Tag Archives: utbildning

Dag 345: Onödig Nervositet

Idag skrev jag en tentamen och blev väldigt nervös. Denna nervositeten kom inte upp omedelbart när jag började skriva, ut kom smygande, och blev först intensiv när jag märkte att vissa frågor i min tentamen var komplicerade, och innehöll sådant som jag inte omedelbart visste svaret på. Alltså, när det fanns en sannolikhet att jag skulle misslyckas, det var jag då jag började bli nervös.

Om jag tittar närmare på vilka tankar som rörde sig inom mig, kan jag se att det var framförallt en som låg bakom nervositeten: ”Vad händer om jag inte klarar det, kommer jag någonsin att lära mig det här, eller är det för svårt för mig? Har jag lagt ned tid på den här kursen i onödan?” – Nervositeten handlade alltså i grund och botten om hjälplöshet och rädslan inför att stå maktlös och inte kunna ta mig igenom kursen hur mycket och kraftfullt jag än försöker och driver mig själv.

Jag pratade med min partner om denna punkt, och hon noterade att jag nästan aldrig brukar lyckas med mina tentamina, men att jag trots det nästan alltid är väldigt nervös. Jag håller med om att den nervositeten jag upplever faktiskt inte är befogad, för det är nästan obefintligt att jag inte skulle klara mig igenom mina prov, men trots det blir jag ändå nervös. Alltså, nervositeten har ingenting med provet att göra, den har ingenting med min förmåga att studera att göra, den har att göra med en idé jag skapat av mig själv, där jag ofta förväntar mig att jag ska misslyckas, och tror att jag inte ska kunna klara av utmaningar i min verklighet, trots att jag nästan alltid gör det; det handlar om självkännedom och självtillit – ord som jag ser att jag måste utforska och titta djupare på så att jag kan låta mig själv en gång för alla släppa taget om denna nervositeten och misstron mot mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i nervositet när jag står inför en utmaning som jag inte vet om jag kommer att lyckas med eller inte, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att automatiskt reagera i nervositet, stress och ångest när jag inte har full kontroll över en situation, och jag inte vet precis hur jag ska hantera situationen för att skapa ett positivt utflöde

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös och ångestfylld när jag står inför en utmaning i min värld där jag måste handla snabbt, och effektivt, och jag måste skapa någonting, eller klara av någonting inom en viss tidsram, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig pressad, och ångestfylld när en utmaning, en punkt i mitt liv ska handhas inom en viss tid, och ett visst resultat ska nås inom denna tiden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om mig själv att jag misslyckas vanligtvis, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett minne, när jag var liten och gick i skolan, och jag gjorde ett matteprov, som jag inte lyckades gå igenom tillräckligt effektivt, och jag började gråta, och känna mig misslyckad, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att utifrån detta minnet definiera och se mig själv såsom att inte vara effektiv, och inte vara stabil i förhållande till att hantera utmaningar och åtaganden som ska göras inom en viss tidsram

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös inför att jag ska missa information, inför att jag ska missa viktiga aspekter, och inför att jag inte ska klara av att svara på, eller hantera den situationen som jag befinner mig i, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa upp mig själv, bli nervös, och ångestfylld, istället för att låta mig själv ta den tiden som jag behöver, för att gå igenom, och för att etablera till mig själv ett svar, och etablera för mig själv ett sätt att hantera situationen, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas, föra mig själv tillbaka hit, och se, inse och förstå att jag är mer effektiv när jag låter mig själv lugna ner mig själv, och vara metodisk, och låta information smälta innan jag tar ett beslut och agerar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv såsom en svag människa som inte hanterar pressade och utmanande situationer särskilt väl, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att det är någonting fel på mig, och att jag inte kan ändra denna upplevelse av nervositet, eftersom den är så pass grundmurad, och så pass totalt inkörd i vem jag är, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera denna personlighet, och denna karaktär, istället för att jag tillåter mig själv att gå ut ur denna personlighet, och skriva, applicera självförlåtelse, och motivera mig själv till att göra grundarbetet, så att jag således kan komma ut ur denna karaktär och låta mig själv gå igenom utmanande och svåra situationer, pressade lägen, utan att jag går in i nervositet och ångest, och rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag inte kan ändra denna nervositet eftersom den är alltför stark, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå, att anledningen till varför jag har problem med att ändra på denna karaktär, är därför att jag inte gått tillräckligt djupt, för att se exakt var och hur jag låtit mig själv skapa mig själv som denna karaktär, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte fråga mig själv, vad är det jag får ut av att vara nervös? Varför är det jag vill hålla kvar vid att vara nervös?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja hålla kvar vid nervositet eftersom det ger mig en positiv kick, och känsla av spänning, och fungerar som ett avbrott från min vardag, som jag annars upplever såsom väldigt tråkig, och ofullständig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och se fram emot att bli nervös då och då, eftersom det uppstår en slags känsla av närvaro, och att allting sker, och händer här, och att jag är i stormens öga så att säga, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan leva, motivera, och styra mig själv i mitt liv, utan att jag för den sakens skull måste bli nervös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv skapa ett fullständigt, fullgörande liv, ett liv där jag är här i varje ögonblick, där jag är här i varje andetag och gör vad som ska göras, och där jag således inte måste ha diverse emotionella droger för att uppleva mitt liv såsom att vara värt någonting, och ha spänning, äventyr, och upphetsning, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och ta mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och öva mig själv på att leva ett fulländat och fullgörande liv i varje ögonblick, genom att vara här med mig själv fullständigt, och tillfullo ta del av varje ögonblick som kommer in i min närvaro

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös, och ängslig inför att leva ett liv utan nervositet, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, och tänka att ett liv utan nervositet, eller ångest, inte är händelserikt, det innehåller ingen fart eller fläkt, utan det är istället en slags död, där ingenting händer, där ingenting sker, och där ingenting rör på sig såsom jag skulle vilja och önska att det gör, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av emotioner för att motivera mig själv, och röra mig själv i mitt liv

Självåtaganden

När jag märker att blir nervös, och ängslig, när jag står inför en utmaning, då stoppar jag mig själv, jag andas och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag kan gå igenom denna utmaning, och denna situation utan nervositet, och utan ängslan, således åtar jag mig själv att andas, och stabilisera mig själv i min kropp, lugna ner mig själv, och sedan hantera situationen efter bästa förmåga utan att vara ängslig, stressad eller nervös

Jag åtar mig själv att släppa taget om denna nervositet och förstå att den inte gör mitt liv mer fulländat, mer givande och exalterande, utan allt den gör är att vara i vägen för mig att verkligen leva och uttrycka mig själv i mitt liv och stå som stabilitet och vara effektiv i min dagliga applikation av mig själv i min verklighet och värld

 

Dag 116: Nervis Är En Pervis

Självskriverier

Idag har min primära upplevelse varit nervositet, och denna har kommit upp i förhållande till min utbildning.

Varför blir jag egentligen nervös?

