Tag Archives: upplevelse

Dag 367: Nostalgi

Ibland kommer det upp inom mig glimtar av mitt förflutna. Det kan röra sig om ett minne på någon skola jag gick på, eller när jag gjorde värnplikten, eller något annat. Jag har olika emotionella och känslomässiga reaktioner beroende på vilket minne det rör sig om, men med vissa positiva minnen brukar reaktionen vara nostalgi.

Nostalgi är en intressant känsla. Det är som en slags minnesmasturbation, och den underliggande upplevelsen är att ”det var så mycket bättre förr! – Gud vad lycklig jag var då!”. Men i princip alltid är de här positiva minnena mycket selektiva. Ofta är det bara de bra sakerna från den tidpunkten i ens liv som dyker upp, och allt det dåliga, jobbiga, och otrevliga, som man helst bara ville glömma – det har man praktiskt nog glömt.

En konsekvens som jag sett av att medverka i nostalgi är att man inte längre lever här och nu. I stället upphöjer man det förflutna och sätter det på en piedestal fast det egentligen inte förtjänar en sådan behandling. Och därför glömmer man att leva och skapa sitt liv, missar eller ser inte alla de möjligheter som är framför en att skapa värde och mening. Nostalgi fungerar som ett bedövningsmedel. Man blir tyngd av den illusoriska sorgen för ett förlorat förflutet, när saken är som så att det förflutna egentligen inte var så bra, och att det nog är rätt bra att den där tiden nu är svunnen.

Vad är det då orsaken till att nostalgi finns inom mig?

Som jag ser det är nostalgi ett tecken på att jag inte låter mig själv leva denna dag tillfullo – leva detta ögonblick i sin helhet – och låta mig själv gå upp i dagen som är framför mig utan restriktioner. För när jag ger mig själv hän till ögonblicket kommer aldrig någon nostalgi upp inom mig. Det finns inte tid för någon nostalgi. Varför ska jag vara nostalgisk när jag lever, andas och skapar mitt liv här?

En lösning på nostalgi är därför att se vad det är för minnen som kommer upp inom mig. Vad är det dessa minnen visar? Är det något speciellt uttryck, något ord, något jag gjorde eller levde i det minnet som jag inte ger till mig själv nuförtiden? Vad är det egentligen som jag känner en saknad över som kommer upp i formen av nostalgi?

Och sedan, i stället för att gå in i och förbli fångad i nostalgi, tar jag och filtrerar ut essensen av nostalgin och låter mig själv leva det ordet/uttrycket här i mitt riktiga och faktiska liv.

Vad är det då för minnen som jag haft? Vad är det för ord/uttryck som jag kan se förekommer i mina nostalgiska tillbakablickar?

Ett ord som jag ser framför mig är upptäckande, expansion och upplevelse – konsten att röra mig själv framåt – genom rädsla, ångest, och motstånd, och aktivt skapa mig själv och mitt liv – aktivt utmana mig själv. Det är någonting som jag tycker mig själv sakna i mitt nuvarande tillstånd och någonting som jag därför kan applicera och leva när jag ser tillfälle till det i mitt liv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta tillbaka i mitt förflutna, och i en nostalgi uppleva minnen där jag utmanade mig själv, upplevde nya saker, och expanderade mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället för att drömma mig själv tillbaka till en tid då jag levde/uttryckte dessa ord – ta och leva/skapa/framföra mig själv i och som dessa orden – och således ta tillfällen i akt när det finns utrymme för upptäckande, expansion, och utmaning – och gå de punkter som är framför mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva utmaning, expansion, och upptäckande – och således när jag går igenom min dag och en punkt öppnar upp sig själv som är ny, utmanande, och svår, att då ta mig själv an denna punkt, och gå in i denna nya del av mitt liv som öppnat sig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta med att expandera tills det att jag blir tvingad eller motad – istället för att jag effektivt och varje dag låter mig själv växa som människa genom att ge mig själv ut på upptäcktsresa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv skapa, och leva mitt liv här i och som varje andetag, och låta mitt liv flöda från mig, och skapa varje ögonblick utan att försöka skapa en rationell väg framåt mot ett visst resultat, utan istället gå varje andetag tillfullo, gå varje ögonblick tillfullo, och således nyttja varje stund jag har här med mig själv, genom att vara fullt medveten om mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stagnera i min applikation av att röra mig själv framåt, expandera, motivera mig själv, utmana, och upptäcka nya sidor av mig själv, genom att tro att när man åldras så förlorar man den förmågan, man stelnar och klarar inte längre av samma saker som tidigare – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur jag genom att hålla fast vid en sådan idé – skapar min verklighet i enlighet med den idén – därför förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället skapa min verklighet utifrån en vilja att upptäcka, att utmana, att gå längre, att klara mer, och att vara mer för mig själv och andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv tillbaka från att upptäcka mig själv, skapa mig själv, expandera, röra mig själv in i nya världar, nya omständigheter, och nya utmaningar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är detta min nostalgi försöker visa mig – det är detta mina tankar om förlorade dåtida möjligheter försöker visa mig – att jag inte låter mig själv använda de möjligheter som öppnar upp sig i min värld för att expandera, utmana mig själv, och skapa mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv varje dag vara på tårna, genom att ta mig an varje dag, varje ögonblick, och varje nytt andetag ovillkorligt, och utan att hålla fast vid en tro att jag har vetskap om vad som ska hända i nästa ögonblick – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns mängder med möjligheter på en daglig basis att röra mig själv ut ur mitt skal, att utmana mig själv, att växa, och expandera, men jag måste gå igenom den där rädslan, och bekvämligheten inför att ta steget och faktiskt röra mig själv framåt och skapa mitt liv och mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv tillbaka från att expandera, röra mig själv framåt, och skapa mig själv, genom att vilja att allt ska vara fullständigt förberett innan jag tar det där avgörande steget och rör mig själv framåt, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag måste låta mig själv ta risker, och gå ut i det okända, för i annat fall kommer jag inte någonsin att röra mig själv framåt – jag måste låta mig själv göra misstag, och vara villig att göra fel – och lära mig av mina misstag och sedan gå vidare

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att misstag är näringen som får färdighet att komma till ytan – för utan misstag, utan övning, utan att göra fel många gånger, kan jag med säkerhet veta vad som är rätt och i vilken riktning som jag ska gå

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att med vissa saker måste jag låta mig själv kasta mig ut i det okända och börja gå, börja röra mig själv framåt och se vad jag kan skapa, och göra med mitt liv – och att det inte finns någon anledning att vänta eller hålla mig själv tillbaka – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet – och våga ta steget ut i det okända – och motivera mig själv att utmana mig, att expandera och att möta saker och ting som jag inte tidigare har mött

Självåtaganden

När jag står inför någonting nytt, en utmaning, ett tillfälle att expandera, och jag tvekar att ta steget ut, för jag är rädd för att misslyckas, rädd för att göra fel, rädd för att inte veta eller ha kontroll på alla möjliga utflöden av mitt beslut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp – och jag åtar mig själv att ta steget ut i det okända – och rent praktiskt i mitt liv åtar jag mig själv således att öva mig på att kommunicera och prata med fler människor genom min dag när tillfälle ges till det eller jag ser en möjlighet att skapa ett sådant tillfälle – och jag åtar mig själv vidare att leva detta beslut genom att driva mitt företag framåt – ringa – ta kontakt – ta beslut – och föra fram saker och ting – fast jag inte riktigt vet hur jag ska göra eller hur det ska gå

Jag åtar mig själv att således ta steget ut i det okända och göra det jag inte är bekväm med – som att kommunicera med människor jag inte har något tidigare förhållande med, som att skapa mitt företag, och lägga ned resurser på att få igång ruljangsen och komma ut och sälja – som att när ett tillfälle öppnar upp sig att göra någonting jag inte tidigare prövat – att då låta mig själv ta tillfället i akt – gå ut i och som det okända och uppleva det okända

Dag 337: Upplevelsen av att vara kritiserad

När jag diskuterade en punkt med familj och släktingar idag kom en stark upplevelse upp inom mig, och för att mer specifikt definiera vad det var: det var ångest, blandat med nervositet, och underlägsenhet.

Kontexten var följande: vi satt och diskuterade ett jobb som jag ska ta mig an under sommarmånaderna. Jag har sett fram emot det och varit ganska stolt över mig själv för att jag lyckades få jobbet. När vi satt och pratade kom det fram att mitt jobb kanske inte skulle bli så roligt, och inte heller särskilt bra – det upplevde jag som en attack på mig – och det som kom upp inom mig var tanken att ”de bara försöker dra mig ner för att de är avundsjuka på mig”.

Några problem som jag ser här är att jag låter definiera mig själv utifrån vad människor i min omgivning känner och tycker i fråga om vad jag gör eller inte gör i mitt liv. Om jag har ett bra jobb, och jag tror att de är imponerade, då blir jag glad, jag känner mig stolt, och upprymd, och om det motsatta händer, då känner jag mig attackerad, trängd, och orättvist behandlad. Problemet är alltså att jag låter andra säga till mig vem jag är, hur jag ska uppleva mig själv, vad jag ska göra, och vad jag inte ska göra, istället för att jag litar på mig själv, och det jag satt ut att göra för mig själv i detta livet.

