Tag Archives: trygghet

Dag 363: Lita På Mig Själv Och Inte På Pengar

För några dagar sedan lämnade jag in en skoluppgift över internet. Det var i god tid innan deadline, och jag hade varit mycket mån om att se till att vara klar i tid. Men idag när jag gick in och kontrollerade min inlämning såg jag med ve och fasa att inlämningen inte hade gjorts korrekt. Min inlämning hade fortfarande status ”utkast” – och i det ögonblicket hade jag en kraftfull upplevelse av skräck som sköt upp från min solarplexus.

Varför är det då jag reagerar så starkt på detta? Av vad jag kan se har det med överlevnad att göra, eftersom kursen som jag tar har i syfte att garantera mig ett jobb efter examen, och om jag inte tar den minskar det markant mina möjligheter att säkra ett arbete. Det finns alltså en direkt koppling mellan jobb, pengar, och framtid, samt till förhoppningen om att jag ska få kunna fortsätta att gå denna kurs, och få ut ett bra betyg.

Framför mig ser jag det dramatiska ”värsta scenariot” spelas ut, hur jag skulle misslyckas med att få ett jobb, misslyckas med att uppnå finansiell säkerhet och trygghet, misslyckas med att driva min karriär framåt, och istället bli som en passiv vrakdel som flyter omkring på jordens hav. Det är den stora skräcken, att den finansiella massakern ska inträffa för mig, och förstöra mitt liv, förstöra min framtid, förstöra mina förhoppningar, och möjligheterna jag ser framför mig.

Men det är intressant att jag omedelbart gick in i rädsla, istället för att gå in i ett mer lösningsorienterat synsätt, där jag tittar på vad som behöver göras för att jag ska ordna till situationen effektivt. Jag menar, rädsla antyder att det finns någon slags självbegränsning, att jag har låst mig vid en plan, vid en framtid, vid en vision, och inte låtit mig själv se till helheten, och även fråga mig själv vem jag är, hur jag är, och vad jag skulle göra OM jag inte får något jobb, OM allt går åt pipsvängen, och jag inte längre har möjligt att ta kontrollera mina finanser.

För saken är den, att om jag ska gå i denna världen, vara stabil, och en kraft att räkna, då kan jag inte tillåta mig själv att bära runt på det här berget av rädsla inom mig själv. För det är en möjlighet i den här världen, att man förlorar ALLTING, att ALLA ens pengar blir stulna, eller att huset brinner ner, eller att man får någon allvarlig sjukdom – MEN jag kan inte tillåta mig själv att låta en sådan detalj påverka mig i grunden. Jag har ju fortfarande möjligheter att påverka och styra VEM JAG ÄR i förhållanden till det som händer i min värld – och förstå att även om allt går åt skogen finns det fortfarande möjligheter för mig att STYRA, DIRIGERA, och FINNA LÖSNINGAR på de problem jag står inför. Att genast bli skräckslagen inför potentiella svårigheter är alltså INTE en lösning, och INTE en effektiv utgångspunkt när det gäller att hantera mig själv, och min omvärld och göra det bästa av mig och min framtid.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli skräckslagen inför att jag kommer bli avskriven från den universitetskursen som jag går på, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och uppleva ångest inför att jag därmed inte kommer att vara tillräckligt effektivt förberedd när jag slutar min utbildning, för att ta hand om mig själv, och mitt liv, och tjäna mina egna pengar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att min strategi vad avser pengar, och vad avser att placera mig själv i en karriär efter mina studier, inte kommer att gå i lås, och att jag kommer att halka efter, och inte längre vara effektiv i mitt liv, och inte kunna ta hand om mig själv finansiellt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att misstro mig själv, och tro att hela mitt liv, och min applikation, samt rörelse kommer att falla samman vid första, och bästa utmaning, och att det inte finns några som helst möjligheter för mig att dirigera punkten som är framför mig, och att jag helt enkelt måste ge upp, och bara acceptera att mitt framtida liv kan komma att sakna stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att inte kunna tjäna pengar, och inte kunna ta hand om mig själv i världssystemet, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att leva ett hårt och magert liv, där jag inte har tillräcklig med mat för att kunna klara mig själv, och där jag är utsatt för de väderelementens krafter – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och skräck inför att mitt framtida liv kommer att vara på temat fattigdom, och hjälplöshet, och att jag inte kommer kunna göra någonting med mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att ett sådant perspektiv på så saker och ting, naturligtvis inte är effektiv, och gynnar inte mig, utan det jag måste göra, är helt enkelt att observera, och lägga märka till vilka möjligheter jag har, och även fast min situation verkar hopplös, att konstruera och bygga en plan, en strategi, och sedan föra mig själv framåt för att på så vis skapa ett liv till mig själv och andra i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att misstro min egen förmåga att finna lösningar på problem, och röra mig själv framåt även om jag möter eller står inför stora svårigheter, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv, att även om saker inte går enligt min initiala strategi, finns det alltid lösningar som jag kan implementera, och sätt jag kan rädda, samt dirigera den förevarande situationen på, för att på så vis röra mig själv i enlighet med den vision, och det syfte som jag lagt ner för och skapat till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv lita på mig själv, och att även om jag misslyckats, eller göra några felaktiga beslut, även om jag hamnar på fel ställe, och inte rör mig själv framåt så pass effektiv som jag hade kunnat, att ändå driva mig själv, och i stabilitet, samt självförtroende, hitta lösningar till mig själv, och hur jag kan dirigera mitt liv framåt, svårigheterna som jag står inför till trots, och således inte ge upp, och inte tillåta mig själv att lägga mig ned och bara se livet passera framför mina ögon, utan istället effektivt, driva mig själv framåt – och framhärda – vara uthållig – inte ge upp utan istället driva på och se till att jag skapar en effektiv lösning som jag kan vara nöjd med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd och skräckslagen inför att stå det närmaste året utan möjlighet att kunna tjäna pengar, och försörja mig själv, och att jag kommer bli beroende av mina närstående, och inte ha samma frihet i mitt liv som jag tidigare upplevt mig själv ha, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara skräckslagen inför att förlora kontrollen i mitt liv, och att saker ska röra sig i en riktning som jag inte till en början med räknat skulle vara en möjlighet – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i denna världen är den enda självuppriktiga utgångspunkten att saker och ting kan komma att ändra sig varje dag, att varje dag måste vara min utgångspunkt, och att jag inte kan räkna med allting kommer vara precis likadant som det var dagen innan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att min säkerhet, och stabilitet, inte kan utgå från de pengar jag tjänar, eller jobbet som jag lyckats få, eller mina besparingar, eller mitt hus, eller min bil, jag kan aldrig säkra mig själv i detta livet från fattigdom, död, och lidande – eftersom det är en konstant del av och som denna världen – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna denna aspekt av och som denna världen, och se, inse och förstå att jag kan inte strida, och slåss mot den, och försöka rädda mig själv från den genom att tjäna mer pengar, eller förstora mina besparingar, utan istället måste jag faktiskt omfamna möjligheten att saker och ting kan gå åt skogen – men att jag vad som än händer står här med mig själv, letar efter lösningar, tar beslut och rör mig själv i en riktning som är bäst för mig, och bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå vid mig själv, och stå med mig själv, i och som stabilitet, och möta min framtid i varje andetag, att skapa mig själv och min framtid i och som varje andetag, att förstå att någon ultimat och fullständig säkerhet inte existerar – utan den stabilitet som finns är den som jag skapar i och som mig själv, den jag lever i varje andetag, och som jag själv står som – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är denna trygghet och detta djup som jag letat efter, och försökt uppnå, och föra in i min värld, genom att säkerställa en karriär, genom att söka efter mer pengar, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv istället lita på mig själv, att stabilisera mig själv här, och lita på mig själv att jag kommer röra mig själv och mitt liv effektivt framåt i varje andetag, och vad jag än möter, leta efter lösningar och se till att jag skapar en effektiv riktning framåt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli skräckslagen och nervös inför att förlora mitt arbete, och inför att få dåliga referenser från min nuvarande arbetsgivare, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att detta kommer slå brutalt mot min värld, och försätta mig i en position där jag inte längre har möjlighet att stötta mig själv finansiellt, och att säkerställa att min värld är stabil och att jag har det bra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta min tillit till pengar, och min tillit till mitt nuvarande jobb, att lita på att dessa två saker ska säkerställa min framtid, istället för att jag själv står som den här punkten inom mig själv – att jag litar på mig själv och att vad som än händer, kommer jag driva mig själv framåt för att finna lösningar och effektivt skapa mitt liv – och inte låta mig själv ge upp, eller ge efter