Svaret är enkelt – det är eftersom jag vill uppnå någonting. Jag har en viss förväntning på mig själv att det ska gå bra med mina studier, och jag vill göra ett bra resultat – i tron att jag blir en sämre och mindre värd människa om jag gör dåligt ifrån mig. Och det är intressant att denna nervositeten faktiskt bara gör så att jag bli sämre på att få bra resultat, eftersom när jag blir nervös börjar jag tveka på mig själv – jag glömmer bort information och jag koncentrerar mig inte längre lika bra; så för att verkligen få bra resultat måste jag ge upp mitt begär att få bra resultat.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och att önska att jag ska få ett bra resultat i mitt skolarbete, och att tänka om jag inte får ett bra resultat så är jag en sämre, och mindre värd människa – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att mina skolresultat inte behöver definiera vem jag är – utan att jag avkopplat och bekvämt här som mitt andetag kan färdigställa mina studier, och göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag motverkar mig själv när jag blir nervös, och att jag gör mig själv mindre kapabel att få ett bra resultat, eftersom jag är så orolig för vad för slags resultat jag ska få, att jag inte kan koncentrera mig på den faktiska uppgiften som ligger framför mig och göra den fullt ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli programmerad att existera, och uppleva mig själv underlägsen skolsystemet, och definiera mig själv såsom en elev vars enda syfte och motivation måste vara att få ett bra resultat på min utbildning – och om jag inte klarar detta – att tro att jag då är värdelös och att mitt värde som människa minskar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig, och nervös inför att jag ska misslyckas med min utbildning – och validera denna upplevelse genom att inom mig själv fantisera, och tänka på hur jag kanske kommer misslyckas, hur jag kanske inte kommer att komma ihåg någonting av det som jag övat på – och hur jag kanske kommer att glömma all den information som jag läst när jag väl står inför ett moment att prestera i min utbildning – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lita på mig själv – att när jag lagt ner den tid som krävs för att klara av min utbildning, att jag då också kommer att klara av min utbildning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha förväntningar på mig själv att jag ska få ett bra resultat – och innan jag väl börjat på testet, eller övningen, eller betygsmomentet – att börja oroa mig själv för att jag inte kommer att nå upp till mina förväntningar, och att jag därför kommer att misslyckas med min utbildning, och inte nå lika långt i min inbillade karriärlinje som jag skapat i mitt huvud – på grund av att jag inte klarade av att få tillräckligt bra betyg – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla fast vid förhoppningar, och förväntningar, istället för att se, inse och förstå att jag inte kan sätta min tillit till sådana upplevelser – eftersom jag faktiskt inte på förhand exakt kan veta vilket slags resultat jag kommer att få

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå min utbildning från en utgångspunkt av att inte ha några förväntningar, eller förhoppningar på mig själv – utan att istället i varje ögonblick när studerar – att studera fullt ut – koncentrerat och effektivt – här – och inte fästa min uppmärksamhet på saker och ting som inte existerar – såsom upplevelser av förväntningar och förhoppningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bevisa mig själv inför andra med hur bra jag gör ifrån mig i min utbildning – och därför skapa en förväntning inom och gentemot mig själv att det ska gå bra i min utbildning – att jag ska få de högsta betygen, och att jag ska prestera bättre än genomsnittet – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta tänka på hur saker och ting kan gå, eller inte kan gå – och istället fokuserar på att gå mina studier effektivt här i varje andetag – och göra det som behövs göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv att jag kan klara av mina studier – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv såsom ett misslyckande som inte klarar av någonting – och således existera inom mig själv i en kamp där jag försöker bekämpa mig själv såsom ett misslyckande – istället för att jag inser att jag inte är ett misslyckande – eftersom den upplevelsen jag har inom mig själv av att jag är ett misslyckande inte är riktig – utan endast en upplevelse som jag gjort riktig genom att tänka att jag är ett misslyckande upprepade gånger i mitt huvud; och således åtar jag mig själv att sluta tänka att jag är ett misslyckande, och istället gå här i varje ögonblick till fullo – utan att hålla kvar vid några definitioner av mig själv såsom antingen lyckad, eller misslyckad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att oroa mig själv inför framtiden – eftersom jag blivit beroende av att känna mig stressad – i tron att när jag känner mig stressad, och oroad betyder det att jag tar min framtid på större allvar, och gör bättre ifrån mig – tar bättre beslut – och ser klarare på saker och ting i min verklighet; istället för att se, inse och förstå att stress, oro, och nervositet endast gör mig mindre effektiv – och att jag faktiskt inte ser någonting med klarhet eftersom allt jag ser är min egen upplevelse av stress, nervositet och ångest

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att inte stressa och känna ångest inför mina studier, eftersom jag inser, ser och förstår att detta enbart gör mig mindre effektiv i mina studier – och att således jag inte kommer få något bra resultat – eftersom jag inte är här när jag studerar utan istället i mitt sinne i och som en upplevelse av fruktan, ångest och nervositet

Jag åtar mig själv att gå mina studier, och göra det som behövs göras – här – en och jämlik såsom mitt andetag – och min kropp – och inte oroa mig själv inför hur framtiden kommer te sig, och hur mitt studieresultat kommer influera min framtid – utan att jag helt enkelt lever HÄR – och inte i mitt huvud i en inbillad framtid

Jag åtar mig själv att inte se, och uppleva mig själv såsom underlägsen skolsystemet, och inte tro att mitt enda syfte, och mitt enda värde uppkommer genom att jag får ett bra resultat i skolan – utan istället åtar jag mig själv att se att jag inte behöver definiera mig själv gentemot mina studier – utan istället gå här som andetaget – avslappnad och tyst inom mig själv – och göra det som krävs utan att göra en emotionell, eller känslomässig upplevelse av det hela

Jag åtar mig själv att inte oroa mig själv över vad som kanske kommer hända – och inte oroa mig själv över att jag kanske kommer misslyckas – utan istället hantera situationen som är här just nu – och om det således visar sig att jag misslyckas – att då dirigera mig själv att hantera, och effektivt dirigera den situationen – och att således inte längre göra mig själv till en slav åt irrationella och totalt onödiga emotionella upplevelser inom och som mig själv

Jag åtar mig själv att inte sätta något värde på, och inte medverka i förhoppningar, och förväntningar – eftersom jag förstår att jag inte har full kontroll över hur mitt liv kommer se ut – eftersom jag faktiskt inte fullt ut kan kontrollera vilket betyg jag kommer att få, eller inte få – och således åtar jag mig själv att leva, och uttrycka mig själv här – praktiskt och fysiskt i och som varje ögonblick – och hantera de situationer som faktiskt – rent fysiskt dyker upp här – och som kräver att jag agerar och gör ett beslut

Jag åtar mig själv att gå min utbildning tills den är klar – effektivt, dedikerat, och disciplinerat – och inte skapa några förhoppningar eller förväntningar på hur bra eller dåligt det kommer att gå – utan helt gå den färdigt – och följa den plan jag skapat – men att om jag inte lyckas att efterfölja denna plan – att då inte göra någonting stort av det utan istället ta ett nytt beslut, och formulera en ny plan i beaktande av den situation i vilken jag befinner mig

