Tag Archives: välkänd

Dag 208: Socialitetskaraktären – Rädsla, och Begär (Del 2)

Jag fortsätter idag att arbeta med socialitetskaraktären – och jag kommer nu att börja ta mig igenom de olika dimensioner som karaktären består av – applicera självförlåtelse, samt självåtaganden på de punkter som jag ser.

1) Rädsla

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och nervös för att jag inte duger – och för att jag inte är lika mycket värd som andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med andra människor, och jämföra människor mot varandra – och evaluera människor – och skapa en social hierarki inom mig själv – där jag fördömer människor utifrån hur mycket värde jag tycker de har i förhållande till varandra – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället se, inse och förstå att alla är värda detsamma – att ingen är mer värd än en annan och att det således inte finns någon grund att frukta att förlora mitt värde som människa

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte passa in, och vara rädd för att bli sedd av majoriteten såsom att vara nördig, töntig, utanför, och av lägre socialt värde än andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv ett inbillat socialt värde genom att jämföra mig själv med andra människor – och skapa detta värde inom mig själv genom att jämföra mig själv med andra och analysera hur många sociala interaktioner jag har med andra – jämfört med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tappa bort mig själv såsom självuttryck – såsom människa och varelse här – genom att försöka vara någonting jag inte är för att uppnå min idé av egenvärde

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte bli ansedd av människor i min värld såsom att jag passar in – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och ha ett begär av att passa in – och vara rädd för att om jag inte passar in – så kommer jag att bli ensam, och känna mig själv emotionellt sårad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en upplevelse av att känna mig emotionellt sårad när jag inte tycker mig själv vara accepterad och erkänd av majoriteten i en social konstellation

4. jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte vara accepterad av en social konstellation – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tillåtit mig själv att kompromissa mig själv – och förändra mig själv för att få passa in – och för att få känna mig själv accepterad av andra människor – istället för att jag tillåtit och accepterad mig själv att leva – uttrycka mig själv naturligt här – såsom mitt naturliga och vanliga uttryck av mig själv utan att försöka göra mig till – eller försöka få erkännande av människor i min värld

Självåtagande
1. När jag märker att jag upplever mig själv rädd och nervös för att jag inte duger, och för att jag inte är lika mycket värd som andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är värd lika mycket som alla andra – att jag har mitt värde här med mig för att jag är en jämlik del av denna existens – i det att jag är fysisk och materiellt manifesterad här såsom en kropp – såsom fysiska molekyler och celler – vilket är detsamma för allt annat som existerar i denna världen; således åtar jag mig själv att sluta känna mig själv mindre värd, mindre betydelsefull – och se, inse och förstå att jag är här i enhet och jämlikhet precis som allt annat

2. När jag märker att jag upplever mig själv rädd för att jag inte ska passa in, och rädd för att bli sedd av majoriteten såsom att vara nördig, töntig, utanför, och av lägre socialt värde än andra människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att idén om den sociala hierarkin är just det – en idé och inte en fysisk verklighet – det är någonting man upplever – man känner sig underlägsen, man upplever sig själv mobbad, man upplever sig själv mindre värd – men det är inte en fysisk och faktiskt sanning; således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv utifrån denna mentala idén om en social hierarki – och istället fokusera på att leva – och uttryck mig själv här – med och som min kropp i varje andetag

3. När jag märker att jag blir rädd för att inte bli ansedd av människor i min värld såsom att jag passar in – i rädslan för att jag ska känna mig ensam, och emotionellt sårad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – endast om jag medverkar i, och definierar mig själv utifrån energi såsom sinnet – finns det ett behov av att passa in, och ett behov av att undvika att känna mig sårad och ensam – eftersom känslor och upplevelser av energi kan endast existera i och som sinnet; således åtar jag mig själv att sluta begränsa mig själv genom att existera i och som sinnet – och istället leva här med och som min mänskliga fysiska kropp – i och som varje andetag

4. När jag märker att jag upplever mig själv rädd för att inte vara accepterad av en social konstellation – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur lite det faktiskt betyder för mig, och mitt liv – huruvida jag är accepterad och erkänd av en social konstellation – jag kan ju se tillbaka på mitt liv – och där se att de sociala förhållanden jag under mina skolår kämpat så hårt för att bevara inte längre finns – detta betyder alltså att de sociala konstellationer som jag ger så mycket energi och tanke nu är precis likadana och kommer inte finnas kvar i mitt liv, och vara av något värde för mig – således åtar jag mig själv att sluta lägga energi på att försöka bevara relationer som jag ändå inte kommer hålla kvar vid – och istället lägga min uppmärksamhet på att bevara och uttrycka mig själv effektivt i de relationer som jag faktiskt ser är av värde – substans – och som kommer ha en effekt på mig och mitt liv – vilket inte utgörs av de sociala konstellationer jag möter i skolan, och på arbetet – i alla fall till en väldigt stor del är det så