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i skräck, ångest och fruktan inför att jag inte kommer kunna försörja mig själv i framtiden, och att jag kommer få svårigheter att ta hand om mig själv, då stoppar jag mig själv, och jag ser, inser och förstår att de här reaktionerna inte stöttar mig i min process, och i mitt liv, utan att dessa reaktioner faktiskt endast står i min väg, och att jag lägger fokus på mina reaktioner, istället för att fokusera på vad jag kan göra för mig själv för att skapa mitt liv, och således åtar jag mig själv att placera min tillit, mitt driv, och min närvaro HÄR – och att förstå att det är jag som skapar och driver mitt liv – och således när denna reaktion kommer upp – att istället och genast etablera och se på vilka lösningar som finns för mig så att jag skapa mitt liv – således bli lösningsorienterad istället för rädsloorienterad

När jag märker att jag går i och som skräck inför framtiden, och att jag inte kommer kunna hantera mitt liv på ett finansiellt plan, eftersom jag kommer förlora kontrollen över pengar, finanser, och besparingar, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag, ser, inser och förstår att jag genom att närma mig pengar, och finanser från denna utgångspunkten av rädsla, och osäkerhet, gör mig själv ineffektiv, och inkapabel att hantera och dirigera mitt liv i dessa dimensioner, och att jag inte ser vad som är en specifik och effektiv riktning framåt, utan att istället vad som tar över mig och min kropp är rädsla, och således åtar jag mig själv att placera min tillit HÄR – och lita på mig SJÄLV – inte på pengar – inte på finanser – inte på planer och strategier – utan att placera min tillit HÄR och förstå att det är endast med och som mig själv – och vad som är HÄR som jag verkligen kan lita på mig själv – och jag åtar mig själv att således gå in i framtiden och finna förnöjsamhet i hur jag kan skapa lösningar till mig själv vad gäller de problem och svårigheter som jag stöter på i min värld

Advertisements

Dag 355: Att Skapa Mig Själv Här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en polaritet där jag å ena sidan har ett begär efter att lyckas och bli berömd, signifikant, och speciell i denna världen, och visa mig själv användbar och duglig, och å andra sidan ha en rädsla inför att inte lyckas, inte göra något meningsfullt med mitt liv, och inte skapa någonting av värde och signifikans – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att genom denna polaritet generera och skapa energi inom mig själv i mängder

