Tag Archives: tycker

Dag 190: Kritik Behöver Inte Vara Personligt

Problem

I vissa situationer när människor pratar med mig – är det som om att jag innan jag hört vad det är de ska säga gör en kalkylerad gissning inom mig själv att ”ja – de kommer säkert att kritisera mig nu!” – och detta i sin tur gör att jag upplever en sjunkande känsla i mitt bröst – jag blir rädd och nervös för vad det är som komma skall.

Vidare brukar jag känna att tårar börjar formas under mina ögonlock, och detta brukar i sin tur vara ganska obekvämt – eftersom jag blir nervös för att någon ska se detta och därför fördöma mig som svag för att jag reagerade på den kritiken – som jag tror ska komma.

Punkten jag ska arbeta med idag är att ta sådan kritik personligt – kritik kan faktiskt vara väldigt bra – det kan vara så att man genom kritik får veta saker om sig själv som man annars inte hade kunnat veta, och att man därigenom kan förbättra sig själv – och korrigera misstag, och svagheter i ens applikation av sig själv i ens dagliga liv. Problemet är inte kritiken i sig självt – utan att jag tar kritiken personligt – och att jag känner mig själv ”påhoppad” – och som om ”någon kommer att attackera mig” – så detta är punkten jag ska arbeta med idag.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en bild, och en idé av mig själv att jag är som en porslinsdocka – och att om någon säger någonting negativt om mig – t.ex. att jag inte har utfört en viss handling på ett korrekt sätt – att detta då kommer ta i sönder mig och göra mig obrukbar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv som svag, och underlägsen – och att såsom oförmögen att stå stabil och tyst inom mig själv om någon ger mig kritik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera kritik såsom någonting dåligt – vars existens har förmågan att förnedra mig, och förtrycka mig – och göra mig ledsen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att kritik endast känns jobbigt att ta emot – om man på något sätt tar kritiken personligt och definierar sig själv i enlighet med kritiken – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte behöver ta kritiken personligt – och inte definiera mig själv såsom ”dålig” och ”värdelös” för att någon kritiserat mig – utan jag kan helt opersonligt titta på huruvida kritiken faktiskt innehåller någonting som jag kan använda mig själv av för att göra mig själv mer effektiv i mitt liv – och i min applikation av mig själv i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att kritik är någonting jag kan ha nytta av – om någon kritiserar mig utgör faktiskt detta en möjlighet för mig att evaluera min applikation av mig själv och se huruvida det faktiskt finns någonting jag kan förbättra och styra upp i hur jag uttrycker och rör mig själv i min värld – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma kritik såsom någonting dåligt istället för att se att kritik faktiskt kan hjälpa mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att en av anledningarna till att jag reagerar så pass mycket på kritik – är därför att jag skapat en idé av mig själv av att jag är ”perfekt” – och sedan skapat en idé av att det tydligen är skamfyllt, och ytterst opassande att inte i alla lägen vara fullständigt perfekt – och ha fullständig kontroll – och veta om allt som pågår och sker i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att det är en svaghet att göra fel – och att inte alltid har rätt – och tro att det är en styrka att alltid göra rätt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera och definiera punkten av att ha fel med en känsla av genans, skam, och ångest – och tänka att om jag har fel så betyder detta att jag har misslyckats – att jag är värdelös – och att jag inte är så bra, så duktig, och så intelligent som jag borde vara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé av mig själv av att jag är duktig – och att jag kan känna mig stolt med mig själv när jag gör rätt, och när andra människor verkar nöjda och tillfredställda med hur jag beter mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag även tillåtit och accepterat mig själv att skapa en motsatt idé – av att tänka och tro att om människor i min värld inte är tillfredställda med mig, inte är nöjda med mig – att det då är någonting som är fruktansvärt fel med mig – och att jag borde känna skam, ångest, och genans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv uppfostras till att tro att det är positivt att ha rätt – och att det är negativt att ha fel – och att om jag har rätt – om jag gör en sak på ett sådant sätt att människor i min omvärld blir nöjda – att detta då betyder att jag får känna mig själv nöjd med mig själv – jag får känna mig upphöjd – upphöjd – och fantastiskt älskad av människor i min omvärld – och om jag gör fel då måste känna mig fullständigt värdelös – som en idiot vars existens inte är berättigad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta kritik personligt genom att tänka och tro att det är otroligt viktigt för min självkänsla vad andra människor tycker om mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter, och kämpa för att få alla människor i min värld att tycka bra om mig – och att definiera mig som en positiv, och trevlig människa – så att jag därmed aldrig behöver möta punkten i mitt liv av att någon ska kritisera mig – och att jag därmed ska känna mig själv attackerad, och illa behandlad – istället för att se, inse och förstå att min upplevelse av och som mig själv när någon kritiserar mig – har inte med kritiken i sig självt att göra – utan har med det faktum att göra att jag tillåter och accepterar mig själv att ta saker och ting personligt