2) Begär

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och nära ett begär av att få vara den personen som är mest känd, mest omtyckt, och mest populär – den personen som ha de mest omtyckta, mest populära, och mest accepterade människorna som vänner – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att konsekvensen av att leva på ett sådant sätt är att jag kompromissar mig själv som mitt naturliga uttryck av och som mig själv – eftersom jag inte låter mig själv vara med de människor som jag faktiskt tycker om att vara med – och jag inte låter mig själv göra de saker jag tycker om att göra – eftersom jag istället gör, och är med människor för att få känna mig själv speciell

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att nära, och skapa ett begär av att vilja vara den personen i en social konstellation som har det högsta värdet – d.v.s. vara ansedd av människor i min omgivning såsom att vara den bästa – den mest speciella – och den mest accepterade individen av alla människor i en social konstellation – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att konsekvensen av att leva på detta sätt – av att ha en önskan och ett begär av att få uppleva mig själv på detta vis – är att jag inte tillåter mig själv att vara mig själv – att vara naturlig och inte tillgjord – eftersom jag hela tiden försöker få andra att tycka om mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och nära ett begär av att få vara i centrum av allas uppmärksamhet – och önska, och vilja att få ha någon att prata med konstant – och önska att människor skulle vilja prata med mig, och ha det som sin högsta önskan att få inleda en relation med mig – och få kalla sig själva mina kompisar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå hur detta begär har en baksida – baksidan är att jag måste ändra mig själv, förtrycka mig själv, och skapa mig själv såsom en bild – och inte visa vem jag är på riktigt – eftersom då kan jag aldrig uppnå och förverkliga mitt begär

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och nära ett begär av att få ha mest uppmärksamhet – och få bli erkänd som en socialt segrande, och betydelsefull individ – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förtrycka mig själv, hålla mig själv tillbaka, och vara rädd för att vara mig själv – för att försöka uppnå denna drömmen och materialisera mitt begär – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara tillfreds med mig själv – att uppskatta de människor som faktiskt är i min värld och som jag har naturliga och avslappnade relationer – för att på så vis tillåta mig själv att leva här och sluta jaga efter att få uppnå ett begär som inte är riktigt till att börja med

Självåtaganden
1. När jag märker att jag skapar, när, och medverkar i och som ett begär att få vara den personen som är mest känd, mest omtyckt, och mest populär – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta begär leder inte till något annat än fejkade relationer med andra människor som inte har någon substans – eftersom jag inte tillåter och accepterar mig själv att vara mig själv med andra människor utan istället emulerar och fejkar mig själv för att få en viss respons och reaktion från andra människor; således åtar jag mig själv att vara mig själv – att acceptera mig själv och att inte försöka uppnå en roll, och en position hos andra människor av att vara erkänd och högt uppsatt – men samtidigt inte frukta att ta kontakt med nya människor – och etablera nya relationer – och prata med människor – men inte låta denna process definiera mig – och ge mig en upplevelse av att vara värdefull

2. När jag märker att jag när, skapar, eller medverkar i och som ett bär av att vilja vara den person i en social konstellation som har det högsta sociala värdet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att idén om att ha ett socialt värde – är enbart en idé och är inte en faktiskt och fysisk sanning – det är en subjektiv upplevelse – som skapas av subjektiva kulturella definitioner – av vad man definierar och anser vara socialt värde – således åtar jag mig själv att sluta jaga efter denna abstrakta och mentala upplevelse – och istället åtar jag mig själv att leva här med och som min kropp – och använda varje andetag till att uttrycka mig själv en och jämlik – med och som min mänskliga fysiska kropp här