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ångest och stress inför att jag inte skrivit min tentamen tillräckligt effektivt, och att jag därmed inte kunnat tillägna mig själv det bästa betyget, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett undertryckt, och hemligt begär, att jag ska kunna stå med mina betyg i handen, och känna mig själv fullständigt lugn och trygg, genom att jag vet att de betyg som jag skaffat mig själv kommer att kunna leda mig in i vilket yrke som jag än väljer – och därmed förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka min stabilitet och mitt värde i att lyckas i denna världen avseende karriär, avseende pengar, finanser och framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ångest, stress och rädsla inför att inte ha kontroll över min framtid, och över att inte kunna tillskapa min framtid såsom jag föreställer mig själv att den ska utvecklas, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid denna illusoriska drömmen, om att jag ska kunna bygga upp och skapa min framtid precis i enlighet med de drömmar, fantasier, och idéer som jag frammanat inom mig själv – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att den där drömmen efter den perfekta verkligheten, det perfekta livet, och att allt bara ska gå i lås, att den är illusorisk och endast existerar i och som mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en fantasi om att jag ska kunna göra vad jag vill med mitt liv, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se på min framtid såsom en bana på väg uppåt, såsom någonting jag eventuellt kommer att nå, där jag kommer till en position i min värld där jag äntligen kan slappna av och ge efter, där jag äntligen kan låta mig själv sjunka tillbaka i min kropp, och inte längre vara i en konstant stress, ångest, och nervositet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att denna idén om vad som ska hända och inträffa i min framtid inte är riktig – det finns inget sådant framtida slott där jag äntligen kommer att äga alla förutsättningar för att leva ett liv i ett avslappnat tillstånd – utan istället är det jag måste göra att skapa mig själv här – kreera mig själv här – och skapa den där fysiska närheten i mig själv där jag är avslappnad – tillfreds och lugn – där jag inte existerar i en konstant storm av rädslor utan där jag är stabil

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att om jag verkligen vill skapa min framtid i enlighet med de här orden, stabilitet, värde, fulländning, och frid – då är det någonting som jag måste skapa som mig själv – jag kan inte förvänta mig att något arbete, något hus, en hund, eller ett barn, eller någonting annat kan skapa detta till mig – utan jag måste göra det för och som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och träna denna förmåga att i varje andetag släppa taget om den ångest som kommer – hur riktig den än upplevs – och föra mig själv tillbaka till mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den enda friheten som faktiskt finns i denna världen som jag kan skapa är den friheten jag lever inom mig själv – där jag står fri från rädsla och ångest – och där jag skapar mitt liv i enlighet med de orden jag ser att jag vill leva – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att öva mig på att leva frihet – frid – värde och fullständighet – att stå som dessa orden i och som varje andetag och således släppa taget om den där fantastiska framtiden jag ser framför mig – och som jag hoppas ska bli till en verklighet

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att de projektioner jag har mot framtiden inte är riktiga – de är illusoriska och inte en faktisk verklighet – utan tjänar endast till att dra mig bort från vad som är riktigt och faktiskt vilket är den verklighet jag existerar i och som här – det andetag jag har här med mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv in i alternativa dimensioner och verkligheter – och ha mitt fokus delat där en sida av mig existerar i en förhoppning om ett visst framtida utflöde – och en annan sida av mig existerar här – i rädsla och ångest inför att inte kunna manifestera och skapa den där framtiden jag hoppas ska inträffa

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att frid endast är någonting som kommer att uppstå inom mig när jag släpper taget om rädsla – och för att inte ha rädsla kan jag inte heller ha några begär – för i varje begär föds och uppstår en rädsla – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förändra och dirigera mina begär – att omdefiniera dem till att utgöra faktiska omständigheter som är verkliga – som är praktiska – och som jag kan leva i mitt dagliga liv – och som jag således inte projicerar ut i framtiden och sedan skapar ett förhållande av brist gentemot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig bristfällig i mitt nuvarande liv, och tänka att det är någonting som saknas, och någonting som måste tillföras för att mitt liv ska bli mer gynnsamt, trivsamt, och bekvämt, och att jag därför måste ut i framtiden, måste projicera mig själv till någon plats där ute i evigheten, där jag känner, och kan föreställa mig själv att jag har det där jag tror mig själv fattas – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att åtgärda mina brister här – att titta på mina projektioner – se vad det är de symboliserar och visar mig – och sedan ta och leva dessa orden mina projektioner visar här i varje andetag – leva dem praktiskt och fysiskt i mitt dagliga liv – och således sluta leta och söker efter någon alternativ perfekt framtid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig som bristfällig för att jag inte har ett arbete, inte har en anställning, och inte har någon trygg och säker inkomst – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera trygghet i förhållande till anställning, och pengar, och därför längta och projicera trygghet in i framtiden, istället för att jag omdefinierar och lever trygghet här som mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva trygghet här på så vis att jag tryggt låter mig själv sjunka tillbaka i min kropp och vara stabil samt jordad – och att nära en rädsla dyker upp inom mig – att applicera detta ordet – att jag är här – jag är jordad – att oavsett i vilken situation jag hamnar står jag här med mig själv och går min process – oavsett vad som händer är jag här och för mig själv tillbaka till min kropp och vad det är jag håller på med

Jag åtar mig själv att sluta projicera delar av mig själv in i framtiden, och således åtar jag mig själv att ta tillbaka orden trygghet, värde, och fullständighet till mig själv, och leva dessa orden praktiskt och fysiskt

Således åtar jag mig själv att leva ordet värde – såsom att det värdet jag har står i förhållande till min applikation och min rörelse i min process – och hur effektivt jag applicerar mig själv och skapar ett mervärde genom att dela med mig av mig själv och min process till andra – och genom att stå som ett exempel för andra och visa att det går att ändra på sig själv

