Tag Archives: utseendefixering

Dag 248: Kroppen Min – För Stora Ben (Del 35)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag tycker att mina ben är lite för stora ibland – och att detta gör att jag ser klumpig ut istället för smidig, och snabb.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tycka, och tänka att mina ben är för stora – och att detta är någonting dåligt eftersom tydligen ser jag då inte snabb, och smidig – vilket tydligen ska vara något åtråvärt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta varför jag tycker, och känner det som om att det är åtråvärt att se smidig, och snabb ut – jag menar – det är ju ändå bara som jag ser ut, själva kroppen har jag ingen önskan om att den ska vara smidig och snabb – så varför vill jag då detta när det i grund och botten inte har någon praktiskt relevans för vem jag är inom mig själv, och i mitt liv?

la-guns-1024-3

2. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skratta åt mina kroppsfixeringstankar – för i grund och botten är de så extremt irrationella att det är helt otroligt att jag låtit mig själv tro att dessa tankar innebär någon slags sanning, och utgör någon slags fundament som jag måste följa efter, och leva utifrån – när sanningen är att praktiskt leverne är någonting som sker i varje andetag och inte utifrån hur man ser ut, och utifrån hur väl till mods man känner sig med sitt utseende – utan praktiskt leverne har att göra med vem man, och hur man bestämmer sig för att vara, och leva i och som varje andetag här

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att mina ben är fullständigt okej, de fungerar, och de fullgör sitt syfte som ben – vad mer kan jag önska från ben? Jag menar – allt annat som jag önskar som har någonting med utseende att göra – är det relevant – är det praktiskt – är det ett faktiskt behov? NEJ! Det är en total dumhet att fixera på utseendet eftersom utseendet endast är en väldigt liten del av vad det innebär att leva, och att vara, gå, och existera på och som denna jorden

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fixerad av att önska, och vilja att mina ben ska vara smala, att mina ben ska se smidiga ut, och att jag ska snabb ut, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska att jag ha en slags atletisk kropp att presentera inför världen, så att människor ska känna, uppleva, och tänka när de träffar mig – att jag är atletisk, att jag är stark, och att jag är någon att lita på, och tycka om, och i detta förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ANDAS, och komma ihåg vad som är av värde, och vad som är viktigt i detta livet – vilket är att jag är HÄR med mig själv – och vem jag accepterar mig själv att vara i och som varje ögonblick – och att jag lever med integritet, och självförtroende och slutar vara beroende av vad andra tycker om mig

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att handikappa mig själv genom att göra mig beroende av mitt utseende för att jag ska vara bekväm, tillfreds, och ha förtroende för mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att om jag står stabil inom mig själv, och om jag tillåter mig själv att leva självförtroende såsom ett uttryck av och som mig själv – jag menar vad finns det då för mening med att vara ”snygg” – för jag är densamma oavsett hur jag ser ut – vilket självklart är ett överlägset sätt att existera på – där jag blir fullkomligt oberoende och kan leva som jag vill utan att få tillåtelse av hur min kropp ser ut

6. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte förstå att de reaktioner jag har gentemot mina ben, såsom tankar att jag tycker att de inte ser tillräckligt smala ut, att dessa reaktioner är en produkt av vårt konsumtionssamhälle och att tankarna inte är skapade, och dirigerade av mig i medvetenhet om vad det är jag gör, och hur jag skapar – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta vad som pågår inom mig själv, samt i och som medvetenhet återskapa mig själv inom mig själv och inte tillåta denna typ av destruktivt beteendemönster att skapa vem jag är inom och som mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tänker att mina ben inte är tillräckligt smala, och att jag därför inte ser tillräckligt smidig, och snabb ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag frågar mig själv – varför vill jag ens se smidig och snabb ut? Vad har det för relevans egentligen för mitt praktiska leverne? Jo – INGEN! Således åtar jag mig själv att sluta fokusera på ONÖDIGA saker såsom hur jag ser ut – och istället fokusera, och ge uppmärksamhet till vem jag är i och som varje ögonblick

2. När jag märker att jag tar kroppsfixeringstankar på allvar, och att jag tror att de verkligen är jag så att säga – att de har någonting relevant att komma med – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka – och jag ser, inser och förstår att dessa tankar, denna fixering, är ROLIG – för den är så irrationell, så fullkomligt meningslös, och dysfunktionell att man inte kan göra någonting annat än att se HUMORN i det hela; således åtar jag mig själv att SKRATTA åt dessa utseendefixeringstankar – och i samma ögonblick släppa taget om dem och för mig själv tillbaka hit – och leva här i och som varje andetag