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när någon kritiserar mig – att då andas och påminna mig själv om att det inte är personligt – och att jag inte behöver uppleva mig själv utifrån om jag får positiv eller negativ kritik – utan jag kan helt enkelt se på kritiken objektivt – och se om den är grundad eller inte – och därefter ta ett beslut huruvida jag ska inkorporera denna information i mitt liv för att därmed kunna leva mer effektivt

Lösning

Lösningen är att inte ta kritik personligt – och att inte göra det till någon stor grej där jag tydligen blir attackerad, och anfallen av en annan – utan istället lyssna på vad den andra personen säger utan någon slags emotionell, eller känslomässig upplevelse, och sedan se huruvida jag kan ha nytta av kritiken, och om kritiken faktiskt stämmer överens med verkligheten.

När jag märker att jag tänker och tror att jag kommer att gå sönder, eller bli skadad om någon säger någonting dåligt, eller kritiskt om mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – nej – jag kommer inte att gå sönder, och jag kommer inte att ta någon skada av kritik – utan jag kommer uppleva mig själv såsom jag tillåter och accepterar mig själv att uppleva mig själv; således åtar jag mig själv att andas och stabilisera mig själv i min fysiska kropp – och inte låta mig själv känna det som om att jag går sönder

När jag märker att jag ser, och definierar kritik såsom någonting dåligt – vars existens har förmågan att förnedra, och förtrycka mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att kritik i sig självt är inte farligt – kritik i sig självt skapar ingen upplevelse – utan det är jag som skapar en upplevelse och projicerar denna på den kritik som jag tar emot; således åtar jag mig själv att sluta göra kritik till mer än vad kritik är – och istället andas, och stabilisera mig själv i min kropp och lyssna på vad som sägs

När jag märker att jag fördömer kritik, och tänker att ”jag vill inte ha någon kritik!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag kan faktiskt använda mig själv av kritik för att bli mer effektiv i mitt dagliga leverne – således åtar jag mig själv att sluta försöka undvika kritik – och istället lyssna och begrunda kritik när sådan blir riktad gentemot mig

När jag märker att jag tänker, och tycker att jag är ”perfekt” – och att jag därför absolut inte får förstöra denna idén av mig själv genom att bli föremål för kritik – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är begränsande att ha en idé av mig själv att jag är perfekt, och denna idén gör endast att jag fruktar att begå misstag – och fruktar att pröva på nya saker; således åtar jag mig själv att låta mig se att jag inte är perfekt – att det fortfarande finns massor av saker för mig att lära mig – och att det således inte är någonting dåligt, eller negativt gentemot min självbild att få kritik

När jag märker att jag tänker, och tycker att det är en svaghet att ha fel – och någonting som är förenat med skam och genans – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är inget dåligt – negativt – skamfyllt – eller genant att ha fel – det är helt enkelt endast en punkt av att inte veta och ha fullständig överblick av all relevant information för en viss punkt – således åtar jag mig själv att inte frukta att ha fel – utan istället låta mig själv pröva på och utforska nya ting och utmaningar utan rädsla för att någonting inte ska gå som det är tänkt att gå

När jag märker att jag känner mig stolt, och duktig – när jag gjort någonting som andra människor anser att vara rätt, bra eller korrekt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting fysiskt och objektivt som säger att bara för att andra tycker att jag gör bra ifrån mig – att detta då betyder att jag ska känna mig stolt och duktig – vidare är det begränsande att vara beroende av att andra ska vara tillfredställda med vad jag gör – för att jag ska agera och faktiskt göra någonting; således åtar jag mig själv att sluta skapa upplevelser av mig själv i förhållande till vad slags åsikt andra människor har om vad det är jag gör

När jag märker att jag känner mig själv skamsen, generad, eller ångestfylld – för att någonting jag har gjort verkar tas emot negativt av människor i min omgivning – och dessa tycker att jag har gjort någonting fel – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingen anledning till varför jag ska känna mig själv skamsen, generad, eller ångestfylld – när människor verkar vara missnöjda med mig – eftersom jag inte behöver skapa denna typen av upplevelser inom mig själv utan istället andas och förbli stabil här; således åtar jag mig själv att sluta värdera mig själv utifrån vad andra verkar tycka om vad jag gör – utan istället förbli stabil – tyst – och stilla inom och som mig själv

När jag märker att jag känner, och upplever att det är positivt att ha rätt, och negativt att ha fel – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är inte positivt att ha rätt, och det är inte negativt att ha fel – att ha rätt är att ha rätt – och att ha fel är att ha fel – och någonting mer än det är det inte; således åtar jag mig själv att sluta fästa emotionella och känslomässiga värden vid rätt, och fel – och istället för att fördöma och skapa en upplevelse i förhållande till rätt och fel – istället se på den praktiska punkten av att ha rätt och fel och hur denna ska dirigeras

