Tag Archives: upplysning

Att Vara Specifik Med Självförlåtelse

Jag har upptäckt, då jag arbetat med självförlåtelse, att en av de viktigaste och mest effektiva saker man kan göra är att vara så specifik som möjligt med sin självförlåtelse. Till exempel: en punkt som jag arbetat mycket med är sexuellt begär, och när jag arbetat med denna punkt har jag i min självförlåtelse, till så stor utsträckning som möjligt, försökt vara specifik – exakt vad är det jag blir upphetsad av? Exakt vad är det jag tänker? Exakt vad är det jag känner? Är det någon lukt som jag blir upphetsad av? Varenda liten detalj har jag fångat i min självförlåtelse, för att på så vis vara så specifik och exakt som möjligt, och därmed hjälpa mig själv att transcendera punkten.

Och det hjälper verkligen att vara så specifik som möjligt, eftersom det öppnar dörren till förståelse om exakt varför man känner som man känner, eller tänker som man tänker – och man ser exakt vad det är som stimulerar vissa sorters tankar eller upplevelser – det kan vara mycket exakt och detaljerat; t.ex. en viss färg, form, eller en kombination av flera färger och former. Och det är när man blir exakt in sin förlåtelse, som man börjar se vad det är som faktiskt ligger till grund för ens inre upplevelse – och därmed inser man hur punkten också ska stoppas.

För att på ett effektivt sett kunna beskriva den punkt man arbetar behövs dock ett effektivt ordförråd, och det är någonting som man tränar upp under tiden som man arbetar med sin självförlåtelse. Så har det i alla fall varit för mig – jag har haft inre upplevelser, och känslor som jag inte haft ord för, och inte kunnat beskriva – eller så har det varit någon självrealisation som jag inte kunnat sätta ord på, och då har jag suttit och letat i ordlexikon – eller bara suttit och känt efter vilket ord som skulle passa in på det jag upplever.

Tillexempel, när jag arbetade med mitt sexuella begär, kom jag till punkten om att en kvinnas rumpa skapade en reaktion inom mig av upphetsning – så jag började applicera självförlåtelse, och frågan kom då upp inom mig – exakt vad var det som jag reagerade på när jag såg rumpan – var det färgen, formen, eller bara det faktum att det var en rumpa? Ord som jag då lyckades hitta och beskriva bilden av rumpan med var: fast, ungdomlig, vältränad och kvinnlig. Så jag utforskade verkligen bilden i ord, och beskrev den så noga jag kunde – och därför kunde jag vara väldigt exakt i min självförlåtelse, vilket hjälpte mig att sedan stoppa reaktionerna när de kom upp, nästa gång jag såg en kvinnorumpa som passade in på den bilden jag hade arbetat med.

Det tar tid att vara exakt, och det kräver tålamod – men det ger i sin tur tillbaka mycket mer än du bara hafsar igenom din självförlåtelse. Om du är noggrann kommer du märka hur mycket mer effektiv du blir i din generella applikation, och plötsligt blir det faktiskt lättare att släppa de reaktioner som kommer upp inom en, eftersom man grundligt har gått igenom de punkter som stimulerar reaktionen – man är helt enkelt beredd. Så har i vart fall jag upplevt det.

Någonting som kan stå i vägen för att applicera självförlåtelse exakt och specifikt är lathet, apati, och oförmåga eller ovilja att koncentrera sig – detta är vad jag upplevde och var tvungen att ta mig själv igenom. Jag hade otroligt svårt att sitta stilla, och ge mig själv den tiden som behövdes för att skriva min självförlåtelse exakt och specifikt – det var som om jag gick in en vägg av ovilja. Men vad jag upptäckte var att, när jag forcerade och utmanade mig själv att skriva min självförlåtelse exakt och specifikt, även fast jag inte alls kände för det, så blev det tillslut mycket enklare – och efter ett tag kände jag inte längre motstånd eller ovilja att spendera den tiden som behövdes för att skriva min självförlåtelse på ett effektivt sett. Vad som behövs för att trycka igenom den där första oviljan mot att vara exakt i sin förlåtelse är vilja och disciplin – och tålamod.

Någonting jag kan rekommendera för att expandera ens ordförråd är att läsa mycket (tidningar, böcker, vad som helst), och som sagt, ett stort och effektivt ordförråd gör självförlåtelse så mycket lättare, och det blir så mycket enklare att vara exakt och noggrann.

Ett annat bra sätt att träna upp sitt ordförråd är att skriva mycket, och att utmana sig själv att använda nya ord – och i sitt skrivande försöka definiera och namnge de inre upplevelser man har. På så vis förbereder man sig inför att göra effektiv och exakt självförlåtelse – eftersom man redan har hittat de orden som behövs för att beskriva den punkt man arbetar med.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att det med självförlåtelse, precis som med så mycket annat, blir mycket bättre när man lägger ner tid, ansträngning, samt svett och tårar.