3. När jag märker att jag håller på att tänka på att mina ben inte ser tillräckligt smidiga, balanserade, och snabba ut – då stoppar jag mig själv, jag ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att mina ben är FULLSTÄNDIGT perfekta i det att de uppfyller sina syften utan någon slags dysfunktion – vad mer kan man önska sig? Således åtar jag mig själv att sluta fokusera på utseende och istället uppskatta mina bens praktiska funktionalitet – och deras perfektion i att de uppfyller sina praktiska syften dag ut och dag in konsekvent och utan att någonsin göra ett misstag

4. När jag märker att jag vill ha ben som är smala, och muskulösa, så att jag kan se atletisk ut, och att andra människor kan tycka, och tänka att jag ser atletisk, och ”vacker” ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna idén om att vara atletiskt byggd är en mångtusenårig dumhet som utvecklats genom en fascination för hur mycket man kan fantisera om hur en kropp tydligen bör se ut – fast detta är en fars eftersom kroppen inte ska, eller bör se ut på ett visst sätt – jag menar – kroppen i sig självt har inget koncept om skönhet, eller fulhet; således åtar jag mig själv att vara med min kropp här – att amalgamera mig själv, och integrera mig själv i och som min kropp – och se att skönhet, och fulhet är illusioner och ingenting annat

5. När jag märker att jag närmar situationer, och bygger upp mitt självförtroende inom mig själv inför att agera med andra människor, genom att tänka på hur jag ser ut – ”ser jag bra ut?” – ”är jag snygg?” – ”kommer jag bli accepterad?” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte bli erkänd, och accepterad av andra för hur jag ser ut för att jag ska kunna leva självförtroende, och självkänsla med människor i min omvärld – jag kan bestämma, och dirigera mig själv att leva, och uttrycka mig själv såsom som jag vill uppleva mig själv; således åtar jag mig själv att bestämma inom mig själv att jag är självförtroende, och jag är självkänsla– och att mitt utseende avgör inte hur jag ska uppleva mig själv

6. När jag märker att jag har tankar gentemot min kropp av naturen att fördöma min kropp såsom att inte stå upp till förväntningar, och idéer om hur en kropp bör se ut i vårt samhälle – som t.ex. med mina ben – att de tydligen ska vara smala, muskulösa, seniga, och se snabba, och smidiga ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – självklart kan jag inte lita på denna typen av tankar – och dessutom – varför skulle det s.k. samhället och dess förväntningar vara korrekt, och vara så som jag vill se ut, och uppleva mig själv? Jag menar – har jag någonsin frågat MIG SJÄLV vad jag vill, och hur jag vill uppleva mig själv? Således åtar jag mig själv att sluta fokusera på, och vara oroad över att jag inte passar in – och inte ser ut såsom jag tror att samhället förväntar sig att man bör se ut – och jag åtar mig själv att istället leva HÄR för – med – och som mig själv i enhet och jämlikhet

Enhanced by Zemanta

Dag 247: Kroppen Min – Kobent (Del 34)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag tycker att mina ben är en aning kobenta – och det gillar jag inte – jag vill att mina ben ska vara raka.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att mina ben ska vara raka, och att mina höfter ska vara smala, och att sedan ovansidan av min kropp ska vara stor, och trekantigt formad – och att jag därmed ska se ut som ett symmetriskt perfekt muskelberg, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att sträva efter, och ha begär efter hur min kropp ska, eller inte ska se ut – och hur sluta att fördöma mina ben som inte tillräckligt bra, för att mina ben inte är fullständigt raka – eftersom jag ser, inser, och förstår att det viktiga med mina ben är att de faktiskt fungerar som ben, och inte hur de ser ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av skönhetsideal såsom att ben ska vara raka, och de ska vara perfekt symmetriska, de ska vara muskulösa, och det ska inte finnas något onödigt fett på dem – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur denna idé i grund, och botten är ego, och ingenting annat – det är en paranoid idé som jag skapat i separation från verkligheten, och att jag därmed aldrig har sett, eller lagt märke till hur fantastiska mina ben är, utan endast fördömt såsom att inte se ut som jag vill att de ska se ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att uppskatta min kropp, fördöma min kropp för att den inte motsvarar mina förväntningar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fullständigt, och hämningslöst lita på mina förväntningar, och anta att mina förväntningar är relevanta, och att mina förväntningar är något som jag har skapat, och något som bör ges värde, istället för att se, inse, och förstå att mina förväntningar för det mesta är fullständigt illusoriska, och endast existerar såsom en idé i mitt huvud, och som inte har någonting att göra med denna faktiska verklighet här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro, att bara för att en tanke kommer upp i mitt huvud, såsom ett fördömande mot hur mina ben ser ut, ett uttalande inom mig själv om att mina ben inte ska vara kobenta, utan raka – att tro att jag måste lita på denna tanke, och att denna tanke säger någonting som är relevant, och ger uttryck för någonting som faktiskt stämmer – istället för att se, inse, och förstå – att så faktiskt inte är fallet – utan denna tanke kommer upp inom mig utan min riktning, utan mitt beslut, och utan mitt godkännande – hur kan jag då lita på den? Sunt förnuft ger för handen att jag absolut inte kan lita på någonting som utan mitt beslut, eller min direktiva riktning bara kommer i in min värld helt plötsligt, och utan förvarning