När jag märker att jag tänker, och tycker att det är otroligt viktigt för min självkänsla vad andra människor tycker om mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad andra människor tycker om mig är endast så pass viktigt för min självkänsla som jag gör det – det har endast så pass stor effekt på mig som jag tillåter och accepterar det att ha; således åtar jag mig själv att sluta skapa en upplevelse av mig själv utifrån vad jag antar att andra tycker om mig – och jag åtar mig själv att istället leva – och uttrycka mig själv här – utan att oroa mig själv för hur jag uppfattas och upplevs av andra

När jag märker att jag tar det personligt då någon ger mig kritik – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att kritik är ingenting personligt – det är ingenting dåligt – och det är ingenting som jag måste skapa en upplevelse utifrån – således åtar jag mig själv att i dessa ögonblick andas och påminna mig själv om att det inte är personligt – det är ingenting dåligt med mig – ingenting som är värdelöst med mig – utan det är helt enkelt en ny punkt att ta i beaktande och se huruvida denna är relevant eller inte

Belöning

Genom att stoppa och korrigera denna punkt kommer jag att bli belönad genom att jag nu inte behöver ta kritik personligt – utan jag kan istället lyssna objektivt och utan några känslostormar och helt enkelt se om det finns saker och ting jag missat i min applikation av mig själv – om det finns saker och ting jag kan göra bättre – om det finns saker jag kan ändra på – och om det finns nya saker jag kan lära mig. Således är belöningen av att stoppa denna punkt att jag kommer att ge mig möjligt och tillfälle att växa och expandera.

Dag 12: Rädsla För Vad Andra Tycker

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte göra någonting en annan ber mig om på ett tillräckligt bra sätt, så att min partner blir nöjd och tillfredställd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv när en annan inte är nöjd och tillfredställd med någonting som jag gjort, och tänka att jag inte är tillräckligt tillfredställande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest att en annan ska tycka att jag inte tar hand om mina ansvar tillräckligt bra, och istället tycker att jag är oansvarsfull och inte går att lita på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta handlingar utifrån utgångspunkten att jag vill att andra ska acceptera mig, och tycka om mig, och anse att jag är tillfredställande och ansvarsfull – istället för att jag tar handlingar här, utifrån vad jag ser är sunt förnuft

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla när en annan säger till mig vad jag ska göra, och hur jag ska göra det, och känna det som att jag i det ögonblicket kvävs och inte kan andas, och som om jag inte tillräckligt kan leva ut mig själv och ha roligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla när en annan ber mig att göra någonting, eller frågar mig huruvida jag har gjort någonting eller inte, och i detta känna det som om jag kvävs, som om jag är kontrollerad och styrd av en annan och inte får någon frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla att jag inte ska bli accepterad av en annan, utan frukta att en annan ska bli arg på mig, och tycka att jag inte tillräckligt effektivt följt instruktionerna, och gjort det som denna bad om mig, istället för att leva och uttrycka mig själv här – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att en annan rent faktiskt kan kontrollera mig, rent faktiskt kan kväva mig, rent faktiskt har möjlighet att komma in i mitt huvud och manipulera mig, istället för att inse att det trots allt är jag som bestämmer min riktning, och som bestämmer vart jag ska gå och hur jag ska gå

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kämpa mot en annan om min frihet, i tron att en annan kan kväva mig, och kan stjäla min frihet ifrån mig, i tron att jag måste bevisa att jag är fri för andra, för att jag ska kunna leva självfrihet här, istället för att inse att självfrihet är någonting som bara jag ge, eller ta ifrån mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv som en rebell, som måste kämpa mot systemet, kämpa mot samhället, kämpa mot andra, i tron att om jag inte gör detta, så kommer jag förlora mig själv, och förlora min frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och att tro att jag är mina tankar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld mot katterna när jag tycker att jag inte på ett tillräckligt sett underhållit och get katterna någonting roligt och spännande att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld mot katterna, och tycka att jag har svikit katterna, när jag inte lekt med dem på ett sådant sett att de sprungit omkring mycket, och varit väldigt aktiva, istället för andas, och inte acceptera och tillåta mig själv att tänka en enda tanke

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag är en dålig människa, och att jag måste bestraffas, om jag inte utför ett ansvar, en uppgift, såsom en annan har instruerat mig att utföra uppgiften, och tro i och med detta att jag borde bestraffa mig själv, och visa mig själv som en hängiven slav till denna andra för att på så vis ta tillbaka mitt värde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera för en annans skull, istället för att agera på det jag ser är sunt förnuft

