Tag Archives: upphetsning

Dag 94: Nya Projekt!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att fundera ut, och ta mig på nya projekt och utmaningar – nya intressen, och hobbys – som jag sedan vill gå och utforma mig själv inom så att jag blir bäst, och så att jag inom detta nyfunna intresset väcker andras uppmärksamhet – så att andra ser mig och inom sig själva tänker – fyfan vad bra han var på att göra det där

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att fundera ut nya projekt, och nya sorts utmaningar som jag kan ta mig an och slutföra – och när jag funderar ut ett sådant nytt projekt – att bli upphetsad, och uppjagad inom mig själv – men samtidigt rädd och ångestfylld för att jag inte kommer vara särskilt duktig på det projekt jag har tänkt mig själv att ta an – och att jag inte kommer ha någon nytta för det jag lär mig genom att slutföra, och framföra projektet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av idén att växa, och att utveckla mig själv – och leva utifrån detta begär att växa, och utveckla mig själv – istället för att se att det finns viktigare saker i livet att göra än att växa, och utveckla mig själv – alltså från växa och utveckla mig själv i form av färdigheter – såsom att gå och framföra en lösning på denna världens problem – och se till att ett jämlikt pengasystem skapas så att alla människor på denna jorden får ett bra liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att leva ”mitt liv” och göra ”mina grejor” och uppleva mitt liv som att vara ”speciellt” och ”händelserikt” – istället för att tillåta och acceptera mig själv att göra mitt liv till allas liv – genom att leva för och som alla – och stå upp såsom de som inte har någon röst – såsom de som har blivit utkastade, och utkörda från världssystemet och som idag står utan ens de mest basala bekvämligheter och faciliteter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte göra det till mitt projekt i livet att skapa en värld som är bäst för alla – och leva detta projekt med samma upphetsning, och glädje jag känner för andra projekt som jag startar upp – och därmed göra en skillnad på denna jord – istället för att bara leva ut mitt liv i självintresse och sedan tyna bort mot slutet av mitt liv och dö

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mitt liv som min ägodel, som jag får göra vad jag vill med – istället för att se, inse och förstå att jag har ett ansvar gentemot alla människor – gentemot hela denna existens att faktiskt göra något av mitt liv som är bäst för alla – som gynnar alla – och mitt liv därför inte bara är mitt liv – utan på sätt och vis – allas liv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att göra mina prioriteringar effektiva – och se till att jag framförallt gör det som måste göras i detta livet, och i denna existens för att skapa ett liv för alla som är bäst för alla – och således sluta hålla fast vid hoppet om att jag ska kunna göra vad fan jag vill i mitt liv utan någon som helst konsekvens – jag inser, ser och förstår att det finns en konsekvens för att inte leva för alla och att denna konsekvens är att jorden förblir ett helvete och att ingenting någonsin förändras

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fråga mig själv när jag vill ta mig an ett nytt projekt – hur denna punkt som jag vill ta an kommer att influera hela existensen, och hur jag kan använda mitt projekt för att skapa en skillnad för alla – och fråga mig själv om det jag vill göra verkligen gör någon skillnad överhuvudtaget eller om det bara är någonting jag vill göra för mitt eget höga nöjes skull

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att om jag placerar mig själv i skorna på någon svältande person på jorden – och frågar mig själv; hur skulle jag vilja att jag levde för mig själv såsom denna svältande personen? Så skulle jag svara – att jag skulle vilja göra att jag gjorde allt i min makt för att ändra detta system så att ingen någonsin behöver svälta igen – och att jag absolut inte skulle vilja att jag bara går omkring i denna världen och följer mina begär, och drömmar och gör det jag tycker om och gillar utan att bry mig det minsta om det folkmord som pågår här i världen – i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att leva för alla – och sluta leva bara för mig själv – att när jag tar mig an ett projekt – att se om detta projekt stöttar alla – om det är användbart för att skapa en värld som är bäst för alla – eller om det bara är jag som vill känna mig lycklig, och må bra

Jag åtar mig själv att använda mina andetag här till att skapa en värld som är bäst för alla – och verkligen placera mig själv i skorna på de människor som ingenting har – och leva mitt liv utifrån vad de skulle vilja hände i denna världen – och alltså inte sluta gå innan denna världen är förändrad och ingen längre behöver leva ut sitt liv i fattigdom och svält