Lösningen är att jag inte definierar eller ser mig själv från andras ögon, utan att jag istället ser mig själv för mig själv, och inte låter mig själv ha ett förhållande med mig själv som är baserat på vad jag tror att andra tycker om mig – utan jag måste istället leva för mig själv, och leva beslut, och röra mig själv, inte för att tillfredsställa andra, utan för att det är någonting som jag ser att jag vill involvera mig själv inom och syssla med.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt och känna mig själv attackerad, trängd, och ångestfylld när jag antar, och tror att människor ser ner på, eller inte värdesätter det jag gör, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska och begära att människor i min omgivning ska vara positivt inställda till vad jag göra, och att de ska ’stötta mig’ och tycka att vad jag gör är bra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att motivera och röra mig själv utifrån utgångspunkten att vilja att människor i min värld ska tycka jag är duktigt och att jag gör bra ifrån mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt och reagera i ångest, rädsla, och nervositet när jag tror att någon är över mig, och kritiserar mig, och att detta ligger hemligt i deras ord, och inte sägs direkt, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en ångest, och gå ett slags ångestfyllt självfördömande när jag tror att andra kritiserar mig, i rädslan att det är någonting som jag gör fel, och att jag personligt blir påhoppad och attackerad och att jag därför måste försvara mig själv mot dessa påhopp för att ’överleva’ – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att min existens och mitt liv är hotat när människor runtomkring mig inte är vad anser är positivt inställda till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att bli mobbad och påhoppad av andra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och känna mig personligen attackerad, när jag tror att någon i min omvärld ser ner på mig, tittar på mig negativt, och inte anser att jag duger, eller att jag är så pass utvecklat och framåt i mitt liv som jag trodde mig själv vara – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att oavsett vad en annan säger och hur en annan säger detta – behöver jag inte ta det personligt – och jag behöver inte försvara mig mot vad som sägs, eller känna att jag måste hålla tillbaka mot vad som sägs och visa att ’jag minsann inte blir influerad’

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva det som om att jag är påhoppad, attackerad, och kritiserad, och att detta skadar mig, och gör mig mindre värd, när andra människor i min omvärld inte på det sättet jag hoppas, och önskar står vid mig, och stöttar mig såsom jag tänkt och tycker att de borde göra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha drömmar, idéer och definitioner i mitt sinne om hur jag tycker, och anser att människor borde vara mot mig, och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället för att fokusera på hur jag tycker att andra ska vara och uttrycka sig själva mot mig, att jag istället fokuserar på vem jag är, på hur jag uttrycker mig själv, på vad det är som kommer upp inom mig, och således inser att när jag har en upplevelse som kommer upp inom så handlar detta om mig, och ingen annan än mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har låtit definiera mitt värde och min stabilitet på huruvida jag tror att andra tycker om mig eller inte, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället för att fokusera på vad andra gör, fråga mig själv varför jag inte låtit mig själv tycka om och acceptera mig själv ovillkorligt, och varför jag låter mig själv påverkas, och reagera på hur andra ser på vad jag gör, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stabilisera mig själv i mitt liv, och se, inse och förstå att bara om jag tillåter det, och bara om en sådan punkt existerar inom mig, kan andra påverka mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ovillkorligt acceptera och älska mig själv, och leva detta genom att inte tillåta och acceptera mig själv att bli ledsen, fördöma mig själv, och ta det personligt när jag tror mig själv se att någon kritiserar mig, eller hoppar på mig, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas igenom dessa ögonblick, att stabilisera och grunda mig själv här i min kropp, jorda mig själv i min kropp, och förstå att vad som sägs är inget personligt utan det är bara ord och att dessa ord inte kan styra eller påverka mig såtillvida jag inte tillåter det – och således åtar jag mig själv att andas igenom och låta dessa orden ovillkorligt flyta igenom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att en annan människa i min omvärld kan påverka mig, och att jag därför har en rätt att beskylla andra människor när jag upplever det som om att de inte påverkar mig på ett tillräckligt positivt och givande sätt, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag kan inte förvänta mig eller hoppas att människor i min omvärld ska påverka mig på rätt sätt, på ett sätt som jag upplever som givande och stöttande, och att det är en illusion att tro att det ska kunna ske, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ovillkorligt släppa alla hopp, önskningar och begär om att människor ska påverka mig på ett positivt sätt som jag upplever som gynnande och trevligt, och jag åtar mig själv att istället stabilisera och grunda mig själv i min kropp och inte låta mig själv ta vad jag upplever och ser som kritik personligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig själv vara på vakt och vara alert runt andra människor från en utgångspunkt av att jag hela tiden är beredd på att något ord som jag upplever vara kritiserande ska kastas ut mot mig och att detta kritiserande ord ska skada mig eller göra mig illa, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att runtomkring andra människor existera i och som en fruktan att jag ska bli sårad, och att plötsligt och utan att jag kan förutse det ska en upplevelse dyka upp inombords som jag inte på något sätt kan kontrollera eller dirigera, och att den upplevelsen ska ta över mig, och göra att jag känner mig skit

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska och vilja att andra ska vara glada för min skull, att de ska vara imponerade av mig, att de ska vara stolta över mig och gratulera mig till vad jag upplever och ser som framgångar i mitt liv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett begär inombords av att bli positivt emottagen och behandlad av andra, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och förvänta mig att de ord som andra uttrycker alltid och konstant ska vara positiva och att de ska få mig att känna mig positiv glad och bekväm inombords, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att själv ta ansvar för att jag skapar mig själv såsom orden positivitet och bekvämlighet och således slutar vänta på att någon annan ska ge det till mig

Självåtagande

När jag upplever en reaktion inom mig, av att jag känner mig sårad, ångestfylld, och skärrad, för att jag känner mig kritiserad av en annan, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att vad denna andra person uttrycker gentemot mig, inte handlar om mig, och att det inte är någonting personligt, och att det inte är någonting som måste påverka mig, och således åtar jag mig själv att andas och stabilisera, och jorda mig själv i min kropp – och stå orubblig inom och som mig själv och inte låta mig själv förändras eller påverkas av en annans ord

Jag åtar mig själv att acceptera och älska mig själv ovillkorligt – och leva detta praktiskt genom att oavsett vad en annan säger eller tycker om mig – att jag andas – att jag jordar mig själv här och släpper de energier som kommer upp inom mig och förstår att det som en annan uttrycker eller lever inte handlar om mig och inte definierar mig – och att jag värdesätter mig själv – jag älskar mig själv – jag accepterar mig själv och således behöver jag inte detta från någon annan

Dag 323: Kränkning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera i och som en upplevelse av att känna mig ledsen, förödmjukad, och förnedrad, när jag upplever, och tror att någon talar till mig med en aggressiv, frustrerad och irriterad röst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och reagera genom att gå in i och som en upplevelse av sorg, och självömkan, när jag upplever, och tror att någon är arg och frustrerad på mig, att någon i ett ögonblick inte särskilt tycker om min närvaro, och egentligen inte vill att jag ska vara i närheten av dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som självömkan, och en dysterhet, när jag upplever det som om att en annan talar aggressivt till mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv som orättvist ’attackerad’ och orättvist behandlad, och tänka att det är denna andra personens fel hur jag upplever mig själv, och att jag har rätt till en ursäkt, och att jag har rätt till att den andra personen säger förlåt till mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medvetet fortsätta att existera i denna självskapade depressionen, och känslan av att vara nedstämd, och förtryckt, för att på så vis manipulera den andra människan att tycka synd om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och ha ett begär, att en annan ska tycka synd om mig, och ska känna det som om att deras sätt att uttrycka sig själva, och föra sig själva, har skapat stort lidande för mig, så att de ska känna skuld, och sedan säga förlåt till mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna upplevelsen jag går in i, är någonting som jag medvetet medverkar inom och som för att få uppmärksamhet, och för att bli erkänd, och för att få hämnd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tycka synd om mig själv för den reaktionen jag upplever inom mig när någon i min omgivning pratar i vad jag upplever vara en aggressiv och fördömande ton, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv såsom att vara skadad, och attackerad, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att min upplevelse inte är min egen skapelse, utan är denna andra personens skapelse, och att jag därför kan korrigera, och förändra situationen genom att få den andra människan att känna skuld, och säga förlåt, eller ursäkta till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära omkring på en känsla, och upplevelse inom mig själv av att känna mig orättfärdigt attackerad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i och som en rädsla inför att bli utvald, och attackerad av en annan genom deras ord och tonfall – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att en annan inte kan attackera, eller fördöma mig, eller vara aggressiv mot mig, utan att min upplevelse är helt min egen skapelse, och helt någonting som endast jag själv kan beskyllas för – det är alltså inte någonting som en annan person har orsakat inom mig – utan någonting som jag orsakat inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag känner mig ledsen, förödmjukad, eller attackerad av en annan, så är det någonting som jag har skapat och tillåtit, och som inte någon är ansvarig för, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för denna upplevelsen, och släppa taget om den – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en anledning till varför jag känner det som om att det är svårt att släppa taget om denna upplevelsen, är helt enkelt därför att jag inte vill släppa taget om denna upplevelsen, jag vill bestraffa den andra människan för vad jag upplever vara ’deras fel’ – istället för att förstå att det är helt min egen skapelse, och helt mitt eget ansvar det som pågår inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv som en känslig, och lättpåverkad individ, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid denna idén av mig själv, för att på så vis kunna anklaga, och förebrå andra för de upplevelser som kommer upp inom mig, och tänka att det inte är mitt fel, det är inte jag som skapat vad som kommit upp inom mig, utan det måste vara någon annan

