Tag Archives: vacker

Dag 243: Kroppen Min – Min Rygg Ska Vara V-formad (Del 30)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag inte tycker att min rygg ser till tillräckligt V-formad ut – jag skulle vilja se ut som ett V bakifrån och ha väl definierade muskler

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att drömma om, och vilja att min kropp ska vara V-formad – och att min rygg bakifrån ska se V-formad ut – där midjan, och mina höfter är smala, och sedan har jag stora, och kraftfulla axlar – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma såsom min kropp ser ut för tillfället – och tänka att min kropp inte är tillräckligt muskulös, och att min rygg är formad fel – och att jag måste träna mig själv, och göra mina muskler större för att jag ska kunna acceptera mig själv, och min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det är en lögn att jag måste se ut på ett visst sätt – och att den reaktion jag har mot en rygg som är V-formad – är inte riktig – det är ingen substantiell sanning utan endast en upplevelse, och en idé som jag skapar i mitt sinne

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ytlig, och utseendefixerad – och att jag i detta glömt bort att se mig själv, och lära känna mig själv bortom mitt utseende – och bortom det jag ser i spegeln – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra detsamma med människor i min värld, och bara se bilder – se utseenden – se muskler, former, och geometriska mönster – istället för att lära känna, förstå, och vara nära människan såsom vem den människan är bakom sitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lära känna mig själv, och människor i min omvärld på djupet – att gå bortom bilder – att gå bortom mitt första intryck – att gå bortom reaktioner, och tankar som aktiveras när jag först tittar på en människas kropp – och förstå att dessa reaktioner inte säger mig någonting om vem människan faktiskt är – och att jag genom att agera i förhållande till, och tro att dessa reaktioner stämmer överens med verkligheten – och visar mig någonting av värde – begränsar, och låser mig själv ute från verkligheten – och från vad det är att leva, att uttrycka mig själv, och att vara en fysisk och substantiell, och riktig människa

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att de reaktioner jag har gentemot min rygg, gentemot min kropp i sin helhet är rättfärdigade – och visar mig vad min kropp är – och visar mig vem jag är – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – att det finns så mycket mer till mig själv! Att det inte bara är en bild som är jag – utan att jag kan utveckla mitt förhållande med mig själv, och verkligen skapa ett dynamiskt – mångfacetterat – och färgrikt förhållande med mig själv – där allt inte bara handlar om mitt utseende men där jag förstår, och vet att det finns mer till vem jag är – och mer till vad det innebär att verkligen leva

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar upp på morgonen – att ta det första andetaget i och som en fullständig vetskap om att jag är HÄR och att jag inte är beroende av, kontrollerad av, styrd av, och definierad av mitt utseende – utan att jag är en riktig – substantiell – och faktiskt människa här – som kan ta ett beslut att leva utan att vara styrd av känslor, och reaktioner – och således gå upp från min säng – och leva mitt liv – utan att tro att jag måste se ut på ett visst sätt för att kunna leva mitt liv till fullo i och som varje andetag

Självåtaganden

1. När jag märker att jag drömmer om, och vill ha en V-formad kropp, och en rygg som ser V-formad ut bakifrån – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att det är inte jag som vill – och det är inte jag som drömmer – utan allt detta sker automatiserat inom mig och bara kommer upp utan att jag vill det eller ej – det är alltså inte jag – utan ett automatiserat system som jag skapat genom att inte vara medveten om vad jag gör inom mig själv – och hur jag lever; således åtar jag mig själv att inte acceptera vad som kommer upp inom mig själv såsom att vara jag – utan att ifrågasätta allt, och inte acceptera någonting såsom sanning utan att jag är fullständigt säker på att jag har skapat, styrt, och definierat punkten inom mig – och att denna punkt är vad som är bäst för alla

2. Jag åtar mig själv att skapa ett förhållande med mig själv som är djupt – mångfacetterat – och färgrikt – och nyanserat – och där jag verkligen VET vem jag är – och därmed åtar jag mig själv att sluta basera mitt förhållande med mig själv på hur jag ser ut

3. Jag åtar mig själv att lära känna människor i min omvärld på riktigt – genom att observera dem – genom att prata med dem – genom att lyssna på dem – genom att vara HÄR med dem – och därmed sluta fördöma människor, och tro att jag vet vilka människor är utifrån mitt första intryck av dem – utan istället ta mig själv tid och verkligen förstå människor i min omvärld – på djupet – och jag åtar mig själv att göra detsamma gentemot mig själv

4. När jag märker att jag tror att de reaktioner som kommer upp inom mig när jag tittar på min kropp – är jag – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser att jag är HÄR – alltså är JAG viljan att leva, och ta ett beslut om vad jag ska acceptera och tillåta, och vad jag inte ska acceptera och tillåta inom mig – jag är inte de automatiska reaktioner som kommer upp inom mig utan min direktiva vilja – dessa är endast konsekvenser av mitt förflutna där jag levt utan medvetenhet, och utan att förstå hur jag skapar inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ta vad som pågår inom mig personligt, och definiera mig själv utifrån vad som pågår inom mig – utan istället andas – stå stabil – och sakta men säkert gå igenom och korrigera hela mitt sinne så att jag kan stå här utan några som helst reaktioner när jag tittar på min kropp

5. Jag åtar mig själv att när jag vaknar på morgonen – att stå upp inom mig själv och att förstå att de tankar som kommer upp inom mig – de behöver jag inte acceptera, och tillåta – för jag kan ändra mig själv – jag kan styra mig själv – och jag kan bestämma inom mig själv vem jag är – och vad jag måste göra är att LEVA denna insikt och förståelse – och således åtar jag mig själv att leva denna insikt – och göra ett korrigerande uttalanden i ögonblicket då jag vaknar – och säga att – JAG ÄR HÄR – JAG ÄR INTE MINA TANKAR – UTAN JAG ÄR HÄR SOM DET LEVANDE ANDETAGET

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Dag 238: Kroppen Min – Jobbigt Med Hår (Del 25)

Idag ska jag arbeta med punkten 24 på den listan jag skrev initialt i del 1 av denna serie. Och punkten är att jag inte gillar att hår växer på mina bröst, eftersom jag tycker det ser gubbigt, och äckligt ut.