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera för att göra en annan glad, tillfredställd, och lycklig, istället för att agera på det som jag ser är bäst för alla, och det som gynnar alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera för att göra en annan glad, lycklig, och för att få en annan att tycka om mig, istället för att agera på ett sätt som jag ser är sunt förnuft, och som jag ser är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera och handla för att få andra att tycka om mig, och inte vara arga på mig, istället för att stå här med integritet, och agera på sådant som jag ser är till fördel för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att göra andra missnöjda, och arga med mig – och i denna fruktan kompromissa mig själv, och istället för att uttrycka mig själv en och jämlik – hålla mig själv tillbaka, och stå tillbaka, och låta världen snurra vidare utan att jag någonsin ingriper – istället för att stå här en och jämlik och agera när jag behöver agera, tala när jag behöver tala, och ingripa när jag behöver ingripa utifrån vad jag ser är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska acceptera mig som sin slav, som den personen som gör sådant de tycker om och finner tillfredställande, i önskan om att få bli accepterad och omhändertagen av någon utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv till en slav åt rädslan att andra inte ska tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv till en slav åt rädslan att andra inte ska ge uppmärksamhet åt mig, att andra inte ska se mig, och att andra inte ska definiera mig såsom en viktig del av deras liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att göra en annan arg på mig, och missnöjd med mig – i tron att om en annan är arg och missnöjd med mig, att jag måste vara detsamma, och tro att jag inte kan stå upp en och jämlik och själv definiera mig själv, i tron att jag måste ha en annan för att göra detta åt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anklaga andra för att vara dem som skapar min upplevelse av mig själv, istället för se, inse och förstå att det är jag som väljer hur jag ska agera, det är jag som väljer vad jag ska säga, det är jag som väljer hur jag ska tänka, och det är således jag som har ansvar över mig själv ifråga om hur jag upplever mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att en annan ska se misstag i det jag gör, och bli arg, och peka på de misstag jag har gjort, och visa hur jag ska göra någonting korrekt istället – i tron att en annans ilska är någonting att frukta, är någonting farligt, och någonting som kan skada mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att ilska kan skada och göra illa mig, att en annans missnöje med mig kan skada och göra illa mig, istället för att inse och förstå att dessa upplevelser endast är idéer i mitt sinne, och är inte riktiga

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste skydda mig själv mot en annan, genom att hålla mig själv tillbaka, och genom att inte alltför mycket blotta mig själv, såsom vem jag verkligen är, i tron att om jag blottar mig själv så kan jag bli övertagen, och överkörd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag kan bli övertagen, och överkörd, att jag kan bli förödmjukad och förlöjligad, istället för att inse att alla dessa upplevelser är självskapade inom mig, och har ingenting att göra med hur min verklighet är mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att leva en och jämlik här, utan tankar, utan fruktan, och utan ångest – i rädslan att jag då kommer bli en annans slav, att jag då kommer bli kontrollerad och manipulerad av en annan, eftersom jag inte kan tänka på varför människor gör som de gör mot mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest inför att en annan ska vara missnöjd med mig, och tycka att jag är otrovärdig, och därmed försöka hacka på mig, eller försöka visa för andra människor att jag är en underlägsen figur

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att bli avslöjad och sedd av andra såsom att vara otrovärdig, och såsom att vara inte värd, och inte tillräckligt bra för att bli älskad, och accepterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att vara osynlig, och inte ha människor till att se mig, i rädslan att om de ser och uppmärksammar mig, att de då kommer bli arga på mig, och kanske inte tycka likadant som jag, och hålla mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest och rädsla inför att människor i min värld inte ska tycka som jag, och inte ska hålla med mig, i rädslan att de kommer attackera mig, och bli arga på mig, för att jag tycker annorlunda än vad de gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att andra människor i hemlighet anser att jag är värdelös, och tycker att jag är en skam, eftersom jag inte tycker, och tänker såsom anses vara det normala sättet att tycka och tänka på

Jag hänger mig själv till att acceptera mig själv, till att älska mig själv och till att tillåta mig själv att uttrycka mig själv utan att vara rädd, nervös och oroad inför vad andra tycker om mig

Jag hänger mig själv till att inte längre gömma mig själv bakom rädslan att andra inte ska tycka om mig, och att andra inte ska acceptera mig själv – och jag lever istället ut mig själv här – en och jämlik – och visar mig själv vem jag verkligen är när all rädsla är borta

Jag hänger mig själv till att upptäcka vem jag verkligen är, och till att lära känna mig själv som vem jag verkligen är, och sluta spela en roll driven av rädsla och ångest – och istället komma ut i dagsljuset, släppa rädslan och våga leva

Jag hänger mig själv till att våga leva – till att våga lära känna mig själv – till att våga återskapa, och återföda mig själv såsom ett exempel av vad som är bäst för alla