Tag Archives: wika desteni2012

Dag 87: Drömmarnas Värld Del 4 – Frihet!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om att vara fri att göra vad jag vill – och leva ett liv utan att ta ansvar, att leva ett liv utan åtaganden – att leva ett liv utan något som helst jag bryr mig om där jag bara kan göra vad jag vill utan några som helst konsekvenser; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att denna världen såsom den ser ut idag – är en konsekvens av människans jakt på sin egen personliga frihet – där ingenting annat betyder någonting än den egna personliga friheten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga ett bättre liv – ett liv som är mer än mitt nuvarande liv – ett liv som är roligare än mitt nuvarande liv – och således alltid existera inom och som en dröm och längtan där jag hela tiden vill någon annanstans – och jag vill uppleva någonting annat – och jag vill bli någonting annat – och göra någonting annat – och därför aldrig tillåta och acceptera mig själv att uppleva och lära känna detta ögonblick här som är här i detta andetaget – som jag lever här en och jämlik med och som min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte döda alla drömmar inom och som mig själv – att inte döda all längtan, och alla projektioner om en framtida lycka – och allt hopp om att mitt liv ändå ska bli bra, och att jag ska få leva ut och känna några av de begär, och önskningar jag ackumulerat inom och som mig själv genom att tänka; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta mig själv tillbaka hit, och möta verkligheten såsom den ser ut här – och gå i denna verklighet en och jämlikt – och inte tillåta och acceptera mig själv att fly bort från de konsekvenser jag skapat genom att gå in i och skapa drömmar och önskningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om min frihet, och min lycka – när jag tydligt ser konsekvensen av att jag bara bryr mig om mig själv i hur världen fungerar, och ser ut – där mer än hälften av jordens människor lever utan mat, och utan vatten – och något som helst stöd från resten av jordens invånare – eftersom de är fullt upptagna med att bara bry sig om sig själva; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva och uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp – och lära mig bry mig om min kropp, och därmed lära mig att bry mig om denna fysiska existens i sin helhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte bry mig om denna fysiska existens i sin helhet, och lära känna denna fysiska existens i sin helhet – och inse, se och förstå hur mycket jag faktiskt har missat genom att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara här, i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter någonting mer än mig själv, i tron och idén att jag inte är tillräcklig – och att någonting mer än mig existerar där ute, och att jag måste genom att tänka och fantisera på detta där ute, nå och uppnå detta där ute – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att frihet finns att få och uppleva där ute – och om jag spenderar tillräckligt mycket tid med att tänka på, och fundera på hur jag ska uppnå frihet där ute, att jag då faktiskt kommer uppleva frihet; istället för att se, inse och förstå att frihet är någonting som jag kan leva här i varje ögonblick – genom att göra mig själv fri från begränsningar i varje ögonblick – och leva här – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste ha andra människors erkännande att jag lever frihet, att andra människor måste titta på mig, och på mitt liv och inom sig själva tänka att: ”oj vad han är fri” – för att jag faktiskt ska kunna uttrycka och leva frihet som mig själv – istället för att se, inse och förstå att jag är kapabel att leva och uttrycka mig själv såsom frihet här i varje ögonblick, och att jag inte behöver någon annan att erkänna mig själv som frihet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera frihet såsom att ha mycket pengar – och tänka att frihet är möjligheten att konsumera hur mycket jag vill och utan att det finns någon ände till hur mycket, och vad jag kan konsumera; istället för att se, inse och förstå att detta är en väldigt begränsad idé av frihet – som faktiskt leder till det motsatta – att jag begränsar mig själv eftersom jag hela tiden är besatt av att konsumera, och faktiskt aldrig lever och uttrycker mig själv här såsom min mänskliga fysiska kropp – fri från begär, önskningar och drömmar

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att essensen av frihet är att verkligen vara fri – fri från allt – och således innebär frihet inte att jag ska få någonting, få uppleva någonting, eller känna någonting – utan att jag helt enkelt är fri från alla begär, önskningar och drömmar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv i vara rädd för att ta mig an åtaganden, och låsa upp mig själv i mitt liv – genom att åta mig en massa ansvar i min värld såsom vad jag ska göra, och hur jag ska leva i min värld – i rädslan för att jag då inte kommer kunna leva, och uttrycka mig själv såsom frihet; istället för att se, inse och förstå att frihet handlar inte om att vara fysiskt fri – utan om vem jag är inom och som mig själv – och hur jag står och lever i förhållande till denna världen – där faktisk frihet är när jag ger upp på alla begär, och önskningar i förhållande till denna världen och tillåter och accepterar mig själv att existera ovillkorligt i varje ögonblick här