Sinnet fungerar på det sättet att det tar någonting i denna fysiska verklighet, och utan att förstå denna sak, eller ha insikt om sakens syfte – fördömer ut saken. I detta fall är ”saken” håret som växer på mitt bröst. För har jag någonsin försökt förstå varför mitt hår växer på bröstet, eller hur det håret assisterar min kropp? Nej – utan jag har istället lyssnat, och definierat mig själv i enlighet med de fördömanden som kommit upp i mitt sinne, som till största delen kommer från hur media porträtterar den ”perfekta kroppen”.

Det media, och jag har missat är att kroppen inte bara är vad den ser ut att vara. Kroppen är inte bara en bild som ska ut på ett speciellt sett, utan kroppen lever ett eget liv, har sina egna behov, och fungerar utifrån principer som inte har någonting att göra med bildlig skönhet. Min kropp bryr sig inte om hur den ser ut – utan vad min kropp bryr sig om är att den fungerar optimalt; att alla muskler är välnärda med blod, att syre rör sig fritt i kroppen, och att alla delar av min kropp ges de olika näringsämnen, och kemiska substanser som behövs för att de ska fungera.

Och det måste sägas att kroppen är helt fantastisk – det är en otroligt avancerad skapelse som inte förtjänar att bli fördömd utifrån hur den ser ut. Istället borde jag uppskatta, och verkligen vara ödmjuk mot att jag fått en möjlighet att tillbringa tid med min kropp här på denna jorden, och därigenom kunna förstå, och få insikt i hur kroppen fungerar – eftersom det är någonting jag kan lära mig själv mycket utifrån. Kroppen är t.ex. aldrig i konflikt med sig själv – hjärtat säger inte till lungorna att nu tänker jag inte slå längre, om inte du säger att du älskar mig. Och hjärnan säger inte till benen att ”om du inte säger att jag ser snygg, och vacker ut, då kommer jag inte längre att ge några instruktioner till dig!” – kroppen fungerar (eller ska i alla fall fungera) i perfekt harmoni där alla dess delar vet vad de ger, känner till deras syfte, och agerar för att uppfylla sina syften till sin fulla förmåga. Detta är någonting jag kan applicera i mitt eget liv – genom att sluta vara så fokuserad på ”mig själv” – och istället se att jag är en del av en helhet på denna jorden, och att mina handlingar har effekter inte bara för mig, utan för ALLT och ALLA på denna jorden, och i denna existensen.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma håret på mitt bröst såsom att vara ”dåligt” och inte tillräckligt ”vackert” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given, och att ta de hår som växer på mitt bröst för givna, utan att förstå min kropp, att se varför de där håren faktiskt växer där, och vad slags syfte de tjänar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara ödmjuk, och lära känna min kropp, och denna fysiska verklighet i detalj, och specificitet, och inte ta någonting för givet.

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv hjärntvättas av media att tänka att hår på ryggen, och hår bröstet är någonting gubbigt, och dåligt – istället för att se, inse, och förstå att det finns ingenting dåligt, eller negativt med att vara en gubbe – det är endast hur kroppen ser ut vid en viss tidpunkt i ens liv, och ingenting mer med det – och att det finns ingenting dåligt med hår – jag menar hår är ju tydligen vackert på andra delar av kroppen – såsom t.ex. ens huvud – men tydligen så är det inte bra om håret växer på bröstet trots att det är samma typ av hår; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för givet, och tro att jag vet någonting om hur min kropp ska se ut – när jag faktiskt inte vet någonting utan bara apar efter vad media porträtterar såsom att vara vackert.

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli en slav till bilder i mitt huvud, och tro att dessa bilder i mitt huvud har någon betydelse för hur min kropp ska se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att lära mig att skilja på vad som är bilder i mitt huvud, och på vad som är verklighet – och förstå att det är en STOR skillnad – och att verklighet inte har någonting att göra med bilder – och att jag därför inte kan lita på bilder när jag tar beslut om vad jag ska göra i min verklighet –utan för det måste jag se verkligheten – alltså denna fysiska existens – såsom den fungerar på riktigt och inte som jag tänker att den borde fungera uppe i mitt huvud

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av bilder, och av en idé av skönhet – och tro att när man blir gammal, och när kroppen börjar få rynkor, och hår börja växa lite här och där – att man då tydligen har en sämre kropp, och att man därför blir sämre, och mindre värd, istället för att se, inse, och förstå att det bara är kroppen som uttrycker sig självt annorlunda, och att ingenting faktiskt förändras förutom ens utseende – och det utseendet spelar egentligen ingen roll för vem man är inom mig själv – eftersom det är ett beslut jag lever i och som varje ögonblick här

