Tag Archives: vinst

Dag 137: Framtiden och Pengar

Självskriverier

Idag har jag medvetet tagit det lugnt i förhållande till mina studier, och när jag upplevt att jag börjat stressa – tänka på vad jag ska göra, hur mycket jag ska göra, när jag ska göra det – då har jag stoppat mig själv, tagit ett andetag – och sedan medvetet rört mig själv sakta, och lugnt med min kropp. Och gjort de saker som kommit upp här i detta ögonblick; t ex göra disken, gå ut med katterna, gå och göra en kopp kaffe. Och det har varit väldigt bekvämt att ha en sådan utgångspunkt gentemot mina studier.

Men jag märker fortfarande hur jag existerar i en jakt inom mig själv – och hur jag ibland kan förlora mig själv i ångest, nervositet, och tankar på framtiden – vad ska jag göra? Var ska jag jobba? Hur mycket pengar kommer jag tjäna? Kommer jag klara av mina studier? Så jag ska arbeta med denna tendensen av att projicera mig själv in i framtiden idag, och att sätta ett värde på hur bra det går för mig i mina studier.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera mig själv in i framtiden, och tänka, och fundera på vilket slags jobb jag kommer få i framtiden – om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – om jag gör tillräckligt, eller inte gör tillräckligt i förhållande till mina studier, och hur detta kommer att influera min framtid – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att sluta oroa mig själv och istället LEVA HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att så fort jag kommit ut i arbetslivet, och klarat av min utbildning – att jag då kan sluta tänka på framtiden, och sluta planera hur jag ska göra, hur jag ska leva, vad jag ska göra, och vad jag inte ska göra – istället för att se, inse och förstå att detta bara är en ursäkt jag skapar inom och som mig själv så att jag inte ska behöva stoppa mig själv, och föra mig själv tillbaka hit och leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig nervös, och rädd för att mina studier inte ska gå bra – i rädslan, och ångesten att jag då inte kommer ha någon kontroll över min framtid – och veta exakt hur min framtid kommer att te sig, och vad jag kommer göra i min framtid – och om det kommer att gå bra, eller dåligt för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta vara rädd för att inte ha kontroll, och istället leva här i självtillit i varje ögonblick – och lita på mig själv att jag kan hantera de ögonblick som dyker upp – och att jag kan hitta en effektiv riktning för mig själv när jag möter problem som jag inte tidigare har hanterat eller löst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta ett värde på att det ska gå jättebra för mig i mina studier, i rädslan och ångesten att om det inte går jättebra för mig i mina studier – att mitt liv då kommer bli tråkigt, och intetsägande – och att jag kommer sluta mina dagar som arbetslös, och utan att ha någon makt eller kontroll i mitt liv i formen av pengar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera makt, och kontroll i förhållande till pengar – istället för att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv som makt och kontroll – genom att ta makten över mina upplevelser, och tankar – och stoppa dem – och genom att ta kontroll över mina upplevelser, och tankar – och inte låta dem styra mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som att framtiden är ett monster som kan äta upp mig om jag inte är beredd och konstant övervakar att jag har kontroll på framtiden, och att jag är förmögen att styra framtiden som jag vill att framtiden skall vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och se mig själv såsom underlägsen framtiden – och tro, och tänka att framtiden är någonting som är mer än mig, och som jag måste skydda mig mot – och förbereda mig själv mot

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att bli arbetslös, och inför att inte ha några pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka undvika att en sådan situation inträffar genom att bekämpa framtiden, och se till att jag alltid har kontroll, och att jag aldrig slappnar av, och slutar vaka över framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att faktiskt slappna av, att ta det lugnt och att låta mig själv helt enkelt andas – och inte hetsa upp mig själv inför framtiden utan gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget – här