Jag åtar mig själv att inte längre vilja bevisa mig själv – och hur bra jag är – genom att få bra betyg i min utbildning – utan istället – gå min utbildning här i och som stabilitet – i och som mitt andetag – och således inte fästa någon uppmärksamhet vid vad andra tycker om, eller inte tycker om mig

Jag åtar mig själv att sluta tänka att jag är ett misslyckande, och att jag är underlägsen – och att jag därför måste bevisa mig själv genom att få bra resultat på min utbildning – utan istället inser, ser och förstår jag att det finns absolut ingenting som faktiskt antyder att jag är ett misslyckande i min värld – utan endast tankar i mitt huvud, och en upplevelse av att jag är ett misslyckande, och underlägsen – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit till verkligheten och inte basera mig själv utifrån illusoriska inre upplevelser utan istället gå här en och jämlik med och som denna fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att stress, oro, och nervositet endast tjänar till en sak – att ta mig själv bort ifrån min kropp – bort ifrån verkligheten och in i en illusorisk och påhittad inre fantasiverklighet – och således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – till denna verklighet som är fysiskt här och leva här – och därigenom inse att upplevelser, och problem endast uppstår när jag tänker och inte andas här – och därför åtar jag mig själv att i varje ögonblick andas effektivt här och ta mig själv i varje ögonblick tillbaka till denna fysiska verkligheten och leva HÄR

Dag 74: Kan Jag Lära Mig Av Andra?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera på andra min tendens inom och som mig själv att vara rädd för att planera, och sätta fasta datum, och fasta tider – när jag ska göra någonting, hur jag ska göra någonting, varför jag ska göra någonting – i tron att om jag planerar och göra fasta tider/rutiner för mig själv – att jag då kommer förlora min frihet att välja

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att välja, och planera min tid exakt – vad jag ska göra/hur jag ska göra det – i rädslan att om jag inte håller saker och ting öppna, och om jag inte skjuter på de beslut som måste göras – att jag då kommer förlora min frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se/uppfatta/definiera mig själv inom mig själv som mer mogen, och ansvarstagande än andra – och för att blåsa upp mig själv inom mig själv, och känna mig själv som att jag är bättre, och mer hänsynsfull än andra – att prata skit om andra i mitt huvud, om hur andra är mindre ansvarsfulla än mig och inte är lika mogna som mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se/inse/förstå att detta skitsnacket faktiskt handlar om mig själv – vilket är mitt eget fördömande mot mig själv för hur jag levt i mitt förflutna – där jag inte tagit något som helst ansvar för min verklighet, och där jag inte på något sätt levt mogenhet inom och som mig själv – i detta tillåter och accepterar jag mig själv att förlåta mig själv för att jag tidigare har levt oansvarigt och utan att bry mig utom någonting annat än mig själv – och utan att på något sätt leva mogenhet, såsom att se att mina handlingar har konsekvenser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka förtrycka, och gömma mig själv från min egen ånger/skam att jag tidigare levt helt och enbart för mig själv – såsom mina begär/behov/önskningar/drömmar – och därmed helt ignorerat vad som är här som mitt liv, och hur andra människor i min verklighet påverkats av mitt leverne, och såsom jag uttrycker mig själv i mitt dagliga liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv, att istället för att förlåta mig själv för att jag levt oansvarigt, och utan mogenhet i mitt handlande – att istället skapa en karaktär inom mig själv som jag talar genom med mig själv – där jag sätter mig själv inom mig själv förmer än mitt förflutna, och där jag ser på mitt förflutna såsom någonting underlägset, och skamfult som jag måste glömma bort, och förtrycka – och aldrig mer se till någonsin igen – istället för att se/inse/förstå att vem jag var i det förflutna var en effekt av ett system som inte på något sätt stöttar människor att utveckla/skapa sig själv till ansvarstagande och mogna medmänniskor – därför slutar jag att fördöma mig själv, och mitt förflutna – och verkar istället till att skapa ett system där en sådan karaktär som jag levde i mitt förflutna aldrig kan manifesteras, och skapas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som mer god än vad andra är – såsom mer hänsynsfull och pliktmedveten än andra – och på så sätt separera mig själv från andra, och tänka att jag har ingen del i hur andra beter sig, och jag har ingen del i hur denna världen manifesterats, eftersom tydligen är jag helt perfekt – och oskyldig; istället för att se/inse/förstå att denna världen och människorna i den ser ut som den gör eftersom jag tillåtit och accepterat att den ska se ut på detta sätt – och eftersom jag inte tagit de nödvändiga handlingar, och gjort det jag kunnat för att förändra och styra världen i en riktning som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som mogen, och överlägsen andra människor – och tänka att därför jag gått denna process under så pass lång tid, och därför att jag applicerat så pass mycket självförlåtelse, och skrivit mer än andra, och tittat på fler desteni-videos än andra – att jag därför är bättre, och har en mer korrekt bild av verkligheten än andra; istället för att tillåta och acceptera mig själv att vara ödmjuk, och inte skapa en idé av mig själv såsom att vara klar, eller att vara färdig med min process – och därmed tydligen bättre än andra – utan istället gå min process varje dag, och vara ärlig mot mig själv gällande vad det är som faktiskt pågår inom mig – och arbeta med det som pågår inom mig själv – och inte skapa en idé av att jag nu är färdig, och klar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fastna i en upplevelse/ide av mig själv såsom att ”vara klar” – och tänka att eftersom jag skrivit så mycket, och gått min process under en sådan lång tid – att jag därför har rätt till att ta en paus, och att sluta under ett tag att gå min process – och i detta manifestera, och skapa en karaktär av överlägsenhet – där jag ser mig själv som bättre, och mer insiktsful, tillitsfull än andra; istället för att stoppa denna karaktär inom och som mig själv – och inse/se/förstå att jag inte är klar med denna process förens alla är klara – och att jag inte är bättre eller förmer än någon annan, utan att jag endast är i en annan del av processen – eftersom alla går samma process – ingen är speciell – och ingen är bättre/sämre än vad en annan är