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ansvar för mig själv på alla plan, och i alla dimensioner av min existens – och på så vis inse, se, och förstå, att när jag känner mig förödmjukad, eller ledsen, eller sårad, så är detta min egen skapelse, och någonting som jag odlar, och fortsätter att hålla kvar vid, och att således jag har makten, styrkan, och förmågan att förändra mig själv, och styra mig själv till att inte längre existera i och vara påverkad av denna typen av reaktioner, eftersom jag i ögonblicket då dessa kommer upp har ett val att styra mig själv, och korrigera mig själv, och återgå till att vara här med och som min fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att automatiskt, och omedelbart när någon i min omgivning tilltalar mig i vad jag upplever vara ett aggressivt, och hotfullt tonfall, reagera genom att känna mig själv kränkt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en upplevelse av att vara kränkt, och anklaga den andra personen för att ha kränkt mig, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är jag som har skapat denna upplevelsen inom mig själv av att vara kränkt, det är jag som har skapat denna känslan av att vara kränkt, och att det således är jag som har makten, styrkan, och förmågan att i detta ögonblick korrigera, och dirigera mig själv till att inte längre vara eller uppleva mig själv som kränkt, utan att jag istället omedelbart tar mig själv tillbaka hit till och som min kropp, och rör mig själv med och som denna fysiska verklighet, och uttrycker mig själv självuppriktighet, utan reaktioner, utan upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv som kränkt, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag kan bli kränkt av en annan människa, att jag kan bli orättvist behandlad, och att jag kan få min ära, och min självkänsla skadad, och kränkt, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att denna upplevelse som kommer upp inom mig faktiskt inte har någonting att göra med den andra personen, utan har allt att göra med mig själv, och allt att göra med vad jag tillåtit och accepterat att slå rot inom mig

Självåtaganden

När jag märker att jag känner mig kränkt, och illa behandlad, för att jag upplever det som om någon talar till mig illa, aggressivt, och inte så milt, och snällt som jag önskar, det stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag själv har skapat min upplevelse av att vara kränkt, och att ingen annan förutom jag är ansvarig för denna upplevelse, och att jag därför kan stoppa och förändra denna upplevelse; således åtar jag mig själv att i detta ögonblick stoppa, och förändra mig själv, att ovillkorligt släppa taget om att känna mig själv kränkt, och fortsätta att uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag känner, och upplever det som om att en annan var taskig, och illvillig mot mig, och att tydligen därför har blivit kränkt, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag har skapat upplevelsen av att vara kränkt, jag är ansvarig för vad som pågår inom mig, och att det inte gagnar mig att anklaga eller fördöma någon annan, således åtar jag mig själv att andas in, och andas ut, och ovillkorligt släppa upplevelsen, och ovillkorligt ta mig själv tillbaka hit, till och som min mänskliga fysiska kropp – och uttrycka mig själv utan denna energin av och som att känna mig själv kränkt och illa behandlad

SyndWikipedia: Synd is an album by Imperiet, released in 1986.

Enhanced by Zemanta

Dag 316: Hur Vi Bygger Upp Energier Med Tankar

Har du hört det där uttrycket som brukar förekomma i engelskspråkiga filmer? ”You should really go get laid!” – ”You do need to get laid!”

tankar skapar energiNyligen lyssnade jag på en intervju som behandlade just denna idé om hur vi människor har en tendens att tro att vi måste ha sex – och att om vi inte får sex så kommer vi oundvikligen att gå under. Sanningen är dock att vi inte behöver ha sex, utan anledningen bakom varför vi tror oss själva behöva sex går att finna i hur vi genom våra sinnen, genom att tänka, fantisera, och drömma oss bort, genererar energier i förhållande till sex, som vi sedan upplever att vi måste få ett utlopp för. Men faktum är att vi egentligen aldrig behöver skapa en sådan uppdämd energi inom oss själva.

När vi då bygger upp denna sexuella energi inom oss genom att drömma, fantisera och tänka på sex, och vi inte lyckas få utlopp för de uppdämda energierna sexuellt, var tror du energin tar vägen? Jo, faktiskt – ingenstans – utan den blir kvar inom oss och börjar tillslut manifesteras och släppas i formen av frustration och ilska. Vi blir alltså arg och lyckas på så vis få utlopp för våra sexuellt ackumulerade energier.

Jag kunde helt klar relatera till vad som sades i intervjun och jag har även nyligen märkt hur jag brukar ha dessa återkommande perioder där jag känner mig arg och frustrerad – och hur denna irritation byggs mot punkter i min värld som jag annars inte har någon reaktion gentemot.

Lösningen är således att inte bygga upp dessa sexuella energier till att börja med, och att om de ändå byggs upp, att istället för att ge utlopp för dem i ilska och frustration, släppa taget om dem med hjälp av självförlåtelse.

I denna blogg ska jag alltså preventivt arbeta med självförlåtelse och självkorrigerande åtaganden för att assistera och stödja mig själv att i framtiden inte igen bygga upp dessa energier – så att jag kan leva mitt liv i och som stabilitet och utan dessa emotionella berg- och dalbanor.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga upp sexuell energi i min kropp och i mitt sinne genom att medverka i och som tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället leva i och som fysisk stabilitet med min kropp där jag är närvarande här med varje andetag och där jag lever och rör mig själv i varje ögonblick utan att tänka – utan att fantisera – och utan att drömma

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag tänker, fantiserar och drömmer i mitt sinne om sex, att detta har en konsekvens, och att jag genom att göra detta bygger upp energier inom mig själv som på något sätt måste få utlopp – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge utlopp för dessa energier genom att bli arg, frustrerad och irriterad – genom att reagera ilska på små och obetydliga punkter i min vardag som egentligen inte är något att hänga upp sig på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en idé i mitt sinne att jag måste ha sex för att på så vis släppa de energier som jag byggt upp i min kropp och i mitt sinne genom att medverka i tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna idéen inte är verklig – för faktum är att jag kan släppa taget om denna typ av uppbyggda energier genom att arbeta med självförlåtelse – och genom att andas effektivt i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när jag börjar reagera i ilska och frustration på saker och ting i min värld som är obetydliga och vardagliga, så är detta ett tecken på att jag har byggt upp energi i mitt sinne av en sexuell natur, och att mitt sinne nu försöker hitta ett utlopp för denna; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv – att när jag märker detta – arbeta med de reaktioner jag har genom att applicera självförlåtelse – och i detta lokalisera och släppa taget om de tankar jag medverkat i och den sexuella energin som jag byggt upp i mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att varje tanke som jag medverkar i har en konsekvens, och att den inte bara försvinner efter det att jag slutat medverka i den, utan att den stannar kvar i min kropp och tjänar till att bygga upp energier; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att arbeta preventivt med mitt sinne och med energier – genom att stoppa mig själv redan på tankestadiet – och inte tillåta och acceptera mig själv att ackumulera och bygga upp energier i min kropp och i mitt sinne som sedan måste fås utlopp för eller släppas på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det aldrig är en oskyldig och betydelselös handling att medverka i en tanke, eller i sinnesprat i mitt sinne, utan att allt detta har en konsekvens och kommer leda till att jag skapar någonting inom mig – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara disciplinerad och ansvarstagande gentemot vad jag tillåter inom mig – och vad jag medverkar i inom mig själv – så att jag således inte skapar någonting inom mig själv som sedan tjänar till att bygga upp en emotionell eller känslomässig energi inom mig

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar bli arg, irriterad och frustrerad på små, obetydliga och vardagliga händelser, då stoppar jag mig själv, jag tar ett djupt andetag, och jag ser att jag måste titta på vad slags tankar av sexuell natur som jag medverkat i under tiden innan denna frustration började växa – och jag måste lokalisera dem och applicera självförlåtelse på dessa och släppa taget om den ackumulerade energi jag byggt upp; således åtar jag mig själv att aktivt och preventivt arbeta med självförlåtelse – så att jag släpper taget om energi som jag byggt upp och således inte låter mig själv gå in i en energi som sedan tar besättning och kontroll över mig

När jag märker att jag medverkar i och som tankar, fantasier och drömmar av en sexuell natur, då stoppar jag mig själv omedelbart, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag genom att medverka i och som dessa tankar bygger upp en energi inom mig som måste ta vägen någonstans, som kommer att ha konsekvenser för mig, och som kommer att göra att jag till sist blir besatt av emotionella upplevelser; således åtar jag mig själv att arbeta preventivt genom att genast då dessa tankarna kommer upp inom mig – stoppa mig själv – andas – och föra mig själv tillbaka till min kropp – och således stabilisera mig själv här i och som kroppslig enhet och jämlikhet

https://eqafe.com/embed/vpersson-sexual-frustration-relationship-success-support

Enhanced by Zemanta

Dag 299: Ge Upp Allt Hopp

En punkt som är återkommande och som jag behöver arbeta med mer är fruktan och rädsla inför framtiden samt även återkommande positiva känslor inför framtiden.