Självåtaganden

När jag märker att jag projicerar mig själv in i framtiden, och tänker och funderar på vilket jobb jag kommer få – och om det kommer gå bra, eller dåligt för mig i framtiden – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick tittar in i framtiden eftersom jag är rädd att förlora kontrollen, rädd att om jag inte vakar över min framtid genom att tänka, att jag då inte längre kommer kunna veta, och förbereda mig själv inför framtiden; således åtar jag mig själv att istället för att existera i förhållande till framtiden i och som en utgångspunkt av rädsla – att istället stå en och jämlik med framtiden – och gå in i framtiden ett andetag i taget – ett steg i taget

När jag märker att jag tänker att jag kan sluta tänka på framtiden först vid ett senare tillfälle – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inse och förstår att jag behöver inte nå någonstans, eller klara av någonting för att kunna sluta tänka på framtiden – utan det är någonting jag kan göra HÄR – med ett beslut här i och som mitt andetag; således åtar jag mig själv att sluta fundera och tänka på framtiden – att sluta att hålla fast i och som rädsla, ångest och nervositet – och föda, och nära denna genom att oroa mig för vad som komma skall – och jag åtar mig själv att istället leva här – ett ögonblick i taget – ett andetag i taget

När jag märker att jag känner mig nervös, och rädd inför att mina studier inte ska gå bra – och att jag därav inte kommer ha någon kontroll över min framtid – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla inför framtiden är irrationellt eftersom jag ändå kommer att dö vid en tidspunkt – utöver det är rädsla ypperligt begränsande, eftersom jag helt existerar i överlevnadsbeteende – istället för att ta beslut som är effektiva, och baserade på sunt förnuft – och vad som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta jaga min överlevnad, att sluta försöka få kontroll – och istället åtar jag mig själv att leva HÄR – och att transcendera min rädsla för döden, och i detta se att all rädsla endast tjänar till att begränsa och hålla mig själv tillbaka inom och som mig själv och således är fullständigt onödig

När jag märker att jag går in i en upplevelse av ångest och rädsla inför att jag inte kommer få tillräckligt bra betyg, och därmed inte få ett roligt jobb i framtiden – och därmed leva ett intetsägande, och ointressant liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så fort jag vill ha någonting, och tror att jag är beroende av min externa verklighet för att skapa en viss upplevelse inom och som mig själv – då skapar jag även rädslan för att förlora just detta någonting, eftersom är beroende av att min verklighet ger mig detta någonting; således åtar jag mig själv att sluta definiera, och skapa mig själv utifrån hur min externa verklighet ser ut – utifrån vad slags arbete, eller vad slags arbetsgivare jag har – och jag åtar mig själv att istället stabilisera mig själv här i och som mitt andetag och leva såsom ingenting, såsom odefinierbar i varje andetag – här

När jag märker att jag inom mig själv spanar utåt mot framtiden, och försöker planera, och övervaka min framtid genom att tänka hur jag måste leva, vad jag måste göra, vad jag måste säga – när jag måste göra någonting – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna tendens jag har att övervaka framtiden, och tänka på framtida beslut är rädsla – rädslan för att inte kunna överleva, och inte ha pengar och möjlighet att leva ett bekvämt och bekymmersfritt liv – och således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av bekvämlighet, att sluta känna att jag måste ha detta system att bära upp mig, och genom att ge mig pengar – få mig att känna mig trygg, och stabil – och jag åtar mig själv att leva trygghet, och stabilitet såsom mig själv – genom att vara här i och som min mänskliga kropp – i den naturliga trygghet, och stabilitet som min kropp utgör – eftersom den alltid är densamma och aldrig ändras såsom mitt sinne gör

När jag märker att jag känner ångest, och rädsla inför att bli arbetslös, och inte ha några pengar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den enda anledningen till att jag fruktar att vara arbetslös, och fruktar att inte ha pengar är att jag fruktar att leva ett obekvämt, och oberäkneligt liv – där jag inte längre äger känslan av att kunna kontrollera och styra vad som händer i mitt liv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär att leva ett bekvämt liv, och släppa min rädsla att känna det som att jag kontrollerar och styr vad som händer i mitt liv – och jag åtar mig själv att istället möta varje ögonblick ny och fräsch – här – utan att hålla kvar vid något förflutet som jag försöker skydda, eller något begär som jag försöker hålla fast vid