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se/inse/förstå att jag kommer att expandera/växa/bli mer effektiv inom mig själv om jag tillåter och accepterar mig själv att vara ödmjuk – eftersom om jag är ödmjuk kan jag lära mig av andra, och se andras styrkor, och göra dessa styrkor mina egna styrkor – och dessutom se mina egna svagheter – och göra dessa svagheter till mina styrkor – därför slutar jag att skapa/hålla kvar vid en idé av mig själv såsom att vara överlägsen andra människor, och jag tillåter/accepterar mig själv att istället se mina svagheter, och andras styrkor – och faktiskt lära mig själv av andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära mig av andra, och att inte se vilka/vem andra är inom och som sig själva – eftersom jag är så upptagen inom mig själv med att känna/tänka/uppleva mig själv såsom att vara bättre/förmer än andra; därför tillåter och accepterar mig själv att stoppa mig själv från att tänka/känna/skapa upplevelser om vem och hur jag är i förhållande till andra – och jag tillåter och accepterar mig själv att istället lära känna andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera/leva som en personlighet/karaktär av att se/definiera mig själv såsom att vara förmer än andra – och skapa denna definition inom mig själv genom att tänka att jag har klarat så mycket i mitt liv – och gjort så mycket som andra inte har gjort, att detta därför måste betyda att jag är bättre än andra – istället för att se/inse/förstå att oavsett vad jag gör – gör inte detta mig till mer än en fysisk varelse här – och som så är jag precis likadan som vilken annan fysisk varelse/ting som helst – jag är här och fysisk och därför inte överlägsen, och inte heller underlägsen – utan jämlik

Jag åtar mig själv att planera och organisera min dag/mitt liv och bestämma hur jag ska leva/varför jag ska leva/när jag ska leva – och således helt och hållet mekanisera mitt liv i det att jag har full kontroll/styrförmåga över mig själv och mina beslut och att ingenting jag gör – åtar mig själv görs för att ”det känns så bra” – eller att ”det känns så skönt” – utan jag åtar mig själv att sätta mig själv i förarsätet av mig själv och styra mig själv tidseffektivt och disciplinerat genom mitt liv/mina dagar – och inte låta mig själv känna/uppleva att jag genom detta förlorar min frihet

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att mitt begär att hålla kvar vid frihet – såsom att aldrig någons åta mig själv ett ansvar – och ställa mig själv ansvarig för punkter i mitt liv – har gjort att jag faktiskt inte är fri – eftersom jag inte etablerat för mig själv ekonomisk frihet, eller utbildat mig själv till att bli fri att följa de begär som jag ser mig själv kunna leva – vilka hade stöttat mig själv till att expandera och växa inom mig själv; såsom att t.ex. skaffa ett husdjur – eller följa efter min passion för musik – i och med detta åtar jag mig själv att ta ansvar för mitt liv, och att planera mitt liv – och att ta ansvar för vem jag är i mitt liv och inte vara rädd för att detta kommer göra att jag förlorar min frihet; eftersom den frihet jag trott mig själv ha ändå aldrig varit riktig utan bara en upplevelse/känsla inom mig själv

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att mitt skitsnack om andra inom mig själv egentligen handlar om mig själv – eftersom jag fördömt mig själv för hur jag levt i mitt förflutna; således stoppar jag mig själv från att fördöma mig själv, och jag tillåter och accepterar mig själv att istället släppa taget om självfördömande, och istället se på mitt förflutna helt objektivt – och lära mig av mitt förflutna istället för att hata mitt förflutna

Jag åtar mig själv att inte längre gömma mig själv från mitt förflutna, och hur jag upplever/ser på mitt förflutna inom mig själv – utan istället tillåta och acceptera mig själv att lära känna mig själv på alla nivåer, oavsett om det jag uttryckt/levt/existerat som varit helt sjukt förkastligt – jag omfamnar mig själv ändå – och lär mig själv att lära mig och dra nytta av mina misstag, och bedrägliga handlingar som jag utfört i mitt förflutna

Jag åtar mig själv att se/inse/förstå att jag var en produkt av ett sjukt system – och att jag för att verkligen se till att en sådan som jag – en konsekvens av vårt nuvarande system/globalt accepterade levnadssätt – aldrig mer kan se dagens ljus – genom att varje dag röra mig själv för att etablera/skapa en värld som är bäst för alla – och göra detta genom att införa ett jämlikt pengasystem där alla människor är stöttade att utveckla/skapa sig själv till inget mindre än gudar – i bemärkelsen att leva utan självintresse och enbart för att skapa i varje ögonblick det som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att se/inse/förstå att jag är ansvarig för världen som den ser ut idag – och att jag inte kan säga att jag är mer god, hänsynsfull, bättre än den sämsta/vidrigaste/sjukaste människan som existerar på denna jord – eftersom den människan finns endast eftersom jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och skapa ett pengasystem, och ett världssystem som föder/skapar sjuka och vidriga människor

Jag åtar mig själv att inte skapa en idé/tanke inom mig själv av att jag är färdig med min process – utan jag inser/ser/förstår att jag enbart är färdig med min process när det inte finns mer lidande i denna världen, och alla varelser som är här har insett och lever praktiskt principen av vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inse/se/förstå att alla går samma process – och att alla kommer nå samma slutresultat – vilket är självperfektion – och att det i detta inte finns någon som är sämre, eller bättre än – utan endast vissa som är i annan tidsfas i processen än vad andra – vilket inte är bättre, eller sämre – utan endast har att göra med hur lång tid, och hur disciplinerat/aktivt man gått sin process

Jag åtar mig själv att se andra människor – att se deras styrkor och svagheter – för att på så sätt lära mig själv av dessa människor och göra min svagheter till styrkor, att göra andra styrkor till mina styrkor, och att assistera/stötta andra att göra sina svagheter till sina styrkor – genom att jag delar med mig av mig själv, och visar hur jag skapat mig själv såsom vissa applikationer såsom styrka

Jag åtar mig själv att aldrig tänka att jag är perfekt, och därmed ignorera en annans människa överlägsenhet gentemot mig i fråga om att leva praktiska/fysiska levnadsprinciper/utryck – och därmed tillåta mig själv att vara ödmjuk och lära mig själv av andra; och jag ser att när jag tillåter och accepterar mig själv att verkligen lära mig av andra – att min process kommer att gå snabbare, och jag kommer att utvecklas på ett helt annat sätt än vad jag gjort hittills i min process; jag åtar mig själv att lära mig av andras misstag, och av andras framgångar – och på sätt omintetgöra det onödiga misstaget att göra om misstag som redan begåtts av andra; jag ser/inser/förstår att det är onödigt att uppfinna hjulet en gång till

Jag åtar mig själv att se/inse/förstå att tanken/upplevelsen inom mig själv att känna det som att jag är förmer än andra, och att jag på alla sätt och vis är bättre än andra – är egentligen självsabotage – eftersom jag saboterar för mig själv genom att inte tillåta och acceptera mig själv att se andras styrkor, och framgångar – och därmed göra andra människors styrkor och framgångar mina egna

