Tag Archives: underbar

Dag 234: Kroppen Min – Magrutor (Del 21)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 20) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om min mage, och ibland tycker jag mig se magrutor – och det gillar jag

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att då fokusera, och intensivt inspektera min mage – och i detta söka efter tecken på att min mage har magrutor, är smal, och ”deffad” – och inte har något fett – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa två upplevelser i förhållande till min mage – en positiv upplevelse – och en negativ upplevelse – och känna mig själv positivt laddad när jag ser/tycker att min mage ser smal ut och har magrutor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp – och skapa min kropp till att endast vara en bild för mig utan att etablera ett fysiskt, och intimt förhållande med och som min kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att endast se min mage såsom en bild – och vara medveten om min mage, och mina magmuskler såsom en bild – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns en hel dimension av min mage som jag helt ignorerat och glömt bort – vilket är den fysiska dimensionen – och det faktum att min mage inte bara är en bild – utan faktiskt tjänar en livsviktig funktion för mig – och gör det möjligt för min kropp att fungera – gör det möjligt för mig att stå upprätt – och alltså inte bara är en bild som kan se ”vacker” eller ”ful” ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort att min kropp, och min mage, och mina magmuskler är fysiska manifestationer som har specifika fysiska syften – som faktiskt är fullständigt livsviktiga för mig och som jag inte hade kunnat klara mig själv utan; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna, och lära känna min mage – och låta mig själv utveckla, och skapa ett intimt förhållande med min mage – där jag låter mig själv vara fysiskt närvarande, och medveten om min mage i och som varje ögonblick – och där jag känner hur min mage arbetar när jag äter, eller hur mina magmuskler arbetar när jag står upp, eller rör mig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och förblindad av den reklam som accentueras, och sprids i samhället – som visar bilder på magar som är fyllda med stora muskler – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med dessa bilder – och tänka, tycka, och tro – att jag måste ha denna typ av mage – jag måste ha denna typ av muskler – jag måste ha denna typ av utseende för att kunna vara nöjd med mig själv – för att kunna acceptera mig själv – istället för att se, inse och förstå – att självacceptans har ingenting att göra med mitt utseende – utan har att göra med vem jag är i och som varje andetag – och varje situation – och varje ögonblick

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att bara för att jag känner, och upplever det som om att en mage som har magrutor är bättre, och mer åtråvärd än en mage som inte har magrutor – att så är fallet – istället för att se, inse och förstå att jag kan inte lita på vad jag upplever – jag kan inte lita på vad jag känner – jag kan inte lita på vad som kommer upp inom mig – att det på något sätt ger mig korrekt information om denna verklighet – och om mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, att jag då intensivt inspekterar min mage – och i detta söker tecken på att min mage har magrutor – och är ”tillräckligt” smal – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick går in en kroppsfixeringskaraktär – istället för att vara här med och som min kropp – vara avslappnad, lugn och bekväm här i och som mitt andetag – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka – och medvetet slappna av i min kropp – sluta zooma och fixera in på min mage med mina ögon – och istället andas – och vara här med min kropp i och som detta ögonblick

2. När jag märker att jag ser, och definierar min mage endast såsom en bild – och att jag inte ser helheten av vad min mage faktiskt är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min mage är mycket mer än en bild – det en central del av min kropp som jag behöver, och är beroende av för att överleva; således åtar jag mig själv att andas – att ta mig själv tillbaka hit och vara fysisk medveten om min mage – fysiskt andas, och låta mig själv uppleva min mage här

3. När jag märker att jag glömmer bort hur min kropp fungerar, och vad min kropp gör för mig – och att jag tar allt för givet och bara tänker hur ful, eller äcklig, eller dålig min kropp är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag ser på min kropp utifrån sinnet – då ser jag faktiskt inte min kropp utan endast en upplevelse i mitt sinne – och ett visst minne – således är detta ingenting som representerar eller visar mig min faktiska fysiska kropp; således åtar jag mig själv att vara medveten om mitt andetag i varje ögonblick – och lära känna, och vara här med min faktiska fysiska kropp – och sluta se min kropp utifrån sinnet – och istället se min kropp direkt här

4. När jag märker att jag jämför mig själv med magar som är fyllda av muskler, och att jag låter mig själv bli påverkad av bilder i samhället med magar som är fyllda av muskler, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag genom att låta mig själv se min mage utifrån jämförelse – faktiskt helt ignorerar min mage – och mina magmuskler – och endast upplever, och ser en bild – istället för att se min faktiska mage här; således åtar jag mig själv att sluta se min mage utifrån en idé om hur min mage borde se ut – och istället se min mage direkt här utan något förflutet att jämföra min mage gentemot

5. När jag märker att jag litar på de bilder, tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till min mage, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad jag känner kan jag inte lita på – det är inte jag som skapat, dirigerat, och designat punkten – utan den bara dyker upp inom mig; således åtar jag mig själv att bli disciplinerad med att ifrågasätta – och utmana de punkter som kommer upp inom mig – och inte ta någonting för givet – eller acceptera någonting utan att ifrågasätta hur punkten fungerar – och vad det är jag accepterar till att börja med

Enhanced by Zemanta

Dag 233: Kroppen Min – Leverfläckar (Del 20)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 19) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag har svarta leverfläckar på min kropp

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en negativ upplevelse gentemot leverfläckarna på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en mängd idéer om någonting jag inte förstår – och inte vet vad det faktiskt är – och inte vet huruvida punkten är positiv eller negativ – alltså om leverfläckarna är bra för mig, eller dåliga för mig – och varför de finns på min kropp – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma saker och ting i min omvärld utan att lägga ner någon energi på att förstå vad det är jag ser på – på att förstå och behärska min omvärld – och inte bara fördöma min omvärld på basis av upplevelser

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta varför jag tycker det ser ”fult” ut att ha leverfläckar på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se – att om jag inte haft några tankar – om jag inte haft ett sinne – och om jag bara varit här med och som min kropp – då hade jag inte brytt mig om det förhållandet att jag har leverfläckar på min kropp – för jag hade inte haft någon idé av min kropp i mitt huvud att jämföra bilden av min kropp med

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt inte tycker illa om leverfläckarna i sig själva – utan vad det är som händer är att en tanke kommer upp inom mig – såsom att ”jag ogillar mina leverfläckar” – därefter låter jag mig själv bli besatt, och kontrollerad av denna tanken – och sedan går jag in i en energi av att ”ogilla leverfläckarna” – och om jag tittar på detta – denna processen – går det att se att mina leverfläckar inte har någonting att göra med vad som pågår inom mig – alltså kan man ju fråga sig varför överhuvudtaget jag håller på med det här spelet inom mig själv – om det inte ens har någonting att göra med den verklighet jag befinner mig själv i

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera tid i mitt huvud, i mitt sinne – och låta mig själv bli besatt och kontrollerad av reaktioner – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta – men vad är det allt detta kommer ifrån – och varför existerar det inom mig? Och till vilken nytta är allt detta? Och varför borde jag leva utifrån det som kommer upp inom mig? Finns det någon vettig anledning överhuvudtaget? Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – det finns ingen vettig anledning till varför jag skulle låta dessa tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig styra, och avgöra mitt liv – när det är någonting jag kan klara av och göra själv alldeles utmärkt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har blivit tränad under min uppfostran att fördöma min kropp – och att jämföra min kropp med bilder av andra kroppar – och att skapa in idealkropp inom mig själv som jag tror är perfekt – och hur jag borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta de tankar som kommer upp inom mig – att ifrågasätta hela min persona av att fördöma min kropp – och i detta utmana min förprogrammering – och istället designa och skapa mig själv – med levande ord som jag ser ger en effekt som är bäst för alla – och bäst för mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer leverfläckarna på min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – leverfläckarna på min kropp är inte dåliga – de är inte någonting att avsky – och det är ingenting att försöka utrota – de är endast ett av kroppens många sätt att uttrycka sig självt – och således åtar jag mig själv att sluta fördöma, och rata min kropp – och istället acceptera min kropp – och uppskatta min kropp – och ta del av min kropps alla förmåner – genom att helt enkelt vara här med och som min kropp i varje andetag

2. När jag märker att jag bara accepterar vad som kommer upp i mitt sinne såsom tankar i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att de tankar som kommer upp inom mig kan jag inte lita på – och det finns absolut ingen grund att lita på dem heller för de har ju inte ens någonting att göra med min omgivning; således åtar jag mig själv att sluta lita på tankarna som kommer upp inom mig – och istället börja lita på min kropp här – med och som mig själv

3. När jag märker att jag tänker att ”jag tycker illa om mina leverfläckar” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag tycker faktiskt inte illa om mina leverfläckar – utan det som händer är att jag upplever mig själv som om jag tycker illa om leverfläckarna – således åtar jag mig själv att sluta vara besatt av upplevelser, känslor, definitioner, och idéer inom mig själv i förhållande till min kropp – och istället leva här med och som mig själv i varje andetag

4. När jag märker att jag spenderar tid i mitt huvud, i mitt sinne, där jag håller på och skapar alla möjliga onödiga upplevelser i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min kropp bryr sig inte om hur min kropp ser ut – utan dessa upplevelser existerar endast i mitt huvud och är illusioner – punkter som jag skapar till att se riktiga, och relevanta ut genom att ge dessa punkter uppmärksamhet – och tänka att dessa punkter har relevans för vem jag är inom och som mig själv när det faktiskt inte förhåller sig på det sättet; således åtar jag mig själv att andas – och att föra mig själv tillbaka hit – och att vara här med och som min kropp – och att se att min kropp är min kropp – inte mer eller mindre – utan min kropp – inte en upplevelse – inte en tanke – utan en fysisk kropp här

