskapen om att jag kommer dirigera mig själv och finna lösningar då jag ställs inför utmaningar och problem i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste planera inför min framtid för att jag i och som stabilitet ska kunna gå min framtid till mötes

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli orolig och rädd inför att göra fel när jag möter någonting nytt och tidigare okänt för mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma mig under inlärningsprocessen och se alla misstag jag gör såsom någonting fullständigt fel och acceptabelt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur alla inlärningsprocesser åtföljs av en mängd olika fel och misstag och att det inte är någonting att frukta – utan någonting att snarare gå igenom och dirigera så effektivt som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv möta inlärningsprocessen – och det okända med nyfikenhet och motivation till att lära och förbättra mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ovillkorligen gå igenom livets svårigheter – och istället för att frukta dem, och försöka skjuta bort dem ifrån mig – istället se dem som utmaningar genom vilka jag kan växa, bli mer effektiv, och stabil – och därigenom stå som ett exempel för andra att trots att livet kan vara problematisk – så är det inte en ursäkt för att ge upp och sluta vilja skapa det mer och fullgöra den potential som finns i varje enskild människa att skapa sitt eget liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna bävan och rygga tillbaka inför att ta mig an livets utmaningar och forcera, samt motivera mig själv framåt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att ta de beslut, och handla på så vis som jag ser krävs av mig för att förändra min situation – i tron att det på något sätt ska uppstå av sig självt – och att det är någonting som jag naturligt ska få

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att motivera och hänge mig själv till att skapa mitt liv – och därigenom se det som en utmaning när saker utan att jag kan förutse det förändras och skiftar form – så att mina tidigare beräkningar och planer nu är värdelösa – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i mötet med en sådan framtid – andas – och bege mig in i det okända och finna lösningar – motivera mig själv till att vända motgångarna till medgångar – göra svagheterna till styrkor – och inte låta mig själv ge upp, bli deprimerad eller nedstämd – utan istället forcera och driva mig själv framåt tills jag har de resultat som jag vill ha

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som svag och oförmögen att hantera min framtid och pressade situationer där jag inte vet exakt vad som kommer ske eller hur framtiden kommer utvecklas – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå hur jag skapar den här svagheten genom att ge mig själv den definitionen – och att saken är att jag faktiskt kan skapa mig själv åter – genom definiera vem jag vill vara – hur jag vill leva – vart jag vill med mitt liv – vad jag vill skapa – och vad jag vill stå vid och frammana i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att för att nå framgång och för att finna lösningar – måste jag vara villig och öppen inför att göra misstag och fel – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bara vilja göra rätt – bara vilja ha lösningarna – bara vilja klara av utmaningarna och inte behöva gå igenom processen att lära mig att dirigera mig själv och finna lösningen när utmaningen eller problemet står framför mig

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i rädsla, bävan och ängslan inför förändringar och nya situationer som jag inte på förhand kan beräkna eller förutse, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i denna personlighet begränsar mig själv, genom att jag låter min kreativitet och förmåga att faktiska hantera pressade situationer och det okända, bli undertryckt av rädsla – således åtar jag mig själv fokusera på min värld – på vad som är här faktiskt – på hur jag kan lösa situationen – finna en plan eller en slags väg framåt så att jag kan hantera situationen bättre – och således inte längre vänta på att saker ska bli bättre utan ta ett aktivt beslut att agera och motivera mig själv framåt i min värld

När jag märker att jag har placerat min uppmärksamhet på nervositet, ängslan och rädsla inför vad som komma skall, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är fel fokus att ha, och att jag måste placera min närvaro och uppmärksamhet på vad som faktiskt och fysiskt är här, och hur jag kan hjälpa, stödja och assistera mig själv för att ta mig själv igenom den utmaning och svårighet som jag står inför – således åtar jag mig själv att aktivt stödja, assistera och hjälpa mig själv när jag befinner mig en svår, komplicerad eller oberäknelig situation – och således ge min uppmärksamhet till vad jag håller på med HÄR – och hur jag kan på bästa sätt hantera den situation som jag befinner mig inom