Jag åtar mig själv att leva ordet fullständighet såsom att jag i varje ögonblick övar mig på att vara fullständigt närvarande, och sluta flacka i mitt sinne, fram och tillbaka mellan alternativa verkligheter, drömmar, fantasier, och tankar – utan istället vara fullständigt här med min kropp – och förstå att detta är riktig fullständighet – detta är vad det innebär att vara komplett och färdig i en praktisk och fysisk bemärkelse

Jag åtar mig själv att släppa taget om kontroll och förhoppningar inför min framtid – och istället omfamna och gå varje ögonblick såsom det utvecklar sig självt här – och ha tillit till mig själv att jag kommer hantera och dirigera mitt liv såsom det öppnar upp sig här – effektivt och ändamålsenligt – att jag kommer att se vad som krävs och vilka lösningar som står till buds och sedan applicera dessa – således åtar jag mig själv att lita på mig själv – och att nära samt träna denna självtillit genom att i ögonblick stoppa tankar, emotioner och känslor – och föra mig själv tillbaka till min praktiska och fysiska verklighet här

Dag 288: Finansiell Trygghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i och som en fruktan över att inte överleva, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga pengar, arbete, och finansiell trygghet i min värld, i tron att detta är lösningen på vad jag upplever, istället för att se, inse, och förstå att lösningen inte är att hitta någon slags extern punkt för att lätta på min upplevelse, utan att gå till grunden i upplevelsen, se varifrån den kommer, och vad den består av, och sedan korrigera denna punkt så att jag inte längre är besatt av rädsla inför att inte överleva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga, och göra ursäkter för att få hålla kvar vid, och fortfarande agera, och leva utifrån min rädsla inför att inte överleva, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att släppa taget om min rädsla, och min ångest, i tron att dessa upplevelser gör att jag överlever bättre, och mer effektivt i min dagliga medverkan i denna världen, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att ångest, rädsla, och nervositet inte är upplevelser som på något sätt stabiliserar min finansiella position i denna världen, utan är just bara upplevelser som gör att jag inte tillfullo kan vara närvarande, här, och vid medvetande när jag agerar, tar beslut och rör mig i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att tänka och tro att utan min rädsla för att överleva så kommer jag att falla ihop och dö, och då kommer det inte längre finnas någonting som motiverar mig att röra på mig, motiverar mig att arbeta, motiverar mig att vara kreativ, och finna lösningar på problem som dyker upp i min värld, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett djupt andetag, och helt enkelt driva mig själv igenom den där rädslan, och förstå att jag behöver inte rädsla för att motivera mig själv, jag behöver inte rädsla för att ta beslut, jag behöver inte rädsla för att ta hand om mig själv, jag behöver inte rädsla för att kunna vara effektiv när jag arbetar – utan allt jag behöver är mig själv här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp, och röra, applicera, och motivera mig själv här genom, och som det levande ordet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värna om min rädsla, och beskydda min rädsla, och tro att det är min rädsla som gör att jag kommer klara mig i denna världen, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att min rädsla kommer inte på något sätt att rädda mig, och kommer inte på något sätt att göra mig till en bättre människa, utan min rädsla är endast en begräsning som håller mig tillbaka från att leva, och vara effektiv här i varje ögonblick, och från att effektivt, och definitivt röra och applicera mig själv i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att förlåta, och släppa taget om alla rädsla inför att inte överleva, och inte klara mig i denna världen – och istället leva utan ångest, rädsla, eller nervositet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag måste hålla kvar vid min rädsla, i tron att rädslan är den del av mig som människa, och att det inte är möjligt att leva utan rädsla, och att tro att jag inte kan göra någonting åt den rädslan som kommer upp inom mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att rädsla är någonting som är en del av mig och som jag inte kan ta bort, istället för att se, inse, och förstå att jag såsom det levande ordet, kan applicera, korrigera, och dirigera mig själv till att inte längre vara besatt av rädsla, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv, och förstärka min beslutsamhet att ta mig själv igenom sinnet, och verkligen skapa en skillnad i denna världen som har effekt, och som är bäst för alla, och alltså inte längre tillåta och acceptera mig själv att agera i och som rädsla, och ångest, för att beskydda mig själv, utan istället agera för att skapa en värld som är bäst för alla; för att förändra, och dirigera de diverse system som existerar i vår värld som inte gynnar alla

När jag märker att jag vill ta ett beslut utifrån ångest, rädsla, eller nervositet, för att överleva, och säkra min position i denna världen, och inte för att faktiskt leva; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag begränsar mig själv, och låter en illusion styra över mig, och hur jag upplever mig själv, således åtar jag mig själv att ändra mig själv, och istället börja leva praktiskt – ta praktiskt beslut som är välgrundade i faktiska omständigheter, och inte längre tillåta mig själv att vara en slav till och som rädsla

Enhanced by Zemanta

Dag 38: Vilka Hemligheter Döljer Framtiden?

Vad är egentligen tentaångest? Varför blir jag så nervös när jag sätter mig ner bakom skolbänken och börjar skriva mitt prov? Jo, det hela är väldigt enkelt. Jag blir nervös eftersom jag förväntar mig någonting, och eftersom jag vill någonting – jag har ett begär, en förväntad framtid som jag vill ha – och därför upplever jag rädsla och ångest eftersom jag är rädd för att förlora den förväntade framtiden.

Hur löser jag då detta? Jo – jag tittar på vad det är jag definierat min framtid som, vilka ord är det jag kopplat inom mig själv till framtiden, istället för att leva dem här i varje ögonblick som mig själv?