Jag ser definitivt att jag inte bara upplever rädsla när jag tänker på framtiden det finns även ett hopp och ett begär om ett bättre liv, ett liv fyllt med pengar, säkerhet, trygghet, och där mina drömmar om att känna mig själv stabil, lugn, och trygg, kan gå i uppfyllelse. Det som jag måste arbeta mer med är alltså hur jag polariserar min framtid, och mitt liv överhuvudtaget, till att antingen vara svart eller vitt – antingen vara bra eller dåligt – antingen vara positivt eller negativt. Jag vill istället kunna leva på ett sådant sätt att jag är HÄR och att det inte finns något hopp inom mig inför en bättre morgondag, och att det inte heller finns någon rädsla inom inför en sämre morgondag – utan att jag är stabil och densamma igår, idag, och imorgon – ingen förändring – ingen instabilitet.

343103905_640Vad är det då jag drömmer om, vad jag hoppas jag att mitt liv ska bli, och hur hoppas jag att det ska bli? Jo – jag hoppas på en evig trygghet, jag skulle vilja ha känslan av att vara fullständigt omhändertaget, och beskyddad, som om någon slags allsmäktig gud vakade över mig, och vid varje steg var vid min sida. Det är min dröm, och jag kan se hur jag projicerar denna känsla in i framtiden genom att drömma om ett hus, en bil, en hund, en familj – en slags idé om vara totalt rotad i min vardag där ingenting kan rubba mig.

Min rädsla är precis det motsatta från vad mitt hopp, och mitt begär är i förhållande till framtiden; jag fruktar en osäker och oberäknelig vardag, jag fruktar att ta risker och beslut där jag inte på förhand exakt kan avgöra hur saker och ting kommer att te sig i slutändan, jag fruktar vad som kommer hända och känner mig så gott som varje dag i viss mån instabil och osäker. Det är lustigt att jag inte ifrågasätt denna upplevelse av att känna mig själv instabil och osäker, och i detta sett att jag faktiskt inte behöver vänta med att leva stabilitet och självsäkerhet förens mina drömmar går i uppfyllelse – utan att jag faktiskt kan leva dessa punkter HÄR med och som mig själv i varje andetag.

Så, jag ska i denna blogg arbeta med att ta bort all polaritet i hur jag ser på min framtid, så att jag kan se på framtiden precis såsom vad den är, ingenting mer, och ingenting mindre, där framtiden inte skapar mig utan där jag skapar framtiden.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om, och längta till en avlägsen framtid, där jag har en familj, där jag har ett hus, där jag har en bil, och där jag har en fast anställning och en stadig inkomst, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i denna bild av framtiden projicera mig själv som stabilitet, och säkerhet; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste uppleva, känna, och ta del av denna bilden av framtiden för att jag ska kunna vara stabil här inom och som mig själv, för att jag ska kunna leva säkerhet som mig själv, och varje dag medverka i denna världen från en utgångspunkt av att vara stabil, trygg, och här med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om, och längta till en framtid i tron att framtiden kommer ge mig stabilitet, framtiden kommer ge mig trygghet, framtiden kommer ge mig säkerhet; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag, och låta mig själv leva dessa ord, dessa punkter HÄR som mig själv, och således stabilisera mig själv här i varje andetag, ta mig själv tillbaka hit i varje andetag, vara med min kropp här – avslappnad och trygg; och jag förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att detta inte är någonting som jag kan ge till mig själv utan att jag måste ha pengar för att kunna förverkliga denna upplevelsen av och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste ha pengar, att jag måste vara förmögen för att kunna leva stabilitet – för att kunna leva självsäkerhet – för att kunna vara stabil med och som mig själv här i varje andetag; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och i detta sluta projicera mig själv in i framtiden och tro att jag först kan börja leva någonstans långt där ute i en avlägsen framtid som jag inte kan kontrollera, och som jag inte kan styra över; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av och fullständigt förlora mig själv i hoppet, och drömmen om en framtid där jag är stabil och säker i mig själv – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva detta HÄR i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge upp allt hopp om en bättre framtid, om en lyckligare framtid, om en trevligare och roligare framtid; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag och istället för att hoppas på en effektiv framtid, istället genom och som praktisk handling i varje andetag, skapa den framtid jag vill ha, och skapa den värld jag vill ha som är bäst för alla; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva praktiskt här – leva i fullständighet och totalitet här – där jag ser, inser, och förstår att vad som är av värde och vad som är av vikt är mig själv här såsom min fysiska praktiska och direkta verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att när jag projicerar mig själv in i framtiden, och ser att jag kan ge någonting till mig själv endast där borta i en avlägsen framtid – att jag då begränsar mig själv här, att jag håller tillbaka mig själv här, och att jag inte låter mig själv att omedelbart agera, att omedelbart ta ett beslut att ändra på mig själv och att dirigera mig själv på ett sådant sätt som är bäst för alla; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag inte behöver projicera mig själv in i framtiden eftersom framtiden är vad jag skapar här i varje ögonblick, och således kan jag genom att vara fullständigt närvarande här se vad som kommer ske och vad jag kommer ackumulera genom och som mitt dagliga leverne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förväxla extern stabilitet med inre stabilitet – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter extern stabilitet i formen av pengar i tron att jag inte kan stabilisera mig själv här, utan att jag måste ha något slags förmögenhet för att inte gå in i och som en fullständig panik, och en fullständig ångest inför framtiden, och inför vad som kan tänkas ske, eller hända i framtiden; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och att i varje ögonblick motivera mig själv att vara närvarande här, och att agera, leva, och uttrycka mig själv med utgångspunkt ifrån mig själv HÄR i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid hopp, längtan, och ett begär om att min framtid ska rädda mig ifrån min dagliga upplevelse av mig själv, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge bort min makt att agera, ge bort min makt att skapa, och ge bort min makt att ta beslut, till framtiden; och tänka och tro att framtiden kommer lösa allt detta till min förmån bara jag håller ut, och bara jag följer efter såsom jag borde; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit, och att se, inse, och förstå att jag inte behöver den här jakten på framtiden, att jag inte behöver framtiden för att skapa mig själv, och att jag kan skapa mig själv här i varje ögonblick och således behöver jag inte vänta på någon slags fantastisk händelse ska komma min väg och svepa mig med fötterna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro mer på de bilder i mitt huvud om hur jag tror, och tänker att min framtid möjligtvis kommer att bli, och hur jag möjligtvis kommer att uppleva mig själv i framtiden, istället för att tro på mig själv såsom min mänskliga fysiska kropp här, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att den framtid jag föreställer mig inom mig kommer bli och vara så mycket bättre än vad jag lever här och nu, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att bli fullständigt besatt av och som min framtid och helt glömma bort att jag är HÄR – i och som en mänsklig fysisk kropp – och att den framtid jag drömmer och fantiserar om rent faktiskt inte existerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå på det stora existentiella skämtet att framtiden är det som kommer att ge mig vad jag behöver och att det finns hopp inför en bättre framtid; istället för att se, inse, och förstå att det finns inget hopp utan det finns endast faktum om vem jag är här, och vad jag rent praktiskt företar mig själv för att skapa ett bättre liv för mig själv och för alla på denna jorden; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om allt hopp – att låta mig själv sjunka tillbaka här i och som min kropp och att se, inse, och förstå att hopp är meningslöst, hopp saknar värde, hopp saknar substans, hopp saknar betydelse, hopp är endast, och kommer alltid endast att vara en känsla och ingenting mer – och är alltså ingenting som jag överhuvudtaget kan förlita mig själv på ifråga om att skapa någonting i denna världen som har en faktiskt effekt

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i hopp över en bättre framtid, och känner mig motiverad, och glad, för det verkar som om saker och ting kommer bli bättre, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna idé och upplevelsen om hopp är en illusion och är ingenting jag kan förlita mig själv på överhuvudtaget; framtiden är endast en konsekvens av vad som är här och ingenting magiskt som kan ändra sig själv utan att jag faktiskt agerar och lever HÄR för att aktivt ändra min framtid; således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka HIT och att aktivt – i varje ögonblick leva HÄR utan hopp – utan begär – utan leva och skapa i realtid och dirigera mig själv ögonblick till ögonblick – och utan att skapa en bild eller en idé om hur framtiden borde eller inte borde vara

När jag märker att jag upplever en positiv känsla inför framtiden för att jag tydligen då, i en avlägsen tid, kan skapa ett bra liv för mig själv med säkerhet, trygghet, och bekvämlighet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag kan inte skapa någonting för mig genom att medverka i en känsla av positivitet – utan en positiv känsla är just bara det – en positiv känsla och ingenting mer – således åtar jag mig själv att sluta medverka i och som dessa onödiga positiva upplevelserna och istället agera och leva praktiskt – här i och som varje andetag – göra det som behövs och inte inbilla mig själv att någonting kommer bli bättre med tiden