5. Jag åtar mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta sättet jag tänker, upplever, och känner mig själv som – och ta bort allt inom mig själv som jag inte ser står för vad som är bäst för alla – och som hjälper, och stöttar mig i mitt dagliga leverne – och gör mig till en bättre, och mer effektiv människa

Dag 229: Kroppen Min – Bröstmuskler är manligt (Del 16)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 15) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att mina bröstmuskler inte är tillräckligt definierade – jag skulle önska att de var större.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, och jag ser mina bröstmuskler – att då jämföra mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla, och vara missnöjd med mina bröstmuskler – och önska att mina bröstmuskler såg annorlunda ut än vad de gör – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given – att ta mina bröstmuskler för givna – istället för att se, inse och förstå att min kropp, och mina bröstmuskler är fullt funktionella – och att det endast är sinnet som skapar en idé – och en upplevelse av att mina bröst inte duger som de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – en idé som jag skapat genom att titta i tidningar, på reklamer, och på bilder av män som har stora och väldefiniera bröstmuskler – och tänka att ”åhh, så skulle jag vilja se ut!” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse, och förstå att hur jag ser ut är inte viktigt för VEM JAG ÄR – eftersom VEM JAG ÄR – är någonting som JAG beslutar om och inte mitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad av, och kontrollerad av det kapitalistiska konsumtionssamhället – genom att tro att de idéer och bilder som promulgeras och cirkulerar runtomkring i samhället – såsom bilder av män som har stora, kraftfulla, och muskulösa kroppar – att det är så man borde se ut – och att om jag inte ser ut på det sättet då är det någonting som är fel med mig, och att jag då inte kan vara nöjd med min kropp – och tillfreds med mig själv förens jag får en sådan kropp som jag ser visas i media – och ses såsom den ”perfekta kroppen”

4. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att media, reklam, korporationer, och konsumtionssamhället är som en vampyr som när sig på min osäkerhet om hur jag ser ut – som när på min känsla av att inte vara tillfreds med mig själv och att jag måste köpa, och konsumera mer produkter för att kunna fylla det tomrum som tydligen existerar inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga – stopp – jag tänker inte längre låta mig själv utnyttjas, och kontrolleras av detta system – utan jag står upp och tillåter mig själv att älska, och acceptera mig själv – och min kropp – utan några villkor

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att låta min fokus vara på mitt bröst – och när jag tittar på mig själv – genast anlägga blicken mot mina bröst för att inspektera utseendet på mina bröst, och huruvida detta utseende kan anses vara ett tillräckligt bra utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bortse från resten av min kropp – och inte när jag tittar mig själv i spegeln – använda detta ögonblick till att inspektera hela min kropp – inte för att se att jag ser korrekt, eller bra ut – utan istället inspektera min kropp från en utgångspunkt av att se att min kropp är väl omhändertagen och i alla delar av sig självt fullt funktionell

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, och ser mina bröstmuskler, att jag då jämför mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga borden – mina bröst behöver inte se ut på ett visst sätt – det finns ingen ”korrekt” bild eller karta för hur ett bröst ska se ut – utan detta är en idé som har promulgerats, och skapats av korporationer för att sälja fler produkter – och för att tjäna mer pengar; således åtar jag mig själv att acceptera mina bröst såsom de är – och inte önska, eller vilja att mina bröst ska vara mer, eller mindre än vad de är – utan acceptera mina bröst såsom de är här i detta ögonblick

2. När jag märker att jag tänker att jag borde, eller jag försöker att forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är perfekt såsom den är – och att jag behöver inte försöka omforma min kropp för att kunna acceptera min kropp – och acceptera mig själv – således åtar jag mig själv att i varje ögonblick träna mig själv på acceptera mig själv – när en tanke kommer upp som har en fördömande natur – då stadgar jag inom mig själv att jag accepterar mig själv här – och jag slutar fördöma mig själv – och vara hård mot mig själv – jag övar mig på att vara öm och kärleksfull med och som mig själv här

3. När jag märker att jag låter mig själv manipuleras, styras, och kontrolleras av bilder, av reklam, och av media som promulgeras i samhället – såsom bilder av smala män och kvinnor – med stora muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa bilder som promulgeras, och oavbrutet visas i samhället – är inga sanningsenliga bilder – och visar inte på något sätt vad denna fysiska verklighet borde vara, och är – således åtar jag mig själv att sluta bli kontrollerad, och styrd av dessa bilder; och jag åtar mig själv att träna mig själv på att leva självdirigerat – och ta mina egna beslut om vad jag accepterar och tillåter inom och som mig själv – och vad jag inte accepterar och tillåter inom och som mig själv

4. När jag märker att jag låter mig själv känna mig osäker, eller otillräcklig – som om att jag saknar någonting, och att endast konsumtionssamhället kan ge mig det jag saknar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – den upplevelsen jag har inom mig själv av att inte känna mig tillräcklig – det är en fabricerad upplevelse – som jag har tillåtit och accepterat mig själv att bli manipulerad till att skapa genom bilder, genom ord, genom kunskap som sprids i konsumtionssamhället; således åtar jag mig själv att sluta låta mig själv bli manipulerad – och istället stadga att jag saknar ingenting – jag är tillräcklig – jag är här – och söker inte efter någonting mer

5. När jag tittar på mig själv i spegeln, och jag då märker att mina ögon går direkt mot mina bröst, och stannar där – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag endast fokuserar på en enda kroppsdel – då komprometterar jag resten av min kropp eftersom jag inte låter mig själv lägga märke till och observera resten av min kropp; således åtar jag mig själv att titta på, och observera hela min kropp när jag står framför spegeln – och använda spegeln såsom ett sätt att kontrollera att min kropp mår bra – är välnärd och väl omhändertagen – och inte saknar någonting

Enhanced by Zemanta

Dag 226: Kroppen Min – En Fin Profil (Del 13)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 12) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina käkben, och kindben – jag tycker de ger en fin profil till mitt ansikte

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett positivt fördömande, och en positiv upplevelse gentemot mina käkben, och kindben – och tänka inom mig själv att jag tycker att de ger en ”fin profil till mitt ansikte” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt utseende, och att se mig själv såsom en bild – vars värde utgörs av huruvida jag ser ”fin ut” eller inte – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att gå djupare in i och som min kropp – och se att det finns mer till mig – mer till min kropp – och mer till livet än en bild – vars profil verkar och ser ”fin” ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är bland människor, och någon människa tittar på mig – och tittar på mitt ansikte – att då tänka, och uppleva inom mig själv att den där människan kollar säkert på mig på grund av min ”fina profil” – och på grund av hur mitt ansikte ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – jag genom att prata i mitt huvud, och hitta på diverse anledningar om varför människor tittar på mig – eller varför människor inte tittar på mig – tar mig själv bort från min mänskliga fysiska kropp – bort från min närvaro av och som mig själv här i varje andetag – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och träna mig själv på att vara här – med och som min kropp – i och som varje andetag

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på mitt ansikte, och hur jag tror, och upplever att andra ser, och upplever mitt ansikte – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att fokusera, och koncentrera mig själv på att leva – att ge uppmärksamhet till mig själv här som min mänskliga fysiska kropp – och att träna mig själv på att leva som närvaro här – med och som mig själv – och således sluta ge allt av mig själv till en bild – till en upplevelse – till en känsla inom mig själv – och således istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv fysiskt här i och som varje andetag

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bibehålla, och definiera mig själv utifrån ett minne – vari min mamma sa till mig att mina kindben, och mina käkben är vackra – och att mitt ansikte är bildskönt, och attraktivt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag är mer än ett minne – jag är mer än en bild – jag är mer än en känsla, och en upplevelse av att jag känner mig själv ”attraktiv” – och snygg – jag är – eller har i vart fall potentialen – av att leva och uttrycka mig själv HÄR – med och som min kropp – i enhet och jämlikhet – vari det inte finns någonting mer, eller mindre än mig själv här som denna fysiska verklighet – som min kropp – såsom fullständig närvaro i detta ögonblick

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i och som ett tankemönster som lyder att ”jag har ett snyggt ansikte” – och att ”jag är mer attraktiv än vad vanliga människor är” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt utseende – och att begränsa mig själv och tänka att – jag är endast värdefull till den grad andra människor validerar, och erkänner min idé om mitt ansikte – att jag är snygg, och attraktiv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig släppa denna punkten – och låta mig själv istället leva, och uttrycka mig själv som mitt andetag – och låta varje ögonblick vara fullkomligt och utan att jag behöver bli någonting mer – verka såsom någonting bättre – eller få ett erkännande av någon såsom att jag är snygg, och attraktiv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i, och definierar mig själv utifrån ett positivt fördömande, och en positiv upplevelse gentemot hur mina käk-, och kindben ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina kind-, och käkben består av ben – består av molekyler, celler, och atomer – och att de i grund och botten är en fysisk massa som är jämlik i alla fysiska manifestationer i denna världen – således är min upplevelse gentemot dessa kroppens uttryck i separation från min mänskliga fysiska kropp – eftersom det är en subjektiv, och kulturellt skapad upplevelse – som jag tillverkat genom att observera min omgivning, och genom detta lärt mig vad som är ”snyggt, och fult” – således åtar jag mig själv att se mina kindben, och käkben här – såsom ingenting mindre än kind-, och käkben – och att stabilisera mig själv inom mig själv och stoppa tankar – stoppa all separation från min mänsklig fysiska kropp som uppstår inom mig