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ödmjuk, och se, inse, och förstå att jag faktiskt inte vet någonting om hur min kropp fungerar på en verklighetsbasis – utan allt jag vet om min kropp är sådan jag lärt mig i skolan – och alltså har jag aldrig riktigt känt hur blodet cirkulerar i min kropp, hur mina kroppsliga organ arbetar, och vad min kropp känner i sig självt – och som sig självt – på en detaljerad, och specifik nivå; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utveckla ett sådant nära, och djupt förhållande med min kropp att jag vet vad min kropp består av, och hur min kropp fungerar – och att jag inte antar, eller tar för givet att min kropp alltid kommer vara där för mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer håret på mitt bröst såsom att vara dåligt, och inte tillräckligt vackert – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – håret på mitt bröst är inte dåligt, och det är inte heller fult – det är bara hår på mitt bröst – någonting som inte har gjort mig något ont, så varför ska jag då gå och fördöma, och ogilla mitt hår – hår som jag inte ens förstår, eller har ett förhållande med i enhet och jämlikhet; således åtar jag mig själv att sluta fördöma mitt hår – fördöma hur jag ser ut – och jag åtar mig själv att istället uppskatta, lära känna, och utveckla ett djupt, och intimt förhållande med min kropp – och detta gör jag praktiskt genom att öva mig själv på att lyssna på min kropp, andas – och vara här med min kropp i varje ögonblick

2. När jag märker att jag tänker att hår på ryggen, och bröstet är gubbigt, fult, och inte snyggt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att idén jag har i mitt huvud om att det är fult att ha hår på ryggen, och på bröstet – det är just det – en idé – och ingenting som jag behöver leva utefter, och skapa mitt liv utifrån – utan jag kan istället släppa denna idén och fokusera på att lära känna min kropp, tycka om min kropp, och acceptera min kropp ovillkorligt – och inte längre vara besatt av bilder, och idéer i mitt huvud – således åtar jag mig själv att släppa idéerna av skönhet som dyker upp i mitt huvud genom att inte ge dessa någon uppmärksamhet – genom att andas igenom dem – och förlåta mig själv för att jag tillåtit och accepterat mig själv bära på dessa

3. När jag märker att jag låter mig själv styras utav bilder i mitt huvud, och ta beslut, och agera utifrån vad en röst i mitt huvud säger är snyggt, och fult, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att jag kan inte lita på en röst i mitt huvud som pratar om vad som är snyggt, och fullt – och jag kan inte heller lita på bilder som kommer upp i mitt huvud – därför är det fullständigt absurt att jag låtit skapa mitt liv utifrån dessa bisarra tillställningar inom mig själv – således åtar jag mig själv ANDAS – och att inte lyssna på den där inre rösten – utan istället lyssna på min kropp – aktivt – medvetet – passionerat – och motivera mig själv att vara HÄR istället för uppe i mitt huvud

4. När jag märker att jag medverkar i en tro, och idé att man blir mindre värd när man blir gammal, och att man då blir ful, och äcklig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är en modern idé som skapats av vår kommersiella kultur – där ungdom, och vissa typer av utseende proklameras vara essensen av att leva – när det faktiskt bara är dumt, korkat, och inte har något sunt förnuft; således åtar jag mig själv att sluta fördöma ålder, och rynkor – och istället uppskatta min kropp, och andras kroppar oavsett hur de ser ut

5. När jag märker att jag fördömer min kropp, eller tror att jag vet någonting om min kropp för att en tanke säger så i mitt huvud, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag vet faktiskt ingenting om min kropp – och anledningen till detta är för att jag aldrig lagt märke till, eller brytt mig om att lära känna min kropp i min livstid – utan bara tagit min kropp för givet; således åtar jag mig själv att aktivt ändra detta beteende genom att göra varje ögonblick till ett ”lära känna kroppen ögonblick” – där jag andas – och upplever, och tar del av vad min kropp säger, och delar med sig av här

Dag 234: Kroppen Min – Magrutor (Del 21)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 20) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om min mage, och ibland tycker jag mig se magrutor – och det gillar jag

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att då fokusera, och intensivt inspektera min mage – och i detta söka efter tecken på att min mage har magrutor, är smal, och ”deffad” – och inte har något fett – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa två upplevelser i förhållande till min mage – en positiv upplevelse – och en negativ upplevelse – och känna mig själv positivt laddad när jag ser/tycker att min mage ser smal ut och har magrutor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp – och skapa min kropp till att endast vara en bild för mig utan att etablera ett fysiskt, och intimt förhållande med och som min kropp

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att endast se min mage såsom en bild – och vara medveten om min mage, och mina magmuskler såsom en bild – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns en hel dimension av min mage som jag helt ignorerat och glömt bort – vilket är den fysiska dimensionen – och det faktum att min mage inte bara är en bild – utan faktiskt tjänar en livsviktig funktion för mig – och gör det möjligt för min kropp att fungera – gör det möjligt för mig att stå upprätt – och alltså inte bara är en bild som kan se ”vacker” eller ”ful” ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort att min kropp, och min mage, och mina magmuskler är fysiska manifestationer som har specifika fysiska syften – som faktiskt är fullständigt livsviktiga för mig och som jag inte hade kunnat klara mig själv utan; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att omfamna, och lära känna min mage – och låta mig själv utveckla, och skapa ett intimt förhållande med min mage – där jag låter mig själv vara fysiskt närvarande, och medveten om min mage i och som varje ögonblick – och där jag känner hur min mage arbetar när jag äter, eller hur mina magmuskler arbetar när jag står upp, eller rör mig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli hjärntvättad, och förblindad av den reklam som accentueras, och sprids i samhället – som visar bilder på magar som är fyllda med stora muskler – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med dessa bilder – och tänka, tycka, och tro – att jag måste ha denna typ av mage – jag måste ha denna typ av muskler – jag måste ha denna typ av utseende för att kunna vara nöjd med mig själv – för att kunna acceptera mig själv – istället för att se, inse och förstå – att självacceptans har ingenting att göra med mitt utseende – utan har att göra med vem jag är i och som varje andetag – och varje situation – och varje ögonblick