Dag 286: Praktiskt Förebyggande Istället För Rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara irriterad, och frustrerad när jag vaknar upp på morgonen, och göra det till en vana att jag är arg, och frustrerad när jag vaknar upp på morgonen, eftersom tydligen är det jobbigt, tufft, hårt att stå upp ur sängen och gå en ny dag till mötes; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag skapar denna upplevelse av att det är tufft och svårt, och att jag därmed har makt att styra, och dirigera denna upplevelsen, så att när jag vaknar behöver jag inte uppleva mig själv arg, och frustrerad, och irriterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vakna upp här i och som ett andetag, och vara fullt vaken endast med ett andetag, och inte gå in ilska, eller frustration, utan helt enkelt vakna, stiga upp, och sedan påbörja min dag utan några slags reaktioner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera, och bli tillfreds med ilskan, och frustrationen jag upplever när jag stiger upp på morgonen, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ifrågasätta vad jag upplever, att ifrågasätta och se varifrån denna reaktionen börjar, och hur jag därigenom har förmåga att stoppa och förändra denna reaktionen, så att jag inte längre behöver vara en slav till reaktioner som inte stöttar mig på något sätt överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tendens av att börja min dag genom att gå in i sinnet, och tänka på saker, att börja min dag genom att tänka på allt jag måste göra, och allt jag måste ta mig själv för genom min dag, och därigenom stressa, och uppleva ångest, och tänka att ”jag kommer aldrig hinna med allt det där” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vakna HÄR i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp, att gå upp ur sängen, och att förbli här, att driva mig själv till att vara närvarande om min mänskliga fysiska kropp, och inte använda sinnet för att leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av mitt sinne, och att bli beroende av att tänka, och bli beroende av att oroa mig själv inför framtiden, och därigenom förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa detta beroende, att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit, och att se, att jag inte behöver hålla kvar vid detta beroende, och att jag kan släppa mig själv fri, och låta mig själv leva i och som varje andetag utan en enda tanke, utan att vara fast i en enda slags upplevelse, utan istället vara HÄR – stabil – funktionell – effektiv – och direktiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att frukta, och känna ångest inför framtiden, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det för vana när jag stiger upp på morgonen, att stressa upp mig själv inför allt som jag måste göra under dagen, och tänka på alla saker som jag ännu inte har gjort, och att tänka på allt jag borde göra, och i detta gå in i en slags panik, där jag börjar röra, och motivera mig själv utifrån rädsla, istället för att använda, och röra mig själv utifrån sunt förnuft, och se vad som är bäst för alla, och inte låta mig själv dras med av sinnet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inleda min dag genom att låta mig själv drivas, och motiveras av rädslor, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro, att rädslor på något sätt är dessa livsviktiga upplevelser som jag måste hålla kvar vid, för tydligen om jag inte har några rädslor, jag då händer ingenting, och då rör jag mig inte framåt överhuvudtaget, utan allt som händer blir istället att jag stagnerar, står stilla, och att det inte finns någonting mer jag kan göra; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa mig själv här, ta ett andetag, och sedan röra mig själv fysiskt framåt steg för steg, andetag för andetag, och inte låta mig själv styras av rädslor, utan vara fysiskt här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte motivera, och driva mig själv till att vara fysiskt här i och som varje ögonblick, och att förstå att de rädslor som dyker upp inom mig, de är inte riktiga, de är inte substantiella, utan de är endast punkter som jag skapar genom att medverka i tankar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv luras med av rädslo-tankar; t.ex. en rädsla för att jag kommer glömma att betala en räkning – istället för att jag helt släpper denna tanke, och förblir här; och sedan skriver upp att jag ska betala räkningen – och alltså lever en praktisk lösning istället för att gå in i och som rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att när en tanke kommer upp inom mig som har sin utgångspunkt i rädsla, att jag då har ett val att antingen medverka i tanke, eller inte medverka i tanken, och därmed inte låta mig själv bli besatt av tanken; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att identifiera, lokalisera, och skapa lösningar för varje tanke som kommer upp inom mig, så att jag kan dirigera, och korrigera, och styra allt inom mig själv, och att sinnet inte har någon kontroll över mig, utan att jag istället kontrollerar, och dirigerar sinnet, och använder sinnet som ett verktyg för att leva, och uttrycka mig själv effektivt här i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, och vara nervös inför att jag i framtiden inte kommer ha några pengar, och att jag därmed inte kommer kunna göra något roligt, eller trevligt med mitt liv, som jag vill, och önskar göra; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det hjälper genom att frukta denna framtida punkt, istället för att se att det hjälper inte, och att en praktisk lösning är istället att stipulera en effektiv plan som jag kan följa, så att jag kan undvika att försätta mig själv i en position där jag inte har tillräckligt med finanser för att vara effektiv i detta livet; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på praktiska, och faktiska lösningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva HÄR – ögonblick för ögonblick – andetag för andetag – och därmed sluta att frukta framtiden, sluta att känna ångest inför vad som komma skall, och istället möta framtiden här i varje andetag, och att förstå att framtiden kommer att bli tuff att ta sig igenom, men att detta är inte någonting jag behöver frukta eller göra en emotionell, känslomässig punkt av, utan en realisation som jag kan använda för att stötta mig själv till att bli mer effektiv i mitt dagliga leverne, mer stabil, och mer direktiv

