Tag Archives: tvivel

Dag 347: Rätt beslut?

En konsekvent återkommande upplevelse och tillika mentalt beteendemönster är att jag faller tillbaka på beslut jag tagit, ångrar mig, och börjar tvivla att jag tagit rätt beslut. Detta mönster startar genom att jag börjar underhålla en rädsla, eller ångest som kommer upp inom mig, som i stort sett alltid relaterar tillbaka till en rädsla för att jag inte ska kunna försörja mig själv och tjäna mitt eget uppehälle i framtiden.

Detta leder till att jag upplever svårigheter att ta beslut som jag sedan står vid och gör verklighet utav, eftersom jag ofta ändrar mig, byter riktning, och försöker göra någonting annat som jag tror vara mer rätt, och en bättre riktning än den förra jag valde.

Jag kan se att denna obeslutsamhet och ångesten tar sig formen i att jag inbillar och föreställer mig två olika slags utflöden av mina beslut; antingen det bästa utflödet, eller det sämsta utflödet – och vacklar jag inom mig själv, och går in i en konflikt, eftersom jag, hur jag än tittar, vrider och vänder på det beslut jag har framför mig, ändå inte kan uppnå en total säkerhet, en total kontroll, att det jag beslut jag tar kommer leda till önskat resultat; det finns alltid en osäkerhet – alltid ett mått av slump som jag inte kan kontrollera.

Det jag vill ändra på, och ta mig an under den kommande veckan är således denna punkt, och jag vill alltså stoppa tendensen jag har att projicera mig själv in i framtiden, börja tänka på vad som kan gå fel, vad som kan gå rätt, hur jag vill att saker och ting ska gå, och hur jag vill att de inte ska gå, och förändra detta så att jag istället litar på mig själv och att när en situation uppstår, så hanterar jag den på ett effektivt sätt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden vad avser mina studier, och mitt framtida yrkesliv, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om, och skapa det ultimata utflödet, där jag får ett arbete, där jag får bra betalt, och där jag lyckas skapa en ekonomisk stabilitet i mitt liv utan någon osäkerhet – och samtidigt skapa en rädsla för det sämsta utflödet, där jag inte får ett arbete, där jag misslyckas med mina studier, och inte lyckas skapa ett liv till mig själv där jag är säker och trygg – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag kan utöva och ha total kontroll över min framtid, total kontroll över var mina beslut kommer att leda mig, och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället lita på mig själv HÄR – och lita på att jag kommer att hantera och gå igenom alla situationer när de uppstår och att jag således inte behöver rädsla, ångest, och projektioner för att kunna hantera och ta mig själv igenom mitt liv på ett effektivt sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha total kontroll över mitt liv, och vilja veta exakt vara mina beslut kommer att leda mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på det värsta som kan hända, och på det bästa som kan hända, och skapa en konflikt inom mig själv, där jag hela tiden försöker kontrollera de utflöden mina beslut kan tänkas få, så att jag med säkerhet kan komma att leva ett bekvämt, och lugnt liv, där jag upplever mig själv trygg och har ekonomisk stabilitet, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kan hantera mitt liv, att jag kan hantera de omständigheter som dyker upp, och att jag således inte behöver kontrollera min framtid och var allt kommer att leda till, eftersom det är någonting som jag kan hantera och dirigera här i och som varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv här, och tro att jag inte har förmågan, möjligheten, och styrkan att hantera mitt liv och de omständigheter jag möter, och att jag således måste förlita mig själv på kontroll, och på projektioner, på rädsla och ångest för att kunna leda mitt liv i en effektiv riktning, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av ångest, rädsla och nervositet, att bli besatt av ett begär av att trygga min framtid genom rädsla, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om denna rädsla, och se, inse och förstå att jag inte behöver denna rädsla, och ångesten för att kunna röra mig själv framåt, för att leva, för att andas, för att motivera mig själv och skapa mig själv, utan allt jag behöver är min närvaro, min medvetenhet, mig själv, och att jag således har förmågan och möjligheten att hantera och skapa mitt liv i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kan skapa mitt liv i varje andetag, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden, i en alternativ verklighet, där jag misslyckas med att hitta ett arbete, där jag misslyckas med att tjäna pengar, där jag misslyckas med att skapa en karriär till mig själv, och där jag således inte kan försörja mig själv, och göra någonting verkligen effektivt och gynnande och givande med mitt liv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tvivla på mig själv och existera i och som en konstant ångest inför att jag inte kommer att kunna göra vad jag vill med mitt liv om jag inte använder fruktan för att se till att jag har total kontroll och styrning över allt som händer och sker