Jag åtar mig själv att sluta ta mig an projekt från en utgångspunkt av ego – av att bara jag vill känna mig bra – jag vill växa – jag vill utvecklas – utan att jag på något sett beaktar resten av världen – och andra människor – och att mina beslut har konsekvenser inte bara för mig – men även för resten av världen

Jag åtar mig själv att göra mitt liv till ett uttalande som gör skillnad – som säger att: nu ska saker och ting fantamej förändras – jag godkänner inte att denna världen får se ut som den gör – och därefter leva detta uttalande praktiskt genom att se hur jag kan leva på ett sätt som gör en värld möjlig som är bäst för alla

Dag 29: Praktiska Beslut i en Praktisk Verklighet

Någonting som jag märkt att jag brukar göra, är att jag fantiserar om framtiden. Och det jag brukar göra är att jag tar någon slags idé om vad jag ska göra i framtiden, jag tänker till exempel att jag ska gå på en utbildning, lära mig ett språk eller någonting sådant – och sedan i denna tanke börjar jag sedan uppleva mig själv upphetsad, och förväntansfull mot hur det kan vara att skapa mina drömmar.

Det intressanta är att jag aldrig brukar fullgöra dessa drömmar, jag brukar bara gilla att uppleva den där energin inom mig själv av att: yes! Jag ska verkligen göra detta, jag ska lära mig detta språket, eller gå den där utbildningen, och det kommer bli så jäkla roligt! Men sen när jag börjar så märker jag att den där energin inom mig tar slut, och sedan märker jag att det där roliga egentligen är ett hårt arbete. Som till exempel att lära mig ett språk, det är tufft, och det tar tid – och det är inte någonting som jag lär mig på fem minuter.

Så, det jag skulle vilja ändra är att när jag tittar på att göra någonting, lära mig någonting, eller gå en utbildning, eller ett beslut, att jag inte gör det utifrån den där energin inom mig som säger: Yes! Go for it! Nu jäklar! Utan istället ta ett beslut utifrån vad jag ser är praktiskt bäst för mig. Alltså, jag ser en utbildning, och så tittar jag på om jag behöver den utbildningen rent praktiskt, har jag tillräckligt med tid för att ta mig igenom utbildningen? Behöver jag den där färdigheten som utbildningen kommer att ge mig? Det är praktiska överväganden, och inte energiöverväganden.

Energiöverväganden leder mig alltid till att inte längre känna mig motiverad, eftersom jag faktiskt inte har någon praktisk motivation bakom mitt beslut, det var bara en upplevelse energi som drev mig. Emedan praktiska överväganden leder mig att ta beslut som jag driver igenom från början till slut, eftersom då har jag en praktisk motivation bakom vad jag gör – jag gör det inte bara för energins skull.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att fantisera om vad jag ska göra i framtiden, och bli beroende av att inbilla mig att jag göra olika saker i framtiden, som att läsa en utbildning, eller lära mig ett språk, eller att färdigställa något projekt – och inbilla mig, och planera utifrån en utgångspunkt av energi – istället för att när jag planerar, eller tittar på huruvida jag ska göra någonting, att jag tittar på det hela utifrån en praktisk utgångspunkt, och inte en energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på vilka valmöjligheter jag har, att titta på vad jag kan göra, eller inte göra i mitt liv, utifrån en utgångspunkt av energi – där jag känner mig upphetsad och förväntansful inför att göra någonting speciellt i framtiden, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta tillbaka denna upphetsningen, och förväntningen jag projicerar in i framtiden, och istället leva den här såsom mig själv – då jag uttrycker mig själv såsom glädje, och såsom att i varje ögonblick uppskatta mig själv och den möjlighet jag har här, att föda mig själv såsom liv från det fysiska