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv, att tankarna i mitt huvud, och utseendefixeringstankarna också, alltså just de tankarna som säger att mina ben ska se raka ut, istället för att se ut som koben, de är inte vad som bestämmer över mig, och jag behöver inte åtlyda, och göra dessa tankarna till den princip, och den riktning vilken jag lever utifrån – istället kan jag skapa mig själv till den levande riktningen, till den levande principen, och den levande rörelsen av mig själv här i varje ögonblick – där jag är att andetaget i enhet och jämlikhet och det inte existerar någon slags illusion inom mig i förhållande till denna verklighet, och i förhållande till min kropp

Självåtaganden

Kobenthet1. När jag märker att jag tänker att jag ska se ut som ett perfekt symmetriskt format muskelberg, och att mina ben ska vara raka, och inte kobenta – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att alla slags känslor, och tankar som jag upplever mot min kropp när jag observerar, och tittar på min kropp, de är inte riktiga upplevelser utan endast energi som ackumulerats genom att jag medverkat i tankar i mitt sinne; således åtar jag mig själv att sluta se mig själv, och min verklighet utifrån en utgångspunkt av och som illusion utan istället se vad som är HÄR rent faktiskt i varje ögonblick – vilket i fallet då jag tittar på mina ben – är just ben

2. När jag märker att jag blir besatt av skönhetsideal, och dömer min kropp utifrån dessa underliga, och helt orealistiska idéer om hur den mänskliga kroppen ska se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa tankar kan jag inte lita på, och jag kan inte tillåta dem att utgöra mitt ideal för hur min kropp ska se ut – för de är med brist på bättre ord – dumma, orealistiska, och innebär konsekvenser om man lever dem; således åtar jag mig själv att utveckla ett nytt ideal för hur min kropp ska se ut – och detta ideal är att min kropp ska vara praktiskt funktionell till sin bästa förmåga – och att jag ska stötta min kropp att befinna sig i detta stadium av optimal förmåga

3. När jag märker att jag inte uppskattar min kropp, utan istället tänker att mina ben borde vara mer raka, eller min mage borde vara mer muskulös, eller min bröst vara större, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa tankar kan jag inte lita på – eftersom dessa tankar är en paranoia som kommit utifrån ett samhälle med människor där paranoia reagerar – alltså en oförmåga att leva med och som den fysiska kroppen i enhet och jämlikhet – således åtar jag mig själv att utveckla en förmåga att uppskatta min kropp, och att se min kropp utan idealiserade förväntningar, utan istället se min kropp här som den är i enhet, och jämlikhet

4. När jag märker att jag hämningslöst, och utan att ifrågasätta, litar på en tanke som kommer upp inom mig som insinuerar att min kropp ska ha raka ben, och inte vara kobent – och att det tydligen är snyggare, och bättre med raka ben, än med koben – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag kan inte lita på denna tanken – jag menar denna tanken kommer från ingenstans, och säger någonting som är fullständigt orealistiskt, och utan någon grund – någon objektiv, och bevisbar grund; således åtar jag mig själv att inte leva efter de tankar som kommer upp inom mig – utan att ifrågasätta, och undersöka ALLT – och inte ta någonting för givet överhuvudtaget

5. När jag märker att jag låter en tanke bestämma över mig, och att jag ger efter inför en tanke och säger att denna är mer än mig, och att denna tanken förtjänar att styra, kontrollera, och bestämma över vem jag är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att stå upp inom mig själv och säga NEJ – JAG TAR TILLBAKA MAKTEN INOM MIG SJÄLV – och därmed bestämma hur jag ska leva – och inte låta tankar, upplevelser, känslor, idéer, och andra sinnesskapelser bestämma detta för mig

Enhanced by Zemanta