Enhanced by Zemanta

Dag 221: Kroppen Min – Mina Läppar (Del 8 )

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 7) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina läppar – jag tycker de ser stora, och inbjudande ut.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att mina läppar ser stora, och inbjudande ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en positivt energetisk upplevelse gentemot formen, färgen, och geometrin av mina läppar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mina läppar, och se, och definiera mina läppar såsom någonting som inte är jag – utan som endast är en bild som jag ska ta hand om, och vårda för att denna bilden värdesätter vem jag är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att tänka att jag är styrd av mina läppar, och att jag endast kan uppleva mig själv, och uttrycka mig själv, om mina läppar är ansedda, och definierade av människor i mitt liv såsom att vara vackra, upphetsande, och attraktiva läppar – och detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, ta ett andetag, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att mina läppar inte är någonting att tävla med – om att få mig erkänd för hur jag ser ut – utan att mina läppar är mina läppar – och de använder jag för att tala, och uttrycka mig själv med – och inte för att se vacker ut med

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från mina läppar genom att se mina läppar genom en upplevelse, genom att känna, och vara medveten om mina läppar genom en upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att mina läppar inte är mer, eller mindre – sämre eller bättre – bara för att jag upplever en viss energi gentemot mina läppar – utan mina läppar är fysiska manifestationer, och en del av min kropp – och är således helt utan energi – energin är någonting som jag skapar i mitt huvud och projicerar på läpparna – och inte någonting som objektivt existerar här

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att mina läppar ser stora, och inbjudande ut – och att jag skapar en positivt energetisk upplevelse gentemot formen, färgen, och geometrin av mina läppar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina läppar är fysiska manifestationer här – med och som min kropp – manifestationer som i sig själva inte är en upplevelse – och därför är allt jag upplever gentemot dessa manifestationer en illusion och någonting som jag skapar i mitt huvud för att sedan projicera på verkligheten; således åtar jag mig själv att sluta att projicera – och istället åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i och som enhet och jämlikhet – och känna mina läppar – röra vid mina läppar, och uppleva mina läppar i enhet och jämlikhet

2. När jag märker att jag begränsar mig själv genom att tänka att jag är styrd, och definierad av mina läppar – och att jag endast kan uppleva mig själv, och uttrycka mig själv, om mina läppar är ansedda och definierade av människor i mitt liv såsom att vara vackra, upphetsande, och attraktiva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina läppar definierar inte vem jag är – utan mina läppar är en del av min kropp här – som är här med mig och är fullständigt anspråkslösa i sig själva – och utgör inget problem, och ingenting som skapar konflikt inom – således är problemet mitt sinne och hur jag definierat, och evaluerat min verklighet i och som, samt utifrån mitt sinne – således åtar jag mig själv att stoppa den evaluering av min verklighet utifrån mitt sinne – och jag åtar mig själv att istället vara här med och som min kropp i enhet jämlikhet – att andas och uppleva hela min kropp i varje ögonblick – och inte låta en enda liten bit av min kropp ramla och försvinna i förglömmelse

3. När jag märker att jag separerar mig själv från mina läppar, genom att uppleva mina läppar genom en känsla, och en energetisk upplevelse, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina läppar är ingen känsla, de är ingen upplevelse – de är ingenting dåligt, och ingenting bra – utan de är mina läppar – här – och ovillkorligt stöttande i och som varje andetag; således åtar jag mig själv att uppskatta, och lära känna mina läppar såsom fysiska uttryck – fysiska punkter som inte innebär en känsla, eller upplevelse – utan som är en del av och som mig såsom min mänskliga fysiska kropp

Enhanced by Zemanta

Dag 214: Kroppen min (Del 1)

Idag ska jag påbörja en serie där jag ska skriva om min kropp, och mer specifikt om hur jag upplever att min kropp ser ut. Jag ska skriva om vad jag tycker är positivt med min kropp, och vad jag tycker är negativt med min kropp – och sedan kommer jag ta allting till självförlåtelse, och självkorrektion.

Tanken är att jag ska skriva om en kroppsdel per vecka – för att på vis grundligt, och genomgående ta bort alla de reaktioner, och upplevelser jag har gentemot min kropp. Idag kommer jag sätta upp strukturen för hur jag ska gå den processen – och detta kommer jag göra genom att lista alla mina kroppsdelar som jag vet att jag har reaktioner mot – och specificera vilka slags emotioner, och vad slags sinnesskvaller som pågår inom mig i förhållande till dessa kropps delar. Därefter kommer jag i senare bloggar att gå närmare in på detaljerna i varje kroppsdel.

Det som följer nedan är alltså en inventering av de primära punkter jag kommer arbeta med i senare bloggar – för att sedan ta bort och korrigera i mitt liv så att jag inte längre har några upplevelser, och idéer gentemot mitt utseend

Hår

1)      Fruktan att förlora mitt hår för jag kommer se ”gammal ut då”

2)      Jag tycker om mitt blonda hår gentemot mina mörka ögonbryn, eftersom vissa har sagt att jag ser vacker ut p.g.a. av detta

3)      Jag tycker om att mitt hår är lätt, och luftigt, eftersom det är ovanligt – och jag gillar speciellt när någon säger att jag har ”bäbishår”

4)      Jag tycker om att mitt hår är rakt

Ansikte

5)      Jag tycker om mitt ansikte för jag har hört att människor tycker att det är vackert

6)      Jag gillar att mitt ansikte ser symmetriskt ut – att jag har ett ”fyrkantigt” ansikte

7)      Jag gillar mina läppar – jag tycker de ser stora, och inbjudande ut

8)      Jag tycker också om min näsa – eftersom den ser symmetrisk ut i förhållande till resten av mitt ansikte

9)      Jag gillar inte att jag har små finnar på näsan, och kinderna – små pormaskar – jag tycker inte det ser snyggt ut

10)    Jag gillar inte att jag har mörka fläckar under ögonen, och att mitt skinn är lite mer hängigt under ögonen – jag vill helst se fräsch och ung ut

11)    Jag tycker mina kinder är lita för puffiga – lite för runda och stora – de skulle sett bättre om de varit smalare

12)    Jag gillar mina käkben, och kindben – jag tycker de ger en fin profil till mitt ansikte

13)    Jag gillar att mina öron inte är för stora – de sticker inte ut

Överkropp

Framsida

14)    Jag gillar inte att jag ibland ser ut att ha gamnacke

15)    Jag gillar inte att mina bröstmuskler inte är tillräckligt definierade – jag skulle önska att de var större

16)    Jag gillar inte att min överkropp ibland ser kvinnlig ut – d.v.s. att den nästa har formen av ett S

17)    Jag gillar inte att jag ser spinkig ut – jag vill gärna se mer muskulös ut

18)    Jag tycker inte om att mina armar inte har väldefinierade muskler – jag tycker ibland att mina armar ser alldeles för små ut

19)    Jag gillar inte att jag har svarta leverfläckar på min kropp

20)    Jag tycker om min mage, och ibland tycker jag mig se magrutor – och det gillar jag

21)    Jag tycker om när jag kan se att mina ljumskar är väl definierade

22)    Jag gillar inte hur jag är lite päronformad, och att den största ansamlingen fett verkar hamna på mina höfter istället för att distribueras jämt över hela min kropp

23)    Jag tycker ibland att min mage buktar lite för mycket utåt – det gillar jag inte – jag vill ha en platt mage – för tydligen är det snyggast

24)    Jag gillar inte att hår växer på mina bröst – det tycker jag ser gubbigt, och äckligt ut

25)    Jag gillar mina underarmar, eftersom jag ibland kan se blodådrar som ligger precis intill skinnet – och det tycker jag ser snyggt ut

26)    Jag gillar också mina händer – eftersom jag tycker de ser starka, och kraftfulla ut – som riktiga ”arbetarhänder”

Baksida

27)    Jag tycker inte min rygg ser tillräckligt muskulös ut

28)    Jag tycker inte att min rygg ser till tillräckligt V-formad ut – jag skulle vilja se ut som ett V bakifrån och ha väl definierade muskler

Underkropp

Framsida

29)    Jag tycker mina ben ser snygga ut – de ser ut att ha mycket muskler

30)    Jag gillar inte att mina fötter pekar utåt – istället för att vara naturligt riktade rakt framåt

31)    Jag gillar inte att jag har plattfot – jag skulle önska att jag hade en naturligt hålfot

32)    Jag tycker att mina ben är en aning kobenta – och det gillar jag inte – jag vill att mina ben ska vara raka

33)    Jag tycker också att mina ben är lite för stora ibland – och att detta gör att jag ser klumpig ut istället för smidig, och snabb

34)    Ibland tycker jag att jag har lite för lite hår på mina ben – och att detta gör att jag inte ser tillräckligt manlig ut

Baksida

35)    Jag tycker att jag har snygga – och fyllig skinkor

36)    Men jag tycker ibland att mina skinkor ser för slappa ut

37)    Jag gillar mina vader – eftersom jag tycker de ser starka, och kraftiga ut

I nästa blogg kommer jag att börja gå den första kroppsdelen.