Dag 67: Den Självmedvetna Karaktären

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli självmedveten, och oroa mig själv för vad andra tycker/känner om mig när människor tittar på mig, och jag agerar, eller uttrycker mig själv på ett sätt som går emot den generella normen i ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli orolig, och nervös för att människor ska fördöma mig, och tycka att jag beter, och uttrycker mig själv fel, när jag är i närheten av människor – och människor tittar på mig – och inom mig själv gå in i en upplevelse av självmedvetenhet, såsom att vara rädd, och ångestfylld för att jag inte uttrycker, och visar upp mig själv på ett socialt acceptabelt sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte vara socialt acceptabel – socialt acceptabel såsom alltid göra, härma, och följa efter hur andra gör, och har gjort före mig – i tron att det som den stora massan gör – måste vara rätt, eftersom det är så många människor som tycker/känner samma sak; istället för att se, inse och förstå att jag inte kan lita på den stora massan, jag kan inte lita på någonting bara för att de är många personer som tycker samma sak – utan jag måste inom mig själv se, i och som sunt förnuft – om det jag ser verkligen är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma, och hålla mig själv tillbaka – och använda upplevelsen av och som självmedvetenhet, såsom en ursäkt till varför jag inte ändrar på upplevelsen, och karaktären av mig själv såsom att vara nervös, ångestfylld, osäker och tillbakahållen

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att min upplevelse av och som självmedvetenhet inte är riktig, och att jag inte behöver tillåta och acceptera mig själv att låta denna upplevelse påverka – och således – oavsett om människor faktiskt fördömer mig, eller om det bara är någonting som jag hittat på inom och som mig själv – så står jag upp här och tillåter inte mig själv att leva, och uttrycka mig själv såsom självmedvetenhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vaka över mig själv i ögonblick som jag delar med andra människor – vaka över mig själv utifrån perspektivet att jag hela tiden är uppmärksam på mina rörelser, på mina ord, på mina handlingar, så att jag inte ska uttrycka, eller leva någonting som är fel – och som andra människor kanske skulle reagera, och uppleva negativt – istället för att tillåta, och acceptera mig själv, att i varje ögonblick öppna upp mig själv – och leva ut mig själv – och inte försöka kontrollera mitt uttryck

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i fruktan att förlora min rädsla, och min självmedvetenhet – i rädslan och ångesten för vad som ska titta fram inom och som mig själv – kommer jag att bli odräglig? Kommer andra människor inte längre tycka om mig om jag inte lever i fruktan? Istället för att helt enkelt inse att: jag vill inte leva i fruktan, och oavsett vad konsekvensen blir av att släppa fruktan så är det värt det – eftersom jag inte under några omständigheter vill vara, och leva ut mitt liv som en slav till rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå att rädsla är självbegränsning, att oavsett hur bra det känns att gå in i rädsla – och tydligen – beskydda mig själv genom att existera i och som denna rädsla – så begränsar jag mig själv något otroligt – därför slutar jag att medverka i och som rädsla och jag gör mig själv i stället till en fysisk och praktisk varelse – genom att jag spenderar varje ögonblick här – i detta andetaget – och inte flygande runtomkring i mitt huvud, i tankar, idéer och upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag inte riktigt vet vad jag håller på med, när många människor gör motsatt jag – och tro att bara för att många människor inte ser samma punkt som jag ser, och lever utifrån samma punkt som jag lever – att därför måste jag ha fel – istället för att tillåta och acceptera mig själv att inse, se och förstå att jag kan inte lita på vad andra gör, eller inte gör – utan jag kan bara lita på mig själv såsom mitt sunda förnuft här i detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lita på mig själv när jag ser sunt förnuft, och när jag ser en effektiv handlingsplan, och riktning att leva utifrån/efter – och därför – istället för att leva i konstant ångest, tvivel och fruktan att jag missat någonting – och att jag gör fel – att istället lita på mig själv här – och ha roligt med mig själv här – och tillåta mig själv att följa, och leva utifrån det sunda förnuft jag sett och förstått

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att bara för att det finns lagar, regler, och normer i samhället som kontrollerar vissa beteenden – betyder inte detta att dessa normer, lagar och regler har rätt – bara för att en övervägande mängd av samhällets invånare följer dessa lagar, regler, och normer – därför tillåter, och accepterar jag mig själv att ifrågasätta alla dessa lagar, regler, och normer – och sedan skapa mina egna lagar, regler och normer baserade på sunt förnuft såsom vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte uppleva, och definiera mig själv såsom självmedveten, och oroa mig själv för vad andra tycker/känner/tänker om mig när människor tittar på mig

Jag åtar mig själv att inte vara rädd, och ångestfylld för att agera utanför den generellt accepterade normen i samhället gällande ”hur man ska agera i vissa situationer, och man inte ska agera i andra situationer”

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå att uttrycket ”socialt acceptabel” – egentligen borde ljuda som följer: ”att följa efter vad de som gick före oss gjorde/levde” – och i detta inser, ser och förstår jag att det inte finns något ”socialt acceptabelt” – och att det som definieras i samhället som ”socialt acceptabelt” inte kan åläggas någon tillit – eftersom det inte bevisats vara sunt förnuft

Jag åtar mig själv att ifrågasätta vad den stora massan lever/gör – och inse att dumt det är att lita på vad andra gör, bara för att många gör samma sak – och istället tillåter, och accepterar jag mig själv att ifrågasätta allt, och alla – och därav raffinera, och vaska fram ett leverne av och som mig själv som är bäst för alla – där varje handling jag tar, lever och uttrycker är genomtänkt – och en handling som jag skapat eftersom jag sett att denna handling är sunt förnuft – och bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte använda upplevelsen av självmedvetenhet för att ursäkta mig själv till varför jag inte ändrar på mig själv – och skapar mig själv till att i varje ögonblick stå stabil – och självstyrd – med en klar riktning och rörelse i varje ögonblick – nämligen att skapa – och utveckla en värld som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå – att min upplevelse av självmedvetenhet endast är så riktig som jag tillåter och accepterar att den är

Jag åtar mig själv att inte vaka över mig själv, såsom att kontrollera, och styra över mig själv – i rädslan/ångesten/nervositeten för att jag ska göra/säga/uttrycka någonting som andra människor finner vara negativt, och reagera negativt gentemot – och istället tillåter och accepterar jag mig själv att låta varje andetag jag tar – vara ett uttryck av och som min mänskliga fysiska kropp här – där jag släpper taget om ångest, rädsla, och nervositet – och istället tillåter mig själv att upptäcka vem jag är såsom en fysisk varelse här

Jag åtar mig själv att släppa all rädsla, och inte oroa mig själv för vem jag kommer vara, och hur jag kommer uttrycka mig själv – och hur jag kommer leva utan rädsla – utan jag åtar mig själv att istället leva här i självtillit – och inse, se och förstå att jag kan utan rädsla leva effektivt, och dirigera min verklighet effektivt – och att rädsla bara hindrar mig från att göra detta

Jag åtar mig själv att inte medverka i rädsla oavsett om det känns ”nödvändigt” att göra det – och jag åtar mig själv att i och med detta bli en endast praktisk och fysisk varelse – helt integrerad och stabiliserad här i och som denna fysiska verkligheten som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att lita på mig själv och leva/uttrycka/röra mig själv på det sätt jag sätt varit bäst för alla – även om ingen annan gör likadant som jag

Jag åtar mig själv att inte tvivla på mig själv, och att inte vara nervös och rädd att ”jag gjort fel” – så fort min leverne, mina handlingar, och mitt uttryckssätt skiljer sig från vad den stora massan lever/uttrycker

Jag åtar mig själv att enbart styra/dirigera/röra mig själv utifrån sunt förnuft – såsom vad som är bäst för alla – och inte grupphypnos – såsom att vilja bli accepterad av en stor mängd människor

Jag åtar mig själv att skapa mina egna lager, regler och normer – och ifrågasätta hur vi som människor idag lever/uttrycker oss själva – och på så sätt – omdefiniera och återskapa mig själv såsom samhället – och göra detta från utgångspunkten av att endast den handling/riktning som är bäst för alla – är acceptabel

Dag 38: Vilka Hemligheter Döljer Framtiden?

