Tag Archives: underhållning

Dag 150: Steam-Move-Me (Stimuli)

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta så pass mycket ansvar som jag är kapabel till att ta, utan att helt enkelt göra bara det som jag känner att jag måste göra – och inte göra mer än vad jag har gjort hittills

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli bekväm med mig själv, och tänka att allt är bra som det är – jag behöver inte utöka mina ansvarsområden, jag behöver inte göra någonting mer, jag behöver inte aktivera mig själv, jag behöver inte göra någonting mer utan allt är bra som det är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv som apati, och passivitet – och att tänka att nu har jag nått så långt i min process att nu behöver jag inte längre driva mig själv framåt, nu behöver jag inte längre röra mig själv framåt utan nu kan jag koppla av tillbaka i en roll som jag bygger åt mig själv där jag endast behöver göra ett antal grejor varje dag och intet mer än vad som precis känns bekvämt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att avstanna i mina expansion av och som mig själv genom att tänka att jag inte behöver driva mig själv framåt längre, eftersom jag har nått så långt redan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt enkelt stanna av och ge upp inom och som mig själv – och gömma mig själv i zoner i min värld som jag tycker är bekväma, och som jag upplever inte vara ansträngande, påfrestande, eller jobbiga

Jag förlåter mig själv mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv från att göra sådana saker som är jobbiga, påfrestande, och ansträngande, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva mig själv vidare – driva mig själv framåt och att inte acceptera någonting av och som mig själv att bara stanna kvar vid någonting för att det känns bekvämt, och skönt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska stanna kvar vid vissa applikationer av och som mig själv eftersom de känns bekväma, sköna, och jag upplever dem att vara avslappnande – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv vidare, och att inte acceptera mig själv såsom begränsning, att inte acceptera mig själv såsom att hålla tillbaka mig själv och existera i det förflutna i vad jag tror jag är kapabel till att göra och istället se vad jag rent faktiskt är kapabel att skapa mig själv till och göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av viss typ av stimuli, och att viga mitt liv åt att utforska dessa stimuli istället för att utforska mig själv, och se, inse och förstå att det finns så mycket mer är än att enbart försöka få mig själv att känna mig så mycket underhållen som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja få mig själv att känna mig så mycket underhållen, och bekväm som möjligt, och leva mitt liv – ta beslut utifrån att få uppleva dessa två saker – att känna mig själv bekväm – och att känna mig själv underhållen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta mig själv och se att där finns någonting mer än detta – det finns viktigare saker att göra än att känna mig själv bekväm och underhållen – det finns roligare saker att göra än att känna mig själv bekväm och underhållen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli bekväm av mig själv – och att inte praktiskt ta hand om mig själv och min värld, och att se till att jag dirigerar mig själv igenom de punkter av motstånd som dyker upp inom mig själv – och att jag disciplinerar mig själv att inte längre acceptera mig själv såsom en slav till energi, och såsom en slav till att vilja uppleva mig själv bekväm – och underhållen – utan att jag istället viger mig själv, och mitt liv åt att göra en skillnad för mig själv – och att göra en skillnad i och som denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ärlig mot mig själv för att på så vis visa mig själv hur jag gör detsamma som min partner och genom att bli beroende av stimuli – kompromissa och vägra att ta hand om viktiga praktiska punkter i min värld – såsom att borsta min tänder – såsom att inte sova i soffan utan i min säng – eftersom min säng är bättre för min kropp – och såsom att inte lägga mig ned i soffan när jag märker att jag blir lite trött – eftersom jag då kommer att somna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv som självstyre, och självdirektion – och framåtdriv för att få uppleva diverse stimuli – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende, och kontrollerad av stimuli – och låta stimuli avgöra vem jag är – vad jag ska leva – hur jag ska leva – var jag ska leva – vilka beslut jag ska ta – vilka beslut jag inte ska ta – och helt enkelt avgöra vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte viga mitt liv åt att först och främst ta tag i min egna beroenden – vilka såsom jag kan se det vid detta tillfället är sömn – samt i vissa tillfällen även en tendens att slösa tid på att se på filmer, och att se på youtube-videos när jag vet att det finns viktigare, och mer relevanta saker att ta tag i och att göra

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att viga varje dag som jag vaknar upp åt liv – och att således gå upp tidigt på min morgon för att kunna skapa så mycket liv som möjligt – skapa så stor möjlighet för att liv ska kunna växa och frodas, och således se varje dag som en möjlighet för mig att gå upp och korrigera denna existensen, och föra denna existensen och mig själv i en riktning som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå upp på morgonen och se, inse och förstå vilken gåva jag har att göra skillnad – och att göra någonting som verkligen kan skapa en förändring i denna världen, och göra så att det händer någonting – och således åtar jag mig själv att sluta slösa bort mitt liv på stimuli, genom att endast göra och följa efter det som jag känner är skönt, och känner är bra – och istället viga mitt liv åt att skapa en förändring som är bäst för alla – som gynnar alla – och som ger till alla det jag gärna vill ha och uppleva i mitt liv – vilket är ett liv med trygghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa, och kasta bort min chans att verkligen göra skillnad i detta livet – att verkligen göra skillnad för livet i sin helhet – genom att tänka, och tro att det är rättfärdigat att göra det som jag tycker känns bra, och det som jag tycker känns är skönt – istället för att se, inse och förstå att det är självklart inte rättfärdigat – utan jag måste viga detta livet åt att skapa en förändring som är bäst för alla på alla sätt och vis

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att expandera mig själv och att inte helt utan vidare känna mig tillfredställd, och acceptera mig själv – utan att se hur jag kan förbättra mig själv, och hur var i min värld, inom mig själv, jag fortfarande kompromissar mig själv och inte lever till min fulla potential

Jag åtar mig själv att inte bli bekväm med mig själv utan att ifrågasätta mig själv, och se var någonstans i min värld jag fortfarande inte lever självperfektion – och alltså står som exemplet av vad som är bäst för alla – och lever på ett sätt som är sunt förnuft och som är bäst för mig

När jag märker att jag upplever mig själv som apati, och passivitet – och att jag inte vill göra någonting – jag vill inte expandera mig själv – jag vill inte driva mig själv framåt – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så länge jag inte är fullständigt självmotiverad i och som min värld så finns det saker och ting att göra – saker och ting att förändra – och därför kan jag inte tillåta och acceptera mig själv att existera i en sådan begränsande upplevelse som apati, och passivitet; således åtar jag mig själv att driva mig själv framåt – att röra mig själv framåt och att expandera mig själv och bli mer effektiv i min applikation av mig själv och i alla delar av min värld

När jag märker att jag stannar av i mitt framåtdriv av mig själv – och att jag tänker att jag ”nått tillräckligt långt” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag bara accepterar mig själv som jag är nu, och inte medvetet driver mig själv framåt – medvetet expanderar mig själv, och tar tag i nya punkter – och ger mig själv fan på att inte stagnera – så kommer jag att stå stilla, och ingenting kommer att hända; således åtar jag mig själv att medvetet röra mig själv framåt – medvetet expandera mig själv – medvetet driva mig själv igenom och förbi alla mina begräsningar och inte sluta förens jag inte har några begränsningar kvar överhuvudtaget

Jag åtar mig själv inte kämpa för mina egna begränsningar genom att hålla mig själv kvar vid de saker som jag tycker om att göra, och som känner är bekväma att göra, och undvika att göra sådana saker som jag tycker är svåra, jobbiga och komplicerade – och jag åtar mig själv att inte stanna upp, och låta mig själv förbli stillstående utan att varje dag se till att jag försätter mig själv i något slags motstånd, och att jag driver mig själv igenom detta motstånd så att jag således rör mig själv framåt varje dag

När jag märker att jag vill stanna kvar vid vissa applikationer av och som mig själv eftersom de känns bekväma, sköna, och jag upplever dem att vara avslappnande – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så länge jag accepterar något av mig själv att inte vara självdirigerat – och att alltså jag underviker någonting på grund av upplevelse jag har i förhållande till denna sak – då är jag inte självskapad, och då har jag kompromissat mig själv; således åtar jag mig själv att stå i varje del av mitt liv självskapad – och att dirigera mig själv till att möta, och gå igenom de saker som jag tycker är komplicerade – och svåra

Jag åtar mig själv att dirigera stimuli, och att inte bli dirigerad av stimuli – och jag åtar mig själv att släppa mitt begär, förhoppning, önskning om att ta del av stimuli i och som denna världen – och istället leva mitt liv utifrån en utgångspunkt av att vara självdirigerad – självstyrd – och självreglerad

 

När jag märker att jag vill känna mig underhållen, och bekväm – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende, och kontrollerad av dessa två stimuli – att bli underhållen, och att känna mig själv bekväm – och att jag begränsat vem jag är – hur jag lever, och uttrycker mig själv genom att jag vill uppleva och ha detta stimuli; således åtar jag mig själv att sluta vara beroende, och att begär efter dessa stimuli – att praktiska förändra mig själv att inte konstant söka det som känns bra, utan istället söka, och göra det som är praktiskt relevant för att skapa en ny värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att sluta söka bekvämlighet – att sluta söka det som känns bra – och undvika det som känns jobbigt, ansträngande, och påfrestande – och jag åtar mig själv att istället söka, och göra det som är sunt förnuft – det som är bäst för alla – och det som ger ett resultat av en värld som är gynnande för alla

När jag märker att jag reagerar i anklagelse, irritation, och frustration på min partner – eftersom jag känner det som att min partner är beroende av stimuli, och inte gör det som är viktigt – och det som krävs av henne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är mig själv som jag ser – och att det finns ett antal punkter i mitt liv där jag fortfarande kompromissar mig själv till förmån för energi – vilka jag måste förändra, och dirigera – om jag inte fullständigt ska äta upp mig själv i ilska; således åtar jag mig själv att dirigera dessa punkterna i min värld, och mig själv där jag fortfarande ger hän till energi istället för att ta ett beslut som är bäst för mig – och bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre låta mig drivas av stimuli – och att ta bort stimuli i alla de delar av min värld där jag är beroende av stimuli för att på så vis testa mig själv så att jag inte kontrollerad och beroende av stimuli – och idag är de stimuli som jag kan se att jag är beroende av:

  • Socker
  • Sömn
  • Gag-reels, och filmer
  • Att studera i min soffa
  • Att spela gitarr, och ”koppla av” istället för att ta hand om desteni-ansvar, och andra dylika ansvar
  • Att hellre vilja ”koppla av” än att gå ut och gå – när jag bestämt att jag ska ut och gå

Jag åtar mig själv att undersöka mitt liv, och mig själv – och fråga mig själv var och hur jag fortfarande är beroende – och hur dessa beroenden i sin tur skapar konsekvenser för mig som leder till självkompromiss – och att konsekvent dirigera mig själv till att förändra och styra dessa beroenden så att de inte längre existerar inom mig – och således göra mig själv fri från all typ av beroende, och all typ av underlägsenhet i förhållande till fysiska stimuli – jag åtar mig själv att bli den direktiva principen över vad jag gör i mitt liv och inte längre vara driven av beroenden

Jag åtar mig själv att viga varje morgon, varje timma, varje sekund – varje andetag av mitt liv att skapa en värld som är bäst för alla – att skapa en mig som är bäst för alla; och således när jag vaknar på morgonen – så åtar jag mig själv att stå upp inom mig själv och att agera – att ta ett beslut, och att leva detta beslutet – och att göra vad som krävs för att denna dagen skapa och manifestera en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att varje morgon se, inse och förstå att jag har en gåva – jag har en möjlighet att göra en skillnad – jag har en möjlighet att förändra mig själv, och att skapa mig själv precis så som jag vill uppleva mig själv – att förinta all slags begränsningar – och att förinta alla typer av underlägsenhet – och att således stå upp och leva mig själv precis så som jag vill uppleva mig själv och existera

Jag åtar mig själv att inte kasta bort min chans att göra en skillnad i detta livet genom att leva för stimuli – utan jag åtar jag mig själv att istället göra någonting med mitt liv som är av substans, och som är bäst för alla – och som verkligen kommer göra skillnad och betyda att jag ändras – och att denna världen ändras – och att någonting sker som leder till en värld där alla har ett liv som är det bästa livet de någonsin kan få

 

Dag 55: Att Ge Upp

En viss punkt som jag ännu inte till fullo gått igenom och transcenderat är min tendens att ge upp, och överge viktiga projekt, eller helt enkelt mitt liv, till favör för en upplevelse av depression. Jag har märkt att jag fortfarande gör detta mot mig själv, eftersom jag haft många reaktioner gentemot min partner när hon lever ut en liknande punkt i sig själv; genast blir jag arg inom mig själv, och vill rätta till henne. Men det jag har insett är att det aldrig handlar om att rätta till någon annan, utan det handlar alltid om att rätta till mig själv. Frågan som jag ställer mig själv är därför: hur lever jag fortfarande denna punkt av att vara lat, och ge upp?

När jag tittar i mitt liv så ser jag att en punkt som sticker ut väldigt starkt är hur jag mycket ofta, och länge brukar titta på tv-serier, eller filmer – och detta brukar jag göra istället för att t ex fortsätta med ett projekt, skriva, eller helt enkelt använda min tid till någonting som kräver koncentration, och en viljeansträngning av mig. Ofta brukar jag försöka titta på en film, eller underhålla mig själv med något liknande när det känns jobbigt att ta tag i ett visst projekt, och så går två timmar åt att titta på filmen, och sedan har jag ju naturligtvis en ursäkt när jag klar, till varför jag inte kan ta itu med mitt projekt, eftersom ”jag inte har tillräckligt med tid!”.

Det är intressant att fråga människor vad de gör på sin fritid. Väldigt många som jag frågat kan inte ge mig något direkt svar, och för det mesta säger de att ”de inte gör någonting alls” – vad detta oftast betyder är att största delen av deras liv går att titta på TV och förlora sig själva i diverse slag av underhållning. Det är inte många människor som har ”riktiga och egna liv” så att säga, där de gör och skapar någonting utöver att titta på TV, och dricka sig fulla på underhållning.

Och jag kan se detta i mitt eget liv också, att så himla mycket tid lägger jag på underhållning, och p.g.a. av detta finns ingen tid kvar till att följa mina ”passioner” så att säga – det jag tycker om att göra, och som jag finner utvecklande och engagerande. Eller att säga att ”det finns ingen tid kvar” är faktiskt en lögn, det finns ju tid, saken är att jag inte använder tiden till någonting som är vettigt; vettigt i den bemärkelsen att jag gör någonting där jag måste engagera mig själv, röra mig själv, och faktiskt rent praktiskt medverka i denna verklighet.

Så, nästa gång jag känner suget för att titta på en film eller göra något annat än det som jag vet är bra för mig att göra, då ska jag fråga mig själv – varför vill jag titta på denna film? Vad är anledningen bakom mitt beslut, och om anledningen är att jag känner ett motstånd och ett obehag mot att faktiskt göra något praktiskt, och fysiskt kännbart i mitt liv, då tittar jag inte på filmen, utan utmanar istället mig själv att driva mig själv igenom det motstånd jag känner; och därmed skapa och manifestera mig själv till att bli en praktisk människa, på alla sätt och vis – praktisk ända ut i fingertopparna.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skjuta upp, och vänta med att ta tag i projekt, färdigställa projekt, och arbeta med de saker jag bestämt att jag ska göra, som jag vet är bra för mig, utvecklande, och som ger mig någonting långsiktigt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge efter för upplevelsen av motstånd, och känslan av inte vilja göra någonting, och titta på en film – istället för att göra det jag inte vill göra, och driva mig själv till att istället för att få allt serverat på ett fat, såsom underhållning, där min hjärna stimuleras utan att jag behöver göra någonting, att jag rör mig själv till att stimulera och aktivera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skjuta upp saker och ting i min verklighet, såsom projekt jag tagit på mig, och såsom ansvar jag tagit på mig, och istället för att tag i, och slutföra/genomföra dessa projekt/ansvar istället tänka att jag vill inte, och sedan agera efter denna känsla och upplevelsen av att ”jag vill inte” – istället för att se, inse och förstå att jag skapar den konsekvensen för mig själv, att jag slänger i princip bort mitt liv, och min tid här, på onödiga saker som inte kommer ge mig någonting långsiktigt, bara för att för en kort tid känna mig stimulerad, och underhållen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära mig själv att säga nej till begäret av att få bli underhållen, och istället se varför jag vill bli underhållen, vad är det jag inte vill göra? Varför vill jag inte göra det? Och istället för att bara ge efter för mitt motstånd, att istället göra det jag inte vill göra, och driva mig själv till att bli mer effektiv i mitt liv – och faktiskt slutföra projekt, och ta hand om mina ansvar på ett effektivt sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nöjd med mig själv, och slappna av i denna nöjdhet, av att känna mig bekväm med att slösa bort mitt liv och mig själv på kortvariga underhållningstrippar – istället för att tillåta, och acceptera mig själv att utmana mig själv, att röra på mig själv, att disciplinera mig själv, och att inte vara nöjd med mig själv förens jag faktiskt står självdirektiv i varje handling i min verklighet, och att jag inte tillåter och accepterar mig själv att böja mig själv för något motstånd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att mitt begär att få bli underhållen kommer upp vid mycket specifika tidpunkter, och att det just vid dessa tidpunkter, allt som oftast finns någonting jag måste göra, men som jag inte göra – och därför när mitt begär efter att få bli underhållen kommer upp inom mig själv, så stoppar jag mig själv, och istället för att bara ge efter och låta mig själv bli underhållen, så frågar jag mig själv om detta är det viktigaste att göra just nu, eller om det finns någonting annat jag borde göra som faktiskt har prioritet – och som är bättre för mig att göra långsiktigt sätt

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att alla handlingar jag tar, och lever har en långsiktig konsekvens, och att jag genom att se vad dessa handlingar skapar kortsiktigt, kan se den långsiktiga konsekvensen, och därför förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att i mina beslut, och handlingar, ta i beaktande vad den långsiktiga konsekvensen av mitt handlande blir – och inte bara tänka på vad som händer just nu

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta beslut utifrån vad jag känner just nu, vad jag tänker just nu, och hur jag upplever mig själv just nu, istället för att se, inse och förstå – att för att ta ett effektivt beslut som kommer att stötta mig måste jag ta i beaktande de långsiktiga konsekvenserna av mitt leverne – eftersom jag inser, ser och förstår att denna verkligheten inte bara är just nu – utan är utspridd över en tidsrymd – och att såsom jag lever här blir och skapar min verklighet vid ett senare stadium av denna tidsrymd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå på idén om att verkligheten bara är här ”just nu” – istället för att se, inse och förstå att det är mycket lätt att förstå att verkligheten är baserad på orsak och effekt – och att den orsak – eller handling jag lever här – kommer skapa den effekt jag får uppleva i framtiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp inför motstånd, och känna det som att ”jag behöver inte trycka igenom motståndet just nu, jag kan göra det en annan gång” – istället för att se, inse och förstå att det är så jag alltid säger till mig själv när jag upplever detta motståndet, och att jag därför aldrig faktiskt trycker mig själv igenom motståndet utan förblir fast inom mig själv i självbegräsning

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när motstånd kommer upp inom mig själv, att medvetet utmana mig själv att driva mig själv igenom motståndet, och inte vara nöjd med mig själv förens jag inte är en slav till en inre upplevelse, utan jag faktiskt dirigerar och styr mig själv i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att ta tag i saker, att vänta med att leva mitt liv, att vänta på någonting ska hända, någonting ska förändras, jag ska få mer tid, eller en plötslig upplevelse av energi så jag kan ta tag i saker i mitt liv, istället för att se, inse och förstå att någonting sådant inte kommer hända – utan jag måste sluta vänta medvetet, och ta tag i mitt liv, i mina projekt medvetet, och driva mig själv att slutföra, och arbeta med mina projekt – om de någonsin ska bli klara

Jag åtar mig själv att inte längre vänta, utan istället agera här

Jag åtar mig själv att inte skjuta upp någonting som jag har möjlighet att ta tag i och slutföra här

Jag åtar mig själv att inte fly in i underhållning när jag upplever någonting som svårt och jobbigt att göra, utan jag gör det istället här – jag driver mig själv igenom mitt motstånd och vägrar fly in i en upplevelse av positiva och ”härliga känslor”

Jag åtar mig själv att få saker och ting gjorda, och inte slösa bort mitt liv, och min tid på saker och ting som inte stöttar mig, och assisterar mig att expandera mig själv såsom självuttryck här

Jag åtar mig själv att göra någonting vettigt med mitt liv, vilket är att leva i beaktande av de långsiktiga konsekvenser mitt leverne har