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge efter och gå in i och som rädsla, och låta mig själv övertygas av de upplevelser av ångest, och rädsla som dyker upp inom mig i förhållande till framtiden, och förhållande till vad jag kan göra, och vad jag borde göra med mitt liv för att skapa en ekonomiskt stabil grund för mig själv att stå på, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur jag kan ta ett beslut att lita på mig själv, att ändra mig själv och styra mig själv i varje andetag, och således stoppa detta mönster, och beteende när det dyker upp inom mig så att jag inte längre existerar i och som en alternativ verklighet i mitt sinne – utan jag är HÄR – jag lever HÄR – jag rör mig själv HÄR – jag motiverar mig själv HÄR

Självåtagande

När jag märker att jag blir ångestfylld, eller rädd inför framtiden, och jag börjar projicera mig själv in i framtiden, och börjar bygga planer för hur jag ska hantera mitt liv för att undvika ett visst dåligt utflöde, eller nå ett annat positivt och gynnande utflöde, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och jag åtar mig själv att lita på mig själv HÄR – att förstå att jag behöver inte dessa projektioner – jag behöver inte dessa upplevelser – jag är HÄR och kan således hantera och styra mitt liv i och som varje andetag – rädsla finns det inget behov av

Dag 109: Jag Är En Tvivelaktig Figur

Självskriverier

Idag har min primära upplevelse av mig själv varit depression och ilska – och om jag ska lokalisera den exakta punkten till varför dessa upplevelser existerar inom och som mig så är det i fråga om depressionen att: jag känner att mitt liv borde erbjudare mer variation – det borde vara roligare och mer fartfyllt – och i fråga om min ilska: att jag tvivlar på mig själv i förhållande till hur jag ska dirigera mig själv i min värld i förhållande till att träna, samt även att jag tillåtit och accepterat mig själv att till en viss grad låta mig själv bli besatt av idén av att träna – istället för att träna här såsom min kropp – en och jämlik

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv i förhållande till hur jag ska träna – och vad jag ska träna – utan istället gå in i mitt sinne och prata till mig själv om vad jag ska träna – och hur jag ska träna – och i detta aldrig tillåta och acceptera mig själv att bestämma mig själv eftersom jag existerar i och som rädslan att jag kommer ta fel beslut och att jag i slutändan kommer att ångra mig själv för att jag känner det som att jag bestämt mig för att göra fel saker

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera, och leva såsom tvivelkaraktären – vilken tillkännages av att jag fruktar att ta ett beslut, och jag fruktar att röra mig själv och agera – när jag märker att det är någonting jag vill göra, och när jag märker att det jag vill göra är någonting som jag faktiskt skulle tycka om – och som skulle stötta mig själv i och som min process – och att jag istället för att agera – tillåter och accepterar mig själv att göra endast ett fantasifoster av min plan – där det jag vill göra endast är en dröm i mitt huvud som jag när jag genom att jag tänker på drömmer – och att jag någon gång ”borde göra det” – istället för att göra det här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd för att ta fel beslut – bli rädd för att ta beslut där jag inte tar alla punkter i beaktande och vid ett senare skede att jag märker att jag kunde tagit ett bättre beslut – istället för jag tillåter och accepterar mig själv att helt enkelt ta ett beslut – och om jag märker att jag inte tagit alla punkter i beaktande när jag väl gått mitt beslut – att jag då ger mig själv möjlighet att korrigera mig själv och lära mig av mina misstag – istället för att jag tillåter accepterar mig själv att stagnera och helt stanna upp min applikation av mig själv i min värld eftersom jag är rädd för att misslyckas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte agera när jag ser att någonting skulle gynna mig – utan istället internalisera punkten – och börja tänka, och fundera inom och som mig själv huruvida jag faktiskt borde gå vidare med denna punkt – är detta verkligen bäst? Och i detta fundera, och tänka i en evighet istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att agera – att titta på punkten en gång och sedan ta ett beslut – och inte gör det till en vana inom och som mig själv att repetitivt och om och om igen titta på en punkt i mitt huvud och fundera huruvida punkten är bästa att gå igenom eller inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en vana inom och som mig själv av att ifrågasätta allt jag vill göra – eller tycker är kul att göra – och göra detta till en sådan grad att jag tillslut inte gör någonting eftersom jag undrar varför jag gör det – jag undrar om det är bra att gör det – jag undrar om det är rätt att jag gör det – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå här i varje ögonblick och faktiskt agera – att ifrågasätta en punkt en gång – och sedan ta ett beslut i ögonblicket här och inte skjuta upp mitt beslut genom att säga att ”jag måste tänka på det”