Vad är egentligen tentaångest? Varför blir jag så nervös när jag sätter mig ner bakom skolbänken och börjar skriva mitt prov? Jo, det hela är väldigt enkelt. Jag blir nervös eftersom jag förväntar mig någonting, och eftersom jag vill någonting – jag har ett begär, en förväntad framtid som jag vill ha – och därför upplever jag rädsla och ångest eftersom jag är rädd för att förlora den förväntade framtiden.

Hur löser jag då detta? Jo – jag tittar på vad det är jag definierat min framtid som, vilka ord är det jag kopplat inom mig själv till framtiden, istället för att leva dem här i varje ögonblick som mig själv?

Framtiden för mig symboliserar: fulländning, att vara nöjd med mig själv, att vara avslappnad och bekväm med mig själv, att vara stabil och trygg i mig själv, att kunna ha kul med mig själv utan att oroa mig själv inför vad som ska hända i nästa ögonblick.

Dessa orden har jag kopplat ihop med mina framtidsdrömmar, som i stort går ut på att jag får ett bra jobb, att jag har mycket pengar, och att jag jobbar med någonting som jag tycker är roligt.

Då är det dags att föra dessa orden tillbaka till mig själv.

Fulländning

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från ordet fulländning, såsom ett levande uttryck av mig själv, genom att tänka och tro att jag enbart kan uppleva mig själv som fulländad genom att ha ett bra jobb, genom att ha mycket pengar, genom att ha det perfekta förhållandet – och genom att få andra att se upp till mig i min värld såsom att vara en ”duktig och effektiv människa” – istället för att se, inse och förstå att jag är kapabel att leva fulländning här som mig själv, och att den framtidsdrömmen jag skapat inom mig själv i förhållande till fulländning faktiskt inte är riktig – utan endast mig själv projicerad på bilder i mitt huvud – alltså upplevelsen av mig själv såsom fulländning vilken jag är kapabel att skapa mig själv här i varje ögonblick projicerad på en idé om framtiden – således stoppar jag denna idé och jag viljesätter mig själv att skapa mig själv såsom fulländning här i varje ögonblick genom att andas effektivt, och stoppa allt mentalt baksnack i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv såsom fulländning, genom att jag definierat fulländning i förhållande till en framtid där jag har ett jobb, där jag har mycket pengar, och där jag känner mig själv finansiellt stabil, istället för att se, inse och förstå – att denna upplevelse av fulländning som jag tror finnas i framtiden, faktiskt kan levas och uttryckas av mig själv här i varje ögonblick – och därför inser, ser, och förstår jag – att det faktum att jag projicerar fulländning in i framtiden, är endast ett försök av mig själv att inte behöva ändra mig själv, och ta ansvar för mig själv, och faktiskt skapa mig själv såsom fulländning här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att längta efter fulländning, och tro att jag kommer skapa fulländning genom att kämpa för min framtid, istället för att se, inse och förstå – att jag kommer endast kunna uppleva, och leva fulländning som mig själv – genom att föra tillbaka fulländning till mig själv och leva fulländning i varje ögonblick som mig själv – vari jag inte tillåter och accepterar mig själv att under några omständigheter gå in mitt huvud och baksnacka, och skapa idéer om hur jag upplever, eller inte upplever mig själv – utan istället leva här som faktiskt fulländning – såsom att vara medveten om min kropp i sin fulla längd, och uttrycka mig själv såsom min kropp i dess fulla längd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från fulländning, genom att tänka att pengar kommer fullända mig – istället för att se, inse och förstå – att jag genom att vilja ha pengar enbart försöker fly undan rädsla, och osäkerhet inför att dö – och därmed inser jag att det enda sättet att skapa mig själv som faktisk fulländning här är genom att komma till ro med min egen död, och inte vara rädd för att dö – utan istället tillåta mig själv att uppskatta detta ögonblick här med mig själv till fullo, utan någon ångest, eller rädsla för att det kanske kommer ta slut, och för att jag inte kommer veta exakt när det tar slut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att fulländning uppnås genom att jag imponerar på arbetsgivare, och genom att jag gör mig själv attraktiv på arbetsmarknaden, istället för att se, inse och förstå – att jag aldrig kommer att uppnå fulländning när jag projicerat fulländning in i framtiden – eftersom framtiden alltid är framtiden, och aldrig är här – därför inser, ser och förstår jag – att jag måste föra fulländning tillbaka till mig själv här såsom andetaget – och att jag måste utveckla mig själv såsom den praktiska applikationen av och som fulländning – och endast så kommer jag faktiskt stå och leva som fulländning här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att skapa, designa, och utforma mig själv såsom fulländning i varje ögonblick – genom att sluta projicera fulländning in i framtiden – och istället leva fulländning här som mig själv – genom att jag är fullt här i varje ögonblick – genom att jag är fullt medveten om min fysiska kropp – och genom att jag fullt uppskattar mig själv här – och inte på något sätt tar mig själv för given

Avslappnad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera uttrycket, och applikationen av och som mig själv som avslappnad in i framtiden – genom att tro att jag bara kan vara avslappnad om jag har pengar, om jag har ett hus, om jag har en familj, och om jag ”gjort karriär” – och ”gjort allt det jag kunnat i mitt liv” – och ”levt klart mitt liv” – igenom att tänka att när jag har livet framför mig, betyder detta att jag måste prestera, och att jag därför inte kan vara avslappnad, för då kanske jag misslyckas i min prestation – istället för att se, inse och förstå att jag behöver inte leva upp till några ideal som en röst i mitt huvud gör gällande, och att jag kan leva ordet avslappnad här – genom att andas effektivt i varje ögonblick – stoppa stress, rädsla och ångest – och låta mig själv bekvämt luta mig själv tillbaka i min kropp och njuta av de olika fysiska upplevelser som är här som mig själv som min kropp – och alltså vara fullt ut här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag kan bara slappna av – ”när jag klarat den där saken” – istället för att se, inse och förstå – att det alltid kommer komma en nya sak, och att det alltid kommer vara en ny grej som jag kräver av mig själv att klara för att jag ska kunna slappna av, och att jag således aldrig kommer bli nöjd med mig själv – därför inser, se och förstår jag att den enda platsen, och det enda tillfället jag har att leva avslappnad på är här som mig själv såsom mitt andetag – vari jag i varje ögonblick väljer att andas istället för att tänka – att andas istället för att bekymra mig – att endast istället för att tänka på vad jag ska göra – och att andas istället för att bekymra mig om dittan och dattan – jag för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag åtar mig själv att i varje ögonblick slappna av – att vara medveten om mina muskler, och om hur jag håller min fysiska kropp – och vara medveten om jag spänner mig, eller om jag tänker på något skit – eller medverkar i någon sorts upplevelse – och i detta fokusera på, och assistera mig själv att andas effektivt och således i varje ögonblick släppa taget – och andas ut – och slappna av helt och fullt – och tillåta och acceptera mig själv att sjunka tillbaka och ner i min kropp – här