Enhanced by Zemanta

Dag 210: Socialitetskaraktären – Sinnesskvaller, och Reaktion (Del 4)

Idag kommer jag att gå igenom dimensionerna sinnesskvaller och reaktioner.

5) Sinnesskvaller

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinneskvallret inom mig själv – som lyder: ”jag hoppas jag kan få någon att tycka om mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns saker som är viktigare än att bli omtyckt – faktiskt – att bli omtyckt är fullständigt irrelevant och gör ingenting för att förändra min upplevelse av mig själv – utan leder endast till en illusorisk och kortvarig känslomässig upplevelse som försvinner efter några minuter

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sinnesskvallra inom mig själv att ”jag vill inte bli sedd som en tråkig människa, för då kanske ingen tycker om mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det är självkomprometterande att ändra mig själv för att få andra att lägga märke till mig och tycka om mig – det är som att säga till mig själv att jag inte duger, och att jag måste ha andras uppmärksamhet för att kunna vara tillfredställd med mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och stabilisera mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att ”jag vill inte bli utstött, jag måste se till att vara en del av gruppen” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, förtrycka och hålla mig själv tillbaka – för att få känna mig själv som om jag är en del av gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv leva utan att söka efter att vara en del av en grupp – utan istället vara en del med och som mig själv – som en helhet här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att – ”jag hoppas att jag kommer att få andra att se mig, och tycka att jag är trevlig att vara runtomkring” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att konsekvensen av att leva utifrån en sådan utgångspunkt är att jag inte låter mig själv stå stabil – stark – och självständig inom och som mig själv – utan att jag gör mig själv beroende av vad andra känner och upplever – och detta är naturligtvis ingenting som är bra för mig – eller som jag faktiskt vill uppleva

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret inom mig själv att – ”jag hoppas jag kan få någon att tycka om mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att vad jag måste fokusera på är att tycka om mig själv – och inte att få andra att tycka om mig – och att tycka om mig själv är den enda punkten jag har makt över, och den enda punkten jag kan styra över – och den enda punkten jag kan ta med mig – och således åtar jag mig själv att hänge mig själv till att tycka om mig själv – och respektera mig själv – genom att stabilisera mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp – och sluta jaga efter att få bli accepterad

2. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag vill inte bli sedd som en tråkig människa, för kanske ingen tycker om mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag kan inte styra över vad andra tycker om mig – och om andra tycker jag är tråkig – ja – då är det deras problem – och det blir endast mitt problem när jag låter mig själv beröras av detta faktum – således åtar jag mig själv att träna mig på att stå orubblig och stabil inom mig själv – och inte bli influerad av andras sinnesupplevelser vare sig de är positiva eller negativa

3. När jag märker att jag medverkar i sinnesskvallret att ”jag vill inte bli utstött, jag måste se till att vara en del av gruppen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att gruppen är överskattad – om inte gruppen är en punkt som agerar utifrån en princip – där alla i gruppen är självmotiverade och självständiga individer – då är gruppen endast en gängmentalitet som är sammanfogad i rädsla – utan någon riktning – och således är gruppen inte av något substantiellt värde; således åtar jag mig själv att sluta jaga att få bli medlem i och accepterad av grupper – när det faktiskt inte är värt något

4. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret – ”jag hoppas att jag kommer att få andra att se mig, och tycka att jag är trevlig att vara runtomkring” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att om jag endast existerar och lever utifrån en utgångspunkt av att få andra att tycka om mig – då kommer jag inte stå upp och prata sunt förnuft när jag ser missbruk och oacceptabla handlingar – utan jag kommer bara vara tyst och acceptera det för jag är rädd att bli utstött – således åtar jag mig själv att sluta söka efter stöd hos andra och istället utveckla mig själv som en individ – med självstyrka – självmotivation – och självriktning – som inte behöver någon annan att säga om jag gör rätt eller fel

6) Reaktion

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i och som nervositet, och ångest – att jag inte kommer få vara en del av gruppen när jag är runtomkring människor – att jag inte kommer att få bli accepterad och erkänd såsom en normal och av gruppen godkänd människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att träna mig på att stå självständig – på att stå självdriven och orubblig inom mig själv – och inte låta mig själv ändras beroende på vilken omgivning jag befinner mig själv i – och beroende på vilka människor det är som jag interagerar med

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera med att känna mig själv värdelös, och underlägsen när jag är runtomkring människor – och känna det som om att det enda sättet jag kan uppnå värde på är att se till att jag blir accepterad av gruppen – och att jag blir integrerad i gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa denna upplevelsen – att ta mig själv tillbaka hit – och respektera mig själv genom att sluta söka och kompromissa mig själv för att få bli omtyckt av andra – utan istället tycka om mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som reaktionen av att känna mig själv ensam, och utan att ha en nära, och substantiell kontakt med människor i min värld – förhållandelös – och jag förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag måste etablera förhållande med andra människor, och integrera mig själv i gruppen för att få bort denna upplevelsen – och känna mig själv bekväm med mig själv och som om att jag duger – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt enkelt bestämma att jag duger – att helt enkelt bestämma att jag är tillräcklig och att jag inte behöver göra någonting – eller vara någonting – för att acceptera mig själv här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som reaktionen av att känna saknad när jag är runtomkring andra människor – och känna det som om att så länge jag inte pratar med någon – eller går i närheten av någon – eller är i närheten av någon – så saknar jag intimitet – saknar närhet – och saknar att få vara en del av gruppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att vad det är jag saknar – är mig själv – och vad jag inte gett till mig själv är egenvärde – och är att säga till mig själv att jag är tillräcklig som jag är och behöver ingen annan att säga att jag duger

Självåtaganden
1. När jag märker att jag reagerar i och som nervositet, och ångest – att jag inte kommer få vara en del av gruppen när jag är runtomkring människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte existera i och som denna ångesten, och nervositeten – och jag behöver inte söka säkerhet, eller trygghet hos andra människor – eftersom jag kan leva trygghet och säkerhet här med mig själv – genom att vara säker på mig själv – genom att veta vem jag är i varje andetag – varför jag är här – och hur jag är här; således åtar jag mig själv att träna mig själv på att vara trygg i mig själv – lugn och säker – och veta vem jag är oavsett i vilken omgivning eller omständighet jag befinner mig själv i

2. När jag märker att jag reagerar med att känna mig själv värdelös, och underlägsen när jag är runtomkring människor – och känna det som om att det enda sättet jag kan uppnå värde på är att se till att jag bli accepterad av gruppen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att värde är ingenting jag kan få av en grupp – det är ingenting som jag kan få genom att vara duktig för någon annan – utan värde är någonting som jag ger till mig själv – och som jag beslutar mig själv för att leva – således åtar jag mig själv att sluta söka efter värde – att se, inse och förstå att sökandet efter värde är faktiskt självmanipulation för att inte genast ta beslutet och leva värde här – således åtar jag mig själv att ta beslutet här – med och som mig själv och leva egenvärde

3. När jag märker att jag medverkar i och som reaktionen av att känna mig själv ensam, och utan att ha en nära, och substantiell kontakt med människor i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det jag söker efter – och känner att jag saknar – är mig själv – och är ett förtroende, och en tillit till mig själv – en substantiell relation med och som mig själv – således åtar jag mig själv att träna på att etablera en sådan relation med mig själv – och göra meningen med varje dag – att etablera och skapa en förtroendefull och givande relation med mig själv

4. När jag märker att jag medverkar i och som en reaktion av att känna saknad inom mig själv när jag är runtomkring andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att sakna – för jag kan ge mig själv här det jag känner att jag saknar – genom att leva det ord jag upplever att jag saknar – såsom t.ex. kärlek, och acceptans – detta är ord som jag kan leva här – genom att t.ex. låta mig själv vara lugn och bekväm med mig själv – och helt enkelt vara mig själv och inte oroa mig själv för att jag uttrycker mig själv konstigt – felaktigt – eller på ett sätt så att andra inte tycker om mig – utan acceptera och tycka om mig själv istället

Enhanced by Zemanta

Dag 197: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 3)

Idag kommer jag fortsätta på ”jag är mest lyckad”-karaktären – och jag kommer att applicera självförlåtelse, och självkorrigerande åtaganden på dimensionerna 3) Fantasi och 4) Tanke.