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att bara för att jag känner, och upplever det som om att en mage som har magrutor är bättre, och mer åtråvärd än en mage som inte har magrutor – att så är fallet – istället för att se, inse och förstå att jag kan inte lita på vad jag upplever – jag kan inte lita på vad jag känner – jag kan inte lita på vad som kommer upp inom mig – att det på något sätt ger mig korrekt information om denna verklighet – och om mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, att jag då intensivt inspekterar min mage – och i detta söker tecken på att min mage har magrutor – och är ”tillräckligt” smal – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick går in en kroppsfixeringskaraktär – istället för att vara här med och som min kropp – vara avslappnad, lugn och bekväm här i och som mitt andetag – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka – och medvetet slappna av i min kropp – sluta zooma och fixera in på min mage med mina ögon – och istället andas – och vara här med min kropp i och som detta ögonblick

2. När jag märker att jag ser, och definierar min mage endast såsom en bild – och att jag inte ser helheten av vad min mage faktiskt är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min mage är mycket mer än en bild – det en central del av min kropp som jag behöver, och är beroende av för att överleva; således åtar jag mig själv att andas – att ta mig själv tillbaka hit och vara fysisk medveten om min mage – fysiskt andas, och låta mig själv uppleva min mage här

3. När jag märker att jag glömmer bort hur min kropp fungerar, och vad min kropp gör för mig – och att jag tar allt för givet och bara tänker hur ful, eller äcklig, eller dålig min kropp är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag ser på min kropp utifrån sinnet – då ser jag faktiskt inte min kropp utan endast en upplevelse i mitt sinne – och ett visst minne – således är detta ingenting som representerar eller visar mig min faktiska fysiska kropp; således åtar jag mig själv att vara medveten om mitt andetag i varje ögonblick – och lära känna, och vara här med min faktiska fysiska kropp – och sluta se min kropp utifrån sinnet – och istället se min kropp direkt här

4. När jag märker att jag jämför mig själv med magar som är fyllda av muskler, och att jag låter mig själv bli påverkad av bilder i samhället med magar som är fyllda av muskler, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag genom att låta mig själv se min mage utifrån jämförelse – faktiskt helt ignorerar min mage – och mina magmuskler – och endast upplever, och ser en bild – istället för att se min faktiska mage här; således åtar jag mig själv att sluta se min mage utifrån en idé om hur min mage borde se ut – och istället se min mage direkt här utan något förflutet att jämföra min mage gentemot

5. När jag märker att jag litar på de bilder, tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig i förhållande till min mage, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad jag känner kan jag inte lita på – det är inte jag som skapat, dirigerat, och designat punkten – utan den bara dyker upp inom mig; således åtar jag mig själv att bli disciplinerad med att ifrågasätta – och utmana de punkter som kommer upp inom mig – och inte ta någonting för givet – eller acceptera någonting utan att ifrågasätta hur punkten fungerar – och vad det är jag accepterar till att börja med

Enhanced by Zemanta

Dag 233: Kroppen Min – Leverfläckar (Del 20)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 19) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att jag har svarta leverfläckar på min kropp

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en negativ upplevelse gentemot leverfläckarna på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och skapa en mängd idéer om någonting jag inte förstår – och inte vet vad det faktiskt är – och inte vet huruvida punkten är positiv eller negativ – alltså om leverfläckarna är bra för mig, eller dåliga för mig – och varför de finns på min kropp – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma saker och ting i min omvärld utan att lägga ner någon energi på att förstå vad det är jag ser på – på att förstå och behärska min omvärld – och inte bara fördöma min omvärld på basis av upplevelser

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta varför jag tycker det ser ”fult” ut att ha leverfläckar på min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se – att om jag inte haft några tankar – om jag inte haft ett sinne – och om jag bara varit här med och som min kropp – då hade jag inte brytt mig om det förhållandet att jag har leverfläckar på min kropp – för jag hade inte haft någon idé av min kropp i mitt huvud att jämföra bilden av min kropp med

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag faktiskt inte tycker illa om leverfläckarna i sig själva – utan vad det är som händer är att en tanke kommer upp inom mig – såsom att ”jag ogillar mina leverfläckar” – därefter låter jag mig själv bli besatt, och kontrollerad av denna tanken – och sedan går jag in i en energi av att ”ogilla leverfläckarna” – och om jag tittar på detta – denna processen – går det att se att mina leverfläckar inte har någonting att göra med vad som pågår inom mig – alltså kan man ju fråga sig varför överhuvudtaget jag håller på med det här spelet inom mig själv – om det inte ens har någonting att göra med den verklighet jag befinner mig själv i