När jag märker att jag går in i sinnet då jag vaknar på morgonen, och att jag börjar oroa mig själv, och känna ångest inför framtiden, och då speciellt ångest inför att inte ha några pengar i framtiden; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att när jag fruktar någonting, då skapar jag det, således skapar jag en framtid utan pengar, och således skapar jag mer problem, och därmed ser jag att lösningen är att fokusera på lösningar, och praktiska metoder för att förebygga konsekvenser i mitt liv, vilket inte handlar om rädsla utan om sunt förnuft; således åtar jag mig själv att fokusera på praktiska lösningar, och att formulera dessa i skrift och inte i sinnet, och att helt släppa alla tankar som har med min framtid att göra, och att formulera, och planera min framtid alltid i skrift – för där är jag direktiv – emedan i sinnet är jag inte ännu direktiv

När jag märker att, då jag vaknar på morgonen, jag går in i ilska och frustration, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser att detta är ett tecken på att det finns punkter som jag förtryckt, och som jag måste hantera, och arbeta med, men att det är onödigt för mig att hålla kvar vid ilskan, och att jag kan släppa ilskan genom att andas mig själv tillbaka hit i och som min kropp; således åtar jag mig själv att applicera självförlåtelse, och hitta utgångspunkten för min ilska, och att andas, slappna av i min kropp, och inte låta mig själv hålla kvar vid ilskan – utan se att ilskan inte stöttar mig själv till att bli mer effektiv, och direktiv i mitt sinne utan endast är ivägen

Enhanced by Zemanta

Dag 233: Kroppen Min – Leverfläckar (Del 20)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 19) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag har svarta leverfläckar på min kropp

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en negativ upplevelse gentemot leverfläckarna på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en mängd idéer om någonting jag inte förstår – och inte vet vad det faktiskt är – och inte vet huruvida punkten är positiv eller negativ – alltså om leverfläckarna är bra för mig, eller dåliga för mig – och varför de finns på min kropp – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma saker och ting i min omvärld utan att lägga ner någon energi på att förstå vad det är jag ser på – på att förstå och behärska min omvärld – och inte bara fördöma min omvärld på basis av upplevelser

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta varför jag tycker det ser ”fult” ut att ha leverfläckar på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se – att om jag inte haft några tankar – om jag inte haft ett sinne – och om jag bara varit här med och som min kropp – då hade jag inte brytt mig om det förhållandet att jag har leverfläckar på min kropp – för jag hade inte haft någon idé av min kropp i mitt huvud att jämföra bilden av min kropp med

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt inte tycker illa om leverfläckarna i sig själva – utan vad det är som händer är att en tanke kommer upp inom mig – såsom att ”jag ogillar mina leverfläckar” – därefter låter jag mig själv bli besatt, och kontrollerad av denna tanken – och sedan går jag in i en energi av att ”ogilla leverfläckarna” – och om jag tittar på detta – denna processen – går det att se att mina leverfläckar inte har någonting att göra med vad som pågår inom mig – alltså kan man ju fråga sig varför överhuvudtaget jag håller på med det här spelet inom mig själv – om det inte ens har någonting att göra med den verklighet jag befinner mig själv i

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera tid i mitt huvud, i mitt sinne – och låta mig själv bli besatt och kontrollerad av reaktioner – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta – men vad är det allt detta kommer ifrån – och varför existerar det inom mig? Och till vilken nytta är allt detta? Och varför borde jag leva utifrån det som kommer upp inom mig? Finns det någon vettig anledning överhuvudtaget? Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – det finns ingen vettig anledning till varför jag skulle låta dessa tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig styra, och avgöra mitt liv – när det är någonting jag kan klara av och göra själv alldeles utmärkt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har blivit tränad under min uppfostran att fördöma min kropp – och att jämföra min kropp med bilder av andra kroppar – och att skapa in idealkropp inom mig själv som jag tror är perfekt – och hur jag borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta de tankar som kommer upp inom mig – att ifrågasätta hela min persona av att fördöma min kropp – och i detta utmana min förprogrammering – och istället designa och skapa mig själv – med levande ord som jag ser ger en effekt som är bäst för alla – och bäst för mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer leverfläckarna på min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – leverfläckarna på min kropp är inte dåliga – de är inte någonting att avsky – och det är ingenting att försöka utrota – de är endast ett av kroppens många sätt att uttrycka sig självt – och således åtar jag mig själv att sluta fördöma, och rata min kropp – och istället acceptera min kropp – och uppskatta min kropp – och ta del av min kropps alla förmåner – genom att helt enkelt vara här med och som min kropp i varje andetag