Kärlek Kommer Inte Förändra Världen – Det Måste Du Göra

Idag ska följande uttalande bli genomskådat och avslöjat:

”Kärlek är lättare än den minsta snöflingan och starkare än den mäktigaste armen. Med kärlek är ingenting omöjligt.

Desto mer kärlek du ger iväg, det mer kärlek kommer du ha. I kärlek finns makten av tålamod och friheten av förlåtelse.”

Så – låt oss se på följande uttalande – den första frågan vi bör ställa oss är: leder verkligen kärlek till förändring, och är det så att ingenting är omöjligt med kärlek?

För att få perspektiv på frågan, låt oss titta tillbaka i historien – hur lång tillbaka kan vi spåra ordet och iden om kärlek? Tusentals år, hundratals år? Det är i vart fall ett ord, och en idé – en känsla – som funnits bra mycket längre en både du och jag har, men trots det har ingen som helst förändring av vår värld blivit av. Vi har haft krig, svält, fattigdom, diskrimination och elände – så långt tillbaka som går att minnas; hur kan vi då säga att kärlek har någon som helst helande, eller stärkande effekt på människans karaktär?

Framförallt, hur kan vi säga att ingenting är omöjligt med kärlek, när det så klart visar sig, hela tiden, att vi faktiskt är oförmögna att ändra oss själva – skapa en bättre värld – och göra någonting av jorden som vi alla kan vara stolta över? Kärlek har ingen effekt – det är en känsla, en upplevelse, en tanke som svävar förbi i vårt inre under kort stund – den har ingen som helst funktion, eller värde, den är inte fysisk, praktisk, och faktiskt – utan enbart en idé.

Trots det ger så många människor idén om kärlek så stort värde – de tror att kärlek har någon sorts inneboende och magisk kraft, utan att titta tillbaka i vår historia och se att kärlek aldrig gjort någonting – och aldrig kommer göra någonting för människan – vi måste faktiskt förändra oss själva fysiskt, praktiskt, och röra oss själva till att skapa en ny värld – det är den enda lösningen som finns.

Kärlek är en känsla, en upplevelse, en inre rörelse som inte betyder någonting för din nästa – han kan inte känna den kärlek du känner, och den kan inte mätta hans hunger – kärlek är ett missbrukat, och illusoriskt begrepp som utlovar så mycket, men faktiskt inte betyder någonting.

Och eftersom kärlek inte är ett faktiskt och fysiskt uttryck, kan du heller inte ge iväg kärlek – och ingen kan ta emot kärlek. Du kan dock ge en kram – en fysisk och praktisk kram – den kan någon ta emot och uppleva – men det är inte någon kärlek som du ger då, utan dig själv, som din fysiska kropp – kärlek är inte en faktisk sak som existerar, utan en subjektiv upplevelse.

Dock finns möjligheten att ge kärlek en ny definition – en praktisk och fysisk definition – och frågan som då ska ställas är – hur lever jag kärlek här, fysiskt, praktiskt och i varje andetag?

Kärlek kan då definieras som ens vardagliga engagemang och uthållighet, om att manifestera en värld som är bäst för alla – ens fortsatta rörelse för att skapa himlen på jorden – outtröttlig och med en osänkbar styrka – det skulle vara en definition av kärlek som är fysisk – praktiskt – som du kan leva, och som din nästa därför kan ta emot – du kan faktiskt ge denna kärlek till en annan. Men så länge kärlek enbart är en idé, en känsla, och en subjektiv upplevelse – istället för ett faktiskt ställningstagande om hur du ska leva i denna världen – är kärlek inte relevant.

Därför – låt oss komma tillbaka till denna praktiska och fysiska verklighet, släppa alla idéer om kärlek, alla känslor, och upplevelser – och istället fokusera på att rent praktisk skapa en värld där vi alla kan leva tillfredsställande och fulländande liv.

För mer information läsning om hur då praktisk omdefinierar dina ord, och på så vis skapar dig själv till att leva i denna fysiska verklighet – där dina ord då faktiskt har en relevant och faktiskt mening – se följande bok:
http://store.desteni.org/embed/vpersson-virus-free-mind

Och GUD Skapade…Upplysning

Och gud skapade upplysning, samt upplysta människor. Märkligt att han bara gjorde ett fåtal människor upplysta, och resten gav han äran att söka för evigt efter ’sig själva’. Jag menar, är det inte sjukt märkligt att gud skapade människan att ’söka efter sig själv’ och ’lära sig spirituella hemläxor’ – varför gjorde han inte människan perfekt ifrån början?