Jag åtar mig själv att leva frihet som mig själv, och sluta söka frihet utanför mig själv – och sluta tro att frihet är någonting jag kommer att uppnå genom att konsumera, och köpa mer saker – och i detta åtar jag mig själv att inse, se och förstå att frihet är att vara fri från begär – fri från drömmar – och fri från personliga begär och istället leva här i enhet och jämlikhet med den mänskliga fysiska kroppen i varje andetag

Jag åtar mig själv att sluta söka efter mer, och sluta söka efter ”sanningen” och ”upplysningen” utanför mig själv; och istället ta all denna tiden och hänge den åt mig själv, och till att verkligen lära känna mig själv såsom en fysisk varelse – såsom en riktig människa som existerar och lever här i varje ögonblick och inte befinner sig i någon inre filmupplevelse av drömmar, önskningar och begär

Jag åtar mig själv att sluta längta efter, och drömma efter att få skapa mig själv ett normalt och medelmåttigt liv i denna världen, där jag accepterar denna världen som den är och sedan bara fokuserar på att hanka mig fram och försöka överleva; och istället åtar jag mig själv att leva för att förändra denna världen, och skapa denna världen till att bli bäst för alla på alla sätt och vis

Jag åtar mig själv att möta verkligheten, och att hantera, och dirigera de konsekvenser jag skapat genom att inte ta ansvar för och stå en och jämlik med denna världen såsom den existerar

Jag åtar mig själv att sluta drömma om min frihet, och min lycka, och min glädje – och istället åtar jag mig själv att leva ett lev för och som alla – och verkligen ge mig fan på att skapa en förändring som gör skillnad

Jag åtar mig själv att lära känna denna fysiska existens, att lära känna min kropp, och att lära känna mig själv – och att sluta söka efter någonting mer där ute – och istället inse, se och förstå att jag verkligen missat vad som är verklighet och substantiellt såsom vad som är här

Jag åtar mig själv att inse att jag är tillräcklig här och att jag inte behöver mer – och att jag inte behöver uppnå någonting eller uppleva någonting mer och bättre än mig själv här

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att jag inte behöver någon annan att erkänna mig såsom fri – eftersom jag kan leva och uttrycka mig själv såsom frihet här i varje ögonblick

Jag åtar mig själv att sluta tro och tänka att jag måste konsumera och få nya upplevelser, nya känslor, nya saker för att kunna leva mig själv som fri – istället för att se, inse och förstå att frihet är att leva här såsom fri från begränsningar – och att inte vilja eller önska någonting mer än här – och således vara fri från ekorrhjulet av att alltid vilja nå dit istället för att leva här

Jag åtar mig själv att sluta vara rädd för att låsa upp mig själv, ta ansvar i min värld, och anta åtaganden i min värld – i rädslan att jag ska förlora min frihet – och jag inser, ser och förstår att frihet i sin essens handlar om vem jag är i förhållande till mitt liv – och till mig själv – och att frihet är att leva och uttrycka mig själv här utan att tillåta och acceptera mig själv att definiera och skapa mig själv utifrån vad som är här

Advertisements

Dag 62: Att Bli Någonting Mer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på saker och ting jag ska göra, och existera i rädsla och ångest att jag inte kommer hinna med att göra det jag tänker på – istället för att helt enkelt se vad som behövs göras i detta ögonblick, och göra det jag hinner med – och om det är saker jag inte hinner med att göra, att helt enkelt inte göra dem