Framtiden för mig symboliserar: fulländning, att vara nöjd med mig själv, att vara avslappnad och bekväm med mig själv, att vara stabil och trygg i mig själv, att kunna ha kul med mig själv utan att oroa mig själv inför vad som ska hända i nästa ögonblick.

Dessa orden har jag kopplat ihop med mina framtidsdrömmar, som i stort går ut på att jag får ett bra jobb, att jag har mycket pengar, och att jag jobbar med någonting som jag tycker är roligt.

Då är det dags att föra dessa orden tillbaka till mig själv.

Fulländning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från ordet fulländning, såsom ett levande uttryck av mig själv, genom att tänka och tro att jag enbart kan uppleva mig själv som fulländad genom att ha ett bra jobb, genom att ha mycket pengar, genom att ha det perfekta förhållandet – och genom att få andra att se upp till mig i min värld såsom att vara en ”duktig och effektiv människa” – istället för att se, inse och förstå att jag är kapabel att leva fulländning här som mig själv, och att den framtidsdrömmen jag skapat inom mig själv i förhållande till fulländning faktiskt inte är riktig – utan endast mig själv projicerad på bilder i mitt huvud – alltså upplevelsen av mig själv såsom fulländning vilken jag är kapabel att skapa mig själv här i varje ögonblick projicerad på en idé om framtiden – således stoppar jag denna idé och jag viljesätter mig själv att skapa mig själv såsom fulländning här i varje ögonblick genom att andas effektivt, och stoppa allt mentalt baksnack i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv såsom fulländning, genom att jag definierat fulländning i förhållande till en framtid där jag har ett jobb, där jag har mycket pengar, och där jag känner mig själv finansiellt stabil, istället för att se, inse och förstå – att denna upplevelse av fulländning som jag tror finnas i framtiden, faktiskt kan levas och uttryckas av mig själv här i varje ögonblick – och därför inser, ser, och förstår jag – att det faktum att jag projicerar fulländning in i framtiden, är endast ett försök av mig själv att inte behöva ändra mig själv, och ta ansvar för mig själv, och faktiskt skapa mig själv såsom fulländning här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att längta efter fulländning, och tro att jag kommer skapa fulländning genom att kämpa för min framtid, istället för att se, inse och förstå – att jag kommer endast kunna uppleva, och leva fulländning som mig själv – genom att föra tillbaka fulländning till mig själv och leva fulländning i varje ögonblick som mig själv – vari jag inte tillåter och accepterar mig själv att under några omständigheter gå in mitt huvud och baksnacka, och skapa idéer om hur jag upplever, eller inte upplever mig själv – utan istället leva här som faktiskt fulländning – såsom att vara medveten om min kropp i sin fulla längd, och uttrycka mig själv såsom min kropp i dess fulla längd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från fulländning, genom att tänka att pengar kommer fullända mig – istället för att se, inse och förstå – att jag genom att vilja ha pengar enbart försöker fly undan rädsla, och osäkerhet inför att dö – och därmed inser jag att det enda sättet att skapa mig själv som faktisk fulländning här är genom att komma till ro med min egen död, och inte vara rädd för att dö – utan istället tillåta mig själv att uppskatta detta ögonblick här med mig själv till fullo, utan någon ångest, eller rädsla för att det kanske kommer ta slut, och för att jag inte kommer veta exakt när det tar slut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att fulländning uppnås genom att jag imponerar på arbetsgivare, och genom att jag gör mig själv attraktiv på arbetsmarknaden, istället för att se, inse och förstå – att jag aldrig kommer att uppnå fulländning när jag projicerat fulländning in i framtiden – eftersom framtiden alltid är framtiden, och aldrig är här – därför inser, ser och förstår jag – att jag måste föra fulländning tillbaka till mig själv här såsom andetaget – och att jag måste utveckla mig själv såsom den praktiska applikationen av och som fulländning – och endast så kommer jag faktiskt stå och leva som fulländning här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att skapa, designa, och utforma mig själv såsom fulländning i varje ögonblick – genom att sluta projicera fulländning in i framtiden – och istället leva fulländning här som mig själv – genom att jag är fullt här i varje ögonblick – genom att jag är fullt medveten om min fysiska kropp – och genom att jag fullt uppskattar mig själv här – och inte på något sätt tar mig själv för given

Avslappnad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera uttrycket, och applikationen av och som mig själv som avslappnad in i framtiden – genom att tro att jag bara kan vara avslappnad om jag har pengar, om jag har ett hus, om jag har en familj, och om jag ”gjort karriär” – och ”gjort allt det jag kunnat i mitt liv” – och ”levt klart mitt liv” – igenom att tänka att när jag har livet framför mig, betyder detta att jag måste prestera, och att jag därför inte kan vara avslappnad, för då kanske jag misslyckas i min prestation – istället för att se, inse och förstå att jag behöver inte leva upp till några ideal som en röst i mitt huvud gör gällande, och att jag kan leva ordet avslappnad här – genom att andas effektivt i varje ögonblick – stoppa stress, rädsla och ångest – och låta mig själv bekvämt luta mig själv tillbaka i min kropp och njuta av de olika fysiska upplevelser som är här som mig själv som min kropp – och alltså vara fullt ut här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag kan bara slappna av – ”när jag klarat den där saken” – istället för att se, inse och förstå – att det alltid kommer komma en nya sak, och att det alltid kommer vara en ny grej som jag kräver av mig själv att klara för att jag ska kunna slappna av, och att jag således aldrig kommer bli nöjd med mig själv – därför inser, se och förstår jag att den enda platsen, och det enda tillfället jag har att leva avslappnad på är här som mig själv såsom mitt andetag – vari jag i varje ögonblick väljer att andas istället för att tänka – att andas istället för att bekymra mig – att endast istället för att tänka på vad jag ska göra – och att andas istället för att bekymra mig om dittan och dattan – jag för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick slappna av – att vara medveten om mina muskler, och om hur jag håller min fysiska kropp – och vara medveten om jag spänner mig, eller om jag tänker på något skit – eller medverkar i någon sorts upplevelse – och i detta fokusera på, och assistera mig själv att andas effektivt och således i varje ögonblick släppa taget – och andas ut – och slappna av helt och fullt – och tillåta och acceptera mig själv att sjunka tillbaka och ner i min kropp – här

Stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera stabilitet in i framtiden, genom att tänka att jag endast kan uppnå stabilitet genom att ett hus, genom att ha barn, och genom att ha en hög och säker inkomst varje månad – och tro att så länge detta inte finns i min värld – att jag då alltså inte kan leva stabilitet – istället för att se, inse och förstå att – jag kan leva stabilitet här som mig själv – och kan göra detta genom att varje kväll, och varje morgon – applicera självförlåtelse på sådant skit inom mig själv som orsakar mig att vara ostabil – och att varje dag viljesätta mig själv att skriva och uttrycka mig själv genom ord – och att jag i varje ögonblick stoppar tankar, emotioner, och känslor – och för mig själv tillbaka till min kropp en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, tro och tycka att jag måste ha ”lyckats” i livet – genom att jag fått ett ”skitbra jobb” – för att jag ska kunna uppleva mig själv såsom stabil inom och som mig själv – istället för att se, inse och förstå – att stabilitet kan jag leva här som mig själv, och att det faktum att jag projicerat stabilitet in i framtiden, faktiskt är en sorts självmanipulation där jag försöker undvika att leva, och skapa mig själv såsom stabilitet – på riktigt – därför för jag mig själv tillbaka hit till andetaget – och jag skapar och uttrycker mig själv såsom stabilitet här i varje ögonblick – en och jämlik – här

Jag åtar mig själv att leva stabilitet – genom att i varje ögonblick för mig själv tillbaka hit till andetaget – genom att fokusera på mina fingertoppar, och på mina tåspetsar – genom att i varje ögonblick vara medveten om att jag är här – och att om någonting rör sig inom mig – att andas igenom det och inte gå in i det – utan istället leva här såsom min fysiska kropp – och uttrycka mig själv utan att någon energi rör sig inom mig överhuvudtaget

Trygghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera trygghet in i framtiden, genom att tänka och tro att jag endast kommer uppleva trygghet om jag har mycket pengar, och om jag har ett förhållande med en kvinna, där jag känner att jag är fullt omhändertagen, istället för att se, inse och förstå – att jag kan leva trygghet här som mig själv – såsom självtrygghet – genom att i varje ögonblick inte tillåta och acceptera mig själv att gå in i rädsla, nervositet, och ångest – såsom självsabotage – utan istället stå rakryggad i varje ögonblick – och dirigera de ögonblick jag möter effektivt – genom att lita på mig själv att jag kan ta beslut som är bäst för mig, och bäst för andra – och jag således kan vara trygg i mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera trygghet in i framtiden – genom att tänka att trygghet är en upplevelse jag endast kan få när jag blivit gammal och fått livserfarenhet – i tron att om jag inte fått någon livserfarenhet – att jag då inte kan dirigera mig själv effektivt, och ta beslut i min verklighet som är bäst för mig – istället för att se, inse och förstå – att jag kan utveckla och skapa mig själv såsom självtrygghet här – och att jag inte behöver vänta på att bli gammal för att göra det – genom att i varje ögonblick låta mig själv vara här som min kropp och möta varje ögonblick i tillit till mig själv att jag kommer att dirigera mig själv effektivt – såsom vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att leva självtrygghet som mig själv genom att i varje ögonblick stå här som min kropp – och dirigera mig själv i varje ögonblick utan att tänka – utan att känna – utan att lita på mig själv direkt – här – och utan att försöka känna efter – eller tänka efter – eller söka råd utanför mig själv – utan jag står istället här som trygghet och viljesätter mig själv att leva självtillit som mig själv

Att ha kul med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera ”att ha kul med mig själv” in i framtiden, genom att tänka att jag endast kan ha kul med mig själv när ”mitt liv är lugnt” – och ”jag har allt jag behöver” – såsom ett jobb, pengar och en bostad – istället för att se, inse och förstå att detta är en ursäkt och ett rättfärdigande jag skapat inom mig själv för att inte behöva ändra på mig själv, och skapa mig själv såsom att i varje ögonblick ha kul med mig själv – genom att definiera, och leva självglädje som mig själv i varje ögonblick – såsom ett fysiskt och faktiskt uttryck av mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag inte är tillräckligt rolig, för att ”ha roligt med mig själv” – och därför projicera ”att ha roligt med mig själv in i framtiden” – genom att tänka att kanske jag kommer bli roligare någon gång i framtiden – längre fram – istället för att se, inse och förstå – att jag kan leva självglädje som mig själv här, och att jag inte behöver vänta – och detta kan jag bevisa för mig själv här i detta ögonblick – genom att jag göra någonting som jag tycker är roligt – och sålunda lever självglädje som mig själv – eller helt enkelt glädjer mig åt att vara här i min fysiska kropp, och att uttrycka mig själv här såsom min fysiska kropp – och således lever självglädje här som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att jag kommer bara kunna leva självglädje här – och jag kommer bara kunna manifestera självglädje som mig själv här – det kommer aldrig att finnas någon annanstans – varken i dåtiden, eller i framtiden – utan bara här – och således skapar jag mig själv som självglädje här och ger mig själv det jag alltid velat ha, men aldrig gett mig själv eftersom jag varit för lat för att göra det jobbet som måste göras – såsom självskriverier och självförlåtelse, och självkorrigeranden – för att skapa mig själv som självglädje i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att utveckla, skapa och föra hit och leva som mig själv – självglädje – och således sluta skjuta upp självglädje till någon avlägsen och osäker framtid – när jag kan ge mig själv självglädje här i varje ögonblick som mig själv – en och jämlik