2.När jag märker att en annan människa tittar på mig, och jag vid det tillfället börjar fantisera, drömma om, och fundera över vad den människan tyckte om mitt ansikte – och tänka att den människan säkert tyckte att jag hade ett ”fint” ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag har ingen aning om vad andra tycker om mitt ansikte, och vad jag tror mig själv se i andra är faktiskt vad jag själv upplever, och tycker i förhållande till mitt ansikte – således åtar jag mig själv att sluta att skapa och livnära ett energipositivt förhållande med mitt ansikte – och istället fokusera på att vara här med mitt ansikte i och som enhet och jämlikhet – genom att känna – uppleva – och vara intim med mitt ansikte här

3. När jag märker att jag fokuserar, och koncentrerar mig själv på andra människor, och tänker på vad andra kan tänkas tycka om mitt ansikte – och om hur min profil ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag funderar på vad andra tänker om mig – då förlorar jag mig själv – och låter mitt förhållande med mig själv gå upp i rök – således åtar jag mig själv att koncentrera, och fokusera på mig själv – och göra detta praktiskt genom att vara medveten om mitt andetag – och medvetet andas in och ut och vara närvarande om min kropp här

4. När jag märker att jag håller kvar vid, och definierar mig själv utifrån ett minne, vari min mamma nämnt att jag haft ett vackert ansikte, och att mina kind-, och käkben ger mig en vacker profil – och att jag är bildskön – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag slutar att definiera mig själv som bildskön, eller som snygg, eller som attraktiv – och ser att dessa punkter endast är idéer, och ord – men inte faktiska och substantiella bevisbara punkter – de existerar bara i den mänskliga tankedimensionen – och inte i verkligheten; således åtar jag mig själv att leva i verkligheten – och vara fokuserad, och koncentrerad på verkligheten här – och inte ge efter, och förlora mig själv i och som sinnet

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett tankemönster som lyder att ”jag har ett snyggt ansikte” – och att jag är mer attraktiv än vad vanliga människor är” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att jag är precis som alla andra människor – och min kropp fungerar, och existerar precis som alla andra kroppar – och att idén om att vara snygg, och attraktiv – det är just det – en idé – och ingen fysisk, faktiskt verklighet – således åtar jag mig själv att andas – och att stabilisera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och att andas och låta mig själv uppleva själva den fysiska manifestationen av och som min kropp – som inte är en bild – utan som är ett fysiskt och substantiellt uttryck här – ett levande ting

 

Enhanced by Zemanta

Dag 219: Kroppen Min – Ett Vackert Ansikte (Del 6)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 5) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om mitt ansikte för jag har hört att människor tycker att det är vackert

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna om, och skapa en personlig upplevelse gentemot mitt ansikte att ”det är vackert” – eftersom jag har hört människor i min omgivning påpeka, och uttrycka att mitt ansikte är ”vackert” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé och en bild av mig själv av hur jag borde se ut – hur min kropp borde se ut – och hur jag borde vara ansedd, och definierad i denna världen – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i princip existera i ständigt krig mot mig själv – där jag hela tiden känner att mitt utseende inte räcker till och att jag måste se mer, och bättre ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om mig själv av att mitt ansikte är ”vackert” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter, längta efter, och försöka manifestera mig själv såsom att se vacker ut – i tron att det avgör mitt värde hur jag ser ut – och att mitt värde är högre, och bättre, och mer – om jag kan bli ansedd som vacker av människor i min omgivning

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé av och som mig själv om att mitt ansikte är vackert, och att jag är en ”vacker person” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att ställa krav på mig själv om att jag måste se ut på ett visst – jag måste framför, och exponera en viss bild av mig själv mot min omgivning – och om jag inte gör detta – så gör jag någonting fel – och jag är inte lika mycket värd, och inte lika bra som innan – för min bild är fel – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att fokusera på bilder, och hur jag borde, eller inte borde se ut – och istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv – här – med och som min mänskliga fysiska kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån minnen i vilka jag kommer ihåg att andra människor har sagt att mitt ansikte ser vackert ut, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att till dessa minnen koppla en positiv upplevelse – och därmed tänka att det är någonting positivt, och bra att bli ansedd av människor i min omvärld såsom att se vacker ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp mig själv, ge upp mitt liv, ge upp att leva och uttrycka mig själv för att på så vis kunna koncentrera mig själv på mitt utseende och att se bra ut inför andra – istället för att se, inse och förstå att det är inte värt det att ge upp mitt liv – eftersom denna jakten på utseende – och hoppet om att få se bra ut – är en illusion och ingen verklighet

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och generera en energi upplevelse gentemot mitt ansikte, och tänka att ”mitt ansikte ser vackert ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa min upplevelse, och mitt uttryck av och som mig själv till att ”känna mig bra” – och ”tycka att mitt ansikte ser vackert ut” – istället för att se, inse och förstå att det finns så mycket mer till mig själv – och till att leva – än att ha dessa fjuttiga upplevelserna inom mig – och det är därför ingenting att trakta efter, eller försöka uppnå inom mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som en upplevelse gentemot mitt ansikte att det ”är vackert” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att punkten av att säga att mitt ansikte är ”vackert” är en inprogrammerad kulturell punkt – som inte har någonting med mitt ansikte att göra, och som inte har någonting med mig att göra – utan punkten är helt enkelt någonting jag kopierat och härmat genom att observera min omgivning; således åtar jag mig själv att sluta medverka i denna punkt och istället föra mig själv tillbaka till min fysiska kropp här – och min fysiska, substantiellt jämlikhet med mitt andetag här

2. När jag märker att jag strävar efter, längtar efter, och försöker manifestera mig själv såsom vacker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att idén om att vara vacker, och idén om att man är bättre, och mer värd om man är vacker – är falska och irrationella idéer – och det går tydligt att se på hur denna värld ser ut – att även fast det finns miljontals vackra människor så gör inte detta på något sätt jorden till en bättre plats – snarare en sämre, och mer, och mer destruktiv plats; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på mitt utseende – och istället ge fokus och uppmärksamhet till vem jag är inom och som mig själv

3. När jag märker att jag medverkar i och som en vana att försöka exponera, och visa en bild av mig själv mot min omgivning av att jag är vacker, skön, och stilig, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag lägger min energi, och fokus på hur jag ser ut så missar jag vad som är viktigt i denna världen – vilket är vem jag är, och hur jag är HÄR – i och som mitt uttryck av mig själv – detta är vad som faktiskt inverkar, och styr mitt liv – och det som jag upplever såsom en förstahandsupplevelse; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv, och mina tillåtelser, och acceptanser, och sluta ge fokus på hur jag ser ut – och hur andra uppfattar mig

4. När jag märker att jag definierar, och ser mig själv utifrån ett minne, i vilket jag kommer ihåg att andra människor har sagt att mitt ansikte ser vackert ut, och att jag kopplar detta till en positiv upplevelse – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting objektivt och fysiskt positivt med att få uppmärksamhet av andra för hur jag ser ut – ingenting inom mig själv förändras, eller blir bättre, eller mer – p.g.a. av detta – utan allt som händer är att jag upplever en positiv känsla vilket faktiskt är meningslöst; således åtar jag mig själv att sluta värdera dessa ögonblick såsom att vara mer än andra ögonblick – och sluta definiera mig själv i enlighet med dessa typer av ögonblick där någon kommenterar på mitt utseende

5.När jag märker att jag begränsar mitt uttryck, och min upplevelse av och som mig själv till att ”känna mig bra” – och ”tycka att mitt ansikte ser vackert ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att en positiv känsla, en positiv tanke är väldigt begränsad – och att definiera mig själv, och begränsa mig själv genom att tänka att jag är, och kan bara vara denna typen av upplevelser – det är i brist på bättre ord – helt verklighetsfrämmande – för om jag istället varit här – skulle min upplevelse av mig själv inte vara begränsad eller styrd av en känsla; således åtar jag mig själv att manifestera mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp – sluta ge fokus på hur jag ser ut – utifrån ett känslomässig, och emotionell – polaritetsperspektiv – och istället titta på min kropp med ögon som är klara, rena, och utan några fördömanden

Enhanced by Zemanta

Dag 200: ”jag är mest lyckad”-karaktären (Del 6)

Idag kommer jag omdefiniera två ord vilka jag märkt framkommit flera gånger då jag gått igenom alla de dimensioner som ”jag är mest lyckad”-karaktären består av – och dessa ord är: ”bäst” och ”framgångsrik”

Bäst

Nuvarande definition på ordet i världen

1. Surpassing all others in excellence, achievement, or quality; most excellent: the best performer; the best grade of ore.

2. Most satisfactory, suitable, or useful; most desirable: the best solution; the best time for planting.

3. Greatest; most: He spoke for the best part of an hour.

4. Most highly skilled: the best doctor in town.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Att vara bäst, eller att någonting är bäst – har jag sett såsom att någonting är ultimat – och värdemässigt överlägset någon, eller någonting. Det har alltså inte handlat bara om att en viss sak är praktiskt bättre än en annan sak – utan att den ena saken på grund av att denna är bättre anpassad till ett visst förhållande – har ett högre värde än den sak som är sämre anpassad för samma förhållande.

Jag har även definierat och sett det som eftersträvansvärt att vara bäst – och att det är ett misslyckande att vara dålig, sämst, eller mindra bra än bäst. Därför har jag i mitt liv strävat efter att få vara bäst på de saker och ting jag tagit mig an. I de saker jag inte var bra på, och inte kunde bli bäst på – brukade jag inte lägga ner tid eller ansträngning, eftersom jag inte kände det som om att det fanns något av värde att hämta – för jag kunde ju ändå inte bli bäst.

Ljuda ordet

svenska:
Bäst

Best

Mest

Flest

engelska:
Best

Beast

Bees-t

Kreativt skrivande om ordet

Såsom framkommer av ljudets ord innebär ordet ”bäst” att någonting är praktiskt överlägset i jämförelse med någonting annat – det är den absolut främsta lösningen, och den lösningen som man ska välja om man står inför ett val där den ena lösningen är bäst och den andra inte är bäst.