2. När jag märker att jag bara accepterar vad som kommer upp i mitt sinne såsom tankar i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att de tankar som kommer upp inom mig kan jag inte lita på – och det finns absolut ingen grund att lita på dem heller för de har ju inte ens någonting att göra med min omgivning; således åtar jag mig själv att sluta lita på tankarna som kommer upp inom mig – och istället börja lita på min kropp här – med och som mig själv

3. När jag märker att jag tänker att ”jag tycker illa om mina leverfläckar” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag tycker faktiskt inte illa om mina leverfläckar – utan det som händer är att jag upplever mig själv som om jag tycker illa om leverfläckarna – således åtar jag mig själv att sluta vara besatt av upplevelser, känslor, definitioner, och idéer inom mig själv i förhållande till min kropp – och istället leva här med och som mig själv i varje andetag

4. När jag märker att jag spenderar tid i mitt huvud, i mitt sinne, där jag håller på och skapar alla möjliga onödiga upplevelser i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min kropp bryr sig inte om hur min kropp ser ut – utan dessa upplevelser existerar endast i mitt huvud och är illusioner – punkter som jag skapar till att se riktiga, och relevanta ut genom att ge dessa punkter uppmärksamhet – och tänka att dessa punkter har relevans för vem jag är inom och som mig själv när det faktiskt inte förhåller sig på det sättet; således åtar jag mig själv att andas – och att föra mig själv tillbaka hit – och att vara här med och som min kropp – och att se att min kropp är min kropp – inte mer eller mindre – utan min kropp – inte en upplevelse – inte en tanke – utan en fysisk kropp här

5. Jag åtar mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta sättet jag tänker, upplever, och känner mig själv som – och ta bort allt inom mig själv som jag inte ser står för vad som är bäst för alla – och som hjälper, och stöttar mig i mitt dagliga leverne – och gör mig till en bättre, och mer effektiv människa

Dag 60: Tillfredställa Andra

När jag lyckas göra människor nöjda, och tillfredsställda mår jag bra. När jag lyckas göra människor arga, och frustrerade, eller missnöjda då blir jag rädd, och jag fördömer mig själv. Det är intressant att jag skriver här när jag lyckas GÖRA – eftersom detta betyder att det är jag som skapar den andra människans upplevelse av sig självt, och att hur jag uttrycker, eller inte uttrycker mig kommer att GÖRA/SKAPA den andra människan. Detta är ju naturligtvis inte sant, eftersom den andra människan faktiskt skapar sin upplevelse av sig själv, helt själv och utan min hjälp.

Därför kan man fråga sig om en annan faktiskt kan vara nöjd eller tillfredsställd tack vare mig? Och kan en annan vara arg, frustrerad och missnöjd tack vare mig? Eller är detta enbart punkter som den andra möter inom sig själv. I min upplevelse så är de flesta upplevelser som jag har i förhållande till min verklighet där jag antingen upplever mig själv nöjd, eller missnöjd, baserad på mentalt snicksnack. Där jag genom att tala med mig själv i mitt huvud intalar mig själv diverse sanningar om den situationen i vilken jag befinner mig. Den är antingen dålig, eller bra, och jag är antingen nöjd eller missnöjd.

Så det är som sagt inte jag som skapar den andra människans upplevelse, och det är inte den andra människan som i sin tur skapar min upplevelse. Att jag mår bra när en annan människa är nöjd eller tillfredsställd, och att jag mår dåligt när en människa ogillar vad jag gör, det handlar ju inte om den andra människan överhuvudtaget, utan enbart om mig.