Stabilitet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera stabilitet in i framtiden, genom att tänka att jag endast kan uppnå stabilitet genom att ett hus, genom att ha barn, och genom att ha en hög och säker inkomst varje månad – och tro att så länge detta inte finns i min värld – att jag då alltså inte kan leva stabilitet – istället för att se, inse och förstå att – jag kan leva stabilitet här som mig själv – och kan göra detta genom att varje kväll, och varje morgon – applicera självförlåtelse på sådant skit inom mig själv som orsakar mig att vara ostabil – och att varje dag viljesätta mig själv att skriva och uttrycka mig själv genom ord – och att jag i varje ögonblick stoppar tankar, emotioner, och känslor – och för mig själv tillbaka till min kropp en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, tro och tycka att jag måste ha ”lyckats” i livet – genom att jag fått ett ”skitbra jobb” – för att jag ska kunna uppleva mig själv såsom stabil inom och som mig själv – istället för att se, inse och förstå – att stabilitet kan jag leva här som mig själv, och att det faktum att jag projicerat stabilitet in i framtiden, faktiskt är en sorts självmanipulation där jag försöker undvika att leva, och skapa mig själv såsom stabilitet – på riktigt – därför för jag mig själv tillbaka hit till andetaget – och jag skapar och uttrycker mig själv såsom stabilitet här i varje ögonblick – en och jämlik – här

Jag åtar mig själv att leva stabilitet – genom att i varje ögonblick för mig själv tillbaka hit till andetaget – genom att fokusera på mina fingertoppar, och på mina tåspetsar – genom att i varje ögonblick vara medveten om att jag är här – och att om någonting rör sig inom mig – att andas igenom det och inte gå in i det – utan istället leva här såsom min fysiska kropp – och uttrycka mig själv utan att någon energi rör sig inom mig överhuvudtaget

Trygghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera trygghet in i framtiden, genom att tänka och tro att jag endast kommer uppleva trygghet om jag har mycket pengar, och om jag har ett förhållande med en kvinna, där jag känner att jag är fullt omhändertagen, istället för att se, inse och förstå – att jag kan leva trygghet här som mig själv – såsom självtrygghet – genom att i varje ögonblick inte tillåta och acceptera mig själv att gå in i rädsla, nervositet, och ångest – såsom självsabotage – utan istället stå rakryggad i varje ögonblick – och dirigera de ögonblick jag möter effektivt – genom att lita på mig själv att jag kan ta beslut som är bäst för mig, och bäst för andra – och jag således kan vara trygg i mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera trygghet in i framtiden – genom att tänka att trygghet är en upplevelse jag endast kan få när jag blivit gammal och fått livserfarenhet – i tron att om jag inte fått någon livserfarenhet – att jag då inte kan dirigera mig själv effektivt, och ta beslut i min verklighet som är bäst för mig – istället för att se, inse och förstå – att jag kan utveckla och skapa mig själv såsom självtrygghet här – och att jag inte behöver vänta på att bli gammal för att göra det – genom att i varje ögonblick låta mig själv vara här som min kropp och möta varje ögonblick i tillit till mig själv att jag kommer att dirigera mig själv effektivt – såsom vad som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att leva självtrygghet som mig själv genom att i varje ögonblick stå här som min kropp – och dirigera mig själv i varje ögonblick utan att tänka – utan att känna – utan att lita på mig själv direkt – här – och utan att försöka känna efter – eller tänka efter – eller söka råd utanför mig själv – utan jag står istället här som trygghet och viljesätter mig själv att leva självtillit som mig själv

Att ha kul med mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera ”att ha kul med mig själv” in i framtiden, genom att tänka att jag endast kan ha kul med mig själv när ”mitt liv är lugnt” – och ”jag har allt jag behöver” – såsom ett jobb, pengar och en bostad – istället för att se, inse och förstå att detta är en ursäkt och ett rättfärdigande jag skapat inom mig själv för att inte behöva ändra på mig själv, och skapa mig själv såsom att i varje ögonblick ha kul med mig själv – genom att definiera, och leva självglädje som mig själv i varje ögonblick – såsom ett fysiskt och faktiskt uttryck av mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag inte är tillräckligt rolig, för att ”ha roligt med mig själv” – och därför projicera ”att ha roligt med mig själv in i framtiden” – genom att tänka att kanske jag kommer bli roligare någon gång i framtiden – längre fram – istället för att se, inse och förstå – att jag kan leva självglädje som mig själv här, och att jag inte behöver vänta – och detta kan jag bevisa för mig själv här i detta ögonblick – genom att jag göra någonting som jag tycker är roligt – och sålunda lever självglädje som mig själv – eller helt enkelt glädjer mig åt att vara här i min fysiska kropp, och att uttrycka mig själv här såsom min fysiska kropp – och således lever självglädje här som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att jag kommer bara kunna leva självglädje här – och jag kommer bara kunna manifestera självglädje som mig själv här – det kommer aldrig att finnas någon annanstans – varken i dåtiden, eller i framtiden – utan bara här – och således skapar jag mig själv som självglädje här och ger mig själv det jag alltid velat ha, men aldrig gett mig själv eftersom jag varit för lat för att göra det jobbet som måste göras – såsom självskriverier och självförlåtelse, och självkorrigeranden – för att skapa mig själv som självglädje i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att utveckla, skapa och föra hit och leva som mig själv – självglädje – och således sluta skjuta upp självglädje till någon avlägsen och osäker framtid – när jag kan ge mig själv självglädje här i varje ögonblick som mig själv – en och jämlik

Saab I Konkurs

Saab har gått i konkurs och 3500 anställda har blivit uppsagda, vilket betyder att 3500 människor står utan inkomst, och således utan någon möjlighet att förskansa sig själva med mat, boende, och andra livsnödvändigheter – men vi har ju som tur var socialförsäkring här i landet. Arbetarna behöver nog antagligen inte gå hungriga och utmärglade i vår tid och anda, eftersom det ändå finns statliga pengar nog så att det räcker till alla – än så länge.

Det kan ju dock konstateras att människor som förlorar sina jobb upplever sig själva otrygga, osäkra, och stressade – så är fallet eftersom du utan arbete inte kan tjäna pengar, och om du inte kan tjäna pengar kan du heller inte spendera pengar, och om du inte kan spendera pengar – ja då kan du inte överleva. Vårt ekonomiska system är brutalt, diskriminerande och exklusivt – exklusivt för dem som har pengar; därför är en reaktion av stress, rädsla och ångest när ens inkomstkälla går förlorad helt naturligt – men även helt onödig.