3) Fantasi

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterad mig själv att medverka i och som en fantasi – såsom en inre film – där jag ser mig själv vara på toppen av ett berg och nedanför mig står människor som hurrar åt mig – och erkänner mig som den absolut främsta människan på jorden – eftersom jag kunde ta mig själv upp för det där berget – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån en idé om att jag måste bevisa att jag klara av saker och ting, och göra saker som inte andra kan göra – för att jag ska kunna acceptera mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som en fantasi av att jag står på en scen framför en stor mängd människor – och jag spelar gitarr, eller pratar om något som anses vara viktigt – och jag har allas uppmärksamhet riktad mot mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom att vara värdelös, och underlägsen om jag inte lyckas nå upp och ställa mig själv på denna scenen och bli ansedd av andra såsom att vara absolut bäst – och mest erkänd – och mest omtyckt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och röra mig själv utifrån fantasier i mitt huvud där jag inbillar mig själv att jag är viktig och förmer än vad andra är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta fantisera och istället jorda mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och således sluta försöka vara någonting mer än mig själv och se, inse och förstå att jag behöver inte vara någonting mer än mig själv här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållanden till fantasier som dyker upp i mitt huvud där jag inbillar mig själv att jag är bättre, intelligentare, och starkare än andra människor – och att jag på något sätt kan mer, och är mer än andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva ödmjukhet – ta ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och se, inse, och förstå att jag är inte mer – eller bättre än andra – utan jag är här och i precis samma situation som resten av jordens befolkning

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva utan fantasier, och att inte sluta att inbilla mig själv och skapa historier om mig själv inuti mitt huvud – och istället leva här i och som varje andetag – tillfullo och utan att skapa en negativ, eller positiv självbild – utan helt enkelt bara tillåta och acceptera mig själv – att vara och leva med mig själv här

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som en fantasi i mitt huvud där jag inbillar mig själv att jag står på toppen av ett berg, och att jag är förmer än andra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag inte är en fantasi, och att det som händer i en fantasi inte är verklighet – utan bara tjänar till att ta mig bort från verkligheten och från vad som är här; således åtar jag mig själv att andas – och föra mig själv tillbaka hit – och leva i varje andetag genom att stå med mina fötter här på och som denna riktiga jorden – och utan att skapa fantasier om mig själv

2. När jag märker att jag medverkar i och som, och skapar en fantasi inom mig själv av att jag står på en scen framför en stor mängd människor – och dessa människor ser upp till mig och tycker jag är viktig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingen scen – och jag är inte mer viktig, eller bättre än vad någon annan är – utan jag är helt enkelt en människa av kött och blod som kräver syre för att överleva – och mat – och vatten – och alltså ingenting mer eller mindre än någon annan; således åtar jag mig själv att leva ödmjukhet här – och stå med mina fötter på jorden och inte låta mig själv glida bort i och som fantasier

3. När jag märker att jag medverkar i och som fantasier i mitt huvud där jag inbillar mig att jag är i någon slags viktig position – och att jag har makt, och kontroll över andra människor för att jag befinner mig i denna viktiga positionen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – nej – jag är inte viktigare, förmer, eller bättre än någon annan även om en sådan fantasi dyker upp i mitt huvud – således finns det ingen mening – och inget syfte att ge sådana fantasier någon uppmärksamhet, eller något värde; således åtar jag mig själv att leva här – med och som min mänskliga fysiska kropp – och ge mig själv värde och uppmärksamhet här – såsom min mänskliga fysiska kropp

4. När jag märker att jag inbillar mig själv att jag är mer intelligent, modigare, starkare, och bättre än andra människor i mitt huvud – och att jag göra detta genom att lyfta fram vissa saker i mitt liv där jag kände det som om att jag var framgångsrik och duktig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att personlig framgång inte är riktig framgång – eftersom endast framgång som är en framgång för alla – är riktig framgång – således är jag inte lyckad – om jag inte skapar någonting av mig själv och mitt liv som gör att alla blir lyckade; således åtar jag mig själv att sluta se, och definiera mig själv såsom ”en” människa – och istället se att jag hör ihop med hela världen – och att jag inte kan avskilja mig själv och tänka att ”jag kan vinna” utan att världen som helhet då förlorar

5. När jag märker att jag skapar historier, och har en slags berättarröst i mitt huvud där jag pratar om mina framgångar, och om det som jag tycker att jag gjort bra i mitt liv – och under min dag – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna inre rösten som talar om för mig vad jag tydligen gjort bra – det är en riktig och fysisk röst – och det är framförallt inte min egen röst – utan endast ett förprogrammerat program vars enda syfte är att jag ska prata mig själv in i ego – istället för att jag fokuserar och koncentrerar mig själv på att leva och uttrycka mig själv här – således åtar jag mig själv att ge min fokus – och min koncentration till att leva – uttrycka – och röra mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp

4) Tanke

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som tanke av att jag håller i en pokal, och får en medalj hängd över min axel – och ser en publik heja på mig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när denna tanken kommer upp inom mig – att genast ändra mig själv, och bli som en blodtörstig jägare vars en mål i livet är att uppnå herravälde – och placera sig självt i en situation av att vara bäst – och av att vinna mot andra

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag inte längre kommer finnas kvar – och att jag kommer förlora all min ”mojo” om jag inte ser till att skydda min position i världen – och ser till att visa andra människor runtomkring mig att jag banne mig inte är en förlorare utan att jag istället är en vinnare, och någon som inte kommer vara sämst – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva – och uttrycka mig själv här – ovillkorligt med och som min mänskliga fysiska kropp – och sluta försöka vara någonting mer än mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ge upp denna tanken – och rädd för att sluta följa efter och leva utifrån denna tanken – i rädslan, och ångesten – att om jag lever, och rör mig själv här som mitt andetag och inte längre utifrån vinnartanken – att jag då inte kommer leva ett roligt och givande liv, utan att allt kommer bli trist – och alldagligt – och utan något värde; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag – och föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag behöver inte vara någonting mer än mig själv här som min kropp – och att det är faktiskt sinnet i form av tankar som begränsar mig – och fulländning kan bara ske när jag släpper taget om min idé av och som mig själv

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta vinnartanken aktivera mig – och när denna tanke kommer upp inom mig – skapa en upplevelse av adrenalin och kamplust – där jag känner att jag måste bevisa mig själv, och hävda mig själv – och visa att jag är den där människan som är bäst – och vars handlingar inte kan motsägas

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv slappna av och vara tillfreds med mig själv – och låta mig själv leva och uttrycka mig själv i denna världen utan att jaga efter någonting mer – och således acceptera mig själv och ge uppmärksamhet till andra saker i denna världen som faktiskt är mycket viktigare än att skapa en känsla inom och som mig själv av att jag är en vinnare

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som, och följer efter en tanke inom mig själv – såsom en stillbild av mig själv där jag håller i en pokal – och får en medalj hängd över min axel – och jag ser en publik heja på mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att hela konceptet om att tävla är begränsande – eftersom i jakten på att vinna mister jag nöjet med att vara här med mig själv och uttrycka mig själv – således åtar jag mig själv att ge mig själv nöjet tillbaka att leva och uttrycka mig själv i och som ögonblicket här – en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

2. när jag märker att jag tänker, och tror att jag inte längre kommer finnas kvar – och att jag kommer förlora all min ”mojo” om jag inte ser till att skydda min position i denna världen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen position för mig att skydda – för denna positionen existerar enbart i mitt huvud, och är endast en illusion som jag skapat genom att tänka för himla mycket; således åtar jag mig själv att sluta att tanka – och istället fokusera mig själv på att andas – och interagera effektivt här – med och som min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag är rädd inför att ge upp denna vinnartanken – och denna idén inom mig själv av att jag måste vinna för att mitt liv ska ha mening – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min upplevelse av mig själv såsom att vinna är inte ens riktig till att börja med – så det är ganska märkligt att vara rädd för att förlora någonting som inte är riktigt – således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att förlora min vinnartanke – och jag åtar mig själv att istället leva – och vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

4. När jag märker att vinnartanken aktiverar mig – och att jag upplever en känsla av adrenalin och kamplust – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag befinner mig i denna typ av upplevelse så lever jag inte – för jag andas inte – och jag är inte medveten om mig själv eller min omgivning – utan allt som jag tänker på är hur jag känner mig; således åtar jag mig själv att börja leva – genom att inte röra mig själv – och existera i och som upplevelser såsom adrenalin och kamplust – utan istället vara här med och som min kropp – i enhet och jämlikhet

5. När jag märker att jag inte låter mig själv slappna av och vara tillfreds med mig själv – och sluta jaga efter någonting mer; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting mer att få i denna världen – i formen av en seger eller upplevelse eftersom dessa inte är riktiga till att börja med – det enda som förtjänar att jagas är skapandet av ett nytt pengasystem som är bäst för alla – och som ger till alla vad som är bäst; således åtar jag mig själv att sluta jaga personlig seger – och börja jaga seger för alla i formen av ett jämlikt pengasystem

Dag 183: Bara Jag Inte Gör Någon Arg På Mig…

Självskriverier

Igår var jag på mitt arbete där jag sysselsätter mig med att köra taxi. Den primära upplevelsen jag hade, eller den upplevelse som störde, och irriterade mig mest var en liten krypande rädsla, och ängslighet inför att på något sätt göra människor arga, irriterade, och frustrerade.

Låt mig ge ett exempel: jag kunde t.ex. sitta i min taxibil – och kunden hade precis betalat och var på väg ut ur bilen. I det ögonblicket börjar jag uppleva en rädsla för att kunden kanske kommer vinka adjö till mig, eller säga någonting till mig, och eftersom jag har mitt huvud vänt mot min ”taxiinstrument” kommer jag inte kunna se om kunden skulle engagera sig i ett sådant företag. Vad kommer då kunden tycka om mig? Kommer kunden bli besviken med min service? Kommer kunden tycka att jag är ovänlig, och kall? Så rädslan handlar alltså om att kunden kommer uppleva någon slags negativ emotion som är riktad mot mig på grund av hur jag har agerat.