Frågan är då exakt varför/hur jag skapat en sådan här personlighet av att frukta att inte vara andra till lags? De minnen som kommer upp har att göra med mina föräldrar, och hur jag alltid varit väldigt mån om att få bra betyg, för att de ska vara nöjda med mig. Jag ville att mina föräldrar skulle vara nöjda med mig, så att jag inte skulle bli bortglömd, och övergiven. Jag ville visa att jag hade ett värde för mina föräldrar, och att de inte borde överge mig, eftersom jag hade ett värde för dem; så i grunden och botten agerade jag från en rädsla att vara ensam, och övergiven, och vara tvingad att stå själv i denna verklighet utan att kunna uppleva någon slags hjälp utifrån.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha hjälp, stöd, och stabilitet utanför mig själv, genom att få andra att tycka om mig, acceptera mig, genom att jag får dem att känna sig tillfredsställda, och glada runt mig – istället för att jag lever stabilitet, hjälp, och stöd för och som mig själv – och ser till att tar egna beslut, och lever mitt liv för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av andra människors tillit, tillfredsställelse, och nöjdhet med mig, för att jag ska känna mig stabil inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att vara och bli ensam i denna verklighet, i tron att jag är värdelös ensam, och att jag inte kan leva ett funktionellt och normalt liv när jag är ensam, i tron att jag måste ha någon som står bredvid mig, som säger hur jag ska leva, vilka beslut jag ska ta, vilka beslut jag inte ska ta, och som helt enkelt visar mig vägen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att inte ha någon som i varje ögonblick står bredvid mig och säger att, du gör rätt, allt är bra, allt är okej, det är såhär du ska göra, det är såhär som det ska vara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå upp inom och som mig själv, och sluta frukta, vara nervös, och känna ångest inför att vara ensam i denna världen, och utan andra människors känslomässiga engagemang i vad jag gör och inte gör i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att bli bortglömd, och inför att vara en no-body, och istället för att förlåta denna rädsla, försöka skydda mig själv mot att uppleva denna rädsla, genom att hela tiden leva och uttrycka mig själv på ett sådant sätt att jag är helt säker att alla människor i mitt liv tycker om mig, och tycker att jag är trevlig och rolig att vara runt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag måste ha någon som står utanför mig själv, som säger till mig vad som är bra, och dåligt – i tron att jag alldeles för dålig för att kunna avgöra sådant själv, och att jag är alldeles för ineffektiv i min applikation av och som mig själv för att kunna se vilka punkter i min verklighet som är bra för mig, och vilka punkter i min verklighet som inte är bra för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att när andra känner sig missnöjda och inte tillfredsställda med mig, att detta är ett tecken på att jag gjort något fel, på att jag är fel, och på att jag gör någonting som inte är bra, och att jag genast måste ändra på mig själv eftersom JAG är fel – istället för att se, inse och förstå att det andra människor upplever runtomkring och med mig inte har något att göra med mig, och handlar inte om mig, och att jag i min applikation av mig själv därför inte kan ta andra människors upplevelse av mig i beräknande när jag skapar mig själv i varje ögonblick – utan istället tillåter och accepterar jag mig själv att titta inom mig själv, och lita på mig själv – och andas och skapa mig själv här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan människa är missnöjd med mig, att bli emotionell, känna mig upprörd, stressad, och ledsen, och undra inom mig själv, hur eller vad jag måste göra för att få denna andra människa att återigen acceptera mig, och att återigen vara glad, och tillfredsställd runt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som om jag inte har någon stabilitet, eller någon riktning, och klarhet inom mig själv, när en annan är missnöjd, eller arg på mig – och agera/känna det som att allt jag måste göra är att få denna andra människa att återigen tycka om mig, och vara tillfredsställd med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som att min högsta prioritet i livet är att få andra att alltid känna sig glada runtomkring mig, och tro/tänka att så fort någon blir det minsta arg, eller frustrerad, eller missnöjd runt mig, att det är min uppgift att göra dem glada, tillfredställda, och nöjda med sig själva igen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om andra människor är nöjda med mig, då är allt i mitt liv på spår, och jag är på väg i rätt riktning, istället för att se, inse och förstå – att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fråga mig själv om jag verkligen är på rätt spår, och om jag verkligen gör/lever på ett sådant sätt som jag vill

Jag åtar mig själv att inte längre försöka göra andra människor nöjda/tillfredsställda runtomkring mig

Jag åtar mig själv att inte längre definiera mig själv utifrån människors känslomässiga och emotionella upplevelse runtomkring mig, utan inse, se och förstå att det jag upplever inom mig själv handlar enbart om mig – och det andra upplever inom sig själva handlar enbart om dem

Jag åtar mig själv att leva stabilitet här, och inte göra min stabilitet beroende på att andra människor ska känna sig nöjda/tillfredsställda med mig

Jag åtar mig själv att inte vara rädd för att bli bortglömd, och övergiven – utan istället lever jag här självständig, och stark i min applikation av mig själv

Jag åtar mig själv att ta beslut själv, och inte längre göra mig själv beroende av andras samtycke i mina beslut