Men detta betyder inte att den lösningen på något sätt är värd mer – eller har någon högre känslomässig betydelse en den andra lösningen – att någonting är bäst är alltså en praktiskt och objektiv punkt som inte har någonting med värde, känslor, eller emotioner att göra.

Slutgiltig definition

”Bäst” = någonting är i sin funktion praktiskt och objektivt överlägset andra alternativ

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?

Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?

Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?

Ja

Framgångsrik

Nuvarande definition på ordet i världen

1. The achievement of something desired, planned, or attempted: attributed their success in business to hard work.

2.

a. The gaining of fame or prosperity: an artist spoiled by success.

b. The extent of such gain.

3. One that is successful: The plan was a success.

4. Obsolete A result or an outcome.

Hur jag har upplevt/förstått/levt ordet

Att vara framgångsrik har för mig inneburit att man står över andra människor – och att man gjort någonting som ingen annan tidigare gjort, eller i vart fall gjort något sämre – och därför står man ut från mängden, och man gör sig själv sedd av andra – och man känner sig unik och speciell för man har gått ett steg längre än vad andra har gjort.

Jag har sett det som något eftersträvansvärt, och längtansvärt att vara framgångsrik – det är ett positivt ord – någonting som man vill göra, vill uppleva, och vill vara med om – och det man inte vill vara med om är att vara ett misslyckande – och uppleva en tillbakagång – det är motsatsen till att vara framgångsrik.

Framförallt har jag sett ordet i förhållande till pengar, arbete, skola, förhållanden, och sport – att man har lyckats i dessa delarna av sitt liv och får någonting mer än vad man tycker andra har fått. En begränsad definition av ordet får jag säga.

Ljuda ordet

svenska:
Fram-gång-rik

engelska:
Suck-see-ful
Suck-invest-ful
Suck-rest-dull
Suck-self-full

Kreativt skrivande om ordet

Det som jag kan se är att jag levt och förstått ordet framgångsrik fram tills nu såsom någonting som endast inträffar och sker för individen. Alltså bara en person kan vara framgångsrik, och att detta då betyder att andra människor måste vara sämre och förlora – och alltså vara underlägsna den som är framgångsrik. Någon måste suga ut musten ur de andra – för att denna ska kunna bli framgångsrik.

Men detta är en begränsad definition – och istället vill jag se att ordet framgångsrik är en ensak som rör alla människor – faktiskt hela vår existens – och att endast tillsammans – holistiskt – och som en enhet – kan vi bli framgångsrika. Endast när allas intressen blir tillgodosedda – och alla blir hörda, och hänsyn ges till både liten som stor – då är vi framgångsrika – inte annars.

Alltså är framgångsrik ett ord som man lever praktiskt – genom att ta beslut som är till fördel för alla – och inte bara för en själv.

Slutgiltig definition

”Framgångsrik” = När en person tar ett beslut som gynnar hela existensen – och göra att existensen i sin helhet blir en mer livsgynnande att befinna sig själv i.

Kontrollfrågor

Representerar min definition av ordet vad ordet betyder?
Ja

Är min definition av ordet fri från polaritet?
Ja

Kan jag stå vid min definition av ordet i evigheter?
Ja

Dag 196: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 2)

Dagens blogg kommer behandla karaktären som jag började att skriva om igår – nämligen ”jag är mest lyckad”-karaktären – och jag kommer att fortsätta arbeta med denna under hela veckan, och gå igenom alla de olika inre mentala dimensioner som en karaktär består utav.

Som jag i tidigare bloggar berättat består en inre mental karaktär av åtta olika dimensioner – och dessa är: 1) Rädsla 2) Begär 3) Fantasi 4) Tanke 5) Sinnesskvaller 6) Reaktioner 7) Fysisk upplevelse 8 ) Konsekvens.

Eftersom jag kommer att skriva om denna karaktär under hela veckan kommer jag att dela upp min självförlåtelse, och självåtaganden under denna tiden – och jag kommer även att göra en vlogg där jag går igenom punkten i slutet av veckan – och jag kommer också att omdefiniera ord som jag ser är relevanta att ge en ny betydelse.

Idag kommer jag att skriva om och gå igenom dimensionerna 1) Rädsla, och 2) Begär.

1) Rädsla


Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att inte vara den mest pålästa, den mest unika, och den mest framgångsrika personen bland människor – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest att någon skulle vara bättre än mig, och leva ett mer intressant, ett mer roligt, och ett mer givande liv än vad jag gör – i tron att om detta är fallet så betyder det att jag är mindre värd – och att jag inte är lika bra som vad andra är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla, och underlägsenhet inför andra människor om jag inte kan fantisera, och tänka om mig själv att ”jag är bäst” – ”jag kan mest” – och ”mitt liv är mest intressant” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv slappna av och uttrycka mig själv naturligt bland människor – och vara bekväm med mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva ångest och rädsla inför att jag inte ska vara bäst – i tron att om jag inte är bäst – i det att jag lever det mest omtumlande och fascinerande livet i jämförelse med andra – att tro att det då är någonting fel med mig och att jag inte kan vara nöjd med mig själv för att jag tydligen gjorde ingenting av mig själv – och jag gjorde ingenting av mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att jag måste imponera på andra människor – och tävla mot andra människor – och visa upp mig själv som den som är bäst – för att mitt liv ska ha någon betydelse – och för att jag ska vara tillräcklig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte bli ansedd av andra såsom att vara en jämlik – och frukta att andra kommer se mig såsom att inte vara lika bra – lika stark – lika framgångsrik – och lika värdig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att för att försöka bota, och ta bort denna rädsla – att gå ut i världen och försöka tillägna mig själv ett anseende – så att andra ska titta på mig och se mig som en jämlik – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att acceptera mig själv som en jämlik här och sluta att oroa mig för vad andra tycker om mig

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och uppleva mig själv i som rädslan och ångesten inför att inte bli sedd – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att mitt värde, min självkänsla – och hela mig som person är beroende av att andra ska se mig såsom att vara ansedd – viktig – och speciell – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slappna av och ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv se att det inte är någon fara med att inte vara sedd – och att jag fortfarande är kvar här precis som innan

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever mig själv rädd inför att inte vara den mest pålästa, den mest unika, och den mest framgångsrika personen bland människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inget värde i att vara ansedd såsom ”bäst” av andra – utan det är bara en idé att tro att det skulle på något sätt förändra mig i hur jag upplever mig själv och i vem jag är som människa – således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att inte vara ”bäst” – och istället åtar jag mig själv att vara mig själv bland människor – avslappnad – avkopplad – och bekväm här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag tänker och tror att jag måste vara bäst – jag måste vara den mest unika och framgångsrika bland människor för att kunna vara bekväm med mig själv och inte vara rädd – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag behöver ingen fantasi – och ingen tanke – ingen upplevelse för att kunna slappna av och leva utan rädsla – utan jag behöver endast mig själv här – och jag behöver endast ta ett beslut att andas igenom min upplevelse och ta mig själv tillbaka hit – till och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att sluta vänta på en upplevelse för att jag ska leva utan rädsla – och jag åtar mig själv att istället leva utan rädsla här – i och som min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

3. När jag märker att jag upplever ångest och rädsla inför att jag inte ska vara bäst – i tron att det är någonting fel med mig, och att jag inte kan vara nöjd och bekväm med mig själv om jag inte är bäst – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – allt jag behöver är mig själv här som mitt andetag – och jag behöver inte uppnå någon slags erkännande – jag behöver inte bli berättigad eller vara ansedd – utan jag behöver bara acceptera mig själv; således åtar jag mig själv att sluta att längta efter att andra ska acceptera mig – och jag åtar mig själv att acceptera och erkänna mig själv här – i varje andetag

4. När jag märker att jag är rädd för att andra inte ska se mig som stark – som jämlik med dem själva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte att någon ska se mig på ett speciellt sätt för att jag ska kunna leva utan rädsla – utan att leva utan rädsla är någonting som jag måste ta ett beslut om att göra här – och leva detta beslut genom att stoppa min rädsla – och inte ge rädsla makt eller kontroll över mig; således åtar jag mig själv att ta beslutet att leva utan rädsla – och att inte vänta på att min omgivning ska ge mig en viss upplevelse – utan jag ger mig själv riktning och styrning här

5. När jag märker att jag är rädd för att andra inte ska se, och lägga märke till mig – och att jag tror att om människor inte gör detta kommer mitt värde att minska – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det ändrar inte mig fysiskt på något sett huruvida människor ser mig eller inte – utan jag förblir densamma – således åtar jag mig själv att förbli densamma även inom mig själv – genom att andas effektivt här och amalgamera mig själv med och som min mänskliga fysiska kropp