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera tid i mitt huvud, i mitt sinne – och låta mig själv bli besatt och kontrollerad av reaktioner – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta – men vad är det allt detta kommer ifrån – och varför existerar det inom mig? Och till vilken nytta är allt detta? Och varför borde jag leva utifrån det som kommer upp inom mig? Finns det någon vettig anledning överhuvudtaget? Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – det finns ingen vettig anledning till varför jag skulle låta dessa tankar, och upplevelser som kommer upp inom mig styra, och avgöra mitt liv – när det är någonting jag kan klara av och göra själv alldeles utmärkt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har blivit tränad under min uppfostran att fördöma min kropp – och att jämföra min kropp med bilder av andra kroppar – och att skapa in idealkropp inom mig själv som jag tror är perfekt – och hur jag borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta de tankar som kommer upp inom mig – att ifrågasätta hela min persona av att fördöma min kropp – och i detta utmana min förprogrammering – och istället designa och skapa mig själv – med levande ord som jag ser ger en effekt som är bäst för alla – och bäst för mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer leverfläckarna på min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – leverfläckarna på min kropp är inte dåliga – de är inte någonting att avsky – och det är ingenting att försöka utrota – de är endast ett av kroppens många sätt att uttrycka sig självt – och således åtar jag mig själv att sluta fördöma, och rata min kropp – och istället acceptera min kropp – och uppskatta min kropp – och ta del av min kropps alla förmåner – genom att helt enkelt vara här med och som min kropp i varje andetag

2. När jag märker att jag bara accepterar vad som kommer upp i mitt sinne såsom tankar i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att de tankar som kommer upp inom mig kan jag inte lita på – och det finns absolut ingen grund att lita på dem heller för de har ju inte ens någonting att göra med min omgivning; således åtar jag mig själv att sluta lita på tankarna som kommer upp inom mig – och istället börja lita på min kropp här – med och som mig själv

3. När jag märker att jag tänker att ”jag tycker illa om mina leverfläckar” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag tycker faktiskt inte illa om mina leverfläckar – utan det som händer är att jag upplever mig själv som om jag tycker illa om leverfläckarna – således åtar jag mig själv att sluta vara besatt av upplevelser, känslor, definitioner, och idéer inom mig själv i förhållande till min kropp – och istället leva här med och som mig själv i varje andetag

4. När jag märker att jag spenderar tid i mitt huvud, i mitt sinne, där jag håller på och skapar alla möjliga onödiga upplevelser i förhållande till min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min kropp bryr sig inte om hur min kropp ser ut – utan dessa upplevelser existerar endast i mitt huvud och är illusioner – punkter som jag skapar till att se riktiga, och relevanta ut genom att ge dessa punkter uppmärksamhet – och tänka att dessa punkter har relevans för vem jag är inom och som mig själv när det faktiskt inte förhåller sig på det sättet; således åtar jag mig själv att andas – och att föra mig själv tillbaka hit – och att vara här med och som min kropp – och att se att min kropp är min kropp – inte mer eller mindre – utan min kropp – inte en upplevelse – inte en tanke – utan en fysisk kropp här

5. Jag åtar mig själv att ifrågasätta min uppfostran – att ifrågasätta sättet jag tänker, upplever, och känner mig själv som – och ta bort allt inom mig själv som jag inte ser står för vad som är bäst för alla – och som hjälper, och stöttar mig i mitt dagliga leverne – och gör mig till en bättre, och mer effektiv människa

Dag 229: Kroppen Min – Bröstmuskler är manligt (Del 16)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 15) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag inte gillar att mina bröstmuskler inte är tillräckligt definierade – jag skulle önska att de var större.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, och jag ser mina bröstmuskler – att då jämföra mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ogilla, och vara missnöjd med mina bröstmuskler – och önska att mina bröstmuskler såg annorlunda ut än vad de gör – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min kropp för given – att ta mina bröstmuskler för givna – istället för att se, inse och förstå att min kropp, och mina bröstmuskler är fullt funktionella – och att det endast är sinnet som skapar en idé – och en upplevelse av att mina bröst inte duger som de är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – en idé som jag skapat genom att titta i tidningar, på reklamer, och på bilder av män som har stora och väldefiniera bröstmuskler – och tänka att ”åhh, så skulle jag vilja se ut!” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att se, inse, och förstå att hur jag ser ut är inte viktigt för VEM JAG ÄR – eftersom VEM JAG ÄR – är någonting som JAG beslutar om och inte mitt utseende

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli påverkad av, och kontrollerad av det kapitalistiska konsumtionssamhället – genom att tro att de idéer och bilder som promulgeras och cirkulerar runtomkring i samhället – såsom bilder av män som har stora, kraftfulla, och muskulösa kroppar – att det är så man borde se ut – och att om jag inte ser ut på det sättet då är det någonting som är fel med mig, och att jag då inte kan vara nöjd med min kropp – och tillfreds med mig själv förens jag får en sådan kropp som jag ser visas i media – och ses såsom den ”perfekta kroppen”

4. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att media, reklam, korporationer, och konsumtionssamhället är som en vampyr som när sig på min osäkerhet om hur jag ser ut – som när på min känsla av att inte vara tillfreds med mig själv och att jag måste köpa, och konsumera mer produkter för att kunna fylla det tomrum som tydligen existerar inom mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att säga – stopp – jag tänker inte längre låta mig själv utnyttjas, och kontrolleras av detta system – utan jag står upp och tillåter mig själv att älska, och acceptera mig själv – och min kropp – utan några villkor