Kanske ville gud se på då människorna krigade mot varandra, slog ihjäl varandra, och absolut inte, på något sätt, levde någonting som kan sägas vara upplyst – jag menar, som gud måste han ju ha förstått vad han gjorde; gud är ju trots allt allvetande, allkunnig, allt-allting – helt enkelt en toppenkille. Men, varför skapade han då ett sådant helvete? Och varför skapade han människor till att vara ojämlika? Varför skapade han vissa till att redan vara klara, till att ha perfekta och bekväma liv, upplysta, välvårdade, och med en stabil position i denna världen, och sedan andra till ett leva ett liv av totalt helvete?

Min enda förklaring till guds sjuka, vridna och omänskliga skapelse är att han var ett as – ett riktigt sjukt jävla as som ville skapa lidande bara för att känna sig själv starkare och bättre än andra; en sådan där jävel man kallar för mobbare. Gud är en mobbare, och han skapade människan för att få sitt lystmäte, som sitt korta och elektrifierande ögonblick av att känna sig starkare och bättre än en annan.

Det finns också en annan förklaring, gud finns inte. Denna förklaring är självklart tusen gånger mer logisk och förstålig än den andra, eftersom det då blir lätt att härleda all skit som existerar här på jorden, till människan. För människan har ju skapat allt som är här, om man tar väck gud det vill säga. Och jag menar, jag har inte alltför stor tillit till en osynlig man som bor i himlen, och till den medföljande tron att han skulle vara en allsmäktig skapare. Nej, vi människor har skapat vad som är här – tyvärr.

Och vi människor skapade således upplysning, vi skapade ett sökande efter oss själva, och vi skapade upplysta människor som vi kan se upp till, som tydligen är  bättre än vad vi är, mer än vad vi är – det är bara totalt jävla trams. Om någon människa säger till dig att han söker sig själv, förstå att han är mentalt handikappad – varje människa är här redan. Jag är här och jag skriver dessa orden på skärmen framför mig – det är inte någon annan än jag som gör det – jag måste inte gå ’inom mig’ och ’söka den rätta mig’ – nej jag är redan här!

Så, vi skapade upplysning, vi skapande sökandet efter oss själva, och vi skapade ojämlikhet, då vissa tydligen ska ses som upplysta och högaktningsvärda människor, medans andra ska lämnas till sina öden – strandade i ett sjunkande skepp som kallas för kapitalism, där mer än hälften av jordens människor lever på svältgränsen. Vem fan har mage att gå omkring och hitta sig själv när det finns vissa som inte har möjlighet att ens få mat för dagen? Och vem har mage att kalla sig själv för upplyst? Och på något sätt fråntagen ansvar för vad som för tillfället pågår på denna jord? Det finns inga upplysta människor och det finns ingen gud – och det finns ingen ’du’ som du måste hitta – DU är redan HÄR.

Upplysta människor är lögnare, eftersom de gör ingenting åt det problemet som har skapat situationen som vi möter i vår värld idag, det problemet är vårt pengasystem. Vårt pengasystem stödjer bara ett fåtal lyckligt lottade människor, medans resten är tvingade att svälta, hur fan kan en påstått upplyst människa tillåta någonting sådant? Och sedan bara ägna sig åt yoga, höja sina vibrationer, och öka sitt transcendentala medvetande, istället för att faktiskt försöka ordna upp situationen som vi befinner oss i.

Nej, det är fan sjukt – GUD SKAPADE UPPLYSNING – eller MÄNNISKAN SKAPADE UPPLYSNING – för att slippa behöva göra någonting åt vad som är här i denna världen; och istället slösa bort sitt liv på meningslösa och triviala handlingar, såsom att försöka ’hitta sig själv’. Gode gud, djur är för fan tusen gånger vettigare än människor, då de fattar att DE är redan HÄR, och därav inte kräver meditation, eller en spirituell vandring, eller en upplyst guru att be till.

Så, då ska jag konkludera, gud skapade upplysning för att han var ett as, han skapade människor ojämlika för att han tycker om att mobbas; men, gud finns inte – därav skapades upplysning av människan, eftersom människan inte vill ta ansvar för vad som faktiskt pågår i denna världen, utan istället hellre söker efter ’sig själv’. Ja, totalt meningslöst, och självklart händer ju ingenting.

Kom tillbaka till verkligheten människor, låt oss förändra vad som är här, låt oss implementera ett jämlikt pengasystem, och faktiskt inse att VI REDAN är HÄR. Det finns ingen lycka bortom oss själva, och det finns inget ’nytt jag’ att upptäcka. Nej, låt oss skapa ett system som ger alla mat varje dag och ett hus att sova i, så vi kan ha roligt och ägna oss åt vettigare saker än att leta efter någonting som aldrig varit borttappat.