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inse, se och förstå att jag inte kan hinna med att göra mer saker, än vad jag hinner med att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka på min framtid, och stressa upp mig själv inom mig själv – eftersom jag tänker på hur mycket saker jag måste göra, och hur många ansvar jag har att ta hand om, och i detta stressa upp mig själv och uppleva mig själv jagad – istället för att vara här i varje ögonblick och sluta jaga ett annat ögonblick som inte är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga en upplevelse av mer, att jaga en ”mig själv” som är mer än vad jag är här – och när jag rör mig och uttrycker mig själv här – att ha framför näthinnan en ide av att jag rör mig mot någonting mer – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att bli mer här – genom att vara här helt och fullt i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag kommer bli någonting mer i framtiden, och inom själv stressa, och vara rädd för att jag inte kommer bli någonting mer i framtiden utan bara vara samma, istället för att se, inse och förstå att det finns inget ”mer” att uppnå – det finns inget högre, och bättre, och viktigare att uppnå längre fram i tiden – och min upplevelse av mig själv kommer inte att bli någonting bättre än vad jag tillåter och accepterar av mig själv här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ett begär av att få göra, och vara någonting mer – och tänka att jag måste uppnå någonting mer med mig själv, och mitt liv – i tron att jag inte är tillräcklig, och om jag inte konstant känner att jag blir mer, och får mer energi – att tro, och tänka att någonting då måste vara fel – och att jag måste ha ett sorts problem inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag har ett osynligt problem med mig själv som jag inte vet hur jag ska hantera, och tänka att det finns saker om mig som jag vet, och som jag inte har kontroll över – och i denna tanken därför ge upp och säga att jag inte är tillräckligt effektiv, och stark för att leva självuppriktighet här i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv och vara rädd för att jag missar mer av mig själv, för att jag missar en framtid där jag kan uppleva mig själv såsom ”mer än” – och bättre än” – istället för att se, inse och förstå att det finns endast mig själv här, och att allt annat ”mer” är en idé och en energi upplevelse som inte är riktig utan en illusion

Jag åtar mig själv att leva här och inte försöka nå dit – och bli mer än – och bättre än

Jag åtar mig själv att leva i varje ögonblick och inte tänka på min framtid i mitt huvud, på vad jag ska, och inte ska göra, utan istället lever och uttrycker jag mig själv här

Jag åtar mig själv att åtar mig själv att inte frukta att jag kommer missa någonting i framtiden, utan jag inser att jag är här – och att allt som är jag är här – och att när jag är här – missar jag ingenting eftersom allt är och finns här såsom jag

Dag 29: Praktiska Beslut i en Praktisk Verklighet

Någonting som jag märkt att jag brukar göra, är att jag fantiserar om framtiden. Och det jag brukar göra är att jag tar någon slags idé om vad jag ska göra i framtiden, jag tänker till exempel att jag ska gå på en utbildning, lära mig ett språk eller någonting sådant – och sedan i denna tanke börjar jag sedan uppleva mig själv upphetsad, och förväntansfull mot hur det kan vara att skapa mina drömmar.

Det intressanta är att jag aldrig brukar fullgöra dessa drömmar, jag brukar bara gilla att uppleva den där energin inom mig själv av att: yes! Jag ska verkligen göra detta, jag ska lära mig detta språket, eller gå den där utbildningen, och det kommer bli så jäkla roligt! Men sen när jag börjar så märker jag att den där energin inom mig tar slut, och sedan märker jag att det där roliga egentligen är ett hårt arbete. Som till exempel att lära mig ett språk, det är tufft, och det tar tid – och det är inte någonting som jag lär mig på fem minuter.

Så, det jag skulle vilja ändra är att när jag tittar på att göra någonting, lära mig någonting, eller gå en utbildning, eller ett beslut, att jag inte gör det utifrån den där energin inom mig som säger: Yes! Go for it! Nu jäklar! Utan istället ta ett beslut utifrån vad jag ser är praktiskt bäst för mig. Alltså, jag ser en utbildning, och så tittar jag på om jag behöver den utbildningen rent praktiskt, har jag tillräckligt med tid för att ta mig igenom utbildningen? Behöver jag den där färdigheten som utbildningen kommer att ge mig? Det är praktiska överväganden, och inte energiöverväganden.