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mig själv i spegeln, att låta min fokus vara på mitt bröst – och när jag tittar på mig själv – genast anlägga blicken mot mina bröst för att inspektera utseendet på mina bröst, och huruvida detta utseende kan anses vara ett tillräckligt bra utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bortse från resten av min kropp – och inte när jag tittar mig själv i spegeln – använda detta ögonblick till att inspektera hela min kropp – inte för att se att jag ser korrekt, eller bra ut – utan istället inspektera min kropp från en utgångspunkt av att se att min kropp är väl omhändertagen och i alla delar av sig självt fullt funktionell

Självåtaganden

1. När jag märker att då jag tittar på mig själv i spegeln, och ser mina bröstmuskler, att jag då jämför mina bröstmuskler mot en idé jag har i mitt huvud om hur jag tycker bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga borden – mina bröst behöver inte se ut på ett visst sätt – det finns ingen ”korrekt” bild eller karta för hur ett bröst ska se ut – utan detta är en idé som har promulgerats, och skapats av korporationer för att sälja fler produkter – och för att tjäna mer pengar; således åtar jag mig själv att acceptera mina bröst såsom de är – och inte önska, eller vilja att mina bröst ska vara mer, eller mindre än vad de är – utan acceptera mina bröst såsom de är här i detta ögonblick

2. När jag märker att jag tänker att jag borde, eller jag försöker att forma, och skapa min kropp utifrån en idé om hur jag tycker att bröstmuskler borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är perfekt såsom den är – och att jag behöver inte försöka omforma min kropp för att kunna acceptera min kropp – och acceptera mig själv – således åtar jag mig själv att i varje ögonblick träna mig själv på acceptera mig själv – när en tanke kommer upp som har en fördömande natur – då stadgar jag inom mig själv att jag accepterar mig själv här – och jag slutar fördöma mig själv – och vara hård mot mig själv – jag övar mig på att vara öm och kärleksfull med och som mig själv här

3. När jag märker att jag låter mig själv manipuleras, styras, och kontrolleras av bilder, av reklam, och av media som promulgeras i samhället – såsom bilder av smala män och kvinnor – med stora muskler – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa bilder som promulgeras, och oavbrutet visas i samhället – är inga sanningsenliga bilder – och visar inte på något sätt vad denna fysiska verklighet borde vara, och är – således åtar jag mig själv att sluta bli kontrollerad, och styrd av dessa bilder; och jag åtar mig själv att träna mig själv på att leva självdirigerat – och ta mina egna beslut om vad jag accepterar och tillåter inom och som mig själv – och vad jag inte accepterar och tillåter inom och som mig själv

4. När jag märker att jag låter mig själv känna mig osäker, eller otillräcklig – som om att jag saknar någonting, och att endast konsumtionssamhället kan ge mig det jag saknar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – den upplevelsen jag har inom mig själv av att inte känna mig tillräcklig – det är en fabricerad upplevelse – som jag har tillåtit och accepterat mig själv att bli manipulerad till att skapa genom bilder, genom ord, genom kunskap som sprids i konsumtionssamhället; således åtar jag mig själv att sluta låta mig själv bli manipulerad – och istället stadga att jag saknar ingenting – jag är tillräcklig – jag är här – och söker inte efter någonting mer

5. När jag tittar på mig själv i spegeln, och jag då märker att mina ögon går direkt mot mina bröst, och stannar där – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att när jag endast fokuserar på en enda kroppsdel – då komprometterar jag resten av min kropp eftersom jag inte låter mig själv lägga märke till och observera resten av min kropp; således åtar jag mig själv att titta på, och observera hela min kropp när jag står framför spegeln – och använda spegeln såsom ett sätt att kontrollera att min kropp mår bra – är välnärd och väl omhändertagen – och inte saknar någonting

Enhanced by Zemanta

Dag 226: Kroppen Min – En Fin Profil (Del 13)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 12) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar mina käkben, och kindben – jag tycker de ger en fin profil till mitt ansikte

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett positivt fördömande, och en positiv upplevelse gentemot mina käkben, och kindben – och tänka inom mig själv att jag tycker att de ger en ”fin profil till mitt ansikte” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt utseende, och att se mig själv såsom en bild – vars värde utgörs av huruvida jag ser ”fin ut” eller inte – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att gå djupare in i och som min kropp – och se att det finns mer till mig – mer till min kropp – och mer till livet än en bild – vars profil verkar och ser ”fin” ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är bland människor, och någon människa tittar på mig – och tittar på mitt ansikte – att då tänka, och uppleva inom mig själv att den där människan kollar säkert på mig på grund av min ”fina profil” – och på grund av hur mitt ansikte ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – jag genom att prata i mitt huvud, och hitta på diverse anledningar om varför människor tittar på mig – eller varför människor inte tittar på mig – tar mig själv bort från min mänskliga fysiska kropp – bort från min närvaro av och som mig själv här i varje andetag – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och träna mig själv på att vara här – med och som min kropp – i och som varje andetag

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på mitt ansikte, och hur jag tror, och upplever att andra ser, och upplever mitt ansikte – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att fokusera, och koncentrera mig själv på att leva – att ge uppmärksamhet till mig själv här som min mänskliga fysiska kropp – och att träna mig själv på att leva som närvaro här – med och som mig själv – och således sluta ge allt av mig själv till en bild – till en upplevelse – till en känsla inom mig själv – och således istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv fysiskt här i och som varje andetag