Blöjorna Svämmar Över På Äldre – För Vinstens Skull

Om du blir gammal i dagens samhälle väntar dig ingen direkt ljus upplevelse, eller framtid – du kommer nämligen att torteras – i princip. Du kommer att få bo på ett vårdhem som är drivet av ett vinstintresse – således inte av något intresse om ditt välbefinnande; och en konsekvens av det blir att din blöja kommer vägas, och den kommer enbart att bli bytt när tillräckligt mycket bajs har samlats, att risken för översvämning är överhängande – om du förstår vad jag menar.

Det jag sagt är inte någon ond och bråd vision om framtiden, nej det händer just nu. Bolaget ”Carema Care” – som är sysslar med vård av gamla – har nämligen just nu dryga 150 tillsynsärenden hos socialstyrelsen, och en del av dessa anmälningar grundar sig i det jag nämnde ovan – systematisk vägning av blöjor för maximal vinst.  Det är ju därför blöjorna vägs, för vinstens skull – om du väger blöjorna, och undersöker hur mycket bajs de max kan innehålla utan att läcka uppstår – då kommer du också kunna dra in på blöjkostnaderna; och sålunda tjäna grova cash!

Utöver att blöjbesparande åtgärder blivit anmälda till socialstyrelsen har även godismatning till diabetiker, samt läckande urinpåsar hamnat på deras skrivbord – alla mot samma företag, ”Carema Care”. Men jag är inte här för att peka finger, jag är istället här för visa på varför ett bolag som ”Carema Care” existerar, och varför det därmed är ett helvete att bli gammal i vårt nuvarande pengasystem.

Låt oss se på vår värld, vad är själva drivkraften i vår värld, om du tittar på ditt liv, vad är det som du varje dag måste tillförskansa dig för att överleva? Vad är det som ditt liv, i grund och botten, cirkulerar runtomkring? Jo – pengar.

Vi måste varje dag kämpa för att tillägna oss pengar, vi måste tävla, vi måste konkurrera – billigast och bäst vinner – men när girighet tar över blir slagordet istället – billigast och den bästa lögnen vinner. De som kan spara in mest på kostnader, de får de högsta vinsterna, de nöjdaste aktieägarna, och de högst betalda cheferna – men konsekvensen av en sådan mentalitet blir att bolag som ”Carema Care” ser dagens ljus.

Men inte ska några stora bolag anklagas för sin besatthet av pengar och vinst – nej de är ju bara en reflektion av vår egen dagliga strävan efter att förbättra vår ekonomi, tjäna kosingen, och leva flott – och inte en tanke ägnar vi åt vilka sorters misshag en sådan utgångspunkt i livet kan skapa för andra – men ser vi på TV:n – om de svältande barnen i Afrika – då ser vi faktiskt själva konsekvensen av en livsstil baserat enbart på ”mig, mig, mig” – ”mer pengar” – ”vinst istället för nytta”.

Och vi ser samtidigt avsaknaden av principer såsom jämlikhet, samhörighet, omsorg och hänsyn – samt inga handlingar gjorda i förståelsen av det Jesus en gång sa: ”Älska din granne som dig själv” och ”Ge så ska du få”.

”Carema Care” är också, precis som de svältande barnen i Afrika, en produkt av vår egen inställning till livet – vi har gemensamt skapat ett samhälle där vinst ges större uppmärksamhet än nytta, kvalité och vad som är bäst för alla – istället ses världen med ögon som letar efter potentiella kassakossor, utan någon som helst avsikt om att faktiskt göra en skillnad – och göra någonting som verkligen ger människor en upplevelse av att vara omhändertagna.