Energiöverväganden leder mig alltid till att inte längre känna mig motiverad, eftersom jag faktiskt inte har någon praktisk motivation bakom mitt beslut, det var bara en upplevelse energi som drev mig. Emedan praktiska överväganden leder mig att ta beslut som jag driver igenom från början till slut, eftersom då har jag en praktisk motivation bakom vad jag gör – jag gör det inte bara för energins skull.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att fantisera om vad jag ska göra i framtiden, och bli beroende av att inbilla mig att jag göra olika saker i framtiden, som att läsa en utbildning, eller lära mig ett språk, eller att färdigställa något projekt – och inbilla mig, och planera utifrån en utgångspunkt av energi – istället för att när jag planerar, eller tittar på huruvida jag ska göra någonting, att jag tittar på det hela utifrån en praktisk utgångspunkt, och inte en energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på vilka valmöjligheter jag har, att titta på vad jag kan göra, eller inte göra i mitt liv, utifrån en utgångspunkt av energi – där jag känner mig upphetsad och förväntansful inför att göra någonting speciellt i framtiden, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ta tillbaka denna upphetsningen, och förväntningen jag projicerar in i framtiden, och istället leva den här såsom mig själv – då jag uttrycker mig själv såsom glädje, och såsom att i varje ögonblick uppskatta mig själv och den möjlighet jag har här, att föda mig själv såsom liv från det fysiska

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att åta mig diverse projekt utifrån en utgångspunkt av energi, där jag känner att om jag får göra detta projekt, och om jag får lägga när all min energi på detta projekt så kommer jag att känna mig själv fulländad, och jag kommer må bra, och känna det som om jag gjort någonting med mitt liv, istället för att ta detta tillbaka till mig själv, och applicera dessa orden såsom mig själv i mitt dagliga liv – och således tillåta mig själv att låta varje ögonblick vara ett ögonblick som jag går till fulländning, att låta varje handling, och varje projekt jag tar an mig själv – såsom att diska disken, eller göra mina läxor, eller gå upp på morgonen, vara någonting som jag gör helt, och fullt här, och således att jag lever fulländning som ett praktiskt uttryck av mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att projicera ord såsom fulländning, bekvämlighet, och att vara nöjd med mig själv in i framtiden, i tron att jag måste ta mig an en kurs, att jag måste göra ett projekt, att jag måste på något sätt skapa mig själv till att bli någonting mer, för att jag ska kunna leva ord såsom fulländning, bekvämlighet, och självuppskattning här såsom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag alltid måste jaga någonting, att jag måste ha ett mål som jag rör mig emot, där tydligen, när jag kommer fram till målet, att jag då ska få koppla av, och känna mig nöjd och tillfreds med mig själv, istället för att se, inse och förstå – att det där målet i framtiden är en ursäkt jag skapat för att inte leva självtillfredsställelse, och självuppskattning här såsom mig själv, i varje ögonblick – där jag slutar att jaga och separera mig själv ifrån dessa orden genom att definiera dem såsom en energi, och en bild i mitt huvud, utan istället lever dem fysiskt, och praktiskt här såsom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja göra saker, att skapa saker, och leva saker utifrån en utgångspunkt av energi, där det känns bra, det känns förhoppningsfullt, det känns viktigt, istället för att titta på vad som är praktiskt, på vad som är relevant, på vad som jag behöver göra, och på vad som är bäst för mig att göra, och inte titta på det som gör att jag känner mest energi inom mig själv – jag inser, ser och förstå att energi inte ger mig en susning om vad som faktiskt är bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att basera på mina framtidsplaner på sunt förnuft, på att titta på verkligheten som den är, och utan att försöka skapa en idé om vad jag borde göra, eller inte borde göra, inför hur jag känner mot det hela – jag inser, ser och förstå att jag inte kan lita på det jag känner, utan att jag endast kan lita på sunt förnuft, på praktiska och matematiska beslut där jag tar min verklighet i beaktande, och inte tankar, känslor, fantasier och emotioner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av energi av att vilja utveckla mig själv, av att vilja nå vidare, av att vilja bli bättre, och bli sedd av andra såsom att vara bättre, istället för att se, inse och förstå att jag inte behöver ha denna energin av att känna mig som en vinnare, för att kunna acceptera mig själv, för att kunna vara bekväm med mig själv, och för att kunna leva avslappnat och förbehållslöst, där jag inte söker att bli bättre, utan där jag istället lever här i varje ögonblick, såsom det bästa jag är