3. När jag märker att jag medverkar i och som, och när ett begär av att få vara i centrum av allas uppmärksamhet – och önska, och vilja att få ha någon att prata med konstant – och att människor vill prata med mig, och vill få kalla sig själv min kompis – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att detta begär är irrationellt – och bygger på en känsla av tomhet – av att jag känner mig värdelös, och ensam för mig själv och som om att jag måste ha människor runtomkring som konstant ger mig uppmärksamhet för att jag inte ska känna mig själv värdelös; således åtar jag mig själv att sluta känna mig tom – och värdelös – sluta känna mig ensam – och istället fokusera på att leva och vara här med min mänskliga fysiska kropp i och som varje andetag – och se, förstå, och inse – att jag är här – med mig själv i varje andetag – och således är jag faktiskt aldrig ensam

4. När jag märker att jag skapar, när, och medverkar i och som ett begär av att få ha mest uppmärksamhet – och få bli erkänd som en socialt segrande och betydelsefull individ – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inget sådant som att segra socialt – det är endast en subjektiv upplevelse som är mental – alltså existerar enbart inom mig – och den är alltså inte riktig – och således ingenting att kämpa för – eller försöka uppnå – således åtar jag mig själv att leva här i verkligheten – och endast beakta – och följa – och kämpa för punkter som jag kan se är verkliga eftersom jag kan ta på dem – röra vid dem – och konfirmera deras existens här för mig själv

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Dag 137: Framtiden och Pengar

Självskriverier

Idag har jag medvetet tagit det lugnt i förhållande till mina studier, och när jag upplevt att jag börjat stressa – tänka på vad jag ska göra, hur mycket jag ska göra, när jag ska göra det – då har jag stoppat mig själv, tagit ett andetag – och sedan medvetet rört mig själv sakta, och lugnt med min kropp. Och gjort de saker som kommit upp här i detta ögonblick; t ex göra disken, gå ut med katterna, gå och göra en kopp kaffe. Och det har varit väldigt bekvämt att ha en sådan utgångspunkt gentemot mina studier.

Men jag märker fortfarande hur jag existerar i en jakt inom mig själv – och hur jag ibland kan förlora mig själv i ångest, nervositet, och tankar på framtiden – vad ska jag göra? Var ska jag jobba? Hur mycket pengar kommer jag tjäna? Kommer jag klara av mina studier? Så jag ska arbeta med denna tendensen av att projicera mig själv in i framtiden idag, och att sätta ett värde på hur bra det går för mig i mina studier.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden, och tänka, och fundera på vilket slags jobb jag kommer få i framtiden – om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – om jag gör tillräckligt, eller inte gör tillräckligt i förhållande till mina studier, och hur detta kommer att influera min framtid – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta oroa mig själv och istället LEVA HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så fort jag kommit ut i arbetslivet, och klarat av min utbildning – att jag då kan sluta tänka på framtiden, och sluta planera hur jag ska göra, hur jag ska leva, vad jag ska göra, och vad jag inte ska göra – istället för att se, inse och förstå att detta bara är en ursäkt jag skapar inom och som mig själv så att jag inte ska behöva stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig nervös, och rädd för att mina studier inte ska gå bra – i rädslan, och ångesten att jag då inte kommer ha någon kontroll över min framtid – och veta exakt hur min framtid kommer att te sig, och vad jag kommer göra i min framtid – och om det kommer att gå bra, eller dåligt för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta vara rädd för att inte ha kontroll, och istället leva här i självtillit i varje ögonblick – och lita på mig själv att jag kan hantera de ögonblick som dyker upp – och att jag kan hitta en effektiv riktning för mig själv när jag möter problem som jag inte tidigare har hanterat eller löst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på att det ska gå jättebra för mig i mina studier, i rädslan och ångesten att om det inte går jättebra för mig i mina studier – att mitt liv då kommer bli tråkigt, och intetsägande – och att jag kommer sluta mina dagar som arbetslös, och utan att ha någon makt eller kontroll i mitt liv i formen av pengar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera makt, och kontroll i förhållande till pengar – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv som makt och kontroll – genom att ta makten över mina upplevelser, och tankar – och stoppa dem – och genom att ta kontroll över mina upplevelser, och tankar – och inte låta dem styra mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som att framtiden är ett monster som kan äta upp mig om jag inte är beredd och konstant övervakar att jag har kontroll på framtiden, och att jag är förmögen att styra framtiden som jag vill att framtiden skall vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom underlägsen framtiden – och tro, och tänka att framtiden är någonting som är mer än mig, och som jag måste skydda mig mot – och förbereda mig själv mot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att bli arbetslös, och inför att inte ha några pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att en sådan situation inträffar genom att bekämpa framtiden, och se till att jag alltid har kontroll, och att jag aldrig slappnar av, och slutar vaka över framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att faktiskt slappna av, att ta det lugnt och att låta mig själv helt enkelt andas – och inte hetsa upp mig själv inför framtiden utan gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget – här