Guldpriset Stiger Med Oron

Priset på guld är för tillfället rekordhögt, och det kommer antagligen att fortsätta stiga. Följande stycke är hämtat från Expressen.se:

”Torbjörn Iwarsson, råvaruchef på SEB, tror att guldpriset kommer att fortsätta stiga även i år. Avtagande oro i världsekonomin kan göra att priset inte utvecklas lika starkt, medan ökad oro och en svagare svensk krona försvagas kan göra att guldpriset i svenska kronor stiger, enligt Iwarsson.” (http://www.expressen.se/ekonomi/1.2674565/rekordhogt-guldpris-gynnar-pantbankerna)

Ökad oro är enligt Iwarsson direkt relaterad till priset på guld – vilket också stämmer – vi köper mer och mer guld eftersom vi är rädda att vårt pengasystem inte kommer hålla mycket längre, och om systemet slutar fungera, ja då blir ju våra pengar värdelös, och istället söker vi oss då till guld – för att få trygghet och stabilitet.

Det är fascinerande hur vi fungerar som människor – vi köper guld eftersom vi tror att detta ska skapa stabilitet och trygghet i våra liv, men vad är guld värt egentligen? Är problemet verkligen att vår valuta inte är tillräckligt stabil? Ligger lösningen för att dämpa vår oro i att byta ut våra pengar mot guld? Jag menar – vad är det egentligen vi är rädda för? Vi är ju inte rädda för att inte ha pengar, eller inte ha guld – nej, vi är rädda för de konsekvenser som kommer med att inte ha pengar, eller guld.

För om vi inte har pengar i denna verklighet, då kommer vi att svälta och dö – vi kommer bli socialt utstötta och inte ha någonting att kalla för liv – och det är detta som vi alla fruktar så mycket, och det är därför vi köper mer och mer guld.

Men varför förändrar vi inte vår verklighet till att inte vara överlevnadsbaserad? Varför förändrar vi inte själva grundstommen av vårt samhälle till att bli en sådan som tar hand om alla – oavsett? Eftersom det är ju det vi i grund och botten allihopa vill ha – trygghet – bekvämlighet – och en verklighet vi kan lita på – varför skapar vi inte en sådan?

Guld är inte en lösning till att skapa en bättre verklighet, guld är inte en lösning till att göra oss fri från oro, guld är inte en lösning till att skapa stabilitet, välmående och välfärd – guld är som pengar, en bristvaluta som vi slåss om, och om vi inte har den, då är vi inte värda någonting – därför kommer vi så länge vi låter våra liv baseras på en valuta som vi måste slåss och kämpa för, aldrig uppleva lugn, eller trygghet – eftersom det inte finns någon.

Så – vi blir oroade eftersom vår svenska krona försvagas, och som en lösning till detta går vi och köper guld – men kommer guld ge oss mat? Kommer guld ge oss värme, kommer guld ge oss tillbaka de djur som dör ut p g a kapitalismens konsumtionsmentalitet? Kommer guld ge våra barn en verklighet att växa upp i? Nej – guld är en metall – vi kan bygga saker med den, men vi kan inte skapa en värld med den – det måste vi göra själva, med våra händer, och vår vilja.

Den stora missuppfattningen ligger i att vi tror att vårt nuvarande system fungerar – det gör det inte – därför kommer ingen valuta någonsin att göra skillnad – vi måste stå upp tillsammans, vid en ny princip, en ny riktning, och en ny mentalitet – att leva utifrån vad som är bäst för alla. När vi gör det kommer en värld att växa fram där vi alltid kommer veta att vi är omhändertagna och trygga, eftersom alla gör mot en annan såsom de skulle vilja ha gjort mot sig själva.

Låt oss stoppa detta vansinne och istället skapa en verklighet vi kan leva i utan oro – och låt guld vara en metall som man kan bygga med, om man vill, inte grundbulten i vår vardag.

Jämlikt med pengar för alla –

Medborgarlön –

Självtransformation –

Undersök mer!

 

Människor Utan Hopp är Farliga

Det verkar hända mycket omkring i världen. Idag ockuperades Libyens ambassad i Stockholm. För några dagar sedan nedvärderades den amerikanska dollarn kreditbetyg och i samma veva drog våldsamma upplopp igång i ett flertal brittiska städer. Och sedan får ju inte heller glömmas massmorden på Utøya; det kan utan någon som helst överdrift sägas att världen är turbulent – någonting håller på att hända.

Vad är det då som händer? Varför är världen så turbulent? Varför händer alla dessa saker?

Svaret är mycket enkelt. Allt av denna turbulens härstammar i grund och botten från vårt diskriminerande pengasystem, i vilken bara ett fåtal har fått leva ett liv av trygghet, säkerhet, och framförallt hopp inför framtiden.

Turbulensen på börsen, den ostadiga ekonomin, och bristen på arbete marginaliserar allt fler människor; det är sedan dessa människor som blir våldsamma och kräver att sina röster blir hörda. Eftersom de har blivit bortglömda, satta utanför samhället, och utan någon som helst möjlighet att förändra sin situation. Sådana omständigheter skapar människor utan någonting att förlora, men också med en brinnande längtan efter hämnd, och att få leva ut sin ilska att de aldrig kunnat göra någonting värdefullt av sina liv.