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att åta mig diverse projekt utifrån en utgångspunkt av energi, där jag känner att om jag får göra detta projekt, och om jag får lägga när all min energi på detta projekt så kommer jag att känna mig själv fulländad, och jag kommer må bra, och känna det som om jag gjort någonting med mitt liv, istället för att ta detta tillbaka till mig själv, och applicera dessa orden såsom mig själv i mitt dagliga liv – och således tillåta mig själv att låta varje ögonblick vara ett ögonblick som jag går till fulländning, att låta varje handling, och varje projekt jag tar an mig själv – såsom att diska disken, eller göra mina läxor, eller gå upp på morgonen, vara någonting som jag gör helt, och fullt här, och således att jag lever fulländning som ett praktiskt uttryck av mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera ord såsom fulländning, bekvämlighet, och att vara nöjd med mig själv in i framtiden, i tron att jag måste ta mig an en kurs, att jag måste göra ett projekt, att jag måste på något sätt skapa mig själv till att bli någonting mer, för att jag ska kunna leva ord såsom fulländning, bekvämlighet, och självuppskattning här såsom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag alltid måste jaga någonting, att jag måste ha ett mål som jag rör mig emot, där tydligen, när jag kommer fram till målet, att jag då ska få koppla av, och känna mig nöjd och tillfreds med mig själv, istället för att se, inse och förstå – att det där målet i framtiden är en ursäkt jag skapat för att inte leva självtillfredsställelse, och självuppskattning här såsom mig själv, i varje ögonblick – där jag slutar att jaga och separera mig själv ifrån dessa orden genom att definiera dem såsom en energi, och en bild i mitt huvud, utan istället lever dem fysiskt, och praktiskt här såsom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja göra saker, att skapa saker, och leva saker utifrån en utgångspunkt av energi, där det känns bra, det känns förhoppningsfullt, det känns viktigt, istället för att titta på vad som är praktiskt, på vad som är relevant, på vad som jag behöver göra, och på vad som är bäst för mig att göra, och inte titta på det som gör att jag känner mest energi inom mig själv – jag inser, ser och förstå att energi inte ger mig en susning om vad som faktiskt är bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att basera på mina framtidsplaner på sunt förnuft, på att titta på verkligheten som den är, och utan att försöka skapa en idé om vad jag borde göra, eller inte borde göra, inför hur jag känner mot det hela – jag inser, ser och förstå att jag inte kan lita på det jag känner, utan att jag endast kan lita på sunt förnuft, på praktiska och matematiska beslut där jag tar min verklighet i beaktande, och inte tankar, känslor, fantasier och emotioner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av energi av att vilja utveckla mig själv, av att vilja nå vidare, av att vilja bli bättre, och bli sedd av andra såsom att vara bättre, istället för att se, inse och förstå att jag inte behöver ha denna energin av att känna mig som en vinnare, för att kunna acceptera mig själv, för att kunna vara bekväm med mig själv, och för att kunna leva avslappnat och förbehållslöst, där jag inte söker att bli bättre, utan där jag istället lever här i varje ögonblick, såsom det bästa jag är

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta söka, och leta, och istället tillåta och acceptera mig själv att leva och uttrycka mig själv här, och istället för att leva utifrån en utgångspunkt av att bli erkänd såsom att vara bäst av andra, och bli sedd av andra såsom att vara speciell, och unik, att istället fråga mig själv vad jag skulle vilja göra, vad som skulle vara praktiskt för mig att göra – och inte blanda in någon energi i mina beslut, utan förlåta och andas igenom alla energier, och inse att de aldrig kan leda mig rätt – istället leder jag mig själv rätt genom att använda sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte längre ta beslut utifrån en energi av att känna mig uppumpad på hög energi, på en känsla av att jag ska utveckla mig själv, jag ska nå vidare, jag ska bli bättre, utan jag tillåter mig själv att istället ta beslut utifrån vad som är praktiskt och bra för mig

Jag åtar mig själv att använda sunt förnuft när jag tar beslut, och se på dåliga och bra sidor – och när jag tar ett beslut att skriva om detta, och se varför jag vill ta beslutet, och om det är bra för mig, varför jag ska göra det, och om det är praktiskt effektivt att ta mitt beslut

Jag åtar mig själv att inte längre driva mig själv, och se på min verklighet utifrån hur jag känner inom mig själv, genom att definiera de möjligheter som öppnar sig i min verklighet utifrån huruvida jag känner mig positiv, eller negativ gentemot dem – istället driver jag mig själv till att leva i denna praktiska verklighet, en och jämlik – och ta praktiska beslut

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att jag inte kommer göra några bra beslut genom att överväga möjligheter utifrån en utgångspunkt av energi, utan jag måste för att ta ett korrekt, och vältänkt beslut, se på min praktiska verklighet, se på vad som är här, och se hur jag kan ta ett beslut som praktiskt gynnar mig, och är praktiskt bäst för mig

Jag åtar mig själv att leva såsom en praktiker i varje ögonblick