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bibehålla, och definiera mig själv utifrån ett minne – vari min mamma sa till mig att mina kindben, och mina käkben är vackra – och att mitt ansikte är bildskönt, och attraktivt – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag är mer än ett minne – jag är mer än en bild – jag är mer än en känsla, och en upplevelse av att jag känner mig själv ”attraktiv” – och snygg – jag är – eller har i vart fall potentialen – av att leva och uttrycka mig själv HÄR – med och som min kropp – i enhet och jämlikhet – vari det inte finns någonting mer, eller mindre än mig själv här som denna fysiska verklighet – som min kropp – såsom fullständig närvaro i detta ögonblick

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och medverka i och som ett tankemönster som lyder att ”jag har ett snyggt ansikte” – och att ”jag är mer attraktiv än vad vanliga människor är” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mitt utseende – och att begränsa mig själv och tänka att – jag är endast värdefull till den grad andra människor validerar, och erkänner min idé om mitt ansikte – att jag är snygg, och attraktiv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig släppa denna punkten – och låta mig själv istället leva, och uttrycka mig själv som mitt andetag – och låta varje ögonblick vara fullkomligt och utan att jag behöver bli någonting mer – verka såsom någonting bättre – eller få ett erkännande av någon såsom att jag är snygg, och attraktiv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i, och definierar mig själv utifrån ett positivt fördömande, och en positiv upplevelse gentemot hur mina käk-, och kindben ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina kind-, och käkben består av ben – består av molekyler, celler, och atomer – och att de i grund och botten är en fysisk massa som är jämlik i alla fysiska manifestationer i denna världen – således är min upplevelse gentemot dessa kroppens uttryck i separation från min mänskliga fysiska kropp – eftersom det är en subjektiv, och kulturellt skapad upplevelse – som jag tillverkat genom att observera min omgivning, och genom detta lärt mig vad som är ”snyggt, och fult” – således åtar jag mig själv att se mina kindben, och käkben här – såsom ingenting mindre än kind-, och käkben – och att stabilisera mig själv inom mig själv och stoppa tankar – stoppa all separation från min mänsklig fysiska kropp som uppstår inom mig

2.När jag märker att en annan människa tittar på mig, och jag vid det tillfället börjar fantisera, drömma om, och fundera över vad den människan tyckte om mitt ansikte – och tänka att den människan säkert tyckte att jag hade ett ”fint” ansikte – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag har ingen aning om vad andra tycker om mitt ansikte, och vad jag tror mig själv se i andra är faktiskt vad jag själv upplever, och tycker i förhållande till mitt ansikte – således åtar jag mig själv att sluta att skapa och livnära ett energipositivt förhållande med mitt ansikte – och istället fokusera på att vara här med mitt ansikte i och som enhet och jämlikhet – genom att känna – uppleva – och vara intim med mitt ansikte här

3. När jag märker att jag fokuserar, och koncentrerar mig själv på andra människor, och tänker på vad andra kan tänkas tycka om mitt ansikte – och om hur min profil ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag funderar på vad andra tänker om mig – då förlorar jag mig själv – och låter mitt förhållande med mig själv gå upp i rök – således åtar jag mig själv att koncentrera, och fokusera på mig själv – och göra detta praktiskt genom att vara medveten om mitt andetag – och medvetet andas in och ut och vara närvarande om min kropp här

4. När jag märker att jag håller kvar vid, och definierar mig själv utifrån ett minne, vari min mamma nämnt att jag haft ett vackert ansikte, och att mina kind-, och käkben ger mig en vacker profil – och att jag är bildskön – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag slutar att definiera mig själv som bildskön, eller som snygg, eller som attraktiv – och ser att dessa punkter endast är idéer, och ord – men inte faktiska och substantiella bevisbara punkter – de existerar bara i den mänskliga tankedimensionen – och inte i verkligheten; således åtar jag mig själv att leva i verkligheten – och vara fokuserad, och koncentrerad på verkligheten här – och inte ge efter, och förlora mig själv i och som sinnet

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett tankemönster som lyder att ”jag har ett snyggt ansikte” – och att jag är mer attraktiv än vad vanliga människor är” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att jag är precis som alla andra människor – och min kropp fungerar, och existerar precis som alla andra kroppar – och att idén om att vara snygg, och attraktiv – det är just det – en idé – och ingen fysisk, faktiskt verklighet – således åtar jag mig själv att andas – och att stabilisera mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och att andas och låta mig själv uppleva själva den fysiska manifestationen av och som min kropp – som inte är en bild – utan som är ett fysiskt och substantiellt uttryck här – ett levande ting

 

Enhanced by Zemanta

Dag 225: Kroppen Min – Puffiga Kinder (Del 12)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 10) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker att mina kinder är lita för puffiga – lite för runda och stora – de skulle sett bättre om de varit smalare.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och definiera mina kinder såsom att vara ”lite för puffiga” – och ”lite för stora” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stå en och jämlik med och som mina kinder – och inte uppskatta min kinder – eftersom mina kinder är trots allt funktionella, och de gör det de är skapade att göra – och utan mina kinder hade jag haft svårt att äta, och svårt att tala – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppskatta och tycka om det min kropp är för, och gör för mig

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mina kinder för givna, och ta min kropp för given – och skapa fördömanden, och tankar om mina kinder, och om min kropp – att jag inte tycker att dessa ser tillräckligt mycket ut som en viss bild som jag skapat i mitt huvud – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas – och att föra mig själv tillbaka hit – och att se, inse och förstå att puffiga kinder inte är någonting dåligt – och det är ingenting som är fel p.g.a. att jag har puffiga och runda kinder – utan det är bara sinnet – såsom tankar – som anmärker på att det är fel – men det betyder ju inte att kinderna för den sakens skull är fel

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera, och uppleva mina kinder utifrån mitt sinne – och endast se mina kinder såsom en bild som inte passar ihop med den bilden jag skapat i mitt huvud om hur kinder borde se ut – vari jag har tänkt att kinder borde vara platta, de borde vara hårda, och de borde se spända ut – och vara släta över ansiktet – istället för att se, inse, och förstå att denna bilden inte ger mig korrekt information om verkligheten – utan denna bilden är endast en idé som jag skapat i mitt huvud och som jag sedan har tänkt – att denna idén måste utgöra en sorts karta över hur verkligheten bör se ut – när så inte är fallet överhuvudtaget

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lära känna min kropp intimt, och nära här – och vara med och som min kropp i varje ögonblick – och låta mig själv utforska, och ta bort alla slags fördömanden, och alla slags upplevelser, och tankar, och sinnesskvaller som jag har ackumulerat gentemot kroppen – och som jag använt för att skapa mig själv en idé och en tro – om hur kroppen borde se ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och att vara här med min kropp – och att se, inse och förstå att kroppen i sig självt inte bryr sig för två öre om hur kinderna ser ut – och om jag således låter mig själv ligga ned och andas, och bara känna av min kropp här – musklerna – andetaget – benen – rörelserna min kropp gör – så kommer jag att se att det är endast sinnet som värdesätter utseende – och att sinnet endast existerar, och är här – när jag medverkar i sinnet – och låter mig själv förföras av sinnets bakvända logiska resonemang

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att släppa taget om min tendens att fixera vid utseende – och att bedöma mig själv utifrån utseende – och att bedöma andra människor utifrån utseende – i rädslan för att jag då inte kommer veta hur jag ska se mig själv, och andra människor – hur ska jag bedöma, och värdesätta mig själv och andra om jag inte får använda mig själv av bilder? Och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och föra mig själv tillbaka hit – och se att jag inte behöver bedöma och värdesätta min omgivning utifrån hur saker och ting ser ut – jag behöver faktiskt inte bedöma, och värdesätta överhuvudtaget – utan det räcker med att jag låter mig själv leva – och andas – och vara här – och disciplinerad med vad jag tillåter och accepterar att existera inom och som mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som självfördömandet att mina kinder är ”lite för puffiga” – och ”lite för stora” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mina kinder är – mina kinder – och ingenting mer, eller mindre än mina kinder – således åtar jag mig själv att inte titta på, och tänka om mina kinder såsom någonting mer eller mindre än mina kinder – och att fokusera på mina kinders fysiska sammansättning och upplevelse – istället för hur de ser ut

2. När jag märker att jag tar mina kinder, och min kropp för given, och att jag skapar fördömanden och tankar om mina kinder, och min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp stöttar mig ovillkorligt och har inget krav på att jag ska se ut på något speciellt sätt inom mig själv – tänka några speciella tankar – eller sjunga någon speciell låt – nej min kropp stöttar mig ovillkorligt – således åtar jag mig själv att ge detta tillbaka till min kropp – genom att stötta min kropp ovillkorligt utan någon förväntning på hur min kropp ska se ut

3. När jag märker att jag ser, och definierar, och upplever mina kinder, och min kropp utifrån mitt sinne – och att jag endast ser mina kinder såsom en bild som inte passar ihop med den bilden jag skapat i mitt huvud om hur kinder borde se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att det finns ingen bild som dikterar hur kinder borde se ut – en bild är en bild och ingen slags regel eller universal sanning som visar hur kroppen borde se ut – således åtar jag mig själv att istället för att lita på bilder – istället lita på mig själv och på min kropp här – och att se min kropp utifrån ett fysiskt perspektiv genom att andas – och vara närvarande här med och som min mänskliga fysiska kropp i och som varje andetag

4. När jag märker att jag inte låter mig själv vara fysisk, intim, och nära med och som min kropp här – utan att jag istället tittar på min kropp, och andras kroppar utifrån mitt sinne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt sinne har ingen aning om hur en korrekt kropp fungerar, eller ser ut – sinnet arbetar med idéer och har inget koncept om hur den fysiska verkligheten fungerar – och borde således inte vara inblandad i att dirigera eller ta beslut i och som den fysiska verkligheten; således åtar jag mig själv att uppleva min kropp DIREKT HÄR – utan mellanledet av mitt sinne – och således sluta se och uppleva min kropp utifrån ett bildstyrt sinnesperspektiv

5. När jag märker att jag inte vill släppa taget om min bild-, och utseendefixering – eftersom jag känner mig rädd för hur jag i sådana fall skulle leva och uttrycka mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna rädslan är irrationell – för om jag tittar på mitt liv kan jag se att jag inte har lyckats överleva på grund av min förmåga att värdesätta bilder – utan på grund av min förmåga att ta fysiska beslut, och röra mig själv i denna fysiska verklighet med hjälp av fysiska och praktiska beaktanden – inte sinnesbilder; således åtar jag mig själv att se att det som är av värde är att jag kan bedöma, analysera, och förstå denna fysiska verklighet här – och inte huruvida jag kan betygsätta och reagera på bilder som dyker upp i mitt sinne – således åtar jag mig själv att fokusera på vad som är fysiskt här i och som denna verklighet – och på min fysiska upplevelse av och som mig själv i denna verklighet – och inte på hur jag ser ut – eller hur andra ser ut

Enhanced by Zemanta