Självåtaganden

När jag märker att jag projicerar mig själv in i framtiden, och tänker och funderar på vilket jobb jag kommer få – och om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick tittar in i framtiden eftersom jag är rädd att förlora kontrollen, rädd att om jag inte vakar över min framtid genom att tänka, att jag då inte längre kommer kunna veta, och förbereda mig själv inför framtiden; således åtar jag mig själv att istället för att existera i förhållande till framtiden i och som en utgångspunkt av rädsla – att istället stå en och jämlik med framtiden – och gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget

När jag märker att jag tänker att jag kan sluta tänka på framtiden först vid ett senare tillfälle – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inse och förstår att jag behöver inte nå någonstans, eller klara av någonting för att kunna sluta tänka på framtiden – utan det är någonting jag kan göra HÄR – med ett beslut här i och som mitt andetag; således åtar jag mig själv att sluta fundera och tänka på framtiden – att sluta att hålla fast i och som rädsla, ångest och nervositet – och föda, och nära denna genom att oroa mig för vad som komma skall – och jag åtar mig själv att istället leva här – ett ögonblick i taget – ett andetag i taget

När jag märker att jag känner mig nervös, och rädd inför att mina studier inte ska gå bra – och att jag därav inte kommer ha någon kontroll över min framtid – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla inför framtiden är irrationellt eftersom jag ändå kommer att dö vid en tidspunkt – utöver det är rädsla ypperligt begränsande, eftersom jag helt existerar i överlevnadsbeteende – istället för att ta beslut som är effektiva, och baserade på sunt förnuft – och vad som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta jaga min överlevnad, att sluta försöka få kontroll – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR – och att transcendera min rädsla för döden, och i detta se att all rädsla endast tjänar till att begränsa och hålla mig själv tillbaka inom och som mig själv och således är fullständigt onödig

När jag märker att jag går in i en upplevelse av ångest och rädsla inför att jag inte kommer få tillräckligt bra betyg, och därmed inte få ett roligt jobb i framtiden – och därmed leva ett intetsägande, och ointressant liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så fort jag vill ha någonting, och tror att jag är beroende av min externa verklighet för att skapa en viss upplevelse inom och som mig själv – då skapar jag även rädslan för att förlora just detta någonting, eftersom är beroende av att min verklighet ger mig detta någonting; således åtar jag mig själv att sluta definiera, och skapa mig själv utifrån hur min externa verklighet ser ut – utifrån vad slags arbete, eller vad slags arbetsgivare jag har – och jag åtar mig själv att istället stabilisera mig själv här i och som mitt andetag och leva såsom ingenting, såsom odefinierbar i varje andetag – här

När jag märker att jag inom mig själv spanar utåt mot framtiden, och försöker planera, och övervaka min framtid genom att tänka hur jag måste leva, vad jag måste göra, vad jag måste säga – när jag måste göra någonting – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna tendens jag har att övervaka framtiden, och tänka på framtida beslut är rädsla – rädslan för att inte kunna överleva, och inte ha pengar och möjlighet att leva ett bekvämt och bekymmersfritt liv – och således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av bekvämlighet, att sluta känna att jag måste ha detta system att bära upp mig, och genom att ge mig pengar – få mig att känna mig trygg, och stabil – och jag åtar mig själv att leva trygghet, och stabilitet såsom mig själv – genom att vara här i och som min mänskliga kropp – i den naturliga trygghet, och stabilitet som min kropp utgör – eftersom den alltid är densamma och aldrig ändras såsom mitt sinne gör

När jag märker att jag känner ångest, och rädsla inför att bli arbetslös, och inte ha några pengar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den enda anledningen till att jag fruktar att vara arbetslös, och fruktar att inte ha pengar är att jag fruktar att leva ett obekvämt, och oberäkneligt liv – där jag inte längre äger känslan av att kunna kontrollera och styra vad som händer i mitt liv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär att leva ett bekvämt liv, och släppa min rädsla att känna det som att jag kontrollerar och styr vad som händer i mitt liv – och jag åtar mig själv att istället möta varje ögonblick ny och fräsch – här – utan att hålla kvar vid något förflutet som jag försöker skydda, eller något begär som jag försöker hålla fast vid