Naturligtvis ansvarar alla människor för sina egna upplevelser av sig själva – och om någon blir arg för att jag inte vinkar adjö till dem på ett sätt som de förväntat sig – då är detta deras egen punkt att arbeta med, och ta ansvar för. Därför ska jag idag arbeta med denna rädslan, så att jag i framtiden kan sitta bekvämt i min taxi, och ta hand om mina taxibestyr när kunden beger sig ut ur bilen.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att genom hur jag uttrycker och rör mig själv få en annan människa att känna sig avvisad, och ovälkommen – och på grund av detta bli arg, och irriterad på mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är inget farligt att en människa skulle bli arg, och irriterad på mig – det är ingenting som måste eller behövs undvikas – utan det är helt enkelt en punkt som jag inte behöver frukta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva rädsla och ångest inför att göra människor ledsna, eller få människor att känna sig själva avvisade – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv såsom en ”god” och ”snäll” människa som är vänlig, och som alltid får människor att känna sig positiva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att i andra människors ögon bli sedd såsom elak, ohövlig, vresig, och taktlös – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att människor inte ska få en positiv upplevelse av mig, och att de inte ska känna det som om att det är trevligt, roligt, och närande att vara runtomkring mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv som en positiv människa, och tänka att om jag inte kan få människor i min omvärld att uppleva sig själva positiva – då har jag misslyckats, och då är jag inte längre en positiv människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att förlora denna definition och iden av mig själv att jag är en positiv, trevlig, och medgörlig människa som är mycket omtyckt och älskad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att bli sedd såsom en negativ, tråkig, och förstörande människa – såsom någon som inte är rolig att vara med, som inte är rolig att prata med, som inte är rolig att vara i samma ögonblick tillsammans med – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och vilja att människor ska uppleva, och definiera mig som positiv – rolig – trevlig – och gemytlig – i tron att det är dåligt att vara någonting annat

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv osäker, och nervös, när jag inte kan vara helt säker på att andra människor tycker om mig – och gillar att vara i min omgivning – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka hitta stabilitet, och hitta trygghet inom och som mig själv genom att försäkra mig själv om att andra människor älskar mig – tycker om mig – och gillar att vara tillsammans med mig i min omgivning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se det som ett misslyckande från min sida om någon människa i min värld upplever en emotion, och känner sig arg, eller irriterad – och genast ta denna upplevelse den andra människan har personligt, genom att tänka att det är jag som har skapat denna upplevelse – det har jag som har gjort denna upplevelsen i den andra människan genom att jag inte har varit tillräckligt trevlig, gemytlig, och tillmötesgående

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta vad andra människor upplever personligt – och tänka att jag har någonting personligt att göra med hur en annan människa känner sig om jag skulle missa att en annan människa vinkar adjö till mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – jag har ingenting att göra med de tankar, och de upplevelser som stiger upp i den andra människan – jag menar – jag håller ju på att kontrollera mina taxiinstrument – hur kan jag samtidigt var inuti den andra människan och kontrollera en emotionell upplevelse? Det går inte

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta oroa mig själv för vad andra människor tycker, och tänker om mig – och istället acceptera mig själv här – och låta mig själv leva stabilitet, trygghet, och självsäkerhet – och inte låta hela min upplevelse av mig själv förändras, och styras av vilken slags emotionell upplevelse människor runtomkring mig befinner sig själva i

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas igenom rädslan som kommer upp inom mig, att göra andra människor arga och otillfreds med mig – och se, inse och förstå att rädslan är inte riktig – den är endast så pass riktigt som jag gör den – den är endast så pass stark, och besättande som jag gör den – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och att inte ge någon uppmärksamhet till denna rädslan – utan leva som om jag inte hade haft någon rädsla – leva obekymrat, och totalt här – med och som min mänskliga fysiska kropp

Självåtagande

När jag märker att jag blir rädd för att jag ska röra, eller uttrycka mig själv på något sätt som kommer få en annan människa att bli arg, eller irriterad på mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad en annan människa upplever som ilska är inget personligt mot mig, och ilska i sig självt är inget farligt, och inget som kan skada mig – att någon blir arg på mig är alltså ingenting som jag måste undvika, eller frukta; således åtar jag mig själv att andas och vara stabil – och uttrycka mig själv såsom stabilitet inom och som mig själv oavsett vad slags upplevelse andra har

När jag märker att jag upplever rädsla, och ångest inför att göra människor ledsna, eller få människor att känna sig avvisade – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – vad en annan människa har för slags emotionell upplevelse har ingenting att göra med mig, och är ingenting som jag ansvarar över – det jag ansvarar över är att jag är stabil, och effektiv i mitt uttryck av och som mig själv här – och att jag inte låter mig själv bli besatt av emotioner, och känslor – således åtar jag mig själv att stabilisera mig själv och att se att detta är mitt ansvar – och inte vad slags emotionella upplevelser andra har

När jag märker att jag blir rädd för att människor inte ska få en positiv upplevelse av mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen anledning att frukta att andra människor inte ska uppleva mig positivt eftersom det är ingen praktiskt och faktiskt punkt som inverkar och styr mig i mitt liv – dessutom är det begränsande att låta mig själv frukta en sådan punkt – således åtar jag mig själv att inte frukta att människa ska uppleva mig negativt – utan istället andas och hantera ögonblicket en och jämlik här som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag blir rädd, och känner mig nervös inför att förlora definitionen av och som mig själv såsom att vara en positiv, och trevlig människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna definition av mig själv är inte vem jag är – det är endast en mental skapelse som jag inte kommer sakna om jag släpper den – det är således absurt och irrationellt att vara rädd för att förlora denna definitionen av och som mig själv; således åtar jag mig själv att stå upp och leva som mig själv och inte vara rädd för att förlora definitionen av mig själv som positiv och trevlig

När jag märker att blir rädd för att bli sedd såsom en negativ, tråkig, och förstörande människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är irrationellt att frukta att inte bli ansedd att vara en positiv människa – för jag vet ju vem jag är inom mig själv, och hur, och varför jag uttrycker mig själv som jag gör – och det är ju inte för att vara negativ – utan helt enkelt för att det är ett naturligt uttryck av och som mig själv när jag är stabil, lugn, och tyst inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ge uppmärksamhet till hur andra människor upplever mig – och istället ge fokus och uppmärksamhet till att leva med och som min mänskliga fysiska kropp här

När jag märker att jag känner mig själv osäker och nervös, därför att jag inte är helt säker på att andra människor tycker om mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur begränsande detta beteende är – för ska jag behöva vara säker på att jag är omtyckt för att kunna vara stabil och trygg inom och som mig själv? Det är ju otroligt begränsande och dumt – och således åtar jag mig själv att öva på att uttrycka mig själv och förbli densamma oavsett vad slags emotionella eller känslomässiga upplevelser andra människor i min värld har och upplever

När jag märker att jag ser det som ett misslyckande från min sida att någon i min värld har en emotionell upplevelse, och att jag därmed tar det hela personligt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är ingenting personligt och handlar inte någonting om mig hur andra människor upplever sig själva, och det är inte mitt ansvar att se till att andra människor känner sig positiva, glad, och tillfredställda – och att jag därför inte är misslyckad om andra människor inte har denna upplevelsen av att vara positiv, glad, och tillfredställd – således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv med och som min mänskliga fysiska kropp här – sluta tänka – och därför inte längre ta någonting personligt – eftersom jag andas, och är här – och detta är mitt primära ansvar

När jag märker att jag tar vad andra människor upplever personligt – eller att jag tar vad jag själv upplever personligt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är aldrig personligt – utan upplevelsen av att någonting är personligt är egentligen bara en slags emotionell känsla av skuld som jag definierar mig själv gentemot och tror är jag – men om jag andas så kan jag se att det finns bara mitt andetag här – och min kropp – och således ingenting som antyder på att vad som sker i detta ögonblick är personligt; således åtar jag mig själv att andas – och vara här med min kropp – och att leva varje ögonblick och varje situation fysiskt och praktiskt – här utifrån – en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag oroar mig själv för vad andra människor tycker, och tänker om mig – då stoppar jag mig själv genast, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns absolut ingen godtagbar anledning till varför jag ska frukta vad andra tycker och tänker – om jag gör det är det som om jag att jag accepterar mig själv som en slav till andras tankar istället för att jag tillåter mig själv att verkligen leva – vilket är fullständigt oacceptabelt; således åtar jag mig själv att verkligen leva – och leva i varje andetag – och inte oroa mig själv eller skapa några slags upplevelser i förhållande till vad jag tror att andra tycker eller tänker om mig

När jag märker att jag tar rädsla, och ångest som kommer upp inom mig – i förhållande till vad andra människor upplever – på allvar och definierar mig själv utifrån dessa upplevelser – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – dessa upplevelser är inte jag – på det viset att jag kan andas igenom dessa upplevelser och inte vara kontrollerad eller styrd av dessa upplevelser – således åtar jag mig själv att göra just detta – andas igenom dem – och stabilisera mig själv här en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp