Tag Archives: undersökning

Kvinnlig Vakt Misshandlad I Arrest

En kvinnlig vakt har blivit misshandlad i Flemingsbergs polisarrest. Gärningsmannen var en nyligen intagen man, och hans anledning att befinna sig i arresten var att han gått loss på sin familj. Det krävdes sex poliser för att ta hand om mannen, som sedan i arresten, några timmar senare, kom att vaktas av enbart en vakt – en kvinna, 65 år gammal. Och för en potentiellt farlig, samt våldsam man, är ju ett sådant upplägg perfekt för att slänga några knytnävar mot närmaste auktoritet – vilket också gjordes.

Kvinnan hamnade på sjukhuset, och nu har polisen beslutat att se över sina rutiner gällande bevakning av nyarresterade – all verksamhet i stockholmsområdet ska ”riskbedömas”.

Problemet som kommit till ytan är såkallat ”ensamarbete” – nämligen att enbart en vakt blir tillägnad att bevaka nyintagna till arresten. Det säger ju sig självt, att i ett arbete där man hanterar människor som, med stor säkerhet, känner sig mycket pressade, och är allmänt adrenalinstinna, kan det vara till fördel att vara mer än en person närvarande – kanske till och med mer än två personer.

En fråga kan ju då ställas gällande hela denna situation, varför är det inte mer än en vakt som bevakar dessa människor? Det enkla svaret är, såsom i så mycket annat, pengar – pengar ger staten möjlighet att anställa mer vakter, och mer poliser, och det motsatta sker när det inte finns pengar – då måste staten dra ner på anställningarna, och arbetsmiljön för de redan anställda blir då som en naturlig följd, osäkrare.

Således skulle vi kunna ge vår stats beskyddare, polisen, en bättre arbetsplats genom att frigöra mer pengar.

Men hur går det till, i en värld där pengar ständigt är en bristvara? Där vi måste konkurrera, skapa nya idéer och produkter, jobba hårt, bara för att kunna skapa en något sånär stabilt samhälle? Svaret är att det inte går – i vårt nuvarande pengasystem kan vi räkna med att sådana situationer som jag här beskrivit kommer att fortsätta – människor kommer inte att lyckas leva och arbeta i bekväma, säkra, och tillfredställande omgivningar, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar för att skapa dem; och det är, i förlust på bättre ord, helt förjävligt.

Utöver det kan man också fråga sig själv, varför finns det sådana här våldsamma människor till att börja med, som måste låsas in på arresten? Varför är vi tvingade att ha en polisstyrka, bara för att hålla en dräglig nivå på antalet konflikter som varje dag realiseras i vårt samhälle? Svaret är, att vi inte effektivt arbetar med förebyggande insatser – vi väntar tills människor blir helt besatta av inre demoner, vilka i sin tur många gånger är en produkt av det stressiga, och brutala pengasystem vi lever i, innan vi faktiskt gör någonting åt saken.

Men, i ett jämlikt pengasystem, eller i ett system med grundlön, hade vi kunnat ge oss själva det samhället vi vill leva i, ge våra statstjänstemän en trygg vardag, och samtidigt ge oss själva en trygg vardag; eftersom vi haft tillräckligt med resurser för att faktiskt skapa och stödja det som behövs för skapandet av en tillfredställande och stabil omvärld.

Vi hade kunnat se till att tillräckligt stöd fanns för alla människor, och att vi därmed arbetade förebyggande mot våld, och mentala sjukdomar – rädsla, ångest, och stress som en drivkraft till nervösa sammanbrott hade inte längre funnits – vi hade istället kunnat fokusera på att skapa en värld där alla har det bra, och där alla är omhändertagna.

Alla vill vi ju egentligen bli omhändertagna, och vi vill att någon bryr sig om oss – varför skapar vi då inte en sådan värld? Det är möjligt, och det är upp till oss att göra så, lösningen är framför våra ögon och i direkt sammanhang med själva problemet – pengar. Därför ger vi pengar jämlikt till alla – och värderar pengar utifrån det enda riktiga värdet som faktiskt existerar – nämligen liv.