Dessa människor, som blivit marginaliserade, som förlorat allting de äger, och som nu genom regleringar, och en fortsatt profitdriven samhällsinriktning tar nu till våld; och beviset på att så är fallet visar sig överallt runtomkring i världen. Människor är förbannade, trötta, ledsna och ser inte längre någon nytta i att följa reglerna, eftersom det ändå aldrig gett dem någonting av nytta ändå.

Och självfallet är våld ingen lösning på de problem som finns i världen – vi behöver en politisk lösning, där vi alla samarbetar och tillsammans skapar ett världssamhälle driven av ideologier om jämlikhet och rätten till ett värdigt liv; men det är fullt förståligt varför människor tillslut beslutar sig för att uttrycka sitt hat mot världen.

Att utrycka sitt hat mot världen är dock inte till någon nytta, men det sänder oss viktiga signaler om att någonting är väldigt fel. Vi i den rika världen måste inse att vårt kapitalistiska system, och vårt pengasystem har uteslutit den största delen av jordens befolkning från ett värdigt liv; och det som nu blossar upp i form av uppror, ilska, kravaller, och våld är just ett symptom på detta.

Och även om ett sådant våldsamt beteende är oacceptabelt, måste vi inse att vi har en del i ansvaret till varför det är som det är.

Placera dig själv i en fattig ung mans position. Du har ingen möjlighet att få arbete, du har fått en undermålig utbildning, och du tjänar enbart så pass mycket att du kan överleva från månad till månad; samtidigt runtomkring dig ser du människor som lever i överflöd, som har pengar, mobiler, datorer, bilar och som åker på resor till tropikerna; hur känner du dig? Är du glad? Är du arg för att du inte har samma möjlighet att ge dig själv allt av livets goda? Har du hopp inför din framtid?

Dessa frågor är viktiga att vi ställer oss själva, för det bara genom att göra det som vi kan förstå var all denna ilska, och instabilitet kommer ifrån.

Och sedan kan ju också ställas frågan: var försvinner våra jobb? Kan det vara så att i hetsen för att få allting billigaste möjligt, så har vi förstört otaliga jobbtillfället och låtit ekonomisk ojämlikhet blivit utspridd?

Hur har tillexempel möbeljätten IKEA och dess marknadsidé påverkat yrket möbelsnickare? Tror du det finns fler, eller mindre möbelsnickarjobb nu än innan IKEA?

Har vi helt enkelt i vår girighet att köpa mesta möjliga för minsta lilla skapat en värld där människor inte längre kan arbete och tjäna pengar; där människor istället finner sig uteslutna, ensamma, och utan hopp?

En sak är säker: om vi inte ändrar på dagens läge och inkluderar alla människor till att få ett värdigt liv kommer ilskan, frustrationen och våldet bara fortsätta. Någon måste ta ansvar och göra någonting – och skapa en politisk lösning som hjälper alla utan något krav på vinst. Det är vår enda utväg till att skapa en värld av trygg och fred, där alla människor har vad de behöver, och kan känna hopp inför morgondagen.

För en lösning: undersök jämlikt med pengar för alla – equal money for all

Rädd för att bli Rånad? Jämlikt med Pengar kommer få ett Slut på sånt Strunt!

I sydsvenskan kan du idag läsa om hur människor är rädd för att bli rånade och Malmö är den stad i vilken människor är räddast – artikeln kan du läsa här.

Rån och misshandel, brott och kriminalitet – allting kommer utifrån ett misstag som gjorts i vårt nuvarande pengasystem. Misstaget är att alla inte har lika mycket!

Vi har de som är gynnade och vi har de som inte är gynnade. Det som inte är gynnade kan inte bli gynnade, är du icke-gynnad är chansen för att du ska kunna arbete dig själv till att bli gynnad så gott som obefintlig. Är du på botten av samhället kommer du också förbli på botten av samhället.

Anledningen till att vissa helt enkelt inte kan arbete sig ur sin misär är för att det inte finns tillräckligt med pengar till alla. I alla fall verkar det ju så – eller kanske är det någon annan som tagit alla pengarna? Jo, så är det ju. Någon tar det som symboliserar jordens resurser och människors färdighetsutövning och säger – detta är mitt! Ingen annan får ta! Pax för mig! Detta pax för mig kan med andra beskrivas såsom ett sparkonto.

Sparar du pengar håller du undan pengar från andra människor. Tänk så mycket sparande det finns och tänkt – alla vill hela tiden utöka sina resurser. Alla vill gå med vinst och få mer och mer. Det är inte särkilt konstigt att de stora flertalet inte har någonting överhuvudtaget – de är helt utfattiga, utan någon möjlighet att ändra sin situation.

Är det då konstigt att det rånas mycket i vårt samhälle! Nej – det är fullkomligt normalt – det är faktiskt en matematisk säkerhet. En ojämlik ekvation kommer att balansera ut sig själv – om du inte har, men du vill ha, då kommer du att ta. Det enda som kommer hålla dig tillbaka är fruktan. När ditt begär för förändring överstiger din fruktan, då går du ut och rånar människor.

Så – jämlikt med pengar för alla! Jämlikt med pengar för alla! Stoppa det onödiga våldet – stoppa rädslan för att bli rånad. Vi kan alla må bra, vi kan alla leva i materiellt överflöd – det behöver inte vara gynnat bara ett fåtal.

Undersök jämlikt med pengar för alla! Det finns ett annat sätt att existera på!