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta söka, och leta, och istället tillåta och acceptera mig själv att leva och uttrycka mig själv här, och istället för att leva utifrån en utgångspunkt av att bli erkänd såsom att vara bäst av andra, och bli sedd av andra såsom att vara speciell, och unik, att istället fråga mig själv vad jag skulle vilja göra, vad som skulle vara praktiskt för mig att göra – och inte blanda in någon energi i mina beslut, utan förlåta och andas igenom alla energier, och inse att de aldrig kan leda mig rätt – istället leder jag mig själv rätt genom att använda sunt förnuft

Jag åtar mig själv att inte längre ta beslut utifrån en energi av att känna mig uppumpad på hög energi, på en känsla av att jag ska utveckla mig själv, jag ska nå vidare, jag ska bli bättre, utan jag tillåter mig själv att istället ta beslut utifrån vad som är praktiskt och bra för mig

Jag åtar mig själv att använda sunt förnuft när jag tar beslut, och se på dåliga och bra sidor – och när jag tar ett beslut att skriva om detta, och se varför jag vill ta beslutet, och om det är bra för mig, varför jag ska göra det, och om det är praktiskt effektivt att ta mitt beslut

Jag åtar mig själv att inte längre driva mig själv, och se på min verklighet utifrån hur jag känner inom mig själv, genom att definiera de möjligheter som öppnar sig i min verklighet utifrån huruvida jag känner mig positiv, eller negativ gentemot dem – istället driver jag mig själv till att leva i denna praktiska verklighet, en och jämlik – och ta praktiska beslut

Jag åtar mig själv att inse, se och förstå att jag inte kommer göra några bra beslut genom att överväga möjligheter utifrån en utgångspunkt av energi, utan jag måste för att ta ett korrekt, och vältänkt beslut, se på min praktiska verklighet, se på vad som är här, och se hur jag kan ta ett beslut som praktiskt gynnar mig, och är praktiskt bäst för mig

Jag åtar mig själv att leva såsom en praktiker i varje ögonblick

Dag 27: Att Vänta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv tillbaka, och begränsa mig själv i hur jag uttrycker, och rör mig själv, i rädslan och ångesten för att jag ska göra fel, och för att jag om jag gör fel, ska bli bestraffad – istället för att se, inse och förstå, att endast jag kan bestraffa mig själv, och endast jag kan vara i vägen för mig själv ifråga om att faktiskt leva, uttrycka mig själv och inte vara rädd för att göra misstag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att tala med andra människor, och uttrycka mig själv ovillkorligt, utan att hålla tillbaka mig själv, och utan att frukta för att jag kommer formulera mig själv på ett sätt så att andra ogillar mig, och stöter mig ifrån sig – istället för att se, inse och förstå – att denna rädsla för att uttrycka mig själv, för att expandera mig själv, och verkligen leva – är inte acceptabel att existera inom mig, eftersom den begränsar mig, och gör mig stillastående, när jag har alla möjligheter till att faktiskt röra på mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte driva mig själv varje dag till att röra på mig själv, till att expandera mig själv, till att leva utöver det som jag definierat såsom mina begränsningar, och leva såsom att mina begränsningar är utmaningar jag har skapat till mig själv, som jag ställs inför i varje ögonblick, och där jag har en möjlighet att transcendera och gå utöver mina begräsningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att hålla kvar vid minnen, och det förflutna, och hålla kvar vid ögonblick inom mig själv där jag tycker att jag gjorde bort mig, och gjorde ett misstag – och istället för att lära av detta misstaget, och gå vidare – och träna mig själv på att inte göra om detta misstaget, att istället ge ner mig själv, fördöma mig själv och vara hård mot mig själv – istället för att se, inse och förstå att rom byggdes inte på en dag, och att jag aldrig kan nå framgång om jag inte vågar ta motgångar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa och hålla mig själv tillbaka i mitt leverne, och i min dagliga applikation av mig själv, genom att frukta att göra misstag, och frukta att gå utöver mina begränsningar, utöver det jag trott att jag tidigare inte kunde klarat – genom att i varje ögonblick inte acceptera någonting mindre av mig själv än att stå här, utan att tänka, utan att ge akt på upplevelser, utan att stå här en och jämlik såsom det fysiska – utan att vara styrd, eller kontrollerad av tankar och upplevelser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att expandera mig själv, i rädslan för att jag kommer göra misstag, och att jag i min applikation av mig själv såsom att expandera mig själv, kommer förlora mig själv, och inte veta var jag är, eller hur jag är – istället för att se, inse och förstå att denna rädslan för att förlora mig själv är totalt korkad, eftersom jag är här – och hur kan jag förlora mig själv när jag är här, och jag finns i mina fingertoppar, och tår – och i mitt andetag, jag kan omöjligt förlora mig själv, det enda jag kan förlora är de möjligheter som jag ställs inför, men som jag inte tillåter mig själv att ta i rädslan att förlora mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa och hålla mig själv tillbaka i tron att jag rör mig för fort, och att jag inte hinner med att titta på viktiga punkter, och upplevelser som kommer upp inom mig, i rädslan och ångesten att jag en dag kommer att förlora mig själv, och förlora allt det arbete jag lagt på mig själv såsom processen – istället för att se, inse och förstå, att det spelar ingen roll om jag förlorar mig själv, och får börja om från början – eftersom jag skulle gjort det utan att tveka, och gå så pass länge som det behövs för att föda mig själv såsom liv här från det fysiska