Källor:

http://www.dn.se/sthlm/stopp-for-ensamarbete-i-arrest

http://www.dn.se/sthlm/kvinnlig-vakt-misshandlad-i-flemingsberg

 

Sjukvården Kraschar och Vi Kan Inte Skylla Ifrån Oss

Sjukvården i Sverige har haft sina glansdagar – Sverige som helhet har haft sina glansdagar. Världen som helhet har haft sina glansdagar.

De rapporterna som framkommit om Stockholms sjukvård har visat att det inte längre finns någon allmän och tillförlitlig hjälp att tillgå då man skadar sig eller bli sjuk. Människor med brutna ben har blivit hemskickade i väntan på att en lucka ska infinna sig i schemat – människor har i stora mängder flockats i väntrummen – i enkla termer = sjukvården har absolut inte fungerat.

Nu ska socialdemokraterna diskutera hur detta problem ska hanteras – en före detta nationalekonom har blivit tillsatt att göra undersökningar. Självfallet är det en ekonom som har fått uppdraget – för vad handlar denna brist på fungerande sjukvård om? Jo – bristen på pengar.

Sveriges glansdagar är förbi och över eftersom det inte längre finns en lika stor mängd pengar att tillgå. Pengasystemet faller så sakteliga samman och nu börjar vi märka konsekvenserna av detta. Vi kommer att uppleva samma inhumana situation som människor i tredje världen levt med i åratal – en omständighet som förorsakats av bristen på pengar. I tredje världen har detta lett till brist och avsaknad av de mest basala mänskliga nödvändigheterna – någonting som gjort livet outhärdligt. Vi går nu samma öde till mötes – då hela världens pengasystem inte längre kan hålla sig själv stående under tyngden av den skuld som under årtionden byggts upp och gömts undan.

Pengar är roten till det onda. Vi har hittills haft det bra i Skandinavien och i de största delarna av Europa men nu kan vi inte längre gömma oss för sanningen. Och sanningen är den att vårt pengasystem inte fungerar – vårt pengasystem lägger grunden till extremt lidande och förfall. Vårt pengasystem är skapat utifrån slaveriet som andra – fattigare människor tvingats utstå för att få sin del av kakan – nu rasar det samman.

När nu detta händer – när världen som vi kommit att känna den inte längre fungerar och beter sig som den brukar ställs vi inför frågan – kan vi ändra detta? Behöver sjukvård vara bundet till mängden pengar som finns i cirkulation? Behöver vår hälsa kompromissass eftersom vi inte har tillräckligt med pengar? Eller – kan vi säga att det räcker nu – vi avgör värdet på pengar – vi avgör vad pengar ska användas till – vilka som ska pengarna och vad vi ska stödja med pengarna. Inte längre ska pengar behöva tjänas för att vi ska kunna ha en effektiv sjukvård – nej – vi helt enkelt bestämmer att effektiv sjukvård ska det finnas och vi bestämmer att sådant finns det pengar till.

Så som det ser ut idag har vi givit upp oss själva till marknadskrafter – inflation – konjunkturssvängningar och börsras. Allt detta har haft en direkt inverkan på sådana nödvändigheter som gör det möjligt för oss att leva – är det rätt? Ska det vara så att pengar – människor girighet och begär att spekulera för att vinna ska ha kontroll och direkt effekt på våra livsuppehållande samhällstjänster? Nej – självklart inte men så har vi tillåtit det att bli – utan att blinka eller ens ifrågasätta det ska tilläggas.

Vi ställs därför inför ett val. Antingen tar vi tillbaka makten över pengar – vi bestämmer vad pengar ska användas till och vi använder pengar till sådant vi behöver – måste ha – till sådant vi som människor är värda. Eller – faller vi ner i ett hål av mörker där det inte längre finns någon effektiv socialt hälsohjälp. Vi väljer var vi vill sluta. Antingen tänker vi på alla – vi värnar om vårat eget och våra grannars bästa – eller låter vi marknadskrafter styra – privata vinstintressen och korrupta knösar.

Vi har ingen att skylla för hur vår sjukvård ser ut – vi kan inget göra för att förändra vår sjukvård – förens vi inser var problemet ligger. Och problemet ligger inte i en dålig sjukvårdspolitik – eller att vi arbetar för dåligt – problemet har sin grund i detta pengasystem som i sin natur av att stödja och nära sig på ojämlikhet – skapar lidande och misär.

Undersök jämlikt med pengar för alla!