2) Begär

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ett begär av att få erkännande av andra människor såsom att vara speciell, och unik – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att detta på något sätt ska göra mig till mer av en människa – och att om jag får erkännande av andra såsom att vara en speciell – och annorlunda människa att jag då äntligen skulle kunna bli nöjd med mig själv – och ge mig själv förmågan att acceptera mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett begär efter att få andra att acceptera mig såsom en stark – och unik människa – och tänka att jag behöver andra att erkänna, att se mig, och att acceptera mig – för att jag ska kunna acceptera och erkänna mig själv – för att jag ska kunna slappna av och ge mig själv tillåtelse att koppla av och låta mig själv släppa taget och helt enkelt gå upp i och som min mänskliga fysiska kropp – och bli min mänskliga fysiska kropp helt och fullständigt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha, och skapa ett begär efter att få vara bäst – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro jag måste visa mig själv såsom att jag är bäst – annars är jag helt enkelt inte värdig att acceptera mig själv – och jag måste då helt enkelt fördöma mig själv, och känna mig själv rädd, och underlägsen – istället för att se, inse och förstå att – nej – jag behöver inte känna mig själv så – jag kan helt enkelt låta mig själv acceptera mig själv oavsett vad någon annan gjort – eller kan – eller gör – och alltså inte bry mig om vad andra tycker om sig själv, eller tycker om mig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och manifestera ett begär inom mig själv av att jag måste stå på en scen framför andra människor och göra mig själv hörd – och andra människor ska i detta prata om mig och ge mig ett positivt omdöme och tycka att jag är ”bäst” – för att jag ska kunna slappna av och acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv ovillkorligt – och utan att tänka att jag måste bevisa mig själv inför andra på något sätt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva utifrån ett begär – att jag måste i mitt liv visa att jag kan mer än vad andra kan – i tron att om jag inte gör detta så kommer jag att försvinna och ingenting av värde kommer vara kvar av mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, och erkänna – att det finns mer till mig än vad jag kan – och hur jag är i jämförelse med andra – och att oavsett hur jag står mig mot andra så är jag fortfarande kvar här med mig själv – och således kan jag besluta att uppleva mig själv bekväm och nöjd med mig själv oavsett hur jag står mig i jämförelse med andra

Självåtagande
1. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att få erkännande av andra människor såsom att vara speciell och unik – i tron att detta hade ändrat mig och gjort mig till en mer värdefull människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att endast jag kan besluta mitt värde – och kan besluta vem jag är inom och som mig själv – och ingen annan kan göra eller ge detta till mig; således åtar jag mig själv att ovillkorligt acceptera och värdesätta mig själv – och säga till mig själv att jag är tillräcklig oavsett vad andra tycker – oavsett vad andra kan som inte jag kan – jag är tillräcklig med och som mig själv här

2. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär om att andra ska acceptera mig som stark – och jag gör detta för att jag tror att jag förstå då kan slappna av och känna mig själv färdig och nöjd med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att endast JAG – kan ge till mig själv styrka – och värde – och det spelar faktiskt ingen roll vad andra tycker för i slutändan är det jag som skapar mig själv; således åtar jag mig själv att ge mig själv styrka – och ge mig själv förmågan att vara tillfreds med mig själv – och att vara avslappnad och lugn oavsett i vad slags situation jag befinner mig

3. När jag märker att jag medverkar och skapar ett begär av att jag vill vara bäst – i tron att om jag inte är bäst då kan jag inte acceptera mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att självacceptans är ett beslut som jag tar och lever här – någonting som jag aktivt beslutar att jag ska göra i varje ögonblick och är således ingenting jag kan uppnå genom att ”bli bäst” – således åtar jag mig själv att aktivt leva självacceptans genom att sluta fördöma och vara hård mot mig själv – utan istället vara hänsynsfull och ömsint mot mig själv i varje ögonblick – och inte driva mig själv för hårt

4. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär inom mig själv av att stå på en scen framför människor, och göra mig själv hörd – och få omdömet av andra människor att jag är ”duktig” – och att jag är ”mycket bra” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingen mening med att stå på en scen och få ett omdöme av att vara duktig av andra – vad leder det till? Ingenting – förutom att jag gör mig själv beroende till andras erkännande för att jag ska finna det värt att uttrycka mig själv – och roligt med mig själv; således åtar jag mig själv att sluta söka efter bekräftelse av andra – och istället röra mig själv och göra det jag vill göra oavsett om jag får någon uppmärksamhet av en annan eller inte

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att visa att jag är mer än vad andra är – att jag kan mer – att jag vet mer – att jag är mer erfaren och starkare än vad andra är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta begär existerar inom mig för att jag inte tillåter mig själv att acceptera mig själv och se att jag är jämlik med andra – i det att jag består av samma fysiska material som alla andra – och att det därför inte finns någon anledning att försöka bevisa och hävda mig själv; således åtar jag mig själv att sluta försöka vara någonting jag inte är – och istället uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – här

 

Dag 101: I Jakten På Popularitet!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att vara omtyckt, igenkänd, och sedd – och kompromissa, samt sabotera mig själv för att få andra att se mig och tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte respektera mig själv, och värdesätta mig själv – utan tro att jag måste ha andra som gör det åt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp mig själv för att andra ska lägga märke till mig, och tycka om mig – istället för att jag lever och uttrycker mig själv här – och inte existerar i och som ett beroende av att andra ska älska mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tror att andra verkar tycka om mig – att uppleva mig själv positivt laddad och känna det som att ”jag lyckats” – och ”jag klarade det” – och sedan existera i rädsla, och ångest för att jag ska förlora andra människors igenkännande av mig; istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att respektera mig själv – och sluta söka efter uppmärksamhet och igenkännande

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad av att andra människor verkar ha många förhållanden, och relationer – så många vänner, och kompisar – och känna det som att jag inte är tillräcklig – eftersom det inte verkar som att tillräckligt många känner igen, och ser mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa med mig själv för att andra människor ska skratta, och tycka om mig – och tro att så fort någon inte tycker om mig – att jag är misslyckad, och värdelös, och att det måste vara något fel med mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva modet att vara ensam – och inte försöka klänga mig själv fast vid andra människor i hoppet om att bli accepterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva modet att vara självständig – och inte vara beroende av att andra människor ska tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när någon retar mig, eller verkar ogilla mig – eller tycka att jag är svag på något sätt – att känna mig generad, och underlägsen – och oroa mig själv för att jag inte är tillräckligt omtyckt och älskad – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att respektera mig själv och leva självständighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att vara socialt erkänd och accepterad – och så fort jag inte verkar vara det – att börja oroa mig själv, att känna mig ensam, och obekväm – och i mitt huvud börja tänka hur jag ska kunna bli socialt accepterad och bli erkänd bland människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterad mig själv att ha som en dröm, och försöka förverkliga denna drömmen – att få vara populär och omtyckt av massa människor – och känna mig själv otillräcklig, och underlägsen när jag inte existerar i och som denna drömmen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv otillräcklig när jag är ensam

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska tycka om mig, och i princip göra vad som helst för att andra människor ska tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta mig själv, och poängsätta mig själv utifrån hur omtyckt jag tror att jag är av andra människor – och tänka att om många människor känner till mig, och tycker om mig så betyder det att jag är mer värd än om ingen tyckt om mig eller känt igen mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter erkännande av andra människor – i tron att jag är värdelös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med människor som jag tycker är populära – och tänka att jag är värdelös i jämförelse med dessa människor – och att jag genast måste ändra på mig själv, och hur jag lever – så att även jag kan uppleva, och känna mig själv omtyckt och populär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter uppmärksamhet och erkännande – och kompromissa mitt förhållande med mig själv för att få andra att lägga märke till mig och tycka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att människor som är populära har någonting som inte jag har – och är mer värdefulla än vad jag är – och att jag därför måste hitta på och göra någonting – vad som helst för att få det erkännande jag tydligen förtjänar och måste ha av andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att andra ser mig som tillräcklig för att jag ska veta, och uttrycka mig själv som – och existera i och som vetskapen är att jag är tillräcklig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter tillräcklighet där ute – att söka efter någon, eller några människor som kan säga till mig att jag är tillräcklig – och att jag är bra nog – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ge detta till mig själv och sluta söka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta söka efter mig själv därute – och istället ge mig själv till mig själv i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära mig själv att slappna av och vara nöjd med mig själv – och istället för att vilja uppnå en idé av mig själv som populär – att istället uppskatta mig själv här – och uppskatta att vara här i detta ögonblick – och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera mitt liv att söka efter mer, att försöka bli bättre – att försöka uppnå resultat och nå mål – istället för att leva HÄR och uppskatta att vara HÄR och uppskatta mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva för framtiden – istället för att leva med och som mig själv HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag en dag kommer lyckas med vad jag inom mig själv bestämt kommer göra mig lycklig och tillfredställd – att bli populär – istället för att se, inse och förstå att jag kommer aldrig att nå ett tillstånd av att vara tillfreds med mig själv genom att söka därute – utan jag kommer bara nå och leva tillfredställelse som mig själv – genom att medvetet och aktivt göra ett beslut i varje ögonblick att sluta söka, och sluta leta – och istället leva, och uppskatta mig själv här

Jag åtar mig själv att sluta söka efter att få bli populär – att sluta söka efter att få bli omtyckt – och när jag märker att jag gör detta – genom att jag tänker på hur jag skulle kunna göra för att få kontakt med andra människor för att skapa fler sociala relationer – eller när jag jämför mig med människor som jag tycker är populära, och därigenom tycker/känner att jag inte är lika populär eller lyckad – och i detta åtar jag mig själv att vara tillfreds med mig själv och sluta jämföra mig själv med andra – sluta vilja vara som andra – och istället lära känna, och vara mig själv

Jag åtar mig själv att vara tillfreds med mig själv – och sluta söka efter upplyftning, och uppfyllelse därute – och istället leva det här med och som mig själv – en och jämlik

Jag åtar mig själv att leva för och som mig själv – och sluta kompromissa mig själv för att få andra att tycka om mig – se saker som jag – eller lära känna mig – och när jag märker att jag kompromissar mig själv stoppar jag mig själv genast – jag tar ett djupt andetag och jag slutar – och interagerar istället här som mig själv

Jag åtar mig själv att inte söka efter förhållanden – söka efter människor som kan tycka om mig – söka efter att vinna genom att lära känna så många människor som möjligt och därmed i andras ögon bli sedd såsom en speciell – och hedersvärd människa – och när jag märker att jag söker efter förhållanden – att jag genast stoppar mig själv – tar ett djupt andetag och för mig själv tillbaka hit – och slutar söka – och istället hittar mig själv här

Dag 46: Size-Zero och Illusionen om Skönhet

Äventyret inom de bisarra, och märkliga skönhetsideal som vi utvecklat här i västvärlden fortsätter, och idag ska vi titta närmare på ”size-zero” modeller – samt även seriemördaren Ted Bugny, eftersom båda dessa spelar en viktig roll i att förklara exakt hur märklig, och orealistisk vår uppfattning om skönhet, och attraktion är.