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att min upplevelse av mig själv såsom depression faktiskt är kopplad till det faktum att jag inte tillåter och accepterar mig själv att agera – leva och ta beslut när jag ser att det är någonting jag vill göra – eftersom jag konsekvensen av att jag inte tillåter och accepterar mig själv att ta beslut i ögonblicket när jag ser att det är någonting jag vill göra – är att mitt liv kommer stagnera och stå stilla – och att ingenting kommer att hända – eftersom jag inte vågar göra någonting nytt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att göra saker och ting som jag tycker om – och vet kommer att assistera och stödja mig i min process – genom att tillåta och acceptera mig själv att tänka på huruvida det är rätt – huruvida det är bra – huruvida jag borde, eller inte borde göra vad jag vill göra – och således separera mig själv in i en karaktär av tvivel – uppbyggd av en vriden idé av moral – som består av idén att jag alltid har fel, och att jag måste vaka över mina impulser – för tydligen är allting som jag upplever, och vill göra av djävulen självt och måste förtryckas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in en dvala där jag väntar med att göra saker och ting som jag vill göra – i fruktan att det jag vill göra kommer leda till konsekvenser, och att jag kommer utifrån mitt beslut att uppleva mig själv i en sämre position i min värld – och inom mig själv – och att jag längre fram i tiden kommer titta tillbaka på mig själv och mitt beslut och tänka – ”nej, det där skulle jag aldrig gjort – tusan också att jag gjorde det där” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta att oroa mig själv för hur jag möjligen kommer uppleva mig själv i framtiden och istället lever HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid minnen där jag känt det som att jag gjort fel beslut – och således satt mig själv i knipa – och skapa en idé av mig själv utifrån dessa minnen av att jag inte kan ta beslut – och att jag inte vet hur jag ska leva – eftersom allt jag gör i slutändan bara rinner ut i sanden och blir fel – istället för att se, inse och förstå att om jag tillåter och accepterar mig själv att hålla kvar vid en sådan idé så blir den självklara konsekvensen att jag stagnerar och blir en stillasittande grönsak som inte vågar göra någonting överhuvudtaget – för tänk om det blir fel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att ta ett beslut direkt – göra en handlingsplan – och hålla mig själv till handlingsplanen – att istället börja fundera på om det är rätt, eller fel – har jag gjort en korrekt handlingsplan? Har jag gjort en felaktig handlingsplan? Har jag glömt någonting? Kommer jag att ångra mig? Och istället för att fråga mig själv alla dessa onödiga frågor – sluta att tänka – och således sluta att existera inom och som problem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mala planer och idéer och eventuella beslut i mitt huvud – istället för att jag skriver ner dem – kartlägger dem – och sedan tar ett beslut och gör det – och därefter sluta tänka på det – och inte fundera på huruvida jag gjort rätt, eller fel beslut – utan helt enkelt gå mitt beslut här en och jämlik

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att sluta att vara rädd för att ta fel beslut – att sluta att fundera på om jag tagit rätt, eller fel beslut – och att sluta att titta tillbaka på mitt förflutna för att ångra mig själv för dåliga beslut – och istället åtar jag mig själv att leva fysiskt HÄR – praktiskt HÄR – och att ta beslut i ögonblicket – ta beslut när jag ser att någonting skulle vara bra för mig och inte oroa mig för om beslutet är rätt eller fel – för jag ser att ett sådant beteende inte leder någon vart överhuvudtaget – och sålunda – när jag ser att jag oroar mig själv för att ta ett felaktigt beslut – stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och tar mig själv tillbaka hit – och tar ett beslut