Problemet är således inte ”Carema Care” som sådant, utan problemet är hela vårt nuvarande pengasystem, vilket är själva monstret vi skapat, som i sin tur skapar bolag vars enda syfte är ”mer pengar!”. Sålunda måste vi ha ett nytt system – ett system där vinst inte längre betyder någonting, men där istället handlingar, och arbete, och osjälviskt givande betyder någonting – det systemet är ”ett jämlikt pengasystem”.

Med ett jämlikt pengasystem kommer vi kunna skapa himlen på jorden, då vi tillsammans bygger en verklighet baserat på principen om att ”Älska din granne som dig själv” – det är på en sådan jord jag vill bli gammal och dö – mycket väl omhändertagen. Hade inte du vill velat det också?

Källor:

150 Carema-fall hos Socialstyrelsen, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/150-carema-fall-hos-socialstyrelsen_6626452.svd

Sopor blir inte hämtade – undrar varför? Inga pengar såklart

Sopor I blir inte hämtade eftersom det ligger för mycket snö i vägen – detta går att läsa i Sydsvenskan: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1339596/Temporar-losning-pa-sopkrisen.html Publicerad 28 december 2010 16.50 Uppdaterad 28 december 2010 17.52

Anledningen till att snö ligger i väggen för sopbilarna sägs vara julhelgen – det finns inte tillräckligt med snöplogar och manskap för att ordna upp situationen. Frågan är – varför anställer inte kommunen ungdomar eller andra människor som inte har arbete till att lösa uppgiften? Är problemet verkligen att det finns för få anställda – eller – att det finns för lite pengar för att anställa människor?

I ett samhälle där det inte hade varit brist på pengar – där arbete inte hade belönats utifrån vinst utan ifrån sitt praktiska värde hade vi kunnat ta in människor – ungdomar – pensionärer – människor som gillar att vara ute i snön och skotta. Problemet hade enkelt kunnat lösas och alla hade getts betalt per timme – det hade inte funnits någon brist på pengarna eftersom det inte hade funnits någon skuld att hinna ikapp med.

Lösningen är allstå – jämlikt med pengar för alla. Där pengar inte cirkulerar runt och försvinner i korruption – i skuldbetalningar – där ingen har möjlighet att göra sig själv en vinst. Nej – vinst blir det istället då alla tjänar – då pengar faktiskt används för att skapa en vinst för alla – i detta fall – för att rensa sopor bort från gatorna.

Det är oacceptabelt att dagens monetära system låter vinst gå före praktiskt viktiga arbeten. Att pengar endast cirkulerar där det finns möjlighet att få pengar tillbaka – där det finns möjlighet att få en vinst. Men se vad som händer med de arbeten som är viktiga för vår dagliga trivsel och praktiska levnad – de försummas och får inte den uppmärksamhet de behöver ha.

Vi gör ett nytt system där pengar inte längre ges utifrån hur mycket du kan sälja – alla får samma peng för samma tid arbete och endast arbete som gynnar alla räknas som arbete. Att sälja aktier är inget arbete – det gynnar ingen – det ger ingen materiell förändring för människor i dagliga livet – däremot gör snöskottning det – men snöskottning ges ingen prioritet för att vi i dagens samhälle konstant tvingas tjäna pengar – göra vinst på alla vi gör.

Vi har skapat ett skuldsamhälle som är i en ond spiral – mer pengar – mer skuld – mer vinst. Hela tiden måste vi ha mer vinst – konsumera mer – sälja mer och i detta försummar vi det som är viktigt och det rent praktiskt gör vår överlevnad möjlig och bekväm.

Oacceptabelt – ge alla samma mängd pengar och ge alla viktiga yrken pengar utan begär för vinst. Det är enbart möjligt i ett nytt system. Jämlikt med pengar för alla.2010-12-28 16:50:15