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag inte är mogen att stå, utan att jag behöver någon annan för att säga till mig att jag är mogen, för att säga till mig att jag ska röra på mig, att jag ska agera, och hur jag ska styra mig själv i denna världen – istället för att se, inse och förstå – att jag är tillräckligt mogen, när jag bestämmer mig för att vara tillräckligt mogen, och att jag slutar vänta, när jag bestämmer mig för att sluta vänta, och istället ger mig själv en riktning, och en väg att gå utefter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på en riktning, istället för att skapa en riktning här som mig själv, en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest inför att specialisera mig själv, och ge mig själv hän till en punkt i systemet, såsom att lära mig, och behärska ett visst sorts yrke inom systemet, och placera mig själv i en position i systemet där jag har förmåga att göra en skillnad, och skapa någonting av denna världen som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att bestämma mig själv för vad jag ska göra, och för hur jag ska göra det – i fruktan och ångesten att mitt beslut är felaktigt, och att jag inte vet vad det är jag gör – och att jag genom att göra det jag valt att göra, har gjort ett felaktigt beslut – istället för att se, inse och förstå att det inte finns något annat sätt att se huruvida mitt beslut är felaktigt, än att ta beslutet och se vad det leder mig, och detta hindrar mig inte från att då jag upptäcker att beslutet var felaktigt, att ändra riktning, och styra mig själv i den riktning jag finner vara mer effektiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att leva, och att frukta att stå upp i denna världen och förändra mina vanor, till att bli nya vägar vilka stöttar mig i mitt vardagliga liv att göra beslut, och att leva på ett sätt som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sakna mitt förflutna, och tänka och tycka inom mig själv, att jag upplevde mig själv i mitt förflutna mer glad, eftersom jag då kunde fokusera helhjärtat på mitt egenintresse, och inte behöva bry mig om någonting mer, eller större en bara mitt eget liv, och mina egna begär – istället för att se, inse och förstå – att det faktum att jag har ett ansvar som är större nu, än innan – behöver inte betyda att jag upplever mig själv nedtyngd, och förhindrad av mitt ansvar, jag inser, ser och förstå att jag kan leva, och hantera mitt ansvar här såsom mig själv, en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja vara såsom mina kompisar som jag hade förr, såsom att inte behöva bry sig om någonting mer än sig själv, och inte ha ett ansvar, eller någon som helst hänsyn till andra saker än en själv, i tron att ett sådant liv är mer avslappande, och fullgörande – istället för att se, inse och förstå att det är jag som har definierat ansvar såsom någonting negativt, som måste betyda att jag är förhindrad, och kontrollerad att leva mig själv såsom fulländning – istället för att se, inse och förstå att jag kan leva mig själv, och stå här såsom ansvar utan att detta skapar någon som helst upplevelse inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd och känna ångest inför att bli orättvist behandlad, att tro att om jag inte i varje ögonblick försvarar mig själv, och gör mig själv hörd, och begär att andra ska respektera mig, att jag då kommer bli överkörd och utnyttjad och därigenom bli orättvist behandlad, istället för att se, inse och förstå att min upplevelse av och som mig själv såsom att antingen bli orättvist, eller rättvist behandlad är en illusion, en upplevelse baserad på idéer och inte ett faktiskt uttryck av mig själv här, en och jämlik – därför stoppar jag denna idén och för mig själv tillbaka hit till andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta mig själv att bli bra behandlad av alla människor i min värld, att förvänta mig själv att alla människor ska vara lugna, tysta, och agera, leva på sådana sätt att jag inte upplever några emotionella reaktioner inom mig själv – istället för att se, inse och förstå – att jag inte kan ha några förväntningar på min verklighet, och att jag inte kan tillåta och acceptera mig själv att låta min upplevelse av mig själv vara styrd av hur andra uttrycker sig själva, eftersom jag då gör mig själv till en slav – därför skapar jag mig själv här såsom oberoende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska vara snälla mot mig, och vilja att andra ska ta kontakt med mig, och vilja att andra ska styra, dirigera, och skapa min värld åt mig, så att jag bara kan åka med, och inte behöva göra någonting mer än det – istället för att se, inse och förstå – att jag måste styra mig själv i min värld, att jag måste skapa mig själv i min värld, och att ingen annan kommer att göra det. Och att så länge jag väntar på någon annan att gör det för mig, så begränsar jag mig själv, och kompromissar jag mig själv.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv genom att skapa mig själv såsom väntan, vari jag väntar på att saker och ting ska hända i min värld, vari jag väntar på att någonting ska hända i värld, i tron att om jag väntar tillräckligt länge, så kommer tillslut någonting att hända, och om jag bara håller ut tillräckligt länge, och tror på denna idén inom mig själv att någonting kommer hända, så kommer någonting att hända tillslut – istället för att se, inse och förstå, att ingenting kommer hända så länge jag inte skapar och dirigerar det till att hända