Jag åtar mig själv att inte längre skapa fantasifoster i mitt huvudet utan att istället leva praktiskt och fysiskt HÄR – att ta beslut praktiskt och fysiskt HÄR – och att inte skapa planer, och fundera på hur jag borde leva – på hur jag inte borde leva – på vad jag borde göra – på vad jag inte borde göra – utan istället leva och uttrycka mig själv praktiskt och fysiskt här som min kropp – och när jag ser att det är någonting jag vill göra som jag ser kommer stötta mig – att jag då gör det och inte håller mig själv tillbaka i fruktan och ångest inför att ta fel beslut

Jag åtar mig själv att sluta leta i mig själv – och i mitt förflutna efter dåliga beslut som jag kunde gjort bättre – och att därigenom sluta misstänka, och vara rädd för att framtida beslut jag kommer ta – kanske också kommer vara dåliga – och kanske också kommer att leda mig ner i en upplevelse där jag kompromissar mig själv; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa det förflutna – att släppa mina misslyckade beslut – och lita på mig själv att jag kan ta effektiva beslut här

Jag åtar mig själv att sluta internalisera punkter innan jag tar dem till handling – utan istället agera HÄR – och ta dem i fysisk och praktisk applikation här – och göra dem verkliga – och således inte tillåta och acceptera mig själv att på något sätt leva och skapa en alternativ verklighet uppe i mitt huvud

Jag åtar mig själv att sluta ifrågasätta och analysera allt jag vill göra – allt jag tycker är kul att göra – och sluta konstant fråga mig själv om det är bra – om det är dåligt – om det är positivt – om det är negativt – och istället tillåta och acceptera mig själv att lita på mig själv här

Jag åtar mig själv att sluta leva i och som fruktan och misstänksamhet – såsom en konstant rädsla för att någonting ska gå fel – för att någonting oväntat ska dyka upp och att jag inom detta kommer att inse att jag gjort fel och att jag inte tagit i beaktande de punkter jag borde beaktat – och istället åtar jag mig själv att lita på mig själv

Jag åtar mig själv att inte stagnera i min applikation av och som mig själv – och i detta ser och förstår jag att stagnation alltid är baserat på rädsla och ångest – såsom rädslan för att göra fel – och i detta tillåter och accepterar jag mig själv att släppa hela konceptet om rätt och fel eftersom jag ser hur oerhört begränsat – och dumt det är att hålla kvar vid en sådan idé och ett sådant koncept som faktiskt inte hjälper mig överhuvudtaget

Jag åtar mig själv att sluta vaka över mig själv i en slags förvriden moral – där jag existerar som en polis i mitt eget medvetande och konstant ifrågasätter allt jag säger och gör huruvida det är rätt eller fel – och istället åtar jag mig själv att lita på mig själv och att leva HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp – och uttrycka mig själv HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att anledningen till att jag inte vågar ta beslut – och att jag inte vågar leva HÄR – DIREKT – utan att planera och tänka – är för att jag fördömer mig själv, och ser mig själv som i grund och botten ond – och därigenom förtrycker mig själv för att hålla den ondskan tillbaka – således åtar jag mig själv att istället leva HÄR – att tillåta och acceptera mig själv att uttrycka mig själv, och att lyssna på mig själv i fråga om vad det är jag skulle vilja göra – vad det är jag skulle vilja prova på – och således tysta den där konstant analyserande och övervakande rösten jag skapat inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att sluta hålla kvar vid förflutna minnen av beslut jag taget – och istället leva och uttrycka mig själv HÄR – och ta beslut i och som ögonblicket i tillit till mig själv – och således sluta att tvivla på mig själv – sluta att tro att jag på något sätt är felande och att jag därmed är förhäxad att alltid göra saker och ting som går åt skogen

Jag åtar mig själv att sluta tänka – och istället leva HÄR

Jag åtar mig själv att ta beslut – och att leva dessa besluten HÄR – och sluta mala planer, fantasier och drömmar i mitt huvud – antingen gör jag det – eller gör jag det inte – men jag slutar i vart fall att tänka på det och lever istället HÄR såsom min kropp – en och jämlik