Låt oss börja med att titta på ”size-zero” modeller. Detta uttryck ”size-zero” symboliserar den minsta klädstorleken som finns, och har också namngett den typen av modeller som är kapabla att bära dessa kläder. Som namnet antyder är dessa modeller mycket smala, mycket smala, mycket smala, mycket smala – otroligt smala – så att man knappt ser dem – man måste leta upp dem på catwalken med mikroskop – eller ha en stjärnkikare med sig – ingen vet om dem finns eller egentligen existerar – eftersom ingen har sett dem då de är så himla små – nej – skämt åsido – de är skitsmala! Titta på bilden.

Sedan ett par av dessa ”size-zero” modellerna dött på grund av undernäring, så har modellindustrin tvingats att handla, och kräva viss mängd kroppsfett hos modellerna, men även om detta till viss del ändrat hur modellerna ser ut, kan man fortfarande se att den kroppstyp som presenteras i reklam, och media – inte är en normal, naturlig kroppshydda – utan en tvingad – genom träning och specifik mathållning.

Slutsatsen vi kan dra av att titta på den trenden om ”size-zero” är att vi människor blivit helt galna, och förlorat all kontakt med verkligheten, och våra kroppar. Istället för att ge våra kroppar näring, och stötta dem, och låta dem utvecklas till sin naturliga form, så tvingar vi dem att se ut på ett visst sätt eftersom vi har inbillat oss att det är ”snyggt” och ”attraktivt” – att vi i denna process skapar ätstörningar hos ungdomar, och ger människor en totalt felaktig bild, och förståelse om människokroppen, det är det ännu väldigt få som faktiskt tar hänsyn till.

Om vi då vänder oss till Ted Bugny istället, som alltså var en seriemördare – vad har då en seriemördare och ”size-zero” modeller gemensamt? Jo, båda dessa är drivna av en sjuklig, och morbid idé om sexualitet, och kroppsideal. Ted Bugny mördade unga kvinnor, och i en intervju strax innan han avrättades bekände han att pornografi var en av de största anledningarna till varför han blev en seriemördare. Han satt nämligen och tittade på pornografi, först på mjukporr, sedan grövre, och grövre, tills han bestämde sig för att leva ut sina brutala, och verklighetsfrånvarande idéer om sexualitet på riktigt. Och precis som med modeller, och ett ideal om skönhet som inte motsvarar verkligheten, så motsvarade Ted Bugnys idéer om sexualitet inte verkligheten. Han hade istället fått en idé inmatad i sitt huvud genom pornografi, av vad sex är, och hur denna sexualitet borde uttryckas, som till sin natur var våldsam, och inte menad att bli till verklighet; men självklart blev dessa bilder ändå genom Ted Bugny verklighet genom att han mördade och våldtog unga flickor, och på så sätt fulländande sina vanskapta fantasier.

Vad är det då som förenar ”zero-size” modeller, och Ted Bugnys våldtäktsfantasier som blev till verklighet? Jo, båda är mentala skapelser, båda är bilder och idéer om hur denna fysiska verklighet borde se ut, och borde fungera – men som inte är i samklang med hur denna verklighet faktiskt ser ut, och faktiskt fungerar. Det finns alltså en stor spricka mellan våra ideal, och verkligheten, och det är denna spricka som skapar massvis med onödigt lidande i världen.

För Ted Bugny tyckte ju naturligtvis att hans upplevelse och idé om sexualitet var bra, och givande – men när han levde ut denna idé i verkligheten – tyckte de kvinnor han mördade lika mycket om idén?

Det är likadant med bilden och idén om en ”size-zero” modell, vi tycker de ser snygga, och attraktiva ut – men när vi skapar en sådan bild till ett ideal, och små tjejer börjar försöka skapa sina kroppar efter en sådan bild, och de måsta tvinga sina kroppar att se ut på ett visst sätt, genom att svälta sig själva – är det då lika bra?

Nej – självklart inte. Därför är det enda acceptabla att skapa här i jämlikhet, och samklang med den fysiska kroppen, och denna fysiska verklighet – för att på så sätt inte skada oss själva, och andra – genom att försöka göra en fantasi – till verklighet.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en falsk idé om skönhet, och att vara attraktiv – och skapa en falsk idé om sexualitet, och vad det betyder att ha sex – genom att titta på bilder som presenteras av media i denna världen – och tro att de bilder som presenteras av media i denna världen är riktiga, och föreställer skönhet, och vad som är attraktivt – istället för att se, inse och förstå – att för det första är idén om skönhet och attraktionskraft endast upplevelser av som sinnet – såsom mentala energier och tankar – som i grund och botten inte är riktiga – och för det andra – är idéerna om skönhet och attraktivitet inte riktiga, i det att de ger uttrycka för en kroppstyp som inte existerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, genom att göra mig själv besatt av att titta på hur jag ser ut i en spegel, och forma idéer om hur jag borde, eller inte borde se ut i denna spegel – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte jämföra det jag ser i spegeln, med mina idéer och bilder i huvudet – eftersom jag inser, ser och förstår – att de bilder och idéer som dyker upp i mitt huvud INTE är riktiga, utan är just BILDER och IDÈER i mitt huvud och således inte kan vara någon slags karta, eller ideal ifråga om hur verkligheten ska se ut eller fungera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ideal om hur verkligheten ska se ut, och fungera i mitt huvud – genom att tänka – genom att känna – och genom att helt enkelt befinna mig i mitt huvud, istället för här såsom mitt andetag – och sedan tro att dessa skapelser jag konstruerat i mitt huvud har någonting att göra med verkligheten, har någonting att göra med min fysiska kropp, har någonting att göra med och på något sätt relaterat till vad det betyder att leva – istället för att se, inse och förstå – att ingenting i mitt huvud är skapat i beaktande av denna fysiska i verkligheten, i beaktande av min fysiska kropp – i beaktande av mig själv såsom en fysisk varelse – och således kan jag inte lita på en enda bild, eller en enda idé som kommer upp i mitt huvud i förhållande till hur verkligheten bör, eller inte bör se ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skapa mig själv, min kropp, och min verklighet utifrån dessa idéer, och bilder i mitt huvud – i tron att dessa idéer och bilder ger en korrekt och distanserad bild av verklighetens optimala tillstånd – istället för att se, inse och förstå – att dessa bilder endast är en bild – endast är en idé – och tar inte på något sätt i beaktande den komplexitet som denna fysiska verklighet består av och existerar som – utan förestället endast en bild – färger – och former – och inte vad som faktiskt är här – såsom cellerna som bygger upp den mänskliga kroppen – och i och med detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp i beaktande när jag tar beslut om vad jag ska äta, eller hur jag ska se ut – att inte fråga min kropp hur den upplever sig själv, och vad min kropp skulle vilja göra – utan istället bara leva ut mina begär, drömmar, och försöka skapa min verklighet såsom bilder – istället för att leva här – en och jämlik med min kropp och denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att det är normalt, och acceptabelt att jaga efter skapa min verklighet såsom bilder, och idéer om hur min verklighet borde, eller inte borde se ut – istället för att se, inse och förstå – att bara för att alla andra jagar att skapa en verklighet utifrån bilder i sina huvuden – betyder inte det att ett sådant beteende är normalt, eller på något sätt stödjande, och hjälpande för den fysiska kroppen – i och med detta inser, ser och förstår jag att jag inte kan göra någonting bara för att alla andra gör eller tänker så – utan att jag måste skapa mig själv, och tillverka mig själv, och fråga mig själv vad som är sunt förnuft – och inte bara följa efter alla andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att när jag försöker skapa mig själv, eller min verklighet utifrån en idé eller en bild – så kommer jag att skada mig själv, eller min verklighet – eftersom jag inte i mitt beslut tar i beaktande den matematik som jag och min verklighet består av – vilket är fysisk matematik – därför hänger jag mig själv att när jag tar beslut om hur jag ska se ut, eller vad jag ska äta, eller vilken slags kroppsvikt jag ska ha – att jag gör detta i samråd med min kropp – i samråd med min fysiska verklighet – och att jag gör detta från en utgångspunkt av att stötta mig själv – och inte för att försöka efterlikna en mental idé eller fantasi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att mentala fantasier hör hemma i en mental verklighet – och ska aldrig ligga till grund för en fysisk livsstil, och fysiska levnadsbeslut – eftersom jag inser, ser och förstår – att denna fysiska verklighet inte på något sätt liknar, eller kan förstås genom en mental tankebild, eller tankeprocess – eftersom tankar, och känslor – och idéer – i förhållande till denna fysiska verklighet – är fullständigt underlägsna, och utan det djup, och den komplexitet som denna fysiska verklighet är beskaffad av

