Sven Otto Littorin, tidigare arbetsmarknadsminister, hamnade för ett tag sedan i blåsväder då det avslöjades att han chattat med diverse folk på nätet i förhoppningen om att få ta del av någon kvinnas ädlare delar. Och jag menar då inte som någon sorts könstransplantation – han ville helt enkelt knulla med någon och det var i detta syfte som Sven Otto Littorin under sin täckmantel ’Dangerzone2010’ surfade rundor på diverse sexförmedlande hemsidor.
Jag finner det fascinerande ett en av Sveriges ’mäktigaste män’, vår arbetsmarknadsminister, dock före detta, blir avslöjad som en sexmissbrukare; eftersom det är ju vad han är. Surfar man på hemsidor enbart i hoppet om att få knulla, skickar mail och spenderar åtskilliga timmar av sitt liv till att snärja en kvinna, då är man beroende av sex, inget snack om saken. Och det jag finner fascinerande är att detta överhuvudtaget händer – jag menar – hur kan vi tillåta och acceptera att de människor som styr över våra liv inte har någon form av integritet?
Vad menar jag med integritet? Jo, jag menar förmågan att leva som ett exempel för andra människor – i det att man lever utan att bli besatt av sina begär, utan att ha ett hemligt liv vid sidan om sitt offentliga – där man står genomskinlig och öppen med hela sin existens, eftersom man är stolt över sin egen karaktärsstyrka – stolt över att man lever som en och jämlik med principen om vad som är bäst för alla; inga hemligheter och inga lögner finns. Det är integritet.
Att Sven Otto Littorin avslöjas som en sexmissbrukare, ett missbruk som skett helt i skymundan, som ett andra hemligt liv, visar ju naturligtvis att karln inte har någon riktig integritet. Han har visat en mask utåt, men i sitt privata liv har han varit en helt annan person. Och självklart, jag attackerar inte Sven Otto Littorin på något sätt, han har växt upp och fått en undermålig levnadsutbildning och vet inte om vad integritet är – än mindre hur man lever det; vad jag ifrågasätter är vårt system, hur vi röstar och de politiker som får makten – det finns ju ingen som helst kontroll eller test som kräver att våra styranden ska vara kapabla att agera i allas intresse, vilket ju borde vara en politikers främsta förmåga; att kunna leva och ta beslut objektivt utan att se till sina egna begär eller rädslor.
För i vårt politiska system så röstar vi på antigen rött eller blått, höger eller vänster, grönt eller ljusblått – vi väljer en politisk ideologi. Men varför finns det egentligen politiska ideologier, när vi delar en och samma jord, som är lika för alla människor – självklart borde det ju enbart finnas en ideologi: att göra det som är bäst för alla människor. Att agera och leva på ett sätt som tar alla i jämlik åtanke, det är ju vad människor behöver, politik som faktiskt gör det möjligt för människor att leva ett enklare liv och ha en rolig tid här på jorden; men detta händer ju som sagt inte och Sven Otto Littorin är beviset på det.
Sven Otto Littorin är beviset på att de politiker vi röstar på, de ideologierna vi stödjer, de har faktiskt inget samband med den enda principen som är av värde i denna världen: ’bäst för alla’. Istället är de vanliga människor med begär, de dricker alkohol, de bråkar med frun och de faller för frestelser; och de olika ideologierna missar helt den enkla sanningen att det levnadssätt som kommer skapa förändring är att ’ge som du vill få’. Vi har ingen integritet i vår politik eller i de politikerna vi röstar fram – vi vet ingenting om dem, de har sina privata hemliga liv och aldrig förs ett förslag fram som gynnar inte bara en klass, kön eller åldersgrupp – utan verkligen hela samhället, hela jorden.
Varför kräver vi inte integritet från våra politiker? Varför kräver vi inte sann karaktärsstyrka av våra ledare? Kanske är det för att vi inte kräver det av oss själva? Kan vi förvänta oss att våra politiker ska ge oss en bättre värld, när vi vägrar ge oss själva en bättre värld? När vi vägrar kontrollera och testa oss själva för att se om vi verkligen lever på ett sätt som gynnar alla – kan vi då kräva det av våra styranden?
Sven Otto Littorin är beviset på att vi aldrig kommer få en bättre värld genom att hoppas på att den där nya politikern ska komma fram, han som verkligen gör allt jag vill – eller att den där nya ideologin ska växa fram, som skakar om allt det gamla och verkligen gör skillnad. Nej – vi kommer fortsätta att ha ett samhälle baserat på kamp och överlevnad och våra politiker kommer fortsätta att ta beslut som inte är gynnande för alla, eftersom problemet inte ligger hos politikerna, utan det ligger hos oss som enskilda individer.
De som idag går fram och tar ledande positioner i vårt samhälle, de är bara en produkt av den inställning vi som enskilda personer, samt kollektivt har till livet. Vi lär oss av de vuxna och Sven Otto Littorin var en gång ett barn, som genom att följa de vuxnas exempel utvecklade ett beroende för sex.
För att få ett nytt system, där våra politiker har integritet och där det inte längre finns mer ideologier en ända – den som gynnar och ger jämlikt till alla – måste vi ändra på oss själva; vi som enskilda individer är själva källan till vårt nuvarande system, genom våra enskilda handlingar och vårt accepterade levnadssätt.
Så, vi måste, om vi vill ha ett system där våra politiker inte har en dubbelnatur, helt enkelt ta bort vår egen dubbelnatur. Och om vi vill ha en ny värld, med trovärdiga och tillitsfulla människor, då måste vi också leva som det och bli det själva, vi måste ändra på oss själva för att någonting ska komma att förändras.
Hur vi åstadkommer detta är genom självförlåtelse och självärlighet, då vi tar väck allt det från oss själva som individer vilket inte stödjer någon, för att istället lägga till nya beteenden och levnadsbeskrivningar som tar alla i åtanke. Det är nyckeln till himlen på jorden. För att få reda på mer och skola om dig själv till en effektiv världsmedborgare, utan dubbelnatur eller ett hemligt privatliv, besök Desteni.
Ha de!
Vikingens Resa Mot Livet 