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte gå ut och skapa mig själv ett nätverk i min värld av människor, inte från en utgångs av att jag ska få ut någonting i livet, utan från en utgångspunkt av att skapa en värld som är bäst för alla, och förbereda marken till att implementera ett jämlikt pengasystem, såsom ett system som gynnar alla människor, och inte bara fåtalet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att skapa mig själv såsom väntan, vari jag väntar på att saker och ting ska hända i min värld, vari jag väntar på att jag ska förändras, vari jag väntar på att någonting ska öppna upp sig i min värld såsom en möjlighet att göra någonting, istället för att se, inse och förstå – att jag inte kan vänta och förvänta mig att någonting ska hända i min värld, jag måste röra på mig själv, jag måste dirigera mig själv, jag måste styra mig själv och vara den drivande kraften i mitt liv om någonting ska hända

Jag åtar mig själv att inte längre frukta att uttrycka mig själv runt människor, och att inte längre hålla mig själv tillbaka, genom att tänka att jag inte kan uttrycka mig själv ovillkorligt – jag slutar att vara min egen värsta fiende, och jag tillåter mig själv att expandera och dirigera mig själv i min verklighet till att växa och bli större

Jag åtar mig själv att inte längre hoppas att saker och ting kommer ändra sig, och att min värld kommer förändras, att jag kommer förändras, och att möjligheter kommer dyka upp ur tomma intet – och jag inser, ser och förstår att det är upp till mig att förändra, det är upp till mig att skapa möjligheterna, det är upp till mig att dirigera och skapa mig själv på ett sådant sätt att jag kan göra en effektiv skillnad, därför slutar jag att vänta och börjar agera

Jag åtar mig själv att inte längre leva i fruktan för vad andra människor ska tycka om mig när jag agerar, när jag styr mig själv i min verklighet, när jag expanderar mig själv och för mig själv ut från mina rutiner, och såsom jag kommit att leva, till istället leva självdirigerat, självskapat, och i varje ögonblick ta beslut som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att inte längre begränsa mig själv i rädsla och ångest, utan se, inse och förstå att rädsla och ångest endast är energier, och upplevelser, och således inte riktiga, utan bara så riktiga som jag gör dem – därför slutar jag att mata dessa upplevelser, jag andas igenom dem, och jag driver mig själv igenom dem när de kommer upp inom mig, och agerar genom att göra det jag ser är bäst för mig, oavsett vad jag känner och upplever inom mig själv