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå – att mina tankar inte bör användas till någonting – de bör faktiskt inte finnas överhuvudtaget – om jag vill förändra mig själv, min kropp, min verklighet – så ska så göras en och jämlik med denna fysiska verklighet – och inte med utgångspunkt från en tanke – eftersom jag inser, ser och förstår att tankar är små och fjuttiga antaganden om verkligheten, och mig själv – och har i grund och botten ingenting att göra med vad som faktiskt är här som denna fysiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att envisas med att hålla fast vid en idé, och en bild inom mig själv om hur jag borde se ut – om vad min idealvikt är – om hur en kvinna borde se ut – om vad som är vackert, och vad som är fult – istället för att se, inse och förstå – att dessa idéer och bilder inom mig är på alla sätt och vis – fullständigt illusoriska och har ingenting att göra med min kropp – har ingenting att göra med min fysiska verklighet – och har absolut ingen plats i mitt liv överhuvudtaget – och i och med detta inser, ser och förstår jag – att om jag vill ta beslut som är riktiga, och om jag vill se den riktiga verkligheten – så måste jag börja se att verkligheten är en matematisk formel, som är komplex till sin natur – och inte en bild eller känsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utan att rådfråga min fysiska kropp, att ta beslut eftersom jag känner för det, eftersom det känns bra, eller det känns dåligt, eftersom jag har hört någon annan som tagit ett sådant beslut – och således ta mitt beslut bara sådär – i ett ögonblick – utan att först undersöka vad mitt beslut kan leda till, vilka konsekvenser det kan ha, och det kan influera min kropp, och min fysiska verklighet – därför slutar jag att ta beslut med utgångspunkt från mitt huvud, såsom mitt sinne – och jag disciplinerar mig själv till att endast att ta beslut som är matematiskt sunda och i samklang med denna fysiska verklighet – och som leder till ett slutresultat som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta beslut som leder till ett slutresultat som är bäst för alla, utan istället ta beslut som känns bra, och som känns rätt, utan att faktiskt göra matematiken, och så på hur mitt beslut kommer upplevas, och influera andra och denna fysiska verklighet – och i och med detta inser, ser och förstår jag att – så länga jag tar min fysiska kropp, och min fysiska verklighet för given, kommer jag att ta beslut som skadar mig, och andra – och denna fysiska verklighet – därför slutar jag att ta beslut utifrån mitt huvud – utifrån tankar, emotioner, och känslor – och jag disciplinerar mig själv att ta beslut med utgångspunkt av min fysiska verklighet – här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tillåta mig själv att bli besatt av drömmar, fantasier, bilder, och idéer om vad som är skönhet, om vad som är vackert, om vad som är sexualitet – genom att kopiera information som jag sett i media – istället för att ifrågasätta denna information, ifrågasätta denna definition och idé om skönhet, vad som är vackert, och vad som är sexualitet – och istället för att bara följa efter, och tro på allt som sägs, att istället definiera och skapa mina egna – fysiska och verkliga – definitioner och levande ord av och som skönhet, sexualitet och vad som är vackert

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lita på media, lita på reklam, lita på filmer, lita på internet, lita på det jag ser, och det andra säger till mig om vad jag ser, och på grund av detta – skapa missbildade och skeva idéer om min verklighet och mig själv – istället för att jag för mig själv tillbaka hit till min kropp och ifrågasätter all min förståelse om denna verklighet, alla mina antaganden, alla mina idéer och allting som jag någonsin tänkt om mig själv och denna verklighet – och istället för att bara kopiera vad andra har sagt till mig – att jag själv skapar min förståelse, min insikt, och min definition av de orden som jag använder för att leva och uttrycka mig själv här

Jag åtar mig själv att sluta se, uppleva, och definiera mig själv och min verklighet utifrån mitt huvud, utifrån tankar, upplevelser, idéer, vad andra sagt till mig, vad jag hört, och vad jag sett – och jag för mig själv istället tillbaka till min kropp – och lever i min verklighet som min kropp – lär känna mig själv som min kropp – lär känna andra människor i min verklighet såsom kroppar – och slutar att försöka leva utifrån en idé – eftersom jag inser och förstår – att verkligheten inte är en idé – utan verklighet

Jag åtar mig själv att förgöra och stoppa alla upplevelser, och idéer jag har om skönhet, om vad som är vackert, om attraktion, om kärlek, och om sexualitet – eftersom jag inser, ser och förstår – att de idéer och definitioner jag har inom mig av dessa orden är bedrägliga – och att jag inte kan lita på dem – eftersom de skapats i separation från verkligheten – i mitt huvud – genom att tänka, känna och uppleva – och inte genom att faktiskt leva här i denna verklighet – därför för jag mig själv tillbaka tillverkligheten – och jag lever här – står här – och driver således mig själv omdefiniera skönhet – attraktion – vad som är vackert och sexualitet – genom att faktiskt leva och lära känna mig själv i denna fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att inte längre följa efter vad andra har sagt till mig, utan istället börja om från början – och utforska vad som är här för första gången – utan några antaganden – utan några tankar – utan någon information – utan bara se vad som är här – utan att fördöma – utan att tro att jag vet – utan istället leva här såsom mitt andetag – för första gången i varje andetag

Dag 37: Spegel, Spegel På Väggen Där…

Idag ska jag skriva om kroppen, eller inte riktigt kroppen, utan mer den idé om kroppen jag skapat inom mig själv genom att fantisera och skapa bilder inom mig själv om hur en kropp borde se ut för att vara ”okej”.

Så, om jag tar mig själv tillbaka till min barndom och mina första upplevelser av att börja titta på min kropp på ett granskande, och fördömande sätt. Jag minns när jag var ungefär 8 år gammal, hur jag brukade stå inne i badrummet framför spegeln och inspektera min kropp. Jag brukade stå där och titta länge, och jag minns hur missnöjd jag var med att jag såg fet ut. Så jag brukade stå och sträcka på mig, och titta på mig själv i olika ljus, för att försöka få min kropp att se annorlunda ut.

När jag var ute på stan och gick så brukade jag inspektera mig själv i alla skyltfönster jag gick förbi, jag tittade på mina byxor, på min tröja, på mitt hår, ja allt det där, och var oerhört kritisk inom mig själv mot allt som jag såg.

När jag sedan började i gymnasiet gick jag in i min stora kroppsbildfixeringsperiod, och det var självklart under denna tid som jag började träna på gym, och blev helt fanatisk med vilka typer av kläder jag hade på mig. Det skulle vara märkeskläder, svindyra kläder, egentligen helt normala, men p.g.a. att de hade en tiger, eller några bokstäver tryckta på sig, såldes de för mängder med pengar. Jag ägnade en stor del av mitt gymnasiala liv åt att handla sådana dyra kläder, fixa min frisyr, tänka på om jag var tjock eller muskulös – ja allt sådant där onödigt skit gav jag mig själv hän till.

Efter denna period lugnade allt ner sig, när jag slutade gymnasiet fanns det inte hela tiden det där kompisgänget att imponera på, och därför slutade jag att vara fixerad i kläder. Men fortfarande till denna dag kan jag märka i mina tankar, och i hur jag rör mig själv, att jag fortfarande bryr mig väldigt mycket om hur min kropp ser ut, och vilka kläder jag har på mig. Tankarna, och mina beteenden är dock mer subtila nu, och lite svårare att upptäcka, men de finns där bakom lögnen jag byggt upp att ”jag bryr mig inte” – för jag vet att jag bryr mig.

Om jag fick leva om mitt liv, då hade jag absolut inte gått in i och blivit besatt av denna kroppsbildsfixering – utan istället hade jag tillåtit mig själv att vara nöjd med mig själv, och att uppskatta min kropp ovillkorligt. Och att ge min kropp den näring den behöver, och inte gå på gym för att försöka ändra min muskelvolym, utan i sådana fall gå på gym för att assistera min kropp att bli mer effektiv och praktisk, eller för att jag helt enkelt tycker det är roligt att utmana mig själv.