Onödig eftersom vi inte behöver leva i ett system som är brutalt, diskriminerande och exklusivt – onödigt eftersom vi inte behöver leva i ett system där mängden pengar avgör vårt värde – onödigt eftersom vi inte behöver leva i ett system där livsnödvändigheter är rariteter och oåtkomliga för de utan pengar – onödigt därför att vi inte behöver leva i ett system baserat på skuld – onödigt därför att vi faktiskt skulle kunna förlåta allas skuld och ge till vår granne såsom vi själva vill ta emot; varför gör vi inte det?

Saab har gått i konkurs och 3500 anställda har blivit uppsagda – på arbetsplatsen råder en dålig stämning eftersom de anställdas dagliga levebröd har försvunnit; men i på andra sidan medelhavet dör människor som flugor i aidsepidemier, på grund av dålig tandhygien, och framförallt av svält – där är stämningen verkligen låg – av den enkla anledningen att där inte finns några pengar; precis som hos Saab. Men – varför har vi tillåtit pengar att ha en sådan makt över vårt liv? Det är ju fullständigt onödigt!

Det är onödigt att människor lever sina liv utfattiga, och utan möjlighet att ta hand som sig själva – det är onödigt eftersom det är ett problem som enkelt hade kunnat lösas – precis på samma sätt som de före detta Saabanställdas problem hade kunnat lösas; genom att förlåta skulderna – genom att ge alla de pengarna de behöver för att köpa mat, bygga ett hus, skaffa rent vatten och varma kläder – det hade kunnat vara verklighet, om vi bara insett hur begränsat och urbota dumt vårt nuvarande pengasystem är.

Problemet är vårt nuvarande pengasystem – ett brutalt, diskriminerande och exklusivt system som utesluter all form av mänsklighet, all form av närhet, all form av trygghet, all form av säkerhet, all form av liv – vi lever i ett system som dödar liv och gör pengar därifrån – detta måste få ett slut; kräv ett nytt system – kräv en ny början – kräv en värld som är bäst för alla – kräv att himlen på jorden ska bli verklighet och gå som ett exempel i förväg – öppna dörren så att alla andra kan ta sig in.

Jag vägrar att acceptera ett system som inte ger alla den näring i form av trygghet och bekvämlighet som vi alla förtjänar – ingen ska behöva vara rädd för att inte få tillräckligt med mat för dagen, eller inte få medicin till en enkelt botad sjukdom – alla förtjänar att leva ett liv av värde – Saabanställda såsom utfattiga och marginaliserade människor i 3de världen.

Undersök jämlikt med pengar för alla – få din frågor besvarade här:

http://eqafe.com/embed/vpersson-equal-money-future-of-money-volume-1

Kärlek Kommer Inte Förändra Världen – Det Måste Du Göra

Idag ska följande uttalande bli genomskådat och avslöjat:

”Kärlek är lättare än den minsta snöflingan och starkare än den mäktigaste armen. Med kärlek är ingenting omöjligt.

Desto mer kärlek du ger iväg, det mer kärlek kommer du ha. I kärlek finns makten av tålamod och friheten av förlåtelse.”

Så – låt oss se på följande uttalande – den första frågan vi bör ställa oss är: leder verkligen kärlek till förändring, och är det så att ingenting är omöjligt med kärlek?

För att få perspektiv på frågan, låt oss titta tillbaka i historien – hur lång tillbaka kan vi spåra ordet och iden om kärlek? Tusentals år, hundratals år? Det är i vart fall ett ord, och en idé – en känsla – som funnits bra mycket längre en både du och jag har, men trots det har ingen som helst förändring av vår värld blivit av. Vi har haft krig, svält, fattigdom, diskrimination och elände – så långt tillbaka som går att minnas; hur kan vi då säga att kärlek har någon som helst helande, eller stärkande effekt på människans karaktär?

Framförallt, hur kan vi säga att ingenting är omöjligt med kärlek, när det så klart visar sig, hela tiden, att vi faktiskt är oförmögna att ändra oss själva – skapa en bättre värld – och göra någonting av jorden som vi alla kan vara stolta över? Kärlek har ingen effekt – det är en känsla, en upplevelse, en tanke som svävar förbi i vårt inre under kort stund – den har ingen som helst funktion, eller värde, den är inte fysisk, praktisk, och faktiskt – utan enbart en idé.

Trots det ger så många människor idén om kärlek så stort värde – de tror att kärlek har någon sorts inneboende och magisk kraft, utan att titta tillbaka i vår historia och se att kärlek aldrig gjort någonting – och aldrig kommer göra någonting för människan – vi måste faktiskt förändra oss själva fysiskt, praktiskt, och röra oss själva till att skapa en ny värld – det är den enda lösningen som finns.

Kärlek är en känsla, en upplevelse, en inre rörelse som inte betyder någonting för din nästa – han kan inte känna den kärlek du känner, och den kan inte mätta hans hunger – kärlek är ett missbrukat, och illusoriskt begrepp som utlovar så mycket, men faktiskt inte betyder någonting.

Och eftersom kärlek inte är ett faktiskt och fysiskt uttryck, kan du heller inte ge iväg kärlek – och ingen kan ta emot kärlek. Du kan dock ge en kram – en fysisk och praktisk kram – den kan någon ta emot och uppleva – men det är inte någon kärlek som du ger då, utan dig själv, som din fysiska kropp – kärlek är inte en faktisk sak som existerar, utan en subjektiv upplevelse.

Dock finns möjligheten att ge kärlek en ny definition – en praktisk och fysisk definition – och frågan som då ska ställas är – hur lever jag kärlek här, fysiskt, praktiskt och i varje andetag?

Kärlek kan då definieras som ens vardagliga engagemang och uthållighet, om att manifestera en värld som är bäst för alla – ens fortsatta rörelse för att skapa himlen på jorden – outtröttlig och med en osänkbar styrka – det skulle vara en definition av kärlek som är fysisk – praktiskt – som du kan leva, och som din nästa därför kan ta emot – du kan faktiskt ge denna kärlek till en annan. Men så länge kärlek enbart är en idé, en känsla, och en subjektiv upplevelse – istället för ett faktiskt ställningstagande om hur du ska leva i denna världen – är kärlek inte relevant.

Därför – låt oss komma tillbaka till denna praktiska och fysiska verklighet, släppa alla idéer om kärlek, alla känslor, och upplevelser – och istället fokusera på att rent praktisk skapa en värld där vi alla kan leva tillfredsställande och fulländande liv.

För mer information läsning om hur då praktisk omdefinierar dina ord, och på så vis skapar dig själv till att leva i denna fysiska verklighet – där dina ord då faktiskt har en relevant och faktiskt mening – se följande bok:
http://store.desteni.org/embed/vpersson-virus-free-mind