Nu har jag faktiskt tillfället att korrigera mig själv, och uppskatta min kropp, och ge min kropp den näring den behöver, och inte längre försöka leva, och skapa mig själv utifrån en illusion i mitt huvud. Därför är det detta jag ska göra.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av min kroppsbild, och bli besatt av huruvida jag är smal eller tjock, eller om jag är snygg eller ful, eller söt eller om jag ser korkad ut – och viga mig själv och mitt liv åt att stå och stirra in i en spegel, för att försöka komma fram till om jag duger eller inte – istället för att tillåta mig själv att inse att jag duger här som jag är, och att jag inte behöver bevisa att min bild i spegeln är snygg, eller muskulös – allt det där är bara skit som har inprogrammerats i mitt huvud från media – därför slutar jag att definiera mig själv utifrån hur min kropp ser ut och jag uppskattar istället min kropp här ovillkorligt som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tävla med andra män om att den mest muskulösa kroppen, i tron, och idén att om jag har den mest muskulösa kroppen, och om jag är sedd som den mest vältränade mannen, att jag då är bäst och kan vara nöjd med mig själv – istället för att se, inse och förstå att den känslan av att vara nöjd med mig själv är en illusion, och är endast en känsla, och en upplevelse av att vara nöjd med mig själv – och inte faktiskt nöjdhet med mig själv – eftersom jag inser, ser och förstår att faktisk nöjdhet med mig själv här inte är beroende av erkännande av någon annan, och inte är beroende av att jag har någon viss typ av kropp för andra att se upp till – därför stoppar jag själv från att leta efter falsk nöjdhet, och jag ger mig själv faktiskt nöjdhet – såsom att leva här i varje ögonblick och vara tacksam för mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra den bilden jag ser i en spegel av min kropp mitt livs viktigaste sak, i tron att om denna bild jag ser i spegeln i motsvarar de bilder som jag kommit att se i samhället om hur en kropp ska se ut, att då tro att jag är värdelös och att någonting är fel på mig. Istället för att tillåta mig själv att se på min kropp utan fördömanden, och att se på min kropp utan att önska och vilja att min kropp ska bli någonting annat, eller se ut på något annat sätt.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stå och titta på mig själv länge spegeln, och vrida och vända på mig själv för att försöka hitta en vinkel, där bilden av min kropp i spegeln liknar en bild såsom hur samhället, och media definierar den perfekta manskroppen. Istället för att se, inse och förstå att denna definition av den perfekta manskroppen som finns i samhället, och som sprids/spridits av media, inte är min kropp – och således är det är irrelevant för mig hur dessa kroppar ser ut, eftersom jag måste ta hand om min kropp, och inte försöka få min kropp att likna bilden av andras kroppar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv ovillkorligt, oavsett vilken slags kropp det är jag har, i tron att om jag inte har en kropp som andra definierar såsom bildperfekt, sexig och snygg, att tro att jag då inte är värd någonting, och att jag inte kan tycka om mig själv – istället för att se, inse och förstå, att den känslan av trygghet, och säkerhet jag upplever när andra definierar, och ser min kropp som bildperfekt, sexig och snygg, inte är riktig säkerhet eller trygghet, utan endast en positiv energi jag upplever för ett kort ögonblick, tills jag återigen existerar på den negativa sidan av energin, och tror mig själv vara värdelös – således inser, ser och förstår jag att det enda vettiga sättet att leva mig själv på är att stå som trygghet, och självsäkerhet här i varje andetag – och inte definiera detta uttryck av och som mig själv i förhållande till min bildpresentation.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära känna min kropp, och inte lära mig själv att vara medveten om min kropp, i tron att det enda som betyder någonting är bilden av min kropp, istället för att se, inse och förstå – att bilden av min kropp kan jag inte uppleva, känna, och röra vid – och således är bilden av min och det jag upplever i förhållande till denna inte relevant för min förmåga att leva, och dirigera mig själv här – således för jag mig själv tillbaka hit till andetaget och lär känna min kropp såsom ett fysiskt uttryck av mig själv, genom att i varje ögonblick vara medveten om mina tår, och mina fingerspettsar, och mitt andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av den bilden som jag ser i speglar av mig själv, och bli besatt av att undersöka min kropp i dessa speglar genom att titta huruvida min kropp motsvarar de bildideal jag skapat och kopierat i mitt huvud, såsom idén om hur en perfekt kropp borde se ut, istället för att tillåta mig själv att använda spegeln till det rent praktiska ändamålet av att inspektera min kropps välmående, och tillstånd – och att använda spegeln och se min kropp i spegeln – utan att definiera mig själv utifrån denna bild jag ser, och utan att börja känna mig antingen ”snygg” – eller ”ful” beroende på hur bilden i spegeln ser ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja ha en kropp som inte har något fett alls på sig, en kropp där man tydligt kan se alla muskler, i tron att en sådant kropp är ”bättre” än den kroppen jag har nu – istället för att se, inse och förstå att denna idén om att en smal kropp är bättre än en tjock kropp är någonting jag kopierat och tagit från samhället och media, genom att tro att det enda sättet för mig att kunna acceptera mig själv, är genom att efterlikna en sådan bild som samhället och media porträtterar som ”snygg” – i och med detta inser, ser och förstår jag att det enda sättet att leva mig själv såsom acceptabel, är att leva självacceptans i varje ögonblick – genom att jag i varje andetag stoppar självfördömande, stoppar självhat, och slutar att definiera mig själv utifrån bildidéer av hur den mänskliga fysiska kroppen borde se ut

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå upp inom och som mig själv, och leva såsom självacceptans, och egenvärde, såsom mig själv – en och jämlik såsom min fysiska kropp – och därigenom inte leva acceptans, och värde såsom någonting jag måste få från andra, genom att få andra att ge mig uppmärksamhet för hur min kropp ser, eller inte ser ut – jag inser, ser och förstår det korkade i att söka efter att få andra att se mig som acceptabel genom att definiera min kropp såsom ”snygg, sexig, och vacker” – och således slutar jag att jaga efter denna upplevelse och jag skapar mig själv här såsom självacceptans och egenvärde – genom att jag i varje andetag står upp inom och som mig själv och inte tillåter mig själv definiera mig själv, eller andra utifrån hur deras bildpresentation ser ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja se ut som Brad Pit, och ha en sådan kropp som Brad Pit – att vilja ha en mage med magrutor där mina muskler syns genom skinnet, och att vilja ha stora bröstmuskler, och att inte vilja ha något fett överhuvudtaget på min kropp, så att alla mina muskler ser väldefinierade och perfekta ut – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att inse att denna önskan, och denna dröm, är helt baserad på en idé i mitt huvud av hur min kropp borde se ut, och att det inte finns någon praktisk anledning till varför denna idé existerar inom och som mig överhuvudtaget – jag har ju ingen nytta överhuvudtaget av att se ut som Brad Pit – jag kan inte läsa bättre, dirigera mig själv mer effektivt, och jag inte bli en bättre människa av att se ut som Brad Pit – och således inser jag det korkade i att vilja efterlikna, och se ut som Brad Pit – och istället för jag mig själv tillbaka hit till andetaget, tillbaka till det fysiska, och jag står upp inom och som mig själv – såsom min kropp – här en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte kan acceptera mig själv, att jag inte kan leva självförtroende, och självsäkerhet, innan jag har en kropp som är bildperfekt enligt samhällets/medias standard av vad som är bildperfekt – istället för att se, inse och förstå – att det finns ingenting inom, och som mig själv som håller mig tillbaka från att stå och leva som självförtroende, och självsäkerhet i varje ögonblick – hur min kropp ser ut är helt irrelevant, eftersom jag kan dirigera och styra mig själv till att leva ord oavsett hur min kropp ser ut – således stoppar jag, och tar jag bort denna idé inom mig själv om att min kropp måste se ut på ett visst sätt för att jag ska kunna leva självförtroende, och självsäkerhet, och jag står upp inom och som mig själv och lever självförtroende och självsäkerhet här, en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå, att begäret av att efterlikna en viss bild, och tron om att jag bara kan uppleva, och leva mig själv som fulländad när jag ser ut som denna bilden, är total självbegränsning – eftersom jag inom mig själv väntar på att leva, väntar på att stå upp och uttrycka mig själv, och dirigera mig själv, i tron att jag är bara värdig att leva på ett sådant sätt om min kropp ser ut på ett speciellt sätt – således stoppar jag att vänta på att min kropp ska se ut på ett speciellt sätt innan jag står upp, och jag står därför upp inom och som mig själv och dirigerar mig själv till att i varje ögonblick leva fulländning, genom att vara fullt medveten om min kropp här, och mitt andetag en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt ansikte såsom ”snyggt” – och tänka att jag p.g.a. av mitt ansikte är ”snygg” – och när jag går på stan, eller när jag är med människor, inbilla mig, och tänka att andra människor säkert måste se mig som snygg – istället för att se, inse och förstå hur irrelevant, och korkat det är att gå omkring och tänka på om andra ser mig som snygg eller inte, och hur självbegränsande det är att skapa min upplevelse av mig själv utifrån huruvida jag kan definiera mitt ansikte som ”snyggt” eller inte – således för jag mig själv tillbaka hit till det fyska, jag stoppar mig själv, tar ett djupt andetag – och jag skapar mig själv såsom att leva självacceptans här, ovillkorligt och oavsett hur min kropp ser ut – jag slutar att jag efter att få se ut som en fantasi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter, och vilja se ut som en fantasi, och en idé och fylla mitt liv med denna önskan om att få bli sedd som ”snygg” – och få imponera på andra genom att jag är sedd som ”snygg” – och således stoppar jag mig själv från att söka efter att få andra att acceptera, och definiera mig som snygg – och jag accepterar mig själv, och lever denna självacceptans, genom att i varje ögonblick då jag märker att jag mentalt pratar om hur jag ser ut, eller inte ser ut inför andra – att jag stoppar mig själv, jag andas, och för mig själv tillbaka hit till verkligheten – och jag står upp som min kropp här en och jämlik

Jag åtar mig själv att leva självacceptans i varje ögonblick genom att i varje ögonblick då jag ser mig själv prata om mig själv i mitt huvud, att jag antingen är snygg eller ful, eller att tjejer ser mig som snygg eller ful, att jag stoppar mig själv och för mig själv tillbaka hit till andetaget och lever självacceptans – att jag inte tillåter och accepterar mig själv att uppleva mig själv utifrån en utgångspunkt av vad tankar säger till mig, utan att jag istället stoppar alla tankar

Jag åtar mig själv att inte längre begränsa, och hålla mig själv tillbaka, genom att tänka att jag först kan leva när jag min kropp liknar de kroppar jag definierat såsom snygga, och vackra, genom att titta på TV, och ta del av media – jag står upp och lever mig själv såsom det bästa jag kan vara i varje ögonblick, och slutar vänta – genom att i varje ögonblick stoppa allt mentalt snack, rädsla, ångest, och tvivel – och istället andas

Jag åtar mig själv att inte längre bli besatt av den bilden jag ser i spegeln av min kropp, utan att använda min spegel till det praktiska ändamålet att undersöka min kropps utseende, samt se till så att min kropp är väl omhändertaget, och mår bra – inte till att generera energier, och medverka i jämförelser inom mig själv genom att tänka att min kropp antingen är ”snygg” – eller ”ful”

Jag åtar mig själv att acceptera mig själv, och acceptera och uppskatta min kropp – och inse hur mycket av mitt liv jag slösat bort genom att oroa mig för hur min kropp ser ut, och genom att begränsa mig själv, och hålla tillbaka mig själv såsom att medverka i denna världen, eftersom jag oroat mig själv om hur min kropp ser ut – jag slutar oroa mig själv och tillåter och accepterar istället mig själv att leva här  – en och jämlik